EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 2.2.2016
COM(2016) 42 final
2016/0021 (NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om ingående av Minamatakonventionen om kvicksilver
SV
SV
MOTIVERING
Minamatakonventionen om kvicksilver (nedan kallad Minamatakonventionen eller
konventionen), som ingicks inom ramen för Förenta nationernas miljöprogram (Unep), är den
viktigaste internationella rättsliga ramen för samarbete och åtgärder för att kontrollera och
begränsa användning och antropogena utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar till
luft, vatten och mark.
Kvicksilver är erkänt som ett globalt hot mot människors hälsa och miljön. Exponering för
höga halter av kvicksilver, bland annat genom konsumtion av fisk och skaldjur som
kontaminerats, kan orsaka skador på hjärna, lungor, njurar och immunsystemet. Kvicksilver är
gränsöverskridande, eftersom utsläppen kan spridas tusentals kilometer via luft och vatten
från ursprungsplatsen. I EU uppskattas 40–80 % av den totala depositionen av kvicksilver
härröra från tredjeländer, inbegripet till stor del från Ost- och Sydostasien.
Konventionen antogs och öppnades för undertecknande vid en konferens för de
befullmäktigade i Kumamoto (Japan) i oktober 2013. Europeiska unionen och 21
medlemsstater undertecknade konventionen den 10 oktober 2013, medan Kroatien, Cypern,
Lettland och Polen gjorde det den 24 september 2014 och Malta den 8 oktober 20141.
Konventionen omfattar kvicksilvrets hela livscykel, med syftet att skydda människors hälsa
och miljön. Den anger restriktioner för primär brytning och internationell handel med
kvicksilver, förbjuder tillverkning, import och export av ett stort antal produkter med
kvicksilver tillsatt, föreskriver förbud eller villkor för flera tillverkningsprocesser där
kvicksilver används och uppmanar till att nya användningsområden för kvicksilver i produkter
och industriella processer motverkas. I konventionen föreskrivs dessutom åtgärder för
minskade utsläpp av kvicksilver i icke-industriell och småskalig guldutvinning och i mer
omfattande industriell verksamhet, bland annat genom användning av bästa tillgängliga
teknik. Den kräver även att mellanlagring av kvicksilver och hantering av kvicksilverhaltigt
avfall sker på ett miljömässigt hållbart sätt.
EU har gjort betydande framsteg under de senaste tio åren för att ta itu med kvicksilverfrågan
inom unionen, till följd av antagandet 2005 av gemenskapens kvicksilverstrategi (nedan
kallad strategin),2 med stöd av Europeiska unionens råd3 och Europaparlamentet4. Strategin
består av 20 åtgärder som syftar till att minska dels utsläppen av kvicksilver, dels tillgången
och efterfrågan på kvicksilver. Den betonar att kvicksilverutsläppen är gränsöverskridande
och att åtgärder på global nivå krävs; sju av åtgärderna är inriktade på behovet av att stödja
och främja internationell verksamhet. I översynen av strategin 2010 5 erinras att exponeringen
för miljö och människor i EU inte kan reduceras till en godtagbar nivå genom enbart nationell
inhemsk politik, och att samordnade internationella åtgärder därför är nödvändiga för att på
ett effektivt sätt lösa kvicksilverproblemet. Liksom den ursprungliga strategin från 2005
1
2
3
4
5
SV
Estland och Portugal har inte undertecknat konventionen, men de har uppgett att de åtar sig att ratificera den.
Meddelande av den 28 januari 2005 från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Gemenskapens
kvicksilverstrategi, KOM(2005) 20 slutlig.
Gemenskapens kvicksilverstrategi – rådets slutsatser, 2670:e mötet i Europeiska unionens råd (miljö), den 24
juni 2005.
Europaparlamentets resolution om gemenskapens kvicksilverstrategi, P6_TA(2006)0078, den 14 mars 2006.
Meddelande av den 7 december 2010 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om översynen av
gemenskapens kvicksilverstrategi, KOM(2010) 723 slutlig.
2
SV
stöddes även denna översyn av Europeiska unionens råd6 som
minimera och, när detta är genomfört, helt undanröja
kvicksilverutsläppen i luft, vatten och mark och att EU, för detta
internationella ansträngningar för att globalt minska
kvicksilverexponering.
bekräftade behovet av att
de globala antropogena
ändamål, intensifierar sina
kvicksilverutsläpp och
Under 2009 inledde Uneps styrelse ett internationellt förfarande för att utveckla ett globalt
rättsligt bindande instrument, och genom rådets beslut av den 6 december 2010 bemyndigades
unionen att delta i detta förfarande7. EU har inte bara bidragit till att främja sådana
förhandlingar, utan också påverkat resultaten av dem under den mellanstatliga
förhandlingskommitténs sex möten (2010–2014).
Parallellt med detta förslag till beslut har kommissionen lagt fram ett förslag till
Europaparlamentets och rådets förordning om införlivande av det begränsade antal
bestämmelser i konventionen som ännu inte har genomförts i EU-lagstiftningen och som
anges i den konsekvensbedömning som åtföljer det förslaget8.
Enligt artikel 30 i Minamatakonventionen ska konventionen vara föremål för ratificering,
godtagande eller godkännande av stater och regionala organisationer för ekonomisk
integration.
Deponeringen av ratificerings-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten för
Minamatakonventionen av Europeiska unionen och dess medlemsstater bör ske gemensamt
och på ett samordnat sätt för att i möjligaste mån garantera att konventionen träder i kraft
samtidigt för både EU och dess medlemsstater.
Mot bakgrund av ovanstående bör Europeiska unionen godkänna konventionen.
Texten till Minamatakonventionen åtföljer detta beslut.
6
7
8
SV
Översyn av gemenskapens kvicksilverstrategi – rådets slutsatser, 3075:e mötet i Europeiska unionens råd
(miljö), den 14 mars 2011.
Rådets beslut om unionens deltagande i förhandlingar om ett rättsligt bindande instrument för kvicksilver i
anslutning till beslut 25/5 av styrelsen för Förenta nationernas miljöprogram (Unep), den 6 december 2010,
16632/10.
Kommissionens arbetsdokument; konsekvensbedömning – följedokument till förslag till Europaparlamentets
och rådets förordning om kvicksilver, och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008 och förslag till
rådets beslut om ingående av Minamatakonventionen om kvicksilver, SWD(2016) 17 final.
3
SV
2016/0021 (NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om ingående av Minamatakonventionen om kvicksilver
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1
jämförd med artikel 218.6 a,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och
av följande skäl:
(1)
I enlighet med rådets beslut av den 23 september 2013 9 undertecknades
Minamatakonventionen om kvicksilver (nedan kallad konventionen) den 10 oktober
2013 av unionen, med förbehåll för att den ingås vid en senare tidpunkt.
(2)
Konventionen om kvicksilver antogs i Genève den 19 januari 2013. Konventionen
tillhandahåller ett ramverk för kontroll och begränsning av användning och utsläpp av
kvicksilver och kvicksilverföreningar som orsakas av människan till luft, vatten och
mark i syfte att skydda människors hälsa och miljön.
(3)
Kvicksilver är ett ämne som kännetecknas av att det är gränsöverskridande. Globala
åtgärder är därför nödvändiga för att säkerställa skydd för människor och miljön i
unionen, som ett komplement till nationella åtgärder.
(4)
Det sjunde miljöhandlingsprogrammet10 fastställer ett långsiktigt mål om en giftfri
miljö och anger för detta ändamål att åtgärder krävs för att till 2020 säkerställa en
minimering av betydande negativa effekter av kemikalier på människors hälsa och
miljön.
(5)
Gemenskapens kvicksilverstrategi från 200511, som sågs över 201012, syftar till att
minska kvicksilverutsläppen, minska tillgången och efterfrågan på kvicksilver, skydda
mot kvicksilverexponering och främja internationella åtgärder när det gäller
kvicksilver.
(6)
Rådet bekräftar sitt engagemang för det övergripande målet att skydda människors
hälsa och miljön från utsläpp av kvicksilver och dess föreningar genom att minimera
och, när detta är genomfört, slutligen helt undanröja de globala antropogena
9
10
11
12
SV
Rådets beslut av den 23 september 2013 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av
Minamatakonventionen om kvicksilver (dok. 11995/13).
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt
miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013,
s. 171).
Meddelande av den 28 januari 2005 från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Gemenskapens
kvicksilverstrategi, KOM(2005) 20 slutlig.
Meddelande av den 7 december 2010 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om översynen av
gemenskapens kvicksilverstrategi, KOM(2010) 723 slutlig.
4
SV
kvicksilverutsläppen i luft, vatten och mark13. Konventionen bidrar till uppnåendet av
dessa mål.
(7)
Konventionen bör därför godkännas på unionens vägnar.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Minamatakonventionen om kvicksilver (nedan kallad konventionen) godkänns på unionens
vägnar.
Texten till konventionen åtföljer detta beslut.
Artikel 2
Rådets ordförande ska utse den person som ska ha rätt att på unionens vägnar deponera det
godkännandeinstrument som avses i artikel 30.1 i konventionen, för att uttrycka unionens
samtycke till att bindas av konventionen.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
13
SV
Översyn av gemenskapens kvicksilverstrategi – rådets slutsatser, 3075:e mötet i Europeiska unionens råd
(miljö), den 14 mars 2011.
5
SV
