Oljeväxternas svampsjukdomar

Tema: Svamp i
oljeväxter och vallfrö
Oljeväxternas
svampsjukdomar
Svampangrepp i oljeväxterna kan orsaka stora skördeförluster. Kemisk bekämpning är
möjlig mot vissa skadegörare och behovsanpassad bekämpning bör då tillämpas.
Mot andra sjukdomar är friskt utsäde, god växtföljd och effektiv ogräsbekämpning åtgärder som kan hålla svampangreppen på en låg nivå.
Av: Eva Twengström, Enheten för
tillämpat växtskydd, SLU Ultuna
Överst: Bladfläckar orsakade av
svartfläcksjuka.
Ovan: Skidangrepp av svartfläcksjuka
Nedan: Bestånd där några plantor brutits
på grund av angrepp av bomullsmögel.
Foto: Eva Twengström
4
Oljeväxterna drabbas ibland av
svampsjukdomar vilket kan medföra stora skördeförluster. De sjukdomar som har störst ekonomisk
betydelse är bomullsmögel, svartfläcksjuka, kransmögel och klumprotsjuka. Andra svampar som
angriper oljeväxter är t ex kålbladmögel, torröta, ljus bladfläck och
mjöldagg. Hur starka angreppen
blir beror till stor del på vädret.
De flesta svampar gynnas av hög
fuktighet. Många svampar trivs
också bäst om vädret dessutom är
varmt.
Svamparnas spridningsmöjligheter och smittkällor har stor betydelse för hur risken för angrepp
kan minskas. Sjukdomar som
kransmögel och klumprotsjuka är
starkt växtföljdsberoende och motverkas genom god växtföljd.
Svartfläcksjuka och mjöldagg
sprids lätt med vinden och
angreppsnivån i fält bestäms framförallt av väderleken och hur mycket smitta som finns i området.
Angreppsrisken för bomullsmögel
kan bedömas med hjälp av prognos och påverkas både av marksmitta i fältet och väderleken.
Risken för starka angrepp av
svampsjukdomar minskar med
användning av friskt utsäde, god
växtföljd, effektiv ogräsbekämpning och val av motståndskraftiga
sorter.
S VENSK F RÖTIDNING
NR
4. M A J 1997
Bomullsmögel
Bomullsmögel är en av de viktigaste svampsjukdomarna i oljeväxter.
Problemen är normalt störst i
våroljeväxterna men även höstoljeväxterna kan drabbas av starka
angrepp. Om starka angrepp förekommit tidigare år i fältet och om
väderleken är regnig under vår,
försommar och blomningsperiod
ökar risken för angrepp. Täta och
frodiga bestånd samt höga kvävegivor som leder till att grödan lägger sig, gynnar också sjukdomen.
Svampen överlever i marken i form
av sklerotier (vilkroppar). Om
vädret är regnigt på försommaren
kan sklerotierna gro och bilda
apothecier (fruktkroppar). Det
krävs ca fyra veckors fuktig markyta
för att apothecier ska börja utvecklas. I apothecierna bildas sporer
som kan infektera plantorna om
fuktigheten i beståndet är hög.
Infektionen sker under blomningen, då nedfallna kronblad samlas
på blad och i bladveck och utgör
näring för svampen. I angripna
plantor bildas mot slutet av
säsongen nya sklerotier som kan
överleva i marken i upp till 10 år.
Förutom oljeväxter kan bomullsmögel även angripa t ex ärter och
solrosor. Svampen har dessutom
många värdväxter bland ogräsen,
tex åkersenap, tistel, penningört
och lomme. Den vida värdväxtkretsen gör att svampen kan finnas
kvar i marken även om inte oljeväxter odlas på många år.
Vid starka angrepp av bomullsmögel är lönsamheten stor för
kemisk bekämpning. En behandling måste dock sättas in innan
man ser symptomen i fält. För att
kunna bedöma bekämpningsbehovet i enskilda fält har en prognosmetod för bomullsmögel i våroljeväxter utvecklats vid SLU.
Metoden bygger på värdering av
ett antal fält- och väderfaktorer
samt på en regional riskbedömning. Angreppsrisken bedöms vid
oljeväxternas blomning med hänsyn till följande faktorer:
• antal år sen oljeväxter eller
annan mottaglig gröda odlades
• tidigare angreppsnivå
• beståndets täthet
• nederbörd de senaste två
veckorna
• väderprognosen
• regional riskbedömning
Vid SLU pågår för närvarande
också ett projekt för att anpassa
prognosmetoden för höstoljeväxter.
Svartfläcksjuka
Svartfläcksjuka förekommer så gott
som varje år på oljeväxterna men
angreppsgraden varierar mycket.
Störst skada orsakar svartfläcksjuka om oljeväxterna angrips i slutet
av blomningen när skidor och frön
börjar tillväxa. Symptomen visar
sig som bruna fläckar på bladen
och svarta något mindre fläckar på
skidorna. Vid varm och fuktig
väderlek kan sjukdomen uppförökas mycket snabbt. Skördeförlusterna kan vid starka angrepp uppgå till 25-50%. Angrepp av svartfläcksjuka medför också lägre tusenkornvikt liksom sänkt olje- och
proteinhalt. Svartfläcksjuka överlever under vintern bl a på infekterat
utsäde, skörderester i marken och
på höstoljeväxter. Starkt smittat
utsäde får sänkt grobarhet.
Sporproduktionen på smittade
skörderester kan vara mycket stor
och sporerna sprids lätt med vinden långa sträckor. Skörderester i
markytan, i fältet eller närliggande
fält är därför en viktig smittkälla. I
områden där både höst- och våroljeväxter odlas kan svampen övervintra på höstformen och vid tröskningen kan sporspridning ske till
vårformen. När våroljeväxterna
sedan tröskas sprids sporer igen
som kan smitta de nysådda höstoljeväxterna. Odling av både höstoch våroljeväxter i samma område
ökar därmed risken för angrepp av
svartfläcksjuka.
Någon tillförlitlig metod att
bestämma bekämpningsbehovet
mot svartfläcksjuka finns förnärvarande inte. Sjukdomsutvecklingen
är mycket starkt beroende av
temperatur och fuktighet och det
finns troligen goda möjligheter att
utveckla en prognosmetod där
man med hjälp av väderfaktorer
kan bedöma behovet av bekämpning.
Kransmögel
Kransmögel är en sjukdom som
orsakar stora problem i både höstoch våroljeväxter i framförallt
Skåne och Östergötland. Vid starka
angrepp kan skördeförlusterna
uppgå till åtminstone 1000 kg/ha.
På angripna plantor gulnar först de
nedersta bladen. Ofta är bara ena
halvan av bladet gul medan andra
halvan fortfarande är grön.
Vid blomning börjar plantan att
brådmogna. Stjälken blir först
blekgrön, sedan bronsfärgad och
till sist grå-svart av svampens små
svarta vilkroppar (mikrosklerotier)
som bildas utanpå stjälken.
Missfärgningen av plantan är ofta
bara längs stjälkens ena sida
medan den andra sidan förblir
grön. Svampen överlever i marken
som mikrosklerotier vilka kan vara
livsdugliga i minst 8 år, kanske
ända upp till 15 år.
Mikrosklerotierna stimuleras till
groning av ämnen som avges av
oljeväxtplantornas rötter. Infektion
sker sedan genom rötterna och
svampen växer därefter vidare
genom plantans ledningvävnader
som blir igensatta. Värdväxter för
kransmögel är förutom oljeväxter
bl a potatis, sockerbeta, lin, solros,
lusern samt målla, våtarv, baldersbrå, lomme och åkertistel.
Svampen kan inte bekämpas
med kemiska medel. En växtföljd
med minst 5-6 års mellanrum mellan oljeväxtgrödorna och effektiv
ogräsbekämpning är de viktigaste
åtgärderna för att minska risken för
starka angrepp.
SV E N S K F R Ö T I D N I N G
NR
4. M A J 1997
Klumprotsjuka
Klumprotsjuka är ytterligare en
svampsjukdom som kan orsaka
kraftiga skördesänkningar. Svampen är mest utbredd i Hallands,
Värmlands och Örebro län men
förekommer i alla områden där
oljeväxter odlas. De första synliga
symptomen är att plantorna slokar
under varma dagar.
På rötterna av angripna plantor
bildas svulster som kan täcka hela
rotsystemet. I rotsvulsterna produceras svampens vilsporer som är
mycket långlivade. Kemisk bekämpning av klumprotsjuka är inte
möjlig och i starkt angripna fält kan
Ovan: Vårrapsplantor angripna av klumprotsjuka.
Nedan: Vänstra plantan är angripen av
bomullsmögel. Observera de svarta sklerotierna inuti stjälken. Högra plantan där
nedre delen av stjälken är gråsvart är angripen av kransmögel.
Foto: Eva Twengström
5
uppehåll i oljeväxtodlingen behöva göras i 15-20 år. Genom att provodla testplantor i jordprov från
fältet kan eventuell klumprotsmitta i fältet påvisas. Om provodlingen visar att smitta finns bör oljeväxter inte odlas på fältet. Jordtester utförs vid Svalöf Weibull AB,
Resistenssektionen, 268 00 Svalöv.
Mer om klumprotsjuka finns att
läsa i Svensk Frötidning nr 8/96.
Kålbladmögel
Kålbladmögel förekommer ofta i
plantornas tidiga utvecklingsstadier men anses inte orsaka några
större skördeförluster även om
man ofta ser symptom på plantorna under höst, vår och försommar. I
höstoljeväxter drabbas hjärtbladen ibland av kraftiga angrepp vilket kan medföra försenad utveckling och sämre övervintring. Att
höstoljeväxterna utvintrar till följd
av angrepp av kålbladmögel inträffar dock sällan. Våroljeväxter kan
också angripas men plantorna
växer vanligen ifrån angreppet när
längdtillväxten startar.
Kålbladmögel övervintrar som
vilsporer i marken eller i växtrester. Efter infektion av småplantorna växer svampen inuti bladen och
angreppet visar sig som gul-grå
fläckar på bladens ovansidor. Vid
fuktig väderlek växer sedan
svampens sporbärare ut genom
bladens klyvöppningar.
Detta kan ses som ett grå-vitt
ludd på bladens undersidor och är
kännetecknande för just kålbladmögel. De nya sporerna sprids
med vinden och för att de ska
kunna gro och infektera nya plantor krävs att bladytorna är fuktiga.
Kålbladmögel gynnas av ostadigt
och svalt väder samt frodiga
bestånd som torkar upp långsamt.
Torröta
Torröta är vanlig på höstoljeväxter
i Skåne men förekommer även i
Mellansvenska våroljeväxtfält.
Oftast hittar man dock bara enstaka plantor som är angripna i våroljeväxterna. Svampen har svårt att
infektera friska plantor och angreppen börjar därför ofta i anslutning
till en skada på plantan, t ex ett in-
sektsgnag. På stjälkar och blad bildas då ljusgrå till ljust gulbruna
fläckar där svampens fruktkroppar
kan urskiljas som små svarta prickar. Sporerna från dessa fruktkroppar
sprids med regnstänk i beståndet.
Svampen kan också överleva på
halm och stubb varifrån sporspridning kan ske under lång tid om
skörderesterna inte brukas ner väl.
Sporer som bildas på skörderester
sprids lätt med vinden. För spridning av torröta är därför odlingsintensiteten i området viktigare än
den enskilda gårdens växtföljd.
Utsädesburen smitta på fröet förekommer också. En allvarligare variant av torröta är när rothalsen blir
kraftigt infekterad med brutna
plantor som följd. Dessa symptom
kan uppträda på höstoljeväxter
under våren och kan då orsaka
kraftiga skördesänkningar.
Ljus bladfläck
Ljus bladfläck förekommer framförallt i södra Sverige och gynnas av
milt och fuktigt väder under höst,
vinter och vår. Under 1995 var
angreppen ovanligt starka i Skåne.
Svampen angriper både blad,
stjälk och skidor. På bladen bildas
små vita pustlar i koncentriska
ringar. Senare gulnar fläckarna från
mitten och utåt. På stjälkarna bildas långsmala gul-bruna fläckar,
ljusare i mitten och med en mörk
kant. Vid starka angrepp uppkommer dessutom blå-grå fläckar på
skidorna. Den viktigaste smittkällan är skörderester och oljeväxter
bör inte återkomma för ofta i växtföljden. Resistensegenskaperna
skiljer sig åt mellan våra odlade
sorter och genom att välja en sort
med god resistens mot ljus bladfläck kan kraftiga angrepp förhindras. Ljus bladfläck finns utförligare beskriven i Svensk Frötidning nr
10/95.
dorna har växt färdigt. Skördeminskningen pga mjöldagg är därför vanligen av liten betydelse.
Rhizoctonia
Enstaka plantor angripna av
Rhizoctonia hittas ofta i oljeväxtfält
men starka angrepp har inte noterats i Sverige. Symptomen är
mörka fläckar med koncentriska
ringar på nedre delen av stjälken
eller i övergången mellan stjälk
och rot. Rhizoctonia kan också
orsaka skador vid uppkomsten, sk
groddbrand.
Mer om oljeväxternas svampsjukdomar finns att läsa i Faktablad om växtskydd -jordbruk från
SLU, nr 1, 14, 25, 26, 44 och 72. ■
Överst: Kålmjöldagg Foto: Eva Twengström
Ovan: Rapsplantor med angrepp av
Rhizoctonia Foto: Kajsa Göransson
Nedan: Angrepp av torröta. De svarta
prickarna är svampens fruktkroppar.
Foto: Eva Twengström
Mjöldagg
Kålmjöldagg kan förekomma i riklig mängd sent på säsongen, framförallt vid varmt och fuktigt väder.
Svampen växer utanpå plantan
med ett vitt mycel som kan täcka
både över och undersidan av bladen. Oftast kommer angreppet av
mjöldagg sent på säsongen då skiS V E N S K FR Ö T I D N I N G
NR
4. M A J 1997
7