Skundern
Utredning av sjöns fosforbalans samt bedömning av möjligheten att använda
biomanipulering som restaureringsmetod
Magnus Hillman
Jämte försurning är övergödning det allvarligaste miljöproblem som drabbat svenska sjöar under det
senaste halvseklet. Sjön Skundern i Flens kommun är ett typexempel på en övergödd sjö - den är naturligt
näringsrik, den är sänkskadad och den har också under många år fått ta emot betydande mängder näring
från jordbruk och enskilda avlopp. Avsikten med det här examensarbetet har, för det första, varit att
beskriva Skunderns näringsbalans och då i synnerhet omsättningen av fosfor. Arbetets andra delmål har
varit att undersöka om Skundern skulle kunna restaureras genom s k biomanipulering, en metod som går
ut på att kraftigt reducera en sjös karpfiskbestånd t ex genom trålning.
Undersökningen av Skunderns fosforomsättning har grundats både på mätningar i sjön och dess tillflöden
samt på en helt teoretisk metod. Beräkningarna visar att Skundern årligen tar emot drygt 400 kg fosfor.
Med tanke på sjöns omsättningstid och volym är detta att betrakta som en relativt stor näringstillförsel.
Hela 40% av tillförseln beräknas komma från enskilda avlopp. Studeras fosforhalternas förändring under
ett år så visas ett för övergödda sjöar typiskt mönster - halterna i sjön är sommartid högre än de "borde
vara" om man ser till tillflödenas halter. I Skunderns fall kan en orsak till detta vara de stora bestånd av
karpfisk som finns i sjön. Särskilt braxen söker föda på botten och virvlar på så vis upp sedimenten vilket
frigör näring. Vidare äter karpfisk djurplankton, som mycket riktigt för en tynande tillvaro i Skundern.
Låga halter djurplankton gör att växtplankton sommartid kan utveckla algblomningar, vilket alltså i
förlängningen kan vara en effekt av höga fosforhalter och ett organismsamhälle i obalans.
Ett sätt att komma tillrätta med övergödda sjöar kan vara biomanipulering. Metoden går ut på att man
snabbt och intensivt fiskar ut så mycket karpfisk som möjligt från sjön. Det ska leda till att fler
djurplankton överlever, vilka i sin tur ökar betestrycket på växtplankton. Färre växtplankton gör vattnet
klarare, det anses gynna rovfisk som då kan hålla karpfiskbestånden i schack. Vidare gör ett klarare vatten
att undervattensväxter kan breda ut sig och binda upp näring som annars hade varit tillgänglig för
växtplankton. Om metoden fungerar ska sjön inom ett par år stabiliseras i ett läge med klarare vatten och
med organismsamhällen mer i balans - rovfisk och djurplankton ska gynnas på bekostnad av karpfisk och
växtplankton.
För att kunna bedöma om biomanipulering är en lämplig metod för Skundern har en mängd parametrar
undersökts, allt ifrån näringshalter till fisksamhällets sammansättning. Därefter har jämförelser gjorts med
andra sjöar som biomanipulerats. Tyvärr går det inte att ge något säkert svar på om metoden skulle
fungera i Skundern, därtill är övergödningsproblem alltför komplexa. Dock finns det fler argument som
talar för än emot att en utfiskning skulle ha en gynnsam effekt, slutsatsen från arbetet är därmed att det
kan vara väl värt ett försök.
Examensarbete i biologi 20 p, 2001
Avdelningen för Limnologi
Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet
Handledare: Anders Broberg och Jerry Persson
