Läkemedelsverket 2015-03-03
PRODUKTRESUMÉ
1.
LÄKEMEDLETS NAMN
Ranitidin Apofri 150 mg brustabletter
2.
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En brustablett innehåller 168 mg ranitidinhydroklorid, motsvarande 150 mg ranitidin.
Hjälpämnen: natrium (26 mmol eller 598 mg)
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3.
LÄKEMEDELSFORM
Brustablett
Vit till benvit, rund, platt tablett med fasad kant med ca 25 mm diameter, och slät yta på båda
sidorna samt med en svag doft av pepparmint.
4.
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Vuxna
-
Duodenalsår
Benigna ventrikelsår
Långtidsbehandling av duodenalsår
Refluxesofagit
Zollinger-Ellisons syndrom
Barn (3 till 18 år)
- Korttidsbehandling av peptiska sår
- Behandling av gastroesofageal refluxsjukdom, inkluderande refluxesofagit och symptomatisk
behandling av gastroesofageal refluxsjukdom
4.2
Dosering och administreringssätt
Lös upp en brustablett i ett glas vatten. Dela inte tabletten. Vänta tills tabletten är helt upplöst och
drick lösningen direkt.
Läkemedelsverket 2015-03-03
Vuxna (inklusive äldre)/ungdomar (12 år och äldre)
Följande doseringsriktlinjer gäller för vuxna (inklusive äldre) och ungdomar (12 år och äldre)
med normal njurfunktion:
Duodenalsår och benigna ventrikelsår
2 brustabletter ranitidin à 150 mg (= 300 mg ranitidin) efter kvällsmaten eller vid sängdags.
Alternativt 1 brustablett ranitidin à 150 mg två gånger dagligen, morgon och kväll.
Behandlingstiden bör vara fyra veckor. Enstaka patienter, vars magsår inte har läkt efter fyra
veckor, bör fortsätta behandlingen i ytterligare fyra veckor med samma dosering.
Långtidsbehandling av duodenalsår
Patienter som har svarat på korttidsbehandling, och endast de patienter med anamnes på
återkommande sår, kan vid behov fortsätta behandlingen med 1 brustablett ranitidin à 150 mg
dagligen vid sängdags. Patienterna bör regelbundet undersökas endoskopiskt.
Refluxesofagit
2 brustabletter ranitidin à 150 mg (= 300 mg ranitidin) efter kvällsmaten eller vid sängdags.
Alternativt 1 brustablett ranitidin à 150 mg två gånger dagligen i upp till 8 veckor vid behov.
Patienter med mycket hög magsaftsekretion, t.ex. Zollinger-ellisons syndrom
Patienterna bör initialt behandlas med 1 brustablett ranitidin à 150 mg tre gånger dagligen
(= 450 mg ranitidin dagligen). Vid behov kan dosen ökas till 4–6 brustabletter ranitidin à 150 mg
dagligen (= 600–900 mg ranitidin dagligen).
Patienterna kan stabiliseras på högre doser (t.ex. 1 200 mg dagligen) om kliniskt nödvändigt.
Dagliga doser om upp till 6 g ranitidin har getts. Doserna kan tas utan hänsyn till måltider.
Barn från 3 till 11 år med över 30 kg kroppsvikt
Se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska egenskaper, speciella patientgrupper.
Akut behandling av magsår
Den rekommenderade orala dosen för behandling av magsår hos barn är 4 mg/kg/dag till 8
mg/kg/dag givet som två olika doser med en maxdos om 300 mg ranitidin per dag under
maximalt 4 veckor. För patienter med ofullständig läkning kan ytterligare en 4 veckors
behandling ges. Läkning sker oftast efter 8 veckors behandling.
Gastroesofageal refluxsjukdom
Den rekommenderade orala dosen för behandling av gastroesofageal refluxsjukdom hos barn är
5 mg/kg/dag till 10 mg/kg/dag givet som två olika doser med en maxdos om 600 mg per dag
(maxdosen gäller troligen för tyngre barn eller tonåringar med svåra symtom).
Säkerhet och effekt har inte fastslagits för nyfödda patienter.
Läkemedelsverket 2015-03-03
Nedsatt njurfunktion
Halveringstiden i plasma förlängs vid nedsatt njurfunktion. Dosen bör därför i fall av nedsatt
njurfunktion halveras enligt nedanstående tabell. Lämpligen ges då 150 mg till natten vid peroral
behandling.
Kreatininclearance
(ml/min)
>50
5-50
4.3
Serumkreatinin
(µmol/l)
<200
200-900
Oral dygnsdos ranitidin
(mg)
300
150
Kontraindikationer
Ranitidin brustabletter får inte ges till patienter med känd överkänslighet mot det aktiva
innehållsämnet, ranitidinhydroklorid, eller mot något hjälpämne.
4.4
Varningar och försiktighet
Malignitet ska uteslutas genom lämpliga diagnostiska åtgärder (t.ex. endoskopi och biopsi),
speciellt före behandling av ventrikelsår, eftersom behandling med ranitidin kan maskera symtom
på magcancer.
Förekomst av Helicobacter pylori ska kontrolleras hos patienter med peptiskt sår. Vid positivt
svar ska adekvat behandling ges.
Regelbunden övervakning av patienten rekommenderas vid samtidig behandling med ranitidin
och icke-steroida antiinflammatoriska medel, särskilt hos äldre och hos dem med peptiskt sår i
anamnesen.
För att följa rekommendationerna i klinisk praxis är det tillrådligt att patienter som får
underhållsbehandling under en längre period undersöks regelbundet av läkare.
Vid samtidig behandling med ranitidin och teofyllin bör teofyllinkoncentrationerna i plasma
kontrolleras och dosen teofyllin vid behov justeras.
Dosen måste reduceras hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2).
Behandlingen ska omedelbart stoppas om tillståndet förvärras hos patienter med nedsatt
njurfunktion eller hos äldre patienter.
Försiktighet ska iakttas hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion, eftersom ranitidin
metaboliseras i levern.
En stor epidemiologisk studie visar en riskökning för samhällsförvärvad lunginflammation hos
patienter under pågående behandling med H2-receptorantagonister jämfört med patienter som har
avslutat behandlingen. Den observerade, justerade, relativa riskökningen var 1,63 (95%
Läkemedelsverket 2015-03-03
konfidensintervall, 1,07–2,48). Den ökade risken sågs huvudsakligen hos patienter med
lungsjukdomar, diabetes och hjärtsvikt samt hos patienter med försvagat immunsystem.
I enstaka rapporter har visats ett samband mellan uppkomst av akut intermittent porfyri och
behandling med ranitidinhydroklorid. Patienter med akut intermittent porfyri i anamnesen ska
därför inte behandlas med ranitidin.
En tablett innehåller 23 mmol (eller 533 mg) natrium. Detta bör beaktas av patienter som
ordinerats diet med lågt natriuminnehåll.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Ranitidin kan påverka absorptionen, metabolismen eller den renala utsöndringen av andra
läkemedel. Detta kan i vissa fall göra att dosen av det påverkade läkemedlet behöver justeras eller
att behandlingen måste avslutas.
Interaktioner inträffar genom flera olika mekanismer, exempelvis:
1) Förändring i magsäckens pH:
Biotillgängligheten av vissa läkemedel kan påverkas. Detta kan resultera i antingen ökad
absorption (t ex triazolam, midazolam, glipizid) eller en minskad absorption (t ex ketokonazol,
atazanavir, delaviridin, gefitnib).
2) Hämning av cytokrom P450-enzymer:
Vid terapeutiska doser av ranitidin har man inte sett förstärkta effekter av några vanliga
läkemedel som bryts ner via cytokrom P450-systemet; diazepam (CYP2C19), lidokain och
propranolol.
Det har förekommit rapporter om en ändrad (ökad/minskad) protrombintid vid behandling med
kumarinantikoagulantia (t ex warfarin) när ranitidinbehandling har påbörjats. På grund av snävt
terapeutiskt fönster rekommenderas tät monitorering av protrombintiden vid samtidig
ranitidinbehandling.
Det finns också flera rapporter med ökade plasmakoncentrationer av teofyllin. Interaktionen har
inte observerats i ett flertal kliniska studier, men tillgänglig information utesluter inte att vissa
individer kan erhålla en interaktion.
Fallrapporter finns också om ökade plasma koncentrationer av fenytoin.
3) Hämning av renal tubulär sekretion:
Eftersom ranitidin delvis elimineras genom aktiv sekretion med katjontransportörer (OCT) i
njuren kan det påverka clearance för andra läkemedel som elimineras denna väg. Höga doser av
ranitidin (t ex sådana som används vid behandling av Zollinger-Ellison syndrom) kan minska
sekretionen av prokainamid och N-acetylprokainamid vilket resulterar i ökade
plasmakoncentrationer av dessa läkemedel.
Det finns inga bevis för en interaktion mellan oralt administrerat ranitidin och amoxicillin.
Läkemedelsverket 2015-03-03
Absorptionen av ranitidin från mag-tarmkanalen kan reduceras vid samtidig behandling med
antacida eller höga doser av sukralfat (2g). Ranitidin bör därför tas ca 2 timmar före dessa
läkemedel.
Ranitidin kan hos vissa individer ge förhöjda halter av alkohol i blodet, vid intag av små mängder
alkohol.
4.6
Graviditet och amning
Fertilitet
Det finns inga data på effekterna av ranitidin på human fertilitet. Djurstudier har inte visat några
effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet (se avsnitt 5.3).
Graviditet
Erfarenheterna från användning av ranitidin på gravida kvinnor (>1 000) tyder inte på ökad risk
för kongenitala defekter eller andra negativa effekter på graviditeten eller det ofödda barnet.
Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller reproduktion.
Ranitidin passerar över placenta. Ranitidin ska användas under graviditet endast då det är absolut
nödvändigt.
Amning
Ranitidin utsöndras i bröstmjölk i sådana mängder att det leder till ökad risk för påverkan på
barnet även vid terapeutiska doser. Amning bör undvikas under behandling med ranitidin.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Ranitidin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda
maskiner.
4.8
Biverkningar
Frekvensintervallen är definierade som mycket vanliga (> 1/10), (vanliga (>1/100, <1/10),
mindre vanliga (>1/1000, <1/100), Sällsynta (>1/10,000, <1/1000), och mycket sällsynta (<1/10
000) inklusive enskilda rapporter.
Biverkningsfrekvenserna har estimerats från spontant rapporterade fall efter
marknadsgodkännande.
Organsystem
Biverkningar
Frekvens
Blodet och lymfsystemet Leukopeni, trombocytopeni (vanligtvis
reversibelt).
Agranulocytos, pancytopeni även inkluderande Mycket sällsynta
benmärgshypoplasi, hemolytisk anemi.
Immunsystemet
Överkänslighetsreaktioner såsom urtikaria,
Läkemedelsverket 2015-03-03
angioneurotiskt ödem, feber, bronkospasm,
hypotension och bröstsmärta.
Sällsynta
Anafylaktisk chock (har rapporterats efter en
singeldos).
Mycket sällsynta
Psykiska störningar
Reversibel förvirring, depression och
hallucinationer, särskilt hos äldre och svårt
sjuka.
Mycket sällsynta
Centrala och perifera
nervsystemet
Ofrivilliga rörelser såsom tremor och
myokloni
Sällsynta
Mycket sällsynta
Huvudvärk (ibland kraftig), yrsel, trötthet.
Ögon
Ackommodationsrubbningar.
Mycket sällsynta
Hjärtat
Bradykardi, AV-block.
Mycket sällsynta
Blodkärl
Vaskulit.
Mycket sällsynta
Magtarmkanalen
Buksmärta, förstoppning, diarré , illamående
(dessa symtom avtar vanligtvis vid fortsatt
behandling)
Sällsynta
Pankreatit
Mycket sällsynta
Övergående leverenzymstegring.
Sällsynta
Lever och gallvägar
Leversvikt (fatala fall har rapporterats).
Mycket sällsynta
Hepatit, ibland med gulsot.
Hud och subkutan
vävnad
Muskuloskeletala
systemet och bindväv
Njurar och urinvägar
Ospecifika hudreaktioner.
Sällsynta
Erythema multiforme. Alopeci.
Mycket sällsynta
Atralgi. Myalgi.
Mycket sällsynta
Ökade nivåer av plasmakreatinin (vanligtvis
lätt förhöjning; normaliseras vid fortsatt
behandling)
Sällsynta
Akut interstitiell nefrit
Mycket sällsynta
Läkemedelsverket 2015-03-03
Reproduktionsorgan och
bröstkörtel
Reversibel impotens. Gynekomasti.
Galaktorré.
Mycket sällsynta
Säkerheten för ranitidin har bedömts hos barn i åldrarna 0 till 16 år med syrarelaterade sjukdomar
och tolererades i allmänhet bra med en biverkningsprofil liknande den hos vuxna. Det finns
begränsad långtidssäkerhetsdata tillgänglig, särskilt gällande tillväxt och utveckling.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
4.9
Överdosering
Ranitidin är mycket specifik vad gäller verkan och således förväntas inga särskilda problem efter
överdosering med läkemedlet. Läkaren bör vara medveten om natriuminnehållet (se avsnitt 4.4).
Symtomatisk och lämplig understödjande terapi bör ges.
Vid behov kan läkemedlet elimineras från plasma genom hemodialys.
5.
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: H2-receptorantagonist, ATC-kod A02BA02.
Ranitidin är en kompetitiv histamin H2-receptorantagonist. Det hämmar basal magsyrasekretion
och magsyrasekretion stimulerad av t.ex. histamin, pentagastrin och föda. Ranitidin minskar
syramängd och till en mindre del även pepsinmängden och magsaftsvolym.
I två studier, där terapeutiska doser av 150 mg ranitidin tillfördes två gånger dagligen, minskades
magsyrasekretionen med i genomsnitt 63% respektive 69% under 24 timmar, medan
minskningen av syrasekretionen under natten utgjorde 73% respektive 90%. I två studier, där den
profylaktiska dosen tillfördes (150 mg till natten), reducerade ranitidin magsyrasekretionen med i
genomsnitt 42% respektive 69% inom 24 timmar.
Magsyrasekretionen minskade i genomsnitt med 50–60% inom 24 timmar efter nattlig tillförsel
av terapeutiska doser av 300 mg ranitidin, medan den nattliga syrasekretionen minskade med
cirka 90%.
Läkemedelsverket 2015-03-03
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Vid oral administrering absorberas ranitidin snabbt och uppnår maximal koncentration i blodet
efter i genomsnitt 1,25–3 timmar. Biotillgängligheten av ranitidin i tablettform är i medeltal cirka
50% men den interindividuella variationen av biotillgängligheten är betydande och anges i en
studie till 28–76%.
Distribution
Plasmaproteinbindningen är cirka 15%. Den apparenta distributionsvolymen hos vuxna är 1,2–
1,8 l/kg och hos barn 2,5 l/kg.
Maximal plasmakoncentration på cirka 400 ng/ml erhölls efter oralt intag av 150 mg ranitidin i
tablettform, med stora individuella variationer. Efter 12 timmar uppgick den genomsnittliga
plasmakoncentrationen fortfarande till cirka 40 ng/ml. Efter tillförsel av 300 mg ranitidin
uppnåddes maximal plasmakoncentration på cirka 700–800 ng/ml.
Den plasmakoncentration som behövs för 50% hämning av syrasekretionen hos vuxna utgjorde i
genomsnitt 73–165 ng/ml i ett antal studier.
Ranitidin passerar över till cerebrospinalvätskan i mycket liten utsträckning.
Biotransformering
Ranitidin metaboliseras i levern till ranitidin-N-oxid, N-desmetylranitidin, ranitidin-S-oxid och
till furansyraanalogen.
Eliminering
Mätning av totalt clearance visade medelvärden på 570–710 ml/minut hos vuxna. Hos barn och
ungdomar var totalt clearance nästan 800 ml/minut/1,73 m2 med stor spridning.
Efter oral administrering utsöndras ranitidin inom 24 timmar via njurarna till cirka 30% som
oförändrat ranitidin, upp till 6% som N-oxid, till en liten del som desmetyliserad och S-oxiderad
form samt som furansyraanalog. Hos patienter med friska njurar påverkas njursekretionen till
största delen genom tubulär sekretion med ett njurclearance på cirka 490–520 ml/minut.
Ranitidin utsöndras dessutom via gallan.
Speciella patientgrupper
Barn (3 år och äldre):
Begränsade farmakokinetiska data har visat att det inte finns några signifikanta skillnader i
halveringstid (intervall för barn 3 år och äldre: 1,7 – 2,2 h) och plasma clearance (intervall för
barn 3 år och äldre: 9 – 22 ml/min/kg) mellan barn och friska vuxna efter dosering med oralt
ranitidin efter att korrigering för kroppsvikt gjorts.
Nedsatt njurfunktion:
Läkemedelsverket 2015-03-03
Efter oralt intag är halveringstiden hos patienter med friska njurar igenomsnitt 2.3-3 timmar. Hos
patienter med njurinsufficiens förlängs halveringstiden till det två- eller tredubbla.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet och
reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.
6.
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Natriumdivätecitrat
Natriumvätekarbonat (E500)
Povidon 30
Simetikon
Glycin
Natriumbensoat
Sackarinnatrium (E954)
Pepparmintarom (innehåller smaktillsatser, maltodextrin och akaciagummi (E414)
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3
Hållbarhet
3 år
Bruten förpackning används inom 1 månad.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 30°C. Tillslut förpackningen väl. Fuktkänsligt. Ljuskänsligt.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Polypropenrör med torkmedel i polyetenlocket. Varje rör innehåller 10 eller 20 tabletter. Dessa är
förpackade om 10, 20, 30 (3x10) eller 60 (3×20) tabletter i en kartong tillsammans med
bipacksedel.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Ej relevant.
Läkemedelsverket 2015-03-03
7.
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Apofri AB
Box 120
182 12 Danderyd
8.
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
47923
9.
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2013-02-14
10.
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-03-03
