Galathea strigosa
Blåröd trollhummer
NE
NA
LC
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Galatheidae (bredpannade
trollhumrar), Släkte: Galathea, Art: Galathea strigosa - blåröd trollhummer (Linnaeus, 1761) Synonymer:
Galathea strigosa (Linnaeus, 1767), trollhummer, Cancer strigosus Linnaeus, 1761
Kännetecken
En vackert färgad art som med sin rödbruna färg och sina lysande blå ränder inte går att förväxla med någon
annan art. Det är också den största av alla trollhumrar i svenska vatten. Arten är dock relativt svår att få tag i
p.g.a. sitt levnadssätt i sprickor på berg eller under stenar och överhäng. Den påträffas i våra vatten i Skagerraks
kustområden.
Totallängd: Ryggsköld max 100 mm lång. Panntaggen är trekantig, lång och välutvecklad och har tre par tydliga
kanttänder och ett fjärde mindre par längst ner. Ryggskölden är avlång och har vassa kanttaggar. Antenntaggen når
maximalt till slutet av andra antennens första synliga segment. Ryggsköldens översida har bara ett fåtal taggar. På
den främre delen av översidan finns 2-6 små taggar, och de främre delarna av ryggsköldens sidor har en eller flera
småtaggar på vardera sidan. Däremot saknas mittlinjetaggar och taggar på bakkanten. Ryggskölden har många
cilierade smala fåror tvärs över, och även fårorna på den bakre delen är uppbrutna i delar. Ögat har något större
diameter än ögonskaftet och har normal pigmentering.
Första antennens basala segment har tre stora och tydliga distala taggar. Andra antennen saknar antennplatta. Merus
(fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har två stora taggar längs med den inre kanten (en distalt
och en medialt), och merus är nästan lika lång som ischium (segmentet närmast innanför).
På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. De är ovala i tvärsnitt och
normala i storlek och form. Klosaxens översida är hårbeklädd och har små taggar. På carpus insida finns spridda små
och stora taggar. Själva klosaxen är vanligen kortare än resterande del av klosegmentet. Carpus är lika lång som eller
kortare än merus. De övriga benparen (2-4) har glest täckta fjällstrukturer, korta hår och taggar. Femte benparet är
förkrympt, liksom hos övriga trollhumrar. Alla benpar saknar epipod. Bakkroppssegment 2-4 har minst dubbla
grunda hårbeklädda fåror på översidan. Stjärten är löst invikt under kroppen.
Kroppsfärgen är rödbrun med lysande blå tvärränder.
Utbredning och status
Blåröd trollhummer förekommer i Sverige längs Skagerrakkusten. I övriga Europa finns den från Västnorge söderut
till Marocko och Azorerna samt i västra Medelhavet.
Ekologi
Blåröd trollhummer lever på diverse hårdbottnar bl.a. med stenar, klippor och i undervattensgrottor.
Djup (generellt) 10-200 m.
Övrigt
Namngivning: Galathea strigosa (Linnaeus, 1767). Originalbeskrivning: Cancer strigosus. Systema Naturae, 12:e
upplagan, vol. 1, 2: 533-1327. Synonymer: Cancer strigosus Linnaeus, 1767; Astacus strigosus Pennant, 1777;
Galathea strigosa Fabricius, 1798; Galathea spinigera Leach, 1815; Calypso periculosa Risso, 1816; Janira
periculosa (Risso, 1816).
Etymologi: strigosus (lat.) = tunn, oanvändbar, taggig/vass. Syftar antingen på den tunna kroppsformen eller på att
arten har vassa taggar, beroende på vad Linné tyckte.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Författare
Matz Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
