Skabb - en vanlig och svårstoppad sjukdom mitt ibland oss
Eva Pettersson
Sjukdomen skabb är ett välkänt problem som ofta drabbar rödrävar. Problemen bland rävarna
har minskat de senaste åren men sjukdomen finns fortfarande kvar och har spridit sig vidare
till andra djur. Skabb är idag ett vanligt hudproblem bland våra hundar och ett stort problem
bland grisar där det förutom lidande hos djuren också kan leda till stora ekonomiska förluster
för uppfödarna. Sjukdomen är även vanlig bland människor, främst i tredje världen, men med
ett normalt fungerande immunförsvar är skabb inte livshotande.
Ämne som lyser om
antikropp bundit till
kvalsterprotein
Sjukdomen orsakas av ett kvalster, Sarcoptes scabiei, som
gräver gångar i huden på sin värd, t.ex. en hund. När
kvalstret tar sig fram utsöndrar det olika ämnen som tros
orsaka den irriterande klåda som uppstår. Eftersom
Antikropp, t.ex.
från hundblod
kvalstret är litet (~ 0,5 mm långt) och klåda inte är ett
specifikt symptom för just skabb kan det vara svårt att
ställa en tidig diagnos och ju tidigare diagnos desto bättre.
Om t.ex. en hund har skabb bildar den så kallade antikroppar mot kvalstret för att kunna försvara sig. Dessa
antikroppar binder specifikt till olika kvalsterproteiner
Kvalsterprotein
(ämnen som kvalstret utsöndrar eller ämnen från själva
fastsatt på platta
kvalsterkroppen) och aktiverar därigenom hundens
immunförsvar. Med hjälp av ett blodprovstest (se figur)
kan man undersöka om sådana antikroppar finns
närvarande i hundens blod och därmed avgöra, på ett tidigt
Blodprovstest. Olika kvalsterproteiner fästs till ett plastunderlag
stadium, om den har skabb eller inte. För att kunna utföra
och därefter tillsätts en individs
dessa tester måste man då och då ha nya kvalsterproteiner
blod. Om antikroppar mot kvalstret
som ska fästas på plattan. Än så länge har ingen lyckats få
finns i blodet binder de till proteiner
skabbkvalstret att leva och växa i laboratorium vilket gör
på plattan och ett ämne avger ljus
att varje gång det behövs nya kvalsterproteiner måste man
som kan avläsas med en speciell
apparat. Om individen inte har
få tag på ett skabbinfekterat djur med levande kvalster.
antikropparna i blodet blir det alltså
Detta kan vara svårt, tidskrävande och dyrt och därför vill
inte något ljus.
man kunna producera kvalsterproteiner i laboratorium.
På avdelningen för parasitologi på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) pågår för
närvarande ett forskningsprojekt där man har lyckats producera ett antal proteiner från S.
scabiei som fungerar för diagnostisering. Det man vill är att ta fram många olika proteiner för
att få ett så bra och pålitligt blodprovstest som möjligt. Proceduren går till på så sätt att man
tar DNA från parasiten och för in det i bakterieceller. Dessa celler lever och växer bra i
laboratorium och bakterien producerar därmed ett kvalsterprotein utifrån parasit-DNA:t.
Nyligen har man producerat ett protein som heter glutation S-transferas (GST) på det här
sättet. Just detta protein har visat sig fungera mindre bra för diagnostisering men man kommer
däremot att ha stor användning av proteinet som ett verktyg i fortsatt forskning på S. scabiei.
Framöver kommer andra proteiner att tas fram som förhoppningsvis kommer att kunna
användas för att utveckla ett effektivare blodprovstest för diagnostisering av skabb.
Examensarbete i biologi, 20 p, HT 2002
Avdelningen för Parasitologi, Statens Veterinärmedicinska Anstalt
Travvägen 22, 751 89 Uppsala
Handledare: Jens Mattsson och Erland Ljunggren
