missbruket av samma gåva som i Apostlagärningarna. Korinth var en stor
handelsstad med många olika nationaliteter. Församlingen hade stora problem.
När korinthierna hade gudstjänst var alla medlemmar ivriga att visa upp sig och
överträffa varandra med sina andliga gåvor (1 Kor. 14:26). I kapitel 13 visar Paulus
att vad de behöver söka är kärleken som inte avundas, skryter eller är uppblåst (1
Kor. 13:4). Det ger oss en insikt i vilka problem församlingen hade. Förmågan att
kunna tala ett tidigare okänt språk togs som bevis för Guds speciella gunst. Paulus
försöker få dem att inse att det inte finns något eget värde i gåvan om den inte
blir till uppbyggelse för hela församlingen. Att tala på ett språk som Gud gett för
att kunna förmedla evangeliet till andra, men som få eller ingen annan i
församlingen förstår gynnar inte församlingen på något sätt. Språket måste
översättas först (1 Kor. 14:6-13, 16-17, 27). Det finns inget behov för att mena att
Paulus talar om ett annat slags tungotal här än det som apostlarna fick vid pingst.
Att be i Anden innebär inte att be på något utomjordiskt okontrollerbart språk.
Paulus uppmanar oss: ”bed alltid i Anden” (Ef. 6:18) och när Jesus undervisade
sina lärjungar hur de skulle be så var det intelligenta och begripliga ord som han
använde (Matt. 6:7-13). Att be i Anden innebär att låta Anden inspirera oss i vår
bön så att vår bön blir meningsfull och godtagbar för Gud och de som hör (Rom.
8:26-27; 1 Kor. 2:13; 14:15; Luk. 12:12; Jud. 1:20). Om orden som Anden ger mig
skulle vara obegripliga, hur kan jag då veta när jag fått bönesvar? På vilket sätt
skulle ett obegripligt tal kunna bygga upp mig eller någon annan?
Fel grunder
Detta falska tungotal är inte inspirerat av Gud. Ett sådant språk, är inte bara okänt
för människor, utan också för Gud och hela himlen. Samma typ av obegripligt tal
finner man också i många hedniska kulturer som t.ex. hinduismen, gammalgrekisk
religion, voodoo, spiritism m.fl. Det är en del i den ondes plan att bedra de kristna
till en falsk enhet. För om någon ”talar i tungor”, förmodas det att de är
andedöpta, och är i full harmoni med Gud. Läromässiga skillnader bortses från,
oavsett hur viktiga de är enligt Bibeln. Erfarenheter och märkliga upplevelser tar
det klara Gudsordets plats. Människor tänker att så länge de kan ”tala i tungor” så
är de frälsta (eftersom ingen icke-frälst kan vara andedöpt), oavsett om de lever i
direkt konflikt med Bibelns tydliga undervisning. Detta är inte ett angrepp mot
personer som bett i tungor. Det är en utmaning till dem att undersöka skriften för
att se om det finns grund för en sådan företeelse, eller om det är ett bedrägeri.
Vår tro måste bygga på Ordet, inte på känslor eller upplevelser (Rom 10:17; 1 Tim.
6:3). Om man blivit bedragen i denna fråga innebär det inte att hela ens
erfarenhet med Gud varit en bluff. Utan snarare att man fallit offer för ett
bedrägeri som Gud vill befria oss från för att han älskar oss.
Kraft från ovan
Jonathan Karlsson
Mirakel och under idag
Nr. 03
När Jesus sände ut sina lärjungar för att ”predika evangelium för hela skapelsen”,
tillade han ”tecken skall följa dem som tror” (Mark. 16:15-17). Tecken och under
skulle bli en följd av sann väckelse. Den Helige Andes gåvor är inget som var
begränsat till NTs kristna. Vi ska nu undersöka syftet med Andens gåvor, och vad
vissa av gåvorna verkligen innebär.
Falska tecken och under
Trots vad Jesus sa i om sanna mirakel varnade han också starkt för att förlita sig
på underverk. I sitt tal om tidens slut säger han: ”Ty falska messiasgestalter och
falska profeter skall träda fram och göra stora __________ och under för att om
möjligt bedra även de __________.” (Matt. 24:24). Paulus varnade för att ”Satan
själv gör sig lik en ___________ ängel. Därför är det inte underligt att också hans
tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.” (2 Kor. 11:14-15). I sista tiden
talar profetiorna om för oss att det ska komma en världsvid makt som ”gör stora
tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas
åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det
dem som bor på jorden.” (Upp 13:13-14). Den här falska väckelsen är ett försök av
den onde att härma Guds sanna väckelse i sista tiden. Lägg märke till parallellerna:
Den Helige Ande (Pingstdagen)
Den falske profeten (falsk väckelse)
Vänder folk till Kristus (Joh. 16:14; Apg. 2:32-36)
Eld från himlen (Apg. 2:1-3)
Tecken och under (Mark. 16:17-18; 1 Kor. 12)
Ger Ande att tala nya språk (Apg. 2:4)
Ger andligt liv (Joh. 6:63; 20:22)
Vänder folk till Antikrist (Upp. 13:12)
Eld från himlen (Upp. 13:13)
Tecken och under (Upp. 13:13-14; 19:20)
Ger livsande att tala (Upp. 13:15)
Ger falskt andligt liv (Upp. 13:15)
Vi kan därför inte avgöra om en väckelse är sann eller falsk baserat på de tecken
och under som sker i den. Inte heller kan vi avgöra väckelsens sanningshalt på att
dess anhängare säger sig ha Jesus som Herre. För Jesus sa tydligt att ”På den
dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn
och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många ___________ i ditt namn?’ Då
skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte….’” (Matt. 7:21-23). I stället
måste vi döma väckelsen på frukten (Matt. 7:16-17).
Andens gåvor eller Andens frukt?
De frukter som Jesus talar om är Andens frukt (Gal. 5:22-23). En sann väckelse
leder till mer glädje, mer kärlek, större laglydnad, ödmjukhet, givmildhet osv.
Andens gåvor är inte obligatoriska i en sann väckelse, men Andens frukt är det.
Många förväxlar frukten med gåvorna. De letar efter kraftgärningar, botande av
sjuka, tungotal och demonutdrivning som bevis för att väckelsen är från Gud.
Detta är inte bibliskt. Paulus förtydligar att den Helige Ande fördelar gåvorna
”efter sin vilja” ”så att det blir till nytta.” (1 Kor. 12:11, 7). Därefter tillägger han:
”Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla ____________? Inte är väl alla lärare?
Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar
väl _______ tungomål?” (1 Kor. 12:29-30). Om det inte finns ett specifikt behov
för gåvan så ger inte Guds Ande den, oavsett hur mycket tro en person har eller
hur from hon än är. Gåvorna har alltid ett syfte. Bibeln säger att det primära syftet
är för att bättre kunna sprida evangeliet: ”Men när den helige Ande kommer över
er, skall ni få kraft och bli mina __________ i Jerusalem och i hela Judeen och
Samarien och ända till jordens ___________ gräns.” (Apg. 1:8, se Mark. 16:15-18).
Språkets gåva
En av de gåvor som lärjungarna skulle få var en övernaturlig förmåga att tala nya
språk, eller tungomål. Varför? Tänk dig in i situationen. Jesus har gett några enkla
fiskare från Galiléen uppdraget att sprida evangeliet till hela världen, alla folk,
stammar, språk och folkslag. Deras uppdrag var omöjligt utan en förmåga att
kommunicera på andra språk? Jesus hade förutsett krisen och lovat sina lärjungar
att de ”skall tala nya tungomål” (Mark 16:17). Och mycket riktigt, på pingstdagen,
då ”fromma judiska män från alla folk under himlen” var samlade i Jerusalem på
grund av högtiden, utgöts den helige Andes gåvor över församlingen: ”Och de
uppfylldes alla av den ________ __________ och började tala främmande språk,
allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg. 2:3-4). Snart samlades folk från hela
Jerusalem, och i stor förvåning utbrast de: ”vi hör dem tala på vårt eget
_________ om Guds väldiga gärningar.” (Apg. 2:11). Barriären som funnits mellan
Kristus lärjungar och de olika folkgrupperna var nu riven. Med frimodighet kunde
apostlarna fritt berätta om ”Guds väldiga gärningar” på det språk som var
begripligt för varje nationalitet. På detta sätt var ”tungomålstalen ett tecken, inte
för dem som tror utan för de ______________.” (1 Kor. 14:22). Syftet med
tungotalet är med andra ord evangelisation.
Olika sorters tungotal
I sista tidens falska väckelse tycks det dock som om denna fantastiska gåva
kommer att förfalskas. Liksom Gud gav lärjungarna Anden så att de kunde tala nya
språk på pingstdagen, så ger den falske profeten sin ”livsande… så att bilden till
och med kunde tala” (Upp. 13:15). Johannes såg också att det ”ur den falske
profetens mun kom ut tre orena andar” ”De är ondskefulla andar som gör tecken,
och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden” (Upp.
16:13-14). En annan ande kommer att låtsas vara Guds Ande med ett falskt
tungotal för att skapa falsk enhet i världen. Därför är det ytterst viktigt för oss att
veta skillnaden mellan det bibliska tungotalet och den falske profetens. Det bästa
sättet att upptäcka förfalskningar på är genom att först studera det sanna.
Ordet som översatts tungor/tungotal är glossa och betyder i sammanhanget helt
enkelt språk (jfr Upp. 7:9; 14:6; 17:15). Tungotalet är alltså språkets gåva. Varje
gång någon i Nya Testamentet får gåvan att tala andra språk är det tydligt att det
som sägs är fullt begripligt för människor runtomkring dem. Det första exemplet i
Apostlagärningarna är i kapitel 2 som vi studerat. Det andra tillfället är när Petrus
predikar för några hedningar: ”Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande
över alla som hörde ordet. … de hörde dem tala med tungor och prisa Gud.” (Apg.
10:44-46). När Petrus berättar om händelsen för församlingen i Jerusalem säger
han att den Helige Ande föll ”på dem, alldeles som på oss under den __________
tiden.” (Apg. 11:15). Alltså var detta tungotal identiskt med det i kapitel 2, dvs. en
övernaturlig förmåga att tala ett språk de tidigare inte känt till. Det sista tillfället
som tungotalet exemplifieras är i kapitel 19. Paulus har träffat några personer
som inte visste att den Helige Ande existerade. Paulus undervisar dem, döper om
dem och ”när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och
de talade med tungor och _____________.” (Apg. 19:6) Det är uppenbart från
dessa tre skriftställen att de som talar inte skulle kunna berätta om Guds väldiga
gärningar, prisa Gud eller profetera på språk de själva inte förstod.
Ett obegripligt språk
Många gånger ses tungotalets gåva som förmågan att yttra obegripliga ord och
meningar som bara Gud förstår. Dessa fraser upprepar man som ett rinnande
vatten när man ber. Det sägs att man då ber i Anden och att det är han som ber
och inte en själv. Men vi får stora problem med Skriften om vi tror att det är
tungotalets gåva. För det första missar ett sådant beteende fullständigt syftet
med tungotalet (som var att sprida evangeliet till människor som inte hört
sanningen). För det andra stämmer det inte överens med hur gåvan uttrycktes i
Apostlagärningarna. För det tredje varnar Bibeln starkt för att använda ett språk
som är obegripligt för åhörarna (se 1 Kor 14:9-11, 27; Matt 6:7, Neh 8:8).
Förespråkarna för detta tal stödjer sig ofta på Paulus ord i 1 Korintierbrevet 14.
Men om man läser kapitlet i sitt sammanhang förstår man att Paulus tillrättavisar
