Brev nr 3, 30 september 2010. VGÓ
Isländska 1 distans, 7,5 hp
Brev nr. 3, vecka 39
Hej, alla.
Nu borde ni ha läst tre kapitel om den lilla gröna draken – och kanske någon av er har läst
mera. Övning nr 3 och översättning (isl. > svensk) av kapitel 3 har börjat komma in nu här i
slutet av veckan. Jag skickar som vanligt ett facit med rättelser i morgon, och kanske också ett
extra brev som ett tillägg till detta som ni nu får.
Två termer: Stark och svag
Ni har säkert bläddrat en del igenom grammatiken. Där finns en del termer som det inte är
säkert att alla är helt klara över. Bland dessa är termerna ”stark” och ”svag”, som används
vid beskrivning av böjningen av verb och nomina (substantiv, adjektiv, vissa pronomina).
Vi kan se närmare på detta:
1) VERB
Man delar upp verben i starka och svaga beroende på hur de bildar preteritum. I svenskan är
starka verb sådana som: skriva – skrev, fara – for, sticka – stack, eller med andra ord
sådana som inte får någon ändelse i preteritum. Det samma gälelr för isländskan: På isländska
får vi exempel som bíta – beit, fara – fór, rjúka – rauk, geta – gat och så vidare.
Det är inte alltid samma verb som är starka och svaga i svenska och isländska, men mycket
ofta har båda språken bevarat den ursprungliga uppdelningen. Svaga kallar man då sådana
verb som bildar preteritum med en (dental) ändelse, i svenska, t.ex. -ade, -de, -te: kasta –
kastade, slänga – slängde, vräka – vräkte. I isländskan är ändelserna -aði, -di, -ti (se hur
lika de är ändelserna i svenskan!), t.ex. kasta – kastaði, tengja – tengdi, brosa – brosti.
Vissa grammatikor kallar svaga verb för ”regelbundna” och de starka ”oregelbundna”.
2) SUBSTANTIV
Man delar också upp substantiven i svaga och starka: Om ett substantiv slutar på vokal i
alla kasus I SINGULARIS är det svagt men om det slutar på konsonant kallas det för
starkt.
Svaga är då i svenska ord som drake, mamma, hjärta, och i isländska sådana som:
Brev nr 3, 30 september 2010. VGÓ
Nom. dreki – andra kasus i singular dreka
Nom. mamma – andra kasus sg. mömmu
Nom. hjarta – andra kasus sg. hjarta
Starka blir då i svenska en stol, en bok, ett bord och isländska:
Nom. stóll – gen. stóls
Nom. grautur – gen. grauts (eller grautar)
Nom. bók – gen bókar
Nom. borð – gen. borðs
Se närmare efter i Grammatiken.
3) ADJEKTIV
Här blir det litet annat: Som hos substantiven är det frågan om huruvida adj. slutar på vokal
eller konsonant, men nu är det situationsbundet:
(a) Om adjektivet står med ett bestämt substantiv talar vi om att det böjs enligt svag
böjning (d.v.s. den som slutar på vokal).
(b) Om adjektivet däremot står med ett obestämt substantiv får adjektivet den såkallade
starka böjningen (alltså slutar på konsonant).
Lägg märke till att detta är den samma regel som i svenskan: en god bil, den goda bilen,
en stark kvinna, den starka kvinnan, ett snällt barn, det snälla barnet. Och på isländska:
góður bíll, góði bíllinn, sterk kona, sterka konan, þægt barn, þæga barnið.
Men detta är inga enkla saker. Lycka till i kampen!
Tankeställare A
När du nu läser (eller har läst) de första tre texterna i Litli græni drekinn, fundera då på
följande:
1) Hur fungerar det att inte ha en obestämd artikel i ett språk? Hur säger man ”Här är en
drake?” – Jo, man säger helt enkelt: ”Hér er dreki.” Motsvarigheten till svenskans ”en” el.
”ett” finns i isländska, men då endast som räkneord: ”Í skóginum er eitt hús en tveir drekar”.
2) Hur fungerar prepositionerna? I de första texterna får du flera exempel på prep. ”í”. Kan du
se vilka kasus (vilken kasus?) den kräver? Om du tänker på svenska uttryck som ”Hon tog i
honom” så ser du resterna av kasusstyrningen i det faktum att vi behöver ”honom” i en
mening med pronomenet (på vissa dialekter kan man säga: ”Hon tog i han”, eller hur?), men
hos vanliga substantiv visar det sig inte. – Om du slår i Grammatiken på sidan 22 ser du att
prep. ”í” (och prep. ”á” = ʼpåʼ) antingen styr ackusativ eller dativ. Kan du se vilken kasus ”í”
styr i texten?
Brev nr 3, 30 september 2010. VGÓ
Tankeställare B
Har du kommit underfund med hur du kan få till de isländska grafemen på din dator? Om du
använder Word kanske det är lättast genom funktionen ”Infoga symbol”, men du kan säkert
också komma på fiffiga sätt på tangentbordet.
Även om det inte verkar kunna vara någon större skillnad på bokstäverna í och i, så är den
faktiskt lika stor som i svenska mellan i och e. Därmed blir ”bítur” och ”bitur” två olika ord.
(Hitta dessa ord i en ordbok och kolla betydelsen!) Bekanta dig noga med det isländska
vokalsystemet. Observera inte minst de speciella diftongerna (som t.ex. au, ey, á).
Försök lyssna noga till ljudfilerna för att vänja örat vid nya ljud eller nya varianter.
Tankeställare C
Bekanta dig noga med grammatikhäftet, så att du inte får problem med att använda det som
handbok, där du kan slå upp och ta reda på det mesta. Ingen grammatik innehåller allt och du
ska inte vara rädd att fråga läraren.
Det är inte någon bra ide att lära sig alla böjningsklasser eller böjningsmönster utantill.
Varje individ vet visserligen bäst vad hon/han tycker fungerar, men för de flesta är det klokt
att börja med att skapa sig en översikt över former som alltid eller nästan alltid har samma
ändelser eller annat som kännetecknar dem. Till exempel slutar dativ pluralis på -um i de allra
flesta tillfällen, både i substantiv, adjektiv och pronomen. Gäller det verb är ändelsen -um
däremot ett tecken på att det gäller första person i plural (t.ex. við syngjum = sv. vi sjunger).
Bläddra genom grammatiken och sök sådana former.
Tankeställare D
I 3. kafli (ja, du har nog redan fattat att ”kafli” är samma ord som ”kapitel” samt att man sätter
punkt efter ordenstal på isländska: 1., 2., 3. kafli, men har du kollat vad ”tredje” heter?) står
det att draken ligger i en vit säng ”með hvítum göflum”. En gavel heter alltså ”gafl” i singular,
men här blir det i dativ pluralis ”göflum”. En vokalväxling av det slaget, a > ö, brukar man
kalla omljud. De har sin förklaring långt tillbaka i språkhistorien och vi ska inte beskäftiga
oss så mycket med dem. Men det kan vara bra att veta att man i böjningen av enskilda ord kan
vänta sig olika växlingar. De vanligaste är:
a > ö (barn – börn), a > e (fara – hún fer), u > y (suður – syðri; jfr. sv. sunnan – sydlig), ú
> ý (hús – hýsa), jó > ý (ljós – lýsa), á>æ (láta – læti), ó > æ (bóndi – bændur).
Liknande vokalväxlingar finns i svenska. Försök hitta exempel.
I paragraferna 011–014 i Isländsk grammatik behandlas de viktigaste av dessa ändringar. Sök
exempel i de texter vi har kvar i Litli græni drekinn.
