Malmö stad
SDF Kirseberg
Romskt informations- och
kunskapscenter
Slutrapport
Mujo Halilovic
Verksamhetsansvarig
Malmö 2009-11-26
Innehållsförteckning
Inledning
Från retorik till praktik
RIKC:s anställda under perioden 15/6 – 26/11 2009
3
3
4
RIKC:s verksamheter
4
1. Medborgarkontorsverksamhet
5
2. Arrangemang av temakvällar, konferenser och mötena
5
En temakväll – Äldre romer berättar om sina liv
5
En konferens om romer i Skåne
7
Ett lokalt kulturevenemang
7
Möten med romer på RIKC
7
3. Samarbete med IRIS skola
8
Romer och utbildning i allmänhet
8
4. Samarbete med medier
9
5. Genomföra intervjuer/enkäter
10
Intervjuer/enkäter om delaktighet
10
Intervjuer/enkäter om hälsan i samarbete med FHI
10
Intervjuer om förskolan på uppdrag av Delegationen för romska frågor 11
6. Stöd till de som vill realisera en idé
11
7. Samarbete med olika föreningar, organisationen och
institutioner kring uppdraget
12
8. Intern kompetensutveckling
13
9. Kompetensutveckling av anställda i Malmö stad
13
10. Utarbeta en strategi för att implementera romska minoritetsrättigheter 15
Att sätta RIKC:s insatser i en integrationskontext
16
Delaktighetens betydelse
17
Erkännandets betydelse
18
Hur lär vi oss att inte upprepa civilisationens misstag?
20
Tre bortom
21
Resa i ett tänkbart Sverige
22
RIKC:s framtid
23
Litteraturförteckning
24
Bilagor
27
Romskt informations- och kunskapscenter
2
Inledning
Romer är en av fem nationella minoriteter i Sverige och det innebär att deras behov och
intressen beaktas i alla delar av landet och på alla nivåer i samhället (Bet.
1999/2000:KU6, rskr.1999/2000:69). Att stärka skyddet av de nationella minoriteterna är
en del av Sveriges arbete med att värna de mänskliga rättigheterna. Genom att ratificera
Ramkonventionen så erkänner Sverige att romsk kultur och romskt språk är en del av vårt
gemensamma kulturarv, vilket innebar en genomgripande förändring när det gäller
uppfattning av och förhållande till romer (ibid).
I flera hundra år har man såväl i Sverige som i resten av Europa oftast framställt (och för
det mesta även behandlat) romer som ”de andra”. Genom Ramkonventionens ratificering
proklamerar vi i Sverige att romer och romsk kultur är en del av oss; vår kultur och vårt
kulturarv. Det medför att romerna skall inkluderas i det gemensamma Viet, vilket
inbegriper alla samhällssektorer.
Romskt informations- och kunskapscenters ambition är att bidra till att detta officiella
ställningstagande tillämpas i verkligheten – att gå från teori/retorik till praktik. Under
förmodligen en längre tid kommer detta att kräva ett fokuserat strategiskt och operativt
arbete. Utan denna tillämpning är det svårt att föreställa sig att man kan genomföra både
Romskt informations- och kunskapscenters uppdrag om att öka romers deltagande i
samhället samt implementera Ramkonventions mål om att upprätthålla och
vidareutveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt skydda
och vidareutveckla Europas kulturella mångfald (ibid).
Från retorik till praktik
Arbetet på Romskt informations- och kunskapscenter (nedan kallad RIKC) har baserats
på tre källor som påverkat RIKC:s genomförande av uppdraget.
Den första källan är romer som centret haft och har kontakt med. Dessa romer berättar
om sina behov, problem, sina villkor, erfarenheter och frågeställningar.
De förändringar som romer efterlyser innefattar nästan alla samhällssektorer som arbete,
utbildning, hälsa, bostadsfrågor, medier, kulturliv, föreningsliv och majoritetssamhällets
attityder gentemot romer. Romer har kommit med många frågeställningar. En fråga som
nästan alla ställer är;
Vad innebär minoritetsstatusen i praktiken för oss romer?
Den andra källan som påverkat RIKC:s arbete är Ramkonventionen och några relevanta
regeringspropositioner. Där ingår även kritik, råd och rekommendationer som Sverige
fick från Den rådgivande kommittén för uppföljning av Ramkonventionens
implementering (hänvisningar till dessa regeringspropositioner, Ramkonventionen och
kommitténs rekommendationer finns i litteraturförteckningen).
Den tredje källan är befintlig forskning om romer och om det romska i Sverige. Utifrån
dessa källor har utkristalliserats två frågor;
Romskt informations- och kunskapscenter
3
Hur kan man organisatoriskt genomföra Ramkonventionens råd om delaktighet?
Hur kan man på lokal, kommunal nivå leva upp till de åtaganden som Sverige gjort i
relation till Europarådet och Ramkonventionen?
RIKC:s anställda under perioden 15/6 - 26/11 2009
RIKC har tre heltidsanställda samhällsvägledare, två samhällsvägledare har
kulturkompetens och talar romani och den tredje har ett verksamhetsansvar.
En rom ställer upp ideellt och är involverad i de flesta RIKC:s aktiviteter sedan centrets
invigdes 27/4 2009. Från start samarbetar RIKC med en romsk brobyggare och denne
bidrar utifrån sin sakkunnighet och sina tidsramar till RIKC:s verksamheter.
En rom som är heltidsanställd på IRIS skolan arbetar 50 % på RIKC sedan 1/8 2009. I
skolan tjänstgör han som språkligt och kulturellt stöd i klassrummet. På RIKC används
25 % av arbetstiden till rekryteringsstöd och utbildningsinformation för vuxenutbildning
och 25 % används för att fortsätta byggandet av samarbete mellan de olika romska
grupperna i Malmö.
RIKC:s verksamheter
Med utgångspunkt i tidigare nämnda källor och frågor har RIKC utvecklat olika
verksamheter som skall bidra till att man går från det teoretiska, retoriska till det
pragmatiska, praktiska. Syftet med utvecklande av RIKC:s olika verksamheter, vilket
alltså har skett i samråd med centrets besökare och utifrån minoritetslagstiftningen och
den relevanta forskningen, är att kunna hantera uppdraget, att öka romers delaktighet i
samhället. RIKC:s verksamheter för perioden som rapporten behandlar är:
1. Medborgarkontorsverksamhet
2. Arrangemang av möten, temakvällar och konferenser
3. Samarbete med IRIS skolan
4. Samarbete med medier
5. Genomföra intervjuer/enkäter
6. Stöd till de som vill realisera en idé
7. Samarbete med olika organisationer, institutioner och föreningar kring uppdraget
8. Intern kompetensutveckling
9. Kompetensutveckling av anställda i Malmö Stad
10. Utarbeta en strategi för att implementera romska minoritetsrättigheter.
På följande sidor redovisas först RIKC:s verksamheter och därefter två för RIKC viktiga
begrepp/förhållningssätt.
Romskt informations- och kunskapscenter
4
1. Medborgarkontorsverksamhet
RIKC:s öppettider för medborgarkontorsverksamhet är mellan kl. 10.00 och 14.00 varje
arbetsdag. Denna tid är i första hand avsatt för romer som kan komma och få vägledning
och rådgivning. Antal romer som kommit till eller ringt RIKC för att få rådgivning under
perioden 20/4-20/11 är 321. Anledningar till dessa besök är:
CV – 23 personer, CSN - 17, försäkringskassan - 31, kronofogden - 31, utbildning 27,
socialtjänsten - 32, bostadsfrågor - 33, migrationsverket - 13, polisärende - 23, arbete 25, vården - 25, kriminalvården - 16, föreningsfrågor - 8, diskrimineringsfrågor - 17
Antal kvinnor: 173
Antal män: 148
Ålderfördelning och antal personer:
15-25 år – 75 personer
26-35 år – 74 personer
36-45 år – 46 personer
46-55 år – 59 personer
56-65 år – 51 personer
66 år och uppåt – 16 personer
Av dessa 321 romer har ca 50 personer besökt eller ringt två gånger. Ungefär 20 personer
har kommit för att få hjälp med två ärenden samtidigt, dvs. för att få hjälp med frågor
som berör t.ex. vården och CSN, eller liknande.
Många romer i Sverige har inte samma förutsättningar som andra när det gäller t ex
delaktighet på arbets- och bostadsmarknaden, eftersom de fortfarande i hög grad bemöts
med fördomar och diskrimineras, vilket i sin tur försämrar romers möjligheter till
ekonomisk och social jämlikhet (reg.prop. 2008/09:158). I propositionen betonas det
även att en del enskilda som tillhör de nationella minoriteterna fortfarande är
marginaliserade och lever i ett utanförskap. Regeringen anser att skyddet av de nationella
minoriteterna behöver bli en naturlig del av kommuners och myndigheters dagliga arbete
med att förverkliga de mänskliga rättigheterna (ibid).
Med RIKC:s medborgarkontorsverksamhet tar Malmö Stad på sig ansvaret för att försöka
tillgodose en del av dessa behov gällande information om samhället. Denna verksamhet
är viktig för att, som det betonas i propositionen, den som inte känner till sina rättigheter
och inte förstår i vilket sammanhang man kan hävda sina rättigheter, kommer
förmodligen inte heller att använda sig av sina rättigheter (ibid).
2. Arrangemang av temakvällar, konferenser och mötena
En temakväll – Äldre romer berättar om sina liv
RIKC hade arrangerat en temakväll den 24/9 2009, där fem äldre romer berättade om sina
liv på olika håll i Europa. Till temakvällen kom 58 människor där ca hälften av dessa var
romer och hälften icke romer. För att ge en inblick i romernas historia, vilket för många
Romskt informations- och kunskapscenter
5
romer i Europa fortfarande är en påtaglig verklighet, följer en kort redovisning av
temakvällen.
Kvällen inleddes med en tyst minut för den romska familj som tre veckor tidigare omkom
i en villabrand i Staffanstorp.
Därefter berättade Juraj Drivhall om sin uppväxt i dagens Slovakien och Ungern. De var
åtta syskon och hade det mycket fattigt. Bristen på mat och kläder präglade deras liv. De
upplevde aldrig att de som romer hade något människovärde. Familjen flydde 1968 till
Österrike, och så småningom kom de till Italien. Via Holland och Tyskland kom de till
Sverige. Här är nu Juraj bland annat pastor.
Gregor Lärlund är uppvuxen i Serbien. Han driver verksamhet för romer i Lund. Hans far
handlade med hästar, och hade lite mark som kommunen senare exproprierade. De tog
sig utan ID-handlingar till Italien och bodde där i sju-åtta år, innan de 1978 kom till
Sverige. Här upplevde de lugn och trygghet, vilket saknades i deras tidigare liv.
Stefan Wydow växte upp på 1950-talet i Slovakien i ett område med ungefär 5000 romer.
Livet var inte lätt för någon efter kriget, och extra svårt var det för romerna, som många
gånger saknade tak över huvudet, bodde i tält och hade hästar. Flertalet av de äldre
romerna hade ingen utbildning.
Djura Ivanov kommer ursprungligen från gamla Jugoslavien och tog sig sedan till Italien.
Han kom 1977 till Sverige första gången, återvände till Italien men återkom 1987. Han
startade IRIS skolan på Rosengård. För att starta en skola krävdes 15 elever och han var
den femtonde eleven. Han insåg att det enda sättet att hjälpa romer var och fortfarande är
att få flera romer att utbilda sig.
Monika Kaldaras är född och uppvuxen i Sverige. Hon berättade hur de fick flytta sitt
tältläger var tredje dag; annars kom landsfiskalen och körde bort dem. De bodde i tält året
om. De hade inga sängar utan bara dunbolster. De hade inget riktigt kök, utan maten
lagades i oljefat, som också tjänade som värmekälla. På den tiden var det förbjudet för
romer att gå i skolan. De hamnade i Malmö 1952, i vad som idag är Industrihamnen. De
försörjde sig på att förtenna koppar och spå. Barnen fick gå i skolan där på plats – en
pensionerad lärare kom och undervisade dem. De fick sin första riktiga bostad 1969 – en
lägenhet med varmvatten och spis.
Samtliga i panelen var överens om att musiken är romens hjärta och själ. Den betyder allt
– den utrycker sorg, glädje, tröst och hopp.
Panelen var också överens om vilka råd de vill ge dagens unga romer:
- Satsa på utbildning
- Respektera dina medmänniskor
- Undvik droger och kriminalitet
- Lyssna på dina närmsta äldre – föräldrar
Panelens råd till icke-romer var:
- Ha tillit till oss – vi kan lösa problemen tillsammans
- Ta oss på allvar – vi är inte barn. Vi kan arbeta sida vid sida.
- Lär känna oss, vi är människor som alla andra.
Romskt informations- och kunskapscenter
6
En intressant observation gjordes av en paneldeltagare när denne påpekade att trots att
alla paneldeltagarna kommer från olika länder verkar det på grund av den upplevda
diskrimineringen och utsattheten som om de vuxit upp och levt i ett och samma land.
RIKC kommer att fortsätta att anordna temakvällar där romer och icke romer möts och
därmed får centret igång en viktig erfarenhetsförmedling. Detta upplevs som ett viktigt
steg i att utmana attityder och värderingar som motverkar kunskaps- och
demokratiutveckling.
En konferens om romer i Skåne
RIKC har organiserat en konferens i samarbete med Delegation för romska frågor,
Region Skåne, Länsstyrelsen, Helsingborg, Lund, Staffanstorp och Malmö Stad.
Konferensen genomfördes i Malmö 3/11 2009 och handlade om minoritetspolitik och
romers situation i Skåne utifrån minoritetsrättigheterna.
Den största delen av landets romska befolkning bor i Skåne, uppskattningsvis 10 000 –
15 000 personer. Det finns ett stort behov av information och möjlighet till
erfarenhetsutbyte i romska frågor. Medvetenheten i regionen om behovet av dialog och
samarbete mellan politiker/tjänstemän och romska grupper ökar. Både romska föreningar
och enskilda romska aktivister arbetar för att få genomslag för sina frågor. På
konferensen presenterades bl. a olika städers arbete med att utmana romsk utsatthet.
Genom ett gemensamt arbete kan Skåne bygga upp en kunskapsbank, både för romer och
myndigheter, för att få möjlighet att använda varandras resurser och kunskaper
(föreningsliv, skola, arbetsliv, socialtjänst, bostadsfrågor mm.) både lokalt och regionalt.
På konferensen presenterade RIKC sitt arbete samt en plattform som en utgångspunkt för
fortsatt arbete, vilket kommer att presenteras längre fram i rapporten. RIKC:s
verksamheter och plattformen fick en positiv respons på konferensen.
Ett lokalt kulturevenemang
Den 21 november, arrangerades kulturevenemanget Backanatten av kulturföreningen ”Vi
på Backarna” med stöd av Kirsebergs stadsdelsförvaltning. RIKC medverkade i
folkfesten på Kirseberg med en mix av diverse evenemang, uppvisningar och aktiviteter
för stora som små. Tanken bakom Backanatten är att alla ska känna sig välkomna och få
möjligheten att prova på aktiviteter som man vanligtvis inte ägnar sig åt.
Möten med romer på RIKC
RIKC har organiserat ett antal möten på vilka det medverkade mellan 8 till 14 romer.
Orsaken är att romerna velat ha olika diskussioner; om samarbetsmöjligheter, om branden
i Staffanstorp, om framtida temakvällar, om romernas (brist på) politisk representation,
om skapandet av en referensgrupp för IRIS skolan, osv.
Romskt informations- och kunskapscenter
7
3. Samarbete med IRIS skola
Under perioden 15/6 - 26/11 2009 anordnades tre möten på och om IRIS skolan. Ett
konkret resultat av RIKC:s samarbete med IRIS skolan är att man stoppat de senaste
årens trend med minskat antal elever på skolan. Detta samarbete kommer att fortsätta
även nästa år. En studie- och yrkesvägledare kommer att knytas till RIKC nästa år så att
en del av en studie- och yrkesvägledares heltidstjänst går ut på att samarbeta med RIKC.
Som tidigare beskrivits har en rom anställd på IRIS skolan en del av sin tjänst utformad
så att den samarbetar med RIKC.
En referensgrupp har bildats som bl. a består av romer från olika romska grupper och
RIKC:s anställda. Referensgruppen ska arbeta specifikt med vuxenutbildning för den
romska målgruppen. Referensgruppens uppdrag är i stora drag att se över:
- utbildningens innehåll; dels inför en kommande upphandling, men även i
pågående utbildningsavtal. Gruppen ska alltså jobba med dessa frågor både på
kort och på lång sikt
- utveckling av utbildningar, romers tankar om utbildningsbehov
- rekrytering och uppsökande verksamhet
- information
Referensgruppen ska träffas ca en gång per månaden för att:
- utarbeta konkreta förslag på innehåll i utbildningen – som både går att genomföra
i nuvarande avtal och som ska ligga till grund för kommande upphandling
- hitta rutiner för samarbete kring rekrytering
- hitta rutiner för samarbete kring t.ex. praktikanskaffning eller övrig utbildning
- titta på vilka funktioner som kan anses vara en förutsättning för en bra utbildning
- arbetet ska förankras i de olika verksamheter vi representerar
Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna
och att stärka deras möjligheter till inflytande samt att stödja de historiska
minoritetsspråken så att de hålls levande (reg.prop. 2008/09:158). Många romska barn
har inte samma utbildningsförutsättningar som barn som tillhör majoritetsbefolkningen,
vilket påverkar deras framtida försörjning och delaktighet i samhället (ibid). Man kan
sätta samarbetet mellan RIKC och IRIS skolan i detta sammanhang där man på den
lokala nivån försöker leva upp till målet för den svenska minoritetspolitiken inom
utbildningsväsendet.
En viktig fråga som kommer att behandlas inom detta samarbete är; Vad är det som
behövs för att romerna ska få en bra utbildning?
Romer och utbildning i allmänhet
Arbete med romer och utbildningsfrågor är ett av de avgörande områden som man bör
rikta både kortsiktiga och långsiktiga insatser emot. Värdet av utbildningssatsningar för
romer i kombination med andra insatser kan svårligen överskattas. Forskningen har belyst
olika faktorers betydelse för måluppfyllelse för elever med utländsk bakgrund, bl. a
Romskt informations- och kunskapscenter
8
socioekonomiska förhållandena, vilket förstås gäller för alla elever, (Skolverket, 2004)
och den strukturella diskrimineringen inom skolan (SOU, 2006:40). Andra faktorer som
påverkar måluppfyllelsen; brist på interkulturell kompetens inom skolan (Stigendal,
2004, Lahdenperä 2004, 2008), obalans mellan den monokulturella skolan och det
mångkulturella samhället (Linde 2001, Ljungberg, 2005), brist på beskrivningar och
analys av det mångkulturella samhället i läroböcker (Runblom, 2006), vi och dom
tänkandet och samhällets stigmatiserande syn på mångkulturella miljöer (Bunar, 2007,
2009), osv.
När det gäller romska elevers studieresultat i skolan handlar det förmodligen om alla
dessa faktorers flerdimensionella samspel i olika kontexter eftersom romska elever
klassas som elever med en annan bakgrund än etnisk svensk. Inom den befintliga
skolforskningen med fokus på romska elevers lägre studieresultat påpekas olika faktorer;
de socioekonomiska, de romska rättigheterna, tillhörande en nationell minoritet, låg
förankring inom skolan, historiska orättvisor som lämnat sina spår, nedvärderande och
exotiska berättelser om romer, fördomar mot romer samt brist på förebilder, nätverk,
delaktighet och skoltradition (Skolverket, 2007, Paulina de los Reyes, 2009). Detta
innebär att man långsiktigt och kontinuerligt bör arbeta med att förbättra de
socioekonomiska förhållandena, förebygga vi och dom tänkandet, ta fram och visa på
förebilder, få och förankra studietradition i hemmet, anställa romska assistenter på
skolan, ha stöd i läxläsning på skolan, utveckla studie- och yrkesvägledning med
utgångspunkt i unga romers villkor, i skolan erkänna romska erfarenheter från andra
lärmiljöer samt aktivt arbeta för att motverka diskrimineringen av romer (ibid). En
granskning av 24 läroböcker för grund- och gymnasieskolan utifrån läroplanens
värdegrund gjordes av Runblom (Runblom, 2006) där han fann att behandlingen av de
nationella minoriteterna samt beskrivningar och problematiseringar av det mångkulturella
samhället lyste med sin frånvaro och därmed kan dessa böcker i detta avseende betraktas
som ett misslyckande.
Så gott som alla romer som RIKC mött berättar att de vill bli sedda som alla andra
medborgare och att de inte vill vara ”de andra” längre. I denna kontext är det viktigt att
lyfta fram erkännandets och delaktighetens betydelse, som behandlas längre fram, för att
ifrågasätta ”de andra”- stämpeln, vilket är ett av de villkoren för att skapa förutsättningar
för bättre studieresultat bland romer. I fortsättningen av rapporten kommer temat romer
och skolan att omnämnas även i samband med RIKC:s andra verksamheter.
4. Samarbete med medier
RIKC:s ambition är att utveckla ett samarbete med medier för att det skulle mynna ut i ett
mer nyanserat, sociokulturellt kontextualiserat och icke dikotomiskt sätt att berätta/skriva
om romer. En dialog har förts med de journalister som kommit till RIKC om hur det
generellt sett skrivs om det romska samt om hur det skulle kunna skrivas. En av de
följande temakvällarna kommer att ha temat ”medier och romer” där man vill bjuda in
journalister och romer för att skapa ett forum och en dialog kring denna fråga.
Romskt informations- och kunskapscenter
9
Hur romer framställs i medier, likaväl som i läroböcker och officiella dokument, har stor
betydelse. Nedan ges en sammanfattning av hur de romer som besökt centret vill bli
presenterade i media och läroböcker:
-
-
-
Romer är en oerhört heterogen grupp
Romer är olika för att de vuxit upp i olika samhällsmiljöer
Det finns romer som är katoliker, ortodoxa, pingstvänner, Jehovas vittnen,
muslimer, protestanter, ateister, osv.
Romer har ändå en gemensam diskrimineringshistoria
Romer har inte fått möjligheten som många andra grupper att utbilda sig
Många har svårigheter ännu idag för att man inte har förebilder och skoltradition
Många romer söker arbete men har svårt att få ett på grund av bl. a djupt rotade
fördomar
Det finns romer som inte sköter sig; de är inte representativa/får inte göras till
representativa för alla romer
När man sätter in den romska verkligheten i den sociokulturella och historiska
kontexten är det lättare att förstå dagens utsatthet och marginalisering.
Journalister kan göra en skillnad om de nyanserar olika romska kulturella
yttringar samt sätter in dem i en större historisk, social, kulturell och språklig
kontext
Romer har aldrig haft ett land eller erfarenhet av en varaktig romsk institution.
Därför har man varit tvungen att utveckla olika nätverk för att skydda sig
Många romer är sakkunniga inom ett område som idag definieras som
interkulturellt lärande vilket är möjligt att dra nytta av i dagens mångkulturella
samhälle
Romer är överlevare, de har trots diskriminering, förtryck och folkmord överlevt
Om medier inte visar allt detta betyder det inte att det inte finns
5. Genomföra intervjuer/enkäter
Intervjuer/enkäter om delaktighet
Beskrivning av intervjuer/enkäter om delaktighet som RIKC gör finns i delrapporten.
RIKC har fortsatt att arbeta med dessa frågor. Under den period som den här rapporten
behandlar har åtta intervjuer/enkäter genomförts.
Intervjuer/enkäter om hälsan i samarbete med Folkhälsoinstitutet
Statens folkhälsoinstitut (FHI) ska på uppdrag av regeringen (enligt beslut III:5
S2008/5748/FH) kartlägga hälsosituationen bland de nationella minoriteterna.
Kartläggningen ska genomföras med utgångspunkt från folkhälsoenkäten för att kunna
möjliggöra jämförelser mellan de olika grupperna och majoritetsbefolkningen. FHI ska
också lämna förslag på hur förebyggande och hälsofrämjande folkhälsoarbetet bland
nationella minoriteterna ska kunna bedrivas. Kunskapen om hälsotillståndet bland de
nationella minoriteterna är bristfällig. Det är viktigt att få veta hur de nationella
minoriteternas hälsosituation är i förhållande till majoritetsbefolkningens hälsa.
Romskt informations- och kunskapscenter
10
Att kartlägga de nationella minoriteternas livsvillkor och levnadsvanor är ett viktigt steg i
Sveriges arbete att leva upp till åtagandena i Europarådets minoritetskonventioner (ibid).
En av samhällsvägledarna på RIKC har tillsammans med en romsk man som ställer upp
frivilligt och medverkar i RIKC.s aktiviteter fått i uppdrag av FHI att intervjua romer om
hälsan. Detta uppdrag skedde utanför samhällsvägledarens tjänst på RIKC, men i
samarbete med RIKC där man intervjuade 88 romer. Uppdragsansvarig utredare från FHI
och RIKC hade haft samtal och möten där man diskuterat framtida samarbetsmöjligheter
kring undersökningen om romsk hälsa vars syfte är att främja hälsan bland romer.
Intervjuer om förskolan på uppdrag av Delegationen för romska frågor
RIKC har fått ett uppdrag från Delegationen för romska frågor om att intervjua romer om
förskolan. 24 personer, 15 kvinnor och 9 män intervjuades.
Intervjuerna genomförs av de anställda på centret, huvudsakligen på romani.
6. Stöd till de som vill realisera en idé
RIKC:s arbetsätt grundas på antagandet att kunskapsutveckling är ytterst beroende av
välfungerande relationer där man upplever delaktighet. Välfungerande relationer i en
demokratisk kontext är i högsta grad beroende av möten mellan jämbördiga likar där var
och en som deltar får och ges samma möjlighet när det gäller att komma med förslag,
idéer och tolkningar (om resonemanget kan läsas mer i RIKC:s delrapport). Att bemötas
på RIKC på det sättet kan innebära möjligheter att skapa(s) och omskapa(s). Här nedan
nämns några exempel där RIKC försökt hjälpa besökarna med att realisera sina idéer:
-
-
-
Elva romer har kommit till centret för att få hjälp att söka fonder eftersom de har
olika planer och vill förverkliga dem.
Ett tiotal har anmält intresse för att praktisera på RIKC därför planerar RIKC att
ta emot praktikanter från och med januari 2010. Några av de som söker praktik
har egna idéer som de vill genomföra.
Hittills har RIKC hjälpt två romska föreningar att starta sina aktiviteter. Båda
föreningarna har som sitt syfte att motverka diskriminering och utsatthet av de
romska ungdomarna i Malmö. En av dessa två föreningar har sina möten på
Kirsebergs fritids- och kulturhus där RIKC har sin lokal och de planerar att börja
med bl. a läxhjälp för de romska barnen.
RIKC försöker uppmuntra unga romer att engagera sig för att öka sin delaktighet i
samhället. En konkret åtgärd är att en grupp unga romer (dessa ungdomar är
mellan 10 och 16 år gamla) under ledning av en romsk kvinna håller på att starta
en dansförening för unga flickor och pojkar.
Det RIKC försöker göra är att stötta de idéer som ligger i regeringens samlade strategi för
minoritetspolitiken (reg. prop. 2008/09:158), vilket bland annat omfattar åtgärder för att:
- motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna
- stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt
- främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.
Romskt informations- och kunskapscenter
11
På RIKC förs kontinuerligt en dialog med centrets besökare om RIKC:s uppdrag – att öka
romers delaktighet. För att kunna värdera och utveckla RIKC är det nödvändigt att man
reflekterar över; i vilken utvecklingsfas RIKC befinner sig i förhållande till sitt uppdrag
samt hur stor samhällets medvetenhet är om romska villkor och romsk minoritetsstatus.
Det RIKC även gör, genom att uppfånga besökarnas konstruktiva kritik, idéer och
kommentarer, är att sätta sina verksamheter i förhållande till rådande diskurser om det
romska inom utbildningsväsendet, socialtjänsten, forskningen, hälsovärlden, politiken,
osv. Utifrån dessa möten och reflektioner försöker RIKC form- och innehållsmässigt
utveckla och anpassa RIKC:s verksamheter till identifierade behov.
7. Samarbete med olika föreningar, organisationer och institutioner kring
uppdraget
RIKC har utvecklat ett samarbete med en romsk tjänsteman från Helsingborg, Romskt
kulturcenter i Malmö och den Romska pingstförsamlingen i Malmö. RIKC har fått ett
antal besök av människor som representerar olika organisationer och institutioner som
vill samarbeta med centret: en doktorand som skriver sin avhandling om
utbildningssituation för romer i Polen, två tjänstemän som arbetar på Rädda Barnen, en
forskare från Malmö högskola som arbetar med HIV-frågor, en grupp lärare från en
gymnasieskola i Malmö som arbetar med mångfaldsfrågor, två tjänstemän från DO, en
tjänsteman från Kronofogden, 30 internationella studenter som läser programmet IMER
på Malmö högskola, en lärare som vill samarbeta med RIKC för att skriva sin uppsats om
handledning med fokus på romer, tio studenter som vill veta mer om romer eller om de
nationella minoriteterna överhuvudtaget, osv. Med dessa besök försöker man
åstadkomma det som ofta har varit den epokgörande innovationen och
utvecklingskatalysatorn i samhället – att samarbeta. Vilka konkreta samarbetsformer
dessa diskussioner kommer att leda till är svårt att veta i nuvarande fas.
Det som med säkerhet kan sägas är att RIKC därmed skapar förutsättningar för en
interkulturell dialog. Interkulturell dialog rekommenderas i art 6.1 i Ramkonventionen
om skydd för nationella minoriteter (reg.prop.1998/99:143) vilket antas leda till
ömsesidig respekt och förståelse samt samarbete mellan individer oavsett dessa individers
etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet, särskilt på utbildnings- och
kulturområdet samt inom massmedia.
Mycket av att detta samarbete och denna interkulturella dialog handlar om att upplysa om
den diskriminering som romer är utsatta för. I regeringens proposition (reg.prop.
2008/09:158) utrycks det att en del enskilda än idag möter öppen och dold diskriminering
och kränkande behandling. Diskriminering av romer uppmärksammas inom bl a
utbildningsväsendet, i kontakter med myndigheter och domstolar och inom hälso- och
sjukvården vilket innebär att diskriminering av de nationella minoriteterna behöver
bekämpas och synliggöras (ibid).
Romskt informations- och kunskapscenter
12
Paulina de los Reyes (2009) framhäver att några av de faktorer som är viktiga för att
förbättra unga romers situation är att lärare behöver få grundläggande kunskaper i vad
Sveriges fem nationala minoriteter har för status och rättigheter enligt lagstiftningen,
utarbeta aktiva åtgärder som motverkar diskriminering samt att det behövs riktlinjer för
kommuner om det kommunala uppföljningsansvaret så att unga har lika möjligheter och
rättigheter oberoende av vilken kommun de råkar bo i.
Ett samarbete i den riktningen inleddes med två gymnasielärare från Malmö som håller
på att skriva en tvärvetenskaplig lärobok för högstadie- och IV- ungdomar. RIKC:s
anställda och dessa två lärare har haft ett par möten där man diskuterat hur denna lärobok
även skulle kunna innefatta aspekter om nationella minoriteter. RIKC fortsätter att bidra
till detta projekt.
8. Intern kompetensutveckling
I den interna kompetensutvecklingen av romer som hålls av den verksamhetsansvarige
ingår romer som är antingen anställda på RIKC eller samarbetar med RIKC. Denna
kompetensutveckling berör fem personer.
Syftet med kompetensutvecklingen är att de berörda ska relatera sina vardagliga,
praktiska erfarenheter och kunskaper till teoretiska erfarenheter och kunskaper inom
fältet. Hypotesen är att man genom utvecklandet av ett kritiskt förhållningssätt såväl till
det praktiska som till det teoretiska får kunskap om hur man kan utveckla nya
arbetsmetoder. Andra mål med denna kompetensutveckling är bl. a att få romer att bli
ännu mer sakkunniga och kompetenta, att institutionalisera ett professionellt och
reflekterande sätt att (sam)arbeta, att få kunskap om vad det innebär att lära sig att lära
samt att sätta sin identitet och kultur i en större social, kulturell, språklig och historisk
kontext. Den kompetensutvecklingen handlar ytterst om att konkretisera demokrati- och
kunskapsutveckling utifrån premisser om minoriteters rättigheter.
RIKC:s anställda har hittills tillsammans läst, analyserat och diskuterat två rapporter;
Diskriminering av romer i Sverige, DO 2003, och Unga romers situation – en
intervjustudie, Ungdomsstyrelsen 2009, och en proposition; Från erkännande till
egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna, prop. 2008/09:158.
Under nästa år kommer RIKC att fortsätta med den interna kompetensutvecklingen.
RIKC planerar att ansöka om EU resurser för att satsa på kompetensutveckling av romer
anställda inom Malmö stad samt på kompetensutveckling av Malmö stads anställda.
9. Kompetensutveckling av anställda i Malmö Stad
RIKC:s ambition är att utarbeta utbildningssatsningar för romer och anställda inom olika
organisationer och institutioner. Detta påbörjas redan hösten 2009 genom att anställda på
RIKC utbildar polisen i Skåne om minoritetsrättigheter och romska levnadsvillkor.
Romskt informations- och kunskapscenter
13
RIKC:s anställda utbildar polisen inom polisens EU-projekt "Polisrollen i det
mångkulturella samhället" där man hittills haft fem utbildningstillfällen. RIKC möter 20
poliser per utbildningstillfälle. På utbildningstillfällena deltar även poliser som har en
ledande position inom polisen i Skåne. Fyra föreläsningar var i Malmö och en i Lund.
Sammanlagt har man kommit överens om åtta utbildningstillfällen. Under dessa
utbildningstillfällen fokuseras minoritets rättigheter, RIKC:s uppdrag samt hur det är att
vara både rom och svensk medborgare. Utbildningshandläggaren från Kompetenscentrum
inom polismyndigheten i Skåne har efter varje utbildningstillfälle förmedlat responsen
från deltagarna. RIKC fick goda recensioner i samtliga utvärderingar.
I detta sammanhang är det oerhört viktigt att understryka att romer är utbildare för de
offentligt anställda. Liknande föreläsning har RIKC gjort för elva pensionerade
akademiker i Kristianstad.
De flesta kommuner som fick frågan om vad som behöver göras för att göra en skillnad
när det gäller romers bristande deltagande i samhället svarade med att det behövs mer
kunskap om det romska, mer kunskap om hur det romska förhåller sig till
majoritetssamhället samt utbildning i minoritetslagstiftning. Detta betonar Paulina de los
Reyes (2009) i rapporten om unga romers situation. Hennes slutsats stämmer överens
med RIKC:s erfarenheter.
RIKC:s anställda kommer i december att föreläsa för 70 lärare på en grundskola i Malmö.
RIKC:s ambition är att komma i kontakt med så många skolor som möjligt för att bidra
till att det levs upp till det som anges i läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklasser och fritidshem (Lpo 94, Skolfs 1994:1) och läroplanen för de frivilliga
skolformerna (Lpf 94, Skolfs 1994:2), att eleverna efter genomgången grundskola
respektive gymnasieskola ska ha kunskap om de nationella minoriteternas kultur, språk,
religion och historia.
Även regeringen anser i sin proposition att man behöver intensifiera arbetet med att
motverka alla former av antisemitism, där antiziganism ingår, bl a genom åtgärder inom
utbildningsväsendet (reg.prop. 2008/09:158). De nationella minoriteterna har under olika
perioder varit utsatta och marginaliserade i det svenska samhället. Barn har inte tillåtits
att använda sitt minoritetsspråk i skolan. En del barn har även uteslutits från möjligheten
att gå i vanlig kommunal skola såsom majoritetsbefolkningens barn. Det romska språket
blev i många fall något skambelagt. Barn tillhörande nationella minoriteter har placerats i
skolformer som skilt dem från sina föräldrar under långa perioder (ibid). Därför är det
nödvändigt att satsa på en större kompetensutveckling av de offentligt anställda för att
öka medvetenheten om att man bör sätta romsk utsatthet i en större historisk och
sociokulturell kontext om man vill förstå och utmana den.
Romskt informations- och kunskapscenter
14
10. Utarbeta en strategi för att implementera romska minoritetsrättigheter
RIKC bemöter romer och icke romer som vill få mer kunskap om det romska samt
samarbeta med RIKC. I nuvarande fas handlar det om att identifiera de som vill och kan
göra en insats som bidrar till centrets uppdrag. Därmed försöker RIKC ”förbereda
marken”; öka möjligheterna för samverkan samt skapa nätverk för att utifrån
likvärdighetsprincipen utforma och samordna olika aktörers insatser att tillsammans
arbeta med det som kan tolkas som vårt allmängiltiga offentliga uppdrag – att öka romskt
deltagande i samhället. För detta syfte har RIKC börjat utarbeta en plattform.
För att beskriva och förklara plattformens betydelse i denna kontext kan man utgå från
David Loockwoods teorier från 60- talet om integration. Dessa teorier har i Sverige
tolkats av bl.a. Mikael Stigendal (2008) och Nihad Bunar (2001) där man behandlar
begreppet integration genom att göra en distinktion mellan systemintegration och
socialintegration.
Systemintegration innebär regler, normer, ramar, styrdokument, rutiner som anpassas och
institutionaliseras för att man ska uppnå integration i en viss kontext. Det förutsätter att
samhällsinstitutioner och strukturer är synkrona; att de har samma övergripande mål och
att de samverkar i sin strävan efter samma mål (ibid).
Social integration innebär relationerna mellan deltagare där de upplever delaktighet och
gemenskap. Det förutsätter i en mångkulturell kontext en interkulturell dialog och
kompetens vars fokus är att lära sig samtala sig fram till olika lösningar och utifrån det
bygga upp en vi- känsla som överskrider religiösa, etniska och kulturella gränser. Om ett
sådant sätt att arbeta med det mångkulturella samhällets utmaningar där man går bortom
ett vi och dom tänkande för att skapa ”Ett Vi som erkänner ett unikt Du” tänkande kan
läsas i Halilovic & Huskic (Sven Persson red, 2009 och Pirjo L & Hans L, red, trycks i
januari 2010).
Relationen mellan system- och socialintegration påverkar i hög grad den sociala
(o)ordningen. (Stigendal, 2008). Det är viktigt att man inte, när man arbetar med
integration, behandlar endast en aspekt, system- eller socialintegration, utan att man tar
hänsyn till båda samt att man även beaktar den komplexa interaktionen mellan makt och
normer i ett samhälle som förändras (ibid) Allt detta sätts ytterligare på sin spets när
samhällsförändringar beskrivs och förklaras med begrepp som mångfald och det
mångkulturella samhällets framväxt och dess utmaningar, där nya, i den här kontexten
romska, minoritets rättigheter förtydligas. Sett utifrån detta resonemang kan sägas att vi
generellt sett behöver nya koncept, nya utbildningar och nya arbetsmetoder.
Individer och grupper kan utifrån detta antagande vara system- och/eller socialt
integrerade eller inte alls. Om romer i Malmö kan utifrån de befintliga rapporterna (2008)
och de kunskaper som RIKC skaffat sig om situationen för romer sägas att romer är
varken system- eller socialtintegrerade. Därför behöver vi en plattform som skulle bidra
till att den romska frågan behandlas både utifrån social integration, dvs. att man arbetar
för att skapa en gemenskap som inkluderar romer, och utifrån systemintegration, dvs. att
Romskt informations- och kunskapscenter
15
man ser till att samhällsinstitutioner och strukturer är kongruenta och samverkar utifrån
samma mål.
Därmed förtydligar man även det kommunala, regionala och nationella ansvaret för
genomförandet av Ramkonventionen. Även i regeringens proposition (reg.prop.
2008/09:158) framhålls det att genomförandet av minoritetspolitiken har i många fall
präglats av låg ambitionsnivå på lokalnivå och otydlighet från statmaktens sida. Det
uppmärksammades att en bristande kontinuitet och koordinering inom minoritetspolitiken
på lokal och central nivå försvårar genomförandet, vilket i sin tur gör att effekterna av
vidtagna åtgärder inte följs upp i tillräcklig omfattning (ibid).
I bilaga finns en bild som beskriver den plattform som RIKC håller på att utveckla.
Att sätta RIKC:s insatser i en integrationskontext
RIKC: s ambition är att med sina insatser bidra till både system- och social integration.
RIKC med sina insatser:
- presenterar och representerar majoritetssamhället samt presenterar och
representerar det romska för majoritetssamhälle och därmed bidrar
kunskapsmässigt, erfarenhetsmässigt och symboliskt till att utmana dikotomier;
det svenska och det icke svenska samt det romska och det icke romska
-
förmedlar kunskap till romer om samhället, utan denna kunskap kan man inte vara
en del av samhället (t ex genom att romer får råd, stöd och hjälp i de frågor de
behöver hjälp med eller inte har tillräcklig kunskap om). För att man ska ha en
känsla av att vara delaktig i samhället, måste man först ha kunskap om detta
samhälle samt få kunskap om hur man kan vara delaktig i samhället
-
förmedlar till icke romer kunskap om det romska eftersom utan denna kunskap
kan majoritetssamhället inte öppna sig och få det romska att bli en del av vårt
gemensamma kulturarv (genom de föreläsningar och kontakter man har med
majoritetssamhällets institutioner där man informerar om det romska men också
om hur det romska utvecklats i en multilateral process med det omgivande
samhället). Det handlar om att få så många samhällsinstitutioner som möjligt att
bli medvetna om det romska som en del av det svenska samt få dessa institutioner
att sträva efter samma mål – öka romers delaktighet i samhället
-
få romer att känna sig erkända av, delaktiga i och ansvariga för samhället (t ex
genom de intervjuer som RIKC gör där man får romer att känna sig viktiga,
tillfrågade, erfarna och kunniga)
-
diskuterar ett förhållningssätt där man kan behålla sin egen identitet och kultur,
oavsett vilken den är, samtidigt som man accepterar och agerar utifrån principen
Romskt informations- och kunskapscenter
16
om allas lika värde. Därmed kan man både vara sig själv och samtidigt känna sig
delaktig i samhället (Genom att man först diskuterar, samtalar sig fram till det och
till slut förankrar i vardagslivsrealiteter)
-
kunskap om möjligheter samt förmedla hopp (utifrån antagande att förändring och
utveckling är möjliga så länge det finns människor som tror på dem) eftersom en
hel del romer vi möter är skeptiska och uppgivna när det gäller deras livsvillkor i
dagens och framtida samhälle
-
möter alla utifrån öppenhet, ödmjukhet, nyfikenhet och erkännande av andras
livsformer utifrån likvärdighetsprincipen vilket är en förutsättning för demokratioch kunskapsutveckling
På följande sidor kommer delaktighets och erkännandets betydelse utifrån RIKC:s
praktiska och teoretiska lärdomar att lyftas fram
Delaktighetens betydelse
Kan man göra ett samhälle till ett rättvisare samhälle utan romsk ekonomisk,
utbildningsmässig, politisk, kulturell, social och arbetsmässig delaktighet?
Det första målområdet som regeringen nämner i propositionen En förnyad
folkhälsopolitik är: delaktighet och inflytande i samhället (reg.prop.2007/08:110). Där
utgår man från antagandet att delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest
grundläggande förutsättningarna för folkhälsan. Det påpekas att brist på inflytande och
möjligheter att påverka den egna livssituationen har ett starkt samband med hälsa och
ohälsa. Om individer eller grupper upplever att de inte kan påverka de egna
livsomständigheterna och utvecklingen av samhället uppstår apati, resignation och
maktlöshet. I ett demokratiskt samhälle attribueras alla människor lika värde med jämlika
möjligheter att vara delaktiga och ha inflytande. Rätten till delaktighet och inflytande
gäller oavsett kön, etnisk eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning
eller ålder där även de nationella minoriteterna ingår (ibid).
Det är svårt att nå det övergripande nationella folkhälsomålet utan att särskild vikt läggs
vid att stärka förmågan och möjligheten till social och kulturell delaktighet för
ekonomiskt och socialt utsatta personer. En hel del romer i Malmö, som RIKC har
kommit i kontakt med, kan räknas till denna grupp. Regeringen har beslutat att ge Statens
folkhälsoinstitut (FHI) i uppdrag att göra en kartläggning av hälsosituationen bland de
nationella minoriteterna och lämna förslag på hur det hälsofrämjande och förebyggande
folkhälsoarbetet rörande de nationella minoriteterna ska kunna bedrivas (ibid). RIKC:s
samarbete med FHI om romsk hälsa är en del i den kartläggning av hälsosituationen
bland de nationella minoriteterna som FHI gör i hela Sverige.
Romskt informations- och kunskapscenter
17
Det som RIKC genom sina vardagliga kontakter med romer och icke romer försöker
förmedla är insikter från hälsoforskningen. Inom hälsoforskningen betonas att för
människor som lever över en viss lägsta nivå av materiellt välbefinnande är ett annat
slags välbefinnande centralt (Michael Marmot, 2006). Michael Marmot, professor i
epidemiologi och folkhälsa, presenterar i en genomgång av sina och andra forskares
undersökningar om hälsa två faktorer som är avgörande för hälsa, välbefinnande och
livslängd:
1. Hur mycket kontroll man har över sitt liv, vilket betecknas som autonomi, och
2. Vilka möjligheter man har till ett meningsfullt socialt engagemang och deltagande
i samhället.
(Förutom autonomi och delaktighet i undersökningar om faktorer som gynnar hälsa
betonas även självkänsla, tilltro till sin rätt att vara sig själv, till sin plats i samhället och
till den sociala ordningen, ansträngning som följs av belöning och tillit och graden av
samarbete och social sammanhållning i ett samhälle, ibid).
Brist på socialt deltagande och otillräcklig kontroll över livet i betydelsen att inte kunna
leva det liv man vill leva leder till kronisk stress, vilket i sin tur riskerar leda till ett stort
antal sjukdomar. För att man ska få autonomi, kontroll över sitt liv krävs det att man fullt
ut deltar i samhället (ibid). RIKC:s erfarenheter om romsk hälsa och ohälsa är att brist på
autonomi och delaktighet drabbar många romer, med stress och allt det den kan leda till.
Enligt internationella regler har personer som tillhör en minoritet rätt att få delta aktivt i
beslut som angår dem. Dessa rättigheter kan ytterligare stärkas om man utgår ifrån
delaktighetens betydelse för hälsan. Det är viktigt att man försöker besvara frågan, vilket
Marmot (ibid) lyfter, hur kan man genomföra både på ett individuellt och på ett
strukturellt plan det som forskningen konstaterar om delaktighetens betydelse för hälsan?
Erkännandets betydelse
För att möjliggöra delaktighet krävs det att man medvetandegör erkännandets betydelse
för individer och grupper. Det är en förutsättning för att kunna utvecklas fysiskt,
psykologiskt och socialt – att erkännas av samhället för att kunna delta i samhället.
Utifrån forskningen om hälsan kan man utgå från tre hypoteser:
- Delaktighet är varken ett godvilligt eller godtyckligt alternativ, delaktighet är av
avgörande betydelse för att uppnå en genomsnittlig livslängd och uppleva ett
psykosocialt välbefinnande.
- Samhällsinstitutionernas medvetenhet om delaktighetens betydelse för hälsan är
tongivande för enskilda individers handlande.
- Vi är varandras delaktighetsvillkor, vilket innebär att vi utifrån allas lika värde
erkänner varandras livsformer.
Romskt informations- och kunskapscenter
18
Erkännandets betydelse för självbild, identitet och förverkligande av mänskliga
potentialer har diskuterats eller berörts av många forskare inom olika vetenskapliga
discipliner: Friedrich Hegel (1807/2008) belyste erkännandet utifrån sin analys av slav herre relationen; Martin Buber (1923/1985) åberopar det i sin argumentation för
skapandet av Jag och Du- relationen i stället för Jag och Det- relationen; Frantz Fanon
(1997) uppmärksammar brist på erkännande i förhållandet mellan det koloniala och det
koloniserade; Simon de Beauvoir (1949/2006) argumenterar i sin undersökning av den
sociala konstruktionen av könet med mannen som normen för ett ömsesidigt erkännande
av två subjekt; Erik H Erikson (1981) resonerar om erkännandets betydelse på det
psykologiska planet; Charles Taylor (1995) med flera andra forskare diskuterar
erkännandets betydelse för individer och folkgrupper i det mångkulturella samhället;
Paulina de los Reyes (2009) framhåller erkännandet med fokus på unga romers position i
brännpunkten mellan den äldre generationens identitetsbygge och samhällets
assimileringskrav och exkluderande processer, mm. I det här sammanhanget kan nämnas
regeringspropositionen med titeln ”Från erkännande till egenmakt - regeringens strategi
för de nationella minoriteterna” (reg.prop. 2008/09:158) där erkänns att romer har
osynliggjorts och förtryckts under långa tider och att erkännandet av romer som en
nationell minoritet är ett viktigt steg mot en upprättelse.
En av de slutsatser som de som undersökt erkännandets betydelse för individer och
grupper kommer fram till är att en individ eller en grupp som inte erkänns som likvärdiga
människor skadas, vilket kan ha fysiska, psykiska och sociokulturella konsekvenser.
Erkännandet handlar inte om förtjänad artighet eller tacksamhet utan om det
livsnödvändiga för människor (Charles Taylor, 1995). Romer är en grupp som lidit och
fortfarande generellt sett lider av brist på erkännande. Romers bristande möjligheter att
komma in i samhället och majoritetssamhällets oförmåga/ovilja att i praktiken erkänna
romer som fullvärdiga medborgare, påpekar Paulina de los Reyes (2009), är en stor
barriär för att åstadkomma den nödvändiga, genomgripande förändringen av romska
livsvillkor.
Det som RIKC uppmärksammat är att medvetenheten om delaktighetens och
erkännandets betydelse både som en grundläggande förutsättning för demokrati- och
kunskapsutveckling och för god hälsa är inte särskild hög, särskilt inom den romska
diskursen. Om enskilda individer och grupper inte ökar medvetenheten om delaktighetens
och erkännandets betydelse för alla människor är det svårt för samhällsinstitutioner att
åstadkomma en förändring. Och tvärtom. Därför framtvingas det en ökad medvetenhet
om dess betydelse och ett nytt förhållningssätt utifrån den betydelsen både hos individer
och hos samhällsinstitutioner.
Det innebär att man arbetar både individuellt och strukturellt för att lyfta fram att
erkännandet är nödvändigt för individer och grupper. Denna insikt präglar RIKC:s
bemötande av romer och icke romer vilket man genom olika kontakter, möten,
föreläsningar RIKC gör, osv. försöker förmedla – att genom ett levande möte erkänna
varandra som likar och likvärdiga medborgare. På det sättet kan man ge/få ett
Romskt informations- och kunskapscenter
19
erkännandefullt, delaktighetsfullt, tillitsbringande och även ett hälsoskapande
sammanhang.
I själva verkat handlar det ytterst om att en del av de grundläggande mänskliga behoven
bör tillgodoses. Därför behöver vi samtala oss fram till ett erkännande av varandras
livsformer vilket skapar förutsättningar för dialogen om gemenskap. Det handlar om en
upplysningsprocess om delaktighetens och erkännandets betydelse för demokrati- och
kunskapsutveckling. Ömsesidig erkännande av varandras livsformer utifrån
likvärdighetsprincipen kan även vara vägen till ett tryggare samhälle.
Hur lär vi oss att inte upprepa civilisationens misstag?
Vi var upprörda över naken kvinnlig arm i kyrkan men vi var tysta när man brände nakna
judiska kroppar
Påven Johannes XXIII
Påven Johannes uttalandet om judar i koncentrationslägger och dåtidens passivitet kan
ses som en oskattbar moralisk förebild. Man skulle kunna ur dagens perspektiv bifoga
även ”nakna romska kroppar” till uttalandet. Att inte upprepa civilisationens misstag
medför framför allt att lära sig att se människan och hennes värde framför alla andra
gruppidentiteter som tillskrivs henne.
Övergrepp och kränkningar mot enskilda individer har förekommit långt in på 1900-talet
bl. a i form av rasbiologisk forskning, kollektiva tvångsförflyttningar,
tvångssteriliseringar och omhändertaganden (reg.prop.2008/09:158). När Sverige erkände
romer som en av de fem nationella minoriteter proklamerades det att det handlar om ett
erkännande av grupper som både osynliggjorts och undertryckts under långa tider och att
skyddet av de nationella minoriteterna utgör en del av förverkligandet av de mänskliga
rättigheterna. Riksdagens erkännande av de nationella minoriteterna innebär ett tydligt
avståndstagande från tidigare assimilerings politik. De nationella minoriteterna har
befolkat Sverige under så lång tid att deras kulturer utgör en levande del av det svenska
samhället och vårt gemensamma svenska kulturarv (ibid).
Den gemensamma diskrimineringshistoria som präglat många romers liv har skapat en
hel del bitterhet, misstänksamhet och uppgivenhet i det kollektiva minnet. Den har i hög
grad bidragit till den situation som romer idag befinner sig i. Detta skulle erkännas idag.
RIKC:s åtgärder kännetecknas av att belysa och upplysa om romsk
diskrimineringshistoria. Denna upplysning som RIKC står för görs av romer, vilket kan
tolkas som ett erkännande som förmodligen kommer att ha positiv genklang.
I regeringens proposition (reg.prop. 2008/09:158) står det att många romer i Sverige inte
har samma förutsättningar som andra när det gäller t ex delaktighet på arbets- och
bostadsmarknaden, eftersom de fortfarande i hög grad bemöts med fördomar och
Romskt informations- och kunskapscenter
20
diskrimineras, vilket i sin tur försämrar romers möjligheter till ekonomisk och social
jämlikhet. Diskriminering av romer förekommer inom bl a utbildningsväsendet, i
kontakter med myndigheter och domstolar och inom hälso- och sjukvården. Många
romska barn har inte samma utbildningsförutsättningar som barn som tillhör
majoritetsbefolkningen, vilket påverkar deras framtida försörjning och delaktighet i
samhället (ibid). Det behövs kunskap om de förhållanden som romer lever under. Även
en del av forskningen har bidragit till berättelser om romer som socialt problem (Norma
Montesino Parra, 2002) och till att problemperspektiv har dominerat inom forskningen
om romer (Laura Palosuo, 2008).
Vi som människor, oavsett vilka grupper vi identifierar oss med, kan ha en tendens att
anamma och institutionalisera den förklaring, bland flera alternativa, av ett fenomen som
inte tar hänsyn eller ger oss ansvar (om vårt ansvar finns) för fenomenets orättvisa eller
dess negativa konsekvenser. Vi lägger ansvaret på andra. Därför är det viktigt att man
även relaterar dagens romska sociokulturella yttringar till sina historiska sammanhang
samt dess konsekvenser för dagens romer. Den sorts kunskap behövs inom många
samhällssektorer.
Tre bortom
Många som RIKC möter uttrycker sitt missnöje för den diskriminering de utsätts för och
är osäkra på om deras rättigheter som nationell minoritet har någon påtaglig, praktisk
konsekvens. Man kan sammanfatta deras missnöje med tre bortom som de vill att man
utmanar; bortom vi och dom tänkandet, bortom men och om tänkandet och bortom
projekttänkandet.
Om man vill få till stånd demokrati- och kunskapsutveckling är det nödvändigt att
utmana varandras fördomar, stereotyper och myter. Ett sätt för RIKC att göra det är
genom föreläsningar, temakvällar, vardagliga möten, intervjuer, osv. Därför har RIKC:s
föreläsningar fokus på hur man kan vara rom och samtidigt delaktig i samhället. Det
innebär att man visar både det unika inklusive det gruppspecifika och det allmängiltiga i
varje romskt liv (resonemanget gäller förstås för allas liv).
Visar man både det unika och allmängiltiga i varje romskt liv öppnar man för en djupare
och bredare förståelse för människans villkor. Detta utökar världen för oss.
Visar man inte både det unika och allmängiltiga i varje romskt liv antingen överdriver
man likheter eller olikheter. Detta reducerar världen för oss.
Demokratiseringsprocessen har hittills varit och kommer förmodligen fortsatt att vara en
långsam och krokig utveckling. Den går i takt med nya etiska, moraliska och
samhälleliga värderingar som utmanar äldre etiska, moraliska och samhälleliga
värderingar. För att få demokratiseringsprocessen i gång i ett mångkulturellt samhälle, för
Romskt informations- och kunskapscenter
21
att försäkra oss om att det blir en utveckling för alla individer och grupper, krävs det att
några frågor diskuteras:
Hur är samhället strukturerat utifrån ett erkännandets och delaktighetens perspektiv?
Vilka individer och grupper kan inte vara med och tillägna sig erkännandets och
delaktighetens erfarenheter? Hur förändrar vi detta?
Det betyder att i den romska diskursen gå de 3 bortom:
Bortom men och om – till allas lika värde
Bortom vi och dem – till erkännande och delaktighet
Bortom projekttänkande – till institutionellt, långsiktigt och uthålligt tänkande
Resa i ett tänkbart Sverige
RIKC:s verksamheter kan ses som ett bidrag till byggande av ett samhälle där så många
individer och grupper som möjligt kan lita på varandra och på sina myndigheter.
Strävan efter förverkligande av allas lika värde och delaktigheten utifrån den kan inte
delegeras, varken uppåt eller neråt. Förutom i lagstiftningen är det nödvändigt att
medvetandegöra delaktighetens och erkännandets betydelse för individer och grupper och
arbeta för att förankra delaktighetens och erkännandets psykologiska struktur i
vardagsrealiteter. Det innebär att man aktivt är emot allt som tar ifrån människan hennes
medmänsklighet, hennes människovärde, hennes möjlighet att delta och hennes möjlighet
att nyskapa. Omvänt betyder det att man är för det som erkänner människan, hennes
livsform och ger henne möjligheter att delta/medskapa.
Genom att romer på RIKC får berätta om sin historia, sina livsvillkor, sina kunskaper, sin
samtid och sina drömmar för dem som på olika sätt kommer i kontakt med centret visas
det att det går att bejaka såväl romska som svenska kulturella yttringar samt artikulera
något nytt som överskrider båda utan att för den skull förlora dem. Därmed uttrycker man
även ett upplevelsebaserat, meningsbärande alternativ. Att ifrågasätta den exotiska
stämpeln, genom vilken man överdriver olikheterna vilket ofta leder till att man
framställer det romska som något främmande, är en viktig ingrediens i dessa berättelser.
Principen om alla likas värde är förmodligen ett transcendent verktyg som kan användas
för invigningen av nya icke erkända röster för att således ifrågasätta invanda gränser och
diskurser. Det kan leda till ny kunskap och medvetenhet. Förverkligande av allas lika
värde handlar i hög grad om mänsklighetens nya moraliska framsteg. Men likaväl handlar
det om att upplysa om att demokratiutveckling – att utifrån allas lika värde öppna för
jämbördiga relationer och därmed för andras källor, synvinklar och tolkningar – kan vara
ett villkor för kunskapsutveckling (Halilovic & Huskic, 2009, 2010). Beroende på hur vi
definierar oss och andra samt hur vi bemöter varandra utifrån denna definition skapar vi
antingen flera hinder eller möjligheter (ibid).
Romskt informations- och kunskapscenter
22
Generaliseringar, fördomar och stereotyper bromsar eller omöjliggör
dialogmöjligheterna. I Ramkonventionens artikel 6.1 (reg. prop.1998/99:143) lyfts
betydelsen fram av en interkulturell dialog som ett medel för att uppnå
Ramkonventionens mål.
Med interkulturell dialog kan man synliggöra och få igång det förebyggande arbetet mot
vi och dem tänkandet och för allas lika värde i det svenska samhället. Brist på
interkulturell dialog, erkännande och delaktighet, vilket lätt kan leda till allt från rädslor,
vanföreställningar, xenofobi, utanförskap, dålig hälsa till kortare livslängd, behöver vi
försöka skona nästa generation romer från.
RIKC:s framtid
Det behövs strategier och uppföljningsbara handlingsplaner för att motverka
diskriminering framhäver Paulina de los Reyes (2009) i sin rapport om unga romers
situation. Det behövs även tydliga ramar för hur minoritetslagstiftningen ska
implementeras i den konkreta verksamheten. Det saknas förebilder, vägledning, nätverk,
institutionaliserade arbetsmetoder, dvs. institutionellt utrymme för att utveckla egna
aktiviteter och samarbetsformer (ibid). Paulinas slutsatser om unga romers livsvillkor
överensstämmer med RIKC:s slutsatser gällande romska villkor generellt på den lokala
nivån.
Det finns ett behov av förtroendeskapande åtgärder genom en stabil och transparant
institution. Romskt informations- och kunskapscenter har kommit fram till att för att öka
romers delaktighet i samhället krävs:
-
Ett center, en institution för att kunna institutionalisera ett sätt att (sam)arbeta
En plattform som en utgångspunkt för fortsatt arbete
Möjligheter till att långsiktigt och kontinuerligt, både strategiskt och operativt,
individuellt och strukturellt arbeta med uppdraget
Romskt informations- och kunskapscenter
23
Litteraturförteckning
Advisory Comittee on the Framework Convenction for the Protection of National
Minorities, Opinion on Sweden, ACFC/INF/OP/I (2003)006
Advisory Comittee on the Framework Convenction for the Protection of National
Minorities, Opinion on Sweden, ACFC/OP/II (2007)006
de Beauvoir, Simon, 1949/2006. Det andra könet. Stockholm: Norstedts Förlag
Buber, M. 1923/1985. Jag och du. Stockholm: Petra Bokförlag
Bunar, Nihad, 2009. När marknaden kom till förorten. Lund, Studentlitteratur.
Bunar, Nihad & Kallstenius, Jenny, 2007. Valfrihet, integration och segregation.
Stockholm: Utbildningsförvaltningen.
Den rådgivande kommitténs rekommendationer till Sverige: ResCMN (2003)12
Den rådgivande kommitténs rekommendationer till Sverige: CM/ResCMN(2008)4
Den rådgivande kommittén om ramkonvention om skydd för nationella minoriteter,
ACFC/OP/II (2007)006
Diskriminering av romer i Sverige, DO 2003
En förnyad folkhälsopolitik. Prop. 2007/08:11
Erikson, Erik H. 1981. Ungdomens identitetskriser. Stockholm: Natur och Kultur
Fanon, Frantz, 1997. Svart hud – vita masker. Göteborg: Daidalos
Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna.
Reg. prop. 2008/09:158
Förordning om läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och
fritidshemmet. Lpo 94, Skolfs 1994:1
Förordning om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna. Lpf 94, Skolfs 1994:2
Förstudie avseende ett romskt informationscenter i Malmö. 2008
Halilovic, Mujo & Huskic, Minka, 2009. Att leva i ett mångkulturellt samhälle. I Persson,
S. ”Språkutveckling och interkulturellt lärande”. Malmö: Resurscentrum för mångfaldens
skola, FoU-utbildning
Romskt informations- och kunskapscenter
24
Halilovic, Mujo & Huskic, Minka, (förväntas komma ut januari) 2010. Att leva i ett
mångkulturellt samhälle. I Lahdenperä, P. & Lorentz, H. (antologi). ”Möten i
mångfaldens skola. Interkulturella arbetsformer och nya pedagogiska utmaningar”. Lund:
Studentlitteratur
Hegel, Friedrich, 1807/2008. Andens fenomenologi. Stockholm: Bokförlaget Thales
Lahdenperä, Pirjo, red, 2004. Interkulturellpedagogik i teori och praktik. Lund:
Studentlitteratur
Lahdenperä, Pirjo, 2008. Interkulturellt ledarskap – förändring i mångfald. Lund:
Studentlitteratur
Linde, G (red) (2001) Värdegrund och svensk etnicitet. Lund: Studentlitteratur.
Ljungberg, C. (2005) Den svenska skolan och det mångkulturella – en paradox?
Linköpingsuniversitet: institutionen för tematisk utbildning och forskning i Norrköping.
Marmot, Michael, 2006. Statussyndromet. Hur vår sociala position påverkar hälsan och
livslängden. Stockholm: Natur och Kultur
Montesino Parra, Norma 2002. Zigenarfrågan: intervention och romantik. Lund:
Socialhögskolan, Lunds Universitet
Nationella minoriteter i Sverige. Reg. prop. 1998/99:143 (Bet. 1999/2000:KU6, rskr.
1999/2000:69)
Palosuo, Laura 2008. En inventering av forskning om romer i Sverige. Uppsala
universitet Centrum för multietnisk forskning, Ett uppdrag från Delegationen för romska
frågor
Rapport, 2008. Romers situation i Malmö,
Regleringsbrev för budgetåret 2009 avseende Statens folkhälsoinstitut. III:5
S2008/5748/FH
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. Reg. prop.1998/99:143
de los Reyes, Paulina, 2009. Unga romers situation – en intervjustudie. Ungdomsstyrelse,
Rapport till Delegation för romska frågor
Runblom, Harald, 2006. En granskning av hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av
läroböcker. Underlagsrapport till Skolverkets rapport ”I enighet med skolans
värdegrund”: http://skolverket.se/publikationer?id=1659
Romskt informations- och kunskapscenter
25
Stigendal, Mikael, 2008. Biblioteket i samhället – en gränsöverskridande mötesplats?
Lund Btj
Stigendal, Mikael, 2004. Framgångsalternativ. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket 2007, Romer i skolan – en fördjupad studie.
Skolverket, 2004. Elever med utländsk bakgrund.
Statens offentliga utredningar, SOU 2006:40. Utbildningens dilemma.
Taylor, C. 1995. Det mångkulturella samhället och erkännandets politik. Göteborg:
Daidalos
Trondman, M & Bunar, N red, 2001. Varken ung eller vuxen. Stockholm: Atlas
Romskt informations- och kunskapscenter
26
Bilaga 1
Romskt informations- och kunskapscenter
27
