fåëíáíìíáçåÉå=Ñ∏ê=éÉÇ~ÖçÖáâ=çÅÜ=ÇáÇ~âíáâ=
Titel:
Författare:
IPD-rapport nr:
ISSN:
Att studera i fängelse. Klientutbildning vid tre
kriminalvårdsanstalter.
Silwa Claesson & Hans Dahlgren
2002:05
1404-062X
Sammanfattning
Utvärderingen, som genomförts under år 2001, består av två delstudier med delvis olika
fokus. Båda delstudierna har genomförts vid de samma tre anstalter, för att möjliggöra
jämförelser av data på olika nivåer, främst individ- och organisationsnivå.
Delstudie 1 är inriktad på själva undervisningen och har klienten i fokus. Huvudsyftet
har varit att försöka förstå om, och i så fall hur, kriminalvården kan möta den enskilde
klientens individuella behov av undervisning och ta tillvara vars och ens livserfarenhet.
Silwa Claesson har genomfört denna delstudie genom att studera
undervisningssituationen och vilken betydelse den har för ett antal klienter vid tre olika
kriminalvårdsanstalter.
Hans Dahlgren har varit ansvarig för delstudie 2. Här ligger fokus på utbildningens
organisation, med det huvudsakliga syftet att analysera mål, rekryteringsinsatser och
genomförande av den bedrivna klientundervisningen.
De tre anstalterna, här med fingerade namn, beskrivs på följande sätt i delrapport 1:
Nordanstalten: en stor, sluten anstalt där förhållandevis många klienter avtjänar långa
straff. Studierna är organiserade så att lärare köps in från Komvux och Lernia.
Östsäteranstalten: en mindre anstalt, som är mer öppen än Nordstadsanstalten, och där
de flesta klienter har drogproblem och avtjänar kortare straff. Lärarna är anställda direkt
av fängelseledningen.
Solviksanstalten: en medelstor helt öppen anstalt, dit klienterna som regel kommer den
sista perioden av sin strafftid. Här köps lärarna in från Komvux.
De datainsamlingsmetoder som använts i delstudie 1 är närmast att likna vid
etnografiska metoder. Silwa Claesson har under perioden mars-juni gjort upprepade
besök vid de tre anstalter som ingick i studien och, med hjälp av observationer och
intervjuer med lärare och klienter, samlat in material från de olika
studieverksamheterna.
I resultatdiskussionen problematiserar Silwa Claesson sina analyser och tolkningar
under ett antal rubriker, med diktomin ”ämneskunnande-socialisation” som en
utgångspunkt för diskussionen. För att nå ämnesmålen behövs också de vårdande,
sociala aspekterna, men vilken av de två aspekterna som sätts i förgrunden varierar
mellan de olika anstalterna och blir föremål för en inträngande diskussion. Skillnaderna
mellan dess aspekter tonar alltså fram i jämförelsen mellan anstalterna och kanske blir
detta mest av allt synligt på grund av att fängelser i sig utgör så isolerade sociala
miljöer. Vid Östsäteranstalten där lärarna ingår som en del av behandlingen och
fängelsets totala vårdande policy träder också de vårdande och sociala dimensionerna
av undervisningen i förgrunden, medan de lärare som har sin grundanställning vid
fåëíáíìíáçåÉå=Ñ∏ê=éÉÇ~ÖçÖáâ=çÅÜ=ÇáÇ~âíáâ=
Komvux eller annan organisation utanför Kriminalvården ser som sin huvudsakliga
uppgift att ge elever ämneskunnande.
De fängelselärare som blir kvar i verksamheten år efter år beskrivs av klienterna på
Nordstad- och Solviksanstalterna som hängivna. Mårten, en intagen på Solvik, menar
att det är tre saker som är utmärkande för dem. För det första brinner de för sitt jobb: att
vilja lära klienterna något, för det andra är de beredda att förändra sina metoder och för
det tredje är det ”okey att vara dålig”. Dels har de flesta av männen dålig erfarenhet
ifrån sin egen skolgång och dels är vistelsen på fängelse så besvärlig att de intagna inte
orkar detsamma som de skulle gjort i en miljö utanför fängelset. Allt detta ligger bakom
Mårtens uttalande om vikten av att ”det är okey att vara dålig”. På Östsäteranstalten
utgör ju lärarna i stället en naturlig del av fängelsets vårdideologi. Lärarprofilerna är
alltså olika och speciellt på Östsäter färgas lärarna snabbt in i den rådande
fängelsekulturen. På samtliga fängelser spelar rykten en viktig roll; rykten om hur det är
på andra anstalter och rykten om hur en viss verksamhet eller lärare är. Detta kan
utnyttjas av de lärare som har fått ett positivt rykte men ligger de anstalter som har haft
en svag utbildningsverksamhet i fatet.
Att ha suttit i fängelse innebär, menar de intagna, att ha sämre chanser än andra i
samhället. Klienterna drömmer om hur det kommer att bli när de väl kommer utanför
murarna. Men gapet mellan dröm och verklighet kan vara alltför stort. Därför är det av
vikt att bl a ha formella betyg med sig ut i samhället menar vissa lärare. Många
studerande, speciellt allt fler av de yngre männen, befinner sig på gymnasie- eller
högskolenivå och för dem kan permissioner vara av avgörande betydelse. För
närvarande, med den restriktiva permissionspolitiken, kan de tvingas välja mellan att
träffa sin familj eller tentera, göra studiebesök, medverka vid seminarium eller
föreläsning.
På många anstalter, likt Nordstadsanstalten, menar klienterna att studiemiljöerna på
avdelningarna i det närmaste är destruktiva. Det beror, menar de, på att varken de andra
klienterna eller vårdarna har intresse av studier. Att låta klienterna bedriva självstudier
är att lämna dem åt sitt öde i denna miljö. En klient beskriver hur han försöker, mer
eller mindre på egen hand, bedriva studier i spanska. Detta gör han för att han drömmer
om att resa till Costa Rica och tala med människor där när han väl blir frigiven. Men att
studera ett främmande språk på egen hand är mycket krävande. De som vistas på sådana
anstalter som har studieavdelningar beskriver detta system med stor entusiasm. På
Östersäteranstalten försöker lärarna inverka på den totala fängelsemiljön och där satsar
lärarna så gott som endast på utbildning på grundskolenivå. Man har emellertid inte rätt
att ge klienterna formella betyg. Det kan de endast få genom att ha kontakt med en
studieorganisation utanför fängelset.
En av de fördomar som finns är att män i fängelse i större utsträckning än andra
medborgare har dyslektiska problem. Det är felaktigt. På Solviksanstalten bedrivs
emellertid ett avancerat program för män med dyslektiska svårigheter. I rapporten
beskrivs Conny som har en son med lika svåra dyslektiska problem som Conny själv
har. Tack vare lärarstöd och ett avancerat datorprogram får Conny sådant stöd att han
inte bara klarar läsande och skrivande för egen del utan också kan hjälpa sin son.
fåëíáíìíáçåÉå=Ñ∏ê=éÉÇ~ÖçÖáâ=çÅÜ=ÇáÇ~âíáâ=
De studenter som har utländsk härkomst har ofta idéer om hur lärande går till från sin
egen skoltid. När de möter de uppfattningar som svenska lärare har om lärande kan det
ställa till med stora problem. Ett exempel på detta är en man som i sitt hemland med
stor framgång brukade lära sig matematiska exempel utantill. Här, i den svenska
undervisningen, möts han av lärare med andra strategier för matematiskt lärande. De
svenska lärarna vill att han i första hand ska förstå innebörden av talen. Dessa skilda
för-givet-taganden om hur matematisk kunskap byggs upp möts och krockar med
varandra.
Det vore, betonas det avslutningsvis i denna delstudie, av stort värde att följa några
klienter i deras klientutbildning under längre tid för att på det viset får djupare
förståelse av vad det innebär för en enskild persons självuppfattning och möjligheter till
ett liv utanför fängelsegrindarna (en longitudinell studie).
I delstudie 2, där fokus låg på organisationen, har Hans Dahlgren under besök vid de tre
anstalterna samlat in data med hjälp av dokumentanalyser (lagtexter, föreskrifter,
utbildningsmål, etc.) och genom intervjuer med studieansvariga, lärare och
förtroenderåd.
Som väntat visade sig de tre anstalternas utbildningsverksamhet vara olika i sin
utformning. Detta beroende på deras olika säkerhetsklass och att klienterna dels har
olika långa strafftider, dels att de är i olika skeden under denna strafftid. Men det finns
även gemensamma egenskaper. För det första att man enligt lag och förordning i första
hand söker tillskapa undervisning för de klienter som har störst behov. För det andra att
lärarna har ett stort engagemang för sitt arbete och genom hög grad av individualisering
söker tillgodose varje utbildningsbehov. Vad som i denna studie framkommit är att var
och en av de studerande anstalterna har beredskap att genomföra utbildning gentemot
det klientel som anstalten har att ta emot. Genom upphandling kan kravspecifikationen
mycket tydligt ange vilken typ av lärarkraft som behövs. Vet man att man kommer att
ha samma klienter under en längre tidsperiod, helst under hela kontraktstiden, kan
efterfrågade lärarkrafter mycket tydligt definieras. Men detta är inte alltid fallet.
Klienter friges, förflyttas till andra anstalter och nya klienter tillkommer.
Utbildningsbehovet torde därför med all sannolikhet också förändras. Frågan är då om
lärarkrafterna motsvarar klienternas utbildningsbehov.
Klienternas rätt till utbildning kan till viss del anses vara begränsad. Den är störst för
dem som har kortast utbildning. Den är även stor för de klienter som exempelvis saknar
svensk grundskola eller gymnasieskola. Enligt lagen om kriminalvård i anstalt skall den
intagne, som har behov av detta, beredas möjlighet till undervisning och utbildning
under arbetstid. Enligt lagen anges även att detta är en väg för att underlätta
anpassningen i samhället för den enskilde klienten. Denne har närvaroplikt i
undervisning eller utbildning som anvisas honom. Utifrån vad som framkommit i denna
studie har de tre anstalterna (och ytterst de tre kriminalvårdsmyndigheterna) uppfyllt
dessa krav enligt lagen.
Vid samtliga tre anstalter uppger man att bedömning av utbildningsbehov alltid utgår
från elevens behov. Individualisering är genomgående en viktig arbetsform. Detta
innebär att läraren måste arbeta med små grupper och därför även ha ett stort urval av
undervisningsmaterial, övningsuppgifter och prov. Regelbunden kontakt med lärare vid
fåëíáíìíáçåÉå=Ñ∏ê=éÉÇ~ÖçÖáâ=çÅÜ=ÇáÇ~âíáâ=
andra anstalter eller utbildningar borde vara en fördel för att den enskilde läraren på ett
bra sätt skall kunna tillgodose den enskilde elevens behov av studiematerial.
Klientinflytande anges finnas på så sätt att eleven inom vissa ramar kan påverka och
vara med och välja studieområde. Förtroenderådet tycks vid dessa anstalter inte behöva
lägga ner mycket tid och kraft på förhållandet inom skolverksamheten. De uppgifter
som framkommit tyder på att skolan fungerar bra och att eleverna får gehör för sina
synpunkter samt att tid och kraft från lärarnas sida läggs på arbetet med de elever som
har störst behov av utbildning.
Vid samtal både med representanter för förtroenderåden och med lärarna framkommer
att det är mycket viktigt att utbildningsverksamheten har en tydlig identitet som skola.
Det är väsentligt att undervisningen sker i särskilda lokaler som är avskilda från
avdelningarna, även om en sådan lokal ibland kan finnas inom en avdelning. Skall det
vara möjligt att uppfylla kravet på att ge klienterna utbildning efter deras behov, ställs
stora krav på den person som skall utforma studierna. Frågan är om detta är en
läraruppgift. Istället bör det finnas en särskild studieledare vid varje myndighet (ev.
varje större anstalt). Så var fallet vid de tre studerade anstalterna. Här uppkommer även
frågan om en gemensam centralt placerad ”studieledare”. Denna person skulle ha
funktionen som samordnare mellan de på varje myndighet (större anstalt) placerade
studieledarna. Bland uppgifterna skulle innefattas att planera gemensamma studiedagar
eller motsvarande för studieledarna, antingen regionalt eller nationellt, eller bådadera.
Vid de samtal som förts med representanter för förtroenderåden har tydligt framkommit
att klienterna har nytta av den utbildning de erbjuds på anstalterna. Det kan handla om
att som vuxen läsa in grundskolekompetens eller att som vuxen med invandrarbakgrund
lära sig svenska språket bättre. Det kan också handla om att i samhällskunskapen få
klart för sigh hur det svenska samhället styrs och fungerar. Även från lärarnas sida
framförs motsvarande åsikter.
Med ”likvärdig utbildning” menas i detta fall att klienten erbjuds en utbildning som
motsvarar den utbildning som han skulle kunna få vid studier utanför anstalten. För den
enskilde klientens förberedelser för livet efter avtjänat straff, är det viktigt att erhållen
utbildning är jämförbar med övrig utbildning i samhället. Denna aspekt måste följas
upp på ett metodiskt sätt.
Studiedokumentationen bör utvecklas ytterligare. Det framkommer vid samtalen att det
lokalt förs dokumentation över klienternas framsteg i studierna. Lärarna anger även att
man försöker få dessa uppgifter att följa klienten vid flyttning till annan anstalt.
Utifrån vad som framkommit vid intervjuer med studieansvariga, lärare och företrädare
för förtroenderådet vid tre kriminalvårdsanstalter, formuleras följande förslag till
åtgärder inom kriminalvårdens utbildningsverksamhet.
• En funktion som nationell studieledare tillskapas.
• Vid varje kriminalvårdsmyndighet tillskapas en tjänst som studieledare.
• En översyn görs av den instruktion som finns för hur studiedokumentation för
den enskilde klienten skall utformas, dokumenteras samt medfölja klienten vid
eventuell förflyttning eller återkomst till kriminalvården.
• Utredning bör ske av förutsättningarna för att på ett bättre sätt än för närvarande
ge den enskilde klienten möjlighet att påbörja viss kurs vid vilken tidpunkt som
helst under året.
fåëíáíìíáçåÉå=Ñ∏ê=éÉÇ~ÖçÖáâ=çÅÜ=ÇáÇ~âíáâ=
•
Lärarnas kompetensutveckling samt erfarenhetsutbyte med varandra och mellan
olika anstalter bör utvecklas.
• Vårdarnas kompetensutveckling kompletteras med en pedagogisk utbildning.
• Förtroenderådens medlemmar bör erbjudas en grundläggande utbildning kring
utbildningsorganisation och lärande.
De här föreslagna åtgärderna för att utveckla kriminalvårdens utbildningsinsatser
för de intagna bör ligga i linje med vad som sägs vara ett viktigt mål för
kriminalvården, nämligen att förbättra de intagnas möjligheter att efter frigivning
inordna sig i arbetsliv och samhällsliv. Det handlar inte enbart om att formellt
kunna erbjuda utbildningar som ger grundskole- eller gymnasiekompetens, utan
även att ge berörda befattningshavare inom kriminalvården kunskap och insikt i
varför en utbildningssatsning skall genomföras, vad den skall innehålla samt hur
den skall utformas.
