Mykotoxiner i hästfoder

Mykotoxiner i hästfoder –
förekomst och biologisk effekt
Foto: Sophie Maurer
Av
Hanna Alfredius
Handledare: Hans Pettersson
Inst. för Husdjurens utfodring och vård
Examinator: Anna Jansson
_______________________________________________________________________
Husdjursvetenskap - Examensarbete 10p/15hp
Litteraturstudie
SLU, Uppsala 2007
Abstract
Contamination of crops by moulds and mycotoxins is an extensive problem of global
concern. Effects of the problem might be economic losses as well as health issues. The
aim of this study was to investigate which mycotoxins infect horse feed, and how horses
are affected by mycotoxins. Most research on the subject has been done on the mould
species Fusarium, which produces various kinds of toxins known to cause acute
mycotoxicoses as well as chronic disorders. Equine Leukoencephalomalacia (”hole in the
head-disease”) is one of the most dramatic mykotoxin-caused diseases afflicting horses.
Some of the most harmful Fusarim toxins, T-2 and HT-2, have become more widespread
in oats, which is commonly used as concentrate feed for horses. These toxins inhibit
protein synthesis, can degrade DNA or cause other disorders. To control the levels of
mykotoxin in feedstuffs moist during storage should be avoided. Fodder that has been
infected by moulds or mycotoxins should not be fed to horses.
Sammanfattning
Mögel och mykotoxiner utgör ett stort globalt problem inom jordbruksnäringen idag med
både ekonomiska förluster och allvarliga sjukdomar som följd. Syftet med denna studie
var att granska vilka mykotoxiner som förekommer i hästfoder och vilken effekt de kan
ha på hästarna. Den mesta av forskningen har gjorts på mögelsläktet Fusarium vars
mykotoxiner kan orsaka både akuta förgiftningar och kroniska besvär. Effekterna är
oftast kopplade till dos och exponeringstid. Några av de allvarligaste mykotoxikoserna
som drabbar hästar orsakas av olika Fusariumtoxin; Leukoencephalomalacia (”hole in the
head disease”) är en av dem. Bland de mest skadliga Fusariumtoxinen finns T-2 och HT2, som på senare år blivit vanligare i havre. Havre används ofta som kraftfoder till hästar.
Dessa toxiner inhiberar proteinsyntesen, kan bryta ner DNA eller skapa andra problem.
För att hålla mykotoxinnivåerna låga i foder ska fukt undvikas vid lagringen. Foder som
innehåller mögel och mykotoxin bör ej utfodras till hästar.
Inledning
Mögelsvampsinfektioner på spannmål och andra grödor är ett av de vanligaste problemen
inom livsmedel- och jordbruksnäringen över hela världen idag. Mögelangrepp på
spannmål kan, förutom att orsaka ekonomiska förluster som försämrad skördekvalitet och
avkastning, leda till allvarliga sjukdomar för både människor och djur (Wood 1992;
Langseth och Rundberget, 1999).
Många av de mögelsvampar som angriper spannmål och annat växtmaterial kan bilda
giftiga sekundära metaboliter, så kallade mykotoxiner. Detta sker ofta redan när grödan
växer på åkern men mögeltillväxt och toxinproduktion kan även ske om konservering och
lagring av skördematerialet sker på ett bristfälligt sätt. Uppkomst av mögel och
toxinproduktion beror främst på faktorer som fukt, temperatur samt typ av gröda. Olika
mykotoxiner bildas av olika svampar som föredrar olika miljöförhållanden (Ciegler,
1978; Miller, 1994). Av de mögelsvampar som växer på fältet är Fusarium, Claviceps
och Alternaria de främsta, medan Aspergillus och Penicillium som klarar av lite lägre
-1-
fuktighet är de viktigaste av lagringsflorans mögelsvampar (Ciegler,1978). I Europa
kommer de flesta viktiga mykotoxinerna från mögelsläktet Fusarium (Wood 1992).
När djur får i sig stora mängder mykotoxiner via sitt foder kan symtomen yttra sig som en
akut förgiftning, mykotoxikos. Vanligare är dock att en mindre dos mykotoxiner går
oupptäckt förbi under en längre tid, med en kronisk primär förgiftning eller sekundära
följdsjukdomar (Pier et al., 1980). Mykotoxinförgiftning i endera slaget kommer att
försämra djurets prestation, och negativt påverka dess hälsostatus (Marquardt och
Frohlich, 1992; D’Mello et al. 1999). Symtomen på de kroniska och subkroniska
förgiftningarna kan dock vara svåra att koppla ihop med mykotoxinintag och det är först
när en foderanalys utförs som sjukdomsorsaken kan fastställas. Det är därför viktigt med
en allmän vetskap om förekomsten av mykotoxiner; vilka risker som finns och vilka
foder som är värst utsatta för kontaminering.
Mycket av den forskning om mykotoxiners påverkan på djur har hittills gjorts främst på
smådjur, idisslare och grisar, medan mindre är känt om hur hästarna påverkas. Syftet med
denna studie är att fastslå i vilken utsträckning risken finns att hästar utsätts för
mykotoxin och hur deras hälsa påverkas vid intag av kontaminerat foder.
Fusariumtoxiner
Släktet Fusarium innefattar många olika svampar (Wright, 2003) som producerar en
mängd olika mykotoxin; över trehundra sorter med mer eller mindre känd toxicitet
(Newman och Raymond, 2005). Fusarium mykotoxin av intresse för djurhälsa finns inom
grupperna Trichotecener, Zearalenone och den senast upptäckta gruppen Fumonisiner
(Buckle, 1983; ApSimon, 1994). Mykoxinerna från Fusarium är kapabla till att orsaka
både akuta förgiftningar liksom kroniska problem, där effekterna oftast är kopplat till dos
och exponeringstid (D’Mello et al. 1999). Dessa mykotoxiner orsakar de kanske mest
dramatiska mykotoxikoserna som drabbar hästar, och dokumentationen på sådana
förgiftningar sträcker sig långt tillbaka i tiden (Asquith, 1991).
Trichotecener
Trichotecenerna är en stor grupp som innehåller fler än 180 föreningar (Newman och
Raymond, 2005). Trichotecenerna delas in i olika typer beroende på kemisk struktur. De
viktigaste trichotecenerna hör till den mest toxiska typ A eller den lite mindre toxiska typ
B (Placinta et al. 1999). Mer än ett toxin kan produceras av samma svamp, dock hör de i
regel till samma typ och toxinerna inom den typen förekommer ofta tillsammans (Buckle,
1983; Placinta et al. 1999).
Trichotecenerna är allmänt kända som ”fodervägranstoxiner” då det första symtomet
oftast är försämrad aptit. Trichotecenen Deoxynivalenol (DON) kallas även vomitoxin
för dess kända effekt att orsaka fodervägran och kräkningar hos grisar (Eriksen och
Pettersson, 2004). DON anses vara en av de vanligaste trichotecenerna men också en av
de mindre toxiska som hör till typ B (Newman och Raymond, 2005). I en kartläggande
studie av trichotecener på spannmål i Norge (Langseth et al. 2001) var DON mycket
riktigt den trichotecen som förekom oftast. Nivåerna var extra höga de somrar när det var
-2-
torka under våren och mycket nederbörd i juli, runt blomningsperioden. Nivåerna var
också höga 1993, en kall och våt sommar med sen skörd. T-2 toxin anses vara en av de
minst utbredda (Newman och Raymond, 2005) men också den mest toxiska av
trichothecenerna (Eriksen och Pettersson, 2004). Tillsammans med HT-2 hör den till de
viktigaste A trichotecenerna. Båda toxinerna kan orsaka programmerad celldöd, apoptos,
T-2 med aningen högre potens än HT-2 (Surai och Dvorska, 2005). De verkar
inhiberande på protein- och DNA-syntes (Eriksen och Pettersson, 2004) och förknippas
även med kolik och tarmblödningar hos hästar, sår och inflammationer vid mun och mule
samt neurologiska störningar (Asquith, 1991; Pettersson, 2007). Den optimala
temperaturen för T-2 produktion är ganska låg, mellan 8-14 ºC, men T-2 har även hittats
vid mycket högre temperaturer i Afrika (Rabie et al. 1986).
Då DON är så vanlig och ofta förekommer i kombination med andra mykotoxin används
den ofta som indikator och allmän rekommendationsnivå för mykotoxin i foder. En
koncentration på 3-5 mg DON kg-1 anses vara en hälsorisk (Wilkinson, 1999). När det
gäller A-trichothecenerna överrensstämmer nivåerna dock inte alltid med DON och
rekommendationerna kan därför i vissa fall bli missvisande (Pettersson, 2007).
Zearalenon
Zearalenon (ZEA) bildas av flera olika fusariumsvampar (Buckle 1983). Zearalenon är
känt för att ha en östrogen effekt och orsaka reproduktionsstörningar på bland annat
grisar (Chang et al. 1979; Etienne och Jemmali, 1982). Informationen är dock ännu
begränsad för hur ZEA påverkar reproduktionsförmågan hos hästar. I en studie av
Minervini et al. (2006) studerades hur zearalenon påverkade en cellodling från
äggstockar från en häst. Man fann att granulosacellerna var känsliga för toxinets
påverkan på samma sätt som man tidigare sett i tidigare in vitro-försök på cellodlingar
från andra djur. Sannolikt är att även hästars reproduktionsförmåga kan påverkas av
zearalenon.
Fumonisiner
Fumonisiner är den senast upptäckta gruppen Fusarium toxiner (Gelderblom et al. 1988;
ApSimon, 1994). Fumonisinerna kan påverka immunförsvaret, skada lever och njurar,
hjärna och orsaka dödsfall (D’Mello, 1999; Newman och Raymond, 2005). Tre olika
fumonisiner känns till; Fumonisin B1 (FB1), B2 och B3. Lungsjukdomar hos grisar och
hästsjukdomen leukoencephalomalasi (LEM) orsakas av FB1 (Ross et al. 1990).
Aspergillus- och Penicilliumtoxin
Aspergillerna och Penicillium spp. kan producera många olika toxiner (Buckle, 1983).
De som kan vara av störst vikt för hästars hälsa är Aflatoxin och Ochratoxin.
Aflatoxin
Aflatoxin är en grupp närbesläktade kraftigt mutagena substanser som produceras av
Aspergillus flavus. Aflatoxin kan hittas både på fältet och på lagrade foder (Wright,
2003). Aflatoxin har fått mycket uppmärksamhet på grund av dess cancerframkallande
-3-
effekt; Aflatoxin B1 (AFB1), den mest kraftfulla av aflatoxinerna, är ett av de starkaste
kemiska carcinogenerna som känns till (Hesseltine, 1974). Bland annat ökar den risken
för levercancer hos människor och djur (Quian et al. 1994) och skadar immunsystemet
(Pier, 1992). Aflatoxinproducerande svampar gynnas av värme och fukt (Wood, 1992).
Av de grödor som kan användas som hästfoder är majs den som är mest mottaglig för
aflatoxin (Pier, 1992). I Sverige har aflatoxin endast hittats i importerade produkter
(Clevström et al. 1981) eller syrabehandlad spannmål, då främst sådan som behandlats
med myrsyra vilket nu är förbjudet (CUL, 2002; Pettersson, 2007).
Ochratoxin
Ochratoxin kan produceras av flera olika Aspergillus svampar samt av Penicillium
verrucosum (Marquardt & Frohlich, 1992). Dessa svampar hör främst till lagringsfloran
och ochratoxin bildas troligtvis enbart efter skörd (Jonsson och Pettersson, 1996).
Ochratoin A (OTA) är det primära och mest giftiga ochratoxinet, dess mindre toxiska
variant kallas Ochratoxin B, men även flera andra former av Ochratoxin känns till. OTA
är ett toxin som kan orsaka många allvarliga skador hos både människor och djur. Det har
fått mycket uppmärksamhet på senare tid på grund av dess cancerassocierade egenskaper.
OTA kan också orsaka njurskador, störa embryo- och fosterutvecklingen och framkallar
missbildningar (Álvarez et al. 2004). De toxiska effekterna av OTA verkar primärt på tre
olika sätt: det inhiberar enzymer, främjar oxidering av lipider eller hämmar produktionen
av mitokondrie-ATP.
Förekomst i hästfoder
Betesgräs, hö, spannmål och ensilage kan alla vara värdar för olika svampar. Svamparna
och deras respektive mykotoxin finns i olika mängd varje år beroende på klimatet och
andra faktorers påverkan på deras tillväxt (Wright, 2003). Optimala förhållanden för
mögel och för bildningen av mykotoxin är oftast inte desamma (Newman och Raymond,
2005). I spannmål och annat djurfoder kommer de mykotoxin som oftast hittas från
Fusarium, Aspergillus och Penicillium (Buckle, 1983; Newman och Raymond, 2005).
Spannmål
Spannmål är den huvudsakliga energikällan i foderstater för hårt arbetande hästar, och
havre är, tillsammans med korn, det sädesslag som oftast används till svenska hästar
(Frape, 1986). Havre var det sädesslag som var mest kontaminerat med trichotecener i en
analys av norska grödor (Langseth och Rundberget, 1999). DON och HT-2 toxin var
oftast förekommande och hade de högsta nivåerna. En stark korrelation upptäcktes i
förekomsten av HT-2 och T-2 toxin. Ett samband fanns även mellan DON och HT-2
toxin. Ofta finns flera mykotoxiner närvarande om man hittar ett, och observerade toxiska
effekter kan alltså bero på interaktioner mellan flera mykotoxiner snarare än effekten från
ett ensamt (Wright, 2003). Nivåerna av HT-2 och T-2 har dessutom ökat avsevärt i havre
under de senaste åren i de nordiska länderna (Pettersson, 2007).
Langseth och Rundberget (1999) uppmätte skillnader i halten trichotecener mellan havre
som odlats för olika ändamål. Havre för humankonsumtion var betydligt mer
kontaminerat av både DON och HT-2 toxin än havre som odlats till djurfoder.
-4-
Skillnaderna kan bero på att olika konserverings och lagringsmetoder använts. En
nackdel för hästar kan dock vara att trichotecenerna tycks fördela sig så att majoriteten av
toxinet sitter på havreskalet och inte inne i kärnan (Pettersson, 2007). Detta skal
avlägsnas innan man använder havren i livsmedel, medan havren utfodras hel till hästar.
Havreskal ges i vissa fall även i krossad form för att minska energikoncentrationen hos
hästar som inte arbetar så mycket (Frape, 1986).
Ochratoxin A förekommer på spannmål och är särskilt vanlig på gårdstorkat spannmål
och kli (Marquardt & Frohlich, 1992; Pettersson, 2007). Kalluftstorkning av spannmål
ger högre nivåer av OTA än torkning med uppvärmd luft (Jonsson och Pettersson, 1996).
Förekomsten är högre under de år med hög skördevattenhalt, den ökar med lagringstiden
och varierar mellan olika regioner (Holmberg et al. 1990). Otillräcklig torkning eller
fuktiga lagringsförhållanden är den främsta orsaken till kontamination. OTA var
vanligaste mykotoxinet i en engelsk studie (Buckle, 1983). I de flesta prov där toxinet
hittades var vattenhalten över 18 %. ZEA hittades bara i 1,5 % av spannmålen i
undersökningen, när den hittades var det ofta tillsammans med Ochratoxin. Nivåerna av
ZEA var även låga i en norsk kartläggning av trichotecenförekomst (Langseth et al.
2001) och detsamma gällde Ochratoxin, som dock förekom i stor andel av proverna.
Enari et al. (1981) studerade effekten av lagringstid, fukt och temperaturskillnader i
lagring av korn och de fann att halten Fusarium minskade med längre lagringstid, medan
nivåerna av Zearalenone ökade. Torkningsprocessen hade också stor inverkan på
zearalenoneproduktionen; om torkningen inleddes direkt efter skörd minskade halten
zearalenone, men när man väntade en vecka med att påbörja torkningen hade
toxinproduktionen redan inletts och koncentrationen ökade kontinuerligt. Lagringstid och
temperatur tycks heller inte påverka stabiliteten på de främsta trichotecenerna
(Widestrand & Pettersson, 2001).
Majs
Majsfodermjöl har visat sig innehålla höga halter mykotoxin som aflatoxin, zearalenone
och deoxynivalenol (Pettersson, 2004). Majs skördas ofta med hög fuktighet och är också
det sädesslag som oftast drabbas av fumonisiner (Ross et al. 1990; Wilson et al. 1990).
Det är dock ej vanligt att använda majs som fodermedel till hästar i Sverige då andra
fodermedel lämpar sig bättre (Planck, Hippocampus 2007).
Bete, hö och halm
Betesmarker består ofta av olika gräs och baljväxter som växer tillsammans naturligt eller
odlat. Flera mykotoxin som kan skada betande djur kan bildas på eller i dessa växter.
Särskilt rajgräs och rörsvingel (ett högt gräs) och rödklöver förknippas med endogena
mögeltoxiner som kan leda till mykotoxikos hos hästar och idisslare (Pettersson, 2004;
Fink-Gremmels, 2005). För att undvika förgiftningar och få en god beteshållning är det
viktigt att undvika dessa växter. Grödan från vallen kan även torkas och utfodras till
hästar året runt. Torkning av hö med hygieniskt god kvalitet är dock mycket
väderberoende och kan försvåras om sommaren är regning. Mögelangrepp på hö var
mycket vanligt vid en undersökning i England (Buckle, 1983) och Aspergillus fumigatus,
-5-
Actinomyceter och Penicillium spp. förknippas med mögligt och varmgånget hö
(Wilkinson, 1999). Hö från äldre gräsvall kan innehålla höga halter av zearalenon
(Pettesson, 2007) och möglet i sig kan också ställa till skada, bland annat på luftvägarna
(Wilkinson, 1999).
En kontaminationskälla som ofta förbises är den halm som ges som bäddmaterial.
Kontamination via bädden kan ge upphov till förgiftningar via inhalation eller hudkontakt
(Newman och Raymond, 2005). Vissa hästar äter också varierande mängd av bädden.
Om både det ordinarie fodret och bädden är kontaminerat av mykotoxin kan hästarna få i
sig ännu högre nivåer vilket leder till en ökad risk för förgiftning, dessutom kan
kombinerade effekter av olika mykotoxin uppstå (Wright, 2003). I halm av vete och
havre förekommer DON och halm kan även infekteras av stachyobtrystoxiner
(trichotecener av typ C) (Pettersson, 2007).
Ensilage
Lagring av vallfoder sker numer ofta i form av ensilage. Ensileringsmetoden innebär att
fodret konserveras genom en anaerob jäsning (fermentation). Jäsningsprocessen är
mindre väderberoende än torkningen av hö, därför lämpar den sig bra i tempererade
länder som Sverige (Buckle, 1983). Ensilering kan bland annat ske i olika typer av silos
eller i plastbalar, som är vanligt bland hästägare. Anaeroba förhållanden är viktiga under
lagringen av ensilaget, då vattenhalten i gräset är hög (Wilkinson, 1999). Ibland används
tillsatsmedel som melass, syra eller laktobakterier för att minska risken för
felfermentation och hindra ovälkomna mikroorganismer. Om luft kommer in i balen, till
exempel vid ett oupptäckt hål, för lös packning av materialet, eller om balen inte utfodras
tillräckligt snabbt blir ensilaget snabbt mögelinfekterat (Pettersson, 2004). Fusarium och
Penicillium roqueforti är de främsta mögel som i sådana förhållanden växer på ensilaget.
Ett av de vanligast förekommande mykotoxinerna på ensilage är DON, och Roquefortin
C är också vanligt (Wilkinson, 1999).
Effekter på hästar
Immunotoxiska effekter av mykotoxin
Toxiska effekter kan i regel uppstå på två olika sätt när ett mykotoxin eller annat skadligt
ämne når immunförsvaret. I det första fallet kan en funktion i immunförsvaret försämras
eller helt slås ut och följden av det blir en ökad mottaglighet för andra infektioner.
Immunosuppression av det här slaget är vanligt i samband med intag av låga doser av
trichotecenener under en längre tid (Newman och Raymond, 2005). I det andra fallet
stimuleras immunförsvaret istället av det okända ämnet vilket kan leda till överkänslighet
eller en autoimmun sjukdom (Pestka & Bondy 1994). Njursvikt kan även uppstå till följd
av överproduktion av antikropparna IgA (Newman och Raymond, 2005), och
mykotoxiner kan även försämra effekten av vaccination mot vissa sjukdomar (Oswald et
al. 2005). I en studie av Álvarez et al. (2004) testades immunotoxiska effekter av
Ochratoxin A på råttor. De mest signifikanta fynden var njurskador men man fann även
en viss minskning i antal leukocyter samt en försämring av makrofagernas bakteriolytiska
kapacitet. Både akuta och kroniska mykotoxinförgiftningar kan påverka immunförsvaret.
-6-
Aflatoxin kan också påverka immunförsvaret hos unga djur genom överföring från
modern under dräktigheten eller via mjölken (Pier, 1992).
Prestation och foderkonsumtion
Raymond et al.(2003) studerade påverkan på foderintag, immunoglobulin och hematologi
när hästar utfodrades med naturligt fusariumkontaminerad spannmål. Hos alla hästar
minskade foderintaget signifikant. Försöket pågick dock bara i 21 dagar och ingen
viktminskning registrerades. Man fann också en ökning i enzymet γ-glutamyltransferas
(GGT); vilket indikerar en viss effekt på levern. I en uppföljande studie motionerades
hästarna regelbundet under försöket (Raymond et al. 2005). Resultaten var liknande;
även denna gång märktes ett minskat foderintag som nu även ledde till viss viktnedgång.
På den fysiska prestationen märktes dock ingen försämring på den korta tiden som
försöket utfördes. Troligt är att trichotecenerna genom att påverka proteinsyntesen i
levern ändrar tryptofan- och seratoninnivåerna i hjärnan vilket kan leda till minskad aptit,
utmattning och försämrad muskelkoordination (Newman och Raymond, 2005). Dock är
det möjligt att hästar är okänsliga för trichotecenen DON; varken minskat foderintag,
inflammationer i tarmen, eller påverkan på immunförsvaret kunde observeras i en studie
av Johnson et al (1997) när fem hästar utfodrades med DON-kontaminerat korn i 40
dagar. Hästarna tycktes till och med öka i hull och kondition. Idisslare är också relativt
okänsliga för toxinet tack vare vommikrobernas avgiftande effekt. Eventuellt finns alltså
liknande effekter hos hästar som förklarar dessa resultat.
Sjukdomar
Leukoencephalomalasi
Sjukdomen Leukoencephalomalasi (LEM) är en väl dokumenterad form av mykotoxikos
som drabbar hästar, troligen också den mest dramatiska (Asquith, 1991). LEM har
uppmärksammats sen mitten på 1800-talet och har länge förknippats med majsfoder
kontaminerat med Fusarium och på senare tid med Fumonisin B1 (Wilson et al. 1990).
Sjukdomen karaktäriseras av akuta neurologiska symtom som ataxi, förlamning, apati,
hypersensitivitet samt plötsliga dödsfall (Asquith, 1991; Ross et al. 1993). De främsta
patologiska kännetecknen är hjärnblödningar och nekroser i hjärnans vita substans, vilket
har lett till att sjukdomen i folkmun kallas för ”hole in the head-disease” (Ross et al.
1991). I ett försök av Ross et al. (1993) visades att även levern påverkas av effekterna
från FB1, och att dödligheten hos drabbade hästar är hög.
Stachybotryotoxikos
Stachybotryotoxikos är en tidigt upptäckt mykotoxinsjukdom som orsakas av
trichotecenliknande toxin. Möglet som ligger bakom, Stachybotrys (nu även kallat S.
chartarum), har isolerats från foder från bland annat Östeuropa (Newman och Raymond,
2005). Det växer på cellulosa i hö och halm och trivs bäst under fuktiga förhållanden
(Scudamore och Livesey, 1998). Stachybotryotoxikos är en ofta utdragen sjukdomen och
de kliniska symtomen kan delas in i tre stadier. Det första stadiet kan vara milt och vara i
upp till en månad. Hästarna drabbas först av inflammationer i mun och ögon som senare
visar sig som nekroser i den angripna vävnaden. Om nekroserna är omfattande i
munhålan får hästarna svårt att äta och fodervägran kan uppstå (Asquith, 1991). Dessa
-7-
skador i det första stadiet kan både orsakas av inandning och konsumtion av toxinet
(Newman och Raymond, 2005). Om hästarna även fortsättningsvis får kontaminerat foder
uppstår i andra stadiet ett tillstånd av generell toxikos med förhöjt antal leukocyter, färre
trombocyter (blodplättar) och försämrad koaguleringsförmåga som följd. Det tredje
stadiet är kort och varar oftast bara några dagar. Det karaktäriseras av hög feber, kolik
och aptitlöshet, svag och ojämn puls som förr eller senare leder till döden. Sjukdomen
kan, om tillräckligt höga nivåer av toxinet intas, också uppträda i akut form. Symtomen
visar sig då på nervsystemet, hjärt- lungsystemet och dödsfall inträffar inom en till tre
dagar på grund av andningssvårigheter (Asquith, 1991). Sådant akut förlopp är dock
ovanligt (Newman och Raymond, 2005).
Fodertillsatser
Ända sedan de första rapporterna om mykotoxinförgiftningar har forskare arbetat med att
försöka hitta vägar att minimera effekterna av toxinerna. Uppgiften är dock inte så lätt då
omfattningen av olika mykotoxin är stor (Diaz och Smith, 2005). Även med modern
teknologi är det svårt att förutse deras uppkomst (Wood, 1992). Ofta används olika
tillsatsämnen i foder för att avlägsna eller neutralisera mykotoxinet, alternativt avlägsna
dess toxiska egenskaper. Det är då viktigt att tillsatserna inte ändrar fodrets
näringsmässiga sammansättning eller bildar andra toxiska ämnen (Diaz och Smith, 2005).
De får heller inte vara för dyra att köpa och ska helst fungera mot flera olika mykotoxin
då de ofta uppträder tillsammans (Wright, 2003). Tillsatsämnena kan delas in i tre
grupper efter deras funktion: adsorbenter som hindrar mykotoxinet att tas upp i tarmen,
antioxidanter som skyddar djuren från mykotoxinets effekter samt enzymer och bakterier
som bryter ner mykotoxinet innan det tas upp av djuret. Fodertillsatser som finns på
marknaden som ska tillsättas i förebyggande syfte är dock ännu inte tillåtna inom EU
(Petterson, 2004).
Diskussion
Trots framgångar inom forskningen om mykotoxiner är vetskapen om hur hästar kan
påverkas fortfarande vag. Många av studierna baseras på dokumentation från verkliga fall
och utfodringsförsök med mykotoxinkontaminerat foder till hästar är relativt ovanligt. En
av anledningarna till detta är troligen att det är svårt att få tag i hästmaterial till försöken.
Effekterna av vissa mykotoxiner är så allvarliga att risken för att hästarna ska avlida eller
måste tas bort efter avklarat försök är stor. Användandet av dyrbara djur i dessa studier
vill man undvika i största möjliga mån och rimliga gränsnivåer för
mykotoxinkontamination i hästfoder är därför svåra att sätta. Studier som utförts på andra
djurslag går inte heller alltid att jämföra med, då hästen är ett djur som fodermässigt
liknar kor, medan dess mag- tarmsystem påminner mer om grisens plus den avslutande
förjäsningskammaren. Hästens användningsområde och förväntad livslängd skiljer sig
också i högsta grad från dessa högproducerande djurslag. Mykotoxinförgiftningar kan
också vara svåra att upptäcka i verkliga fall om mindre nivåer utfodrats under en längre
tid och symtomen yttrar sig som en kronisk förgiftning eller genom någon följdsjukdom
(Pier et al., 1980). Effekter som dessa samt olika effekter på immunförsvaret kanske inte
alltid kopplas till foderrelaterade problem, varför orsakande mykotoxin inte alltid
-8-
upptäcks. Då utfodringsförsöken är så få är forskningen om i vilka doser mykotoxiner
kan vara skadliga för hästar fortfarande i sin linda. Vissa studier utfodrar höga nivåer för
att få tydliga effekter (Ross et al. 1993), medan andra som använt naturligt kontaminerat
foder fått vaga resultat (Raymond et al. 2005). I andra studier där hästar ätit samma foder
påverkas inte alla (Wilson et al. 1990). Troligt är att hästarnas fysiska kondition kan göra
dem mer eller mindre mottagliga för mykotoxiners effekter, men mer forskning om exakt
vilka gränsvärden som kan vara rimliga för just hästar behövs definitivt. Eftersom
nivåerna av de skadliga A-trichotecenerna har ökat i havre de senaste åren och mycket av
toxinet påträffas i havreskalet borde vi kanske också överväga att se över våra
utfodringsrutiner när det gäller havre till hästar. Kanske borde havreskalet av
säkerhetsskäl avlägsnas innan utfodring liksom man gör inom livsmedelsindustrin. Fler
studier om hur hästar långsiktigt påverkas av dessa toxiner är också viktigt.
Då de mykotoxinbindare som finns på marknaden ännu inte är tillåtna inom EU, och
många av dem inte heller lever upp till alla de krav som ställs på lönsamhet och effekt,
kan dessa medel inte användas som någon garanti för att slippa oönskade effekter av
mykotoxiner. De bästa sätten för att undvika mykotoxiner bör därför lämpligen vara att
till största möjliga mån försöka undvika och förebygga dess förekomst i foder av olika
slag, samt att inte använda sig av de betesgräs som är mest utsatta. Den säkraste nivån av
mykotoxin i hästfoder är givetvis noll, men mykotoxiner kan vara en oundviklig
kontaminationskälla då kontamination på fältet innan skörd är svår att förutsäga. En viss
kontamination av mögel eller mykotoxin kan därför alltid finnas trots förebyggande
åtgärder. Kontamination efter skörden är däremot något man kan påverka genom att se
till att konservering och lagring sker på ett bra sätt. Den absolut främsta anledningen till
om, eller hur mycket, ett foder infekteras av mögel är fukt, som därför måste kontrolleras
noga. Foder som uppfattas vara kontaminerat med mögel eller mykotoxin bör heller inte
utfodras till hästar då man inte kan vara säker på konsekvenserna. Viktigt är dock att
komma ihåg att mykotoxin till skillnad från mögel inte är synligt med blotta ögat och
förhållanden som främjar mögel och mykotoxin är heller inte alltid desamma. Foder som
ser ut att vara befriat från mögel kan alltså tyvärr ändå vara kontaminerat med
mykotoxin. När rimliga gränsvärden gällande alla mykotoxiner bestämts skulle
foderstickprov för hästägare kunna vara ett bra alternativ. Kanske borde det vara standard
att inte bara kontrollera sitt foder med ögon och näsa utan också göra mykotoxinanalyser
regelbundet.
Det bästa vi än så länge kan göra för att måna om våra djur är att vara alerta vid vår
utfodring och undvika de foder som tycks vara av dålig hygienisk kvalitet. Den allmänna
vetskapen om mykotoxinernas förekomst är viktig bara i sig så att vi kan vara
uppmärksamma på minskade foderintag eller sjukdomstecken som kan tyda på en
begynnande mykotoxinförgiftning, och att mykotoxin som bakomliggande orsak inte
utesluts vid en eventuell diagnos.
Litteraturförteckning
Álvarez, L. Gil, A.G. Ezpeleta, O. García-Jalón, J.A. & López de Cerain, A. 2004. Immunotoxic
effects of Ochratoxin A in wistar rats after oral administration. Food and Chemical
Toxicology 42, 825-834
-9-
ApSimon, J.W. 1994 The Biosynthetic Diversity of Secondary Metabolites. In Mycotoxins In
Grain – Compuonds Other Than Aflatoxin (ed. J.D. Miller & H.L. Trenholm), 3-18. Eagan
Press, St. Paul, Minnesota, USA.
Asquith, R.L. 1991. Mycotoxicoses in horses. In Mycotoxins and Animal Foods (ed. J.E. Smith &
R.S. Henderson) 680-688. CRC Press, Inc. Boca Raton, USA.
Buckle A.E. 1983. The Occurance of Mycotoxins in Cereals and Animal Feedstuffs. Veterinary
Research Communication 7, 171- 186
Chang, K. Kurtz, H.J. & Mirocha, C.J. 1979. Effects of the mycotoxin zearalenone on swine
reproduction. American journal of veterinary research. 40(9),1260-1267
Ciegler, A. 1978. Fungi that produce mycotoxins: condition and occurrence. Mycopathologia 65,
5-11.
Clevström, G. Göransson, B. Hlödversson, R. & Pettersson, H. 1981. Aflatoxin formation in hay
treated with formic acid and in isolated strains of Aspergillus flavus. J. stored Prod. Res. 17,
151-161.
CUL, Centrum för uthålligt lantbruk, 2002. Sveriges Lantbruksuniversitet. Kontaktperson
Eskhult, G.A. även http://www.cul.slu.se/information/publik/tv4brev.pdf
D’Mello J.P.F. Placinta C.M. & MacDonald A.M.C. 1999. Fusarium mycotoxins: a review of
global implications for animal health, welfare and productivity. Animal Feed Science and
Technology 80, 183-205
Diaz, D.E. & Smith, T.K. 2005. Mycotoxin Sequestering Agents: Practical Tools for the
Neutralisation of Mycotoxins. In The Mykotoxin Blue Book. (ed. D. Diaz) 323-339.
Nottingham University Press, Nottingham, United Kingdom.
Enari, T.-M. Ilus, T. Niku-Paavola, M.-L. Nummi, M. Ylimäki, A. & Koponen, H. 1981.
Formation of Fusarium Metabolites in Barley Grain. European J Appl Microbiol Biotechnol
11, 241-243.
Eriksen, G.S. & Pettersson, H. 2004. Toxicological evaluation of trichothecens in animal feed.
Animal feed science and technology 114, 205-239
Etienne, M, & Jemmali M, 1982. Effects of zearalenone (F2) on estrous activity and reproduction
in gilts. J. Anim. Sci. 55 (1), 1-10
Fink- Gremmels, J. 2005. Mykotoxin in forages. In The Mykotoxin Blue Book. (ed. D. Diaz) 249268. Nottingham University Press, Nottingham, United Kingdom.
Frape, D. 1986. Equine nutrition & feeding. Tredje upplagan, 132-141. Blackwell publishing,
Oxford.
Gelderblom, W.C.A. Jaskiewicz, K. Marasas, W.F.O. Thiel, P.G. Horak, R.M. Vleggaar, R. &
Kriek, P.J. 1988. Fumonisins – Novel Mycotoxins with Cancer-Promoting Activity Produced
by Fusarium moniliforme. Applied and Environmental Microbiology 54:7, 1806-1811.
Hesseltine, C.W. 1974. Natural Occurrence of Mycotoxins in Cereals. Mycopathologia et
Mycologia applicata 53, 141-153.
Holmberg, T. Hagelberg, S. Lundeheim, N. Thafvelin, B. Hult, K. 1990. Ochratoxin A in swine
blood used for evaluation of cereal handling procedures. Journal of veterinary medicine, 37 (2),
97-105.
Johnson, P.J. Casteel, S.W. & Messer, N.T. 1997. Effect of feeding deoxynivalenol (vomitoxin)contaminated barley to horses. J Vet Diagn Invest 9, 219-221
- 10 -
Jonsson, N. & Pettersson, H. 1996. Ochratoxin A, ett mykotoxin som bildas I spannmål under
lagring. Lantbrukskonferens. SLU info rapporter, allmänt 197, 133-139.
Langseth, W. Elen, O. & Rundberget, T. 2001. Occurence of Mycotoxins in Norwegian Cereals.
In Occurrence of toxigenic fungi and mycotoxins in plants, food and feed in Europe. (ed. A.
Logrieco) 105-110. European Commission, Bryssel.
Langseth, W. & Rundberget, T. 1999. The occurrence of HT-2 toxin and other trichotecenes in
Norwegian cereals. Mycopathologia 147, 157-165.
Marquardt, R.R. & Frolich, A.A. 1992. A review of Recent Advances in Understanding
Ochratoxicosis. J. Anim. Sci. 70, 3968-3988.
Miller, J.D. 1994. Epidemiology of Fusarium Ear Diseases of Cereals. In Mycotoxins In Grain –
Compuonds Other Than Aflatoxin (ed. J.D. Miller & H.L. Trenholm)19-36. Eagan Press, St.
Paul, Minnesota, USA.
Minervini, F. Giannoccaro, A. Fornelli, F. Dell’Aquila, M.E. Minoia, P. & Visconti, A. 2006.
Influence of mykotoxin zearalenone and its derivates (alpha and beta zearalenol) on apoptosis
and proliferation of cultured granulosa cells from equine ovaries. Reproductive Biology and
Endocrinogogy 4:62. Finns även på www.rbej.com/content/4/1/62
Newman, K.E. & Raymond, S.L. 2005. Effects of Mycotoxins in Horses. In The Mykotoxin Blue
Book. (ed. D. Diaz) 57-76. Nottingham University Press, Nottingham, United Kingdom.
Oswald, I.P. Marin, D.E. Bouhet, S. Pinton, P. Taranu, I. & Accensi, F. 2005.
Immunotoxicological risk of mycotoxins for domestic animals. Food additives and
Contaminations 22(4), 354-360.
Pestka, J.J. & Bondy, G.S. 1994. Immunotoxic Effects of Mycotoxins. In Mycotoxins In Grain –
Compuonds Other Than Aflatoxin (ed. J.D. Miller & H.L. Trenholm), 339-358. Eagan Press,
St. Paul, Minnesota, USA.
Pettersson, H. 2007. Occurrance of T-2 and HT-2 toxins in Oats. Inst. för Husdjurens Utfodring
och Vård, Sveriges Lantbruksuniversitet (Handouts / personligt meddelande)
Pettersson, H. 2004. Controlling mycotoxins in animal feed. In Mycotoxins in food – Detection
and control (ed. N. Magan and M. Olsen) 262-294. Woodhead publishing limited, Cambridge
England
Pier A.C. Richard J.L. & Cysewski S.J. 1980. Implications of mycotoxins in animal disease. J Am
Vet Med Assoc. 176(8), 719-24.
Pier, A.C. 1992. Major Biological Consequences of Aflatoxicosis in Animal Production. J. Anim.
Sci. 70, 3964-3967
Placinta C.M. D’Mello J.P.F. & MacDonald A.M.C. 1999. A review of worldwide contamination
of cereal grains and animal feed with Fusarium mycotoxins. Animal Feed Science and
Technology 78, 21-37.
Planck, C. Hästens foder - den växande hästen. Hippocampus hästar.
http://hippocampus.slu.se/hastens_foder/vaxande_hast/kraftfoder.cfm?Call=foder
Qian, G.S. Ross, R.K. Yu, M.C. Yuan, J.M. Gao, Y.T. Henderson, B.E. Wogan, G.N. &
Groopman, J.D. 1994. A Follow-up Study of Urinary Markers of Aflatoxin Exposure and
Liver Cancer Risk in Shanghai, People’s Republic of China. Cancer epidemiology,
Biomarkers and prevention 3, 3-10.
- 11 -
Rabie, C.J. Sydenham, E.W. Thiel, P.G. Lübben, A. & Marasas, W.F.O. 1986. T-2 Toxin
Production by Fusarium acuminatum Isolated from Oats and Barley. Applied and
Environmental Microbiology 52 (3), 594-596.
Raymond, S.L. Smith, T.K. & Swamy H.V.L.N. 2003. Effects of feeding a blend of grains
naturally contaminated with Fusarium mycotoxins on feed intake, serum chemistry, and
haematology of horses, and the efficacy of a polymeric glucomannan mycotoxin adsorbent. J.
Anim. Sci. 81, 2123-2130
Raymond, S.L. Smith, T.K. & Swamy H.V.L.N. 2005. Effects of feeding a blend of grains
naturally contaminated with Fusarium mycotoxins on feed intake, metabolism, and indices of
athletic performance of exited horses. J. Anim. Sci. 83, 1267-1273
Ross, P.F. Ledet, A.E. Owens, D.L. Rice, L.G. Nelson, H.A. Osweiler, G.D. & Wilson, T.M.
1993. Experimental equine leukoencephalomalacia, toxic hepatosis, and encephalopathy
caused by corn naturally contaminated with fumonisins. Vet Diagn Invest 5, 69-74
Ross, P.F. Nelson P.E. Richard J.L. Osweiler G.D. Rice L.G. Plattner R.D. & Wilson T.M. 1990.
Production of Fumonisins by Fusarium moniliforme and Fusarium proliferatum Isolates
Associated with Equine Leukoencephalomalacia and a Pulmonary Edema Syndrome in
Swine. Applied and Environmental Microbiology 56:10, 3225-3226
Ross, P.F. Rice L.G. Reagor, J.C. Osweiler G.D. Wilson T.M. Nelson, H.A. Owens, D.L.
Plattner, R.D. Harlin, K.A. Richard, J.L. Colvin, B.M. & Banton, M.I. 1991. Fumonisin B1
concentrations in feed from 45 confirmed equine leukoencophalamalacia cases. J Vet Diagn
Invest 3, 238- 241
Scudamore, K.A. & Livesey, T.L. 1998. Occurrence and Significance of Mycotoxins in Forage
Crops and Silage: a rewiew. J Sci Food Agric 77, 1-17.
Surai, P. & Dvorska, J.E. 2005. Effects of Mycotoxins on Antioxidant Status and Immunity. In
The Mykotoxin Blue Book. (ed. D. Diaz) 93-137. Nottingham University Press, Nottingham,
United Kingdom.
Widestrand, J. & Pettesson, H. 2001. Effect of time, temperature and solvent on the stability of T2 toxin, HT-2 toxin, deoxynivalenol and nivalenol calibrants. Food Additives and
Contaminants 18: 11, 987-992
Wilkinson J.M. 1999. Silage and Animal Health. Natural Toxins 7, 221-232
Wilson, T.M. Ross, P.F. Rice, L.G. Osweiler, G.D. Nelson, H.A. Owens,D.L. Plattner, R.D.
Reggardio, C. Noon, T.H. & Pickrell, J.W. 1990. Fumonisin B1 levels associated with an
epizootic of equine leukoencephalomalacia. J Vet Diagn Invest 2, 213-216
Wood, G.E.1992. Mycotoxins in Foods and Feeds in the United States. J. Anim. Sci. 70, 39413949
Wright, B. 2003, Molds, Mycotoxins and Their Effect on Horses. Ontario Ministry of Agriculture,
Food and Rural Affairs.
http://www.omafra.gov.on.ca/english/livestock/horses/facts/info_mykotoxin.htm
- 12 -