Miljömässa i Järfälla 2014. Av Per Håkansson.
Tre texter vill jag läsa
Och Gud sa varde ljus
och hela kosmos föddes i detta ögonblick
då Gud uttalade sitt ord.
Då formades och vävdes
himmel och jord
och dina ögon såg mig.
1 Mos 9 Guds förbund med Noa
Gud sa: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar
mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er,
för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland
molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig
och jorden.
och från Markusevangeliet
Medan de åt tog Jesus ett bröd, läste tackbönen, bröt det
och gav åt dem och sa: Ta detta , det är min kropp.
När vi bryter brödet och delar vinet med varandra i
mässan är hela skapelsen närvarande.
Här är skärningspunkten
där myllans bröd möter Guds ord
och får oss att se vad som binder världar samman.
Det är i det vanliga och världsliga
som Gud låter sig erfaras.
Det är i det vanliga vardagliga som Gud kommer oss till
mötes;
i det stilla vårregnet, i vårsolen som värmer min hud,
marken jag står på, luften jag andas,
handen som smeker, ögon som ser mig med kärlek och
ömhet,
i samtalet som får mig att växa.
Det är denna verklighet som är bärare av Gud
och som är Guds sakrament.
Varje stund är djupast sett en Guds handling eller
som R S Thomas skriver i en av sina dikter:
Inga böner lästes
Men hjärtats lidelse kom till ro –
det var lovsång nog,
och tanken avträdde sitt välde
Jag vandrar vidare, enkel och ringa,
medan luften givmilt
smula och bröts mot mig som bröd.
Det är denna sakramentala hållning,
denna respekt för det materiella,
detta möte av liv i det vanliga som
Jesus med sitt liv förkroppsligar.
Han binder i sin kropp samman himmel och jord.
Allt är för honom vävt i ett stycke.
Brödet är ett , som Kristus är en.
Ett bröd- ett liv –mitt liv,
som jag har att bryta i världen
som Kristus bröts sönder för världens skull
som luften givmilt smulas och bryts mot mig som bröd.
Kristus är den som fulländar Noaförbundet
Nu står regnbågen inte bara som ett tecken på himlen
utan famnar hela jorden.
Tydningsord när vi bär fram brödet. Någon bär fram
brödet och sätter det på altaret. Någon annan läser
följande text.
Brödet som vi bär fram är tecknet på vår samhörighet med
livet på jorden. I brödet finns människors arbete, själarnas
trötthet vid arbetsdagens slut. Här finns åkerjorden, solen
och vattnet.
När vi bär fram brödet bär vi fram oss själva. Vi bär fram
det som behöver dö och förvandlas i våra liv. Vi bär fram
vår tro på din nyskapande kraft, som liknade dig vid ett
vetekorn som faller i jorden för att dö och uppstå.
Tydningsord när vi bär fram vinet
Vinet som vi bär fram är tecknet för vår glädje, sången och
musiken, vänner, skapelsens skönhet – allt som gläder
människans hjärta. Men vinet är också rött som blodet
som påminner oss om kamp, död, förluster och
miljöförstörelse.
Gud ta emot vår glädje och sorg och låt dem förvandlas till
en kärlek för våra medmänniskor, din skapelse och till oss
själva.
Vid kommunionen , när man tar emot bröd och vin så kan man
ge gudstjänstbesökarna möjlighet att
dels tända ett förbönsljus för det Liv som är hotat i Skapelsen.
Och dels kan man få ta emot en Vattenvälsignelse,
att med vattnet från dopfunten tå tecknat korset på sin panna
som en bön om friskt vatten och en påminnelse om urhemmet,
havet där livet en gång föddes, fostervattnet i vilket jag själv
en gång är född och så dopets vatten, en källa till liv och
gemenskap och ansvar.
Ta emot vattnets tecken från dopet
som en hälsning från Gud
att du är berörd och innesluten i Guds
överflödande kärlek.
du korstecknar med vatten och läser texten
