Pohlia nutans
Nickmossa
NE
NA
Mossor
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Bryales, Familj: Mielichhoferiaceae, Släkte: Pohlia
(nickmossor), Art: Pohlia nutans - nickmossa (Hedw.) Lindb. Synonymer: Webera nutans Hedw., Pohlia marchica
Osterwald, Pohlia marchica Osterw. in Warnst.
Kännetecken
Arten bildar 1–3 cm höga, gröna till gulbruna, glänsande tuvor. Stammen är rödbrun. Bladen är äggrunda, tillspetsade,
upp till 3 mm långa och utan nedlöpande bladbas. Bladkanterna är nedtill smalt tillbakaböjda, upptill plana och har
tänder närmast bladspetsen. Nerven är mörkt grön till brun och når bladspetsen men är inte utlöpande. Bladcellerna
är rombiska, 5–6 gånger så långa som breda och något tjockväggiga. Honbladen är mer avlånga än de vegetativa
bladen, vilket gäller de flesta arterna i släktet. Arten är samkönad och kapslar förekommer ofta. Kapseln är oval till
kort cylindrisk och nedåtriktad till rakt utåtstående. Kapselskaftet är 2–4 cm långt och rödaktigt. Sporerna är 18–24
µm i diameter, gulbruna och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning förekommer ibland med kortbladiga, lätt
avfallande skottspetsar, särskilt när arten växer på störd, trampad mark. Arten är mycket variabel och många former
finns beskrivna. Underarten schimperi bildar 3–5 cm höga, glänsande, relativt täta, gulgröna tuvor med rött inslag.
Den är sällsynt, har sällan kapslar och växer i skuggade klippskrevor i alpin miljö.
Vanlig nickmossa är mycket variabel och delar många kännetecken med de flesta närstående arter i släktet. Arten kan
även likna arter i släktet bryummossor Bryum, men bladen hos de senare har kantlist och saknar oftast tänder i
bladspetsen.
Utbredning och status
Arten är allmän i hela Norden från havet till högalpin nivå. Utbredningen omfattar hela Europa, Azorerna, södra
Afrika, stora delar av Asien, Australien, Nya Zeeland, Antarktis, Syd- och Nordamerika samt Grönland.
Ekologi
Vanlig nickmossa växer på jord, ved och klippor med ett tunt humustäcke och lågt pH. Arten återfinns ofta i urbana
och människonära miljöer, t.ex. vägkanter, ruderatmark, skogsstigar och igenväxande betesmark, men växer
dessutom på hyggen, hedar, myrar och i branter där marken ofta störs. Den växer ofta tillsammans med andra
vanliga arter, t.ex. brännmossa Ceratodon purpureus, fransmossor Ptilidium spp. och smaragdmossa Dicranella
heteromalla. Sporerna mognar på sommaren.
Övrigt
Etymologi: nutans = lutande; nutans presens particip av nutare (lat.) = nicka, svikta, vackla.
Uttal: [Pólia nútans]
KEY FACTS Nodding Thread-moss. Forms 1–3 cm high, glossy, green to yellowish-brown tufts. Leaves ovate, up to 3
cm long, apex acute, base not decurrent. Leaf margin narrowly recurved below, plane above, denticulate near apex.
Costa dark green to brown, percurrent. Synoicous, capsules common. Capsule pendulous to horizontal, ovoid to
broadly cylindrical. Seta 2–4 cm long, reddish. Vegetative propagation by short-leaved, caducous shoot apices occurs
occasionally. The subspecies schimperi forms relatively dense, 3–5 cm high, glossy, yellowish green tufts with a
reddish tinge. Paroicous (occasionally polyoicous), capsules very rare. Mainly alpine, found in shady rock crevices. –
Grows on soil, wood and rock with a thin cover of acidic humus. Very common along roadsides and in waste ground in
urban areas, but also in clear-cuts, along forest paths and in abandoned pastures.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Hallingbäck, T. 2008. Pohlia nutans nickmossa s. 419-420. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.
Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU,
Uppsala.
Författare
Tomas Hallingbäck 2008
ArtDatabanken - artfaktablad
2
