Kapitel 25
Miljö och läkemedel
Läkemedel är till för att diagnostisera, förebygga, lindra eller bota sjukdomar. Idag använder vi mer än 1 000 olika aktiva substanser i Sverige och ungefär lika många hjälpämnen
(behövs för att kunna tillverka läkemedel). Vi har goda kunskaper om hur dessa ämnen
påverkar oss människor både teoretiskt och praktiskt. Hur de påverkar naturen i övrigt vet
vi mindre om, framförallt praktiskt. Meningen med läkemedel är att de ska påverka en
biologisk organism, antingen organismen själv (t.ex. människa och våra hus- respektive
nyttodjur) eller de organismer som gör oss sjuka (t.ex. bakterier och svampar). Djur i naturen behandlas också de med läkemedel.
Människan metaboliserar inte allt läkemedel som tillförs kroppen, utan en del utsöndras i
oförändrat skick via urinen eller avföring. De metaboliter som bildas när kroppen bryter ner
ett läkemedel blir inte alltid inaktiva, utan kan också de vara biologiskt aktiva. Genom det
kommunala avloppssystemet når läkemedel och dess metaboliter fram till ett reningsverk.
Reningsverk är inte utvecklade för att ta hand om läkemedlen och dess metaboliter. Därför
återgår det mesta till antingen det kommunala vattnet eller till vattendrag och därmed i viss
mån även till grundvattnet. Ett läkemedel måste kunna motstå viss biologisk nedbrytning
och utvecklas därför till stabila kemiska substanser. Det gör att läkemedel kan antas kunna
finnas kvar i miljön under lång tid.
Det finns i Sverige framtaget två olika klassificeringssystem, vilka värderar läkemedels
påverkan på miljön. Båda systemen belyser påverkansrisken ur ett tredelat perspektiv:
Persistens (förmåga att motstå nedbrytning i vattenmiljö)
Bioackumulation (ansamling i fettväv hos vattenlevande organismer)
Toxicitet (giftighet för vattenlevande organismer)
Resultaten mellan värderingssystemen kan dock skilja sig åt!
På www.janusinfo.se/miljo finns det pionjärarbete som Stockholms läns landsting (SLL)
startade i samarbete med Apoteket AB. I SLL:s modell tas fakta fram och värderas företagsneutralt. Resultatet blir ett PBT-värde per substans.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) ansåg att SLL:s modell inte var helt rättvisande. Därför
valde LIF att ta fram en egen modell. I det arbetet har SLL, Apoteket AB med flera deltagit.
Resultatet är de miljötexter som återfinns på www.fass.se. LIF:s modell ger lite mer svårtolkade resultat med ett PEC/PNEC-värde, vilket i och för sig skrivs om som ett enkelt
omdöme. Modellen bygger helt och hållet på den dokumentation som företaget åberopar,
om än granskad av externt anlitad miljökonsult. Tyvärr har det visat sig att följden blir att
det finns flera fall av olika värdering av en och samma substans! På sikt hoppas man
att texter och värderingar kommer att harmoniseras.
25
Samhällets användning av kemikalier, inklusive läkemedel, ökar kontinuerligt och det
medför att vi kontinuerligt tillför vår omvärld substanser, vilka naturen kan ha svårt att ta
hand om. I vissa fall handlar det om spårmängder, men spårmängder under lång tid kan
även det bli ett miljöproblem. Genom naturens kretslopp kommer dessa kemikalier tillbaka
till oss människor. Vad detta innebär på sikt är ännu svårare att värdera än påverkan på
vattenorganismer. Mer forskning behövs för att kunna göra bättre riskvärderingar för påverkan på människor.
EU kräver idag viss dokumentation på miljöpåverkan, för att få ett läkemedel godkänt.
382 Miljö och läkemedel
Inom ramen för landstingens samarbete, så finns det idag en gruppering som bevakar
området läkemedel och miljö. Olika dokument kommer inom de närmaste åren att presenteras t.ex. mallar för att ställa miljökrav vid upphandling av läkemedel.
Vad kan Du som förskrivare tänka på för att minska onödig miljöbelastning?
Glöm inte icke-farmakologiska behandlingsmetoder.
Omvärdera pågående behandling.
Startförpackning finns till de flesta läkemedel.
Minsta förpackning (iterera hellre om du är osäker på hur mycket läkemedel som kan
komma att behövas).
Uppmana patienterna att återlämna eventuella överblivna läkemedel till ett apotek.
Texten reviderad 2014 av
Apotekare Patrik Olsson, Läkemedelsenheten, Hallands sjukhus, Varberg
25
Miljö och Läkemedel 383
