EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 2.6.2014
COM(2014) 401 final
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om genomförande av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för de
medlemsstater som har euron som valuta
{SWD(2014) 401 final}
SV
SV
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om genomförande av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för de
medlemsstater som har euron som valuta
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136
jämförd med artikel 121.2,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av
övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den
ekonomiska politiken1, särskilt artikel 5.2,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den
16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser2,
särskilt artikel 6.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation3,
med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,
med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande,
med beaktande av yttrandet från kommittén för ekonomisk politik, och
av följande skäl:
(1)
De ekonomiska förhållandena i euroområdet kännetecknas just nu av en successiv men
fortfarande skör ekonomisk återhämtning. Under 2013 och i början av 2014 minskade
inflationen i euroområdet markant och förväntas öka endast mycket långsamt under
den tid som prognoserna omfattar, vilket beror på befintligt manöverutrymme och
pågående justeringar av relativpriserna i de sårbara ekonomierna i kombination med en
stärkt eurokurs. Återhämtningen håller visserligen på att bli bredare, men skillnaderna
mellan euroländerna är fortfarande stora.
(2)
Euroområdet är mer än summan av dess medlemmar. Den ekonomiska krisen blottlade
tydligt de täta sambanden i euroområdet och visade på behovet av starkare samordning
av budgetpolitik, finanspolitik och strukturpolitik mellan euroländerna för att garantera
en konsekvent politisk hållning för euroområdet som helhet. Euroländerna har åtagit
sig att genomföra vittgående politiska reformer och politisk samordning genom att den
2 mars 2012 ingå fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska
och monetära unionen. Att förordningarna i det s.k. tvåpacket trädde i kraft 2013 har
också stärkt det budgetpolitiska och ekonomipolitiska samarbetet i euroområdet.
1
EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.
EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.
COM(2014) 401 final.
2
3
SV
0
SV
Euroländerna har ett särskilt ansvar för att de nya ramarna för styrning tillämpas i
praktiken. Det förutsätter ett ökat grupptryck till stöd för nationella reformer och
återhållsam budgetpolitik, mer omfattande bedömningar av nationella reformer utifrån
ett euroområdesperspektiv, internalisering av potentiella spridningseffekter och
stimulans till politiska insatser av särskild betydelse för ett väl fungerande EMU.
SV
(3)
Med tanke på hur mycket euroländerna är beroende av varandra, finns det potentiellt
stora spridningseffekter när strukturreformer genomförs, och hänsyn behöver tas till
dem för att man ska kunna utforma och genomföra politiken på bästa sätt, både för de
enskilda euroländerna och för euroområdet som helhet. Exempelvis skulle ett mer
samordnat genomförande av reformerna underlätta konvergensen mellan
medlemsstaterna. Här är det särskilt viktigt att tidigt diskutera reformplaner mellan
euroländerna på grundval av befintlig praxis och verklig tillämpning av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser.
(4)
En av de allvarligaste politiska utmaningarna för euroområdet är att minska
statsskulden genom en differentierad, tillväxtfrämjande budgetpolitik och samtidigt
stärka euroområdets tillväxtpotential. Tack vare tidigare års budgetkonsolideringar har
budgetläget i euroområdet förbättrats, men ett antal euroländer behöver fortfarande
fortsätta sina budgetjusteringar för att få ned sina mycket höga skuldnivåer. Alla
euroländer bör öka de offentliga finansernas kvalitet i syfte att stärka produktivitet och
sysselsättning.
(5)
Investeringarna i euroområdet föll drastiskt under krisens inledningsskede och har
ännu inte återhämtat sig till sitt långtidsmedelvärde. De trendmässigt svaga
investeringarna beror på den kombinerade inverkan av den privata sektorns
skuldsanering, splittring på finansmarknaden och de nödvändiga åtstramningarna av
de offentliga budgetarna, vilket lett till minskade offentliga investeringar. Mer
investeringar i infrastruktur och färdigheter är en förutsättning för att understödja
återhämtningen och stärka tillväxtpotentialen. Investeringarna måste i mångt och
mycket komma från den privata sektorn, men den offentliga sektorn kan lämna ett
viktigt bidrag genom att skapa förutsättningarna.
(6)
På euroområdet är kreditflödet till den reala ekonomin fortsatt dämpat och splittringen
av finansmarknaden är fortfarande hög trots ett minskat statsskuldstryck. Tillgång till
finansiering, särskilt för små och medelstora företag, är fortsatt kärv i många
medlemsstater, och det riskerar att äventyra den ekonomiska återhämtningen. Därför
krävs initiativ för att återställa kreditflödena, fördjupa kapitalmarknaderna och stärka
ekonomins finansiering på lång sikt. Åtgärder som att färdigställa reparationen av
bankernas balansräkningar, vid behov stärka deras egna kapital, genomföra översyner
av tillgångarnas kvalitet och stresstester för att uppspåra återstående sårbara områden
och stärka förtroendet för bankväsendet som helhet. Avsevärda framsteg har gjorts
med bankunionen, särskilt när det gäller upprättandet av den gemensamma
tillsynsmekanismen
och
överenskommelsen
om
den
gemensamma
rekonstruktionsmekanismen.
(7)
Finanskrisen har blottat luckor i den ekonomiska och monetära unionens uppbyggnad.
Den 28 november 2012 lade kommissionen fram en plan för en djupgående och
verklig ekonomisk och monetär union i syfte att inleda en europeisk debatt. Den 5
december 2012 lade Europeiska rådets ordförande i samarbete med Europeiska
kommissionens ordförande, Eurogruppens ordförande och Europeiska centralbankens
ordförande fram en rapport på grundval av ett antal idéer i kommissionens plan, bland
annat en tidsplan och en etappindelad väg mot färdigställandet av den ekonomiska och
1
SV
monetära unionen. Europaparlamentet yttrade sig i en resolution den 20 november
2012. Viktiga steg har tagits sedan dess. Att vidareutveckla EMU förutsätter en stegvis
väg där disciplin förenas med solidaritet. Enligt sexpacket och tvåpacket ska
genomförandet av dem ses över i slutet av2014.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS att medlemsstaterna i euroområdet vidtar enskilda och
kollektiva åtgärder, utan påverkan på rådets befogenheter vid samordningen av
medlemsstaternas ekonomiska politik, men särskilt vid samordningen av den ekonomiska
politiken inom ramen för Eurogruppen under perioden 2014–2015 i syfte att uppnå följande:
1.
I samarbete med kommissionen främja och övervaka genomförandet av
strukturreformer på de områden som har störst betydelse för euroområdets funktion i
syfte att främja konvergens och justeringar av interna och externa obalanser. Bedöma
och uppmuntra till framsteg med reformerna i de euroländer som har alltför stora
obalanser och i de euroländer vars obalanser kräver beslutsamma åtgärder för att
begränsa negativa spridningseffekter till övriga euroområdet och uppmuntra lämplig
politik i länder med stora överskott för att optimera de positiva spridningseffekterna.
Regelbundet hålla tematiska diskussioner om strukturpolitiska åtgärder med
potentiellt stora spridningseffekter, särskilt när det gäller att minska den höga
skattekilen på arbete och reformera tjänstemarknaderna.
2.
Samordna euroländernas budgetpolitik i samarbete med kommissionen, särskilt vid
bedömningar av utkast till budgetplaner, för att garantera en konsekvent och
tillväxtfrämjande budgetpolitisk hållning i hela euroområdet. Öka de offentliga
finansernas kvalitet och hållbarhet genom att öka materiella och immateriella
investeringar nationellt och på EU-nivå. Se till att de nationella finanspolitiska
ramarna, inbegripet nationella finanspolitiska råd, stärks.
3.
Se till att banksystemet är motståndskraftigt, särskilt genom att vidta nödvändiga
åtgärder för att följa upp översyner av tillgångarnas kvalitet och stresstester och
genom att tillämpa förordningarna om bankunionen, vilket inbegriper de ytterligare
åtgärder
som
planeras
under
övergången
till
den
gemensamma
rekonstruktionsmekanismen. Stimulera den privata sektorns investeringar och öka
kreditflödet till ekonomin genom åtgärder för att förbättra de små och medelstora
företagens tillgång till kredit, fördjupa kapitalmarknaderna och få ny fart på
värdepapperiseringsmarknaden i enlighet med förslagen och tidsplanen i
kommissionens meddelande om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin.
4.
Gå vidare med arbetet för att fördjupa den ekonomiska och monetära unionen och
bidra till en förbättrad ekonomisk övervakning i samband med översynen i slutet av
2014.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
SV
2
SV
