Innehåll
Förord
2
Sammanfattning
3
Inledning
4
Hotbild
5
Fiskväg vid Islandsfallet
5
Förslag till arbetsplan
6
Liknande projekt
- Örebro
- Upplands Väsby
7
7
8
En fiskväg vid Islandsfallet ligger i linje med…
- Miljökvalitetsmålen
- Länsstyrelsens fiskvårdsplan för Fyrisån
- Fiskeriverkets åtgärdsprogram för hotade arter
- EG:s habitatdirektiv
- Natura 2000
9
9
9
9
9
10
Projektet har goda framtidsutsikter
10
Bidragsmöjligheter
11
Kostnad och delfinansiering
11
Diskussion
12
Referenslista
13
BILAGOR
Bilaga 1 (Teknisk beskrivning)
14
Bilaga 2 (Fiskarter vid Islandsfallet)
15
1
Förord
Ska Fyrisån ses som en resurs eller belastning? Med tanke på hur framförallt massmedia men i
viss mån även Uppsalabor oftast beskrev Fyrisån under min tid som student ställde jag mig
själv den frågan vid mina avslutande limnologiska studier på Uppsala Universitet våren 2001.
Idag diskuteras Fyrisån vanligen som övergödd (eutrofierad) med höga bakteriehalter och höga
halter av blågröna alger. Två faktorer som definitivt kan resultera i badproblem.
Eutrofieringsproblemen i Fyrisån medför dessutom att lång partier av ån årligen måste beskäras
för att inte växa igen. Ur det här perspektivet är det inte så konstigt att Fyrisån ses som en
belastning och inte som en resurs. För att höja statusen på ån och samtidigt inse vikten av
ovanstående problem är det dags att börja se möjligheterna och titta på Fyrisån med nya ögon.
Fyrisån är något vi i Uppsala ska vara mycket stolta över. Att ha en å rinnande rakt igenom
centrala Uppsala är en enorm tillgång om den sköts på rätt sätt.
Under tre månader, hösten 2002, fick jag i uppdrag av Fyrisåns vattenförbund ta fram en
förstudie för hur en fiskväg förbi Islandsfallet kan förverkligas. Den här rapporten presenterar
en studie som kan leda till att vi i framtiden får ta del av det skådespel som vår landskapsfisk
årligen erbjuder när den lekvandrar från Mälaren upp i Fyrisån. Lekvandringen är något som
otvivelaktigt skulle höja statusen för Fyrisån och kan förverkligas om vi skapar en s k ”fiskväg”
förbi Islandsfallet. ”Liv och rörelse i vatten är ett friskt vatten.”
Uppsala, mars 2003
Tommy Vestersund
Limnolog
2
Sammanfattning
Asp är Upplands landskapsfisk och en av de största sötvattenfiskar som finns i våra svenska
vatten. På grund av mänsklig påverkan har den successivt minskat i antal, vilket har lett till att
den idag är så pass hotad att den blivit rödlistad (Gärdenfors 2000).
Fyrisåns vattenförbund inledde 1999 en studie för att undersöka vilka förutsättningar det finns
att återskapa vandringsvägar för asp i Fyrisåns huvudfåra. För att vi i framtiden ska kunna
bevara vår landskapsfisk i livskraftiga bestånd är förslaget att en s k ”fiskväg” förbi islandsfallet
genomförs.
En åtgärd för aspens skull innebär att miljön samtidigt på ett ofta livsavgörande sätt förbättras
för många andra fiskarter. Indirekt betyder det alltså att även fisket i Fyrisån skulle förbättras.
Dessutom leder lekvandringen av asp otvivelaktigt till att förhöja statusen för Fyrisån samtidigt
som en årlig turistattraktion skapas.
Via ett PM, framtaget av Vidar Hult vid Gatu- och trafikkontoret beträffande en utbyggnad av
fiskväg förbi Islandsfallet, är kostnadsidikationen för anläggningsarbetet två miljoner kronor.
Projektet fyller de kriterier som krävs för att få ta del av bl a medel från Fiskeriverket och EU:s
Life-program.
3
Inledning
Idag står aspen och ”trycker” nedanför Islandsfallet som utgör en ”återvändsgränd” för alla de
fiskarter som vill förbi. Föreställ er istället att i framtiden kunna stå i centrala Uppsala och
årligen se aspar på 3 – 5 kg leka nedanför Kvarnfallet. Detta vore möjligt om aspen kunde ta
sig förbi Islandsfallet. Den årliga lekvandringen upp till Kvarnfallet skulle höja statusen, inte
bara för själva Fyrisån, utan även för Uppsala som en attraktiv turiststad. Att aspleken leder till
ökad turism är något man fått ta del av i Upplands Väsby, där man årligen arrangerar guidade
utflykter för att se detta fantastiska skådespel som aspen erbjuder vid sin lek.
Som ett första steg för att värna om asp har Länsstyrelsen beslutat att freda den från allt fiske
under lektiden 1 april – 31 maj från och med år 2002. Detta ska ses som ett steg i rätt riktning
men är långt ifrån tillräckligt för att arten i framtiden ska kunna bevaras i livskraftiga bestånd.
Fyrisåns Vattenförbund inledde 1999 en studie för att undersöka vilka förutsättningar det finns
att återskapa vandringsvägar för asp i Fyrisåns huvudfåra. Arbetet utökades sommaren 2001
med ett examensarbete (Vestersund 2002). Ur detta arbete lyftes ett förslag fram över hur en
vandringsväg förbi Islandsfallet kan se ut. För att i framtiden nå ett steg närmare mot en
hållbar livsmiljö för asp är förslaget att en s k ”fiskväg” förbi fallet genomförs. Åtgärden leder till
en spridning av det genetiska materialet samtidigt som risken för inavel, sjukdomar och
romdödlighet skulle minska. Dessutom innebär en åtgärd för aspens skull att miljön samtidigt
på ett ofta livsavgörande sätt förbättrar livsmiljön för ca 4 – 7 andra fiskarter plus andra
organismer som insekter, kräftdjur, mollusker, bäckmossor etc, (figur 1). Indirekt innebär det
här att även fisket i Fyrisån skulle förbättras. Vi är ca 2,2 miljoner i det här landet som någon
gång under året ägnar oss åt fritidsintresset sportfiske (Degerman m fl 1998).
Resultatet av en fiskväg förbi Islandsfallet leder till ett nytt stort asplekområde och en
turistattraktion, nämligen nedanför kvarnfallet. Den här rapporten ger en fingervisning över hur
förslaget kan förverkligas. Som ett komplement till detta förslag genomfördes även en förstudie
till en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för projektet (Zetterblad m fl 2002).
Fig. 1. Ger oss en fingervisning om hur artrikt ett vattendrag kan vara. Figuren visar hur olika individer är knutna
till en huvudfåra med biflöden. Bilden är hämtad ur
Skogsbruk vid vatten utgiven av Skogsstyrelsen.
4
Hotbild
Asp (Aspius aspius) är Upplands landskapsfisk och en av de största sötvattenfiskar som finns i
våra svenska vatten. På grund av föroreningar och fördämningar har den sedan slutet av 1700talet successivt minskat i antal och återfinns numera endast i den nedre delen av Fyrisån. I dag
är aspen så pass hotad att den är rödlistad och våren 2000 övergick den från att vara betraktad
som hänsynskrävande till sårbar. Asp anses även internationellt som hotad och ingår därför i
EU:s habitatdirektiv samt i Natura 2000 (Vestersund 2002).
Att olika typer av fördämningar utgör ett mycket stort hot för aspens framtida överlevnad råder
det inget tvivel om. Detta eftersom den i likhet med öring och många andra fiskarter är
beroende av strömmande vatten för sin fortplantning (lek). Reduceringen av fiskarnas livsmiljö,
det s k habitatet eller biotopen, anses globalt sett vara den viktigaste orsaken till att
sötvattenlevande fiskbestånd minskat eller helt försvunnit (Degerman m fl 1998).
Redan på 1600-talet började man på allvar att stycka av Fyrisån för att utnyttja vattenkraften
till bl a smedjor, hyttor, gruvdrift, etc. Efterhand byggdes flera dämmen för att användas som
verksdammar, regleringsdammar, hålldammar etc (Bernes m fl 1997). Idag är gruvorna och
smedjorna nedlagda medan dammarna oftast står kvar. Dessa och många andra bortglömda
vandringshinder utgör ett stort hot för strömvattenberoende flora och fauna, vilket har medfört
att antalet tillgängliga lekplatser är starkt begränsande till få områden. Ett större antal individer
måste alltså enas om samma områden, vilket i sin tur ökar risken för inavel, sjukdomar och
romdödlighet.
Sedan 50-talet har vattenkvaliteten förbättrats i Fyrisån, framförallt genom förbättrade
avloppsreningsverk men även till följd av åtgärder inom t ex jordbruket (Larsson 1999). Dagens
vattenkvalitet anses alltså inte som något direkt hot för aspens framtida överlevnad (Vestersund
2002). Orsaken till att den saknas i åns övre del beror helt enkelt på att vi har ett antal
fördämningar som styckar av Fyrisån och skapar en enkelriktad väg där organismer hela tiden
har spolats och spolas ut ur systemet.
”Fiskväg” vid Islandsfallet
Att skapa en fiskväg förbi Islandsfallet bör i första hand ses som ett etappsteg. Visionen med
fiskvägar för asp och andra strömvattenberoende organismer i Fyrisån och dess biflöden bör
vara en strävan efter att skapa fria vandringsvägar från Ekoln till Vendelsjön (Vestersund 2002).
Det finns ett antal olika modeller över hur fiskvägar kan se ut. Tyvärr finns det ingen enhetlig
modell som fungerar överallt, alla vattendrag är unika. Dessutom behöver de flesta en
regelbunden tillsyn. Det som oftast visat sig fungera bäst är ett s k ”omlöp” (figur 4). Det
viktigaste vid alla typer av åtgärdsbeslut för en fiskväg är att alltid tänka på samma
grundprincip, nämligen att erbjuda en så naturlig vandringsväg som möjligt.
I och med att Islandsfallet (figur 2) omgärdas av vägar, byggnader, dagvattenledningar,
kulturvärden, etc är det inte ur ekonomisk och teknisk synpunkt möjligt med ett s k omlöp. Här
föreslås istället en avspontning av själva skibordet och på så sätt skapa en fiskväg utmed den
östra sidan av fallet (figur 3)(Vestersund 2002).
5
Förslag till arbetsplan
I samråd med Vidar Hult vid Gatu- och trafikkontoret beträffande en utbyggnad av fiskväg
förbi Islandsfallet är följande framtaget (Se bilaga 1):
-
-
En betongvagga ska utgöra själva fiskfåran vid den östra sidan av fallet. Hela
konstruktionen med tillhörande strömkoncentrationsarmar skall sedan bekläs av samma
material som idag används för att pryda årummet i stan.
Betongvaggan kommer att ha en lutning på ca 4,5 % vid en längd på 35 m. Bredden är
föreslagen till 7 m och vaggans sidor till 2,6 m höga.
Vattenflödet till fåran skall vara den samma som tidigare flödade över den avspontade
delen av skibordet.
Byggfasen bör ske under lågvattenföring (sommartid) och under kortast möjliga tid (ca 2
mån), eftersom att det aktuella området måste vallas in för att torrläggas vid byggandet.
Projektet är ett ärende för vattendomstolen.
Vattenföringen bör undersökas för två bestämmande sektioner, dels för dämningarna
ovanför fallet och dels för ombyggnaden av fallet med en fiskväg.
En översikt av hur stadsmiljön i årummet påverkas bör ske.
Skibordet får inte torka ut vid låg vattenföring.
Det kan finnas en risk för bottenupptryckning av tråget. Det är därför viktigt att få en väl
förankring och vikt av tråget.
Trägrundläggning av stenmuren som idag vallar in Fyrisån i årummet får inte torrläggas.
En fiskväg förbi Islandsfallet betraktas som ett riskbygge vid hög vattenföring.
En fiskväg förbi Islandsfallet betraktas som genomförbar och en högt prioriterad
åtgärd för aspens framtida överlevnad.
Fig. 2. Fotografiet ovan visar hur
Islandsfallet ser ut idag. Skibordet
(fallet) utgör ett vandringshinder för
fiskvandring till lämpliga lekområden
och födosökområden högre upp i
systemet. Fallhöjden är ca 1,4 m.
Fig. 3. Illustrationsbilden till höger
visar hur en fiskväg kan skapas vid
Islandsfallet. Vattennivån blir
oförändrad. Detta beroende på att
lika stor volym av vatten som
strömmar in i fiskvägen tidigare rann
över avspontningen. Fiskvägen ska
utformas på ett sätt som möjliggör
Foto: Tommy Vestersund
vandring för fler fiskarter än asp.
Viktigt är att man får till s k styrströmmar som leder in fisken så att den inte står och trycker
vid skibordet. Hela konstruktionen bör vara klädd med natursten för att få en så naturlig
utformning av fiskvägen som möjligt.
Illustration: Tommy Persson
6
Liknande projekt
Örebro
I Örebro har en fiskväg genomförts med ett s k omlöp. Följande uppgifter är hämtade ur
rapporten ”Fiskvägen i Svartån, Örebro” (Degerman 2001).
Svartån är Hjälmarens största tillflöde. Ån är kraftigt reglerad och det finns ett flertal dammar
och trösklar. Nederst ligger Slussen som byggdes klart 1886. Sedan Slussen etablerades har
vandrande fisk inte kunnat ta sig förbi och vidare upp i Svartån. På 1700-talet vandrade gös,
nors och asp obehindrat i ån, liksom naturligtvis även gädda, abborre, ål och olika mörtfiskar.
Efter Slussens etablering återstod endast ett ytterst litet begränsat lekområde i ån, ca 20 m2
omedelbart nedströms Slussen.
Provfisken som genomfördes 1995 i Svartåns nedre delar, från Karlslund ned till mynningen
visade att fiskfaunan i de delar av ån som ligger instängda mellan Slussen och dammen i
Karlslund var ytterst fattig. Nedströms Slussen var fiskfaunan dock art- och individrik.
För att åter möjliggöra fiskvandring upp igenom Svartåns nedre delar beslöt Örebro kommun
därför att anlägga en fiskväg förbi Slussen. Beställare för uppdraget var
Stadsbyggnadskontoret.
Höjdskillnaden på 2 m tas upp av ett 180 m långt omlöp med lutningen 1,1%. Bygget skedde
under två månader våren år 2000. Slutbesiktning skedde påföljande vår och slutlig justering av
stengrupper i omlöpet utfördes i oktober 2001.
Fiskvägen kostade totalt 1,7 miljoner, varav 180 000 kr var statsbidrag från Fiskeriverkets
anslag för fiskvård. Konstruktören var Lars Pettersson, Terra-Limnogruppen. Dessutom
anlitades en landskapsarkitekt.
Fig. 4. Omlöpet vid Holstebro kraftverk, Storå, Danmark. Galler hindrar fisken från att simma upp mot
kraftverket eller vandra ned den vägen. I den 665 m långa kanalen finns vilobassänger anordnade och
på lämpliga platser även lekbäddar för öring. Fallhöjden är 5,4 m, d v s den totala lutningen är endast
0,8 %. Kanalen kan maximalt ha en vattenföring på 1 m3/s.
7
Resultat
Via ett elfiske 2001-08-14 fångades totalt hela nio fiskarter samt signalkräfta i omlöpet. De
fångade fiskarterna var; öring, stensimpa, bäcknejonöga, lake, mört, abborre, ål, benlöja och
gers. Omlöpet var således mycket artrikt.
Även en vandringsfälla sattes fast i omlöpets översta del så att man kunde vara säker på att
uppvandrad fisk verkligen klarat passagen genom omlöpet. Resultatet var över förväntan.
Nattetid migrerade tusentals benlöjor tillsammans med hundratals abborrar, mörtar, gäddor,
färnor, björknor och braxar. Den enda förväntade art som inte observerades var egentligen asp,
men eftersom vandringskontrollen skedde under sensommaren var det inte förvånande då
aspen leker på vårkanten och därefter vandrar tillbaka ut i Hjälmaren.
Upplands Väsby
I Upplands Väsby har en dammkonstruktion som byggdes 1993 åtgärdats. Följande uppgifter är
hämtade ur rapporten Asparna leker i Oxundaåns vattensystem (Döner m fl 2002).
I och med att banområdet byggdes ut i Väsby beslutades även om en ombyggnad av Väsbyån i
syfte at skapa en vattenspegel. För att uppnå detta anlades en dammkonstruktion ca 200 m
nedströms pendeltågsstationen. Området där denna vattenspegel så fint skulle ligga var känt
som ett asplekområde. Ett flertal personer, bl a Håkan Talling Miljö- och Hälsoskyddskontoret,
ställde sig tveksamma till dammkonstruktionen även om dessa inte uppmärksammades av
Stadsarkitektskontoret i Väsby, som stod för förslaget. Resultatet av ombyggnaden var alltså
inte oväntat, aspen försvann från området.
Det var inte bara i Väsbyån som en klar minskning av asp konstaterades. Både i Rotsunda och
Älvsunda försvann eller minskade antalet lekande asp.
Pelle Nordmalm vid Väsby Naturskyddsförening redogjorde i sin rapport från 1999 för sina
observationer av asp i strömmen nedanför dammkonstruktionen. Aspen stod liksom vid
Islandsfallet i Uppsala och tryckte och lyckades inte att ta sig vidare till sina lekområden.
Ett förslag från Pelle Nordmalm till kommunen var att skapa en fördjupning av själva
strömfåran. Detta godkändes och i november 1999 utfördes åtgärden. Resultatet blev som
tidigare nämnts en turistattraktion där man årligen arrangera guidade turer för att se den årliga
aspleken då de vandrar upp från Mälaren.
8
En fisväg vid Islandsfallet ligger i linje med…
Miljökvalitetsmålen
Att skapa fria vandringsvägar för asp ligger i linje med det av Riksdagen fastställda
Miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag samt föreslagna delmål. Åtgärderna ligger
också i linje med Regeringens bedömning att Miljökvalitetsmålet i ett generationsperspektiv
bl a bör innebära följande (Tirén., muntligen):
- Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag
kan fortleva i livskraftiga bestånd.
- Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga
utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras.
- Biologisk mångfald återskapas och bevaras i sjöar och vattendrag.
Länsstyrelsens fiskevårdsplan för Fyrisån
Länsstyrelsen har förklarat att projektet fiskväg vid islandsfallet stämmer väl överens med
rådande fiskevårdsplan för Fyrisån (Hägglund 2001., muntligen)
Fiskeriverkets åtgärdsprogram för hotade arter
Enligt Jan-Eric Nathansson vid Fiskeriverkets sötvattenlaboratorium Drottningholm bör
följande åtgärder genomföras:
- För att på sikt säkra överlevnaden av aspbestånden krävs mer kunskap bl a om de faktorer
som begränsar artens möjlighet att leva i landet, t ex reproduktionsbiologi, vandringar och
tillväxt. Tidigare och nuvarande reproduktions- och uppväxtområden bör karläggas.
Studierna ska sedan ligga till grund för konkreta åtgärder såsom restaurering av lek- och
uppväxtplatser samt eventuellt även utsättningar. De viktigaste områdena för arten bör
skyddas mot föroreningar och större förändringar av miljön.
I samråd med Jan-Eric Nathansson anser Fiskeriverket att projektet ”fiskväg vid Islandsfallet”
stämmer väl överens med rådande fiskevårdsåtgärdsprogram för bevarande av asp och för
bevarande av den biologiska mångfalden..
EG:s habitatdirektiv
EG:s habitatdirektiv tillkom 1992 och kan sägas vara en komplettering till fågeldirektivet .
Begreppet ”habitat” används i mycket bred bemärkelse och innefattar såväl geologiska
formationer som biotoper och växtsamhällen.
Medlemsländerna inom EU bygger för närvarande upp ett nätverk av värdefulla
naturområden som är av särskilt intresse för naturvårdssynpunkt. Nätverket kallas Natura
2000. Syftet är att värna om vissa naturtyper och arter och deras livsmiljöer som EUländerna har kommit överens om är av gemensamt intresse.
9
Natura 2000
Natura 2000 har tillkommit med stöd av EG:s habitat – och fågeldirektiv. EG-direktiven är en
form av Eu-lagar som medlemsstaterna är skyldiga att införliva i det egna regelverket och
tillämpa inom landet. Direktiven binder medlemsstaterna till ett visst mål, men ger de
nationella myndigheterna rätt att välja hur målen ska uppnås.
Skapandet av Natura 2000 är en av EU:s viktigaste åtgärder för att bevara biologisk
mångfald.
De artgrupper som omfattas av habitatdirektivet och Natura 2000 är bl a fiskar och däribland
asp.
Enligt direktivet ska varje medlemsland ha i syfte att bygga upp Natura 2000 områden enligt
följande:
- Föreslå s k områden av gemenskapsintresse där man kan återfinna dels berörda
naturtyper, dels arter som nämns i direktivets bilaga 2. Dessa områden bildar
tillsammans med dem som skyddas med hänvisning till fågeldirektivet, nätverket
Natura 2000.
- I områdena se till att nödvändiga åtgärder vidtas för att bevara arternas livsmiljöer
så att nödvändiga åtgärder vidtas för att bevara arternas livsmiljöer så att arterna
kan fortleva i livskraftiga bestånd och så att naturtyperna bevaras.
- Tillse att områdena som ingår i nätverket får den skötsel de behöver, samt
övervaka att deras naturvärden bevaras så att tillståndet för berörda naturtyper
och arter förblir gynnsamt i fortsättningen.
Projektet har goda framtidsutsikter
Under hela 2002 har projektet marknadsförts dels genom små seminarier och dels med en
posterutställning. Bland annat anser Peter Blomqvist och Tommy Odenström Limnologen,
Lars Petterson Terra Limno Gruppen, Jan-Erik Nathansson Fiskeriverket, Håkan Brugård
Sportfiskarna, Ivar Hägglund Länsstyrelsen m fl att projektet ”fiskväg förbi Islandsfallet” är
en god idé och helt genomförbart. Vissa av dessa anser till och med att detta borde ha tagits
fram och genomförts långt tidigare. Mer om positiva och negativa effekter finns att läsa om i
en framtagen förstudie för en MKB (Miljökonsekvens Beskrivning) till projektet (Zetterblad m
fl 2002).
Ett kortsiktigt problem skulle kunna vara under själva byggfasen då det är risk för att
invallningen kan rasera vid högvatten. Dessutom kan byggfasen leda till ett visst obehag för
den närliggande restaurangnäringen. Sammanfattningsvis överväger de positiva effekterna
så pass mycket att det vore ett brott mot den biologiska mångfalden att inte genomföra
projektet.
10
Bidragsmöjligheter
LIFE-programmet
LIFE-programmet är det finansiella instrumentet för Gemenskapen miljöpolitik. Programmets
syfte är att ge bidrag till insatser inom naturvård och andra delar av miljövården, såväl som
till särskilda miljöinsatser utanför EU.
I LIFE-programmet är naturvårdsinsatser sådana ”som krävs för att bibehålla eller återställa
vilda djur- och växtarters naturliga miljöer (habitat) och populationer på en gynnsam nivå”.
I praktiken betyder detta att LIFE-Natur måste bidra till genomförandet av det europeiska
nätverket av skyddad natur, Natura 2000 enligt EG:s habitatdirektiv.
Fiskeriverkets Fiskevårdsbidrag (C4-medel)
Fiskeriverkets fiskevårdsfond är ett Statsbidrag till fiskevårdande åtgärder. Dessa medel söks
av Länsstyrelsen. Årligen anslås ca 20 miljoner kronor som fördelas ut till sökande
Länsstyrelser runt om i landet.
Kostnad och delfinansiering
Eftersom att en åtgärd av fiskväg vid Islandsfallet kan leda till att hotade fiskarter så som
asp på ett livsavgörande sätt gynnas fyller projektet de kriterier som krävs för att få ta del av
de medel som årligen kan sökas av bl a Life-programmet och Fiskeriverkets Fiskevårdmedel.
Projektet ledder dessutom till en bättre livssituation för flera rödlistade arter som exempelvis
flodnejonöga, nissöga, utter och strömstare. En fiskväg förbi Islandsfallet leder alltså till att
skapa nya livsmiljöer för flera arter, utöver den hotade, vilket ökar den biologisk mångfalden
och ytterliggare stärker bidragsmöjligheterna.
De flesta bidrag är dock 50% vilket innebär att den sökande måste kunna redovisa hur
resterade 50% kan finansieras från internt håll.
Via ett PM, framtaget av Vidar Hult vid Tekniska kontoret beträffande en utbyggnad av
vandringsled förbi Islandsfallet, är kostnadsindikationen för anläggningsarbetet två miljoner
kronor. Med tanke på vad som hänt bl a i Upplands Väsby och Örebro efter deras satsningar
på att skapa fiskvägar förbi olika vandringshinder är varje satsad krona ur ett längre
perspektiv en god investering.
11
Diskussion
Fiskvägar med vertikala slitsar är att föredra då korta fiskvägar konstrueras förbi
vandringshinder. Detta för att få ner vattenhastigheten vid stor lutning (över 1,5 %).
I slitsrännor strömmar vattnet från bassäng till bassäng via en eller två vertikala öppningar
eller slitsar i tvärväggarna. Slitsarna utformas så att vattenströmmen riktas in mot rännans
centrum. Den största vattenhastigheten återfinns således vid slitsöppningarna, men i varje
bassäng sker en effektiv omblandning som dämpar vattnets rörelseenergi (figur 5).
Fig. 5 Visar en fiskväg av
slitsmodelltyp med vertikala
slitsar. Bilden är hämtad ur
Fiskeriverkets monitor nr. 1
1994)
I samråd med Lars Petersson miljökonsult vid Terra Limno Gruppen AB rekommenderades
följande:
- Förlaget är att använda sig av denna modell vid en fiskväg förbi Islandsfallet. Men att även
denna konstruktions bekläs av samma material som redan finns längs årummet. Dessutom
rekommenderas en kombination av slitsränna och det illustrerade förslaget (figur 3).
För att åtgärden (illustrerade förslaget) helt säkert skall fungera bör längden vara ca 200 m
jämfört med slitsrännan på 35 m.
- Det är inte helt klart huruvida en vattendom är ett måste eller ej. Om vattendom krävs skall
även en MKB genomföras. Men förmodligen bör endast små justeringar av den redan
framtagna förstudien till en MKB genomföras för att anses som godtagbar. Det som bör ske
är ett tidigt samråd med Länsstyrelsen och enskilt berörda.
- En konsult bör anlitas som kan redogöra för hur fiskvägen kan utformas så att en
vattenståndsförändring inte sker.
12
Referenser:
Vestersund, T. 2002. Upplands landskapsfisk asp är hotad men problemen går att
lösa. Fyrisåns vattenförbund.
Degerman, E., Nyberg, P., Näslund, I och Jonasson, D. 1998. Ekologisk Fiskevård.
Sportfiskarna, Fiskeriverket och Studiefrämjandet.
Bernes, C. 2001. Naturvårdsverket (SNV)., Monitor 17., Läker tiden alla sår?
Larsson, A. 1999. Fyrisån 1999, Rapport om vattenkvalitet och närsaltstransporter.
Fyrisåns vattenförbund.
Zetterblad, M., Perhans, A och Johansson M. 2002. Vandringsväg för asp förbi
Islandsfallet. Förstudie till Miljökonsekvensbeskrivning (MKB).
Henriksson, L. 2000. Skogsstyrelsen. Skogsbruk vid vatten.
Degerman, E. 2002. Förekommande fiskarter i Mälaren.
Gärdenfors, G. 2000. Hur rödlistas arter?. Manual och riktlinjer.
13
14
15
Bilaga 2
Tabell 1. Förekommande fiskarter i Mälaren och teoretiskt sett tillika vid Islandsfallet före år
1900 respektive år 2000 (Degerman 2002). F= Förekommer, T = Reproducerar sig i
tillflöden, S = Reproducerar sig i sjön, E = Enstaka förekomst vilka ej reproducerar sig. Enligt
tabellen kan ett ca 30-tal fiskarter förekomma vid Islandsfallet varav 14 arter reproducerar
sig i strömmande vatten. Utöver dessa arter är det flera som tar sig upp i vattendragen för
att söka föda, b la gös, gädda och abborre.
Mälaren & Islandsfallet
Flodnejonöga
Bäcknejonöga
Ål
Faren
Björkna
Braxen
Vimma
Benlöja
Asp
Ruda
Karp
Färna
Id
Skärkniv
Elritsa
Sarv
Mört
Nissöga
Mal
Gädda
Nors
Öring
Siklöja
Älvsik
Planktonsik
Lake
Storspigg
Småspigg
Stensimpa
Hornsimpa
Abborre
Gös
Gers
Skrubba
Flodkräfta
Signalkräfta
Före 1900 Anmärkning
FT
FT
FH
FS
FS
FS
FS
FS
FTS
FS
E
FT
FT
ET
FT
FS
FS
FS
ETS
FS
FST
FT
FS
FST
(FS)
FS
FS
FS
FST
FS
FS
FS
FS
E
FST
FST
16
Rödlistad
Utsättningar, reproducerar sig i hav
Rödlistad
Extremt sällsynt
Sällsynt i biflöden
Rödlistad
Fridlyst. Ev. försvunnen ur faunan.
Enstaka fångas
Sparsamt
Sällsynta fångster
Inplanterad
