VRE Läkarinformation 2004-07-01 ändrad 2005-09-21
Anmälningspliktig sjukdom. Smittskyddsläkarnas information. (OW)
Vancomycinresistent Enterococcus faecium och faecalis (VRE)
1. Laboratoriediagnostik
Fecesodling, se lokala laboratorieanvisningar.
Odling av sår/hudlesion/infarter tas med steril provtagningspinne med transportagarrör.
KAD-urin.
Prover förvaras i kylskåp i avvaktan på transport till laboratorium.
Vid misstanke om sepsis tas aerob och anaerob blododling x 2. Prover förvaras i
rumstemperatur i avvaktan på transport till laboratorium.
2. Smittvägar
Direkt och indirekt kontaktsmitta. Indirekt smitta via personalens händer är den vanligaste
smittvägen i vårdmiljön. Smittämnen kan också överföras via föremål och utrustning.
Nedsatt immunförsvar, naturliga försvarsbarriärer som är satta ur spel, t ex genom
operation/infarter och att inneliggande patienter och personal har ett stort antal
kontakttillfällen med många andra människor ökar risken för smittspridning. Många
patienter är mottagliga för låga smittdoser. Eftersom VRE är vanligare vid sjukhusvård
utanför Norden skall patient som vårdats på utomnordisk sjukvårdsinrättning senaste
halvåret vid inläggning/sjukvårdande behandling screenodlas avseende multiresistenta
bakterier. Patient som behandlats med vancomycin en längre tid rekommenderas
screenodling avseende VRE
3. Inkubationstid: Svår att ange
4. Patienten
Bärarskap utan kliniska symtom är vanligast. Enterokocker, speciellt Enterococcus
faecium och Enterococcus faecalis som ingår i tarmens normalflora, ses allt oftare som
orsak till vårdrelaterade infektioner. Exempel på sådana infektioner är kateterrelaterade
infektioner, sårinfektioner och infektion av främande material (kärlgraft, hjärtklaffar mm).
Andelen enterokocker som är vancomycinresitenta har ökat internationellt, men är
ovanliga i vårt land. På grund av antibiotikaresistens är infektioner orsakade av VRE
svårbehandlade och kräver noggrann vårdhygien för att förhindra smittspridning.
Behandling av patienten bör skötas av/i samråd med infektionsläkare.
5. Smittspårning/åtgärder
Fråga efter: Sjukhuskontakter senaste halvåret, framförallt vid utlandsvistelse
Åtgärder: Rådgör med infektions-, hygien-, smittskyddsläkare
Vård: Vård av patient på isoleringsrum (helst på infektionsklinik) med patientbunden
skyddsrock och god handhygien, se Handbok för hälso- och sjukvårdsarbete. Tillförlitliga
studier om smittfrihet saknas. Av praktiska skäl kan man ändå tänka sig att bryta
isoleringen när odlingar utfallit negativt 3 gånger i följd med minst en veckas mellanrum i
frånvaro av antibakteriell behandling. I första hand rekommenderas dock vård på
enkelrum med tillämpning av basala hygienrutiner under hela vårdtiden. Inga restriktioner
för patienten när han/hon bor i enskilt boende.
6. Anmälan
Anmäls till Smittskyddsläkare och Smittskyddsinstitutet på därför avsedd blankett
(www.sminet.se).
7. Kriterier för klinisk anmälan enligt smittskyddslagen
Laboratorieverifierade fall.
