Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska
Värdet av diagnostisk laparoskopi vid cancer i gastroesofagala övergången jämfört med
vid cancer i magsäcken
Varje år drabbas omkring 1200 personer i Sverige av cancer i matstrupe eller magsäck.
Prognosen för denna grupp som helhet är inte bra. Botande behandling är dock möjlig om
sjukdomen inte hunnit sprida sig, och består då av att kirurgiskt avlägsna tumören.
Vid spridd sjukdom ses ingen vinst med kirurgi, varken avseende livskvalitet eller
överlevnad. Tvärtom försenas möjligheterna att gå in med annan, bromsande behandling, tex
cellgifter. Därför opereras endast de patienter där spridd sjukdom uteslutits med en
omfattande utredning som innefattar undersökning med skiktröntgen (datortomografi) och,
vid tumör i nedre delen av matstrupen eller i magsäcken, undersökning med kirurgisk
titthålsteknik (diagnostisk laparoskopi).
Man vet att vid cancer i magsäcken är diagnostisk laparoskopi ett värdefullt hjälpmedel för att
avgöra vilka patienter som är operabla. Vid cancer i övergången mellan matstrupe och
magsäck (gastroesofagala övergången) vet man dock inte lika mycket om vilket värde
undersökningen har. Syftet med denna studie är att försöka ta reda på detta.
Data samlades in rörande 147 patienter som diagnosticerats med cancer i nedre delen av
matstrupen, i gastroesofagala övergången eller i magsäcken och som utretts med diagnostisk
laparoskopi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, under åren 2006-2013.
Patienterna delades in i två grupper beroende på om tumören fanns i nedre delen av
matstrupen och i gastroesofagala övergången, eller om den satt i magsäcken. De två
grupperna jämfördes sedan avseende hur den diagnostiska laparoskopin utfallit.
Sammanställningen visade att spridd sjukdom upptäcktes hos betydligt färre av patienterna
med tumör i gastroesofagala övergången (ca 7%) än hos de med tumör i magsäcken (ca 30%)
vid undersökning med laparoskopi.
Därav skulle man kunna dra slutsatsen att det inte är lika angeläget att göra diagnostisk
laparoskopi på patienter med tumör i gastroesofagala övergången. Dock visar det sig att bland
de patienter där man efter en invändningsfri utredning påbörjar kirurgi som syftar till att
avlägsna tumören, tvingas avbryta operationen i ca 20% av fallen då det upptäcks att
sjukdomen trots allt spritt sig. Detta var lika vanligt i båda patientgrupperna och slutsatsen blir
att även tumörer i gastroesofagala övergången sprider sig i buken, och detta på sätt som inte
alltid upptäcks med diagnostisk laparoskopi.
En fråga som återstår att besvara är hur man skulle kunna öka den diagnostiska säkerheten vid
utredning av patienter med cancer i matstrupe eller magsäck. Skulle diagnostisk laparoskopi
kunna ge mer information om metoden utvecklades?
