EKONOMI
Anders Perlinge (red.), Hans Sjögren (red.)
Kapitalismens två sidor: Ägarfamiljer och riskkapital
Gidlunds | 221s | Isbn 9789178448524
Mats Benner
Biographies of the Financial World
Två nya böcker lyfter fram den familjedynastiska kapitalismen med dess
långsiktiga åtaganden och riskkapitalisterna som är experter på att snabbt träda in
och ut. Ägarfamiljerna har förlorat i betydelse men riskkapitalismen är inget
alternativ och kanske kommer vi att få se en syntes som förenar långsiktighet med
öppenhet för det nya.
Den explosiva tillväxten och instabiliteten i finansmarknaderna de senaste tre
decennierna har i grunden förändrat ägandets och företagandets karaktär. Allt mindre
sker i samordnade former med långsiktiga relationer mellan ledning och ägare, allt mer
präglas av snabba kast i ledningar och strategier. Dessa lappkast formas i sin tur av
svängningar i ägarintressen som är framdrivna av kapitalrörelserna. På de fluktuerande
finansmarknaderna som alltmer kommit att prägla företagandets villkor är avkastning
allt, ägande intet: kapitalet söker sig till områden där det finns löften om snabba
uppgångar och räntabla investeringar snarare än långsiktiga behov och kompetens.
Den nuvarande krisen illustrerar därmed den klassiska frågan om kapitalismens balans
mellan stabilitet och förändring. De senaste decennierna är det dynamiken som stått i
förgrunden. Statens hållning har varit generös och tillåtande; efter den långa
efterkrigstidens regleringsekonomi fick de finansiella marknaderna mer eller mindre
fritt spelrum från 1980-talet och framåt, länge med påfallande gott resultat. Efter krisen
har regleringar åter blivit en vogue och staten försöker snäva in utrymmet efter
decennier av svag styrning. I Sveriges fall syns detta till exempel genom Skatteverkets
försök att beskära riskkapitalbolagens förmåner till chefer och handlare.
Vid sidan av återregleringar är ägandet en nyckelfaktor för kapitalismens långsiktiga
överlevnad. En del lärdomar kan dras av utvecklingen för två av den moderna
västerländska kapitalismens rätt väsensskilda facetter: den ena den dynastiska
kapitalismen, med långsiktiga, ibland sekellånga åtaganden, den andra
riskkapitalismen, där tiden är knapp och brådskan att gå in och ut ur affärer utgör
själva kärnan i verksamheten. Dessa båda representerar två sidor av kapitalismen, den
långsiktiga och den flyktiga.
Till dem kan läggas ytterligare en modell, den statsintegrerade kapitalismen, med Kina
som ett exempel, där nationella och politiska intressen blandas med
privatkapitalistiska, men den är ännu ganska oprövad på global nivå. Under
efterkrigstiden var sammantvinningen av stat och kapital ganska vanlig i Europa men
den är i dag en ovanlighet. I Sverige blev Statsföretag ett fiasko och staten klarade inte
rollen som kapitalist särskilt väl, inte förrän det statliga ägandet omvandlades och
marknadsanpassades under 1980-talet.
I stället har tyngdpunkten i den svenska kapitalismen historiskt legat på familjerna och
deras intressesfärer - C. H. Hermansson talade på 1960-talet om 15 familjer. De är väl
något färre och något mer diffusa i dag, men samtidigt finns det dynastiska draget kvar
som ett fundament i ekonomin.
Denna form av familjär kapitalism står i förgrunden för Perlinges och Sjögrens
antologi Biographies of the Financial World, som på ett förtjänstfullt och nyanserat sätt
behandlar frågan om familjekapitalismens historiska utveckling och vägvalet mellan
samordning och uppsplittring i takt med att familjerna växer och får en mer heterogen
karaktär. Det svenska ekonomiska systemet dominerades under lång tid av
familjekapitalismen, medan entreprenörer och andra uppkomlingar varit relativt få.
Familjerna kontrollerade huvuddelen av finanssektorn, betydande delar av produktion
och cirkulation och hade utvecklat enastående goda relationer med både stat och
fackliga organisationer. I praktiken är det bara Persson (H&M) och Kamprad (IKEA)
som representerar en förskjutning i ägarbilden i modern tid.
Boken tar också upp de utmaningar som den ekonomisk-historiska forskningen ställs
inför när den ska kombinera det biografiska elementet - familjerna och deras ofta
färgstarka personligheter - med det institutionella, där företagandets organisation och
strategi står i förgrunden. Resonemangen är sobra och nyanserade och visar på
familjeföretagens förmåga att navigera mellan olika intressen och identifiera dugliga
ledare inom och utom familjen.
Perlinge och Sjögren tecknar därmed den kapitalism - på svensk basis främst
exemplifierad av Wallenbergfamiljen - som bärs upp av ett historiskt ansvar och
uthållighet, där långsiktiga och försiktiga överväganden dominerar. Att hålla samman
en familjedynasti kräver också en förmåga att hantera vittförgrenade intressen och
förväntningar. De framgångsrika familjekapitalisterna förmår navigera mellan sociala
och ekonomiska förväntningar och intressen.
Forsbergs bok om svenska miljardärer är mer direkt i sina osminkade journalistiska
porträtt av starka individer och deras väg mot miljardförmögenheterna. Den
demonstrerar också att bilden av Sverige som en familjekapitalistisk bastion inte är helt
komplett. Under den stabila ytan grodde, redan under sent 1960-tal, en mer aggressiv
och socialt frikopplad kapitalism, som bars fram av riskkapitalister (eller spekulanter
som det hette förr) och entreprenörer, som förenades av att de hade svårt att passa in i
de etablerade ramarna. Men just genom sin enstörighet och envishet bröt de igenom
motståndet och nådde efterhand ett slags motvilligt erkännande.
Forsbergs insiderbilder - kryddade med åtskilliga anonyma karaktärsvittnesmål beskriver den svenska kapitalismens snabba sida, penningmakarna, i en sammansatt
bild av spekulanter och entreprenörer. Deras roll i den ekonomiska utvecklingen är
dubbel. Å ena sidan agerar de snabbt och fokuserat, exploaterar nya möjligheter eller
väcker liv i trötta värden. Den kanske mest kände av dem, Gustaf Douglas, tog sin väg
mot rikedom via ägande i Securitas, på den tiden ett oglamoröst företag som med lite
uppiffning kom att bli ett världsledande säkerhetsföretag. Niklas Zennström, en annan
celebritet, såg möjligheten att binda samman telefoni med datorkommunikation, och
grundade världssuccén Skype. Erik Penser, ytterligare en välkänd miljardär, väckte liv i
den trötta och förutsägbara börsen i början av 1970-talet och har fortsatt på det spåret
sedan dess.
Men de är inte bara kreativa, de är också flyktiga, de nya miljardärerna. De är experter
på att snabbt träda in och snabbt träda ut, aldrig specialisera sig eller fördjupa sig. De
bidrar på så sätt till den kortsiktiga dynamiken, men inte alltid till långsiktigheten.
Snarare är de en sorts tidspassagerare som fångar upp vad som är på gång och har näsa
för var det finns pengar att göra; de vitaliserar på så sätt, ser möjligheter och
outnyttjade utrymmen som andra är för fina eller indolenta för att ta tillvara.
Med deras uthållighet är det sämre ställt - de hårdbelånar sig ofta och hamnar inte
sällan på obestånd när konjunkturerna viker. Erik Penser, som höll på att skjuta den
svenska ekonomin i sank med spekulationsaffärer i slutet av 1980-talet, är urtypen för
den skuldsatte, men det finns flera sådana i Forsbergs samling. Porträtten av
miljardärerna är överlag sällan särskilt tilltalande. Med undantag för
bioteknikmiljardären Bengt Ågrup som ger uttryck för en altruistisk ådra, är det hårda
tag och påtaglig vardaglighet som gäller. Det är en ensam, hård och manlig värld som
träder fram, med få kvinnor, få vänner och få kulturella ambitioner.
Forsbergs porträtt visar, utöver dessa personligheter och deras egenheter, också hur
många möjligheter det trots allt tycks finnas även i en reglerad marknadsekonomi som
den svenska att spekulera och utnyttja fluktuationer och glipor i ekonomin. Forsbergs
huvudpersoner kallas inte, som i Gustaf Olivecronas bok från tidigt 1980-tal, för
spekulanter, trots att flera av dem lever på att spekulera i spänningar och osäkerheter i
ekonomin. De har i stället utvecklats till en del i det kapitalistiska ekosystemet, kanske
inte alltid älskade, men respekterade.
De två formerna för kapitalism kompletterar i en mening varandra, men de utvecklas
inte i någon harmonisk samverkan. Emellanåt har familjekapitalism gjort försök att
fånga upp riskkapitalismens anda och praktiker, till exempel när Wallenbergfamiljen
gav sig in i IT-boomen för 15 år sedan eller när den bildade riskkapitalbolaget EQT, som
fått negativ publicitet för skatteplanering och solkat bilden av ansvarstagande.
Blandformer, övergångar och samverkan mellan det familjära och det riskorienterade är
inte alltid enkelt och idealen skär sig ibland.
Till slut några ord om det biografiska. Perlinges och Sjögrens volym innehåller ett par
mycket intressanta och resonerande essäer om biografins bidrag och betydelse i
samhällsforskningen, och ger därför biografin dess rätta roll i förståelsen av ekonomisk
utveckling och förändring. Både deras och Forsbergs bok blir tillgänglig läsning där
levnadsödena träder fram, snarare än de strukturella fenomen de är uttryck för.
Kapitalismen får ett ansikte men också en själ, en identitet.
Frågan är vad nästa generations ekonomiska porträtt kommer att ta upp. Kapitalismen
står vid ett vägskäl där familjekapitalismens betydelse sjunkit undan men där
riskkapitalismen inte visat sig vara något hållbart alternativ. Nästa steg är sannolikt en
syntes av det familjära och det riskorienterade: det som tar ansvar men som samtidigt
förmår fånga upp det nya, förhoppningsvis inom områden som är nödvändiga för vår
framtid. En ny generation kapitalister, mindre drivna av privat revanschism och
egennytta och mer av samhällsnytta, kanske väntar på sin entré. Men de porträtten
återstår att skrivas.
Mats Benner är professor i forskningspolitik vid Lunds universitet.
- PUBL. I RESPONS 1/2013
Powered by TCPDF (www.tcpdf.org)
