Utskriftsversion

Elfte söndagen efter pingst
Kallelsetider
Denna söndag infaller i närheten av den dag
då templet enligt judisk tradition förstördes
(den nionde dagen i månaden Av). Det traditionella evangeliet syftar på denna händelse.
Israels, Guds egendomsfolks, historia visar
att det i livet finns vissa tider då enskilda människor och hela samfund på ett särskilt sätt ställs
inför avgöranden. Tilliten till egen förmåga och
mänsklig visdom kan i dessa situationer hindra oss från att höra Guds röst och följa hans vilja.
Om kallelsetiderna gäller ordet: ”Om ni hör
hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.”
LITURGISK FÄRG: grön
PSALMFÖRSLAG
I
477 O mänska, har du väl rätt betänkt
353 Min själ, nu är tid
Dps 411 Skynda, o själar
427 I tro under himmelens skyar
Bibeltexterna
Men mitt folk hörde inte på mig,
Israel ville inte veta av mig.
Då lät jag dessa förstockade hållas,
de fick följa sina egna planer.
Om ändå mitt folk ville höra mig,
om Israel ville följa min väg!
Då skulle jag genast kväsa
deras fiender,
gripa in mot deras motståndare,
så att de som hatar Herren
måste krypa för honom,
fyllda av skräck för evigt.
Då skulle jag ge dem finaste vete,
mätta dem med honung ur klippan.
Ps. 81:9–17
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Antifonen upprepas.
Psaltarpsalm
Hallelujavers
Antifon
Lyckligt det folk som har Herren
till Gud,
det folk han valt till sin egendom!
Sök Herren medan han låter
sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Ps. 33:12
Psalm
Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
Om du ändå ville höra mig, Israel!
Ingen främmande gud får finnas
hos dig,
en utländsk gud får du inte tillbe.
Jag är Herren, din Gud,
som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun så skall jag fylla den!
308
TIDEN EFTER PINGST
Jes. 55:6
Första årgången
Första läsningen
Jer. 18:1–10
Detta ord kom till Jeremia från Herren: Gå
ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta
dig höra mina ord.
Då gick jag ner till krukmakarens hus
och fann honom i arbete vid drejskivan.
Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då
gjorde han om det till ett nytt kärl, så som
han ville ha det.
Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte
kunna göra med er, Israels folk, så som
denne krukmakare gör, säger Herren. Som
leran i krukmakarens händer, så är ni i mina
händer, Israels folk. Ena gången hotar jag
att rycka upp, vräka omkull och förstöra
ett folk och ett rike. Men om det folk jag
hotat vänder om från sin ondska, ångrar
jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. En annan gång lovar jag att
bygga upp och plantera ett folk och ett rike.
Men om de gör det som är ont i mina ögon
och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör
inte det goda jag lovat dem.
Andra läsningen
Upp. 3:1–6
Skriv till ängeln för församlingen i Sardes:
Så säger han som har Guds sju andar
och de sju stjärnorna. Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men
du är död. Vakna upp och stärk det som
finns kvar och som var nära att dö. Ty jag
har funnit att dina gärningar inte håller
måttet inför min Gud. Kom ihåg vad du
har hört och tagit emot, och bevara det
och vänd om. Ty om du inte vaknar skall
jag komma som en tjuv, och du skall inte
veta vilken stund jag kommer över dig.
Men du har några få i Sardes som inte har
fläckat sina kläder, och de skall vandra med
mig i vita kläder eftersom de har förtjänat
det. Den som segrar skall alltså kläs i vita
kläder, och jag skall inte stryka hans namn
ur livets bok, och jag skall kännas vid hans
namn inför min fader och inför hans änglar. Du som har öron, hör vad Anden säger
till församlingarna!
Evangelium
Luk. 19:41–48
När Jesus kom närmare och såg staden började han gråta över den och sade: ”Om du
denna dag hade förstått, också du, vad som
ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig.
Det skall komma en tid då du får se dina
fiender bygga vallar runt dig och omringa
dig och ansätta dig från alla håll. De skall
slå dig och ditt folk till marken, och de skall
inte lämna sten på sten, eftersom du inte
förstod att tiden var inne för Guds besök.”
När han kom till templet körde han ut
dem som drev handel där och sade till dem:
”Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett
bönens hus. Men ni har gjort det till ett
rövarnäste.” Sedan undervisade han varje
dag i templet. Översteprästerna och de
skriftlärda och alla folkets ledare försökte
röja honom ur vägen, men de visste inte
hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.
Andra årgången
Första läsningen
Jer. 6:16–19
Så sade Herren:
Slå in på vägarna från fordom,
fråga efter de gamla stigarna,
efter den rätta vägen.
Ta den vägen, och ni skall finna vila.
ELFTE SÖNDAGEN EFTER PINGST
309
Men de svarade: ”Det vill vi inte.”
Jag satte väktare över er –
lystra när hornet ljuder!
Men de svarade: ”Det vill vi inte.”
Lyssna därför, alla folk,
lägg noga märke till vad som sker med dem!
Lyssna, jord:
Jag låter olyckan drabba detta folk,
en följd av deras onda anslag,
ty de har inte brytt sig om mina ord
och min lag har de förkastat.
Andra läsningen
Rom. 11:17–24
Om några av olivträdets grenar har brutits
bort och du, som är en gren av en vildoliv,
har ympats in i stället och får del av saven
från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte
över de andra grenarna. Om du gör det skall
du veta: det är inte du som bär roten utan
roten som bär dig. Nu säger du kanske att
grenarna bröts bort för att du skulle ympas
in. Ja visst, de bröts bort därför att de inte
trodde, men du är kvar därför att du tror.
Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om
Gud inte skonade de ursprungliga grenarna
skall han inte heller skona dig. Du ser att
Gud är både god och sträng: sträng mot
dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också
du bortskuren. De andra blir däremot
inympade, såvida de inte framhärdar i sin
otro. Det står i Guds makt att ympa in dem
igen. Ty om du skars ut ur den vildoliv som
du av naturen hörde till och mot naturens
ordning ympades in på ett odlat olivträd,
hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.
310
Evangelium
Luk. 4:23–30
Jesus sade till dem som hade samlats i
Nasarets synagoga:
”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi
har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör
det här i din hemstad också.”
Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen
profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på
Elias tid, när himlen inte gav regn på tre
och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte
till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och
ändå blev ingen av dem botad, däremot
syriern Naaman.” Alla i synagogan blev
ursinniga när de hörde detta, de sprang upp
och drev honom ut ur staden och förde
honom fram till branten av det berg som
staden låg på för att störta ner honom. Men
han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
Tredje årgången
Första läsningen
1 Mos. 18:20–32
Herren sade: ”Klagoropet från Sodom och
Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. Jag går ner och ser efter om de
verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som
har trängt fram till mig. Om det inte är så,
måste jag få veta det.”
Männen gick vidare mot Sodom. Men
Abraham stod kvar inför Herren. Och
Abraham vände sig till Herren och sade:
”Skall du verkligen förinta den rättfärdige
tillsammans med den orättfärdige? Kanske
finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall
TIDEN EFTER PINGST
du då verkligen förinta den i stället för att
skona den för de femtio rättfärdigas skull
som bor där? Så kan du inte göra, döda den
rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på
samma sätt som den orättfärdige. Så kan
du inte göra! Skall inte den som är hela
jordens domare göra vad som är rätt?” Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga
i Sodom, skall jag för deras skull skona hela
staden.” Abraham fortsatte: ”Jag dristar mig
att tala till dig, Herre, jag som är jord och
stoft. Kanske fattas det fem för att det skall
bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra
hela staden för dessa fem människors
skull?” Herren svarade: ”Om jag finner
fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” Ännu
en gång tog Abraham till orda: ”Kanske
finns där fyrtio?” Herren sade: ”Då skall jag
inte göra det, för de fyrtios skull.” Abraham sade: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren
svarade: ”Om jag finner trettio, skall jag
inte göra det.” Då sade Abraham: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns
där tjugo?” Herren svarade: ”Då skall jag
inte förgöra staden, för de tjugos skull.”
Abraham fortsatte: ”Bli inte vred, Herre,
om jag talar en sista gång, men kanske finns
där tio?” Herren svarade: ”Då skall jag inte
förgöra staden, för de tios skull.”
Evangelium
Andra läsningen
2.
Hebr. 3:15–19
Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret.
Vilka var det då som hörde och ändå gjorde
uppror, om inte alla de som hade dragit ut
ur Egypten under Mose? Vilka var honom
förhatliga under fyrtio år, om inte de som
hade syndat och blev liggande som lik i öknen? Vilka gällde eden att de inte skulle
komma in i hans vila, om inte dem som hade
vägrat att lyda? Så ser vi att det var för sin
otro som de inte kunde komma in.
Matt. 11:20–24
Jesus började anklaga de städer där han
hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: ”Ve
dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de
underverk som har utförts hos er hade skett
i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för
länge sedan omvänt sig i säck och aska.
Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall
det bli lindrigare på domens dag än för er.
Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli
upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas
ner i dödsriket. Ty om de underverk som
har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade
staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger
er: för Sodoms land skall det bli lindrigare
på domens dag än för dig.”
Dagens bön
1.
Evige Gud och Herre.
Genom evangeliets ord söker du oss
och lovar oss liv i överflöd.
Låt din Ande leda oss,
så att vi förstår var vår trygghet finns
och inte avvisar dig när du kallar oss.
Hör oss för Jesu Kristi skull.
Allsmäktige Gud.
Genom Jesus Kristus öppnade du
vägen till dig.
Ofta har vi varit likgiltiga,
ofta har vi avvisat din nåd.
Förlåt vårt tvivel och vår otro.
Fader, gör oss vaksamma
så att vi märker när du kallar oss.
I Jesu Kristi namn.
ELFTE SÖNDAGEN EFTER PINGST
311
3.
Gud, vår Far i himlen.
Du vet att vi inte kan överblicka vår tid,
men du har tiden i din hand.
Varje dag vilar i din vilja och i din nåd.
Lär oss ödmjukhet.
I Jesu Kristi namn.
4.
Jesus, Guds Son.
Du grät över Jerusalem
med kärlek och tungt hjärta.
Du såg att staden gick mot dom
och förstörelse.
Hjälp oss att ge akt på din kallelse
så att vi inte förlorar vår plats i ditt rike.
Låt oss se Guds helighet och storhet
i dina kraftfulla gärningar.
Dig vare ära i evighet.
312
TIDEN EFTER PINGST