Oikopleura labradoriensis
Atlantgrodd
NE
NA
LC
DD
Manteldjur
NT
VU
EN
CR
RE
Ej tillämplig (NA)
Ordning: Appendicularia (svanssjöpungar), Familj: Oikopleuridae (lysgroddar), Släkte: Oikopleura, Art:
Oikopleura labradoriensis - atlantgrodd Lohmann, 1892 Synonymer: Oikopleura chamissonis Mertens, 1831
Kännetecken
En hermafroditisk svanssjöpung som är något större än glasgrodd och kan påträffas i svenska vatten under vintern
och våren. Den simmar fritt med sin 5-10 mm långa svans och äter mest kiselalger.
En liten art med en kompakt, äggformig kropp som är 1,5-2 mm lång, ibland upp till 3 mm. Svansen är mellan 5 och
10 mm lång (ibland upp till 14 mm) och är vanligtvis 3-4 gånger så lång som själva kroppen. Arten är därmed normalt
något större än den vanligare arten glasgrodd Oikopleura dioica. Huset ser ut som hos glasgrodd, dvs. det är
genomskinligt och ägg- eller pumpformigt. Det omger hela individen och är 1,5-2 cm långt och ungefär en centimeter i
diameter. I likhet med de flesta manteldjur är arten hermafrodit, och ovarierna är placerade framför testiklarna. Både
de hanliga och de honliga gonaderna sitter bakom matsmältningskanalen. Den avlånga svansen har rundad spets, och
arten känns igen på att det finns ungefär 20 små s.k. subchordalceller i en tätt packad rad i dess bakre tredjedel.
Svansmusklerna är breda och kraftigt utvecklade.
Utbredning och status
Atlantgrodd är en kallvattensart. Den lever i de övre skikten i tempererade och arktiska hav, t.ex. i norra Atlanten
och norra Stilla havet. Även om arten aldrig förekommer i stort antal påträffas den regelbundet under
vintermånaderna i Nordsjön, Skagerrak och längs Sveriges västkust.
Ekologi
Atlantgrodd livnär sig mest av växtplankton, t.ex. små kiselalger (diatoméer) som finns i de övre skikten i havet.
Arten lever helt och hållet som plankton och behåller sin rörliga, ryggsträngsförsedda svans under hela sin korta
livstid. Fortplantningen går till så att spermierna släpps ut först med utströmmande vatten. Därefter brister
kroppsväggen, varvid djuret dör och äggen hamnar i det omgivande vattnet. Befruktningen sker i den fria
vattenmassan.
Övrigt
Namngivning: Oikopleura labradoriensis Lohmann, 1892. Ergebnisse der im Atlantischen Ozean Plankton-Expedition
der Humboldt-Stiftung, 1889 1A: 139-149. Synonym: Oikopleura chamissonis Mertens, 1831.
Etymologi: labradoriensis (lat.) = från Labrador, där arten påträffades första gången.
Uttal: [Ojkoplévra labradoriénsis]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
