Elevdagbok
Torsdagen den 27 februari 2003
En skruvad, fantastisk och oförglömlig verklighet. Under våra resor finns det dagar som
försynt tassar förbi utan att ta upp särskilt mycket utrymme i våran minnesbank. Dagar som
smyger längs med väggarna och som gör sig så små som det är möjligt för att inte märkas.
Sedan finns det dagar som klampar på, ropar ”Hallå” för att sedan presentera sig högt och
ljudligt för alla i närheten. Dessa dagar glömmer man aldrig.
Idag var dock inte en sådan dag så även om måndagen den 24 februari inte var min dag
egentligen så var det en dag i mitt liv som verkligen sparkade in dörren, höjde musiken och
etsade sig fast i minnet som få andra dagar.
Det var efter lunch som det extraordinära händelseförloppet tog sin början. Efter några
dagar på den lilla ön Provedencia med endast fyratusen invånare, hade vi lärt känna
taxichauffören Fransisco som körde oss vart som helst, när som helst för åtta svenska kronor.
Vi kallade honom pappa därför att han hela tiden kom med ”papparåd” som: lita inte på
killarna och drick inte ur ett glas som ni inte haft koll på hela kvällen. Pappa körde oss denna
dag till Rolands bar, ett riktigt rastafarihak på en öde sandstrand under svajande palmer.
Byggt av drivved, omgivet av reggaetoner och slitna hängmattor. När vi kom dit skulle
Roland och hans vän (båda mörkhyade, vältränade med dreads och krull), ut och fiksa middag
vid revet rakt utanför stranden. Vi fick hänga med.
När vi hoppade i det salta, varma vattnet för stod jag med en gång vilken fenomenal och
briljant upplevelse detta skulle bli. Vattnet var utan överdrifter helt genomskinligt och under
oss simmade ett disco. Fiskar bortom denna värld. Vi snorklade och letade efter haj och
hummer men fick istället en stor, sur barracuda och en billion vidunderligt vackra fiskar. Till
slut använde Roland sin harpun och spetsade tre stora, klarblåa fiskar som vi väl tillbaka på
stranden serverades tillsammans med kokosris.
Sådant händer egentligen inte i verkligheten. Men ibland lever vi ombord på Gunilla inte i
den riktiga verkligheten och det älskar jag.
Clara Lindgren, babords vakt, TS Gunilla
