Janssen Nyhetsbrev
Helhetslösningar eller
kortsiktiga insatser
– Hur bemöter vi
framtidens patient?
Förord
Under årets Almedalsvecka var Janssen självklart på plats. Vi anordnade två populära seminarier om några av framtidens
ödesfrågor: cancervården och styrsystemen. Slutsatsen från båda var tydlig: vi står inför stora och spännande utmaningar,
men vi har ännu en bit kvar på vägen om vi ska lyckas.
Vi lever allt längre och behöver allt mer vård, men även om innovationstakten ökar och vi vet vart vi vill, är vårdsystemet
trögrörligt. Det handlar inte bara om att sätta in ny infrastruktur på våra sjukhus, vårt sätt att se på behandling av
patienter behöver också förändras. En patient ska inte behöva stanna över en natt på sjukhuset bara för att ersättnings­
systemet inte fungerar optimalt. Och en cancerpatient måste kunna erbjudas vård där den är som bäst, inte där
den är som närmast.
Om detta, och lite till, handlar Janssens andra nyhetsbrev. Vi kommer att fokusera på olika frågor som sätter patienten
i fokus och vi har pratat med Hillevi Engström, arbetsmarknadsminister och professor Beatrice Melin som är chef för
Regionalt Cancercenter Norr.
Trevlig läsning!
Anna Käll
Public Affairs Leader
Schizofreni: rätt vård före snabb vård
När man frågar någon om vad som var viktigast – att läkarna fokuserar på snabba behandlingar eller att de satsar
på rätt behandlingar, väljer de allra flesta rätt vård före snabb vård. Men när det kommer nya pengar och satsningar
på att förbättra vården, hamnar ofta fokus på de kortsiktiga vinsterna. Köerna ska kortas, snarare
än förebyggas från första början.
Vi vet idag att flera typer av läkemedelsbehandlingar ges till patienter för att det hjälper dem och de är kostnadseffektiva
på kort sikt. Problemet är att det inte är det på längre sikt.
Ett sådant exempel är behandling av schizofreni. 2011 behandlas cirka 80 procent av alla schizofrena patienter med läke­
medel som de flesta av dem sedan väljer att inte ta. När behandlingen avbryts, återinsjuknar patienten och drabbas av
en psykos som innebär stort personligt lidande. Om en patient med schizofreni istället skulle få sitt läkemedel genom
en långtidsverkande injektion skulle personen i fråga ha möjlighet att slippa den dagliga påminnelsen om sjukdomen
som tablettbehandling innebär.
Schizofreni står idag för en samhällskostnad på cirka 15 miljarder kronor per år, varav 400 miljoner kronor (2,7 %)
är läkemedel. Den största kostnaden är sjukfrånvaro och förtidspension. Ser man bortom tablettpriset och fokuserar
på de stora kostnaderna, blir en injektion långt mer kostnadseffektiv än den behandling som patienter med schizofreni
får idag. Det innebär dessutom att patienten kan fokusera på att komma tillbaka till livet och kan känna frihet – trots
schizofrenin. De kan planera framåt, arbeta och förhoppningsvis leva ett helt vanligt liv.
I september i år anordnade vi på Janssen tillsammans med Schizofreniförbundet ett rundabordssamtal där Sveriges
kommuner och landsting, lokalpolitiker, en psykiatriker, Svenskt näringsliv samt arbetsförmedlingen deltog. Samtalet
inleddes med ett besök i en lastbil där man går in i ett bås och får uppleva hur det känns att få en psykos. Deltagarna
fick se en film hur en person med schizofreni upplever en vanlig promenad på stan. Ljudet var högt, golvet rörde sig
och vinden blåste emellan åt, allt för att förstärka alla intryck. Efter psykosupplevelsen startade samtalet. Målet var
att öka kunskapen kring sjukdomen och hur de drabbade kan fungera i samhället: Hur kan personer som lider av schizofreni
komma tillbaka till ett ”vanligt” liv, ett liv som innehåller ett meningsfullt arbete, en familj och eventuellt barn? Hur gör
man det på bästa sätt? Vad finns det för hinder och möjligheter? Hur kan vården förbättras?
Vi har träffat arbetsmarknadsminister Hillevi Engström för att få reda på mer om hur regeringen ser på kopplingen
mellan psykisk sjukdom, som schizofreni, och möjligheten att komma tillbaka in på arbetsmarknaden.
Foto: Johan Ödmann
Från politiskt håll – vilka kritiska framgångsfaktorer ser du för att psykiskt sjuka
ska få bättre livskvalitet och kunna komma tillbaka till arbetslivet?
– Att öka medvetenheten och ändra attityderna i samhället. Framförallt måste
arbetsgivarna få upp ögonen för hur viktigt det är att fokusera på kompetensen
och möjligheterna i stället för sjukdomen. Bristande kunskap och fördomar får
aldrig vara ett hinder för en anställning.
Hillevi Engström
Arbetsmarknadsminister
Hur mycket anser du att ni i regeringen kan göra för psykiskt sjuka på arbetsmarknaden och vad ligger på andra aktörer?
– Regeringen kan göra mycket, men inte allt. Det är oerhört viktigt att alla relevanta
samhällsfunktioner samverkar och är med och tar ansvar. Ju fler personer som är
engagerade i en persons resa till eller tillbaka till arbetslivet, desto bättre. Vi måste
målmedvetet höja ambitionerna i arbetet med att identifiera de hinder som finns
i samhället för att nå full delaktighet.
Vad har ni hittills uträttat för att patienter med schizofreni ska få ett meningsfullt arbete och komma tillbaka till livet?
– Regeringen har genomfört en mängd olika reformer för att skapa nya vägar tillbaka till arbetslivet för personer med
funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Det handlar om såväl rehabilitering som förhöjt stöd till
arbetsplatsanpassning och personligt biträde. Nyligen tillsatte vi också en utredning som ska se över, och förbättra,
alla de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.
Att fler personer kan finna vägar tillbaka till arbetslivet är en av grundpelarna i regeringens arbetslinje.
Vad är din vision för hur arbetsmarknadsåtgärder kan förbättra för psykiskt sjuka i Sverige?
– Jag ser det som ett av mina viktigaste uppdrag att alla i samhället ska ges plats att delta på arbetsmarknaden utifrån
sina egna förutsättningar. Den arbetslinje regeringen strävar efter handlar om att alla ska kunna arbeta utifrån sin egen
förmåga. Jag både tror och hoppas att såväl arbetsgivare och fackliga organisationer som samhället i stort kan bli
bättre på att bidra till detta.
Vill du läsa rapporten från rundabordssamtalet så kan du antingen ladda ner den från vår hemsida eller kontakta oss
på Janssen.
Cancervården: i ständig rörelse
Cancer drabbar cirka 50 000 svenskar varje år. Och i takt med att vi lever allt längre,
får allt fler människor cancer. Socialstyrelsen beräknar att motsvarande siffra 2030
kommer att vara 100 000. Samtidigt utvecklas forskningen kring cancer hela tiden,
och det pågår ett ständigt arbete med att patienterna ska få vård som bygger på
de bästa och senaste behandlingsmetoderna.
Ett ökat antal patienter kombinerat med behandlingsmetoder som hela tiden
utvecklas och förändras, innebär självklart stora utmaningar. Därför är det viktigt
redan nu göra de investeringar som behövs för att cancervården blir både modernare,
säkrare och bättre.
Med detta som grund presenterade regeringen för två år sedan en nationell cancer­
strategi för att Sverige ska bli bättre på cancervård. Delar av den håller på att
genomföras just nu, och för att få reda på mer om hur den kommer att förändra
cancervården, har vi träffat professor Beatrice Melin som är chef för ett av sex Regionala Cancercentrum, RCC, där
man samlar expertkunskaper kring prevention, diagnostik, behandling och rehabilitering, samt håller i forskning och
utbildning kring cancer.
Beatrice Melin
Regionala Cancercentrum, RCC
Hur påverkas patienterna av den nationella cancerstrategin?
– Målet med cancerstrategin är bland annat att korta väntetider och att upptäcka och förebygga cancer i ett tidigare
skede, så på lite längre sikt kommer patienter att påverkas positivt av den nationella cancerstrategin. Nytt är
även att ett patientråd bildas så att patienterna skall ha en tydlig möjlighet till påverkan, med synpunkter direkt
in till vårdprocesserna.
Hur framskrider arbetet med RCC?
– Det framskrider enligt plan, i norra regionen har man tagit det politiska beslutet att RCC är startat, och en chef för
RCC har tillsatts. Ett tiotal arbetsgrupper och 6 processledare har inlett sitt arbete med att identifiera de första målen
som ska leda till förbättringsarbete.
Vilka framgångsfaktorer finns?
– Tydliga mål har ännu inte uppnåtts. Vi är inne i en intensiv kartläggningsfas som är viktig att den genomförs med
noggrannhet, så vi verkligen tar oss an de förbättringsområden som är allra viktigast.
I diskussionen om inrättandet av RCC pratar man om att de kommer att bidra till en bättre vård, eftersom cancervården blir mer jämlik när den inte längre är avhängig av var i landet man bor. Är det en förväntning som är för hög?
Om nej, när kan vi se en förbättring av tillgången på god vård?
– Ett tydligt mål är att vi ska ha gemensamma vårdprogram för alla diagnoser för hela Sverige, som RCC i samverkan
(de 6 RCC-cheferna) beslutar om. Det gör att vi kommer att få en mer likvärdig vård i Sverige. När vi kommer att ha
uppnått detta är dock svårt att sia om, men det är en angelägen fråga.
Sammanfattning
I vårt förra nyhetsbrev berättade Peter Honeth om de stora infrastruktursatsningar som regeringen gör på läkemedels­
forskning. Han menade att Sverige måste dra till sig spetskompetens på forskningsområdet, något som också är fokus
för de nyinrättade RCC.
Vikten av att alla får effektiv behandling i rätt tid blir också allt tydligare, vilket blir uppenbart när det kommer till
schizofreni och psykisk sjukdom. Vi vet mer än väl vilka tragedier som kan hända när personer med schizofreni inte
sköter sin medicinering. Samhällskostnaderna för detta är också enorma.
Vi på Janssen är övertygade om att alla aktörer som jobbar med att förbättra vården också kan åstadkomma förändring.
Här finns mer info om Regionala Cancercentrum:
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/halsaochvard/cancervard/regionala_cancercentrum
Läs gärna mer på:
http://www.janssen.se
