Nätverket Män mot hedersförtryck (www.mmhf.se)
Kontaktpersoner:
Lasse Johansson: 070-740 5129
Rasool Awla: 073-614 34 01
Justitiedepartementet
Straffrättsenheten
Rosenbad 4
103 33 Stockholm
Remissvar (SOU 2012:35) Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap
Dnr JU2012/3998/L5
2012-11-29
2
INNEHÅLL SFÖRTECKNING
SIDA
Presentation av nätverket ”Män mot hedersförtryck” (MMHF)
…………
3
Om MMHF:s svar
………….
3
Del I
MMHF:s UPPFATTNING OM UTREDNINGENS VIKTIGA FÖRSLAG.. 4
Sammanfattning av MMHF:s förslag om fullmaktsäktenskap,
äktenskapsskillnad och nationellt kompetensteam
…………… 5
DEL II: FULLMAKTSÄKTENSKAP
SVENSK LAGSTIFTNING OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP …………… 6
UTREDNINGEN OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP
…………… 6
SHARIA
…………… 8
FÖRMYNDARE, STÄLLFÖRETRÄDARE ELLER OMBUD
(WALI) INOM ISLAM
…………… 9
ÄKTENSKAP INOM ISLAM
……………. 11
GODTAGBARA SKÄL FÖR FULLMAKTSÄKTENSKAP
……………. 12
FULLMAKTSÄKTENSKAP OCH INTERNATIONELLA
KONVENTIONER
……………. 13
FULLMAKTSÄKTENSKAP I TRE ANDRA NORDISKA STATER………….. 13
VÅRT FÖRSLAG OM FULLMAKTSÄKTENSKAP
…………… 13
FULLMAKTSÄKTENSKAP, TVÅNGSÄKTENSKAP, UTLÄNNINGSLAGEN,
FÖRVALTNINGSLAGEN OCH SEKRETESSLAGSTIFTNINGEN ………… 14
DEL III: OÖNSKADE OCH HALTANDE ÄKTENSKAP
SKILSMÄSSA INOM ISLAM
UTREDNINGENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL OÖNSKADE
RESPEKTIVE HALTANDE ÄKTENSKAP
DEN NORSKA MODELLEN
UTREDNINGENS MMHF:S FÖRSLAG
…………. 15
………….. 16
………….. 17
…………. 18
………….. 19
DEL IV, NATIONELL KOMPETENSTEAM
…………… 21
DET NATIONELLA KOMPETENSTEAMETS HUVUDMAN
………….. 21
KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM RÅDGIVNINGSENHET ……………… 23
KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM KOMPETENSTEAMETS
SAMVERKAN
……………. 24
3
NÄTVERKET ”MÄN MOT HEDERSFÖRTRYCK” (MMHF)
Nätverket bildades i september 2007 i Göteborg. Vi som ingår i nätverket har olika etnisk,
kulturell, nationell och religiös bakgrund. Nätverket är religiöst och politiskt obundet.
Gemensamt för oss medlemmar är att vi dels är insatta i hedersproblematiken, dels har tagit
avstånd från och i åratal kämpat mot hedersrelaterat våld och förtryck – särskild barn- och
tvångsäktenskap.
Ett av våra syften är att hålla den offentliga debatten om hedersrelaterat våld och förtryck
levande och sprida kunskaper om dess orsaker, mekanismer och uttryck. Ett annat syfte är att
vi vill motverka hedersrelaterat våld och förtryck och fungera som stöd för enskilda individer
som drabbas av hedersrelaterat våld.
Sedan 2008 har Män mot hedersförtryck haft flera stora kampanjer mot tvångsäktenskap och
barnäktenskap.
OM MMHF:s SVAR
MMHF lämnar synpunkter om fullmaktsäktenskap, äktenskapsskillnad (haltande äktenskap),
och bildandet av ett nationellt kompetensteam.
Det finns fyra skäl till att vi sätter fokus på fullmaktsäktenskap och äktenskapsskillnad.
1. Det finns en direkt koppling mellan dem och utredningens huvudteman tvångsäktenskap
och barnäktenskap.
2. Många muslimska kvinnor drabbas hårt av dem.
3. Utredningen har lågprioriterat dessa frågor och därför ägnat dem litet utrymme.
4. Utredningen framställer problemen som mindre allvarliga för muslimska kvinnor än vad de
är genom att analysera frågorna generellt oberoende av till exempel kön- och
religionstillhörighet.
Anledningen till att vi gör en ingående behandling av förslaget om nationellt kompetensteam
är att inrättandet av ett välfungerande kompetensteam, enligt våra erfarenheter, kan få stor
effekt på det fortsatta arbetet mot hedersförtryck ute i samhället.
4
DEL I
MMHF:s UPPFATTNING OM VIKTIGA FÖRSLAG I UTREDNINGEN
Utredningsförslag
MMHF:s
uppfattning
Ändringar i brottsbalken som innebär, att tvångsäktenskap och
barnäktenskap straffbeläggs och att äktenskapsliknande avtal som
sker under tvång bedöms på samma sätt.
Har vårt fulla stöd
Ändringar i brottsbalken som innebär att även förberedelse och
försök till tvångsäktenskap eller barnäktenskap straffbeläggs.
”
Ändringar i brottsbalken föreslagna straffsatserna för de olika brotten
i samband med tvångsäktenskap eller barnäktenskap.
”
Ändringar i brottsbalken föreslagna preskriptionstiderna för brotten
tvångsäktenskap och barnäktenskap.
”
Ändringar i äktenskapsbalken som innebär att möjligheten att få
dispens för att ingå barnäktenskap före 18-års ålder tas bort.
Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen rörande Östergötlands
länsstyrelse.
”
Socialstyrelsen ges i uppdrag att genomföra ett tillsynsprojekt
angående arbetet med ärenden rörande tvångsäktenskap och
barnäktenskap hos kommunernas socialtjänster.
Avvisas – se DEL
IV
Har vårt fulla stöd
Införandet av krav om att trossamfund och vigselförrättare inte ska
genomför några religiösa ”tvångsvigslar” eller ”barnvigslar”
”
Uppdraget till ”Nämnden för statligt stöd till trossamfund” att i sin
ordinarie verksamhet ha dialog med samfunden och vigselförrättarna om barnäktenskap och äktenskap mot den egna viljan.
”
Framtagning av en rekommenderad metod för familjearbete i akuta
situationer som bygger på en utvärdering av de metoder som används
på vissa håll i landet.
”
5
SAMMANFATTNING AV MMHF:s FÖRSLAG OM
fullmaktsäktenskap, äktenskapsskillnad och ett nationellt
kompetensteam
Fullmaktsäktenskap
I dag godkänner och registrerar Sverige fullmaktsäktenskap med automatik utan att
undersöka varför parterna inte har varit närvarande vid ingåendet av vigseln.
MMHF föreslår två alternativ.
Förslag nummer ett: Sverige ska inte godkänna fullmaktsäktenskap i fortsättningen.
Förslag nummer två: om det finns särskilda skäl (som humanistiska, udda och/eller ömmande
omständigheter) kan fullmaktsäktenskap där endast en av parterna har varit frånvarande
godkännas efter mycket noggrann utredning.
Godkännandet och registreringen ska dessutom uppfylla två krav:
1. Båda parterna ska själva ansöka om godkännande och registrering av äktenskapet.
2. Om det enligt vigselmyndighetens bedömning förelegat särskilda skäl och parterna inför
behörig myndighet och i föreskriven ordning hade lämnat ett samtycke.
Syftet med vårt förslag är att Sverige i fortsättningen inte ska godkänna det religiösa och
traditionella fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer där en man i egenskap av
förmyndare (wali) på egen hand, efter sitt eget behag, kan gifta bort sin dotter, sin syster, sitt
barnbarn etc.
Äktenskapsskillnad
Detta avsnitt handlar om så kallade oönskade äktenskap och haltande äktenskap. Haltande
äktenskap innebär att svensk domstol fattar beslut om äktenskapsskillnad för ett par men
paret förblir gifta i sina hemländer eller i ett tredje land. Haltande äktenskap drabbar
muslimska kvinnor hårdast och har såväl rättsliga som sociala återverkningar.
Vi föreslår att det demokratiska och jämställda Sverige ska ställa följande krav på de imamer
som har eller vill ha förordnande som vigselförrättare:
1. Han måste vara beredd att ”upplösa” ett muslimskt äktenskap även om det bara är
kvinnan som vill skilja sig.
2. Han ska skriva ett intyg om att kvinnan är skild eller att hennes äktenskap är upplöst.
3. Han ska viga ett par om de så önskar även om det saknas samtycke från kvinnans
förmyndare, ombud (wali).
MMHF framhåller: Imams religiösa ”upplösning” av äktenskapet ska under inga
omständigheter ersätta tingsrättens dom. Imams upplösning av äktenskapet genom ett intyg
ska ske efter att tingsrätten har fattat beslut om äktenskapsskillnad. Intyget och den religiösa
upplösningen ska vara ett komplement till tingsrättens dom och inget annat.
Nationellt kompetensteam
MMHF föreslår att Socialstyrelsen ska vara huvudman för kompetensteamet redan från
början. Vidare föreslår vi att det skapas en särskild nationell ”Rådgivningsenhet” som är
kopplad till det nationella kompetensteamet.
6
DEL II
FULLMAKTSÄKTENSKAP
SVENSK LAGSTIFTNING OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP
Enligt 1 kap. 7 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmyndarskap (IÄL) anses ett äktenskap som har ingåtts utom riket enligt
främmande lag giltigt till formen om det är giltigt i den stat där det ingicks. Samma sak gäller
för ett äktenskap som är giltigt enligt lagen i den eller de stater där makarna var medborgare
eller hade sin hemvist (var bosatta). Enligt 7 kap. 4 § IÄL godkänns dock inte ett äktenskap
som har ingåtts genom ombud om det är uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska
rättsordningen (ordre public). Månggifte anses till exempel vara oförenligt med den svenska
rättsordningen.
Fullmaktsäktenskap godkänns inte heller om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående
skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna var svensk
medborgare eller hade sin hemvist i Sverige (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL). Enligt 2
punkten samma bestämmelse ska inte ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag
erkännas i Sverige om det är sannolikt att det har ingåtts under tvång. Undantag kan göras
från denna bestämmelse om det finns särskilda skäl (andra stycket samma lag). Lagen kräver
alltså inte att paret ska ha varit närvarande samtidigt vid äktenskapets ingående och att de
uttryckligen ska ha lämnat sitt samtycke till vigselförrättaren. Fullmaktsäktenskap anses alltså
inte strida mot grunderna för svensk rättsordning (ordre public) och därför godkänns sådana
äktenskap i Sverige.
UTREDNINGEN OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP
MMHF tycker att utredningen sätter likhetstecken mellan den typ av fullmaktsäktenskap som
förekommer bland muslimer och som drabbar endast kvinnor och de former av
fullmaktsäktenskap som förekommer i Syd- och Centralamerika. Vi anser att denna
jämförelse inte är bara olämplig och oriktigt utan är rent av förödande för många kvinnor som
på ett eller annat sätt tvingas eller pressas in i äktenskap mot sin vilja genom ombud.
Utredningen återger följande definition av fullmaktsäktenskap: ”Med fullmakts- eller
ombudsäktenskap avses att någon av parterna, eller båda, vid äktenskapets ingående företräds
av ett ombud.” (SOU 2012:35, s. 243). Samma definition återges av den engelskspråkiga
encyklopedin Wikipedia. 1
Utöver de två undantagen för godkännande av fullmaktsäktenskap som nämndes ovan finns
ytterligare två: 1. om ombudet hade fått instruktioner av en annan person än den som han
företrädde eller 2. eller att lagarna i vigsellandet är sådana att den som ingår äktenskapet inte
har någon egen rätt att besluta i frågan. Den här typen av äktenskap betraktas som
tvångsäktenskap (Prop. 2003/04:48 s. 31, 56).
I praktiken blir det dock omöjligt att upptäcka om ett äktenskap har ingåtts med tvång eller
om dessa två undantag föreligger eller inte eftersom ett äktenskap normalt ska godkännas och
registreras per automatik av folkbokföringsmyndigheten utan närmare undersökningar. Om
inget talar emot att äktenskapet har ingåtts frivilligt är utgångspunkten den att det har ingåtts
av parternas fria vilja (Prop. 2003/04:48 s. 55).
1
Wikipedia.org (kontrollerad 2012-11-23).
7
Skatteverkets statistik visar att det är relativt vanligt med fullmaktsäktenskap för personer
som har anknytning till Sverige (SOU 2012:35, s. 187).
Vi anser att det finns anledning att skriva några ord om ”äktenskap mot den egna viljan” eller
”äktenskap mot någons vilja”. Utredningen använder termerna ovan som synonymer till
varandra. Med ”äktenskap mot den egna viljan” menar utredningen ett arrangerat äktenskap
som ingås mot en eller båda parternas fulla och fria samtycke utan att, enligt svensk lag,
straffbart tvång, olaga hot eller våld har använts för att förmå paret att acceptera äktenskapet
(SOU 2012:35, s. 82f, 183-195).
Positiva påtryckningar i form av löften om förmåner men också negativa påtryckningar så
som emotionell utpressning, hot om olika typer av utfrysning och uteslutning ur familjen är
vanligt förekommande medel för att förmå någon att ingå ett äktenskap mot den egna viljan
(SOU 2012:35, s. 82f, 183-195, 237f). Om en person har valt att ingå äktenskap för att inte
dra på sig familjens misshag eller för att inte gå miste om en förmån, ses inte som ”tveklöst
stötande” i Sverige och därför ska ett sådant äktenskap godkännas enligt utredaren och
regeringspropositionen 2003/04:48 sidan 56.
Enligt våra erfarenheter kan påtryckningar också handla om indikationer och signaler om att
inte få ärva sina föräldrar eller inte få ta del av familjens ekonomiska resurser. Det kan också
bestå av hot om att inte få utbilda sig och lönearbeta om man avvisar den man som familjen
har föreslagit som flickans blivande make. Påtryckningen kan också bestå av hot om att
flickan aldrig får gifta sig med någon annan om hon inte accepterar den man som familjen har
föreslagit.
Utredningen visar att 368 barn och ungdomar giftes bort mot sin vilja i Sverige under 2011.
Under samma år var 774 barn och ungdomar oroliga för eller hotades av ett äktenskap mot
den egna viljan. En del av de 774 var redan förlovade eller trolovade mot sin vilja.
Utredningen föreslår inga förändringar när det gäller Sveriges godkännande av äktenskap som
ingås genom ombud trots att 1. Enligt uppgifter från Skatteverket, som utredningen har tagit
del av, har myndigheten hanterat fullmaktsäktenskap som ingåtts utan den berörda partens
samtycke eller vetskap 2. Statistiska centralbyråns och utredningens egna undersökningar
visar att ”äktenskap mot den egna viljan” ibland ingås genom fullmaktsäktenskap.
Den som har fullmakt att gifta bort någon kan missbruka sin maktposition och gifta bort
personen utan dennas samtycke, hävdar utredaren. Detta är ett skäl, enligt utredaren, som talar
för att fullmaktsäktenskap inte ska erkännas i Sverige (SOU 2012:35, s. 245). Men trots det
föreslår han att Sverige även i fortsättningen ska godta fullmaktsäktenskap därför att det kan
ha funnits godtagbara skäl till att paret valde att gifta sig genom ombud. Några skäl som
utredningen lyfter fram är att en av parterna kanske inte kan närvara vid vigseln på grund av
militärtjänstgöring, fängelsevistelse eller svårigheter att resa. Det kan också vara så att paret
tillhör olika religioner och enligt det aktuella landets lagar inte får gifta sig med varandra.
Samma godtagbara skäl som utredningen återger finns på den engelskspråkiga versionen av
Wikipedia som tidigare nämnts.
Utredningen skriver att fullmaktsäktenskap är vanligt förekommande i stora delar av världen,
däribland i Syd- och Centralamerika och Mellanöstern. På samma sida som definitionen av
och skälen för förekomsten av fullmaktsäktenskap skriver den tidigare nämnda encyklopedin,
Wikipedia, att fullmaktsäktenskap även förekommer i vissa delstater i USA. Encyklopedin
8
skriver också att det finns många internetsidor idag som mot betalning erbjuder
ombudsäktenskap.
Ett annat av utredningens argument för att Sverige även i fortsättningen ska godkänna
fullmaktsäktenskap är att äktenskapet kan ha ingåtts med parternas fulla och fria samtycke.
Detta eftersom man, enligt utredningen, inte kan veta om fullmaktsäktenskap ingås med tvång
eller ej. Att inte godkänna fullmaktsäktenskap innebär därför att ett stort antal äktenskap som
har ingåtts av fri vilja, förklaras som ogiltiga (SOU 2012:35, s. 245-6).
MMHF har inte erfarenheter av fullmaktsäktenskap från USA, Syd- och Centralamerika och
inte heller av personer som har gift sig genom ombud via internet. Bolaget har däremot mött
många muslimska kvinnor som genom sina ”ställföreträdare” eller ”ombud” har ”tvingats” in
i äktenskap eller blivit gifta mot den egna viljan. Utifrån praktiska erfarenheter och teoretiska
kunskaper om fullmaktsäktenskap bland muslimer bedömer MMHF att det finns väsentliga
skillnader mellan skälen för förekomsten och konsekvenserna av fullmaktsäktenskap bland
muslimer, jämfört med de fullmaktsäktenskap som förekommer i Syd- och Centralamerika,
som utredaren refererar till.
Enligt vår mening har utredaren värderat denna form av äktenskap för lågt och ägnat alldeles
för lite utrymme och resurser åt den. Utredningen består av 665 sidor. Endast drygt fyra av
dessa handlar direkt om fullmakts- och ombudsäktenskap. MMHF som har arbetat med
personer som har tvingats in i äktenskap mot sin vilja, varav en del genom ombud, anser att en
så omfattande, grundlig och trovärdig utredning som denna borde ha ägnat mer tid och
resurser åt frågan och undersökt frågan och dess orsaker mer djupgående.
SHARIA
Sharia (muslimernas heliga lag) är ett rättssystem och rättstraditioner som har oerhört stor
betydelse för muslimer och deras vardagsliv oavsett om man är troende eller sekulär. Direkt
eller indirekt styr Sharialagen muslimernas vardag. Den store Shariahistorikern Joseph
Schacht säger att det är omöjligt att förstå islam utan att förstå Sharia. 2 Ordet Sharia betyder
”rätt väg”, ”stig" eller ”vägen till vattenkällan”. Den islamiska lagen, Sharia, består av två
primära källor, Koranen och Profetens Sunnah och två sekundära källor, Ijmaa (konsensus)
och Qiyas (analogisk härledning). Den viktigaste och heligaste källan av Sharia är Koranen,
som av troende muslimer betraktas som Guds ord. Sharias näst heligaste källa är Sunnah, som
är ett arabiskt ord som betyder praxis, tradition eller sed. Sunnah består dels av Hadither
(Profetens ord, uttalanden och rekommendationer), dels av Profetens livsföring, traditioner
och tysta medgivanden. Sunnah finns mestadels nedtecknat i så kallade Hadithböcker.
Profetens Hadither är enormt viktiga för muslimer. De ska användas som tillägg eller
komplement till Koranen. I Sura An-Nisa (4:13-14) står att läsa: "[…] Gud skall föra den som
lyder Honom och Hans Sändebud till lustgårdar […] Men den som trotsar Gud och Hans
Sändebud och överträder de gränser Han [har fastställt] skall föras till Elden och förbli där till
evig tid – ett förnedrande straff väntar honom." 3 På flera andra ställen i Koranen uppmanas
muslimer att lyda sin Profet, underkasta sig honom och ta det som han ger dem och avstå från
det som han nekar dem. 4 Profeten lär själv ha sagt att de som lyder honom lyder Gud och de
2
Schacht, Joseph (1964) An Introduction to Islamic Law. Oxford: The Clarendon Press (s.1).
Citatet är från Bernström, Muhammed Knut (2000) Koranens budskap. Stockholm: Proprius.
4
Sura Al-Imran (3:31-32), An-Nisa (4:59, 65, 80), An-Nur (24:63), Al-Hashr (59:7), al-Hashr (59:7).
3
9
som trotsar honom genom att inte lyda honom trotsar Gud. Han lär också ha sagt att de som
lyder honom kommer till himlen och de som inte lyder honom kommer till helvetet.5
Det finns ett antal hadithsamlingar. Sex av dem anses vara de viktigaste och mest pålitliga. De
två hadithsamlingar som anses vara de mest autentiska är al-Bukharis och Muslims.
Muhammed ibn Ismail al-Bukhari (810-870) var läromästare för ibn al-Hajjaj Muslim
(817/821- 874/875). Al-Bukharis hadithsamling anses vara den mest autentiska samlingen av
Profetens Sunnah och den mest korrekta boken om islam efter Koranen. 6 Muslims
hadithsamling anses vara den näst mest autentiska efter al-Bukharis.
FÖRMYNDARE, STÄLLFÖRETRÄDARE ELLER OMBUD (WALI) INOM ISLAM
Islam har gett mannen/fadern en oinskränkt makt i förhållande till hans fru och barn, främst
döttrar. Mannen ses som kvinnans företrädare, överordnade, föreståndare, förmyndare,
beskyddare, vägledare, försörjare etc. (Koranen 4:4,36, 38; 16:73). Även profeten höjer
mannen över kvinnan och ger honom en ovillkorlig och oinskränkt maktposition i förhållande
till henne. 7 Den iransk-amerikanske religionsvetaren och filosofen Sayyid Hossein Nasr
sammanfattar islams syn på könsrelationer och mannens/faderns maktposition gentemot frun
och barnen på följande sätt: ”The Muslim family is the miniature of the whole of Muslim society and its
firm basis. In it the man or father functions as the imam in accordance with the patriarchal nature of Islam. The
religious responsibility of the family rests upon his shoulders. He is in a sense the priest in that he can perform
the rites which in other religions is reserved for the priestly class. In the family the father upholds the tenets of
the religion and his authority symbolizes that of God in the world. The man is in fact respected in the family
8
precisely because of the sacerdotal function that he fulfils.”
Mannens oinskränkte maktposition är kanske mest framträdande då hans dotter ”ska gifta sig”
snarare när dottern ska giftas bort. Inom islam finns ingen motsvarighet till vårdnadshavare
däremot finns det ”förmyndare”, ”ombud” eller ”ställföreträdare” som kallas för wali. Wali är
ett religiöst arabiskt begrepp som i detta sammanhang motsvarar vårdnadshavare,
ställföreträdare, förmyndare och ombud. I första hand är det fadern som per automatik blir
sina barns wali.9 Om fadern inte är vid liv eller av andra skäl inte är närvarande då träder hans
far in som wali för sina barnbarn. En farbror kan bli wali för sina syskonbarn. En bror kan
också bli wali för sina yngre syskon.
Enligt muslimsk tradition behöver i normalfallet en flicka inte skriva någon fullmakt till sin
far eller till en annan person för att denne ska kunna bli hennes ställföreträdare, ombud eller
wali. Det är de biologiska släktskapsbanden som med automatik gör att fadern eller en annan
5
al-Bukhari Vol, 9, Book 89, Judgments, Hadith 251 och Book 92, Holding Fast to the Quran and Sunnah,
Hadith 384 Center for Muslim-Jewish Engagement vid South Californias universitet:
http://www.cmje.org/religious-texts/hadith/bukhari/089-sbt.php, http://www.cmje.org/religioustexts/hadith/bukhari/092-sbt.php (2012-06-30); Al-Hilali T. Muhammed och Muhammed M. Khan (1984) The
Noble Qur' an. Madinah: King Fahd Complex for the Printing of The Holy Qoran (s. 109/122).
6
al-Bukhari: http://www.sahihalbukhari.se/ (kontrollerad 2012-06-30).
7
Sabbah, Ait, Fatna (1984) Woman in the Muslim Unconscious. New York: Pergamon Press (s. 113); Mutawali,
Abdul-Alim Khalid (2002) Man hiye al-mere al-muslime. Damaskus (s. 27); Walther, Wiebke (1981) Women in
Islam. London: George Prior (s. 35, 74); Haddad, Yvonne (1980) ”Traditional Affirmations Concerning the Role
of Women as Found in Contemporary Arab Islamic Literature”, 61-86 i Smith, I. Jane (red.) Women in
Contemporary Muslim Societies. Lewisburg, Pennsylvania: Bucknell University Press (s. 69f).
8
Citatet är från Smith, I. Jane (1980) Women in Contemporary Muslim Societies. East Brunswick: Bucknell
University Press (s. 13). Jan Hjärpe ger en liknande beskrivning av mannens, faderns position inom den
muslimska familjen, Hjärpe, Jan (1983) Politisk islam. Malmö: Gleerup (s. 95).
9
Rabo, Annika (2009) Den goda familjen och den goda familjerätten - Debatter om lag och moral i det
mångkulturalla Europa, Socialvetenskaplig tidskrift, nr. 3-4, 300-319 (314); Hjärpe, Jan (2005) Sharia:
Gudomlig lag i en värld i förändring. Stockholm: Nordstedts, s. 215.
10
man träder in som förmyndare för sina barn, barnbarn, syskonbarn eller sina syskon. Om en
flicka inte har några manliga släktingar kan däremot en utomstående troende muslim, en
religiös ledare, som till exempel en imam, utses till att vara hennes wali.10
Ett muslimskt äktenskap berör inte bara de som gifter sig med varandra utan även deras
familjer. ”Förmedlande är då först och främst kvinnans wali, som regel pappan, men det kan
också vara någon av bröderna. Det vanliga är att förhandlingen sker mellan ombud för de två
familjerna, inte mellan kontrahenterna själva. Den giftaslystne ber sina släktingar ordna
saken, vilket inkluderar valet av partner.”11
Normalt ber brudgummens familj om brudens hand hos hennes far eller hos en annan man
som agerar som hennes förmyndare eller wali. Om fadern själv accepterar friaren som
blivande svärson ska hans dotter tillfrågas om hon vill gifta sig med friaren. Om hon låter bli
att svara på frågan ska hennes tystnad i enlighet med Profeten Mohammeds Hadither tolkas
som ”ja”, alltså som hennes medgivande. 12 En änka eller en frånskild kvinnas tystnad i
samband med ett frieri tolkas däremot inte som ett jakande svar, hon måste säga antingen ”ja”
eller ”nej” till frieriet.13 En kvinna som inte har varit gift tidigare får inte gifta sig utan sin
walis medgivande. 14
I Koranen, Sura An-Nisaa (4:25) uppmanas män att skaffa sig tillstånd från kvinnornas wali
eller förmyndare innan de kan gifta sig med dem. Kravet på medgivande från walin innebär
samtidigt att en wali och en far kan hindra sin dotter från att gifta sig genom att inte ge sitt
samtycke till giftermål. 15 En wali kan också på egen hand gifta bort en flicka som han är wali
för16, till och med mot hennes vilja. 17 De uppgifter som Skatteverket har lämnat till
utredningen om att myndigheten har hanterat fullmaktsäktenskap som ingåtts utan den
berörda partens samtycke eller vetskap kan handla om muslimska flickor vars ställföreträdare
(wali) har gift bort dem i enlighet med Sharialagar utan vare sig deras samtycke eller vetskap.
Sunnimuslimer utgör cirka 85 procent av världens muslimer. Sunni-islam består av fyra
rättsskolor, Maliki, Shafii, Hanbali och Hanafi. Samtliga rättsskolor accepterar att fadern
gifter bort sin minderåriga dotter utan hennes medgivande. Maliki, Shafii och Hanbali
accepterar att fadern gifter bort även sina fullvuxna döttrar utan deras medgivande. Enligt
Hanafi-skolan äger en vuxen kvinna rätt att ingå äktenskap utan walis medgivande. Ett sådant
10
Koranen, Sura Al-Maidah (5:55); Islam Question and Answer: http://islamqa.info/en/ref/20928 (kontrollerad
2012-11-06).
11
Hjärpe 2005: 215.
12
Al-Bukhari, Muhammed ibn Ismail (1999) Mukhteser Sahih al-Bukhari, Vol. II. Kairo: Islamic INC, Hadith
1761, s. 1028. Hadithsamlingen är utgiven av Ahmad Zidan och Dina Zidan; Al-Bukhari, Wedlock, Marriage,
Volume 7, Book 62, Number 67, University of Southern California, Center for Muslim-Jewish Engagement:
http://www.usc.edu/; Muslim, ibn al-Hajjaj Sahih (2000) Mukhteser sahih Muslim, Vol I. Kairo: INC, Hadith
802, 803, s. 438-9. Hadithsamlingen är utgiven av Ahmad Zidan och Dina Zidan. Muslim, ibn al-Hajjaj Sahih,
The Book of Marriage, Book 008, Number 3305, 3303, University of Southern California, Center for MuslimJewish Engagement (http://www.usc.edu/).
13
Isa, Abda Galib Ahmed (1987) Den muslimska kvinnans livsföring. Beirut (s. 12f); Maroof, Abdul-Khaliq
(1985) Människan i det kurdiska samhället. Bagdad.
14
Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, nr. 2, 29, 35, 56, 59, 70, 71 (ibid.); Ouis, Pernilla (2009)
”Den verkliga kulturkonflikten? Islamisk sexualmoralism i liberala Sverige” Socialvetenskaplig tidskrift, 3-4, s.
350-368 (357).
15
Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, nr. 59, 62 (ibid.).
16
Koranens Sura Al-Baqarah (2:221); Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, Number 70 (ibid.).
17
Schacht, a. a. s. 161ff.
11
giftermål anses dock vara bristfälligt och klandervärt.18 En änka eller frånskild kvinna kan
företräda sig själv och ingå äktenskap på egen hand.19 Hennes walis samtycke behövs dock,
enligt Profeten, för att äktenskapet ska vara giltigt.20 Om hon gifter sig utan sin walis
kännedom och medgivande och äktenskapet fullbordas ska inte äktenskapet upplösas, enligt
en av Profetens Hadither.21 I normalfallet krävs walis samtycke. Profeten säger: ”There is no
valid marriage wihout a wali and two witnesses”22
ÄKTENSKAP INOM ISLAM
Oftast, för att inte säga alltid, är det föräldrarna som arrangerar äktenskap åt sina barn. Att
föräldrarna väljer partner åt sina barn beror bland annat på att det islamiska livsmönstret
förutsätter att könen hålls åtskilda, vilket innebär att ogifta män och kvinnor inte har stora
möjligheter att umgås med varandra och på det viset själva komma överens om äktenskap.
Giftermål görs upp mellan brudgummens familj och brudens wali. Vigselförrättaren är en
imam och så har det alltid varit. Imamer får inte utbildning och inte heller förordnanden av
myndigheter eller trossamfund för att bli vigselförrättare; de blir det i kraft av sin position
som imamer. Normalt närvarar bruden, brudgummen och deras familjer vid äktenskapets
ingående. Två manliga vittnen eller en man och två kvinnliga vittnen ska bevittna äktenskaps
ingående. 23 Men eftersom det råder könssegregation och bruden företräds av sin wali anses
inte hennes närvaro vara nödvändig. Därför närvarar hon, enligt vissa islamiska tolkningar
och traditioner, inte vid tecknandet av äktenskapskontraktet.24
Den ursprungliga tanken med wali som institution var att fadern skulle tillvarata sina döttrars
intressen i ett starkt patriarkalt samhälle där kvinnor inte hade rätt och möjlighet att förhandla
och hävda sina fri- och rättigheter gentemot sin blivande make och dennes familj. Men i
praktiken har walin utnyttjat sin maktposition för sin och familjens intresse på bekostnad av
dottern eller den kvinna som han företräder. Enligt islamologen Jan Hjärpes tolkning av islam
ska en kvinna inte tvingas in i äktenskap mot sin uttryckliga vilja. 25 I praktiken är det däremot
snarare regel än undantag att kvinnor gifts bort mot sin egen vilja och många gånger under hot
eller med tvångsmedel.
En far kan också överlämna sin funktion som wali för sina barn till sin far, sin bror eller en
annan manlig släkting. Den nya walin kan gifta bort den kvinna som han är förmyndare för
med den person som han själv väljer. En kvinna kan också ”tvingas” eller pressas till att
lämna fullmakt till en nära manlig släkting för att gifta bort henne. Medlemmar i vårt nätverk
har varit i kontakt med förtvivlade kvinnor som har gifts bort av sina förmyndare ”mot den
18
Schacht, a.a. s. 161f; Walther, a. a. s. 33; Isa, a.a. s. 12f.
Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, nr. 2, 29, 35, 56, 59, 69, 70, 71(ibid.); Ouis, a.a. s. 357.
20
Malaysia Department of Islamic Development (ibid.);
http://spa.qibla.com/issue_view.asp?HD=12&ID=13657&CATE=10 (kontrollerad 2012-11-06);
http://www.islam.gov.my/sites/default/files/wali_in_islam.pdf;
http://en.islamtoday.net/node/1583; http://www.islam.gov.my/sites/default/files/wali_in_islam.pdf.
21
Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, Number 56 (ibid.).
22
Webbsidan Qibla: http://spa.qibla.com/issue_view.asp?HD=12&ID=13657&CATE=10 (kontrollerad 2012-1108. Den officiella webbsidan för Malaysia Department of Islamic Development återger också denna Hadith:
http://www.islam.gov.my/sites/default/files/wali_in_islam.pdf (kontrollerad 2012-11-08). Den muslimska
webbsidan Islam Question & Answer skriver att islam förbjuder en kvinna att ingå äktenskap på egen hand utan
walis samtycke: http://islamqa.info/en/ref/20928 (kontrollerad 2012-11-06).
23
Schacht, a. a., s. 161f.
24
Sayd, Mosa (2010) Svensk och islamisk familjerätt – en jämförelse. Juridisk publikation, nr. 2, s. 205.
25
Hjärpe 1983:95.
19
12
egna viljan”. En del av dem har tvingats att lämna fullmakt till en manlig släkting som har gift
bort dem mot deras uttryckliga vilja.
GODTAGBARA SKÄL FÖR FULLMAKTSÄKTENSKAP
Några, enligt utredningen, ”godtagbara skäl” för fullmaktsäktenskap är att en av parterna
kanske inte kan närvara vid äktenskapets ingående på grund av militärtjänstgöring,
fängelsevistelse eller svårigheter att resa. Det kan också vara så att paret tillhör olika
religioner och att de enligt det aktuella landets lagar inte får gifta sig med varandra. Detta kan
inte anses vara ett godtagbart skäl för muslimska kvinnor eftersom de absolut inte får gifta sig
med en icke muslimsk man.
Nätverket MMHF anser inte att de andra skälen är sannolika i en muslimsk kvinnas fall! Inom
islam kan bara en kvinna ingå äktenskap genom ombud. En man kan inte göra det. I logikens
namn borde en kvinna (eller man också för den delen) kunna ta sig till sin blivande make
(maka) som sitter i fängelse om imamen (vigselförrättaren), vittnena och i normalfallet
familjemedlemmar och släktingar kan göra det. Samma sak gäller militärtjänstgöring och
långa avstånd och långa resor. Vi som är medlemmar i MMHF har fått erfara att många
invandrare som bor i Sverige och som är politiskt aktiva mot sina gamla hemländers
makthavare, ofta träffar sin blivande partner i ett tredje land. Det är känt att många iranska
regimkritiker inte kan återvända till sitt gamla hemland. Många av dem träffar sina blivande
makar i Turkiet, Grekland eller ett annat land för att ingå äktenskap där.
MMHF anser inte att det är rimligt att jämföra den typ av fullmaktsäktenskap som
förekommer bland muslimer med fullmaktsäktenskap i USA, Syd- och Centralamerika. Bland
muslimer är det i första hand familjernas intressen som avgör vem en flicka ska ”giftas bort”
med. Flickans önskemål, vilja, intressen, fri- och rättigheter är underordnade familjens
intressen. Giftermål har i muslimska samhällen aldrig varit en fråga enbart för brudparet utan
en ekonomisk och social fråga för parets familjer. Kärleksrelationer, giftermål, sexualitet etc.
är angelägenheter för hela familjen och släkten, inte bara för de direkt berörda individerna. 26
MMHF menar att muslimska kvinnor ”normalt gifts bort” av sina ”ombud” mot deras egen
vilja och önskan. Vi menar vidare att båda allvarliga påtryckningar och våld föregår
muslimska fullmaktsäktenskap.
Utredningen skriver att man inte kan veta om ett fullmaktsäktenskap har ingåtts med tvång
eller inte. Men för att inte avvisa fullmaktsäktenskap som har ingåtts med parternas fulla och
fria vilja vill utredningen att äktenskap som har ingåtts genom ombud ska godkännas i
Sverige även i fortsättningen. Det förefaller som om utredaren tillämpar principen ”hellre fria
än fälla” här. Frågan är vem eller vilka det är som tjänar på den principen i det här
sammanhanget. Utredningen fick i uppdrag att undersöka förekomsten av religiösa och
traditionella vigselliknande ceremonier, som inte utgör vigslar i rättslig mening. MMHF anser
att den typ av fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer och som diskuteras här är
den typ av ”religiös och traditionell” vigsel som regeringen vill ha belyst.
MMHF anser inte att de ”godtagbara skäl” som utredningen motiverar sitt förslag med (som
är mer eller mindre identiska med Wikipedias uppgifter) är tillämpbara i muslimska kvinnors
fall. Vi menar att fullmaktsäktenskap bland muslimer har sin grund i Sharialagar snarare än de
godtagbara skäl som utredningen lyfter fram. På samma sätt som månggifte är
fullmaktsäktenskap bland muslimer, enligt vår mening, oförenliga med grunderna för den
26
Awla, Rasool (2006) ”Nästa offer för hedersmord är en infödd svensk man”, Dagens Nyheter, 2006-01-16;
Awla, Rasool (2008) ”Förbjud tvångsäktenskap i lag”, Svenska Dagbladet, 2008-02-06.
13
svenska rättsordningen (ordre public). Enligt vår bedömning uppfyller fullmaktsäktenskap
bland muslimer de två undantag för icke-godkännande som nämns i regeringsproposition
2003/04:48 s. 31, 56 (ovan).
FULLMAKTSÄKTENSKAP OCH INTERNATIONELLA KONVENTIONER
Enligt en rad internationella överenskommelser som Sverige har ratificerat 27 ska de som ingår
äktenskap lämna sitt fulla och fria samtycke till giftermålet. I artikel 1.1 i 1962 års New Yorkkonvention om samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap (SÖ 1964:29)
anges att parternas samtycke till äktenskap ska avges av dem personligen efter vederbörlig
kungörelse samt inför vigselmyndigheten och i vittnens närvaro. Enligt artikeln ovan ska
alltså båda parter vara närvarande samtidigt och lämna sitt fulla och fria samtycke till
ingåendet av äktenskapet. Enligt artikel 1.2 får en av parterna vara frånvarande om det enligt
vigselmyndighetens bedömning föreligger särskilda skäl och parterna inför behörig
myndighet och i föreskriven ordning har lämnat ett samtycke. Detta undantag innebär att
konventionen öppnar för godkännande av fullmaktsäktenskap under vissa omständigheter.
FULLMAKTSÄKTENSKAP I TRE ANDRA NORDISKA STATER
Danmark godkänner inte fullmaktsäktenskap. Fullmaktsäktenskap kan godkännas i Finland
efter beslut från presidenten. Det måste finnas synnerliga skäl för att presidenten ska
godkänna ett sådant äktenskap.
I Norge görs någon form av hindersprövning innan ett par kan ingå äktenskap. Inom ramen
för denna prövning ska brudparet i enlighet med 2 kap. 7 § I ekteskapsloven skriftligen
försäkra på heder och samvete att de gifter sig av egen fri vilja och att de erkänner att båda
har lika rätt till skilsmässa. Ett äktenskap som har ingåtts i utlandet erkänns inte i Norge om
minst en av parterna var norsk medborgare eller fast bosatt i Norge vid äktenskapets ingående
om båda inte var närvarande vid vigseln. Om det finns starka skäl kan berört departement på
ansökan av båda makarna erkänna äktenskapet (3 kap. 18a § andra stycket ekteskapsloven).
På så sätt minskas risken för att en av parterna eller båda har tvingats in i äktenskapet eller på
något sätt utsatts för påtryckningar från familj och släkt att ingå äktenskapet mot den egna
viljan.
VÅRT FÖRSLAG OM FULLMAKTSÄKTENSKAP
I enlighet med den tidigare nämnda propositionen ska ett fullmaktsäktenskap i Sverige
godkännas och registreras med automatik, som vilket annat äktenskap som helst. I Norge och
Finland är situationen annorlunda, snarare den motsatta. De godkänner fullmaktsäktenskap
endast efter beslut från regeringen respektive presidenten och när det finns särskilda skäl för
att paret har ingått äktenskap via ombud.
Vi föreslår att Sverige ska ändra sina lagar när det gäller godkännande av fullmaktsäktenskap
enligt ett av följande alternativ. Förslag nummer ett: Sverige ska inte godkänna
fullmaktsäktenskap i fortsättningen. Förslag nummer två: om det finns särskilda skäl (som
humanistiska, udda och/eller ömmande omständigheter) kan fullmaktsäktenskap där endast en
27
Som till exempel FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna och friheterna; FN:s
internationella konvention av 1966 om medborgarliga och politiska rättigheter (SÖ 1971:42); FN:s konvention
om avskaffande av all diskriminering av kvinnor från 1979 (SÖ 1980:8); Europeiska konventionen den 4
november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen,
SÖ 1952:35). SÖ står för Sveriges internationella överenskommelser.
14
av parterna har varit frånvarande godkännas efter mycket noggrann utredning. Godkännandet
och registreringen ska dessutom uppfylla två krav: 1. Båda parterna ska själva ansöka om
godkännande och registrering av äktenskapet (som i fallet Norge). 2. Artikel 1.2 av 1962 års
New York konventionen ska vara uppfylld (se ovan).
Syftet med vårt förslag är att Sverige i fortsättningen inte ska godkänna det religiösa och
traditionella fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer där en man i egenskap av
förmyndare (wali) på egen hand, efter sitt eget behag, kan gifta bort sin dotter, sin syster, sitt
barnbarn etc.
FULLMAKTSÄKTENSKAP, TVÅNGSÄKTENSKAP, UTLÄNNINGSLAGEN,
FÖRVALTNINGSLAGEN OCH SEKRETESSLAGSTIFTNINGEN
Det är mycket glädjande att utredningen har föreslagit en kriminalisering av tvångsäktenskap.
Kriminaliseringen kan dock av minst två skäl ha marginella effekter. För det första Sverige
godkänner per automatik fullmaktsäktenskap bland muslimer, som enligt vår mening, ofta
innebär att en kvinna tvingas in i äktenskap alternativ pressas att motvilligt acceptera
äktenskapet. För det andra finns det andra lagar som gör att kriminaliseringen inte får den
förväntade effekten. För att kriminalisering av tvångsäktenskap ska bli någorlunda effektiv
och fördelaktig för de som kan drabbas bör Migrationsverkets praxis och några lagar som
berör anhöriginvandring och partsinsyn ses över och reformeras/ändras. De lagar vi tänker på
är i första hand 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) och paragraferna 16, 17, 18 och 20 i
förvaltningslagen (1986:223).
Vi har varit i kontakt med kvinnor som har tvingats in i äktenskap med en man (ofta en nära
släkting) i föräldrarnas ursprungsland. En del har ingått äktenskap genom ombud. De berättar
för Migrationsverket att de har tvingats in i äktenskap med sina män och att de absolut inte
vill att deras män ska komma till Sverige och förstöra deras liv. De säger samtidigt att deras
familjer kommer att döda dem om de får veta att de har berättat sanningen för
Migrationsverket. Därför vill de hellre leva med sina män än att bli dödade. Migrationsverket
har att välja mellan att bevilja männen uppehållstillstånd trots att verket vet att de har ingått
äktenskap med tvång och att deras fruar innerst inne inte vill leva med dem eller avslå
männens ansökningar och därmed sätta kvinnornas liv i fara genom att i beslutet skriva att
kvinnorna har varit i kontakt med verket och berättat sanningen.
Märkligt nog vet, enligt en undersökning som gjordes 2010, många av våra lagstiftare,
Riksdagsledamöter, inte att Sverige godkänner fullmaktsäktenskap. Många av dem uppger att
de inte vill att Sverige ska godkänna den här typen av äktenskap. 28 En ändring av lagen när
det gäller godkännande av fullmaktsäktenskap, i enlighet med vårt förslag, kan vara ett steg i
rätt riktning.
28
Se http://www.pelafadime.se/Dokument/Enkatfragor_GAPF.pdf (2012-10-29);
http://www.pelafadime.se/Dokument/Enkatsvar_GAPF.pdf (2012-10-29).
15
DEL III
ÄKTENSKAPSSKILLNAD
OÖNSKADE OCH HALTANDE ÄKTENSKAP
I utredningen framgår att många personer i Sverige sitter fast i oönskade äktenskap på grund
av att deras religion, kultur eller tradition inte tillåter skilsmässa. Människor kan också hamna
i oönskade äktenskap på grund av att svenska domstolars beslut om äktenskapsskillnad inte
erkänns i länder där de drabbade personerna har sitt ursprung.
Utredningen aktualiserar även så kallade haltande äktenskap. Haltande äktenskap innebär,
enligt utredningens definition, att svensk domstol fattar beslut om äktenskapsskillnad för ett
par men paret förblir gifta i sina hemländer eller i ett tredje land. Utredningen anser att
haltande äktenskap har såväl rättsliga som sociala återverkningar för de kvinnor som drabbas.
De rättsliga effekterna kan handla om att mannen, såsom varande kvinnans ”make”, kan ses
som hennes förmyndare i parets hemland och att hon inte kan gifta om sig i det andra landet
trots att de är skilda enligt svensk lag. Negativa sociala effekter kan bestå i att omgivningen
tar avstånd från en kvinna som befinner sig i ett haltande äktenskap eller som skiljer sig,
eftersom skilsmässa ses som något skamligt och förnedrande i den grupp som paret eller
kvinnan tillhör.
Religiösa, sociala och rättsliga skäl ses av utredningen som orsak till haltande äktenskap.
Utredningen skriver: ”Det finns sålunda åtskilliga exempel på att personer som sitter fast i
oönskade äktenskap nekas rätten att skilja sig, antingen som en fortsättning på det tvång eller
motsvarande som de har utsatts för när äktenskapet ingicks, eller som en del i en tradition
där det är otänkbart eller i varje fall oacceptabelt att skilja sig. Det kan handla om i Sverige
juridiskt giltiga äktenskap eller om förbindelser som enligt en annan, kulturell eller religiös
tradition är jämförbara med äktenskap. De senare kan inte enligt den svenska rättens syn på
saken upplösas genom en laglig äktenskapsskillnad, utan upplösningen följer normerna i den
kulturella traditionen utanför det svenska rättssystemet. I båda fallen kommer den svenska
rättsordningen till korta därför att parterna följer ett annat normsystem som inte erkänns som
giltigt av den svenska lagen” (SOU 2012:35, s. 250) Utredningen skriver också: ”Det är
naturligt att utgå ifrån att den som har tvingats till äktenskap lever under sådana förhållanden
att det i praktiken är omöjligt för personen att söka äktenskapsskillnad.” (SOU 2012:35, s.
252). (Våra kursiveringar).
Utredningen frågar sig om den kan komma med förslag om lagändring som skulle underlätta
för de drabbade att ta sig ur ett oönskat äktenskap? En annan fråga som utredningen ställer är
om Sverige på något annat sätt än ändringar i reglerna om äktenskapsskillnad kan ändra
förutsättningarna för en skilsmässa i syfte att stödja den som befinner i ett oönskat äktenskap?
Utredningen tar upp Norges försök att komma runt problemet genom att låta det par som ska
ingå äktenskap skriftligen intyga att de erkänner att båda har lika rätt till äktenskapsskillnad.
Utredningen avvisar den norska metoden för Sveriges del av tre skäl. För det första torde en
sådan överenskommelse i praktiken inte ha någon verkan i en tvångssituation. För det andra
kan en sådan överenskommelse knappast inverka på den omständigheten att skilsmässa i
gruppen betraktas som skamligt eller förnedrande. För det tredje, att de enskilda inte förfogar
över vad som gäller enligt andra rättssystem (till exempel lagstiftningen i deras gamla
hemländer). Utredningen anser därför att det saknas anledning att föreslå lagändringar i eller i
anslutning till bestämmelserna om äktenskapsskillnad.
16
MMHF anser att utredningen undviker att titta närmare på orsakerna till så kallade haltande
äktenskap och definiera dem som drabbas av fenomenet. Utredningen likställer delvis
haltande äktenskap med oönskade äktenskap och fokuserar på orsakerna till de sistnämnda
som är svårare, för att inte säga omöjliga, att komma åt. Det kan också sägas att utredningen
talar om religioner och kulturer i generella termer utan att peka ut någon särskild religion
vilket MMHF anser hade varit relevant i det här sammanhanget. Enligt våra erfarenheter
drabbar haltande äktenskap muslimska kvinnor och därför kan några ord om skilsmässa bland
muslimer i enlighet med islams lagar och tradition vara på sin plats; detta utan att förklara
varför lagarna och traditionerna är som de är och utan att gå in i detaljerna bakom ”lagarna”.
SKILSMÄSSA INOM ISLAM
Till skillnad från kristendomen ser inte islam äktenskapet som en sakral institution. Äktenskap
och skilsmässa ses som privata överenskommelser mellan parterna. Islam förbjuder därför
inte skilsmässa men skilsmässa anses vara motbjudande. Profeten Muhammed lär har sagt:
”Av allt Gud tillåtit är skilsmässan det han mest avskyr”. 29 Detta uttalande och
socioekonomiska omständigheter och kulturella normer och värderingar gör att muslimer
ogärna vill skilja sig. Skilsmässa ska undvikas så långt det går. Islam har dock inte gett båda
parterna rätt att upplösa äktenskapet. Mannen allena har fått ovillkorlig rätt att var och när
som helst ta ut skilsmässa från sin hustru utan att motivera sitt beslut. 30 Han kan också återta
henne, även mot hennes vilja. 31
Till skillnad från mannen kan en muslimsk kvinna inte ta ut skilsmässa och upplösa sitt
äktenskap på egen hand. Hon kan däremot ansöka om skilsmässa hos domstol. Domstolen kan
upplösa äktenskapet endast om några specificerade villkor är uppfyllda. 32 Två av villkoren är
kopplade till sexualitet. Det ena av dem är om maken drabbas av impotens och det andra är
om han inte har samlag med frun tillräckligt frekvent; minimikravet är samlag en gång var
fjärde månad. 33 De andra villkoren är om mannen behandlar frun extremt illa, om han lider av
en farlig och smittosam sjukdom eller om han inte kan försörja henne. 34 Skilsmässa inom
islam bygger bland annat på Sura Al-Baqarah (2:237) och An-Nisaa (4:128).
29
Mutawali, Abdul-Alim Khalid (2002) Islamiska lösningar på äktenskapliga problem. Damaskus (s. 75);
Brooks, Geraldine (1994) Allahs döttrar: De muslimska kvinnornas dolda värld, Malmö: Damm Förlaget (s. 68);
Hjärpe 1983: 97: Ali, Kecia (2006) Sexual Ethics and Islam: Feminist Reflections on Qura’n, Hadith, and
Jurisprudence. Oxford: Oneworld, s. 24-38.
30
Stowasser, Barbara (1984) ”The Status of Women in Early Islam”, 11-43 i Freda Hussain (red.) Muslim
Women. London: Croom Helm (s. 18ff); Ali, a. a. 24-38; Awla, Rasool (2012) Ställ fler och tydliga krav på
imamerna, Svenska Dagbladet, 2012-05-23, nätversionen. Och de källor som nämns i not nr. 40.
31
Awla, Rasool (2005) ”Hedersmord och islam” 125-170 i Kenneth Johansson (Red.) Hedersmord: Tusen år av
hederskulturer. Lund: Historiska Media (s. 140).
32
Hedin, Christer (1994) Islam i vardagen och världen. Stockholm: Arena (s. 11); Al-Hibri, Azizah (1982) ”A
Study of Islamic Herstory: Or How Did We Ever Get into this Mess?”, Women´s Studies International Forum,
vol. 5, 207-219 (212f); Ed-Din, Nazirah (1982) ”Removing the Veil and Veiling: Lectures and Reflections
Towards Women´s Liberation and Social Reform in the Islamic World”, Women´s Studies International Forum,
vol. 5, 221-226 (223ff); Haddad, a. a., s. 61ff; Walther, a. a., s. 34ff, 74-84; Isa, a. a., s. 7ff, 15f.
33
Mernissi, Fatima (1975) Beyond the Veil: Male-Female Dynamics in a Modern Muslim Society. New York:
John Wily & Sons (s. 24ff); Walther, Wiebke (1981) Women in Islam. London: George Prior (s. 30-40); Brooks
1994:46; Roberts, Robert (1925[1977]) The Social Laws of the Qoran. London: Curzon Press (s. 19ff); Schacht
1964:117, 159, 163ff; Hjärpe 1983: 94-98; Hjärpe, Jan (1985) Islam: lära och livsmönster. Stockholm:
AWE/Gebers (s.126).
34
Mernissi 1975:25; Walther 1981:30-40; Hjärpe 1983:96ff; Roberts 1977:25-32.
17
UTREDNINGENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL OÖNSKADE RESPEKTIVE
HALTANDE ÄKTENSKAP
Vi tycker att utredningen likställer muslimska kvinnors problem, när det gäller
äktenskapsskillnad, med människor (män som kvinnor) som tillhör andra religioner. Det är
känt att den katolska och de ortodoxa kyrkorna ser äktenskapet som ett av sina sju sakrament.
Äktenskapet ses som en spegelbild av Guds löfte och som en symbol för Jesu eviga
kärleksförbund med kyrkan. Därför är äktenskapet enligt, till exempel den grekisk-ortodoxa
kyrkan, inte bara oupplösligt utan det får inte heller upprepas. Genom sakramentet får
makarna Jesu nåd och deras kärlek blir därmed fullkomlig och äktenskapet oupplösligt.
Konsekvensen av detta synsätt är att dessa kyrkor inte accepterar skilsmässa. Äktenskap kan
däremot annulleras eller ogiltigförklaras om det är uppenbart att de har ingåtts på felaktiga
grunder, som till exempel att äktenskapet har ingåtts mot den ena partens vilja. Otrohet sågs
fram till nyligen som enda skälig orsak till annullering av ett äktenskap inom den syriskortodoxa kyrkan.
Här är det kyrkan eller religionen som betraktar äktenskapet som en helig institution och
därför förbjuder skilsmässa. Det handlar inte om diskriminering av kvinnan eller favorisering
av mannen, så som det gör inom islam.
Den katolska och de ortodoxa kyrkorna runt om i världen har dock anpassat sig till den
moderna tid som vi lever i och börjat underlättat separationer och ogiltigförklarande av
äktenskap. Den tidigare så stränga syrisk-ortodoxa kyrkan i Södertälje har till exempel
successivt anpassat sig till det moderna Sverige. Från att inte ha accepterat skilsmässa eller
annullering överhuvudtaget, började man acceptera otrohet som skäl för ogiltigförklarande.
Sedan övergav kyrkan även detta krav. I stället införde kyrkan en betänketid på sju år.
Betänketiden har med tiden reducerats och är idag ett år.35
Haltande äktenskap uppstår, enligt våra erfarenheter, när en svensk tingsrätt fattar beslut om
äktenskapsskillnad mellan en muslimsk kvinna och hennes muslimske man på begäran av
kvinnan men mannen inte vill upplösa äktenskapet på muslimskt sätt. De här kvinnorna är
skilda enligt svensk lag men fortfarande gifta enligt muslimskt rättssystem och muslimsk
tradition. Som gift är hon underställd sin make även om hon är skild enligt svensk lag. En
kvinna som är gift i enlighet med muslimsk tradition kan alltså inte upplösa sitt äktenskap
oavsett om äktenskapet har ingåtts av parets fria vilja eller om en av dem eller båda har
tvingats in i äktenskapet.36
Haltande äktenskap behöver alltså inte vara resultatet av ett äktenskap som har ingåtts med
tvång eller som en fortsättning av ett sådant äktenskap så som utredningen gör gällande. Det
uppstår inte heller på grund av att parterna, eller en av dem, vägras rätten att ta ut skilsmässa,
så som utredningen gör gällande (ovan). Faktum är att de kvinnor som hamnar i haltande
äktenskap aldrig har haft den rätten. Problemet handlar inte heller om att parterna frivilligt
följer ett annat normsystem än det svenska så som utredningen antyder (ovan). Haltande
äktenskap handlar endast om kvinnan som tvingas att följa eller underkasta sig ett
normsystem som förtrycker henne och som har berövat henne hennes mänskliga fri- och
rättigheter.
35
36
Människor och tro, SR, P1, fredagen den 9 november 2012.
Awla 2012, a. a.
18
DEN NORSKA MODELLEN
Det är helt riktigt, som utredningen hävdar, att den norska modellen inte kan hindra att
skilsmässa i vissa kulturer ses som förnedrande och skamligt och att de som skiljer sig kan
utsättas för utfrysning och kränkande behandling. Privata och individuella avtal, löften och
försäkran mellan ett par som gifter sig i ett främmande land kan inte förväntas påverka och
förändra parets ursprungliga religion, kultur och tradition. Detta kan inte heller ha varit
meningen med den norska modellen. Det avtal och den försäkran som ett par ska skriva under
handlar om paret och deras äktenskap och inget annat. Det är inte heller meningen att den
norska modellen ska påverka äktenskapslagar i det berörda parets gamla hemland. När det
gäller haltande äktenskap som uppstår i Sverige är det inte religionen, islam, inte parets
hemlandslagar och rättsystem eller deras kultur som är problemet; det är den äkta mannen i
äktenskapet.
Det som är intressant med den norska metoden är att Norge har förstått att det inte är det
berörda parets religion, hemlandslagstiftningen och deras kultur som är problemet utan ”den
äkta mannen”. Ett sådant avtal som det norska inte hade kunnat bli aktuellt för till exempel
katoliker eller ortodoxa, eftersom i deras fall är det kyrkan som inte tillåter skilsmässa. Det
äkta paret (mannen och kvinnan) är maktlösa; vad de berörda parterna tycker och kommer
överens om ifråga om skilsmässa har ingen betydelse för den katolska och de olika ortodoxa
kyrkorna.
Norge har förstått att detta problem drabbar muslimska kvinnor och att den muslimske
mannens maktbefogenheter och rätt när det gäller skilsmässa motsvarar den katolska kyrkans,
de ortodoxa kyrkornas men också prästernas och biskoparnas maktbefogenheter och rätt.
Kvinnan däremot är maktlös och saknar ”rätten” att upplösa sitt äktenskap. Detta är grunden
till att de norska myndigheterna vänder sig till individerna och låter dem på heder och
samvete skriva under ett privat avtal som ger båda rätt till skilsmässa. Underförstått är att
mannen erkänner att hans blivande fru också ska ha rätt att upplösa äktenskapet. För muslimer
är det inte moskén, imamen eller någon annan religiös eller världslig instans som ska upplösa
ett muslimskt äktenskap, det gör den äkta mannen. MMHF menar inte att den norska metoden
har löst problemet generellt men en sådan överenskommelse bör i rimlighetens namn ha
betydelse för vissa par som undertecknar ett sådant avtal. Avtalet har antagligen också ett
symbolvärde och en signaleffekt för de kvinnor som kan tänkas hamna i haltande äktenskap.
19
UTREDNINGENS MMHF:S FÖRSLAG
Utredningen anser inte att det finns anledning att ändra på de befintliga bestämmelserna när
det gäller de olika trossamfundens vigseltillstånd och förordnade av vigselförrättare. I
betänkandet framgår att utredningen hade fått förslag om att vigselrätt bör kunna ges endast åt
trossamfund som respekterar äktenskapsbalkens regler om rätt till äktenskapsskillnad och som
ger kvinnor och män samma rättigheter till religiös skilsmässa. Samma fråga aktualiserades i
en debattartikel i Svenska Dagbladet en dag innan utredaren överlämnade betänkandet till
regeringen.37 Syftet med förslagen om krav på trossamfund och vigselförrättare är att
underlätta för de kvinnor som hamnar i haltande äktenskap bli fria även enligt muslimsk
tradition och ordning. Utredningen anser att frågan är relevant för uppdraget men väljer att
inte ta upp den eftersom den till största delen ligger utanför uppdraget.
Frågor som berör vigseltillstånd åt trossamfund, förordnande av vigselförrättare, översyn av
reglerna om vigsel och återkallelse av vigseltillstånd diskuteras dock av utredningen.
Utredningen anser inte att det ska ställas några nya krav på trossamfund och vigselförrättare.
Utredningen anser inte att det finns något att göra åt haltande äktenskap vare sig med hjälp av
svensk lagstiftning eller på annat sätt. Den prövar dock ett förslag om en kompletterande
religiös ordning för muslimer likt den judiska ”bet din-domstol” som sammanträder i Sverige
med några års mellanrum och i judisk ordning bekräftar äktenskapsskillnad för judar som
svensk domstol redan har fattar beslut om. De ortodoxa judar som får äktenskapsskillnaden
bekräftad av ”bet din-domstolen” blir helt fria att gifta om sig i religiös ordning och i religiös
mening, enligt utredningen.
En sådan instans som den judiska ses av utredningen som nödvändig för ”religiösa muslimer i
Sverige som har levande band till något muslimskt land” (SOU 2012:35, s. 256). Tanken
avvisas dock på grund av att idén om skapandet av en sådan instans har väckt stark kritik och
jämförs med att införa Sharialagar i Sverige. Utredningen anser att reaktionen är obefogad
men väljer ändå att inte föreslå några åtgärder. Istället lägger utredningen ansvaret på de
drabbade att själva lösa problemet genom att för det första avstå från vistelse i de länder där
de kan få problem och för det andra att de ska se till att genomföra en skilsmässa även i det
andra landet (ursprungslandet).
MMHF vill betona att problemet för det första inte bara berör dem ”som har levande band till
något muslimskt land”. Problemet handlar i normalfallet om den berördas ursprungsland där
hon har sin familj, sin släkt, sina barndomsvänner och kanske mark, hus, företag etc. De
kvinnor som hamnar i haltande äktenskap hindras inte från att gifta om sig med en landsman
endast i sitt ursprungsland; hon får inte gifta om sig med någon någonstans. För det andra så
berör problemet inte bara ”religiösa muslimer” som utredningen antyder utan alla som är
födda av muslimska föräldrar oavsett om de är religiösa och tillhör något trossamfund och
oavsett om de är sekulära, agnostiker eller ateister.
Faktum är att muslimska invandrare, även de som är icke-praktiserande, inte bara gifter sig
enligt svensk tradition och lagstiftning utan också enligt muslimsk tradition och registrerar
äktenskapet även i hemlandet. Många är gifta i hemlandet redan innan de flyttar till Sverige.
Det unga paret kanske inte vill gifta sig enligt muslimsk tradition men de måste göra det, dels
för att kunna registrera äktenskapet i hemlandet, dels på grund av att deras familjer kräver det.
37
Awla 2012, a. a.
20
Äldre muslimer kan inte tänka sig annat än muslimska äktenskap för sina yngre släktingar.
Oavsett om ett muslimskt par gifter sig i exil eller om de gör det i sitt hemland så ingår man
normalt äktenskapet i enlighet med muslimsk tradition och normsystem med en imam som
vigselförrättare och sedan registrerar paret av juridiska, sociala, kulturella och/eller praktiska
skäl äktenskapet hos de berörda myndigheterna. För dem är det den muslimska vigseln som är
det viktiga och som ger paret rätt till sexuellt umgänge. 38
Det bör betonas än en gång att detta problem drabbar inte endast religiösa muslimer och det är
inte fråga om Shariadomstolar. Som det tidigare har antytts i detta yttrande, är det Sharialagar
som ligger bakom fullmaktsäktenskap och delvis även bakom haltande äktenskap och därför
kan Shariadomstolar inte vara lösningen på problemet, enligt MMHF. MMHF föreslår att det
demokratiska och jämställda Sverige ska ställa följande krav på de imamer som har eller vill
ha förordnande som vigselförrättare: 1. Han måste vara beredd att ”upplösa” ett muslimskt
äktenskap även om bara kvinnan vill skilja sig. Imamen ska skriva ett intyg om att kvinnan är
skild eller att hennes äktenskap är upplöst. 2. Han ska viga ett par även om det saknas
samtycke från kvinnans förmyndare, ombud (wali).
Hur stor påverkan ett sådant intyg kan ha kan man inte veta på förhand men någon effekt bör
det ha. Vi vet att många kvinnor frågar efter sådana intyg. Det finns ytterst få imamer som är
villiga och vågar utfärda sådana intyg.
Imamens religiösa ”upplösning” av äktenskapet ska under inga omständigheter ersätta
tingsrättens dom. Det är naturligtvis tingsrättens dom som ska gälla juridiskt och vara den
som avgör frågan. Imamens upplösning av äktenskapet genom ett intyg ska vara ett
komplement till tingsrättens dom och inget annat.
En övertalningskampanj bör föregås intyget. Med det menas att imamen själv eller att han,
med hjälp av andra, ska förmå den äkta mannen att gå med på skilsmässa eller på egen hand ta
ut skilsmässa på muslimskt sätt.
38
Awla 2012, a. a.
21
DEL IV
NATIONELLT KOMPETENSTEAM DESS UPPGIFTER OCH HUVUDMAN
Vi välkomnar utredningens förslag om att inrätta ett nationellt kompetensteam med uppgift att
leda, samordna och på olika sätt främja arbetet mot tvångsäktenskap, barnäktenskap,
äktenskap mot någons vilja och annat hedersrelaterat våld och förtryck av mer generell
karaktär.
MMHF delar utredningens uppfattning om att teamet ska bestå av personer som redan från
början har särskild sakkunskap om problematiken.
MMHF delar också i stort utredningens förslag om vad ett sådant kompetensteam bör ha för
uppgifter men tillfogar även kompletteringsförslag om bl.a. en ”rådgivningsenhet” kopplad
till kompetensteamet.
MMHF föreslår att Socialstyrelsen redan vid inrättandet av kompetensteamet ska vara
huvudman för detta och att därmed utredningens förslag om huvudmannaskap för
Östergötlands Länsstyrelse avvisas
DET NATIONELLA KOMPETENSTEAMETS HUVUDMAN
MMHF:s Förslag:
Socialstyrelsen ska vara det nationella kompetensteamets huvudman redan från början.
Motivering
Förslaget att inrätta ett nationellt kompetensteam är ett bra och efterlängtat initiativ, även om
det inte är nytt. Vi som i åratal har mött hedersbrottens offer och förövare, har varit besvikna
över att ett sådant nationellt kompetensteam inte har inrättats tidigare.
Strategin för olika regeringar har hittills varit att dels lägga en mängd uppgifter på olika
länsstyrelser, dels ge en rad särskilda uppdrag till olika myndigheter. Båda de här metoderna
har varit ineffektiva. Den myndighet som, enligt vår mening, är mest lämpad för nationell
samordning på detta område har i stort sett lämnats utanför. Det anser vi är anmärkningsvärt.
Vi tolkar åsidosättandet av Socialstyrelsen i detta sammanhang som en indikation på att det
råder brist på ett seriöst och äkta engagemang i frågor som handlar om hedersrelaterat våld
och förtryck, inklusive barn- och tvångsäktenskap. Att satsa en så stor del av skattebetalarnas
pengar på förebyggande åtgärder men inte ge den, enligt vår mening mest lämpade
myndigheten Socialstyrelsen, uppdraget som nationell samordnare har varit en olöslig gåta.
Misstaget kan rättas till genom att en gång för alla låta Socialstyrelsen bli huvudman för det
nationella kompetensteam som föreslås av utredningen.
MMHF anser att det finns flera och tunga skäl som talar för Socialstyrelsen som en lämpligare
huvudman än länsstyrelsen i Östergötland.
En länsstyrelse är inte en central nationell myndighet och kommer med rätta inte heller att
uppfattas som en sådan. Oavsett i vilka ord man klär Östergötlands ansvar för ett nationellt
kompetensteam så kommer det svårligen under länsstyrelsen att få den status, legitimitet,
22
erkännande och auktoritet som det behöver för att vara effektiv. Ett nationellt kompetensteam
som sorterar under Östergötlands länsstyrelse kommer av många att uppfattas som splittring
av frågan och insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Utredningens argument för sitt val av Östergötlands länsstyrelse som huvudman för det
nationella kompetensteamet är att i detta län finns kompetens och erfarenheter. Vi delar inte
utredningens uppfattning eftersom det enligt våra erfarenheter finns gott om sakkunniga
enskilda individer och myndighetspersoner runt om i landet. Den kompetens och de
erfarenheter som finns i Östergötlands län är dessutom kopplade till några enskilda personer.
Sådana personer med lång praktisk och teoretiska erfarenhet finns även inom en nationell
central myndighet som Socialstyrelsen.
Placeringen av en så viktig samhällsfunktion som ett nationellt kompetensteam och valet av
huvudman för en sådan viktig resurs ska inte bygga på var i landet det för tillfället finns
kunniga myndighetspersoner. Valet av huvudman för och placeringen av en så central
inrättning måste bygga på mer stabila, långsiktiga och varaktiga faktorer och strukturer än på
några enskilda individer. Rent hypotetiskt kan de enskilda individer som har kunskaper och
erfarenheter om hedersrelaterat våld och förtryck flytta från Östergötland innan kompetensteamet inrättas. MMHF anser således inte att valet av Östergötlands länsstyrelse som huvudman för det nationella kompetensteamet är ett lämpligt och ändamålsenligt förslag. Det bör
därför ogillas.
Länsstyrelsernas sociala enheter har fått lämna ifrån sig en rad uppgifter till Socialstyrelsen.
Syftet med denna överföring var att skapa en enhetlig och rättssäker tillsyn över hela landet.
Barn och unga är de grupper som drabbas mest av hedersrelaterat våld och förtryck. Tillsynen
över hur socialtjänsten arbetar för och stödjer barn som far illa ligger på Socialstyrelsen.
Tillsynen omfattar naturligtvis även olika former av ärenden som berör hedersrelaterat våld
och förtryck. Kvalitén på tillsynen och rättssäkerheten ökar genom ett närmare samarbete
mellan Socialstyrelsen och det tilltänkta nationella kompetensteamet. Om det nationella
kompetensteamet sorterar under Socialstyrelsen blir närhet, samarbete och samverkan en
naturlig och självklar del av deras verksamhet. På så sätt får kompetensteamet bästa möjliga
start och förutsättningar att arbeta ändamålsenligt samtidigt som Socialstyrelsens roll på
området stärks och underlättas. Alla berörda parter – allmänheten, berörda myndigheter, de
drabbade, kompetensteamet och Socialstyrelsen – tjänar på en sådan modell, enligt vår
mening.
Socialstyrelsen är en samlande och ledande nationell myndighet på flera viktiga områden
bland annat inom det fält som socialtjänsten ansvarar för däribland tillvaratagandet av barnens
rättigheter. Som tidigare har påpekats är det i första hand barn och ungdomar som drabbas av
hedersrelaterat våld och förtryck. Vi anser därför att det vore självklart att placera det
tilltänkta nationella kompetensteamet, som ska tillvarata den grupp av barn som utsätts
hedersrelaterat våld och förtryck, under Socialstyrelsen. Utses inte Socialstyrelsen som
huvudman för kompetensteamet betyder det diskriminering av de invandrarbarn och
invandrarungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck däribland tvångsgifte och
giftermål mot den egna viljan.
Som bekant så godkände Sverige fram till 2004 äktenskap som hade ingåtts i ett annat land
även om en av parterna var under 18 år. Denna ”möjlighet” missbrukades av många
invandrare som hade anknytning till Sverige. Många invandrarflickor som inte hade fyllt 18 år
tvingades på det sättet att ingå äktenskap i ett annat land (föräldrarnas ursprungsland) för att
23
sedan registrera äktenskapet i Sverige. Att inte låta Socialstyrelsen vara huvudman för det
tänkta kompetensteamet uppfattar vi som en diskriminering av de invandrarbarn och
ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck och inofficiella
äktenskap etc.
Enligt vår mening är det är hög tid att Socialstyrelsen blir den starkaste och ledande nationella
kraften också när det gäller försvar av barnens och ungdomarnas rättigheter mot
tvångsäktenskap och andra former av förtryck och brott i hederns namn. Inrättandet av ett
nationellt kompetensteam med en nationell rådgivningsenhet med Socialstyrelsen som
huvudman skulle markera en ny start för alla som arbetar mot alla former av hedersbrott.
Det skulle sända rätt signaler till både utsatta, förövare, myndigheter och de goda krafter i
samhället som på frivillig basis bekämpar olika typer av hedersbrott. Endast på så sätt kan
kompetensteamet bli framgångsrikt, trovärdigt och ändamålsenligt. Endast på det sättet kan
kompetensteamet få erkännande, legitimitet och allmänhetens förtroende.
KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM RÅDGIVNINGSENHET
En nationell ”Rådgivningsenhet” som är kopplad till det nationella kompetensteamet, som
utredningen har föreslagit, ska skapas. Rådgivningsenheten ska ha en särskild kostnadsfri
rådgivningstelefon dit ungdomar, frivilligorganisationer, allmänheten och myndigheterna kan
vända sig för att få råd, stöd och vägledning när det gäller äktenskap mot den egna viljan,
barnäktenskap, tvångsäktenskap och hedersrelaterade brott i största allmänhet.
Rådgivningsenheten ska ha en egen webbplats med särskild digital brevlåda där anonyma
personer kan ställa frågor.
Motivering
Behovet av en särskild nationell rådgivningsverksamhet på detta område har länge varit
stor. Den typ av råd, stöd och vägledning som föreslås här har naturligtvis funnits att få
genom enskilda experter vid några av landets länsstyrelser, olika kommunala verksamheter,
kvinnojourer, frivilligorganisationer och de organisationer som har specialiserat sig på
hedersbrott och skyddade boenden. Kvalitén och tillgången till den rådgivning och det stöd
som har funnits har dock inte täckt landets behov även om det till stora delar har fungerat bra.
Tjänsterna har inte heller varit tillgängliga för alla. De inrättningar som har erbjudit sådana
tjänster har varit självständiga utan större struktur och inbördes samordning. Det har alltså
inte funnits en gemensam grund för den sakkunskap och det råd, stöd och vägledning som de
har erbjudit de drabbade och allmänheten. Många av dem har dessutom byggt på frivilliga
insatser. Verksamheter som har byggt på frivillig basis eller i form av projekt har inte kunnat
bedrivas kontinuerlig och få fotfäste och allmänhetens förtroende.
Brist på en permanent central” instans”, ”myndighet”, ”organisation” har gjort oroliga och
hjälpbehövande ungdomar förvirrade; de har inte alltid vetat vart de ska ringa eller vända sig.
För att kunna ge likvärdig och högkvalitativ rådgivning till alla som behöver hjälp och stöd
över hela landet behövs en permanent nationell rådgivningsenhet.
KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM KOMPETENSTEAMETS SAMVERKAN
Det nationella kompetensteamet bör arbeta mycket nära Socialstyrelsens övriga avdelningar.
Detta betyder att kompetensteamet formellt bör få uppdraget att till de andra avdelningarna
påtala behovet av olika insatser vad gäller olika aspekter av arbetet mot hedersförtryck och
hedersvåld, äktenskap mot någons vilja, barn- och tvångsäktenskap.
Motivering
24
Ett kompetensteam kommer att erhålla mängder av viktig information från arbetet på fältet.
Sådan information kommer att komma från olika lokala och regionala myndigheter och
organisationer. Genom den av oss föreslagna nationella rådgivningsenheten kommer också
kompetensteamet att kontinuerligt få ovärderlig information om hur de som drabbas av
hedersförtryck verkligen har det. På så sätt kommer kompetensteamet per automatik att få
viktig information när det gäller till exempel socialtjänstens hantering av hedersrelaterade
ärenden.
Ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens befintliga avdelningar och den av oss
rekommenderade nationella rådgivningsenheten kan kompetensteamet snabbt påbörja
nödvändiga åtgärder och insatser. På så sätt kan en del felaktig handläggning förebyggas och
förhindras innan större katastrofer inträffar, så som i fallet Abbas Rezai (en 20-årig man som i
november 2005 mördades i hederns namn i Högsby) och Maria Baro (en 19-årig kvinna som
mördades i hederns namn i april 2012 i Landskrona).
