Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporten kan inte ge en fullständig
bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information
bör också sökas från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Kambodja 2013
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Kambodjas nutidshistoria präglas av krig och konflikter. Övergången från
post-konfliktland till en mer stabil situation har under 2000-talet inneburit
förbättringar för Kambodjas befolkning.
Kambodja har ratificerat de flesta av FN:s konventioner om de mänskliga
rättigheterna och den kambodjanska lagstiftningen ger på papperet i allmänhet
gott skydd för mänskliga rättigheter. De institutionella ramarna och
mekanismerna för att säkerställa dess efterlevnad saknas dock, ibland också
viljan.
I de flesta index uppvisar Kambodja en negativ eller oförändrad trend vad
gäller respekten för yttrande-, tryck- och mötesfriheten. Samtidigt tyder
situationen efter parlamentsvalet i juli 2013 enligt flera bedömare på ett
trendbrott vad gäller medborgarnas förutsättningar att utnyttja rätten till
yttrande- och mötesfrihet. Hösten 2013 har kantats av massdemonstrationer
med krav på omval och premiärminister Hun Sens avgång. Överlag har
demonstrationerna genomförts fredligt och relativt ostört. Begränsade inslag av
våldsamheter har dock förekommit vid sammanstötningar mellan polisstyrkor
och demonstranter. Polisens användning av skarp ammunition mot politiska,
men också fackliga, demonstrationer resulterade under senare delen av 2013 i
två dödsfall och flera skadade. Textilarbetare har också skjutits ihjäl av militära
styrkor när de demonstrerade för högre löner, vilket ledde till ett temporärt
demonstrationsförbud i Phnom Penh.
Rättsväsendets brist på oberoende är en grundläggande utmaning för respekten
för de mänskliga rättigheterna. Straffrihet är allmänt förekommande.
Rättssystemet används för att tysta kritiska röster, främst genom åtal för förtal
och ärekränkning. Korruptionen är utbredd i samhället. Vissa åtgärder har
2
vidtagits för att bekämpa den; bland annat har en antikorruptionslag antagits
och en antikorruptionsmyndighet inrättats. De konkreta resultaten av dessa
initiativ har dock i praktiken varit små.
En av de mest framträdande frågorna de senaste åren vad gäller mänskliga
rättigheter i Kambodja har handlat om markkonflikter. Rätten till mark har
direkt inverkan på människors grundläggande rättigheter, såsom möjligheter till
en rimlig levnadsstandard och ekonomisk och social utveckling.
Frustrationen och känslan av maktlöshet hos dem som berörs av
markkonflikter har ökat över tiden och har resulterat i omfattande protester
och demonstrationer. Under 2013 har tvångsförflyttningarna fortsatt, varav
några resulterat i våldsamheter. Gripanden och fängslanden av
människorättsaktivister förekommer. Konflikter på arbetsmarknaden är också
en källa till ett ökat antal strejker och protester, inte minst inom textilindustrin.
Även här har våld och gripanden förekommit och det finns uppgifter om att
fackföreningsledare hotas och trakasseras. Fall av barnarbete i textilindustrin
har rapporterats.
Kambodja har antagit flera lagar för att skydda kvinnors och barns rättigheter,
främja jämställdhet och flyktingars rättigheter samt skydda personer med
funktionsnedsättning. Stora brister kvarstår vad gäller faktisk tillämpning.
Fortsatt diskriminering av kvinnor, barn, hbt-personer och personer med
funktionsnedsättningar gör att dessas rättigheter åsidosätts.
En positiv trend är ökad materiell levnadsstandard och mellan åren 2004 och
2011 minskade fattigdomen från 53 procent till 20,5 procent. Stora delar av
befolkningen saknar dock en tillfredsställande levnadsstandard och
inkomstklyftorna är betydande, även om skillnaderna minskat något under
senare år. De sociala skyddsnäten är svaga.
Förbättringar har skett vad gäller rätten till utbildning och god hälsa. I dag
skrivs 97 procent av alla barn in i grundskolan – lika många flickor som pojkar.
Utbildningskvaliteten är dock låg. Barna- och mödradödligheten är fortsatt hög
men har minskat. Handel med, respektive sexuell exploatering av, vuxna och
barn utgör fortfarande stora problem.
Traditionella medier kontrolleras fortfarande i stor utsträckning av
regeringspartiet Cambodian People’s Party, CPP, även om den engelskspråkiga
pressen är relativt fri. Användandet av internet ökar och är fritt från censur.
Sociala medier är på frammarsch.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
3
I konstitutionen från 1993 stadgas att Kambodja ska respektera de mänskliga
rättigheterna, såsom de stipuleras i bland annat FN-stadgan och i den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Kambodja har ratificerat:
-
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Covenant on
Civil and Political Rights, ICCPR, 1992.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR, 1992.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, ICERD,
1983.
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women,
CEDAW, 1992 och tilläggsprotokollet om enskild klagorätt till
CEDAW, (CEDAW-OP), 2010.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 1992, och
tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr, 2007.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1992 och dess tilläggsprotokoll om försäljning av barn,
barnprostitution och barnpornografi (CRC-OP-SC), 2002, och om
indragning av barn i väpnade konflikter (CRC-OP-AC), 2004.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2012.
Tilläggsprotokollet till konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning undertecknades 2007 men har ännu inte
ratificerats.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearance, CED, 2013.
Konventionen om skydd för migrerande arbetare och deras
familjemedlemmars rättigheter, Convention on the protection of the rights of all
migrant workers and members of their families, CMW, undertecknades 2004
men har ännu inte ratificerats.
Kambodja har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention samt dess protokoll
från 1966. Landet har anslutit sig till Romstadgan för internationella
brottmålsdomstolen, ICC. Kambodja har vidare ratificerat ILO-konventioner
med bäring på mänskliga rättigheter, utom nummer 169 om urfolks rättigheter.
Kambodja har fullgjort sina åtaganden vad gäller rapportering till FN:s
konventionskommittéer.
FN:s råd för mänskliga rättigheter har sedan 1993 en särskild rapportör som
bevakar människorättssituationen i Kambodja. I mandatet ingår bistånd till den
kambodjanska regeringen med teknisk rådgivning och kapacitetsstärkande
insatser i syfte att främja respekten för mänskliga rättigheter. Samarbetet
4
mellan den nuvarande särskilde rapportören, Surya P. Subedi, och Kambodjas
regering rapporteras överlag fungera väl. Med viss regelbundenhet ifrågasätter
dock Kambodjas regering om rapportören och FN:s kontor i Kambodja för
mänskliga rättigheter, Office of the High Commissioner for Human Rights, OHCHR,
fortfarande behövs. Subedis mandat förlängdes i september 2013 med
ytterligare två år.
De granskningar som återkommande genomförs inom ramen för FN:s råd för
mänskliga rättigheter, Universal Periodic Review, UPR, förbereds på kambodjansk
sida av den nationella kommittén för mänskliga rättigheter som också ansvarar
för att samordna genomförandet av eventuella rekommendationer. Flera ickestatliga organisationer, främst Cambodian Human Rights Action Committee,
CHRAC, som är ett nätverk med 23 civilsamhällesorganisationer, har framhållit
att förberedelserna inför UPR-processen, och Kambodjas rapportering till
konventionskommittéerna, ofta är slutna processer.
Flera rekommendationer i UPR-processen i FN har handlat om att stärka
yttrande-, organisations-, demonstrations- och pressfriheten, samt att garantera
fria och rättvisa val. Situationen för kvinnor och barn har lyfts fram liksom
behovet av insatser för att motverka övergrepp mot kvinnor och barn,
inklusive arbete mot sexuell exploatering och trafficking. Dessutom har
förhållandens i landets fängelser uppmärksammats liksom behovet av att stärka
oberoendet i rättsväsendet, yttrandefriheten på internet och bristerna i
valsystemet. Fortsatta reformer inom rättsväsendet behöver också genomföras.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter finns om politiska mord eller summariska avrättningar
sanktionerade av statsmakten. Kambodja har ratificerat konventionen mot
tortyr och dess fakultativa protokoll och arbetet med att inrätta en nationell
institution för att förebygga tortyr, såsom föreskrivs i det fakultativa
protokollet, har påbörjats. Enskilda organisationer rapporterar emellertid att
tortyr, våldtäkter och annan kränkande behandling förekommer vid polisförhör
och i häkten. Det finns inga uppgifter om att polis eller annan
myndighetsperson åtalats och dömts för tortyr eller annan kränkande
behandling.
Enligt icke-statliga organisationer förekom det under 2012–2013 våld från
polisens sida vid tvångsförflyttningar och vid demonstrationer där människor
protesterade mot tvångsförflyttningar och marktilldelning, så kallade
markkoncessioner. Gripande av demonstranter och aktivister har förekommit
under 2013. Det finns inga uppgifter om att påtvingade försvinnande ägt rum
under 2013.
5
Mellan november 2011 och december 2012 inträffade nio dokumenterade fall
av skottlossning mot civila av polisstyrkor. Under 2013 har liknande incidenter
rapporterats. Den 15 september sköts en man till döds av polisen vid en
vägspärr som upprättats i samband med en politisk demonstration mot
valresultatet i huvudstaden Phnom Penh. Ytterligare en dödsskjutning ägde
rum den 12 november när polisstyrkor använde skarp ammunition mot en
demonstration bestående av strejkande arbetare och en kvinna bland åskådarna
träffades.
Förhållandena i landets fängelser är svåra och överbeläggning är ett stort
problem. Anledningen till överbeläggningen är bland annat att fängelsestraff är
en mycket vanlig påföljd i Kambodjas straffrättsliga system samt att långa
häktningstider är vanligt. De organisationer som besöker fängelserna
rapporterar om att många interner har bristande tillgång till mat, vatten och
hälsovård. Enligt officiell statistik fanns det i november 2013 totalt 14 702
personer fängslade. Den enskilda organisationen Cambodian League for the
Promotion and Defense of Human Rights, LICADHO, som bevakar 18 av 28
fängelser i landet, rapporterar en överbeläggning om 157 procent i dessa
fängelser.
Tillgången till rent vatten har ökat för tiotusentals fångar över hela landet,
inklusive landets största fängelse, och arbete med att förbättra ljus och
ventilation pågår. Organisation och kapacitet inom fängelseväsendet är
däremot svagt, vilket bland annat innebär att somliga interner inte släpps fria
efter avtjänat straff. Korruption i fängelser är vanligt förekommande enligt
civilsamhällesorganisationen ADHOC.
I juli 2013 befann sig enligt LICADHO 51 barn i fängelse tillsammans med
sina frihetsberövade mödrar. Alla barn var under åtta år. Barnen hamnar i
fängelse tillsammans med sina föräldrar, främst mödrar, när det inte finns
någon annan familjemedlem som kan ta hand om dem eller när de har fötts i
fängelset. Omkring 8 procent av alla interner i Kambodja är kvinnor. Enligt
officiell statistik satt 338 minderåriga lagöverträdare i häkte eller fängelse i
november 2013. Det finns inga särskilda ungdomsfängelser och inte heller
särskilda avdelningar för unga på landets ordinarie fängelser. Företrädare för
enskilda organisationer tillåts att besöka fångar. Försvarsadvokater tillåts i regel
inte tala med sina klienter utan att fängelsepersonal närvarar.
4. Dödsstraff
Dödsstraff avskaffades 1989.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Frihetsberövande utan rättslig prövning är förbjudet enligt lag i Kambodja.
Dock har flera fall av gripanden, framför allt vid tvångsförflyttningar,
rapporterats under 2012 och 2013. Amnesty International rapporterade under
6
2013 om våld, hot, förföljelser och frihetsberövanden av aktivister som
arbetet med bland annat mark- och fackföreningsfrågor. Ett uppmärksammat
fall gällde Borei Keila-området där hundratals familjer drivits bort och utsatts
för övergrepp av privata säkerhetsvakter och polis till följd av en
överenskommelse mellan regeringen och ett privat företag om
markrättigheterna. Företrädare för Borei Keila-området har frihetsberövats och
gripits. Det gällde bland annat Tim Sakmony, som greps under 2012 och i
december samma år dömdes till sex månaders fängelse. Domen mot Sakmony
verkställdes dock aldrig då det ansågs att hon redan hade avtjänat delar av sitt
straff i väntan på rättegång.
Ännu ett exempel utgörs av fallet Yorm Bopha, en av företrädarna för dem
som drabbats av tvångsförflyttningar vid Boeung Kak Lake. Bopha blev på
oklara grunder gripen och fängslad 2012 och dömdes senare till två års fängelse
anklagad för att ha planerat en attack mot två män. Amnesty International
hävdade att bevis saknades, att rättegången syftade till att förhindra framtida
protester samt att Bopha är att betrakta som en samvetsfånge. I november
2013 återsände högsta domstolen Bophas fall till appellationsdomstolen och
hon försattes på fri fot mot borgen. Amnesty har registrerat ytterligare 13
kvinnor från Boeung Kak Lake-området som samvetsfångar.
I strafflagen är den maximala häktningstiden arton månader. Det förekommer
dock att maxtiden överskrids, liksom att misstänkta och dömda personer
förvaras tillsammans. Det förekommer också att personer sitter häktade under
längre perioder utan att ha blivit informerade om vad de står anklagade för.
Under 2013 rapporteras fall av trakasserier och hot mot politiskt oppositionella
och människorättsaktivister ha inträffat. Även gripanden av dessa aktivister har
förekommit.
Det finns inte några formella begränsningar av rörelsefriheten inom landet.
Alla kambodjanska medborgare kan ansöka om och erhålla pass för utrikes
resor. För många fattiga finns det dock ekonomiska och praktiska hinder i
vägen bland annat eftersom pass endast kan utfärdas i huvudstaden Phnom
Penh.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Kambodjas konstitution föreskriver ett oberoende rättsväsende. Korruptionen
är dock fortsatt utbredd i Kambodja och rättsväsendets institutioner är inte
undantagna. Ekonomiska och politiska intressen påverkar olika led i
rättskedjan.
Rättsystemets funktion undermineras exempelvis av att det förekommer
uppgörelser utanför domstolarna. Det finns uppgifter om att förövare köpt sig
fria genom att betala brottsoffret eller dennes familj. Det förekommer också
uppgifter om att brottslingar och brottsoffer betalar arvode till domaren för
7
”medlingsinsatser”. Även åklagarsidan är mottaglig för påverkan av parterna i
målet.
Den omfattande korruptionen speglas i Transparency Internationals
korruptionsindex där Kambodja i 2013 års rapport hamnade på delad 160:e
plats av totalt 177 länder.
Domstolsväsendet består av domstolar i tre instanser, med en underrätt i varje
provins, en appellationsdomstol och en högsta domstol i Phnom Penh.
Därutöver finns en militärdomstol, som enligt ett förslag till ny domstolslag
kan komma att få jurisdiktion även över civila medborgare i fall som rör
nationell säkerhet. Kambodja saknar lagstiftning som reglerar tillgång till
information och har inte heller etablerade ombudsmannainstitutioner.
Arbetet med att reformera landets rättsväsende har pågått under senare år
genom antagandet av en straffprocesslag, en civilprocesslag, en civilrättslag och
en strafflag. Genomförande och efterlevnad av dessa lagar brister dock.
Ytterligare lagar som väntas antas av parlamentet reglerar tillsättning av
domare, domstolarnas organisation och funktion samt högsta domstolsrådets
organisation och funktion. Dessa tre lagar är avgörande för rättsväsendets
opartiskhet och oberoende.
Domstolsväsendet är överbelastat. De anställdas löner är låga, även om
domarlönerna förbättrats under senare år. Domarkårens liksom
justitieministeriets kapacitet och ställning är svag. Andelen av statsbudgeten
som går till rättsväsendet var under en procent år 2013.
Sedan 1995 finns ett kambodjanskt advokatsamfund. Många praktiserande
jurister upplever det svårt att ansöka om och erhålla medlemskap i samfundet
som uppfattas som slutet. Uppgifter om korruption och politiska påtryckningar
försvårar advokatsamfundets oberoende.
Enligt nationell lagstiftning har en frihetsberövad person rätt att kontakta ett
juridiskt biträde efter 24 timmar och har också rätt till ett juridiskt biträde som
närvarar vid förhör. Minderåriga och personer som är åtalade för grova brott
måste ha en försvarsadvokat inför och under rättegångsförhandlingen.
Staten ger ingen rättshjälp, men enligt straffprocesslagen har ett brottsoffer rätt
till rättegångsbiträde. I handlingsplanen för rättsväsendet är en av
prioriteringarna att utarbeta ett rättsligt ramverk och riktlinjer för rättshjälp
som också ger möjlighet till rättshjälp från privata aktörer. Ett antal
biståndsfinansierade organisationer kan erbjuda rättshjälp i begränsad
omfattning. De senaste åren har den externa finansieringen för rättshjälp
krympt betydligt.
7. Straffrihet
8
Enligt uppgifter från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,
OHCHR, samt enskilda organisationer har flera fall av tortyr, kränkande
behandling och angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna och
fackföreningsrepresentanter förekommit under 2012 och 2013, utan att
händelserna utretts eller att de ansvariga ställts inför rätta. Även grova brott
som mord, tortyr och våldtäkt förblir ibland outredda. Straffriheten beror dels
på rättssystemets låga kapacitet och dels på korruption.
Den kände miljöaktivisten Chut Wutty sköts ihjäl i Koh Kong-provinsen i april
2012 då han skulle dokumentera olaglig skogsavverkning. De exakta
omständigheterna kring Wuttys död är oklara. Utredningen av fallet lades ner i
oktober 2012 utan att någon fick stå till svars. En kambodjansk domstol friade
i december 2012 en guvernör i Svay Rieng-provinsen anklagad för att ha skjutit
tre textilarbetare som protesterade mot arbetsvillkoren på fabriken där de
arbetade. Guvernören åtalades för att utan uppsåt ha skjutit arbetarna och
friades trots många vittnesmål med hänvisning till bristande bevisning. Fallet
överklagades och guvernören dömdes senare till 18 månaders fängelse och
böter. Den forne guvernören är på flykt undan rättvisan och domen har ännu
inte verkställts.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Konstitutionen garanterar yttrande-, press- och tryckfrihet såvida denna inte
utgör ett hot mot landets säkerhet. Presslagen från 1995 samt strafflagen från
2009 innehåller också bestämmelser som rör yttrandefriheten i landet. I
Reportrar utan gränsers årliga ranking av pressfriheten i 179 länder för 2012
hamnade Kambodja på plats 143. Det är en påtaglig försämring med 26 platser
sedan tidigare rapporteringstillfälle. Parallellt med detta har det sista halvåret
2013 präglats av starka opinionsyttringar från allmänheten och oppositionen,
såväl genom offentliga demonstrationer som genom uttalande i press och
sociala medier.
Presslagen förbjuder bland annat censur av opublicerat material, men tillåter
stängning av publikationer och fängelsestraff för journalister som publicerar
information som ”påverkar nationell säkerhet och politiskt stabilitet”.
Strafflagen innehåller förbud mot ärekränkning, förtal och spridande av
vilseledande information, som bestraffas med böter. Oförmåga att betala böter
kan leda till fängelse i upp till två år och innebär att man fortfarande kan
fängslas för ärekränkning och förtal. Lagen innehåller även brottsrubriceringar
som ”offentlig förolämpning” och ”kränkande uttalanden”. Vidare säger lagen
att inte bara enskilda personer utan även institutioner kan definieras som offer
för ärekränkning och förtal.
Enligt officiella siffror finns det omkring 160 radiostationer i Kambodja och av
dessa bedöms, enligt flera icke-statliga organisationer, endast tre stycken vara
oberoende av regeringen. Andelen av befolkningen med tillgång till internet i
hemmet är fortsatt begränsat men ökar genom att många har tillgång till
9
internet och sociala medier via sina mobiltelefoner. Många har mer än ett
abonnemang, så det är svårt att uppskatta hur många som har tillgång till
internet och siffrorna varierar från 5 till 18 procent av befolkningen.
Hot och trakasserier mot journalister som kritiserar myndigheter förekommer.
Framför allt har möjligheterna för oberoende radio försämrats även om
situationen för radio är bättre än för tryckta medier och tv. Det finns uppgifter
om att sändningsbegränsningar för radiokanaler och stängningar av
radiostationer samt gripanden och åtal mot företrädare och journalister från
oberoende radio har förekommit under 2012 och 2013. I oktober 2012 greps
Mam Sonando, ägare till den oberoende radiostationen ”Beehive”, och dömdes
till tjugo års fängelse på tvivelaktiga grunder. Sonando överklagade sin dom
som förkortades, vilket ledde till att han släpptes ur fängelset under våren 2013.
Även om Sonado inte sitter fängslad är han enligt Amnesty International
fortfarande tekniskt sett en samvetsfånge då hans fall kan tas upp igen.
Det finns ett stort antal tidningar i landet. Flertalet kontrolleras av regeringspartiet
och omfattande självcensur tillämpas. Även de flesta tv-stationer kontrolleras av
aktörer knutna till regeringspartiet och ägnar sig i huvudsak åt underhållning.
Landets två engelskspråkiga tidningar utgör källor för oberoende information. I
december 2013 utgick en varning från en hög CPP-representant som uppmanade
internationella medier att iaktta ”neutralitet” i sin rapportering.
År 2013 fanns inga formella begränsningar vad gäller tillgång till och
användandet av internet. I november 2012 tillkännagav dock ministeriet för
post och telekommunikationer ett förslag om att förbjuda internetkaféer
belägna inom 500 meter från skolområden. Det skulle i princip innebära ett
förbud mot internetkaféer i huvudstaden Phnom Penh. Anledningen uppgavs
av regeringen vara att ingripa mot datorspelande bland skolbarn. Enligt den
enskilda organisationen LICADHO var förbudet ett försök att blockera en del
av befolkningens informationskällor. En omfattande kritik av förslaget ledde
till att lagen aldrig trädde i kraft. Regeringen förbereder för närvarande en ny
lag mot cyberbrottslighet. Lagförslaget har rönt stor uppmärksamhet och det
finns en oro för vad lagen kan komma att innehålla och vad den exakt är tänkt
att reglera.
I samband med lokalvalet 2012 och valet till nationalförsamlingen 2013 införde
regeringen restriktioner och förbud mot lokala radio- och tv-kanalers
rapportering om valen. Samma år förbjöds lokal radio från att vidaresända
program från Voice of America och Radio Free Asia. Ytterligare inskränkningar i
pressfriheten infördes i samband med parlamentsvalet 2013 när regeringen
förbjöd radiostationer att göra politiska kommentarer och redovisa
opinionsundersökningar fem dagar innan valet samt på valdagen.
I juni 2013 antog parlamentet en lag som förbjuder förnekelse av brott
begångna av röda khmererna. Straffet för brott mot detta innefattar böter och
fängelse i upp till två år.
10
9. Mötes- och föreningsfrihet
Enligt konstitutionen råder demonstrationsfrihet under förutsättning att
ordning och säkerhet inte hotas. Även om demonstrationslagen formellt inte
kräver tillstånd, utan endast ett kungörande om att en demonstration ska hållas,
är formaliteterna kring kungörandet så komplicerade att det i praktiken
motsvarar ett krav. Demonstrationslagen inkluderar även så kallade
frihetsparker, områden där tillstånd för fredliga demonstrationen ska kunna ges
skyndsamt. Sådana demonstrationer är begränsade till högst 200 personer.
Tillstånd för större samlingar gavs dock under hösten 2013, i samband med de
många demonstra-tioner som genomförts efter offentliggörandet avresultatet
från parlamentsvalet i juli 2013. Det har även förekommit marscher i Phnom
Penh med flera tusen deltagare, vilka gått fredligt till. I december 2013
mobiliserade en av demonstrationsmarscherna närmare 100 000 deltagare.
I vissa fall har mötesfriheten begränsats av myndigheterna. Ett sådant exempel
var när ett trettiotal personer i september 2013 samlades i huvudstaden Phnom
Penh för att stödja en hungerstrejk till stöd för oppositionen och samlingen
upplöstes av polisstyrkor.
I Kambodja finns det många fackföreningar, inte minst inom den kraftigt
expanderande textilindustrin. Det stora antalet fackföreningar har lett till
konkurrens mellan organisationerna och i vissa fall till bristande
representativitet. Det är vanligt att arbetsgivare försöker påverka
fackföreningars verksamhet, bland annat genom utnämningar av fackliga
företrädare. Trots det stora antalet fackföreningar finns det många
textilarbetare och andra yrkesgrupper som inte är representerade. Flertalet
fackföreningar har starka kopplingar till de politiska partierna.
Regeringen lade i slutet av 2011 fram ett lagförslag om reglering av enskilda
organisationers verksamhet i landet. Förslaget möttes av hård kritik från det
civila samhället och internationella biståndsgivare och har bordlagts.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Konstitutionen slår fast att buddhism är statsreligion. Respekten för
religionsfriheten i landet är generellt sett god. Omkring 96 procent av
Kambodjas befolkning är theravadabuddhister. Uppskattningsvis 2,4 procent
av befolkningen är muslimer, varav flertalet tillhör befolkningsgruppen cham.
Resterande 1,6 procent av befolkningen är mahayanabuddhister eller tillhör
bahaiska och judiska samfund, Cao Dai, eller olika kristna inriktningar. Den
kambodjanska regeringen tillåter endast religionsundervisning om buddhism i
allmänna skolor. I privata skolor är andra former av religionsundervisning
tillåtna.
11
Inga kränkningar av religionsfriheten rapporterades under 2013. Dock finns
indikationer på att chammuslimerna upplever svårigheter att integreras i
samhället på grund av institutionella och kulturella hinder.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Kambodja är en konstitutionell monarki. Konstitutionen från 1993 föreskriver
att landet ska vara en demokrati med flerpartisystem. Alla medborgare över 18
år har rösträtt. Åldersgränsen för att kandidera till politiska poster är 25 år,
förutom till senaten där åldersgränsen är 40 år. Parlamentsval, kommunalval,
provins- och distriktsval hålls vart femte år; de två sistnämnda indirekt genom
lokalvalda representanter. Det senaste parlamentsvalet genomfördes 2013,
kommunalvalet 2012 och provins- och distriktsvalet 2009. Våld i samband med
valen har minskat, men oegentligheter, som påverkar den allmänna
uppfattningen om valprocessens legitimitet, fortsätter att förekomma. Den
expertkommitté från EU som rapporterade om valet 2013 framhöll flera
allvarliga brister rörande valkommissionens oberoende, neutralitet och
transparens, inkorrekta röstlängder och problem med identitetshandlingar för
röstande.
Trots ett visst reformarbete är den demokratiska kulturen ännu svag och de
demokratiska institutionerna bräckliga. Parlamentet, bestående av
nationalförsamlingen och senaten, har begränsade möjligheter att fullgöra sin
granskande funktion. Partierna representerar olika maktbaser i samhället.
Det finns tre politiska institutioner med uppdrag att bevaka respekten för de
mänskliga rättigheterna i landet: utskotten för mänskliga rättigheter inom
senaten, nationalförsamlingen och regeringen. Ingen av dessa institutioner
anses vara oberoende den verkställande makten. Ett utkast till en lag för att
inrätta en oberoende, permanent, nationell kommission för de mänskliga
rättigheterna har tagits fram, men inte antagits.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Kambodja har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om arbetsrätt och
mänskliga rättigheter. Dessutom har 67 ILO-konventioner angående
arbetsförhållande och rättigheter, inom exempelvis arbetsmiljö, tillsyn och
visstidsarbetares rättigheter, ratificerats. Grundlagen ger kvinnor och män lika
rätt till arbete och förbjuder diskriminering på grundval av kön inom såväl
privat som offentlig sektor. Åtta till nio miljoner av landets 15 miljoner
invånare beräknas vara i arbetsför ålder. Generellt har unga män lättare än unga
kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. Detsamma gäller för befolkningen
i städerna som har det lättare än befolkningen på landsbygden.
12
Ungefär 5 procent av den yrkesverksamma befolkningen arbetar inom
textilindustrin som står för cirka 85 procent av landets export. Officiella källor
rapporterar att arbetslösheten ligger på 0,2 procent för befolkningen i arbetsför
ålder. Denna siffra speglar inte den verkliga situationen i landet eftersom cirka
75 till 80 procent av arbetstillfällena genereras i den informella sektorn, som
huvudsakligen är inriktad på självhushållande jordbruk.
Ungdomsarbetslösheten är låg, officiellt 2,1 procent för åldersgruppen 15 till
29 år. Enligt inofficiella beräkningar tillkommer varje år cirka 230 000 nya
arbetssökande på den reguljära arbetsmarknaden.
En minimilön i textilindustrin motsvarar 80 USD i månaden. Stora grupper av
arbetstagare tjänar mindre, vilket leder till att många lever på, eller precis över,
existensminimum. Kvinnor är underrepresenterade i det formella förvärvslivet.
Rapporter visar att kvinnor ofta diskrimineras vid anställning, och att de
generellt får lägre lön än sina manliga kolleger.
De lagar som reglerar fackföreningars verksamhet följer i stort sett
internationella normer. Enligt lag har alla kambodjaner rätt att bilda och
ansluta sig till fackföreningar med undantag av vissa statstjänstemän, till
exempel domare och militärer. I praktiken är dock fackföreningars
handlingsutrymme ofta kringskuret. Fackföreningar med kopplingar till
regeringspartiet har generellt bättre förhandlingsläge än fackföreningar
närstående oppositionen. Bland arbetstagarna är färre än 3 procent fackligt
anslutna. Ett viktigt undantag utgörs av textilindustrin, där ungefär 75 procent
av arbetstagarna är organiserade. Fackföreningarna inom textilsektorn har
under senare år fått en starkare ställning med stöd av internationella organ som
ILO och olika biståndsorganisationer. Påtryckningar från internationella
företag, däribland H&M som är en stor uppköpare inom textilindustrin, har
spelat en central roll för att driva frågor om förbättrade löner och
arbetsförhållanden. Textilindustrin står för cirka 85 procent av landets export,
och har cirka 400 000 anställda.
Situationen på arbetsmarknaden är konfliktfylld. Mellan 2010 och 2012 ökade
antalet strejker med omkring 170 procent. De senaste åren har antalet
textilfabriker ökat kraftigt. Enligt en ILO-finansierad studie kan detta vara en
av förklaringarna till det ökande antalet strejker inom textilindustrin, där
industrins tillväxt inte motsvaras av förbättrade arbetsförhållanden.
Det händer att fackföreningsledare hotas och trakasseras. De löper även risk
att utsättas för negativ särbehandling av arbetsgivare i fråga om löner,
förmåner, befordran och arbetsuppgifter. Under senare år har antalet
avskedade fackföreningsledare ökat i Kambodja. Inslag av våldsamheter från
såväl polis som från demonstranter har förekommit under strejker i form av
skottlossning, misshandel och dödshot.
13
Det finns uppgifter om att barnarbete inom textilindustrin förekommer.
Avsaknaden av en allmän heltäckande folkbokföring i Kambodja gör det
möjligt att förfalska åldersintyg, vilket försvårar upptäckten av barnarbete.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den kambodjanska konstitutionen garanterar fattiga människor tillgång till
medicinsk rådgivning och vård. Utbyggnaden av hälsovården sker dock
långsamt och korruptionen inom sjukvårdssektorn är omfattande. Regeringen
anger i sin utvecklingsplan för de kommande åren att en utbyggnad av
hälsovården ska prioriteras. Under 2013 anslogs cirka 13 procent av landets
totala budget till hälsoministeriet men lönerna inom hälsosektorn är låga och
många läkare överger den offentliga sjukvården för bättre betalda privata
alternativ. Tillgången till sjukvård är större i städerna än på landsbygden.
Det finns ingen skillnad mellan kvinnors och mäns rätt till hälsovård i
allmänhet. Såväl barna- som mödradödligheten har sjunkit under perioden
1990 till 2010, men mödra- och barndödligheten är fortsatt hög: 170 av
100 000 kvinnor avlider under förlossningen och 34 av 1000 levande födda
barn dör under första levnadsåret. Tillgången till rent vatten är säsongsbaserad.
Ungefär 40 procent av befolkningen i Kambodja beräknas lida av undernäring.
Medellivslängden är 69 år för män och 74 år för kvinnor.
14. Rätten till utbildning
Konstitutionen slår fast att alla barn har rätt till en nioårig avgiftsfri skolgång. I
praktiken beräknas dock familjerna stå för stora delar av
utbildningskostnaderna genom olika direkta och indirekta avgifter. Exempel på
det sistnämnda är avgifter relaterade till extraundervisning, prov, skolmat och
gåvor till lärare.
Enligt officiella siffror skrevs 97 procent av alla barn in i grundskolan och 87
procent slutförde årskurs fem under utbildningsåret 2012–2013. Efter årskurs
fem börjar andelen inskrivna elever sjunka. Endast 53 procent av alla barn
skrivs in i högstadiet och knappt 40 procent avslutade skolgången 2013. Lika
många flickor som pojkar går de första fem åren av grundskolan, men andelen
flickor avtar ju längre upp i utbildningssystemet man kommer. Läs- och
skrivkunnigheten är nationellt runt 87 procent för män och 73 procent för
kvinnor. Andelen som helt saknar utbildning är hög: 21 procent för kvinnor
och 11 procent för män.
Det råder brist på skolbyggnader, läromedel och framför allt kvalificerade
lärare. Ungefär 25 procent av lärarna på grundskolenivå har själva enbart
högstadieutbildning. Utbildningskvaliteten är överlag låg, särskilt på avsides
belägna platser. Lärarlönerna är låga. Kambodjas regering ger utbildning hög
prioritet i den nationella utvecklingsplanen, framför allt för grundskolans första
14
år. Under 2013 anslogs drygt 15 procent av landets totala budget till
utbildningsministeriet.
Bland de barn och ungdomar som lämnar skolan innan studierna inom låg- och
mellanstadiet avslutats uppgav 72 procent att de lämnade skolan av
ekonomiska skäl, främst för att deras familjer inte hade råd att betala för dem. I
stället började de arbeta.
Lagen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning håller på att
genomföras inom utbildningsområdet. Modersmålsundervisning för barn som
tillhör minoritetsgrupper förekommer i ökad utsträckning. Under de senaste
åren har ett stort antal privata universitet öppnat, med mycket skiftande
utbildningskvalitet.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Andelen av befolkningen som befinner sig under fattigdomsstrecket enligt
Världsbankens senaste siffror från 2011 är 21 procent. Inkomstklyftorna i
landet är stora även om ökningen avtagit under senare år. Av de fattiga
återfinns ungefär 90 procent på landsbygden. I UNDP:s Human Development
Index för 2012 placerade sig Kambodja som nummer 138 av 187 länder.
Stora delar av befolkningen når inte upp till en tillfredsställande
levnadsstandard. De mest utsatta grupperna är änkor, föräldralösa barn,
gatubarn, personer med funktionsnedsättning, personer som bor i
slumområden, personer som tillhör etniska minoriteter som bor isolerat och
flyktingar som återvänt. Stora skillnader råder mellan landsbygden och städer i
fråga om levnadsförhållande, och kvaliteten på bostäder, tillgången till el och
rent vatten är genomgående högre i städerna.
Frågan om markrättigheter är en ekonomiskt, politiskt, juridiskt och socialt
mycket kontroversiell och uppmärksammad fråga som har direkt relevans för
möjligheten till en dräglig tillvaro. Övergripande lagstiftning som reglerar och
säkerställer markäganderättigheter finns. Kunskapen om lagstiftningen bland
befolkningen är dock begränsad. Under 2012 uppskattades mer än en femtedel
av all mark vara föremål för tilldelningar, så kallade markkoncessioner. Den
större delen gavs i form av ekonomiska koncessioner främst till privata företag
och lokala eliter. Endast en mindre del av markinnehaven är formellt
fastställda. Majoriteten av de markinnehav som reglerats återfinns i städerna
medan ägarförhållandena på landsbygden ofta är oklara och ifrågasatta. Lagar
har stiftats för att säkerställa ursprungsbefolkningens rätt till mark, men
tillämpningen har varit bristfällig. En omfattande konsekvens av
landtilldelningarna hittills är ökad osäkerhet i fråga om livsmedelsförsörjning
främst för familjer på landsbygden.
15
Kemiskt avfall från plantager och bearbetningskvarnar har i vissa fall
förorenat lokala vattenkällor och fiskbeståndet, vilket utgör den huvudsakliga
proteinkällan i Kambodja.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Konstitutionen föreskriver jämställdhet mellan kvinnor och män och flera
nationella lagar som syftar till ökad jämställdhet finns. Däremot finns ingen lag
som specifikt förbjuder diskriminering på grundval av kön. Fortfarande
diskrimineras kvinnor i alla samhällsklasser och inom de flesta sektorer vilket
leder till att kvinnors möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter inskränks.
Kambodja placerade sig 2012 på plats 96 av 148 länder på FN:s Gender
Inequality Index, GII, som mäter ojämlikhet angående reproduktiv hälsa,
egenmakt och ekonomisk aktivitet.
Det är ovanligt med kvinnor på högre poster i den offentliga sektorn och i
näringslivet, men situationen har förbättrats något under de senaste åren.
Kvinnors politiska deltagande i Kambodja har ökat men trots det styrs landet
alltjämt huvudsakligen av män. Andelen kvinnliga statstjänstemän uppgick
2012 till 35 procent. Andelen kvinnor i chefspositioner är låg, liksom andelen
kvinnor inom rättsväsendet. Endast en procent av chefspositionerna på
kommunal nivå innehas av kvinnor.
Kvinnors valbarhet till politiska uppdrag och politiska deltagande i övrigt
begränsas ofta av diskriminerande strukturer. Kommunalvalet 2012 resulterade
i en kvinnlig representation uppgående till 17,8 procent, vilket var en marginell
ökning med 3,1 procent sedan 2007. För valet till nationalförsamlingen 2013
var 53 procent av de registrerade väljarna kvinnor, men i det politiska livet är
kvinnor underrepresenterade. Jämfört med 2008 års val till
nationalförsamlingen skedde en viss minskning av kvinnors representation från
26 platser 2008 till 25 i valet 2013. Av regeringens 27 ministrar är tre kvinnor
och av regeringens nio vicepremiärministrar återfinns endast en kvinna.
Den politiska medvetenheten bland kvinnor i Kambodja är dock på
frammarsch och intresset för politiskt deltagande ökar. Kvinnor utgör 51
procent av Kambodjas arbetskraft och 71 procent av alla kvinnor i Kambodja
är formellt förvärvsarbetare. Förändrade könsroller har noterats i fall där
kvinnliga aktivister driver rättighetsfrågor och männen tar huvudansvar för
hushåll och familj.
Våld i hemmet, kvinnomisshandel, människohandel, sexuell exploatering och
våldtäkter är allvarliga problem. Antalet prostituerade uppgår till 50 000–
16
70 000 huvudsakligen kvinnor och flickor. Av de prostituerade uppges cirka
en tredjedel vara minderåriga. Statistik visar att antalet anmälda fall av våld mot
kvinnor samt antalet våldtäkter har ökat. Det är dock oklart om det beror på en
faktisk ökning av antalet brott eller på att det blivit mer accepterat att anmäla.
Det förekommer att våldtäkter och misshandel av kvinnor inte leder till åtal
och rättslig prövning, utan löses genom uppgörelse i form av kompensation.
Det finns en lag mot våld i hemmet, men få fall har hittills lett till rättsliga
åtgärder. En nationell handlingsplan för våld mot kvinnor antogs 2009. I en
FN-studie från 2013 svarade 20 procent av männen i Kambodja att de vid
något tillfälle våldtagit en kvinna. Den stora majoriteten av dessa män går
ostraffade. Lagen om våldtäkt inkluderar inte våldtäkt inom äktenskapet.
Våldtäkt inom äktenskapet ryms inom lagen om våld i hemmet, men
straffpåföljder saknas.
Kvinnor och män har, enligt gällande lagstiftning, samma rätt att äga mark och
lika rätt till arv. Vid skilsmässa kan problem uppstå eftrsom många giftermål
inte registreras hos myndigheterna och bodelningen blir oklar. Sedan lång tid
tillbaka används en så kallad familjebok, i vilken mannens namn av tradition
oftast skrivs in. Kvinnan kan därmed förlora sitt hem vid skilsmässa utan att
själv kunna hävda sin rätt till egendom.
Kambodja antog en lag om människohandel och sexuell exploatering 2008 och
har även ratificerat det så kallade Palermoprotokollet – tilläggsprotokollet för
att förhindra, förbjuda och bestraffa människohandel, med särskilt fokus på
kvinnor och barn. Frågan om människohandel har fått allt större
uppmärksamhet under senare år. Enskilda organisationer har rapporterat om
att denna typ av brott är fortsatt förekommande. Såväl män som kvinnor och
barn är offer för människohandel, framför allt till Thailand, Malaysia och
Vietnam. Även inhemsk människohandel förekommer.
Det finns inga uppgifter om att kvinnlig könsstympning förekommer.
Det finns en abortlagstiftning som ger kvinnan rätt till abort. Särskilt tillstånd
krävs om graviditeten passerat vecka tolv. I praktiken är abort mycket vanligt
förekommande i Kambodja och upp till en tredjedel av alla aborter är så
kallade osäkra aborter som utförs av outbildad personal. De huvudsakliga
skälen till det stora antalet osäkra aborter är brist på resurser och omfattande
stigmatisering av kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet.
17. Barnets rättigheter
Kambodja har ratificerat barnkonventionen och barnets rättigheter ges
uttryckligt skydd i landets konstitution. Det finns en särskild nationell
institution som övervakar efterlevnaden av barnkonventionen. Barnaga i skolan
är förbjudet i lag men det finns uppgifter om att våld mot barn trots detta
förekommer. Det finns ingen nationell lagstiftning som reglerar aga i hemmet.
17
Dödligheten för barn under fem år sjunker, men ligger fortfarande på en
relativt hög nivå vid en internationell jämförelse.
Barnarbete, handel med barn och kommersiell sexuell exploatering av barn
förekommer. Barn från landsbygden flyttas till större städer och säljs till
prostitution, för att bli tiggare, hemhjälp eller för arbete i textilfabriker. Antalet
gatubarn uppgår till ungefär 20 000 och återfinns huvudsakligen i Phnom
Penh. Dessa barn är särskilt sårbara för att dras in i kommersiell sexuell
exploatering, och människohandel i sexuella syften förekommer. Barn från
Vietnam säljs till Kambodja, främst för kommersiell sexuell exploatering. Från
Kambodja säljs barn till främst Thailand och Malaysia, men även till andra
länder i regionen, där de utnyttjas för prostitution, tiggeri, byggnadsarbete eller
som hemhjälp. I årsrapporten för 2011 rapporterar det internationella
nätverket ECPAT 71 fall av människohandel i sexuella syften, varav 75 procent
av offren var barn. Tidigare rapporter visar på liknande nivåer. Samma rapport
uppger 658 fall av våldtäkt under 2011, varav 72 procent av offren var barn.
Jämfört med tidigare rapporter tenderar offrens ålder att sjunka, där barn under
tolv år står för den kraftigaste ökningen.
Det förekommer att barn placeras i fängelse under längre perioder utan åtal
och utan tillgång till advokat eller kontakter med släktingar. En särskild
domstol för ungdomsbrott saknas.
Lagen anger 15 år som lägsta ålder för anställning och 18 år som lägsta ålder
för att ägna sig åt ”riskfyllt arbete”. Lagen medger att barn mellan 12 och 15 år
kan ägna sig åt ”lättare arbete”. Att tillämpa reglerna på barnarbete har dock
visat sig svårt i praktiken och de straffbestämmelser som lagen innehåller
tillämpas inte. En gemensamt författad rapport från 2013 av ILO och
Kambodjas nationella statistikinstitut konstaterar, utifrån rapportens
definitioner, att omkring 755 000 barn mellan 5 och 17 år, vilket motsvarar 19
procent av alla barn i Kambodja, är ekonomiskt aktiva. Av dessa uppskattas
omkring 430 000 vara involverade i barnarbete, det vill säga arbete som
påverkar skolgång och/eller barns fysiska och mentala utveckling.
Enligt lag accepteras inte barn under 18 år till militärtjänstgöring.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Den muslimska chambefolkningen, vietnameser och kineser utgör de största
etniska minoriteterna. Förutom dessa huvudgrupper finns ett antal mindre
etniska minoritetsgrupper, framför allt i de avlägsna delarna av landet. Den
kinesiska minoriteten är väl integrerad i samhället och innehar av tradition en
ekonomisk maktposition, medan landets vietnameser sedan lång tid har varit
utsatta för olika former av diskriminering och förtryck.
18
Personer som tillhör de etniska minoriteterna i Kambodja har ofta ett sämre
rättsligt skydd än khmererna, som utgör den dominerande etniska gruppen.
Den kambodjanska konstitutionen talar om att rättigheter garanteras för
’’khmermedborgare’’. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har uttryckt oro
över detta och påpekat att alla i landet måste garanteras mänskliga rättigheter.
En avdelning för minoritetsfrågor har inrättats vid ministeriet för
landsbygdsutveckling. Dock är såväl avsatt budget som bemanning för denna
verksamhet mycket begränsad.
Den kambodjanska staten har tilldelat privata aktörer mark som tidigare ägts av
urbefolkningen. Detta inkluderar både skyddade områden och helgad mark
som har stor kulturell betydelse för urbefolkningen. En följd av detta är att
deras traditioner och uppehälle allvarligt hotas. Bland annat har gravar skändats
och grävts upp.
Under valrörelsen inför parlamentsvalet i juli 2013 förekom från oppositionens
sida flera inslag av negativa uttalanden mot den vietnamesiska minoriteten och
dess status i landet. Det antivietnamesiska budskapet slår av historiska skäl an
hos khmerbefolkningen. I december 2013 riktade människorättsförsvararen
Ou Virak skarp kritik mot oppositionspolitikern Sam Rainsys vana att uttrycka
sig rasistiskt mot den vietnamesiska minoriteten i sina tal, vilket möttes av
hätska och hotfulla angrepp mot Virak på sociala medier.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Det finns ingen lag som förbjuder homosexuella kontakter, men inte heller
någon lag som reglerar samkönade äktenskap. Enligt konstitutionen har
individer rätt att välja sin partner fritt, men enligt den kambodjanska
äktenskapslagen ingås äktenskapet endast mellan man och kvinna. Dock
förekommer samkönade äktenskap, men de är inte alltid officiellt registrerade.
Konstitutionen tillerkänner alla samma rättigheter oavsett sexuell läggning.
Även om acceptansen för olika sexuella läggningar har ökat, särskilt i Phnom
Penh, är den sociala stigmatiseringen mot homosexuella fortfarande
omfattande. Kambodja höll sin första Pride-festival 2003 och det har sedan
dess blivit ett årligt återkommande evenemang.
Det finns ingen lag som reglerar möjligheterna för hbt-personer att adoptera
barn. Ett hinder för många hbt-personer är dock att det enligt adoptionslagen
krävs äktenskapscertifikat för att få adoptera.
20. Flyktingars rättigheter
Enligt FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, fanns det endast 77 personer med
flyktingstatus och 24 asylsökande i Kambodja i januari 2013. Enligt samma
källa fanns det i januari 2013 ungefär 14 000 kambodjaner med flyktingstatus
runt om i världen. Antalet kambodjanska asylsökande globalt uppgick i januari
2013 till 210 stycken.
19
Det finns ett mottagarsystem och en asylprocedur i Kambodja. Flyktingar
som anländer till Kambodja vänder sig oftast först till UNHCR, trots att det
huvudsakliga ansvaret numera vilar på Kambodjas regering. UNHCR ger
nyanlända flyktingar stöd i ansökningsprocessen. Det finns uppgifter om
problem i den kambodjanska asylproceduren med dåligt mottagande och
bristfällig hantering av ansökningarna.
Asylsökande barn och flyktingbarn har möjlighet att delta i den kambodjanska
allmänna grundskolan, men UNHCR behöver ofta bistå dem och deras
föräldrar för att få dem inskrivna. UNHCR ger asylsökande och flyktingar
sjukvårdsförsäkringar och står för kostnaderna.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Kambodja har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra skyddet av fri- och
rättigheter för personer med funktionsnedsättning och har antagit FN:s
konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det finns
dessutom en lag som föreskriver skydd av rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, samt en nationell handlingsplan med specifikt fokus på
rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Tillämpning och
efterlevnad av lagstiftningen till stöd för dessa personer är emellertid svag.
Omfattande diskriminering och stigmatisering förekommer i samhället.
Byggnader och offentlig service är inte anpassade eller tillgängliga för personer
med funktionsnedsättning, och hjälpmedel saknas ofta. Personer med
funktionsnedsättningar har i praktiken små möjligheter att få arbete och delta i
det politiska livet. Tillgången till hälsovård och utbildning är begränsad.
Betydande ansträngningar görs av internationella hjälporganisationer för att
förbättra situationen.
Många års krig, det stora antalet landminor som finns spridda över landet och
den bristfälliga hälsovården har lett till att Kambodja är ett av de länder i
världen som har högst andel personer med funktionsnedsättning. Enligt en
gemensamt författad rapport från 2013 av ILO och Kambodjas
statistikmyndighet beräknas andelen av befolkningen över 5 år som lever med
någon form av funktionsnedsättning vara 8 procent. För år 2012 uppgick
antalet offer för landminor till 186 stycken, vilket är en minskning jämfört med
tidigare år.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett stort antal organisationer arbetar med frågor som rör de mänskliga
rättigheterna. Till de mer välkända hör ADHOC, Cambodian Human Rights and
Development Association och LICADHO, Cambodian League for the Promotion and
20
Defence of Human Rights. Organisationerna utsätts emellanåt för kritik från
regeringen, och direkta hot från myndighetsföreträdare förekommer. Dock
bjuds många organisationer in till konsultationer med regeringen i så kallade
tekniska arbetsgrupper eller vid framtagande av nya lagar.
Uppgifter om att lagen om enskilda organisationers verksamhet i Kambodja
kommer att tas upp till förnyad beredning under 2014 skapar oro. Flera
organisationer befarar att lagen kommer att leda till inskränkningar i
organisations-, yttrande- och mötesfriheten och ökad kontroll av
organisationernas arbete.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
Sverige är en av de största givarna i EU-kretsen inom området mänskliga
rättigheter i Kambodja. Sedan många år stöder Sverige, via Forum Syd och
Dikonia, lokala enskilda organisationer som arbetar med frågor som rör
respekten för de mänskliga rättigheterna. De bedriver verksamhet för bland
annat bättre lagar och bättre efterlevnad av befintliga lagar, ger rättshjälp till
fattiga och informerar om lagar och rättigheter på både nationell och lokal nivå.
Sedan 2012 stöder Sverige också Raoul Wallenberginstitutet i dess arbete med
att etablera en utbildning om mänskliga rättigheter på universitetsnivå i syfte att
brett och långsiktigt öka kunskapen i frågorna. Stöd lämnas också till det
populära ungdomsprogrammet Loy9, som sänds varje vecka på kambodjansk
tv. Loy9 produceras av BBC Media Action, tillsammans med ett team av unga
kambodjaner. Målet med insatsen är att stödja framväxten av en mer
välinformerad grupp unga medborgare och att dessa självständigt ska kunna
delta i det politiska livet och utöva sina rättigheter.
FN:s kontor för mänskliga rättigheter i Kambodja får särskilt svenskt stöd för
sin verksamhet i landet. OHCHR har under 2013 arbetat med att
uppmärksamma och rapportera om allvarliga kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Kontoret har också bistått regeringen i utarbetandet av lagar som
är viktiga för respekten av mänskliga rättigheter, samt stöttat organisationer
inom civilsamhället. OHCHR:s arbete har under 2012–2013 även varit
fokuserat på näringslivets roll och ansvar kopplat till de mänskliga
rättigheterna.
Inom utbildningsområdet arbetar Sverige med en rättighetsbaserad ansats, och
har i dialog drivit frågor om jämlik och rättvis tillgång till utbildning oavsett
kön, etnicitet eller funktionsnedsättning. Det svenska stödet har bland annat
bidragit till att policyn för en barnvänlig skola genomförs i grundskolan samt
att rätten till utbildning för barn med funktionsnedsättningar integrerats i
policyns genomförande. Riktade satsningar görs också på att öka antalet
inskrivna barn från minoritetsgrupper och på att öka användandet av
minoritetsspråk i utbildningen.
Sverige och Kambodja har sedan år 2009 en formell bilateral dialog om
mänskliga rättigheter.
