PROJEKT MAJORNA: GÖTEBORG

PROJEKT MAJORNA: GÖTEBORG
Församlingsplantering
Samtalssammanfattning
Tema: ”Församlingsledning och pastorernas roll samt medlemskap – hur lika måste man
tycka?
Visionsträff i Saron 28 maj, 2003, kl. 19.00
Inledning: (David Fränne) Ledarskap är något som engagerar alla, vare sig det gäller en dålig
chef på jobbet eller i kyrkan. Oavsett ens perspektiv så är det frågor som berör. Viktigt att
hålla i minnet när vi diskuterar dessa frågor är att ledare också är människor, med svagheter
och svårigheter som vi alla. Därför är det också viktigt att vi hörsammar bibelns uppmaning
att be om Guds nåd och kraft över kyrkans ledare, så att de kan fungera bättre i sin kallelse att
leda och vårda Guds församling. Vi läser 1 Thess 5:12-13 och ber tillsammans.
Idag har vi också glädjen att välkomna Lennart Thörn f.d. föreståndare här i Saron i 11½ år
och nu lärare i Nya testamentet på Göteborgs universitet och Saronkyrkan nuvarande
föreståndare och pastor Joakim Hagerius. Här i panelen skulle också Ingvar Andersson,
Sarons ordförande ha suttit, men han har tyvärr fått förhinder att medverka. Under första
delen av samlingen ska vi fråga panelen olika frågor rörande ämnet och be om deras råd för
oss. Tag chansen att ställa era frågor om församlingsledning. Jag har en del förskrivna frågor
men förväntar mig att fler har frågor. Efter detta blir det en kort redogörelse av
centrumorienterad kristen etik i relation till medlemskaps frågan av Pontus. Därefter får var
och en möjlighet att skriva ner sina funderingar i ämnet och lämna in. Avslutningsvis har vi
en öppen diskussion och slutar med bön och lovsång ledd av Emil Mattson.
Frågestund:
- Vem och hur bör man utse församlingsledning?
Lennart Thörn (L.T.): I Nya testamentet var det primärt Paulus som utsåg ledare. Vi lever
dock i ett annat samhälle och kultur, som mer präglas av demokrati, vilket bör beaktas och
ge församlingen en större roll i valet av sina ledare. Det är viktigt att titta på vilka grunder
man väljer utifrån: gåvor, karaktär, vilka ska överensstämma med Skriften. Egentligen är
församlingens roll att bekräfta Guds val av ledare. De som fått förmågan och kraften att
leda. Man upptäcker vad Gud gör och gjort med en människa och ger denna plats att leda.
Människor växer i sina gåvor och det detta som församlingen ska gynna.
Joakim Hagerius (J.H.): Det är verkligen viktigt att titta på vad det är för något som listas i
Nya testamentet. Här ligger kraven på en mogen karaktär högst. Bibeln säger också olika
saker om ledartillsättning. I urkyrkan i Jerusalem var man mer demokratisk än vad Paulus
senare var på sina missionsresor.
- Vad var svårast när ni var ledare?
L.T.: Jag älskade att vara församlingsledare. De största svårigheterna har i mitt tycke
främst med hur man bygger upp sitt mandat och förtroende. Det är inte givet, det måste
vinnas. Egentligen har man därför alla andra i församlingen som sina chefer. Processerna i
en församling är långa och inte som i företag. Det viktigt att verka i detta långsamhetens
tempo. Går man förbi detta så går församlingen ändå sin egen väg. Som ledare måste man
skapa förtroende. Man kan inte säga ”så här är det!” I en församlingen är det mycket
konflikter. Detta är inte alltid negativt, om än påfrestande. Det gäller att inte att sträva
efter att bli älskad, utan att få förtroende. Och det kan vara en lite tuffar och svårare väg
att gå.
- Hur byggde du förtroende?
L.T.: Jag försökte vara synlig i min svaghet och samtidigt i denna visa på en väg. Man
måste vara den som först gör det som man vill att andra ska göra. Inte bara berätta för
andra, utan gå före. Ledarskap är ett krävande liv.
J.H.: Det är spännande att vara ledare. Detta är mitt liv. Här lägger jag mest av min tid och
det är grundtonen i min syn på det hela. Min svårighet ligger nu i undvika att inte drunkna
i all formalia så att man glömmer bort att leda( möten, sammanträden, e-post,…) Tid att
leda finns nästan inte och ledarskap tar tid. Min utmaning ligger i att låta stort vara stort
och smått smått, och att vara trygg i sin agenda. Dagarna fylls upp hela tiden.
- Vad ska församlingsledningen, respektive pastorn göra och ansvara för?
L.T.: Jag fungerar som en plogbil och delegerar hela tiden. Andra får göra mitt jobb. Visst
måste föreståndaren vara med i smeten, men man kan inte engagera sig lika starkt iallt.
Andra ledare måste ta för sig. Långsiktigt så måste föreståndaren och pastorn ha den
andliga uppgiften att befrukta våra liv med Guds ord. Ett ärende från Gud. Mycket handlar
om hur man stöttar sin pastor. Församlingsledare är de som gör ett jobb, inte de som sitter
i styrelsen.
J.H.: Jag håller nog inte riktigt med här. Ledarna ska bejaka och begränsa processerna i
församlingen men initiativen behöver inte ligga hos församlingsledningen.
Församlingsledningen ska liksom hålla församlingen ”inom lagens ram” och se till att
saker och ting sker enligt dess vision och identitet som Kristi kyrka.
Församlingsledarna möts 3 av 4 tisdagar. Här diskuterar man det som händer i
församlingen, vad som ska stödjas och vad som bör begränsas. Initiativen på förändring
kommer från andra. Detta syns tydligt i vårt budgetarbete. Scoterna och andra
verksamhetsgrenar får till exempel sätta sina mål och söka bidrag. Detta granskas sedan
av församlingsledningen som tar slutgiltigt beslut om verksamheten.
Församlingsledningen garanterar att saker och ting sker enligt församlingens identitet och
kallelse.
- Hur hittar man en församlingsledare som inte syns? Hur fostrar man fram ledare?
L.H.: Detta är uppdraget. Att peka ut folk och att se dem långt i förväg. Det är viktigt att
stötta de som tagit ansvar. Vi har i Saron varit dåliga på detta, att utveckla och utbilda folk
i sina funktioner. Församlingsledningen måste sätta igång folk genom att ge dem
förtroende.
J.H.: Vi har ingen bra uppmuntranskultur i Sverige. Vi är dåliga på att säga till folk hur
bra de faktiskt är. Här krävs det förändring.
-
Hur får vi en ökad delaktighet i processerna och besluten från församlingens sida?
Församlingen kommer ju i liten grad till församlingsmötena.
Församlingsmötena och andra demokratiska forum minskar. Detta är en trend i samhället.
Ni är en mindre grupp så för er kanske det kan vara lite annorlunda i början. Jag är dock
lite rädd för att idealen om att alla ska komma till tals drivs för hårt. Totaldemokrati
funderar inte. Men visst är förutsättningarna större för demokrati i en mindre församling.
J.H.: Jesus hade olika närhetsnivåer i sina relationer med människor. Närmast var han 3
och sedan hade han olika steg 12 st.,… Visst kan man fråga sig varför inte så många
kommer till församlingsmötena och vad drivkraften bör vara. Att man inte kommer
kanske visar på att man har förtroende för ledningen. Vid kriser kommer det alltid mer
folk. Så då allt rullar på bra kanske det låga deltagandet visar på församlingens förtroende
och inte omvänt. Man kommer ju på mötena. Det luriga med församlingsmötessystemet är
att församlingen, den egentliga församlingen kanske inte kommer till tals här.
Församlingsmöten drar till sig en visst typ av människor som kanske inte representerar
församlingen i sin helhet.
- Vad har ni att säga i medlemskapsfrågan?
L.T.: Jag har brottats mycket med den här frågan. Matrikel fanns inte på bibelns tid, då
tron, dopet och det nära livet enade. Det var mycket enklare då. Vi har en knepigare
situation i dag. Kontroll är inte genomförbart i vår tid. Jag arbetade för ett öppnare, mer
gränslöst system. I praktiken är detta svårt eftersom det krävs en viss ekonomi och ansvar
för att en församling ska kunna fungera. Någon from av ordning behövs. Idealet är dock
ett utan gränser och vi ska låta bli att teologisera gränserna. Praktiska hänsynstaganden
ska styra.
I början av min tjänst tänkte jag att man skulle skicka ut ett brev till alla i församlingen
och kolla vilka som vill vara med. Där skulle vi säga att vi startar om och vill man
fortsättningsvis vara med så får man bejaka vissa kriterier som ex. mötesdeltagande,
givande,… Jag fick dock inte med mig någon i ledningsgruppen på detta. Idag tror jag att
jag hade fel, även om det finns bra i min tanke med detta också. Generositet är Nya
testamentets modell för att sprida evangeliet.
J.H.: Medlemskapet är en mänsklig konstruktion för att få församlingen att fungera.
Gränser kommer alltid att finns. De kan inte tas bort, bara flyttas. Tar man bort kriterierna
för medlemskap så kommer nästa fråga; ska vem som helst kunna bli församlingsledare,
pastor,… Har vi inga gränser så är vi ingen församling, en konfessionell gräns måste man
ju ändå ha. Här gäller det primärt att välja ett bra system och sedan lämna den frågan och
gilla läget! En ny idé som jag gillar är att man skulle ha en ordning där man som
församlingsmedlem överlåter sig på ex.3år, sedan har man en medlemskapsförnyelse med
samtal om vision och sådant. Skapar bra kontakt med folk i församlingen och fångar upp
vad som händer.
L.T.: I fornkyrkan hade man detta i form av dopförnyelsen. En ny församling måste
komma in på ett bra spår och sedan köra på.
J.H.: Bestäm er för en modell och se den som en konstruktion och inte som något evigt av
Gud givet.
L.T.: Ett råd bara. Jag tycker inte att man ska ha en massa församlingsmöten där man tar
direkta beslut om verksamheten, utan detta förtroende ska vara delegerat till
ledningsgruppen. Ett stort församlingsmöte per år där församlingen kommer till tals om
verksamheten tycker jag borde räcka.
Vi måste också hitta sätt i frikyrkan för att föra fram kritik. Jag tycker att detta ska ske till
ordförande, inte vid kaffemöten. Det snackas alldeles för mycket skit i församlingarna och
kanske beror det på att man inte har några erkända kanaler för att föra fram sin kritik av
hur saker och ting fungerar. En ordnad och respekterad ventil för kritik.
Man ska inte vara rädd för konflikter. Gud är med. Man får lära sig att arbeta tillsammans.
Fortsätta att vara vänner även om man tycker olika. Lär er tycka olika. För fram er mening
och gå vidare som vänner. Tala öppet om det som är svårt och fortsätt vara vänner.
FIKA
EN CENTRUMORIENTERAD KRISTEN ETIK (Pontus)
Som underlag för vår diskussion om medlemskap ska jag kort redogöra för ett perspektiv
på kristen etik och efterföljelse som både betonar behovet av allas tillväxt i Kristus men
samtidigt ger utrymme för olika förståelser och tolkningar av hur detta konkret kan se ut.
Ett sådant perspektiv fokuserar på att en kristen människa alltid bör vara överlåten till att
arbeta på sitt liv utifrån en växande förståelse av evangeliet om Jesus Kristus, vilket
betecknar det centrum som alla kristna samlas omkring. Det inbegriper också faktumet att
förståelsen av hur detta konkret ser ut kan vara olika för olika människor. Detta vittnar
inte minst kyrkohistorien om. I en sådan gemenskap är kärlek uttryckt genom respekt för
varandras olika etiska övertygelser mycket viktig. Man behöver inte tycka lika i allt för att
kunna tillbe Gud tillsammans och vara hängiven att växa i sin förståelse av det kristna
livet. Målet är inte likhet och enformighet utifrån en i allt bestämd mall, utan förändrade
liv utifrån en bredare och växande erfarenhet av evangeliet. Det öppna samtalet kring
Guds ord och Anden står här i förgrund.
Traditionellt inom frikyrkan så har det varit mer vanligt med en mer definierad eller
avgränsande etik, dvs vad som är rätt och fel och vad som är acceptabelt beteende och vad
som kan föreleda uteslutning ur den lokala församlingen har specifierats i detalj. Tyvärr
har en sådan tradition medfört en hel del tråkigheter. Dels har det orsakat att många
individer tvingats bort från en kristen gemenskap beroende på att man setts på en
dansbana, druckit öl eller gjort något annat roligt som idag av de flesta frikyrkliga kristna
ses som naturliga sätt att njuta av Guds skapelse. Dels har det gjort att man idag nästan
inte talar om etik och kristen efterlevnad i församlingarna. Man präglas av rädsla från förr.
Detta är inte bra eftersom traditionell kristen tro inte primärt handlar om att hålla sig till
en bekännelse, eller är ett abstrakt livsåskådningssystem, utan om att leva sitt liv utifrån
en erfarenhet av Guds upprättande kärlek i Jesus Kristus. Ett centrum orienterat kristet
perspektiv på etiken skulle därför här kunna möjliggöra en återerövring av tappad mark.
Vid sidan av bekännelsen och dopet skulle därför den som önskar medlemskap i den
lokala församlingen ge sitt medgivande till att arbeta på sitt liv utifrån en växande
förståelse av evangeliet, med allt det svängrum för mångfald och förändringar som detta
innebär. Vissa kanske tycker att detta leder till flummighet, själv tycker jag att det hjälper
oss att betona det centrala i tron och ge större utrymme för mångfald i mer perifera frågor.
-
Gör du i ett sådant system åtskillnad mellan de som står i ledarfunktion i
församlingarna och vanliga medlemmar?
Ja, och detta tycks också Paulus göra i Nya testamentet. För pastorer och andra ledare i
församlingarna kan man förvänta sig en tydlig kontinuitet med vår traditions förståelse av
vad ett klassisk kristet liv innebär. Detta ska självklart pastorerna undervisa om men också
om den centrala evangeliska värderingen att respektera varandras olikheter och personliga
etiska övertygelser. Man får i högre grad lita på Anden, Ordet och det goda samtalets kraft
i gemenskapen.
ÖPPEN DISKUSSION OCH SKRIFTLIGT INLÄMNADE KOMMENTARER
1. Egna kommentarer vad gäller församlingsledarnas roll…
- ett valt förtroendeskap. Inte bara ledare, utan olika och kompletterande
församlingsmedlemmar
- leda fostra undervisa
- att leda församlingen mot det som är centralt och inge mod att lämna det som är
perifiert
- ska lyssna till medlemmarna i viktiga frågor, inte följa med i allt dock.
- Få så många som möjligt delaktiga, upptäcka gåvorna i försmlingen, ta hand om legala
och ekonomiska frågor
- Ska ha ansvar för att församlingens arbete sker inom ramen för dess mål och visioner.
Ledningen bör inte vara homogen i värderingar, kompletterande. Bör inte bestå av
enbart ledare. Demokratiskt vald.
- Förtroende valda, förpliktigar till ansvar
- Mycket viktigt med en bra ledning. Utvärdering under tiden. Vad behöver den för att
mogna, fungera och utveckla sig.
- Att kunna fatta beslut tillsammans med helige Ande, kunna delegera
- Ska stötta och avlasta pastorn så att pastorn får tid för förkunnelse och bön
- Mer fokus på beslutsfattande av praktisk karaktär. Vitigt att man är överens om att vi
valt vår ledning och att man får finna sig i att alla beslut inte går min väg.
- Att tjäna utifrån förtroende och gåvor. Viktigare att alla upplever att deras röt är viktig
in i församlingen; att Gud kan tala till alla än att alla ska vara med och rösta om allting
- Vara ledarskap just, ärliga och tala om det som inte tystnadspliktigt. Församlingen bör
få reda på vad som föreslås. Ledningen måste ha församlingens förtroende.
2.
-
-
Egna kommentarer vad gäller pastorernas roll, arbetsuppgifter, ansvar,…
ska vara andliga ledare, inte lekledare och domare
leda fostra undervisa
delegera arbetet, människor växer med uppgifter. Förmedla evangeliet så det bli
relevant för människor idag.
Att andligt befrukta församlingen. Vi behöver ha någon äldre gudsman, gudskvinna.
Predika, undervisa, delta, ej leda i allt. Vara ett föredöme
Ska tjäna
Behöver tid för reflektion, bön, handledning, återhämtning, m.m. en utsatt position
som kräver själavård. Inse sin begränsning. Pastorn bör stå för centrum i den kristna
förkunnelsen/trosbekännelsen
Förkunnelsen och själavården. I övrigt samma roll som församlingsledningen
Undervisa och leda församlingen rätt. Själavård
Full fokus på evangeliet och gestaltandet av det idag. Viktigt att de skapar tro till den
andliga biten
-
Måste vara möjligt för pastorn att delegera vissa uppgifter åt församlingsledningen och
medlemmarna med håg och fallenhet för just dessa saker. Håller med Lennart Thörn i
det mesta och Joakim var också bra.
3. Egna kommentarer i medlemskapsfrågan
- vi bör vara öppna för olika tankar och idéer eftersom vi vänder oss till icke-kyrkvana.
Centrumfokusering samtidigt som det finns en positiv fokusering
- alla som är döpta och bekänner Kristus ska få vara medlemmar
- högt till tak. Man ska inte leva upp till höga prestationer
- bör ha en trosdeklaration, låg tröskel, man ska ha möjlighet att visa sitt ansvar
ekonomiskt,…
- att ha en bekännelse om att Jesus Kristus är Guds son och att vilja leva och arbeta på
sin frälsning
- centrumorienterad etik låter jättebra. Bra med någon from av överlåtelse, t.ex3 år
samtal om vision och sånt…
- centrumorienterad kristen etik låter mycket intressant. Frågan är vad man gör i
allvarliga frågor där man tycker olika, t.ex. homosexualitet (och där man anser att det
är medfött, och inte något som man kan arbeta bort). – får man ändå vara med? Ja
tycker att man ska få vara det.
- Givetvis ska man tro på Jesus Kristus. Tro och dop. Kanske behöver inte dopet vara
obligatoriskt från början, ev. något man ”arbetar på?”
- ”Centrumetiken” är klok tycker jag. Bra med lite skarpare krav/tydligare ”krav” på
ledarna.
- Att medlemskapet är en praktisk och inte i första hand teologisk fråga är en bra start,
men det behövs. Tycker att idén om att förnya sin överlåtelse då och då är bra.
Medlemskapet ska handla om överlåtelse till församlingens vision, vad den står för,
till varandra och att vara på väg. Att vilja förändras känns som en rätt inriktning.
- Det måste finns någon form av medlemskap och vissa kriterier för livet i detta. 3års
perioder är ingen dum idé. Livet måste stämma överens med bekännelsen och man kan
inte leva hur som helst. Ryktet utåt är viktigt.
-
1. Det är viktigt att vi vågar tänka nytt! Kyrkan går bakåt i Sverige. Vi behöver bryta
”trenden”.
-
2. Centrumorienterad etik är egentligen en skräpning av tydligheten enligt mitt sätt att
se saken. Jmf Jesu svar på frågan om vilket bud som var lagens viktigaste bud, vilket
han sammanfattar i det gyllne budet att älska Gud av hela din själ, kraft, härta och
förståelse samt att älska din nästa som dig själv. Jesus säger också att han inte har
kommit för att upphäva lagen utan för att skräpa den. Detta tycker jah sammanfattar en
centrumorienterad etik!
AVSLUTNING (Pontus)
Musik och grillfesten behöver finansieras. Förslaget från planeringsgruppen är att alla vi varit
med på visionsträffarna lägger 100kr eller mer per person. Vi tar ingen avgift från besökarna.
Sätt gärna in pengarna på postgirot(Pg 32 64 93-4). Vi räknar med en ca 200 hundra personer.
Uppstarten i höst sker onsdagen den 3 september kl. 19.00 i Betel och då lägger vi i ytterligare
en växel i processen inför den stundande församlingsbildningen i Majorna. Men mer om detta
i sommarens månadsblad; ”sommarbladet”. Tack för den här våren!