Politisk teori 1
Föreläsning 3.
Den västerländska politiska teorins ursprung och natur II. Aristoteles.
Jörgen Ödalen
jorgen.odalen@liu.se
Kort om Aristoteles
• Föddes 384 f.Kr. i Stagira i norra Grekland
(Makedonien).
• Vid 17 års ålder flyttade han till Aten för att studera vid
Platons akademi. Stannade där i 20 år, tills Platons död.
• Under sin 12 år långa frånvaro från Aten reste och
undervisade Aristoteles. Han undervisade bl a Filip av
Makedoniens son, Alexander (”den Store”).
• Återvände till Aten 335 f.Kr. och startade en egen skola;
Lykeion.
• Flydde 12 år senare efter att, precis som Sokrates före
honom, ha anklagats för gudlöshet.
Kort om Aristoteles
• Skrev ungefär 200 verk, varav ett 30-tal finns bevarade,
inom filosofi, etik, politik, biologi, matematik, logik, estetik,
kosmologi…
• Aristoteles tänkande har haft ett enormt inflytande på
nästan all civilisations historia. Under lång tid lästes han
inte i väst, men hans verk levde vidare i de syriska och
arabiska kulturerna.
• På 1200-talet introducerades hans filosofi på nytt i väst och
fördes in i den kristna undervisningen av Thomas av
Aquino.
• Under 1200- till 1700-talet var han ”Filosofen”. Hans filosofi
kom att ifrågasättas först 1651 av Thomas Hobbes.
Aristoteles politiska teori
• För Platon var politikens frågor sammanbundna med
djupt filosofiska frågor om metafysik, kosmos och
själens natur.
• Aristoteles däremot, framstår mer som en modern
statsvetare – som statsvetenskapens fader; han
arbetade empiriskt; samlade in och systematiserade
information om konstitutioner (grundläggande
politiska system); hela 158 stycken.
• Hans verk Den nikomachiska etiken och Politiken
syftade uttryckligen till att undervisa medborgare och
statsmän, och att ge dem råd, snarare än att bygga
filosofiska system.
Aristoteles politiska teori
• Politiken som en praktisk vetenskap; Aristoteles
överger dock inte den politiska filosofins
normativa sida; vi ska inte endast fråga oss vilka
politiska system som finns, utan vilka som är de
bästa politiska systemen – hur kan vi leva goda
liv?
• Eftersom det är politikens – statsvetenskapens –
syfte att hjälpa oss förstå hur vi ska leva gott, är
statsvetenskapen överordnad alla vetenskaper;
vetenskapernas vetenskap.
Aristoteles politiska teori
• Människan är ett zoon politikon – ett politiskt
djur.
• Politiken är naturlig för människan.
• Människan finner lyckan och den moraliska
dygden i medborgarskapet – genom att delta i
det politiska livet.
Aristoteles politiska teori
”Uppenbarligen är människan i mycket högre grad
en samhällsvarelse än vilket bi eller flockvarelse
som helst. Enligt vår mening gör naturen ingenting
utan orsak. Människan har ensam bland djurens fått
talets (logos) gåva.” (Politiken)
Logos (talet/språket/förnuftet) visar vad som är till
fördel och skada, och därför vad som är rätt och
orätt; logos ger oss ett gemensamt moraliskt språk,
och gemenskap i dessa värderingar ”ger oss hus och
hem”.
Aristoteles politiska teori
• I vilken mening är politiken naturlig?
• Aristoteles ger oss två olika, men
sammanhängande, svar:
1. En ”naturlig historia” om staten (polis):
Staten har vuxit fram under historien; från
familjen till stammen, till byn, till polis. Polis
är slutpunkten av en naturlig utveckling; den
fulländade formen av mänsklig samvaro.
Aristoteles politiska teori
2. Polis är naturlig eftersom den skänker
människor möjligheten att uppnå sin telos –
människans mål.
Aristoteles teleologi: Genom att undersöka
målet hos ett ting kan vi förstå dess natur, dess
formella orsak.
Aristoteles politiska teori
• Människans telos är att bli medborgare i en rättvis polis.
Hur vet vi det?
• Jo, för att deltagande i politiken är nödvändigt för att
människan ska uppnå fulländning och lycka – eudaimonia.
• Eudaimonia är något mer än lycka som vi förstår lycka idag
(ett tillfälligt mentalt tillstånd); eudaimonia är ett varaktigt
tillstånd av välbefinnande som kommer av att leva dygdigt.
• Detta gäller enligt Aristoteles endast fria män. Kvinnas telos
är reproduktion. Slavens telos är att utföra manuellt arbete.
Detta för att mannen ska få möjlighet till att ägna sig åt sin
telos: att delta i politiken.
Aristoteles politiska teori
• En människa utan polis – som inte deltar i det
politiska livet – är antingen en best eller en gud.
• Att politiken är naturlig innebär inte att
människan har någon biologiskt inprogrammerad
instinkt som gör att vi deltar i politiken.
• Människan är politisk eftersom vi har logos som
ger oss en frihet i vårt beteende som inte är
tillgängligt för andra djur.
Aristoteles politiska teori
• Logos ger oss förmågan att känna igen och
förstå andra människor i vår polis – vi delar
värderingar som ”ger oss hus och hem”.
• Logos ger oss förmågan att känna kärlek;
kärlek till dem som står oss närmast; vår
politiska natur är inte resultatet av rationella
varelsers strategiska överväganden, utan av
kärlek, vänskap och medkänsla.
Aristoteles politiska teori
• Den form av politisk organisering som skänker
människor möjligheten att uppnå sin telos är av
nödvändighet något partikulärt; det är en specifik
stad, ett specifikt politiskt sammanhang.
• För Aristoteles (liksom för Platon) var polis en
stadsstat; ett litet, oberoende, slutet samhälle,
sammanhållet av förtroende och vänskap.
• En rättvis polis, den bästa organiseringen av en
stat, en dygdig stat, är den som leder oss till att
leva måttfullt och självkontrollerat – enligt
doktrinen om medelvägen.
Aristoteles politiska teori
• Aristoteles vet dock att det finns flera olika typer
av stater. Det goda medborgarskapet är beroende
av vilket slags konstitution man lever under.
• Att vara en ”redbar medborgare” behöver inte
alltid vara samma sak som att vara ”en redbar
man”.
• Att vara en god medborgare innebär därför inte
nödvändigtvis att man deltar i det politiska styret,
utan att man lever i enlighet med den
konstitution man lever under.
Aristoteles politiska teori
Aristoteles idealtyper av konstitutioner
Korrekt
Avvikande
En styrande
Monarki
Tyranni
Få styrande
Aristokrati
Oligarki
Många styrande
Medborgarstat
(Timokrati)
Demokrati
