EUROPAPARLAMENTET

EUROPAPARLAMENTET
1999
 






 
2004
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
DEFINITIVT FÖRSLAG
1999/0212(CNS)  F
29 september 1999
*
FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE
om förslaget till rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar
i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur
(KOM(1999) 219 – C5-0044/1999 – 1999/0212(CNS))
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Kurt Lechner
Föredragande av yttrande *:
Diana Paulette Wallis, utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden
(* Hughesförfarandet)
PR\382687SV.doc
SV
PE 231.867
SV
Teckenförklaring
*
**I
**II
***
***I
***II
***III
Samrådsförfarandet
majoritet av de avgivna rösterna
Samrådsförfarandet (första behandlingen)
majoritet av de avgivna rösterna
Samrådsförfarandet (andra behandlingen)
majoritet av de avgivna rösterna för att
godkänna den gemensamma ståndpunkten
majoritet av parlamentets samtliga ledamöter
för att avvisa eller ändra den gemensamma
ståndpunkten
Samtyckesförfarandet
majoritet av parlamentets samtliga ledamöter
utom i d fall som avses i artiklarna 105, 107,
161 och 300 i EG-fördraget och artikel 7 i
EU-fördraget
Medbeslutandeförfarandet (första
behandlingen)
majoritet av de avgivna rösterna
Medbeslutandeförfarandet (andra
behandlingen)
majoritet av de avgivna rösterna för att
godkänna den gemensamma ståndpunkten
majoritet av parlamentets samtliga ledamöter
för att avvisa eller ändra den gemensamma
ståndpunkten
Medbeslutandeförfarandet (tredje
behandlingen)
majoritet av de avgivna rösterna för att
godkänna det gemensamma utkastet
Förkortningar av utskottens namn
I.
II.
III.
IV.
V.
VI.
VII.
VIII.
IX.
X.
XI.
XII.
XIII.
XIV.
XV.
XVI.
XVII.
AFET utskottet för utrikesfrågor, mänskliga
rättigheter, gemensam säkerhet och
försvarspolitik
BUDG budgetutskottet
CONT budgetkontrollutskottet
LIBE utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter
samt rättsliga och inrikes frågor
ECON utskottet för ekonomi och valutafrågor
JURI utskottet för rättsliga frågor och den inre
marknaden
INDU utskottet för industrifrågor, utrikeshandel,
forskning och energi
EMPL utskottet för sysselsättning och socialfrågor
ENVI utskottet för miljö, folkhälsa och
konsumentfrågor
AGRI utskottet för jordbruk och landsbygdens
utveckling
PECH fiskeriutskottet
REGI utskottet för regionalpolitik, transport och
turism
CULT utskottet för kultur, ungdomsfrågor,
utbildning, medier och idrott
DEVE utskottet för utveckling och samarbete
AFCO utskottet för konstitutionella frågor
FEMM utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor
PETI utskottet för framställningar
(Angivet förfarande baseras på den rättsliga grund som
kommissionen föreslagit.)
PE 231.867
SV
2/15
PR\382687SV.doc
INNEHÅLL
Sida
Protokollsida...........................................................................................................................4
FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT...............................................................................................5
FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION ............................................................8
MOTIVERING .......................................................................................................................9
Yttrande från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (*)...................................
(*) Hughesförfarandet
PR\382687SV.doc
3/15
PE 231.867
SV
PROTOKOLLSIDA
Med en skrivelse av den 14 juli 1999 begärde rådet i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget att
parlamentet skulle yttra sig över rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av
handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.
Vid plenarsammanträdet den 23 juli 1999 tillkännagav talmannen att hon hänvisat detta
förslag till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som
utsetts till ansvarigt utskott och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden som
utsetts till rådgivande utskott.
Vid utskottssammanträdet den 29 juli 1999 utsåg utskottet för medborgerliga fri- och
rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Kurt Lechner till föredragande.
Vid utskottssammanträdet den 17 september 1999 meddelade talmannen att betänkandet
skulle utarbetas av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes
frågor i förbindelse med det rådgivande utskottet, enligt Hughesförfarandet.
Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den … 199… behandlade
utskottet/utskottet för … kommissionens förslag och förslaget till betänkande.
Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) förslaget
till lagstiftningsresolution med … röster för, … röster emot och … nedlagda röster.
Följande deltog i omröstningen: … (ordförande/ordförande för sammanträdet), … (och …)
(vice ordförande), … (föredragande), …, … (suppleant för …), … (suppleant för … i enlighet
med artikel 153.2 i arbetsordningen), … och …
Yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden bifogas detta betänkande.
Betänkandet ingavs den … 199…
Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till
föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas/har
fastställts till den … 199… kl. …
PE 231.867
SV
4/15
PR\382687SV.doc
FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT
Förslag till rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och
ärenden av civil eller kommersiell natur (KOM(1999) 219 – C5-0044/1999 –
1999/0212(CNS))
Förslaget godkänns med följande ändringar
Kommissionens förslag 1
Parlamentets ändringsförslag
(Ändringsförslag 1)
Titel och text
Ersätt ordet ”direktiv” med förordning i hela texten.
(Ändringsförslag 2)
Artikel 1.2
2. Detta direktiv är inte tillämpligt när
adressen till den person som skall delges
inte är känd.
2. Detta direktiv är inte tillämpligt när
adressen till den person som skall delges
inte är känd, vare sig
folkbokföringsadressen eller adressen till
personens huvudsakliga hemvist.
(Ändringsförslag 3)
Artikel 2.3
3. En medlemsstat kan utse endast ett
sändande organ och endast ett mottagande
organ, eller ett enda organ med båda
funktionerna. En federal stat, en stat där
flera rättssystem tillämpas eller en stat med
autonoma territoriella administrationer har
rätt att utse mer än ett sådant organ.
Organen skall utses för en tid av fem år,
med möjlighet till förlängning vart femte
år.
3. En medlemsstat kan utse endast ett
sändande organ och endast ett mottagande
organ, eller ett enda organ med båda
funktionerna. En federal stat, en stat där
flera rättssystem tillämpas eller en stat med
autonoma territoriella administrationer har
rätt att utse mer än ett sådant organ.
Organen skall utses för en tid av fem år,
med möjlighet till förlängning vart femte
år.
1
PR\382687SV.doc
5/15
PE 231.867
SV
Detta är emellertid att betrakta som
undantag som endast får tillämpas om den
berörda medlemsstatens system för att
översända handlingar i mål och ärenden för
delgivning inte tillåter omedelbar
översändning.
(Ändringsförslag 4)
Artikel 3 första stycket b
b) att söka lösningar på svårigheter som
kan uppstå när handlingar översänds för
delgivning,
b) att söka lösningar på svårigheter som
kan uppstå när handlingar översänds för
delgivning, inbegripet att hjälpa till då
adressen är felaktig eller då språkliga
problem föreligger,
(Ändringsförslag 5)
Artikel 8.1a (ny)
1a. Adressaten kan begära att den centrala
enheten i den medlemsstat där han eller
hon är bosatt tillhandahåller en vägledande
översättning på (ett av) denna
medlemsstats officiella språk.
(Ändringsförslag 6)
Artikel 11.1
1. För delgivning av handlingar i mål eller
ärenden på begäran av en medlemsstat får
den mottagande medlemsstaten inte
utkräva avgift eller kostnadsersättning.
PE 231.867
SV
1. För delgivning av handlingar i mål eller
ärenden på begäran av en medlemsstat får
den mottagande medlemsstaten inte
utkräva avgift eller kostnadsersättning. Inte
heller får några avgifter till sändande
organ, mottagande organ eller till den
centrala enheten utkrävas.
6/15
PR\382687SV.doc
(Ändringsförslag 7)
Artikel 13 första stycket
Varje medlemsstat får, utan användande av
tvångsmedel, omedelbart genom sina egna
diplomatiska eller konsulära tjänstemän
delge personer som är bosatta i en annan
medlemsstat handlingar.
PR\382687SV.doc
Varje medlemsstat får, i undantagsfall och
utan användande av tvångsmedel,
omedelbart genom sina egna diplomatiska
eller konsulära tjänstemän delge personer
som är bosatta i en annan medlemsstat
handlingar.
7/15
PE 231.867
SV
FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets direktiv om
delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell
natur (KOM(1999) 219 – C5-0044/1999 – 1999/0212(CNS))
(Samrådsförfarandet)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
-
med beaktande av kommissionens förslag till rådet, (KOM(1999) 219 –
1999/0212(CNS)),
-
efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget (C5-0044/1999),
-
med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,
-
med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt
rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre
marknaden (A5-0000/1999).
1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet,
2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med
artikel 250.2 i EG-fördraget,
3. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
PE 231.867
SV
8/15
PR\382687SV.doc
B.
MOTIVERING
Inledning
En förstärkning av det rättsliga samarbetet utgör en viktig etapp då man försöker skapa ett
europeiskt rättsområde. Idag då den fria rörligheten för personer, varor och tjänster
intensifieras på den inre marknaden måste de gränsöverskridande förfarandena vara snabba
och säkra. Det är därför nödvändigt att förbättra och påskynda medlemsstaternas inbördes
översändande av handlingar för delgivning i mål och ärenden av civilt eller kommersiellt slag.
Haagkonventionen av den 15 november 1965 och flera andra bilaterala och regionala
instrument har visat sig otillräckliga och har dessutom lett till förvirring, långsamhet och
misstag. Därför beslöt rådet (justitieministrarna) den 29-30 oktober 1993 att tillsätta en
arbetsgrupp som skulle inrikta sig på hur man skulle kunna förenkla översändandet av
handlingar för delgivning.
Arbetsgruppens verksamhet ledde till att man den 26 maj 1997 slöt en konvention om
översändande av handlingar, grundad på artikel K 3 i EU-fördraget. Då Amsterdamfördraget
trädde i kraft hade konventionen inte ratificerats av medlemsstaterna. I enlighet med EGfördragets artiklar 61c och 65, genom vilka det rättsliga samarbetet har förts över till
gemenskapslagstiftningen, beslöt kommissionen då att lägga fram 1997 års konventions text i
form av ett förslag till direktiv. Denna överföring av konventionen till gemenskapens
lagstiftning kommer att medverka till att konventionens bestämmelser kan börja genomföras
samtidigt och på ett enhetligt sätt.
Enligt artikel 67 i EG-fördraget måste rådet vara enhälligt då det beslutar att anta direktivet.
Direktivet skall inte tillämpas på Förenade kungariket och Irland och inte heller på Danmark,
om länderna inte så önskar. Men Förenade Kungariket och Irland uppgav vid rådets (rättsliga
och inrikes frågor) möte i mars 1999 att de ville delta fullt ut i gemenskapens verksamhet
gällande det rättsliga samarbetet. Danmark har däremot inte meddelat någon vilja i denna
riktning.
Nedan sammanfattas huvudlinjerna i förslaget till direktiv och de främsta ändringarna jämfört
med Haagkonventionen från 1965.
1.
Tillämpningsområde
Enligt artikel 1 skall direktivet endast tillämpas då en handling i ett mål eller ärende av civil
eller kommersiell natur skall sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning.
Direktivet gäller såväl handlingar i mål eller ärenden som andra handlingar (t.ex. handlingar
upprättade inför notarius publicus eller av en exekutor). Om man vill känna till exakt hur de
olika handlingarna definieras, får man konsultera gällande rätt antingen i den sändande eller i
den mottagande medlemsstaten eller granska EG-domstolen tolkning.
Direktivet skall inte tillämpas på straffrätts- och skatteärenden, men omfattar ändå
civilrättsliga mål inom ramen för sådana ärenden.
PR\382687SV.doc
9/15
PE 231.867
SV
I artikel 1.2 anges att direktivet inte är tillämpligt när adressen till den person som skall delges
inte är känd. Om adressen däremot endast är ofullständig eller inexakt har medlemsstaten
skyldighet att göra de efterforskningar som behövs.
II.
Delgivning av handlingar
1.
Berörda enheter
I artikel 2 fastställs den allmänna principen att det är decentraliserade organ i medlemsstaterna
som skall översända handlingarna. Det är en av direktivets nya grundläggande bestämmelser.
På detta sätt vill man avskaffa de mellanled som idag försvårar och bromsar förfarandet, både
i den sändande och i den mottagande medlemsstaten.
a) Sändande och mottagande organ
För att förenkla delgivningsförfarandet skall medlemsstaterna utse sändande organ och
mottagande organ, det vill säga tjänstemän, myndigheter eller andra personer som skall ha
behörighet att översända respektive ta emot handlingar i mål och ärenden som skall delges i
en annan medlemsstat. De medlemsstater som har ett federalt system, liksom medlemsstater
med flera olika giltiga rättsordningar eller medlemsstater med självstyrande delar kan utse
flera olika organ. Medlemsstaterna kan även göra undantag från principen om decentralisering
och förklara att de för hela sitt territorium utser ett enda organ som skall vara ansvarigt för att
översända handlingarna och ett enda organ som skall ansvara för mottagandet. Medlemsstaten
kan till och med utse ett enda organ som skall ansvara för båda dessa uppgifter.
b) Centrala enheter
I artikel 3 i direktivet anges att även centrala enheter skall inrättas. I allmänhet är dessa
centrala enheter inte ansvariga för själva överförandet, utan deras uppgift är att ge information
och underlätta de sändande och de mottagande organens uppgift. (Det kan till exempel gälla
att fastställa vilket det mottagande organet skall vara då de uppgifter som finns är otillräckliga
eller uppgifter om det mottagande organets fortsatta översändande). I undantagsfall (se artikel
3 c), till exempel då en domstol inte fungerar på grund av eldsvåda eller generalstrejk eller då
en naturkatastrof drabbat landets mottagande organ, kan den centrala enheten själv ta på sig att
översända handlingarna i fråga.
2.
Översändande av handlingar
De organ som utsetts skall översända handlingarna direkt och snarast möjligt och ”på varje
lämpligt sätt” (artikel 4). I direktivet finns ingen förteckning över vilka former för
översändning som kan användas, utan varje enhet kan välja mellan de alternativ som de
interna reglerna tillåter.
Den handling som översänds skall åtföljas av en framställning ifylld på ett standardformulär.
Framställningen skall vara skriven på den mottagande medlemsstatens officiella språk eller på
ett annat EU-språk som mottagarlandet godkänt. De begrepp som används i
standardformuläret kommer inte att behöva översättas, eftersom kommissionen skall utarbeta
en ordlista på de officiella EU-språken med de juridiska begrepp som används.
PE 231.867
SV
10/15
PR\382687SV.doc
Ingen legalisering skall krävas. Förfarandet skall vara smidigt (till exempel genom att
medlemsstaterna själv får välja i vilken form översändningen skall ske) men får inte försvåra
för mottagaren (innehållet måste till exempel vara väl läsligt, se artikel 4.2).
I artikel 12 föreskrivs att medlemsstaterna i undantagsfall (jfr ovan beskrivna särskilda
omständigheter) får översända handlingarna på konsulär eller diplomatisk väg.
3.
Översättning av handlingar
Översättning av handlingarna är inte obligatorisk. Men det sändande organet skall upplysa
sökanden om att adressaten kan vägra att ta emot handlingen därför att den inte är skriven på
något av de språk som avses i artikel 8.
Om sökanden väljer att låta översätta handlingen skall han eller hon innan handlingen
översänds stå för alla översättningskostnader.
4.
Mottagande av handlingar
a) Krav på snabbt agerande
Det mottagande organet skall så snart som möjligt (senast sju dagar efter mottagandet av
handlingen) sända ett kvitto till det sändande organet. Som kvitto räcker en kopia av
standardformuläret där delen ”mottagningsbevis” fyllts i (se artikel 6). Om framställningen
om delgivning uppenbart ligger utanför direktivets tillämpningsområde eller om de formella
kraven inte uppfyllts, skall det mottagande organet skicka tillbaka handlingen till
sändarorganet. Om det mottagande organet saknar territoriell behörighet, skall det
vidarebefordra handlingarna till det behöriga mottagande organet i samma medlemsstat och
meddela det sändande organet om detta.
b) Vägran att ta emot en handling
Adressaten kan vägra att ta emot den handling som skall delges, om handlingen inte är skriven
på det eller de officiella språken i den mottagande medlemsstaten eller på ett språk som han
eller hon förstår (artikel 8). Det mottagande organet skall omedelbart informera det sändande
organet om adressatens vägran. Kostsamma översättningar kan visa sig onödiga till exempel
då adressaten är medborgare i sändarlandet eller förstår detta lands språk. Detta gäller även då
medlemsstaterna slutit språkliga avtal (de nordiska länderna använder utan åtskillnad danska,
norska och svenska). Direktivet innehåller alltså inga bestämmelser om obligatorisk
översättning, men adressatens intressen skyddas genom att denne tillåts vägra ta emot en
handling.
5.
Delgivning av handlingar
a) Krav på snabbt agerande
Samma krav på snabbhet som gällde för att skicka ett mottagningskvitto, gäller även då det
mottagande organet skall delge eller låta delge handlingen. Alla åtgärder skall vidtas så snart
som möjligt. Om det inte har varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter
mottagandet (artikel 7.2), måste det mottagande organet underrätta det sändande organet om
förseningen och dess orsaker.
PR\382687SV.doc
11/15
PE 231.867
SV
Delgivning per post är i princip tillåten (under vissa förutsättningar som medlemsstaterna kan
precisera, såsom att delgivningen måste skickas som rekommenderat brev - se artikel 14).
Delgivningen kan även utföras av diplomatiska eller konsulära tjänstemän. Man behåller alltså
en form som traditionellt används inom internationella förbindelser. Och dessutom kan varje
person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande vända sig direkt till medlemsstatens
behöriga myndigheter för att låta delge handlingar.
b) Datum för delgivning
Delgivningen av en handling medför ofta rättsliga verkningar då den väl ägt rum. Men
reglerna för hur man skall bestämma delgivningsdatum varierar både till form och innehåll
mellan de olika medlemsstaterna. Arbetet med 1997 års konvention ledde till att en princip
fastställdes, nämligen att delgivningsdatum skall vara den dag då handlingen delgivits enligt
den mottagande medlemsstatens lagstiftning. Denna princip gör att adressatens rättigheter
skyddas. Men även en sökandes rättigheter kan behöva skyddas, till exempel om han eller hon
vill handla inom en viss tidsfrist eller en bestämd dag. Därför fastställs i direktivets artikel 9.2
att det är lagstiftningen i den sökandes medlemsstat som skall gälla om en handling måste
delges i viss tid, så att den sökandes intressen då tillgodoses.
c) Kostnader för delgivning
I princip gäller att den mottagande medlemsstaten skall utföra delgivningstjänsterna gratis
(artikel 11). Men den sökande kan tvingas betala vissa kostnader om det inte är
medlemsstaternas myndigheter som står för delgivningsformaliteterna.
Samtliga bestämmelser i direktivet gäller både för översändning av handlingar i rättsliga mål
eller ärenden och för andra handlingar som översänds för delgivning (artikel 16).
III.
Slutbestämmelser
1.
Tillämpning av direktivet
a) Kommissionens övervakande roll
Kommissionen har i uppdrag att utföra det praktiska arbete som behövs för att tillämpningen
av direktivet skall fungera utan problem. Det betyder att kommissionen skall
- utarbeta och uppdatera en handbok med uppgifter som skall stå till sändarorganens
förfogande,
- införa eventuella ändringar i de formulär som används,
- se över och uppdatera förteckningen över de decentraliserade organen.
Kommissionen skall i detta arbete biträdas av en rådgivande kommitté.
b) Översyn av direktivet
Då direktivet varit i kraft i tre år, och därefter vart femte år, skall kommissionen överlämna en
rapport om dess tillämpning till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala
kommittén. Vid behov skall rapporten åtföljas av förslag till hur tillämpningen skall kunna bli
mer effektiv.
PE 231.867
SV
12/15
PR\382687SV.doc
2.
Skydd av svarande som inte inställer sig
På samma sätt som i Haagkonventionen finns vissa bestämmelser som syftar till att skydda
adressatens rättigheter. I direktivet preciseras (artikel 19) att en domare inte får meddela
avgörande om det inte är helt säkert att delgivningen verkligen ägt rum eller om svaranden
inte haft tillräckligt lång tid på sig för att avge svaromål. På samma sätt gäller att om ett beslut
kungjorts i svarandens frånvaro, har denne under vissa förutsättningar möjlighet att få saken
omprövad (med undantag för avgöranden angående personers status; detta av
rättssäkerhetsskäl).
3.
Arrangemang mellan medlemsstaterna och särskilda undantag
a) Arrangemang mellan medlemsstater
Direktivets föreskrifter har naturligtvis företräde framför bestämmelserna i de internationella
konventioner som medlemsstaterna ingått (till exempel Brysselkonventionen från 1968 eller
Haagkonventionen från 1965). Men direktivet hindrar inte att medlemsstaterna bibehåller eller
inför särskilda bestämmelser som syftar till att påskynda översändandet av handlingar, så
länge dessa bestämmelser är i linje med direktivet.
b) Övergångssystem eller särskilda bestämmelser
I motsats till Haagkonventionen tillåter direktivet inga undantag, men möjliggör däremot
övergångssystem eller särskilda system som skall meddelas till kommissionen. Följande
exempel kan nämnas:
- Det är möjligt att utse endast ett organ, som är både sändande och mottagande (artikel
2.3).
- Varje medlemsstat kan förklara att den inte kommer att tillämpa bestämmelserna om
delgivningsdag (artikel 9.3).
- Varje medlemsstat kan förklara att den motsätter sig att diplomatiska eller konsulära
tjänstemän har hand om delgivningen (artikel 13.2).
- Varje medlemsstat kan förklara att den invänder mot att handlingar i mål och ärenden
delges omedelbart därför att en person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande så
önskar (artikel 15.2).
4.
Skydd av personuppgifter
I artikel 22 fastställs att personuppgifter endast skall användas för avsett ändamål, att sekretess
skall garanteras och att de berörda personerna har rätt till information om hur de uppgifter
som översänts använts.
5.
Införlivande och ikraftträdande
Medlemsstaterna skall senast den 30 juni 2000 anta och offentliggöra de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Medlemsstaterna skall tillämpa
direktivets bestämmelser från och med den 1 oktober 2000.
PR\382687SV.doc
13/15
PE 231.867
SV
Slutsatser
a)
Detta förslag till direktiv innebär stora framsteg jämfört med 1965 års
Haagkonvention. Det föreslagna systemet med översändande av handlingar mellan
decentraliserade organ i sändar- respektive mottagarlandet borde göra det möjligt att få
förfarandena att gå snabbare (vare sig det rör sig om skyldigheten att inom sju dagar
skicka ett kvitto på mottagandet eller skyldigheten att delge handlingen inom en månad
efter mottagandet).
Systemet kännetecknas även av förenklade förfaranden och lägre kostnad vad gäller
kraven på att handlingarna skall översättas. De lösningar man här föreslår skyddar i
högre grad än den tidigare konventionen adressatens intressen (adressaten har rätt att
vägra att ta emot en handling och i de fall svaranden inte inställer sig får domstolen
inte avgöra ett ärende utan att först konstatera vissa fakta). Systemet är dessutom
försett med praktiska och mycket användbara verktyg (en handbok för organen och en
ordlista med de juridiska termerna på alla EU-språken) och kommissionen skall
övervaka att systemet fungerar och uppdatera det när så behövs.
b)
Vissa bestämmelser i direktivet kan ändå kritiseras eftersom de inskränker eller gör det
system som föreslås för översändande av handlingarna mer tungrott än vad det skulle
behöva vara. Är det till exempel nödvändigt att ha kvar möjligheten att delge
handlingar genom diplomära eller konsulära tjänstemän? Finns det inte lite för många
övergångsbestämmelser eller särskilda bestämmelser? De riskerar att bromsa
förfarandena och göra att det snabba agerande som är själva målet med direktivet
aldrig kommer till stånd.
Man kan även fundera över risken att möjligheten att vägra ta emot en handling
missbrukas. I direktivet preciseras inte heller vad som menas med adressatens adress är det den adress där personen är folkbokförd eller den där personen mestadels
befinner sig? Denna kritik lades fram av Europaparlamentet redan då 1997 års
konvention behandlades (betänkande av Hartmut Nassauer).2
Föredraganden vill därför lägga fram följande ändringsförslag:
Ändringsförslag 1
Det första ändringsförslagets syfte är att ange att man hellre borde välja en förordning än ett
direktiv som gemenskapsinstrument. En förordning har den fördelen att den betyder en snabb,
klar och enhetlig tillämpning av gemenskapstexten som motsvarar det mål man vill uppnå. Då
man omvandlat andra konventioner till gemenskapstexter är det för övrigt detta slags
instrument man använt.
Ändringsförslag 2
Det verkar önskvärt att närmare precisera vad som menas med adressatens adress. Detta kan
man göra genom att hänvisa till den adress där adressaten är folkbokförd och/ eller den adress
2
Betänkande av Hartmut Nassauer (A4-0101/97).
PE 231.867
SV
14/15
PR\382687SV.doc
där personen huvudsakligen bor.
Ändringsförslag 3
För att försöka få till stånd att handlingarna verkligen översänds omedelbart, är det lämpligt
att markera att den möjlighet en medlemsstat har att utse endast ett sändande och ett
mottagande organ, eller ett enda organ som skall vara både sändande och mottagande, eller till
och med flera sådana organ, skall vara att betrakta som ett undantag.
Ändringsförslag 4
Detta ändringsförslag kompletterar den centrala enhetens uppgifter, så att arbetet skall bli så
effektiv som möjligt.
Ändringsförslag 5
Detta ändringsförslag vill göra det lättare för adressaten att ta emot den delgivna handlingen.
Ändringsförslag 6
Detta ändringsförslag gör texten mer precis, så att det klart framgår att delgivningen skall vara
gratis.
Ändringsförslag 7
Ändringsförslaget gör delgivning genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän till ett
undantagsfall och syftar alltså till att göra omedelbar delgivning till den vanligaste formen.
PR\382687SV.doc
15/15
PE 231.867
SV