Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Australien 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Australien. De mest
omdebatterade bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna rör:
- Urbefolkningen aboriginernas situation
- Flyktingars rättigheter
- Olagliga frihetsberövanden till följd av immigrationsmyndigheternas
agerande
- Obligatoriska fängelsestraff under vissa förhållanden
- De senaste årens skärpta antiterroristlagstiftning
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Australien har ratificerat de centrala konventionerna rörande mänskliga
rättigheter:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
och de två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och
avskaffandet av dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR),
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor (CEDAW), dock inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr (CAT), dock inte tilläggsprotokollet om
förebyggande av tortyr.
2
Konventionen om barnets rättigheter (CRC). Det tillhörande protokollet
om barn i väpnade konflikter är ratificerat men inte protokollet om handel
med barn, som endast är undertecknat. Flyktingkonventionen och det
tillhörande protokollet från 1967.
Australien har ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen
(ICC).
Australien kritiserades år 2005 av FN:s kommitté för avskaffandet av
rasdiskriminering. Kritiken rörde främst aboriginernas situation och bristande
delaktighet i beslutsprocesser som rör befolkningsgruppen, frånvaron av
lagstiftning mot hatbrott i federala lagar och i vissa delstatslagar, oro för ökad
intolerans mot arabiska och muslimska australier, flyktingars rättigheter samt
förekomsten av obligatoriska fängelsestraff i delstaten Western Australia.
Regeringen tillbakavisade kritiken. I september 2005 behandlades Australiens
andra och tredje rapporter i barnkonventionens kommitté och i januari 2006
behandlades Australiens fjärde och femte rapporter i kommittén för
konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor.
Australien har sedan år 2000 varit pådrivande när det gäller reformering av
FN:s kommittéväsende och rapportering när det gäller mänskliga rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig
integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i australiska
fängelser, häkten och andra slutna anstalter är av god standard. Det rapporteras
dock varje år om att enskilda poliser och fängelsepersonal har trakasserat eller
givit uttryck för rasism mot gripna eller fängslade personer, särskilt aboriginer
eller personer ur andra utsatta grupper (bland annat muslimer).
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat i samtliga delstater och territorier sedan 1985.
Enligt lag får australisk polis inte lämna upplysningar till utländska polis- och
åklagarmyndigheter som kan leda till att en person döms till dödsstraff. Åren
2005-2006 har den federala polisen anklagats för att ha lämnat upplysningar till
indonesiska och vietnamesiska polismyndigheter som har lett till gripandet av
australiska ungdomar som därmed riskerar att dömas till dödsstraff för
narkotikasmuggling. Human Rights & Equal Opportunity Commission
(HREOC) menar att detta förfarande står i strid med Australiens skyldigheter
3
enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och dess
tilläggsprotokoll om avskaffandet av dödsstraff. Om information lämnas ut till
ett annat lands polismyndighet måste australisk polis enligt HREOC begära en
försäkran om att dödsstraff inte kommer att tillämpas i det aktuella fallet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar.
Under 2005 ledde två uppmärksammade fall av frihetsberövande till att två
offentliga utredningar gjordes om immigrationsministeriet DIMA:s agerande. I
det ena fallet hade en tysk medborgare med permanent australiskt
uppehållstillstånd internats i 11 månader. I det andra fallet utvisades en
australisk medborgare till Filippinerna. De så kallade Palmer- och
Comrierapporterna framförde kritik mot DIMA:s hantering av de två fallen,
som man menade, reflekterade systematiska brister inom ministeriet. I
december 2006 publicerade den federala ombudsmannen John McMillan en
rapport som följde upp anklagelserna om systematiska brister inom DIMA
med en djupstudie av 20 av totalt 247 ifrågasatta fall. Ombudsmannen lämnade
omfattande förslag om hur DIMA:s rutiner skulle kunna förbättras och
ministeriet har enligt uppgift accepterat samtliga dessa rekommendationer.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Australien är en federal statsbildning med nio olika lagstiftningar - en federal,
sex delstatliga och två territoriella. Brottslagstiftningen varierar mellan
delstaterna. Ett oberoende federalt domstolsväsende garanteras i författningen.
Lagstiftningen och rättsväsendet erbjuder effektiva sätt att ta upp klagomål
från enskilda rörande brott mot mänskliga rättigheter.
Straffbarhetsåldern är tio år i den federala lagstiftningen och i alla delstater
förutom Tasmanien där den är sju år och huvudstadsterritoriet ACT där den är
åtta år. Brott begångna av barn upp till 17 eller 18 års ålder (varierar mellan
delstaterna) behandlas i regel i särskilda barn- och ungdomsdomstolar. Upp till
14 års ålder tillämpas principen om doli incapax – det vill säga att barnet inte
förutsätts veta att ett kriminellt beteende är felaktigt. Ett villkor för fällande
dom är att åklagare kan styrka att barnet insett att handlingen var straffbar.
I Western Australia lagstiftades 1996 om obligatoriska fängelsestraff för såväl
barn som vuxna om minst ett år i de fall de dömdes för inbrott i hem för tredje
gången.
Regeringen har sedan 2001 skärpt antiterroristlagstiftningen i olika omgångar. I
december 2005 antogs Anti-Terrorism Act 2005, som bland annat innebär att
4
personer kan anhållas av polisen i förebyggande syfte under 14 dagar utan att
häktningsförklaring behöver göras. Polisen behöver inte hysa misstanke om att
brott redan har begåtts, utan det räcker att det finns sannolika skäl för att en
misstänkt person är eller har varit involverad i att planera eller genomföra ett
terrordåd. Övervaknings- och kontrollmöjligheter av misstänkta individer
skärptes genom införande av så kallade control orders, under vilka misstänkta
individer kan tvingas till husarrest, att bära elektronisk spårningsutrustning och
förbjudas att kommunicera med vissa människor. Sådana control orders utfärdas
endast efter godkännande av åklagare och beslut i domstol och kan gälla upp
till ett år utan att personen i fråga formellt måste anklagas för ett brott. Polisen
har även fått ökade befogenheter att skjuta för att döda om detta anses
nödvändigt för att skydda liv, samt fått rätt att stoppa och genomsöka
människor på allmän plats.
Den nya lagstiftningen har väckt kritik från en rad organisationer och
rättssakkunniga, däribland HREOC, Law Council of Australia, Australian
Council for Civil Liberties och Human Rights Watch. Kritikerna har bland
annat berört polisens ökade befogenheter och domstolarnas nya roll när det
gäller att utfärda control orders och att i efterhand bekräfta beslut om häktning i
förebyggande syfte. Kritiker har också framhållit att det bör finnas
proportionalitet mellan behovet att skydda allmänheten genom skärpt
lagstiftning å ena sidan och skyddet av personlig integritet och individers
rättssäkerhet å den andra.
De antiterroristlagar som antogs 2001-2003 utvärderades 2006 av en
kommission utsedd av Justitieministeriet. I juni 2006 publicerade den så kallade
Shellerkommissionen sin rapport som bland annat behandlade lagstiftningens
förenlighet med mänskliga rättigheter. Kommissionen rekommenderade
regeringen att göra vissa förändringar för att stärka rättssäkerheten.
Shellerkommissionen noterade också att lagstiftningen hade ökat alienationen
och misstron mot myndigheterna bland Australiens muslimska och arabiska
befolkning och föreslog att regeringen skulle vidta åtgärder för att motverka
denna tendens.
Den federala MR-kommissionen Human Rights & Equal Opportunity
Commission (HREOC, www.hreoc.gov.au) har en roll som oberoende
övervakningsorgan. HREOC rymmer inom sig de uppgifter som utförs av
justitie-, jämställdhets-, diskriminerings- och handikappsombudsmannen i
Sverige.
7. Straffrihet
Straffrihet är generellt inte något problem i Australien.
5
Myndigheten Crime and Misconduct Commission har emellertid 2006 utrett
påståendet om att en polisman i delstaten Queensland, trots att bevisningen
mot honom ansågs tillräcklig, inte har åtalats för misshandel av en mentalt
handikappad aboriginisk man. Denna kommission har också granskat ett fall
där en polisman inte åtalas för vållande till annans död i samband med att en
annan aboriginisk man omkom i ett häkte på Palm Island 2004, en händelse
som då ledde till omfattande och våldsamma kravaller.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Australien har ingen rättighetsförklaring inskriven i författningen. Högsta
domstolen har dock i domslut funnit att fri politisk debatt implicit skyddas i
författningen. Australian Capital Territory och delstaten Victoria har antagit
egna rättighetsförklaringar.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Australien är en federal parlamentarisk demokrati. Delstaterna har egna
folkvalda parlament. Landet är en konstitutionell monarki där drottning
Elizabeth II företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av
premiärministern. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder. Valdeltagande är
obligatoriskt – men bötesstraffet för att inte rösta är ringa och kan undvikas
genom en skriftlig försäkran om giltigt förhinder.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad. Cirka
17 procent av alla anställda är medlemmar i någon fackförening.
Arbetslösheten är med 4,6 procent, den lägsta på över 30 år.
En ny reviderad arbetsrättslagstiftning trädde i kraft under 2006, vilket innebär
att federala regler i stor utsträckning ersätter delstaternas olika regelverk.
Delstaterna opponerade sig mot detta, men Australiens högsta domstol fastslog
i november 2006 att den federala regeringen hade rätt att besluta om federala
arbetsrättsregler. Den nya arbetsrättslagstiftningen anses av vissa kritiker,
däribland oppositionspartiet Labor och ACTU (Australian Council of Trade
Unions), få negativa konsekvenser för den praktiska tillämpningen av bland
annat strejkrätten.
6
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Australiens hälsovårdssystem är väl utbyggt och styrt av en progressiv syn på
allmän folkhälsa. Det genomsnittliga hälsoläget är gott, men det finns en
oroväckande skillnad i hälsostatus mellan aboriginer och övriga australier.
Skillnaden i medellivslängd mellan den aboriginiska och icke-aboriginiska
befolkningen beräknas till 17 år. Till skillnad från läget för urbefolkningarna i
Canada, USA och Nya Zeeland har aboriginernas hälsa inte förbättrats
nämnvärt under de senaste tjugo åren. I december 2006 uppmanade ett 30-tal
frivilligorganisationer, däribland Unicef, australiska Röda Korset, Oxfam och
HREOC i ett öppet brev regeringen att säkerställa att aboriginer får samma
goda hälsostatus som andra australier inom 25 år.
Regeringen är medveten om problematiken och har utformat en övergripande
nationell strategi för att förbättra aboriginers hälsa. Ökade resurser har avsatts
för att öka tillgången till god hälsovård för befolkningsgruppen.
12. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 15 års ålder (16 år i Tasmanien) och
därmed också en rättighet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Australien ligger bland de allra främsta länderna i UNDP:s Human
Development Index (nummer 3 i 2006 års index). Den aboriginiska
befolkningen är dock särskilt utsatt och ligger sämre till än befolkningen i
genomsnitt när det gäller bland annat arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och
ägande av egen bostad.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
All slags könsdiskriminering förbjöds genom 1984 års Sex Discrimination Act,
som också förbjuder sexuella trakasserier. Regeringen har konstaterat att våld
mot kvinnor utgör ett allvarligt och allt mer uppmärksammat problem i det
australiska samhället. Regeringens Office of the Status of Women (OSW) och
en oberoende ombudsmannafunktion mot könsdiskriminering (Sex
Discrimination Commissioner) arbetar aktivt för att komma till rätta med dessa
problem, bland annat genom omfattande annonsering i massmedia och TV.
Flera undersökningar tyder på att aboriginkvinnor är särskilt utsatta för våld.
7
Principen om lika lön för lika arbete infördes i början av 1970-talet, men trots
detta utgör kvinnors löner endast 81 procent av mäns löner. I huvudsak är
löneskillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda
än mansdominerade. HREOC har under 2005-2006 lagt omfattande resurser
på projektet Striking the Balance: Women, Men, Work and Family, som syftar till att
belysa det obetalda arbetets inverkan på jämställdhet mellan kvinnor och män.
Äktenskapsåldern är 18 år. Domstol kan medge giftermål för person, som fyllt
16 år (den andra partnern måste ha fyllt 18 år). Kvinnlig könsstympning är
förbjuden i lag. Hälsovårdsmyndigheter samarbetar med berörda etniska
grupper i syfte att förhindra könsstympning.
Prostitution och bordellverksamhet är tillåten och reglerad i flera delstater.
Handel med kvinnor förekommer, men har kriminaliserats i lagen om
sexslaveri. Den federala polisen har en särskild insatsgrupp, Transnational Sexual
Offences and Trafficking Team, och regeringen satsar årligen 20 miljoner AUD
(australiska dollar) för att förbättra brottsbekämpningen av människohandel
och barnsexturism.
Abortfrågor regleras på delstatsnivå och abort är i praktiken laglig.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter är överlag tillgodosedda i Australien. Utbildning och
hälsovård håller hög standard.
Det finns inte någon lagstadgad minimiålder för förvärvsarbete. Minimiåldern
för rekrytering till Australiens försvarsmakt är 17 år. Policyn är att personal
under 18 år inte skall delta i väpnad konflikt.
Fysisk bestraffning är uttryckligen förbjuden i allmänna skolor (förutom i
Western Australia och Northern Territory). Inget uttryckligt förbud finns mot
fysisk bestraffning i privata skolor (förutom i New South Wales och ACT där
det är förbjudet). "Rimlig" fysisk bestraffning av barn i hemmet är tillåten och
det finns enligt HREOC inget opinionsstöd för att förbjuda aga.
1994 kriminaliserades sexuellt utnyttjande av barn (under 16 år) vid besök
utomlands. Lagstiftning finns som förbjuder handel och innehav av
barnpornografi. Australien har ingått bilaterala överenskommelser med bland
annat Filippinerna och Fiji i syfte att konkretisera det praktiska samarbetet mot
barnsexturism.
8
2005 beslöt regeringen, mot bakgrund av flera års kritik, att upphäva den praxis
som innebar att barn till asylsökande internerades i flyktingförläggningar. Sedan
juli 2005 finns inte längre några barn internerade i sådana förläggningar.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Urbefolkningen, aboriginerna, utgör cirka 2 procent (415 000 invånare) av
Australiens befolkning. Lagstiftningen förbjuder alla former av diskriminering
på grundval av ras, hudfärg, ursprung och nationell och etnisk bakgrund. Trots
detta visar alla relevanta indikatorer – till exempel hälsa, förväntad livslängd,
barnadödlighet, utbildning, arbete, inkomster, bostäder, fängelsestraff och
politisk representation på alla nivåer – att aboriginerna utgör den mest
förfördelade befolkningsgruppen. Australiens statskontor publicerade 2005
rapporten Overcoming Indigenous Disadvantage, som visar att gapet mellan
aboriginerna och den övriga befolkningen är betydande, även om vissa
förbättringar har skett under senare år när det gäller till exempel
utbildningsresultat och sysselsättningsnivå.
Det finns generellt en samsyn mellan den federala regeringen,
delstatsregeringarna (som bär huvudansvar för utbildning och sjukvård) och
aboriginiska företrädare om att problemen är utbredda, djupgående och
oacceptabla, samt att kraftfulla insatser behövs för att komma till rätta med
dessa. Däremot kan det inte sägas finnas enighet om vilka metoder som är bäst
lämpade och mest effektiva för att förbättra aboriginernas livsvillkor.
2004 upplöste regeringen Aboriginal and Torres Strait Islander Commission (ATSIC)
och förde över ansvaret för olika stödprogram till de federala ministerierna, i
syfte att låta arbetet med att förbättra aboriginernas situation genomsyra alla
regeringens arbetsområden (så kallad mainstreaming). Bakgrunden var att
regeringen, liksom oppositionspartiet Labor och vissa aboriginska företrädare,
menade att ATSIC under en lång rad år hade misslyckats med sitt uppdrag att
förbättra aboriginernas situation, trots att betydande finansiella resurser ställts
till dess förfogande. Regeringen ansåg att politiken med särskilt riktade
stödprogram var ineffektiv och att de tjänster som erbjöds aboriginerna, till
exempel inom utbildnings, sysselsättnings- och hälso- och sjukvårdsområdena,
var av betydligt sämre kvalitet är de tjänster som andra australier hade tillgång
till.
2004 upplöstes även ATSIC:s valda församling då regeringen menade att denna
inte var representativ till följd av lågt valdeltagande och bristande förtroende
hos merparten av aboriginerna. ATSIC ersattes istället av en av regeringen
utsedd rådgivande församling, National Indigenous Council, som samråder med en
Ministerial Task Force on Indigenous Affairs, bestående av nio ansvariga ministrar,
9
inklusive finans-, hälso- och utbildningsministrarna. Samordningen av
mainstreaming-politiken sker genom en statssekreterargrupp ledd av
premiärministerns statssekreterare. Federala Office of Indigenous Policy Coordination
ansvarar för nationell policyutveckling, medan samordning på delstatsnivå
sköts av lokala Multi-Agency Indigenous Coordination Centres (ICC:s). I budgeten för
2006/2007 har den federala regeringen anslagit 3,3 miljarder AUD för att
främja urbefolkningens levnadsvillkor. Federala satsningar på områden som
kompetensutveckling, initiativ för att minska beroendet av arbetslöshetskassa
och socialbidrag, samt insatser för att förebygga kriminalitet, drogmissbruk och
våld, sker som komplement till delstaternas åtgärder. Många stödåtgärder
utförs inom ramen för avtal, så kallade Shared Responsibility Agreements (SRA:s)
och Regional Responsibility Agreements (RRA:s), mellan regeringen och lokala
aboriginska samhällen eller grupper. Syftet från regeringens sida är att öka
aboriginernas ägandeansvar för stödinsatserna.
Modellen med mainstreaming och SRA:s och RRA:s har prövats under snart
två år, men enligt företrädare för regeringen är det ännu för tidigt att avgöra
om denna politik ger bättre resultat än tidigare prövade lösningar. Kritiker av
den nya strategin menar att aboriginerna genom ATSIC:s avskaffande har
förlorat det inflytande som den direktvalda representationen gav. HREOC
framhåller att frågan om frånvaro av aboriginskt deltagande i beslut som berör
befolkningsgruppen väcker oro. Medlemmar av regeringens utnämnda National
Indigenous Council uppges ha övervägt att hoppa av, då regeringen inte sägs ha
konsulterat rådet i utlovad utsträckning. Andra kritiker menar att regeringens
nya strategi på sikt syftar till, eller riskerar leda till, en fullständig assimilering av
urbefolkningen.
Frågan om aboriginernas landrättigheter har åter aktualiserats genom ett
uppmärksammat domstolsbeslut som i september 2006 tilldömde Noongarfolket sedvanerätt, så kallat Native Title, över området Perth. Detta beslut har
överklagats till Högsta domstolen av både delstatsregeringen i Western
Australia och den federala regeringen. Frågan om ersättning till de individer
som skilts från sina familjer som barn, den så kallade stulna generationen är
fortfarande olöst. Under perioden 1910-1970 skildes mellan 10-30 procent av
samtliga aboriginbarn med olika grader av tvång från sina föräldrar och
placerades i fosterhem eller i barnhem.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
I maj 2004 instiftades en lag som uttryckligen förbjuder äktenskap mellan
homosexuella. Övrig öppet diskriminerande lagstiftning försvann 1997.
Implicit diskriminerande element kvarstår dock i vissa fall och är föremål för
debatt och utredning av HREOC. HREOC framhåller att homosexuella par
10
diskrimineras när det gäller grundläggande rättigheter som andra par tar för
givna, som till exempel sjukledighet för vård av gemensamt barn, skatteavdrag
och socialbidrag, pensionsavkastning, åldringsvård och vid invandring till
Australien. HREOC:s pågående utredning Same-Sex; Same Entitlements skall
enligt plan presenteras i parlamentet 2007.
18. Flyktingars rättigheter
Australien är ett traditionellt invandringsland som årligen tar emot ungefär
132 000 människor. Av dessa ingår cirka 119 000 personer i det ickehumanitära migrationsprogrammet för arbetskraftsinvandring, medan det
humanitära programmet, som omfattar kvotflyktingar och
familjeåterföreningsplatser, uppgår till 13 000 platser. UNHCR är mycket nöjt
med det väl ordnade samarbetet med Australien om kvotflyktingar och de
betydande resurser (två miljarder AUD över en treårsperiod) som regeringen
satsar på återuppbyggnad av flyktingars liv och deras integrering i samhället.
Men liksom många frivilligorganisationer och rättssakkunniga har UNHCR
synpunkter på Australiens medvetna avskräckningspolitik gentemot
asylsökande som anländer på irreguljärt vis, till exempel med hjälp av
människosmugglare.
Sedan 1999 beviljas asylsökande som anländer på irreguljärt vis och som
konstateras ha flyktingstatus endast ett treårigt temporärt visum med beskurna
rättigheter jämfört med kvotflyktingar som ges permanent uppehållstillstånd.
Sedan en lagskärpning år 2001 i samband med den så kallade Tampaaffären
gäller att alla personer som kommit in i landet irreguljärt skall hållas i förvar i
särskilda flyktingförläggningar, antingen på australiska fastlandet, eller i
särskilda off-shore-center på Nauru, Christmas Island eller i Papua Nya
Guinea. Lagarna innebär också att asylsökande som har befunnit sig minst sju
sammanhållna dagar i ett annat land där de kunnat söka och få effektivt skydd
inte kan få permanent skyddsvisum i Australien.
UNHCR, människorättsorganisationer, flyktingorganisationer och
oppositionspolitiker har kritiserat det faktum att asylsökanden har kunnat
hållas i förvar i flyktingförläggningar under mycket lång tid, i vissa fall på
obestämd tid. Sverige fattade i december 2006 beslut om att ta emot en
asylsökande man som befunnit sig i internering under fem år i det australiska
off-shore centret i Nauru. Kritik har även framförts mot Australiens politik att,
som enda land, bevilja endast tillfälliga visum för personer som genomgått
fullständig asylprövning och som konstaterats vara i behov av skydd.
Sommaren 2005 fattade regeringen en rad beslut som lättade något på den
restriktiva politiken. 9 500 personer som då hade temporära skyddsvisum
(Temporary Protection Visas) uppmanades att ansöka om förnyad prövning och i
11
december 2006 hade drygt 8 000 av dessa beviljats permanenta
uppehållstillstånd. Regeringen beslöt vidare att inga barn skall få internas i
flyktingförläggningar. För att råda bot på långa handläggningstider infördes
bland annat en tidsgräns på tre månader för att få ett första besked om
flyktingstatus beviljas eller ej. Slutligen har invandrarministern givits utökade
möjligheter att själv fatta beslut om permanenta visum för irreguljärt anlända
asylsökande.
Åtgärderna har överlag mottagits positivt, även om MR-organisationer menar
att principerna om tvångsinternering och extraterritoriell behandling av
asylansökningar i off-shore centres utomlands bör avskaffas. UNHCR har även
kritiserat det beslut som i november 2006 fattades av Australiens Högsta
domstol. I detta domslut, som rörde regeringens behandling av förnyade
ansökningar från två personer som innehade temporära skyddsvisum, slog
Högsta domstolen fast att bevisbördan låg på de asylsökande, när det gällde att
bevisa att det inte var säkert för dem att återvända till sina hemländer.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av funktionshindrade förbjöds i lag 1992.
HREOC arbetar aktivt för att förmå den federala och delstatsregeringarna att
satsa ytterligare resurser på att förbättra mentalsjukvård och för att förbättra
funktionshindrades villkor på arbetsmarknaden och enskilda arbetsplatser. En
rapport om funktionshindrades villkor på arbetsmarknaden publicerades i
februari 2006. HREOC försöker också förmå den federala regeringen att
förbättra tillgängligheten för funktionshindrade på offentliga arbetsplatser.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Den federala MR-kommissionen Human Rights & Equal Opportunity
Commission (HREOC, www.hreoc.gov.au) har en roll som oberoende
övervakningsorgan. HREOC rymmer inom sig de uppgifter som utförs av
justitie-, jämställdhets-, diskriminerings- och handikappsombudsmannen i
Sverige.
Därutöver finns ett stort antal oberoende MR-organisationer verksamma på
alla relevanta områden.
12
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Mänskliga rättigheter utgör en integrerad del av Australiens utrikes- och
biståndspolitik. En dialog om mänskliga rättigheter pågår med Kina. HREOC
har nära samarbete med nationella människorättskommissioner i Sydostasien
och Stilla Havet och fungerar som sekretariat för Asia Pacific Forum of
National Human Rights Institutions. En rad biståndsinsatser genomförs i
regionen.
