Nyheter om Inre rum och bidrag från deltagare
Nr. 1 - 2009
• TEMA BEHANDLING
• Vad innebär evidens? Sid. 12
• Krångligt att leva med PTSD Sid. 6
Temat för detta nummer av Inblick är
behandlingsmetoder inom psykiatrin.
Utmärkande för dagens situation är
att det finns ett helt spektrum av sådana.
Visserligen ligger tyngdpunkten på
medicinering med psykofarmaka,
men det finns även allt ifrån elchocksbehandling till KBT och psykodynamisk
samtalsterapi.
Rivaliserande skolor inom läkarkåren betraktar
patienterna ur olika perspektiv. Några ser
människan främst som en fysisk, biologisk varelse.
Andra betonar sociala eller psykologiska faktorer.
Ytterligare en grupp försöker syntetisera ihop
dessa synsätt för att uppnå vad psykiatern och
författaren Johan Cullberg kallar för ett ”integrerat
perspektiv”.
Vilken riktning är då bäst? Och hur kommer
framtidens psykiatri att se ut? Den kanske
tydligaste trenden idag verkar vara krav på
individualisering. När man intervjuar brukare om
vad som fungerat bäst i just deras behandling och
återhämtning – ja, då får man tusen och ett olika
svar. Det som räddat livet på den ena har förstört
livet för den andra. Det som blev ett genombrott
för en kan ha lämnat en annan neutral och
likgiltig. Kort sagt: det verkar inte finnas några
patentlösningar.
Målet för framtidens psykiatri bör – i mån av
tid och resurser – vara att försöka skräddarsy
behandling för varje enskild patient, det vill säga
för individen. För medan till exempel en persons
psykos beror på ett barndomstrauma, så har en
annan person med en till synes liknande psykos
haft en trygg och lycklig barndom. Därför måste
man gå på djupet, för att ta reda på var exakt
problemen egentligen ligger. Det kräver att vi
är ödmjuka när det gäller våra käpphästar och
försiktiga med att förespråka just den eller den
behandlingsmetoden som den bästa. För kan den
verkligen vara det – för alla?
Christian Linde
Freud - den psykodynamiska terapins fader. På sidan 7 kan du läsa
om Anneli, som använt psykodynamisk terapi som ett verktyg i sin
återhämtning efter återkommande psykoser.
Illustration: Fredrik Mattsson
Vad är Inre rum?
Inre rum verkar för att sprida ökad kunskap om
psykisk ohälsa och för att ge brukare av psykiatrin
en egen röst. Vi bygger ett kunskapscenter i centrala
Göteborg, öppet för allmänheten, med utställningar,
föreläsningar, info-disk och mycket mer. Alla med
egen erfarenhet av psykisk ohälsa som känner att
ämnet är viktigt är välkomna att delta i Inre rum.
Aktuellt
Från Inre rum
Missa inte vår
internet-blogg
På bloggen kan du läsa om Inre rums
verksamhet, få tips om intressanta
saker som händer inom området
psykisk ohälsa och hälsa och se
på bilder från våra aktiviteter.
www.inrerum.blogspot.com
Boka föredrag!
Ämnet samverkan är kanske
extra aktuellt just nu, med
tanke på den nya vårdform
som regeringen klubbade
igenom förra året: Öppen
psykiatrisk tvångsvård.
Vårdformen är tänkt att vara
ett mellansteg för patienter
som inte kan skrivas ut från
tvångsvård, men som inte
behöver vara på sjukhus.
Är du intresserad av psykets historia,
inifrånperspektiv på psykisk ohälsa,
återhämtning eller något annat som
rör psykisk sjukdom och ohälsa?
Inre rum erbjuder flera olika
föredrag, exempelvis för brukare,
anhöriga, vårdpersonal, politiker
och tjänstemän, media, skolklasser
och en intresserad allmänhet.
Samverkan var också temat på en
seminariedag i slutet av förra året på
Möjligheternas Hus, ett aktivitetshus
för rättspsyk i Göteborg. Deltagarna
var anställda inom kommun, region
och på Socialstyrelsen, förtroendevalda samt brukare från rättspsyk,
Inre rum, RFHL och NSPH.
I föredragen läggs stor vikt vid det
personliga erfarenhetsperspektivet,
och efteråt finns tid för samtal och
frågor. Tidigare föredrag har bland
annat handlat om kreativitet och
återhämtning, borderline och psykets
historia.
Vi på Inre rum presenterade vår
verksamhet och berättade om hur
vi kan vara en viktig resurs när det
gäller frågor om samverkan. Vi höll
även två föredrag med erfarenhetsperspektiv. Gisela Larsen, som har
erfarenhet av borderline, berättade
Saknar ni egen lokal som lämpar sig
för föredrag och möten går det bra
att boka Aktivitetshuset Gyllenkrokens
helt nya konferenslokaler i centrala
Göteborg. Catering går att ordna om
så önskas.
Inre rums deltagare kan också komma
och besöka er, för att under mer
samtalsmässiga former berätta om
sina olika erfarenheter. Vi skräddarsyr
samtal, föredrag och tema efter behov
och vi tar även emot studiebesök.
Kontakta oss för mer information.
Kontaktinformation:
Tel: 0707 - 69 61 22
e-post: info@inrerum.com
Besöksadress:
Garverigatan 2
416 64 Göteborg
Mer information finns på:
www.inrerum.com
Inre rum - ett projekt med
stöd av Allmänna Arvsfonden
2
Viktiga röster på seminariedag
Inblicks reporter Karin Lindh
fanns på plats under seminariedagen, och passade på
att ta reda på hur kommunoch regionanställda tror att
man kan påverka attityder
mot psykiskt sjuka.
Flera svarade att det var viktigt att
skapa möjlighet för människor att
träffa personer med egen erfarenhet
av psykisk sjukdom och få möjlighet
att lyssna till deras erfarenheter.
En annan synpunkt var att det var
viktigt att placera boenden för psykiskt sjuka i vanliga bostadsområden.
Inre rums projektledare Annica Engström
tillsammans med Anneli Jäderholm och
Gisela Larsen. Foto: Christian Linde
om sina resor i själens mörker och
om hur hon med hjälp av terapi
fått ett bättre liv. Anneli Jäderholm
pratade om några av de verktyg som
hon använt sig av under sin långa
återhämtningsresa från en psykotisk
och magisk föreställningsvärld.
På seminariet bjöds det även på
erfarenheter från rättspsykiatins
horisont. Rolf, pensionär och intagen på rättspsyk, berättade om hur
han hamnade där och om sin väg
mot återhämtning, och en annan
intagen beskrev vad arbetet med
aktivitetshusets radiostation betytt
för honom. Två intressanta och
viktiga brukarröster!
Karin Lindh intervjuar Jeanette Dahlén och
Birgitta Thielen, som båda arbetar med
planering av bostäder för människor med
funktionshinder. Foto: Annica Engström
Karin frågade också om vilka
förbättringar seminariedeltagarna
tyckte behövdes inom psykiatrin.
Bättre samverkan mellan kommun
och sjukhusen var en sak som några
av de tillfrågade efterlyste.
Inblick produceras av Inre rums informations- och mediagrupp.
Redaktion nr 1-09: Håkan Eneström, Helene Johansson, Anneli Jäderholm,
Christian Linde, Karin Lindh och Petri Rantavuori. Bildredaktör: Mats H. Ljungberg
Redigering/Redaktör/Ansvarig utgivare: Linda Weichselbraun.
Nytt år med flytt och databas
Nu är det 2009, och projekt
Inre rum lägger in en ny
växel. Vi har också flyttat
över i en ny och betydligt
större lokal på Gyllenkroken.
Inre rum hittar du numera på andra
våningen i det gula huset mittemot
själva aktivitetshuset – det vill säga i
före detta KFUM-huset där det tidigare var vandrarhem om somrarna.
Nytt för i år är att vi snart sjösätter
Inre rums databas, som ska kunna
nås via hemsidan www.inrerum.
com. I databasen ska man kunna
söka en mängd information inom
ämnet psykisk ohälsa: böcker, filmer,
artiklar, rapporter, föreningar, utställningar m.m. Just nu byggs databasen
upp, så det dröjer ytterligare en liten
tid innan allmänheten kan använda
den. Men håll utkik, snart är det dags!
Arbetet fortskrider också med vår
utställning Psykets historia. Vi har
färdigställt textmanuset och övergår
nu till att skapa den fysiska presentationen med föremål, texter och
montrar. Gruppen som jobbar med
detta handleds av Ulf Bruce och
träffas torsdagar och fredagar.
För den som vill skriva i Inblick, så
träffas redaktionen varje måndagseftermiddag efter lunch – i de nya
lokalerna. Tisdag eftermiddag träffas
media- och informationsgruppen
för allmänt kunskapsarbete. Vi har
också en grupp med brukare som
föreläser i olika sammanhang.
Christian Linde
Inblick
i historien
I det här huset hittar du numera Inre rum.
Adressen är Garverigatan 2, och vi sitter
på andra våningen till vänster.
Inblick i vår nya lokal. I bakgrunden syns
Christian vid datorn, och framme till höger
hälsar dockan Berit besökare välkomna.
Berit är klädd i skyddande läderkläder och
solglasögon, ett måste i stunder då själen
skenar och känslan av hudlöshet tränger
sig på.
I utställningen vi håller på att bygga ska
vi visa olika föremål ur psykiatrihistorien.
Här syns Petri och Ulf bära på ett gammalt
kar för långbad, som vi lånat från Vänersborgs medicinhistoriska museum.
Medbestämmande i vården
Att vara delaktig i sin egen
behandling - hur viktigt är
det, och vad kan vården göra
för att underlätta delaktighet?
Om dessa frågor pratade Inre
rums Helene Johansson under
en utbildningsdag för psykosvårdspersonal i Göteborg.
z
Helene har erfarenhet både av att
vården bestämts över huvudet på
henne och av att få vara väldigt
delaktig i sin vård och behandling.
Några viktiga saker hon förde fram
var vikten av information och förtroende. Hon fick många bra frågor från
åhörarna, som visade stort intresse
för hennes erfarenhetsperspektiv.
Det svenska ordet ”galen” kommer
från fornisländskans ”galdr”, som
var en slags trollsång sjungen av
kvinnor, och som bland annat
förekommer i den fornnordiska
mytologin. Att bli galen var detsamma
som att ha blivit sinnesförvirrad på
grund av att man hört en galdr.
På engelska används ordet ”lunatic”
om en galen person. Ordet kommer
från det latinska namnet på månen,
Luna. I den romerska mytologin var
Luna en gudinna. Hon styrde bland
annat över vattnets ebb och flod,
men även över växlingar i människans sinne och psykiska hälsa.
En annan gestalt som under Antiken
ansågs ha med psykisk sjukdom att
göra var fruktbarhetsgudinnan Ceres.
Under romartiden användes namnet
”cerritus” på en person som led av
psykossjukdom, då denne ansågs
stå under Ceres påverkan. Under
festivalen Ambarvalia, som firades
till Ceres ära, kunde en person som
var cerritus bli renad inför publik.
Den skotske psykiatern R.D. Laing
(1927-89) blev en kultfigur på
70-talet. Han var expert på psykoser
och skrev flera böcker. Laing
utmanade den dominerande synen
inom psykiatrin och menade att
psykos beror på sociala faktorer.
Han förknippas ofta med den s.k.
”antipsykiatrin”, men gillade själv
inte den beteckningen. I mitten av
60-talet skapade Laing och några
av hans kolleger ett kollektiv, där
patienter och terapeuter levde
tillsammans. Han experimenterade
med LSD och andra droger och kritiserade användningen av mediciner
inom psykiatrin. Laing menade att
psykos och annan psykisk sjukdom
är meningsfull och har ett politiskt,
intellektuellt och existentiellt värde.
Julrosen är numera en dekorativ
blomma vid juletid, men tidigare
hade den helt annan roll. Ända
sedan Hippokrates tid på 400-talet
före Kristus och fram till 1800-talet
var julrosen nämligen ett vanligt
medel mot sinnessjukdom.
3
z
Aktuellt
ur psykiatrins värld
Krafttag mot äldres
psykiska ohälsa
Äldres psykiska hälsa måste uppmärksammas mer genom satsningar
inom psykiatrin och socialtjänsten.
Socialstyrelsen anser i en utredning
att ångest- och depressionssjukdomar
är så pass vanliga att man kan tala
om ett folkhälsoproblem.
Frågor som rör äldres psykiska
ohälsa svävar idag fritt mellan
områdena psykiatri, geriatrik,
äldreomsorg och primärvård, utan
att någon har ett samlat ansvar.
Socialstyrelsen konstaterar att äldre
med psykisk ohälsa är ett eftersatt
område.
En anledning är att ansvaret fördelas mellan olika huvudmän och
medicinska specialiteter. Det saknas
dessutom en samlad strategi för att
den här gruppen äldre ska få god
och säker vård. Äldre med psykisk
ohälsa är inte heller en homogen
grupp. För vissa har ohälsan debuterat i samband med att man blivit
äldre, för andra har den kommit
tidigare i livet och lett till långvarig
funktionsnedsättning.
Håkan Eneström
Läkemedel för kärlek
Kärlek är inget annat än neurokemi.
Det påstår Larry Young, professor i
neurovetenskap vid Emroy University
i USA. Han menar också att kärlek
i biokemisk bemärkelse har stora
likheter med både drogberoende
och psykisk sjukdom.
I Australien utvärderas just nu studier
där man testat om tillskott av ämnet
oxytocin kan förbättra effekten av
samtalsterapi för par med relationsproblem. Oxitocin är ett hormon,
som bland annat frigörs vid amning
och som antas påverka känsla av
närhet och samhörighet.
Så kanske finns det snart läkemedel
som förhöjer upplevelsen av kärlek.
En stor fråga återstår dock - vill vi
verkligen köpa kärlek på Apoteket?
4
Ökad ohälsa hos barn och unga
”Jag vill verkligen ha hjälp
nu! Jag skär mig, jag dricker,
jag röker. Jag känner mig
fruktansvärt äcklig och värdelös. Jag har sagt åt mamma
att kontakta BUP, men hon
orkar inte gå på möten med
mig. Hur ska jag få hjälp,
vem kan jag vända mig till?”
Orden kommer från en 14-årig
flicka, en av de över 20 000 barn och
ungdomar som varje år hör av sig till
BRIS (Barnens Rätt i samhället).
Problemen handlar ofta om familjekonflikter och mobbning. Ungefär
en tiondel av kontakterna under
2006 rörde självmordstankar, och
siffran för självdestruktivitet var
lika hög. Fyra procent handlade om
ätstörningar.
Flera studier, bland annat från Folkhälsoinstitutet, visar att den psykiska
ohälsan bland barn ökar. Alkoholkonsumtionen bland unga är ett
exempel. Unga som dricker mycket
alkohol löper fem gånger så stor risk
att må psykiskt dåligt.
En hög alkoholkonsumtion ökar
också risken för depression. När det
gäller utåtagerande psykiska problem
är sambandet särskilt starkt för unga
män. Det är några av slutsatserna
från Folkhälsoinstitutets undersökning av samband mellan ungdom
och alkoholkonsumtion.
Foto: Beppie K, Flickr Creative Commons
Folkhälsoinstitutet menar att riskerna
för ogynnsam psykisk utveckling
bör förebyggas genom att försvåra
ungdomarnas tillgång till alkohol
samt genom ökat föräldrastöd och
motiverande samtal inom elevhälsan. För att bryta trenden med
en ökande psykisk ohälsa vill BRIS
bland annat att mer pengar satsas på
skolhälsovården.
”Vi tycker det är allvarligt att många
saknar någon vuxen de kan prata
med. Barn och ungdomar kan ha
svårt att förstå att det kan bli bättre
när det är tungt – de lever mer i
nuet – och tror att det ska vara så
här för evigt. Då kan maktlöshet
och hopplöshet ta tag i dem”, säger
BRIS-psykologen Eva Waltré till
Aftonbladets nätbilaga.
Håkan Eneström
Allvarlig kritik mot mobilförbud
Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, som förbjudit
de intagna att inneha mobiltelefon och dator, får skarp
kritik från Socialstyrelsen.
Förbudet har varit generellt och gällt
all slags elektronisk kommunikationsutrustning. Som enskild patient
har man inte haft möjlighet att
överklaga beslutet.
Enligt Heléne Dahl Fransson, chef
för Socialstyrelsens tillsynsenhet i
Malmö, innebär detta ett hot mot
rättssäkerhet och patientsäkerhet.
Nu måste regionkliniken upphäva
förbudet, annars blir det böter på
200 000 kr.
Tvångsmedicin
- få studier om nyttan
ur verkligheten
Inom psykvården förekommer
ibland medicinering under
tvång. I en ny studie pekar
brittiska forskare på att det
saknas vetenskapliga bevis för
att tvångsmedicinering är bra.
Forskarna, som kommer från Institute of Psychiatry och City University i London, har gått igenom 14
studier om tvångsmedicinering av
psykiskt sjuka. Studierna är gjorda
mellan 1987 och 2004 i Sverige,
Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien, USA och Kanada, och
innehöll bland annat intervjuer med
543 patienter.
Resultaten publicerades i en artikel
i Journal of Advanced Nursing,
och visar bland annat att det oftast
är patienter i trettioårsåldern med
diagnoserna bipolär sjukdom, schizofreni eller någon annan psykossjukdom som tvångsmedicineras.
Enligt artikelförfattarna framkallades en rad negativa känslor hos
patienter som tvångsmedicinerades, bland annat rädsla, ilska och
hjälplöshet. Trots detta motsatte sig
många patienter inte behandlingen
i efterhand. Risken för att tvingas
till medicinering kan dock, enligt
forskarna, hindra människor från
Erfarenheten
Jag trodde jag skulle dö
Bild: Pinprick, Flickr Creative Commons
att söka hjälp. Tvångsmedicinering
sker ofta också slentrianmässigt
utan starkt vetenskapliga stöd för
att det är till patientens bästa.
Studien leddes av psykiatrisköterskan
Manuela Jarret, som i en intervju
med BBC säger att det behövs fler
studier om tvångsmedicinering och
att hon faktiskt hade förväntat
sig att hitta bättre bevis för att
tvångsmedicin verkligen fungerar.
Karin Lindh
FAKTA:
Normalt sett sker all vård frivilligt och
i samtycke med patienten. Psykiatrin
utgör det enda undantaget. Tidigare
användes medicinering under tvång
endast inom slutenvården, men sedan
förra året förekommer tvångsmedicinering även inom öppenvården, inom
ramen för det som kallas ”Öppen
psykiatrisk tvångsvård”.
Jag lades in på Lillhagen år 2002
för akut psykos. Jag hade inte
ätit eller sovit på flera dagar och
befann mig i ett mycket nervöst
tillstånd.
Jag var arg och skrek på personalen, för jag ville inte ta några
mediciner eller läggas in på
avdelningen. Då kom två starka
karlar fram till mig, drog i mig och
släpade in mig med våld i ett litet
rum.
De brottade ner mig på en säng
som stod där. In kom en läkare
med sjuksköterskor och vårdare.
Åtta personer stod runtomkring
mig där jag låg. Läkaren tog
fram en spruta.
De drog ner byxorna på mig och
injicerade en medicin i ena skinkan. Jag var helt övertygad om att
de höll på att avrätta mig med ett
gift. Jag tänkte: ”Nu dör jag – och
ingen utanför sjukhuset vet något!
Som i ett koncentrationsläger…”
Men jag överlevde naturligtvis.
Två veckor senare mådde jag så
pass bra att jag skrevs ut.
Anonym
Konstfackelev spelade psykiskt sjuk
I Konstfackeleven Anna
Odells examensarbete ingick
att låtsas vara psykiskt sjuk.
Hon fördes till S:t Görans
psykakut av polis. Att hon
därmed upptog resurser
som andra hade behövt
bättre var en del av planen.
Händelsen inträffade i januari 2009.
Polisen omhändertog Anna Odell
och gjorde bedömningen att hon
måste köras till psykakuten. På S:t
Görans sjukhus uppträdde hon våldsamt och fick ligga i spännbälte och
ta lugnande medicin. Men allting
var bara ett synnerligen lyckat skådespel, en kontroversiell del av Anna
Odells examensarbete på Konstfack.
Överläkaren på S:t Görans psykakut
David Eberhard riktar nu skarp kritik
mot Anna Odell och menar att hon
förolämpat psykiatrin.
”Hon har upptagit våra resurser
för sitt skådespel och förolämpat
patienter och personal”, säger David
Eberhard i ett uttalande till Metro.
Anna Odell säger själv att detta är
en del i hennes slutarbete som hon
har jobbat med i ungefär ett år. En
del i ett större sammanhang.
”När konstverket är färdigt i vår blir
det tydligt vad jag vill”, säger hon.
Anna Odell anklagas även för att
ha slagit sjukhuspersonalen. Själv
menar hon att hon försökt ta sig loss
ur spännbältet.
Petri Rantavuori
5
Erfarenheter ur verkligheten
Krångligt för mig - att leva med PTSD
Jag fick en uppgift i skolan
att göra en skulptur av ordet
”krångligt”. För mig är det
krångligt att leva med PTSD,
vilket i mitt fall bland annat
innebär medicin minst två
gånger om dagen.
PTSD är en förkortning för posttraumatiskt stressyndrom, något man
kan få efter en traumatisk upplevelse.
För mig började det när jag var runt
tio år och fortsatte tills jag var sjutton,
då jag fick ett boende av socialtjänsten. Men det var först efter ett tag
som jag utvecklade PTSD, vilket i
sin tur bidrog till svåra depressioner
och psykotiska besvär.
Att leva med PTSD är väldigt svårt
och krångligt. Man får ofta så kallade
”flashbacks” som innebär att händelsen spelas upp i huvudet och man
får samma känslor som man hade i
traumat. Man kan säga att man åker
tillbaka i tiden. Det är som att vara
tillbaka i det som var hemskt.
Man lever också under en stor stress,
som i sin tur leder till att man börjar
undvika saker och ting, och det blir
väldigt lätt att man sluter sig till sig
själv. Något som blir jobbigt i längden, för man behöver stöd.
Och när man börjar sluta sig till sig
själv och hamnar i ett utanförskap
är det vanligt att man blir destruktiv
Av mina medicinaskar och några andra material byggde jag denna skulptur utifrån vad
som är krångligt för mig.
och skadar sig själv. För mig blir det
väldigt paradoxalt, jag väljer ensamheten samtidigt som jag inte vill
vara ensam.
Jag har haft tur och haft ett bra stödnätverk runt omkring mig, så jag har
lärt mig att ta kontakt när det känns
svårt. I dag finns det mediciner som
kan hjälpa en att klara att leva med
PTSD och kognitiv terapi har visat
sig väldigt effektiv.
”Religion är alltid psykos”
Jag har i mitt liv alltid sysslat mycket
med existentiella och religiösa frågor.
Det är en del av min identitet. För
några år sedan var jag psykiskt sjuk
i psykos och kom till Sahlgrenskas
psykakut sent en natt. Jag fick träffa en
mager läkare i vit rock.
”Är du religiös?” frågade han.
6
Det man pratar om när det gäller
terapin är att man ska återuppleva
sitt eller sina trauman, men det kan
också vara väldigt svårt för det är
någonting man helst vill glömma.
Just nu studerar jag på en konstskola,
och det är bland annat tack vare
medicinering och ett bra nätverk
runt omkring mig som jag klarar det.
Anonym, 21år
Positiv av virkning
”Ja”, svarade jag. ”Religion är alltid
psykos!” sade läkaren. Han förklarade
att han var ateist och naturvetare och
att det var det enda förnuftiga. Jag
blev helt paff. Det här är ett minne
från psykiatrin som jag aldrig har
glömt. Jag bär det med mig.
Anonym
När jag bodde på ett sjukhem gjordes
en anonym kvalitetsundersökning. Jag
gav låga omdömen för jag vantrivdes.
Efter någon dag blev jag inkallad till
kontoret och utskälld för att jag var så
negativ. Chefen tvingade mig att virka
en duk för att bli mera positiv.
Karin Lindh
Bilden
- konst, färg, form och känsla.år
Från –själen.
2009 Friskskrivandets
Tack vare psykodynamisk terapi!
Jag är frisk.
Precis just nu
är jag frisk!
Fantastiskt att det kunde bli
så, eftersom jag 1999 var
knallpsykotisk och vandrade
barfota ut från hem och
familj för att följa Guds väg.
Jag var den nye Messias,
och jag idealiserade solen,
som jag ansåg vara min mor.
I dag år 2009, tio år senare,
har jag bearbetat det mesta i
psykodynamisk terapi.
Att jag gav mig av var naturligtvis ett
trauma i sig, men den stora vinsten
för mig som person har varit att jag
har vågat och orkat ge mig i kast
med allt som låg under min yta och
som legat där sedan mitt livs tidigaste stadier.
Jag har haft turen att möta en
psykolog som jag har känt tillit till
och vågat knyta an till, och som
varit som en guide ut ur en stor del
av ”mörkret”. Jag har bearbetat det
mesta av mina undanträngda behov
och känslor och åtgärdat dem efter
bästa förmåga. Jag har ”hämtat upp
mina delar från psykets öken”.
Nu kan jag le åt mig själv och känna
stolthet över mitt mod, att jag
faktiskt vågade tro på mig själv, även
Kakafoni på Lillhagen
Första gången jag blev inlagd på en
psykiatrisk avdelning var på Lillhagen
sommaren 2001. Det var bara några
veckor efter de s.k. göteborgskravallerna i samband med EU-toppmötet
och George W. Bushs besök här i
stan. De höll på att bygga om det
stora vita huset ute på Lillhagen p.g.a.
Jag var en mästare på att bita ihop, men inom mig grät jag.
Tavla av Anneli Jäderholm.
de gånger när jag i min ensamhet
förvirrat sökt tröst med barnnapp
i min mun, druckit juice i vällingflaska, frossat i kanelbullar för att
det påmint om det ”goda” hos min
mor eller känt mig spritt språngande
galen och ”hulkat” förtvivlat som en
treåring och sökt tröst hos en lurvig
nallebjörn, trots att jag var långt
över de trettio fyllda.
Ibland säger jag mig vara bortom
illusionen om livet, men säkert är
att jag nu känner tillit till mig själv
även om livet känns tungt ibland.
Jag är noga med att bekräfta mig
själv och det jag känner. För mig
har psykodynamisk terapi varit en
absolut nödvändighet.
Anneli Jäderholm
alias Själslig Överlevnadskonstnär
Idag kan jag min historia och förstår
mestadels vad jag känner och varför.
mögelskador. Så jag hamnade i ett
rum med sex patienter i ett av de röda
tegelhusen.
Livet på vårt rum var en enda kakafoni.
En kille gick fram och tillbaks i rummet
hela tiden och talade högt för sig
själv. Och mittemot mig låg en djupt
troende muslim från Somalia. Han
vecklade ut sin lilla bönematta och
förrättade sina böner i över en halv
timme fem gånger per dygn – morgon,
middag, kväll, natt. Problemet var att
böneriktningen till Mecka gick rakt
igenom min säng. Så han väckte mig
mitt i natten när han låg framför min
säng och bad på arabiska med hög
röst till Gud.
Anonym
7
TEMA BEHANDLING
ECT- att genomgå elchocksbehandling
Jag ligger på en smal brits
med bara en nattskjorta
på mig. Långa tygstycken
hänger från taket och delar
av rummet. Där bakom ligger
andra patienter, och precis
som jag funderar de säkert
också över hur det ska gå.
Alla har vi fått eller ska få elektrokonvulsiv behandling eller ECT.
Elchock säger vi till vardags.
Tankarna rusar förbi och jag känner
ett pirr i magen inför strömstöten.
Den ska gå från en elektrod på ena
sidan hjärnan, genom frontalloben,
till en elektrod på andra sidan. Allt
på mindre än en tusendels sekund.
Men nu sniglar sej tiden fram. Är det
inte min tur snart? Nehej det är visst
några andra till före mej. Jag hinner
tänka tillbaka på vad som hände igår.
Redan till lunch fick jag byta ut några
av mina lugnande tabletter mot andra
som inte skulle störa ECT:n. Sedan
blev det dusch och läkarkontroll av
hjärta, blodtryck och så vidare.
Fram emot kvällen blev det vänskapliga tråkningar från medpatienter
om ”ruskiga fall med ECT som gått
snett.” Givetvis har alla sett filmen
”Gökboet” om en låst psykavdelning.
Fiction? Javisst är det på film, men
jag kan ändå inte hjälpa att jag inom
mej själv ser Nicholsons totalt frånvarande ansikte från slutscenerna.
Allt mänskligt är bortsuddat… Blir
man sån av ECT? Nej nu får jag
sluta skrämma upp mej själv!
Utvecklingen mot modern ECT startades med att den ungerske psykiatrikern Meduna redan 1934 använde
kamfer för att bedöva och utlösa
konvulsiva hjärnaktiviteter hos en
svårt sjuk man. Patienten, som hade
varit sängliggande utan att kunna
äta själv under fyra års tid, blev
8
Nu kommer vi in i en operationssal.
Fem grönklädda män och kvinnor
väntar på mej. Efter lite hejsan-svejsan-prat ska Håkan få sova. Samtidigt får jag syrgas i en mask för att
ge blodsystemet en extra stimulans.
ECT-entré, Östra sjukhuset i Göteborg.
Foto: Annica Engström
FAKTA
ECT anses i dag vara en effektiv
behandlingsmetod vid vissa typer
av djupa depressioner.
ECT används ibland även vid
maniskt uppvarvade tillstånd,
snabba humörsvängningar,
Parkinsons sjukdom och
vissa förvirringstillstånd.
Denna ECT-apparat av äldre slag finns att
beskåda på Mentalvårdsmuseet i Säter.
Foto: Mats H. Ljungberg
helt återställd efter en serie sådana
behandlingar och kunde skrivas ut
från sjukhuset.
Nu är det plötsligt dags! Jag känner
lite panik, men blir lugnad av den
mentalvårdare som följer mej från
avdelningen och tillbaka igen. ”Det
är inga problem att gå efter en
behandling”, förklarar han. Jag tror
honom... hjälpligt...
Nu börjar bedövningen verka och
jag sjunker hastigt i mitt medvetande. Sedan är jag borta tills britsen
åter är på plats i tygrummet. Jag kan
inte forma bokstäver med mun och
tunga och känner lite panik igen.
Men jag blir lugnad av min skötare med att det är normalt att inte
kunna prata de första 10-30 minuterna eftersom narkosen gjorde att
musklerna blev helt avslappnade.
ECT sägs inte skada hjärnan, det
menar man efter forskning i mer än
60 år. Men under behandlingsdagen
kan man känna sig lite yr och vimsig.
Den vanligaste biverkningen är stört
närminne och glömska för sådant
som hänt tiden före behandningen.
Ge det tid bara så kommer minnena
tillbaka!
Man ska alltid sikta på att bli fullt
återställd med ECT. Ofta har depressionen varat under lång tid och det
kan vara svårt att minnas hur man
mådde innan. Därför bör patient,
anhöriga och läkare tillsammans
diskutera detta och sätta upp mål för
behandlingen. Det är betydligt större
chans att bibehålla förbättringen om
man blir helt återställd än bara i viss
mån förbättrad. Jämför med att rulla
en sten uppför ett berg – har man
inte nått ända upp rullar den snart
ned igen om man släpper!
Hur gick det då med mina 14 st
ECT-behandlingar? Ja, jag blev inte
helt frisk av bara ECT, men med en
anpassad medicinering lever jag ett
normalt liv och är som folk är mest.
Håkan Eneström
TEMA BEHANDLING
Det var inte bättre förr...
I dag förfasas vi när vi hör
talas om tortyr, men för inte
så väldigt länge sedan var
sådant vi i dag ser som tortyr
vanliga behandlingsformer
inom psykiatrin.
Förr var det var inte alls ovanligt att
man kedjade fast personer i mycket
långa perioder; dagar, veckor, år.
Detta användes inte för att bota,
utan för att skydda både patienten
och omgivningen. För detta syfte
konstruerades exempelvis en stol
som kallas ”Rush´s stol”, där patienten helt enkelt kunde spännas fast
under lång tid, då stolen hade en
potta på undersidan av sitsen.
Många olika former av hjälpmedel
har genom historien utvecklats för
att hålla galna i schack. Tvångströjan
är en given klassiker, men det fanns
även handskar utan fingrar och olika
masker för dem som skrek eller bets.
Dårkistan berövade den galne både
rörelsefrihet och intryck från omvärlden, vilket ansågs vara vad som
behövdes för vissa typer av galenskap. I dårkista kunde man lägga
patienten länge, ibland i månader.
Aromaterapi
sår så nära huvudet som möjligt
skulle göra så att galenskapen rann
ut tillsammans med varet.
Fysiska metoder för att behandla
psykisk sjukdom var det absolut
vanligaste: svältkurer, laxeringsmedel, kallvatten som hälldes över
huvudet, slänggungor, åderlåtning,
dårkistor och misshandel. Man
kunde även stoppa ned patienten i
en tunna fylld med ålar.
Även exorcism användes för att försöka
bota sinnessjuka, detta då man ibland
ansåg att galenskapen kom sig ur besatthet
av demoner. Illustration: Kjell Andersson
En annan behandlingsform innebar
att man med olika medel skulle göra
så att en hudirritation uppstod hos
patienten, detta för att det fysiska
obehaget skulle avleda tankarna.
Till denna behandling användes
spansk fluga och brännässlor.
Hank var en ganska populär metod,
som innebar att man gjorde hål
genom ett hudveck och drog ett rep
genom hålen för att hålla såret öppet. Man ansåg att galenskapen då
kom sig från ett överskott av slem i
hjärnan, och att framkalla ett varigt
- naturlig
Sedan lång tid i historien har
det varit känt vilka välgörande
och helande egenskaper som
växtriket besitter.
Kinas äldsta medicinbok är daterad
till början av vår tidsålder och behandlar den energi som kan utvinnas från örter och blommor. Till att
börja med så användes eteriska oljor
i te och för massage. Långt senare
blev doftoljorna populära i de finare
europeiska hovkretsarna.
Att skrämmas på olika sätt var
populärt, och det kunde man göra
genom höga, plötsliga ljud, genom
att placera ut likdelar som patienten
skulle hitta eller varför inte lura ut
patienten på en bro med fallucka, så
att patienten plötsligt skulle falla i
vattnet. Man försökte helt enkelt att
skrämma vett i människor. Huruvida
patienterna verkligen blev bättre av
dessa metoder kan man nog vara
väldigt skeptisk till, men en sak är
säker, sett ur detta perspektiv så har
psykiatrin blivit bättre.
Vill man läsa mer om psykiatrins
historia rekommenderas Vanvettets
kurer – om schizofreni av Tord Ajanki
och Sinnessjuk i folkhemmet red. Eva
Andersson.
Helene Johansson
behandling med effekt på själen
I 1700-talets Frankrike florerade
parfymöryrket som bäst och varje
parfymör med uns av självaktning
arbetade med minst 50 eteriska
oljor. När pesten härjade som värst
undgick många parfymörer att
bli smittade. Det tros bero på de
bakteriehämmande doftoljorna som
fungerade som ett effektivt vaccin
mot alla epidemier.
Under de senaste årtiondena har aromaterapin utnyttjats i behandlingen
av en mängd psykiska tillstånd. Vissa
dofter har effekt på nervösa och
deprimerade människor. Exempelvis
har doften av bergamott, lavendel
och violblad förmågan att verka avstressande och nervositetsdämpande,
medan doft av citron, apelsin och
jasmin verkar depressionslindrande.
Dofter kan påverka både det psykiska och fysiska välbefinnandet.
På www.andrasidan.com/aroma.htm
och www.crearome.se, kan man läsa
mer om aromaterapi.
Karin Lindh
9
z
Boktips
En riktig människa
av Gunilla Gerland
I den självbiografiska romanen En
riktig människa beskriver Gunilla
Gerland sitt liv från tidig barndom
fram tills hon i vuxen ålder kommer i
kontakt med psykiatrin och till slut får
diagnosen Aspergers syndrom eller
högfungerande autism.
Gerland skriver mycket skickligt och
har ett rikt och levande språk. Det är
lätt att leva sig in i hur hon uppfattar
sig själv, sina medmänniskor, och
sin omgivning. Läsaren får följa den
unga Gunilla tvärs igenom alla svårigheter: oförståelsen som litet barn,
mobbningen i skolan, en pappa
som slogs och en mamma som
drack, hasch- och marijuanarökningen på högstadiet och heroinmissbruket som ung vuxen i Barcelona.
Vändpunkten blev när hon i tjugofemårsåldern sökte hjälp hos en psykoterapeut och sedan kom i kontakt
med professor Christopher Gillberg i
Göteborg.
Boken kan varmt rekommenderas.
En riktig människa har gjort i bokform vad vi på Inre rum själva försöker göra i bland annat föredragsform. Den tillhandahåller ett unikt
inifrånperspektiv av en människa
som brottats med psykiska svårigheter genom hela livet. I sitt förord
skriver Gillberg: ”Gunilla Gerlands
eget språk öppnar många fler dörrar till förståelse än någon psykiaters
fackjargong.” Det är bara att hålla
med!
Christian Linde
10
10
Minnen från ett nära förflutet
Sidsjöns sjukhus utanför
Sundsvall var Sveriges
modernaste mentalsjukhus
när det öppnade 1943.
Här ville man vara i framkant och använda sig av
behandlingsmetoder som
skulle bidra till ett bättre
liv för de psykiskt sjuka,
exempelvis insulinkoman,
elchocker och lobotomi.
Numera finns ingen mentalvård
kvar på Sidsjön. Byggnaderna har
förfallit och ett stycke svensk psykiatrihistoria håller på att blekna
bort. Kanske kan det vara bra att
lämna vissa saker bakom sig, sudda
ut spåren av sådant som inte blev
så bra, även om det kanske gjordes
i all välmening. Men hur ska vi
kunna forma vår framtid om vi inte
känner till vårt förflutna?
I dokumentärfilmen Humanitetens
Tempel av Måns Berthas och Carina
Thorell Mörberg, återvänder både
före detta personal och patienter
till det övergivna sjukhuset för att
dela med sig av sina minnen kring
sjukhusets vardagsliv, behandlingsmetoder och människosyn.
När sjukhuset öppnade fanns det
få medicinska behandlingsmetoder
för de intagna. Tanken var istället
att ordning och reda, hygien och
fasta rutiner skulle bidra till ett
sundare själsliv. Med tiden kom
psykofarmakan, som mer eller
mindre blev en revolution, både
på gott och ont.
Ytterligare en milstolpe i historien
var psykokirurgins intåg. I Sverige
lobotomerades runt 4500 personer
mellan 1944 och 1960, och på
Sidsjön användes metoden ganska
flitigt, främst på patienter med diagnosen schizofreni, men även på
personer som ansågs ha alkoholproblem eller lösaktigt beteende.
I filmen berättar en av Sidsjöns före
detta patienter om hur det gick till
när hon genomgick operationen.
Historierna i filmen kan verka som
om de tillhör ett avlägset förflutet,
men det är faktiskt inte så länge
sedan detta var verkligheten. Vissa
synsätt, behandlingar och rutiner finns ju dessutom kvar inom
dagens psykiatriska behandling.
En klart sevärd film, oavsett om
man är intresserad av dåtidens eller
dagens psykiatri.
Linda Weichselbraun
Info om filmen på nätet:
www.thorellifilm.com
Filmvisning under våren
Film är ett fantastiskt medium för att väcka tankar och stimulera till samtal,
och på Inre rum jobbar vi för att under våren kunna ordna en offentlig
visning av filmen Humanitetens Tempel. För att hålla koll på våra aktiviter
kan du följa vår blogg på www.inrerum.blogspot.com eller skicka ett
mail till info@inrerum.com och meddela att du vill få information.
Musiklegend med erfarenheter i bagaget
Han är artisten som plötsligt
försvann från musikvärlden
för att spendera åratal på
mentalsjukhus. Han har
inspirerat många berömda
musiker, anses vara mer eller
mindre en legend och har
efter en lång frånvaro åter
tagit sig tillbaka till scenen.
Roger Kynard Erickson, i folkmun
Roky Erickson, har varit professionell musiker sedan 1965, då hans
första singel You´re Gonna Miss Me
släpptes och en lång och brokig karriär tog sin början.
1969 arresterades han i Texas för
innehav av marijuana. För att slippa
fängelse fick han rådet att spela
psykiskt sjuk och hamnade då på en
psykiatrisk klinik. Ett antal rymningsförsök senare placerades Roky
Erickson på ett rymningssäkert fängelse tillsammans med mördare och
våldtäktsmän. Han fick diagnosen
paranoid schizofreni och fick antipsykotisk medicin och elbehandling.
z
På senare år har Roky Erickson gjort
dramatiska framsteg. Han genomförde sin första konsert på 10 år i
Austin, Texas 1995. Han besökte
Sverige och Trädgårn i Göteborg
sommaren 2008. Flera som var där
har berättat om en stark scennärvaro
som trollband publiken.
Foto: Paul Familetti
1987 arresterades Roky Erickson
för andra gången efter att ha gjort
intrång hos en granne, där ett antal
brev av okänd anledning intresserade honom. En kort vistelse på ett
mentalsjukhus blev domen denna
gång.
Vänner till Roky Erickson har vittnat
om att han inte gick att känna igen
under ett par decennier. Under ett
par år bodde han hos sin bror, som
också blev hans förmyndare.
Roky Erickson sägs ha inspirerat
storheter som Janis Joplin, Robert
Plant och Patti Smith. År 2005
färdigställdes en dokumentär om
honom av Keven McAlester. Delar
av filmen går att se på internet:
www.rokymovie.com.
Petri Rantavuori
Sånger från sluten anstalt
Under en tid har en man på sluten
psykiatrisk anstalt bloggat i ”Hispaliv” (www.hispaliv.blogspot.com).
Nu har han även tagit steget ut i
YouTube-världen med sin musikalitet.
På www.youtube.com/user/PatPunkt
kan man lyssna på låtar såsom
”Jag trivs bäst på sluten anstalt”,
”Prison triology”, och många fler.
Helene Johansson
Boktips
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
av Mark Haddon
Christopher går på en specialskola.
Han har många tvångstankar, till
exempel om mat och vissa färger.
Han är helt beroende av sina föräldrar
för att klara enkla saker i vardagen.
Samtidigt är han något av en ”savant”,
vilket innebär att han är ett geni på
matte och logik. Han är också väldigt
allmänbildad. Men han har svårt att
förstå andra människors tankar och
känslor – hur de funkar.
Berättelsen börjar när Christopher sent
en natt hittar grannfruns hund Wellington mördad på gräsmattan framför
hennes hus. En av pojkens idoler är
Sherlock Holmes, och han beslutar sig
för att lösa mysteriet helt på egen hand.
Boken är spännande och väldigt
gripande, och skriven som en slags
detektivhistoria. Vad som uppdagas
är dock inte bara vem som dödade
Wellington, utan även hemligheter
som finns i vuxenvärlden och som man
försökt hålla Christopher okunnig om.
Mark Haddon har arbetat med
Asperger-barn och har stor kunskap
och förståelse. Det här är en sådan
bok som man knappt kan lägga ner
när man väl har börjat läsa.
Christian Linde
Engelsmannen Mark Haddon har
skrivit en roman om femtonårige
Christopher, som har Aspergers
syndrom eller högfungerande
autism. Pojken lever i sin egen
värld, och berättelsen är skriven
i jag-form ur hans perspektiv.
11
Fotot - direkt ur den svenska vardagen...
Tallriksmodellen för ett liv i balans: anti-psykotika, antidepp, lugnande och sömnmedicin.
Foto: Helene Johansson
Vad innebär ”bästa tillgängliga kunskap”?
I psykiatriska sammanhang
talas det ofta om evidens.
För att en behandling eller
metod skall kunna rekommenderas krävs att den är
evidensbaserad. Men vad
menas egentligen med detta
krångliga begrepp?
Vanligtvis tänker man sig väl inom
psykiatrin att det är fråga om en behandling, exempelvis medicin, som
i vetenskaplig akademisk forskning
på universitet och högskolor – eller
kanske i ett laboratorium på ett läkemedelsföretag – har visat sig effektiv
och trovärdig.
Så här skriver Statens beredning för
medicinsk utvärdering på sin hemsida: ”För att slå fast vilka metoder
som är bäst behövs vetenskaplig
utvärdering. [Därför] tar SBU fram
evidens om metoderna. Evidens
12
innebär ’bästa tillgängliga bevis’, det
sammanvägda resultatet av systematiskt insamlade och kvalitetsgranskade forskningsresultat”.
ben: forskarnas resultat, psykiatripersonalens erfarenheter, samt
brukarnas eller patienternas inifrånperspektiv.
På Statens folkhälsoinstituts hemsida står liknande formuleringar:
”Inom folkhälsoområdet används
ordet ’evidens’ för att ange det
vetenskapliga stöd som finns för…
effekten av en insats.” Evidens är
”vetenskapliga observationer som
erbjuder bästa tillgängliga kunskap.”
Detta är något att ta fasta på i
framtiden! För att vi egentligen skall
ha rätt att tala om evidensbaserade
metoder inom psykiatrin borde
alla dessa tre grupper vara med och
göra sina röster hörda – inte bara de
akademiska forskarna.
Problemet med ovanstående är –
menar jag – att man i så fall alltför
ensidigt litar enbart till forskarnas
resultat vid universitet, högskolor
eller läkemedelsföretag. Det även
anser Alain Topor, psykolog och
chef för Forsknings- och Utvecklingsenheten vid psykiatrin södra i
Stockholms läns landsting.
Enligt Topor måste evidens inom
psykvården vila på tre likvärdiga
Jag tycker att man i olika sammanhang rimligtvis bör kunna driva
detta krav: att begreppet evidens
vidgas till att innefatta även brukarnas egen kunskap och kompetens.
Vi som genomgår eller har genomgått olika slags psykiatriska behandlingar har ju mycket att säga om hur
effektiva de är eller har varit. Vi har
värdefulla synpunkter på vad man
bör eller inte bör satsa på inom
vården i framtiden.
Christian Linde
