Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter på Mauritius 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Situationen för de mänskliga rättigheterna (MR) på ön Mauritius är överlag
god. Mauritius har sedan självständigheten ansetts som ett av Afrikas
fungerande flerpartisystem. Demokratins spelregler respekteras generellt.
Maktrelationen och balansen mellan de politiska institutionerna är god och
rättsväsendet anses vara oberoende och fungera väl. Alltsedan 1970-talet har
landet haft en årlig ekonomisk tillväxt på omkring fem procent och
levnadsstandarden är förhållandevis god. Det finns en väl utvecklad offentlig
sektor, med bland annat avgiftsfri sjukvård och grundskola.
Mauritius är ett mångkulturellt samhälle med inslag av medborgare av indisk
härkomst, kreoler (afrikanskt ursprung), kineser och franskmauritier.
Situationen för de mänskliga rättigheterna uppges vara god och generellt råder
fredlig samexistens mellan de etniska grupperna. Kvinnans situation är dock i
viss mån eftersatt och diskriminering av kvinnor förekommer. Våld i hemmet
är vanligt och det förekommer uppgifter om att så många som drygt 80
procent av kvinnorna på Mauritius någon gång varit utsatta för fysiska
övergrepp. Dessa brott får sällan rättsliga påföljder.
Rapporter om polisbrutalitet förekommer, med inslag av våld och inhuman
behandling i häkten och vid gripanden På senare år finns ett antal
dokumenterade dödsfall i häkten och fängelser. Försök har gjorts från
statsmaktens sida att förespråka mänskliga rättigheter inom polisväsendet och
vissa försök till förbättringar har gjorts vid landets häkten. År 2001 inrättades
en nationell MR-kommission (NHRC), som tar emot och utreder anmälningar
om kränkningar av mänskliga rättigheter. En ombudsman för barnets
rättigheter inrättades 2003.
Under 2002 antogs en omdiskuterad och internationellt kritiserad
antiterroristlag på Mauritius. Lagen har kritiserats för att vara alltför brett
2
formulerad och innebära långtgående inskränkningar i de mänskliga
rättigheterna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Mauritius har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och
dess första fakultativa protokoll om enskild klagorätt men ej dess andra
om avskaffande av dödsstraffet, (1973)
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR), (1973)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD), ( 1972)
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) samt undertecknat dess fakultativa protokoll om enskild
klagorätt, (1984)
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (CAT) och dess fakultativa protokoll,
(1992)
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt undertecknat de två
fakultativa protokollen, (1990)
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter, (1992)
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, (2002)
Mauritius har inte tillträtt 1951 års flyktingkonvention och dess fakultativa
protokoll från 1967, OAU:s flyktingkonvention eller konventionen om
gästarbetare.
Mauritius har rapporterat till samtliga FN:s konventionskommittéer men
överlag uppvisar Mauritius en svag rapporteringsuppfyllelse, för närvarande
ligger landet efter med åtta rapporter. År, 2004 rapporterade man till CRC- och
CCPR-kommittéerna vars instrument man tillträtt, dock med viss eftersläpning.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har också framfört kritik om att
Mauritius inte i tillräckligt hög grad införlivat ICCPR i den nationella
lagstiftningen.
3. Respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och förbud mot
tortyr
Ingen information om av statsmakten sanktionerade politiska mord,
avrättningar eller så kallade försvinnanden föreligger. Slaveri förekommer inte
på Mauritius.
3
Rapporter om polisbrutalitet förekommer, med inslag av våld och inhuman
behandling vid gripanden samt i arrestlokaler och fängelser. Tortyr har använts
vid polisförhör. Flera av dessa brott leder aldrig till åtal och i fall där någon
dömts är påföljden vanligtvis lätta böter. På senare år finns ett antal rapporter
och dokumenterade fall av dödsfall i såväl fängelser som häkten, orsakade av
polisbrutalitet.
Försök har gjorts från statsmaktens sida att förespråka mänskliga rättigheter
inom polisväsendet och vissa försök till förbättringar har gjorts vid landets
häkten. År 2003 gjordes ett särskilt tillägg i landets strafflagsstiftning om tortyr
utförd av tjänsteman och vissa uppmärksammade fall av dödsmisshandel har
varit uppe i rätten under senare år.
Situationen i landets fängelser är överlag undermålig, men anses till stor del
uppfylla relevanta instrument. Kritik har dock riktats mot överbeläggning och
bristande levnadsförhållanden. Så många som 36 procent av alla
frihetsberövade på Mauritius väntar på rättegång.
4. Dödsstraff
Dödsstraff finns i landets författning men utdöms inte. I praktiken råder ett
moratorium i tillämpningen av dödsstraffet. Det finns ingen direkt inhemsk
opinion i frågan om dödsstraffets avskaffande.
5. Rättssäkerhet
Rättsväsendet är oberoende och rättssystemet anses generellt fungera väl.
Landets domstolsväsende består av Magistrate Court, High Court och Supreme
Court. Ett domslut i Supreme Court kan överklagas till den så kallade Judicial
Committee i London, vilken tidigare kallades Queen’s Privy Council.
Chief Justice utses av presidenten efter konsultation med premiärministern samt
ledaren för oppositionen. Committee of Justice beslutar om tillsättande och
avsättande av domare.
En ombudsman för barnets rättigheter inrättades 2003. En nationell
kommission för mänskliga rättigheter, NHRC, etablerades 2001 i kölvattnet av
bland annat uppmärksammade fall av polisbrutalitet. NHRC består av en
ordförande som är en före detta domare i Högsta domstolen, och tre jurister.
Kritik har framförts vad gäller brister i kommissionens förutsättningar.
Kommissionens medlemmar tillsätts och avsätts av presidenten, den har ingen
egen budget och dess mandat är begränsat till den offentliga sektorn och till fall
som inte ligger längre tillbaka i tiden än två år. Dessutom kan kommissionen
endast avge rekommendationer, inte ta fall till domstol eller utdöma böter.
4
En omdiskuterad och internationellt kritiserad antiterroristlag antogs på
Mauritius 2002. Lagen kritiseras för att innebära långtgående inskränkningar i
de mänskliga fri- och rättigheterna. Bland annat ger lagen polisen rätt att
kvarhålla misstänkta under en viss period utan varken rättegång eller tillgång till
advokat. Lagen orsakade inrikespolitisk turbulens när den introducerades och
Mauritius dåvarande president avgick i protest mot lagförslaget, som även har
kritiserats av bland annat FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för att vara
alltför vagt och brett formulerat. Hittills har dock ingen arresterats med
hänvisning till antiterroristlagen.
Rapporter om korruption förekommer.
Män och kvinnor har i princip samma tillgång till rättsväsendet. Staten verkar
för att tillgodose allas rätt att företrädas av advokat i domstol och införandet av
mer omfattande rättshjälp diskuteras.
6. Personlig frihet
Inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden finns. Inga reserestriktioner
föreligger och medborgare uppges kunna erhålla pass utan problem.
7. Straffrihet
Straffrihet har inte ansetts vara ett problem på Mauritius. FN:s kommitté för
mänskliga rättigheter konstaterar dock i en rapport att fall av polisbrutalitet och
andra brott mot mänskliga rättigheter inte alltid leder till åtal och att påföljden i
fall där någon dömts, vanligtvis inte är mer än lätta böter.
Som nämns ovan förekommer anklagelser om korruption. Även om
korruptionen inte är explicit sanktionerad på politisk nivå kan det inte uteslutas
att förfarandet förekommer i praktiken på högre nivå inom statsförvaltningen.
8. Yttrande- och mediefrihet
Enligt författningen råder yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och
religionsfrihet på Mauritius. Rätten att ansluta sig till politiska och fackliga
organisationer liksom till religiösa samfund respekteras. Politiska partier och
fackförbund är många och aktiva. De tre största religionsinriktningarna på ön
är hinduism, katolicism och islam.
Medierna är oberoende och ingen censur förekommer. På 1980-talet infördes
vissa begränsningar för media, som till exempel förbud att trycka uppgifter
som ansågs skada presidenten. Förbudet verkar dock inte ha haft en praktiskt
inskränkande effekt och den allmänna uppfattningen är att pressfrihet råder.
Det finns ett dussintal privata nyhetstidningar som bedöms vara oberoende
och regimkritiska. Sedan 2002 tillåts privata radiokanaler medan TV-kanalerna
är statliga.
5
9. De politiska institutionerna
Mauritius har sedan självständigheten 1968 ansetts som ett av Afrikas få
fungerande flerpartisystem. Landet är republik sedan 1992 med ett
regeringssystem baserat på brittiska Westminstermodellen.
Nationalförsamlingen har sjuttio ledamöter, varav sextiotvå är valbara. De
övriga åtta är utjämningsmandat för att säkerställa representation från de
största etniska grupperna (hinduer, muslimer, kineser och övriga). Detta system
fastslogs i författningen vid tiden för oberoendet för att undvika motsättningar
och orättvis representation mellan de dominerande folkgrupperna. En
författningskommitté som inrättades 2001 har i uppgift att se över systemet,
inklusive maktrelationen mellan presidenten och premiärministern. Bland annat
förekommer krav på att stärka presidentens roll. Frågan om inrättande av en
andra kammare är också under övervägande.
Demokratins spelregler respekteras på Mauritius. Maktrelationen och balansen
mellan de politiska institutionerna är god. Allt sedan självständigheten har öns
politik karakteriserats av olika partiallianser och maktskiften. Oppositionens
ledare har en etablerad och erkänd roll. Till följd av en överenskommelse om
maktdelningen fick Mauritius i september 2003 sin förste icke-hinduiske
premiärminister, Paul Bérenger, som är vit franskmauritier. Detta var första
gången en afrikansk postkolonial stat tillsatt en vit regeringschef. Bérenger
förlorade dock valet 2005 och fick lämna över makten till Navin Ramgoolam,
ledare för partiet Alliance Sociale.
Det senaste parlamentsvalet ägde rum i juli 2005. Sedan dess styrs Mauritius av
Alliance Sociale, som efter tilläggsmandat erhöll 42 platser i parlamentet. I
parlamentet är Alliance Sociale representerade av 36 ledamöter från
Arbetarpartiet samt två ledamöter från tre olika mindre partier (PMXD,
MMSM och MSD). Den tidigare regerande koalitionen MMM/MSM,
bestående av Mauritius socialistiska rörelse (MSM) och Mauritius militanta
rörelse (MMM), samt ytterligare ett mindre parti (PMSD) erhöll sammanlagt 24
platser. Därutöver finns ytterligare två mindre partier representerade med två
ledamöter vardera. De olika partierna skiljer sig framför allt åt genom de
etniska grupperna de representerar och inte främst ideologiskt. Arbetarpartiet
har sitt största stöd bland hinduer från högre kaster, MSM främst bland
hinduer, de kinesiska och franskmauritiska minoriteterna; MMM stöds av
muslimerna och PMSD, av kreolerna. Valdeltagandet är högt; i parlamentsvalet
2005 röstade 81,5 procent av den röstberättigade befolkningen.
Finansiering av politiska partier har orsakat skandaler under senare år, vilket
har aktualiserat behovet av ett regelverk för detta. Ingen skillnad råder mellan
kvinnors och mäns valdeltagande. Det finns dock få kvinnor på ledande poster
6
i politiken. Andelen kvinnor i parlamentet ökade markant - från fyra till tolv
efter det senaste parlamentsvalet. Två av regeringens 19 ministrar är kvinnor.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetslösheten, som traditionellt varit låg, har stigit något under de senaste
åren. I dag ligger siffran på knappt elva procent. Andelen utländska arbetare
inom industrin har ökat, till följd av brist på välutbildad arbetskraft. År 1995
återfanns på arbetsmarknaden 36 procent av arbetskraften inom industrin, 24
procent inom tjänstesektorn, handel och turistsektorn utgör 16 procent och 14
procent av arbetskraften finns inom jordbruk och fiske. Sedan dess har dock
en omstrukturering inletts på Maurtius. Antalet sockerbruk har reducerats
drastiskt och textilindustrin, som inte kan konkurrera med de asiatiska
länderna, kan komma att genomgå en liknande omvandling. Arbetslösheten
väntas därför stiga ytterligare. Det finns en minimilön som fastställs av
regeringen.
Kvinnor utgör ungefär en femtedel av arbetskraften och återfinns främst inom
lågavlönade yrken, till exempel textilindustrin. Kvinnors arbetslöshet är dubbelt
så hög som mäns.
Mauritius är ett mångkulturellt samhälle där de olika befolkningsgrupperna
återfinns i arbetsmarknadens olika yrkeskategorier. Indierna dominerar i antal
(knappt 70 procent av befolkningen) och återfinns främst inom högavlönade
yrken samt i den politiska toppen och i offentlig förvaltning. De stora
sockerplantagerna ägs också i stor utsträckning av indierna. I den privata
sektorn återfinns främst medborgarna med europeiska rötter. Inom handel är
den muslimska befolkningen dominerande och många butiker ägs även av
kineser. Lågstatusyrken tenderar att utföras av kreolerna, med ursprunglig
härstamning från de afrikanska slavarna. Denna indelning grundar sig troligen
mer på invanda sociala strukturer än på en medveten politiskt baserad
diskriminering.
Fackföreningsrätten respekteras och cirka en tredjedel av arbetskraften är
fackligt organiserad. Det finns sammanlagt ungefär 300 fackförbund. Kvinnors
deltagande är lågt. Obligatorisk medling infördes på 1990-talet och regeringen
har rätt att ingripa och avgöra arbetstvister. Polisen saknar rätt att vara fackligt
organiserad.
Tvångsarbete förekommer inte. Mauritius har undertecknat fem av ILO:s åtta
grundläggande konventioner om Core Labour Standards (inte de två om
diskriminering och inte nummer 141 om den fria organisationsrätten).
7
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Relativt omfattande offentlig verksamhet bedrivs, med väl utbyggd och
avgiftsfri hälsovård. Standarden bedöms vara god. Ön har femton statliga
sjukhus och en mängd sjukvårdskliniker. Ett antal privata kliniker finns men
för avancerad sjukvård – såsom till exempel kirurgi − hänvisas till de bättre
statliga sjukhusen. Det råder en generell brist på högutbildad
sjukvårdspersonal. Bristen förväntas dock minska de närmaste åren till följd av
ett ökande antal utexaminerade läkare.
Barnadödligheten är femton barn per tusen födda, och den förväntade
livslängden är 76 år för kvinnor och 68 år för män. Förekomsten av hiv/aids är
lägre än i de flesta länder i väst och andelen smittade uppgick år 2001 till 0,1
procent. Runt sjuhundra personer har insjuknat i aids. Tillgång till dricksvatten
omfattar alla, och sanitära anläggningar uppges vara väl fungerande. Enligt den
senaste FN-rapporten om mänsklig utveckling ligger Mauritius på plats 65 av
177 rankade länder. När det gäller utvecklingen för kvinnor toppar man listan
bland länderna i Afrika söder om Sahara. Mauritius får generellt goda vitsord
för utbildnings- och hälsovårdssektorerna. Både malaria och polio har utrotats
från ön.
12. Rätten till utbildning
Grundutbildning är obligatorisk och all utbildning är avgiftsfri. Ungefär lika
många flickor som pojkar går i grundskola. Fler flickor än pojkar klarar att ta
sin examen vid slutet av primary school och i dag läser fler flickor än pojkar
vidare efter secondary school. Läs- och skrivkunnigheten uppgår till åttiofem
procent.
Trots avgiftsfri grundskola fortsätter situationen att vara svår för barn från
fattiga familjer. Dessa har ofta svårt att klara undervisningen och ett av skälen
till detta har varit att undervisningen sker på franska och engelska − inte deras
modersmål kreol. Regeringen har dock vidtagit åtgärdar i syfte att öka
användandet av kreol i skolorna och dessutom infört fria transporter till och
från skolan. Trots detta är avhopp från skolan vanligt i de fattiga områdena,
vilket har skapat en grupp av barn i tolvårsåldern utanför skolsystemet. Några
strukturer för att ta hand om dessa barn finns ännu inte.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Allt sedan 1970-talet har landet haft en årlig ekonomisk tillväxt på över fem
procent och levnadsstandarden är förhållandevis god. Den offentliga sektorn är
väl utbyggd. Statliga socialbidrag och pensioner betalas ut. Hela befolkningen
har tillgång till godtagbart dricksvatten.
Enligt bedömningar från EU, FN och Världsbanken är landets ekonomi
tillräckligt god för att diskvalificera sig för bistånd. En utfasning av biståndet
8
pågår således. Regeringen måste följaktligen successivt ta över hela det
finansiella ansvaret för den fattiga delen av befolkningen. Cirka 8 procent är
undernärda, lika stor andel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.
Fortfarande råder stora löneskillnader mellan kvinnor och män.
Statliga bostadsbyggen pågår sedan en tid. I stället för subventionerade hyror
erbjuds den fattigare delen av befolkningen att köpa sina hus genom en
tjugofemårig avbetalningsplan med låg månadskostnad. Basfödan ris
subventioneras av staten.
Levnadsstandarden på den lilla ön Rodrigues är betydligt lägre än på huvudön.
Ett särskilt ministerium finns inrättat för att tillgodose dessa invånares specifika
behov och två platser i parlamentet är tilldelade representanter för öns
befolkning.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Kvinnans situation är eftersatt och diskriminering förekommer. År 1997 antogs
en särskild lag för att skydda kvinnans och barnets rättigheter. Efterlevnaden
uppges vara bristfällig. Kvinnors löner motsvarar generellt endast en tredjedel
av mäns. Våld i hemmet och våldtäkt inom äktenskapet är förbjudet enligt lag.
Trots detta är våld i hemmet ett utbrett problem. Det förekommer uppgifter
om att så många som drygt 80procent av kvinnorna på Mauritius någon gång
varit utsatta för fysiska övergrepp. Dessa brott anmäls sällan och får sällan
rättsliga påföljder. Det finns även uppgifter om att antalet våldtäkter ökat på
Mauritius de senaste åren. Abort är förbjudet under alla omständigheter.
Krafter bland den muslimska befolkningen har försökt få muslimsk lag erkänd
men så har hittills inte skett. Trots det löper den delvis parallellt med nationella
lagar.
Enligt Ministry of Women’s Rights, Child Development and Family Welfare åtnjuter
kvinnor ytterst begränsat ekonomiskt och politiskt inflytande på Mauritius.
Motstånd finns mot att öka kvinnors inflytande i detta mångkulturella samhälle.
Kvinnlig könsstympning utförs såvitt inte är känt på Mauritius. Det finns heller
inga rapporter om hedersmord.
15. Barnets rättigheter
En andra rapport om efterlevnaden av barnkonventionen har tillställts
barnrättskonventionen. Enligt Unicef är situationen för barn på Mauritius
förhållandevis god och i slutet av 2003 fasades UNICEF:s program ut.
Barnarbete är förbjudet enligt lagen, men förekommer i viss utsträckning.
Enligt officiella källor var 1 600 barn mellan 12 och 14 år i arbete eller sökte
9
arbete år 2000. Myndigheterna utför inspektioner och under 2004
rapporterades 19 fall av barnarbete.
Barnmisshandel och sexuellt utnyttjade av barn uppges förekomma, dock i
begränsad omfattning. En rapport från 1998 visade att barnprostitution var ett
problem på Mauritius. Som en följd av rapporten säger sig regeringen prioritera
förebyggande åtgärder mot och utredning av misstänkta fall av
barnprostitution. I december 2002 implementerades en femårig åtgärdsplan,
med ett antal rekommendationer med syfte att bekämpa förekomsten av
barnprostitution. I en studie utförd av bland annat FN beräknades samma år
antalet prostituerade barn till 2 600.
Beslut fattades av regeringen 2003 om att inrätta en ombudsman för barnets
rättigheter. Regeringen har även påbörjat ett pilotprojekt med en Child Protection
Unit som ska utreda fall av misstänkta övergrepp mot barn. Unicef menar att
det råder bristande nationell kapacitet att handskas med förekomsten av
övergrepp och sexuellt utnyttjande av barn.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Inga rapporter om systematisk diskriminering av en minoritetsgrupp
förekommer. Det mångkulturella samhället är i sig en potentiell anledning till
motsättningar. Knappt sjuttio procent av invånarna är av indisk härkomst,
tjugosju procent är kreoler, det vill säga av afrikanskt ursprung, tre procent är
kineser och två procent franskmauritier. Än så länge härskar en överlag fredlig
samexistens på ön.
En stor andel av kreolerna lever dock i fattigdom och rapporter finns om viss
diskriminering. Det är i sammanhanget intressant att notera att Mauritius haft
en kreolsk president, (Karl Auguste Offmann), därefter en vit premiärminister
(Paul Bérenger, med rötter i Frankrike) och numera en premiärminister med
indiskt ursprung (Navin Ramgoolam).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexualitet är tabubelagt och ingenting som behandlas offentligt.
Rapporter om diskriminering finns inte, men detta torde mest bero på att
frågan inte följs från offentligt håll. Direkt diskriminering från statens sida kan
dock inte sägas förekomma.
18. Flyktingars rättigheter
Mauritius har inte ratificerat den 1951 års flyktingkonvention eller dess
protokoll från 1967. Mauritius tar inte heller emot några flyktingar Däremot
finns ett behov av arbetskraft varför lämpliga sökanden kan erhålla tvååriga
arbetstillstånd.
10
19. Funktionshindrades situation
Det finns ingen lag som kräver att arbetsplatser skall vara handikappanpassade,
men arbetsplatser med över 35 anställda skall enligt lagen reservera tre procent
av tjänsterna till personer med funktionshinder. I september 2002 beslutade
regeringen att initiera en studie om handikappade barn för att kartlägga hur
många de är och vilka typer av handikapp som förekommer. I ett tjugotal
skolor har lärare tränats för att kunna integrera handikappade barn i
undervisningen. Funktionshinder kan sägas vara tabubelagt i viss mån och
framförallt barn med funktionshinder utgör en utsatt grupp.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Det civila samhället är aktivt och väletablerat. Den allmänna bedömningen är
att enskilda organisationer kan arbeta fritt och har inflytande i samhället.
Regeringen konsulterar civila samhällets organisationer under
beredningsprocesser.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området rörande mänskliga
rättigheter
Ett fåtal biståndsinsatser relaterade till mänskliga rättigheter genomförs på
Mauritius. EU har finansierat utbildning i mänskliga rättigheter för poliser.
