SKAPELSEN
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom,
djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.
Gud sade: "Ljus, bli till!" Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott,
och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret
kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första
dagen.
Gud sade: "I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från
vatten." Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under
valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev
kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att
land blir synligt." Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och
vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
Gud sade: "Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter
av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden." Och det blev så.
Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika
arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev
kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
(1 Mos 1:1-13)
Paulus och Barnabas sade: Vi kommer med ett gott budskap till er: ni
skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som
har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. Förr i tiden
lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd
om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett
er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med
glädje.
(Apg 14:15-17)
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var
Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan
det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var
människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte
övervunnit det.
(Joh 1:1-5)
1
Idag firar vi midsommardagen, den dag i kyrkoåret som är speciellt helgad
som skapelsens dag. Och den här tiden på året – när den blomstertid har
kommit med lust och fägring stor, med fagra blomsterängar och lundens
gröna träd – det är en tid när även den sekulariserade svensken kan fyllas av
förundran över skapelsen.
”Skapelsen”, det är ett fantastiskt ord som vi måste slå vakt om och hålla vid
liv. För om det finns en skapelse, då finns det också en Skapare som har
menat något med skapelsen. Som vi sjöng, ”de skola oss påminna Guds
godhets rikedom”. Skapelsen är här för att påminna oss om att Skaparen
finns, som vi hörde i episteltexten. Han har gett vittnesbörd genom allt gott
han ger, regn och sol och bröd på bordet.
Jag tror nog det behöver sägas till oss som lever här i stan: Varken bröd eller
Bregott blir till i en fabrik. Vi människor kan förädla, men det är Skaparens
livskraft som frambringar vårt dagliga bröd ur den svarta myllan. Det sägs så
fint i den urgamla judiska bordsbönen, som vår Herre Jesus väldigt troligt
använde när han vandrade här på jorden: ”Välsignad är du, Herre vår Gud,
världens konung, som frambringar bröd ur jorden.”
Du och jag är skapade varelser, beroende av både skapelsen och Skaparen för
att leva. Därför ska vi idag speciellt stanna upp inför skapelsen, i tre aspekter:
att Gud skapat, hur Gud skapat och varför Gud skapat.
ATT GUD SKAPAT
Det första är att Gud skapat. Och om man har varit troende väldigt länge kan
det låta som en självklarhet att det är Gud som har skapat oss – vi bekänner ju
varje söndag i Trosbekännelsen, i de allra första orden: ”Vi tror på Gud Fader
Allsmäktig, himmelens och jordens Skapare.” Men har du tänkt på vad det
egentligen betyder i ditt liv att du är skapad av Gud?
Det finns en berättelse om en forskare som hade lyckats ta fram en process att
utifrån grundämnena i jorden skapa en levande människa. Och han blev
fullständigt exalterad och sade: ”Maka på dig, Gud! Nu är du inte ensam om
makten längre!” Då var Gud där framför honom. Och forskaren blev skraj,
men han hämtade sig och så utmanade han Gud: ”Okej Gud, är du med på en
tävling? Den som först kan skapa en människa av en jordhög vinner.” Och
Gud såg på sin skapelse forskaren och nickade. Så forskaren tog fram sin
2
apparatur, och drog ihop en jordhög och sade: ”Okej, säg till när du är redo.”
Och Gud såg på sin skapelse forskaren och sade: ”Hördu, det där är min jord.
Du får gå och hämta din egen jord.”
Bibeln säger: ”Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla
som bor i den, för det är han som har lagt dess grund.” (Ps 24:1-2) Och
längre fram i Psaltaren står det: ”Han har gjort oss och inte vi själva, till
sitt folk och till får i sin hjord” (Ps 100:3).
Det går som ett tema genom hela Bibeln: vi är skapade, och därför tillhör vi
inte oss själva. Och om jag får vara lite personlig så var det den här insikten,
att det är Gud som har skapat mig, som ledde till min omvändelse i samband
med konfirmationen. Jag hade bara levt för mig själv, för att ge mig själv ära
– men om det är Gud som skapat mig, då är det han som ska ha äran och få
bestämma i mitt liv.
Vi kommer aldrig att få en rätt relation till Gud om vi försöker relatera till
honom som en jämlike, som en kompis där han tycker en sak och jag tycker
en annan, men vi är kompisar ändå. Så funkar det inte med Gud, Gud har inte
lika mycket rösträtt som vi när det gäller våra liv. Gud är Herren, Skaparen,
Fadern. Och så länge barnen bor hemma i huset får de följa pappas regler.
Det kan vara en fråga för självprövning: följer vi pappas regler? Har vi koll
på vilka regler han har satt upp för det här huset som kallas jorden? Bibeln är
mycket mer än en regelbok, men den är också en användarmanual som följer
med Guds produkt människan. Men det är väl ofta med livet som med en
datorinstallation: när allt annat misslyckas, då tar man fram manualen och
börjar läsa hur Tillverkaren har tänkt att det ska funka.
Men du som människa är inte bara en mer invecklad skapelse än den allra
största superdatorn, du är också ett konstverk av större fulländning än Mona
Lisa och Beethovens symfonier tillsammans. Skaparen har satt sin alldeles
personliga prägel på dig, och på mig, och varenda människa vi möter därute i
samhället.
Och vi vet vad lagen säger: Skaparen till ett verk har upphovsrätt på sitt verk.
Han har copyright. Man får inte ändra hur man vill i ett verk där det är någon
annan som har upphovsrätten. ”Han har gjort oss och inte vi själva, till sitt
folk och till får i sin hjord”.
3
Vad är en människa? Vad är en man? Vad är en kvinna? Det är frågor vi
måste söka svar hos Skaparen på. Vi kan inte hitta på våra egna definitioner,
när vi utgör upphovsrättskyddat material. Det stämmer oss till ödmjukhet när
vi inser detta stora faktum: att Gud skapat oss.
HUR GUD SKAPAT
Den andra frågan – hur Gud skapat – är också en fråga som stämmer till
ödmjukhet. I tidernas begynnelse skapade Gud himmel och jord, med sitt
”Varde ljus!”. Och sedan tidernas begynnelse har också människor spekulerat
i hur det gick till när han skapade oss. I grunden är det ett mysterium. Men
sedan är det vetenskapens uppgift att ställa frågor och försöka förstå och
rekonstruera hur det kan ha gått till när Gud skapade världen.
Som vi vet finns det två huvudspår i forskningen. Det finns de som förklarar
skapelsen som en direkt skapelseakt med många övernaturliga ingripanden
från Guds sida, och så finns det de som tänker i termer av miljontals år med
utveckling i naturliga processer. Man talar om kreationism eller evolution.
Majoriteten av forskarvärlden tror på evolution – de firar förresten Darwins
200-årsjubileum i år – medan det finns en minoritet av kristna forskare som
tror på kreationism.
Och här i en kort predikan är väl inte rätta platsen att redogöra för den ibland
ganska laddade debatt som råder mellan kreationister och evolutionister, men
jag skulle vilja säga något som kanske kan ta bort lite av den laddningen. För
ibland är det som att debatten gäller Darwin mot Gud, onda mot goda, ateism
mot kristendom.
Men det är kanske inte så blodigt. Vi har redan slagit fast att Gud skapat, nu
gäller frågan hur han gjorde när han skapade. När det står att ”Gud danade
människan av jord”, tog det fem sekunder eller femhundra miljoner år?
Gjorde han ett förvandlingsunder som när han gjorde vatten till vin, eller
styrde han evolutionen tills han fick fram en människoapa som han kallade
Adam och blåste in Livets Ande i hans bröst, så att där tändes inte bara
biologiskt liv utan även andligt?
Svaret måste bli: vi vet inte. Både kreationism och evolution är hedervärda
förklaringsmodeller med kontaktpunkter till skapelseberättelsen. Man kan
läsa ”Varde ljus” som Big Bang, ”vattnet ovanför himlen” som rymdens
4
vätgas och ”Låt marken frambringa djur” som evolution, och det är fler och
fler evolutionistiska forskare som börjar tala om Intelligent Design: att organ
som ögat, handen och hjärnan inte kan ha kommit till av en slump, utan det
finns en tanke, en princip, en ordning bakom det.
Och detta är vad vår evangelietext idag säger: ”I begynnelsen var Ordet,
och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Allt blev till genom Ordet,
genom Logos, den intelligenta princip som var hos som en del av Gud och
vägledde skapelseprocessen. Detta Logos kallas i Ordspråksboken för
Visheten (Ords 8), och psalmisten säger: ”Hur mångfaldiga är inte dina
verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla” (Ps 104:24).
Och Evangeliet säger att denna Vishetens princip, som tände solar och
formade galaxer och var Guds högra hand, en dag kom hit till jorden. ”Ordet
blev kött och bodde bland oss” (Joh 1:14), och hans namn på människors
språk är Jesus Kristus.
Och det är som vi hörde i psalmen: ”När Jesus gick omkring ibland oss och
gjorde väl och hjälpte alla, förstod vi hur det var från början. Gud såg att det
var gott.” Jesus kom inte hit för att lära oss exakt hur Gud har skapat – det är
inte det viktigaste vi behöver för vår frälsning – men han lär oss varför Gud
har skapat.
VARFÖR GUD SKAPAT
Detta är det sista vi ska stanna upp inför i predikan, varför Gud skapat. Det
finns en mening som uttrycker det koncentrerat, en rad ur det vi sjunger i
nattvardsliturgin nu under Trefaldighetstiden: ”Därtill har du skapat oss, och
därför gav du oss livet, för att vi skulle höra samman med dig och vara ditt
folk på jorden.”
Du är skapad till samhörighet med Gud, och du kommer aldrig att finna din
mening med livet utanför Gud. Det är som Augustinus bad: ”Gud, du har
skapat oss till dig, och våra hjärtan är oroliga tills de finner vila i dig.” Den
vilan för våra hjärtan får vi när vi erkänner Gud som vår Skapare: när vi
slappnar av i att Gud skapat oss, när vi släpper hur Gud skapat oss och när vi
lever varför Gud skapat oss.
5
