Luk 15:8-10 Förlorad och återfunnen
Idag berättar Jesus en liknelse som kan känna igen mig i till 110% . Det
måste vara jag som är kvinnan i den där liknelsen!
En av mina mindre smickrande egenskaper är nämligen att ständigt och
jämt tappa bort saker. Ibland försvinner de bara oförklarligt, ibland vet
jag att har jag lagt dem på något "bra ställe" - ofta ett så bra ställe att
jag inte hittar dem igen.
Men det är klart att Jesus inte berättade en liknelse som handlar om hur
vi letar efter nycklar, mobiltelefoner, biljetter eller nåt annat. Det är
klart att det handlar om ett sökande på ett djupare plan.
Jag tror att många av oss kan känna igen sig i att livet handlar mycket
om det också. Vi söker efter balansen i livet, den ultimata upplevelsen,
kärleken, sanningen, meningen. Att vara "sökare" har blivit en livsstil
för många av oss.
Så här skriver signaturen Anyia i ett diskussionsforum om livfrågor på
nätet.
”Vad vi söker kan ju ha religiös, andlig eller rent teoretisk aspekt, men målet är ändå
detsamma, att söka efter svaret i den stora livsgåtan. Att vara en sökare innebär att man
kan ta steget ifrån de etablerade och organiserade lärorna, för att man själv vill uppnå
personliga och andliga utvecklingar.”
Självklart är det aldrig fel att söka sanningen och livets mening. Men
vårt frenetiska sökande kan ibland resultera i att vi aldrig hittar ut ur
den snårskog av frågor och alternativ som vårt liv kan vara.
"Sök-kramp" drabbas jag ofta av när jag letar efter mina borttappade
saker. Jag letar och letar, men finner ingenting fastän de saker jag
behöver sedan visar sig befinna sig mitt framför ögonen på mig. Så kan
det också bli med sökandet på ett djupare plan.
Hur mycket jag än identifierar mig med kvinnan i liknelsen så är inte
huvudpoängen med den att vi ska göra som hon och vända upp och ner
på himmel och jord för att hitta Gud. Det är inte så att Jesus uppmanar
oss att leta bättre.
Bilden är den omvända. Kvinnan är Gud som söker oss. Det är det upp
och nervända perspektiv som kristen tro har på relationen till Gud. Det
börjar inte med oss.
Gud har letat länge. Redan i 1 Moseboks tredje kapitel så berättas det
om hur Adam och Eva hör Gud vandra i trädgården ”i den svala
kvällsvinden”. Det här är efter att de båda har ätit av frukten från
kunskapens träd. Så vad gör de när de hör Gud? De gömmer sig!
Men Gud ropar på dem i deras gömställe; ”Människa, var är du”?
Vi lever alla med konsekvenserna av de första människornas brott med
Gud. Allt sedan dess har det funnit ett gap att överbrygga. En brusten
relation.
Allt sedan dess har Gud också fortsatt att ropas. Människa, var är du?
Vad vill Gud då? Varför söker Gud oss?
För kärleks skull. Gud vill ha en upprättad relation till oss.
Hur vet vi det kan vi kanske fråga oss? Vi lever ju i ett tidevarv då vi
hör så många påståenden och så många reklamslogans. Vi drunknar
nästan i alla olika budskap. Jag tror att många av oss vill ha mer än ord.
Gud söker kontakt - live eller inspelad (Sång av Bengt Johansson)
Ja, Gud söker kontakt, och därför blir ordet människa och bor ibland
oss på denna jord (Joh 1:14)
Så konkret som möjligt visar Gud hur den kärlek han söker oss med ser
ut. Jesus möter människor, helar, befriar, upprättar. Han hjälper
människor både fysiskt och psykiskt. I hans närhet växer människor och
utvecklas till att bli den som de är skapade att vara.
Och så är det hans kors. Korset som förändrar världshistorien.
Under den här våren har jag både sett TV-program och läst artiklar, och
det har skrivits en avhandling om hur Jesu kors egentligen var utformat.
Det har diskuterats fram och tillbaka. Kanske såg det inte ut exakt som
vi är vana vid att avbilda det.
Men bortsett från det så är det ett historiskt faktum att korset var ett
fruktat avrättningsredskap, inte en uppdiktad symbol, utan ett verktyg
som fanns konkret och påtagligt i antikens vardag. Det fanns inget som
helst positivt med ett kors, oavsett hur det kan ha sett ut. Inga
människor skulle komma på tanken att göra korset till en symbol för sin
tro och sina liv om det inte var så att det verkligen hänt något radikalt
som förändrat deras bild av vad det stod för. Men detta är tecknet på det
vi hörde i dagens episteltext; Hur Gud som är rik på barmhärtighet har
älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra
överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus. Ef
2:4-5
Det som var ett dödens redskap blev ett livets redskap. Genom tiderna
så fortsätter korset att vara ett tecken på hur långt Gud är beredd att gå i
sitt sökande efter oss människor.
Korsets armar liknar en öppen famn. Det påminner oss om att korset är
rest för alla. Ingen enda av oss står utanför Guds omsorg. Varenda en
av oss är den där slanten som Gud vänder upp och ner på universum för
att finna.
Om korset påminner oss om att detta gäller alla, är dopet det mer
personliga tecknet på att Gud tar initiativet till en relation till dig.
Oavsett om vi är nyfödda eller fullvuxna när vi kommer till dopet gör vi
det på samma villkor: av nåd är ni frälsta genom tron – det beror inte
på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Ef 2:8, 9
När vi döps är det Gud som handlar och ger oss en bekräftelse på att vi
är hans och att vi personligt får tillräkna oss det Jesus gjorde för oss på
korset. Det är som att han tar oss upp i famnen och säger ”nu har jag
funnit dig”.
Tvivlar jag på att Gud vill ha med just mig att göra kan jag följa den
300 år gamla doppsalmens uppmaning:
Glad jag städse vill bekänna, jag är döpt i Jesu namn
Ingen tillflykt är som denna, öppen står min Faders famn
Dopets nåd mig ger i tiden
Stöd och fäste för min tro
Sv Psalm 69
Vi kan ju inte riktigt veta vad för slags silvermynt Jesus tänkte sig att
kvinnan i berättelsen tappat. Men de vanligaste silvermynten på den
tiden var en Denar, som bar kejsar Augustus porträtt och namn.
Våra mynt bär kungens porträtt och namn. Porträtten och namnet säger
oss var myntet hör hemma. Även om myntet blir gammalt och smutsigt,
om det tappas på marken och människor trampar på det så har det ändå
samma värde och inskriptionen talar om i vilket rike det hör hemma.
Om du är ett mynt; vilken bild och vems namn är ingraverat i dig?
Jo, du döptes i Faderns, Sonens och den Heliga Andes namn. Det står
för alltid skrivet i ditt liv.
I dig avspeglas bilden av den treenige Guden. Du hör hemma i Guds
rike.
