Grupp Siphra, Barnaåren

Grupp Siphra, Barnaåren
Fosterstadiet:
Vi ser alla likadana ut fram till v.6, sedan sker könsutvecklingen. Innan 12:e
graviditetsveckan är det omöjligt att skilja på pojk- och flickfoster. Alla ser ut som små flickor
men med testosteronets inverkan formas pojken. De anlag som hos flickan blir inre
blygdläppar växer ihop och bildar pungen och det som utan testosteronets inverkan blir
klitoris växer fram och blir ollonet och den undre svällkroppen. Äggstockar bildar testiklar
och ligger hos pojkfostret inne i buken.
Y-kromosomen inducerar testikelutveckling. Om Y saknas, blir utvecklingen kvinnlig (detta
om allt är normalt). För människans könsutveckling gäller tre principer:
1) Könsanlagen utvecklas olika beroende på vilken påverkan de utsätts för.
2) Kvinnan är den basala individen utvecklingsmässigt och mannen är en modifikation
av detta.
3) Faktorer som styr könsutvecklingen ska verka inom bestämda tidsramar. Gäller både
biologiskt och psykologiskt. Om det sker för tidigt eller för sent blir utvecklingen inte
den avsedda.
Det finns flera olika könskromosomavvikelser, några exempel på detta är Turners syndrom,
hermafroditism, Klinefelters syndrom.
Könshormoner som är aktiva under fostertiden kommer även efter födseln att påverka det
centrala nervsystemet och påverka beteendet. De karakteristiska kvinnliga och manliga
könshormonerna förefaller delvis avgörande för vissa sexuellt skilda beteenden. De
samverkar på komplexa sätt, både sociokulturellt, psykologiskt och biologiskt.
Barnaåren:
Människobarnet föds med förmåga till lubrikation, erektion och orgasm. Orgasm har i
studier rapporterats hos både flickor och pojkar från några få månaders ålder, via ultraljud
har erektion hos pojkar konstaterats.
Barn kan bli förälskade och kära, pussas, onanera och uppleva orgasm. Barndomens
upplevelser av kärlek, njutning och spänning kan vara djupa starka och äkta och skall
respekteras.
Barn har vid födelsen en fysiologiskt sexuell och sensuell kapacitet. Att tolka barns sexuella
aktiviteter i ett vuxensexuellt perspektiv blir missvisande. Barn leker! Och i samma ålder är
detta sunt.
1
Freud var en av dem som bidragit till att synliggöra barns sexualitet. Ett arv från honom är
både en medvetenhet om att barn har en sexualitet och att sexualiteten är naturlig. Freud
talade om medfödd libido respektive dödsinstinkt d.v.s. sexualdrift respektive
aggressionsdrift. Drifterna ger oss information om vad vi behöver men det är affekterna som
talar om hur vi uppfattar driften
I samhället finns dock en ambivalens inför barn- och ungdomssexualitet. Sexualiteten formas
inte i ett socialt vakuum, utan barn är utsatta för mer eller mindre konstant könsfostran.
Barn reagerar på vuxnas reaktioner och signaler. De lär sig att det finns vissa företeelser och
handlingar som är mer eller mindre lämpliga och detta ska barnet hantera. Barnet får beröm
för sitt första steg, sina första ord, men inte för sin första onanierfarenhet. Barn behöver lära
sig samhällets sexuella koder och normer för att senare i livet inte behöva skämma ut sig, bli
utsatta, upplevas som gränslösa etc.
Att sköta sin sexualitet utom synhåll för vuxna är något många barn gör, men detta kan inte
alltid barn som har någon form av funktionsnedsättning.
Psykologisk betydelse och påverkan på barnaårens sexualitet
Våra inre föreställningar om sex, närhet och kärlek grundläggs tidigt i livet utifrån familj och
uppväxtmiljö. Hur barnet bemötts påverkar självbilden. Om man tidigt blivit kränkt, hånad i
sina strävanden att uppnå närhet, kärlek så kan man bli rädd för dessa känslor och undviker
att ge sig hän eller så underkastar man sig i relationer i hopp om att någonting gott ska
uppstå, att den andre ska uppfylla ens önskningar om närhet, tillit etc. Närhet – Distans som
motpoler.
Sexualitet är således starkt förknippat med självkänslan!
Anknytning
Anknytning-Autonomi. Barnets behov av närhet men samtidigt självständighet. Att som
vårdnadshavare hitta balansen mellan alltför nära och alltför långt ifrån. Att hjälpa barnet att
både kunna vara nära men samtidigt inte förlora sig själv. Våra anknytningsmönster slår
senare igenom i sexualiteten.
Anknytningen sker både fysiskt och psykiskt. Hulter beskriver det som ”vår första
kärleksskola”. Hur grunden till vårt kärleksspråk läggs i den kärleksfulla nära omvårdnaden
och intimiteten med våra första vårdnadshavare. Tillit, tröst, kärlek, förståelse, vila.
Anknytningsmönster påverkar trygghet i lek och utforskande av själv/identitet och själv med
andra/relationer. Vid trygg anknytning har barnet tillit till att föräldrarna finns kvar och
vågar därmed ge sig ut på upptäcktsfärd i världen för att sedan komma tillbaka och få hjälp
att reglera de affekter som uppstått i samband med de nya erfarenheterna. Föräldrarna
tonar in barnets affekter och hjälper barnet att sätta ord på dem och hantera/reglera dem.
Vid otrygg-undvikande anknytning har föräldrarna varit selektivt empatiskt tillgängliga.
2
Barnet har varit osäkert vad gäller tillgång till föräldern. Barnet minimerar således sina
affekter och saknar tillit till att få hjälp och väntar sig snarare straff. Affekten blir inte en källa
till information för barnet utan väcker hjälplöshet, ångest, skuld, skam och rädsla. För att
kunna hantera sin verklighet och minska ångesten utvecklar barnet strategier/inre
arbetsmodeller för att optimera möjligheten till närhet, kärlek och bekräftelse vilket kan ske
på bekostnad av att lära känna sina egna behov. Det är viktigt att vårdnadshavaren hjälper
barnet att lära sig försvara sina inre gränser mot intrång och kränkning från omgivningen.
Vid otrygg ambivalent anknytning är föräldern nyckfull, oförutsägbar, invaderande eller
otillgänglig. Vid desorganiserad anknytning har föräldern ofta egna problem och svårigheter
och är inte tillgänglig känslomässigt eller speglande för barnets affekter. Tillvaron kan vara
kaotisk och föräldern kan vara skrämmande och hotfull.
Självutveckling
Hos det späda barnet saknas psykologiska gränser mellan självet och omvärlden. Det lilla
barnets sätt att kommunicera sker via projektiv identifikation. Föräldrarna tar emot och ger
tillbaka.
Sterns självutveckling:
1. känslan av ett uppvaknande själv
Icke-verbalt. Upplevelser och intrycks tas in genom syn, hörsel, lukt, känsel.
2. känslan av ett kärnsjälv
Från 2-3 månader ökad förmåga till interaktion, kontroll över sina handlingar och kan
visa intentioner. Upplevelsen av kärnsjälv tillsammans med annan skapar nya
erfarenheter av interaktion som börjar internaliseras och som blir utgångspunkt för
senare förväntningar på relationer och hur barnet kommer att handla.
3. Känsla av ett intersubjektivt själv
Vid 7-9 mån upptäcker barnet att det kan dela med sig av sitt medvetande till andra men
även ta del av andras medvetande. Delad uppmärksamhet och känslotillstånd i samspel
och lek. Utvecklad kommunikation.
4. Känslan av ett verbalt själv
9-18 mån symboliseringsförmåga.
5. Känslan av ett berättande själv
Vid 3 års ålder kommer förmågan att verbalt kunna organisera sina upplevelser och
erfarenheter till sammanhang i sin egen berättelse. Genom att skapa en bild av sig själv
och sina upplevelser påverkas barnets självbild och identitet/ökad känsla av separat själv
skapas i berättandet.
3
I boken Sexualitet och hälsa beskrivs att i den sista självutvecklingsfasen utvecklas den
empatiska förmågan, ”att känna, förstå och kunna ta ansvar”. Självutvecklingen handlar
således om att lära känna sig själv men samtidigt att vara i relation med andra. Barnets
lekfullhet är en frihet att utforska. Att t.ex. leka familj och utforska varandras kroppar. ”Den
viktigaste nyckeln för att läsa ”sexkoden” har barn och ungdomar främst i sin egen
åldersgrupp” (Hulter, 2004, s. 70). Sexuell autonomi bör grundläggas tidigt hos barn så de
klarar av tonårens gränssättande. Att barnet lär sig värna om sin integritet och rätten att
sätta gränser för sådant som inte känns bra. Här är det viktigt att vuxna hjälper barnet att
lära sig rätten att sätta gränser. Det är även av största vikt att vuxna reagerar på om barnet
visar symtom på att ha blivit sexuellt utnyttjad och att de inte är rädda för att möta och
hantera detta.
Komplikationer:
- Stört anknytningsmönster. Att barnets vårdnadshavare brister i omsorg och att vara
nära, kärleksfull, lyhörd. ”Barn som saknar tillräckligt goda föräldrar reagerar genom
att känna skam för att de inte är värda att älskas, även sexuellt. Dessa känslor av
mindervärde kan utgöra hinder för ömsesidiga vuxna sexuella relationer” (Hulter,
2004, s. 72).
- Trauman så som sexuella övergrepp.
Vid tidiga sexuella övergrepp kan barns sinnlighet, lekfullhet störas negativt. De kan
även uppvisa symtom som t.ex. sexualiserat beteende, PTSD-symtom, oro, ångest,
mardrömmar, regression.
- att omgivningen bemöter med oförståelse, rädsla, ilska etc. Avsaknad av
kommunikation/förståelse. Omgivningens reaktion kan skambelägga barnets
upplevelse.
- att vuxna ej bemöter barnens frågor på en åldersadekvat nivå
- kulturella riter så som omskärelse el könsstympning, kulturers/religioners påbud om
vad som är tillåtet eller inte
Social betydelse och påverkan på barnaårens sexualitet
Socialiseringsprocess och uppväxtmiljö
Barnet påverkas av vilken fostringsmiljö det växer upp i – familj, vänkrets, skola. Kultur och
religion är också viktiga faktorer att ta hänsyn till. Vad är acceptabelt beteende respektive
inte i uppväxtmiljön? Barnen lär sig och anpassar sig naturligt till vad som är okej beteende
respektive inte okej. Barn utforskar och lär sig bland annat genom imitation och då har det
betydelse vilka rollmodeller de har omkring sig. Vilket bemötande barnet får kan påverkas av
vad barnets sexuella uttryck väcker hos omgivningen. Väcker det glädje, vrede, skam, lustolust, uppmuntran, förakt etc.
4
Begreppsutveckling är av stor vikt för barns medvetenhet om sina sexuella resurser. Att
använda olika medel såsom samtal, böcker, känsloupplevelser. (Hulter, 2004, s. 47).
Barns rätt till utrymme och privatliv ger möjlighet för barn att utforska livet och sexualiteten.
Idag kan man dock se att vuxna och samhället drar allt mer mot övervakning och säkerhet.
Både på gott och ont? Som vuxen är det viktigt att tänka på sina reaktioner gentemot barn.
Vuxna behöver reflektera över hur det upplevs och uppfattas av barn. Ett felaktigt
bemötande kan leda till skuldkänslor hos barnet. Samtidigt viktigt att som vuxen hjälper
barnen att skydda sig mot andra vuxna med sexuella avsikter.
Även genus påverkar hur omgivningen bemöter barnets beteende. Vad är acceptabelt
beteende för flickor respektive pojkar. Vad uppmuntras alternativt fördöms? Skiljer det sig åt
beroende på kön? Varifrån kommer kunskapen om sex och genus?
Barn med utvecklingsstörning och funktionshinder är ofta försenade i sin psykiska och sociala
utveckling. Att utveckla en vuxen människas behov av sexualitet med en partner krävs en
känslomässig mognad som motsvarar puberteten. Graden av intellektuell funktion gör bla
att den känslomässiga utvecklingen stannar på en tidigare nivå.
Olika orsaker som påverkar:
-
Ett barn med utvecklingsstörning visar inte sina behov lika tydlig, detta kan påverka
kontakten med vuxna som inte kanske förstår barnets behov, vilket kan göra att
föräldrarna ger mindre stimulans till kommunikation och aktivitet.
-
Barn med utvecklingsstörning och funktionshinder blir ofta överbeskyddade. Då man
lär sig av sina erfarenheter finns risk att dessa barn blir begränsade i sitt utforskande.
-
Barnets möjlighet att utveckla språket påverkar också barnets utveckling.
-
Hur ett barn kan få möjlighet att leka med andra påverkar också barnets möjligheter
att utveckla sociala förmågor och att förstå sociala spelregler, vilket både påverkar
möjligheter att hitta en partner och att hitta sin sexualitet.
-
Ett barn som är skadat från födseln kan ofta blir påverkat i den psykosociala
utveckling, skillnad mot en person med förvärvad skada.
-
Barn med funktionshinder avstannar i utvecklingen på en lägre mognadsnivå i sin
psykosexuella utveckling. Det tar längre tid innan de mognar och de behöver ofta
mer och tydligare information.
-
Måttlig eller grav utvecklingsstörning – ofta kroppsligt passiva och sent utvecklade
rent biologiskt. De får inte sin kroppsliga feedback som andra barn.
5
-
Intellektuella funktionshinder kan göra att det är svårt att förstå sig själv, sina egna
känslor och behov. Kan innebära svårigheter att utforska sig själv och sin kropps olika
funktioner och sensationer.
-
Fysiska funktionshinder behöver inte innebära någon skillnad i utvecklingen.
Ryggmärgsskada beroende på vad skadan sitter i ryggmärgen påverkar var känseln finns
vilket påverkar möjlighet till att killen får stånd och utlösning och att flickan kan få orgasm.
Det har dock visat sig att man kan utveckla förmågan till orgasm via beröring av andra
erogena zoner.
Ett barn som är skadat från födseln kan ofta blir påverkat i den psykosociala utveckling,
skillnad mot en person med förvärvad skada. En person med cp-skada har inga problem med
känseln och behöver därför inte ha några problem med den sexuella funktionen, men där
graden av spasticitet kan påverka möjligheten till beröring av sig själv och partner.
Övergrepp
I IngBeth Larssons doktorsavhandling var syftet med studien att tar reda på vad unga vuxna
hade för minnesbild av sina sexuella erfarenheter före 13 års ålder, både vad det gällde
enskilda och delade, ömsesidig och icke ömsesidig (non-consensual)upplevelser. Totalt
deltog 269 studenter, 127 pojkar och 142 flickor 18-20 år. 18 % rapporterade att de haft
någon form av sexuell erfarenhet under sin barndom och de flesta rapporterade att det var
kring 11-12 års ålder. Mycket få hade några minnen som rörde deras sexualitet från tiden på
dagis. Nära 30 % av flickorna och var tionde pojke hade haft ickeömsesidig sexuell
erfarenhet före 13 års ålder och det var oftast med en jämnårig eller en äldre tonåring.
Här nedan är några inlägg från föräldrar i ämnet hur man ska tala om sex med sina småbarn
från forum på Familjeliv.se, vilka kan vara illustrerande.
Mina föräldrar har heller inte pratat om sex med mig, först när jag blev 18 år och drog hem
min kille frågade mamma om vi använder kondom, för du vet ju att man kan bli gravid
annars!?
Nu är jag fortfarande tillsammans med honom, men det hon inte verkade fatta var att livet
man hade som singel innan honom var betydligt "farligare" än sen när man skaffade
pojkvän!
Jaja, jag tycker inte det gjorde nåt att hon inte sa nåt till mig, för allt det där visste man
redan från 14 års ålder ungefär, man fick lära sig i skolan och sen var man ju nyfiken själv
också och kollade på internet etc.
Men jag kan hålla med om att man var lite reserverad angående sex. När jag skulle skaffa ppiller vågade jag inte fråga min mamma om vi haft några blodproppar i familjen etc, då var
6
jag 18 år.
Jag har ingen aning om hur jag ska göra med mina egna barn, det visar sig väl
Mina barn, snart vuxna har alltid pratat sex. Det har varit naturligt att inte ha språklig censur
i vårt hem. Och om det är av tillfällighet eller ej, men dom har en väldig naturlig och
avslappnad hållning till sexsnack. Och kommer med frågor och synpunkter.
Pratade faktiskt lite med min 5-åring så sent som igår.
Hon låg och skulle sova och ropade. "Mamma, jag har nått i snippen!"
Hon hade väl legat och pillat lite så klitoris hade blivit större än vanligt och det kändes
konstigt
Så, vi pratade lite om att det var helt ok, precis som lillebrors snopp ibland är stor och ibland
är liten.
Hon sa att det "killade" när hon var där och pillade och jag sa att jo, många tjejer tycker att
det kan vara skönt att pilla lite där ibland.
Men, när hon förkunnade att detta skulle hon minsann berätta på dagis imorgon så drog jag
lite i bromsen, sa att det där med snippar och snoppar var lite privat, inte något man
behövde berätta för alla
Diskussionspunkter:



Om/Hur påverkar det blivande föräldrar att de ofta vet könet på sitt barn innan
förlossning?
Vad gör det för skillnad att manligt kön syns och har ett mer vedertaget namn än det
kvinnliga könet?
Kommer ”snippa” att bli det nya ordet för nästa generation?
Lite åsikter:


Hylla mensen!
Att hela tiden upprepa ”sanningar” upprätthåller att de fortsätter! Vi är trötta på
detta!
7