Post fordismens exkluderande och inkluderande effekter i den nya globala ekonomin -­‐ En ekonomigeografisk litteraturstudie om den nya ekonomins polariserande och konvergerande tendenser Jonas Wendin, Lärarprogrammet – Samhällskunskap Projektarbete i kursen ”Det internationella samhällets utveckling” Linköpings Universitet, 21-­‐05-­‐13 Handledare: Jan Lindvall Innehållsförteckning 1. Inledning ............................................................................................................................................. 1 2. Syfte och frågeställningar .................................................................................................................... 3 3. Metod .................................................................................................................................................. 4 4. Begreppsbeskrivning ........................................................................................................................... 6 5. Bakgrund ............................................................................................................................................. 7 5.1. Neo-­‐liberalismen som global politisk norm .............................................................................. 7 5.2. Den post fordistiska modellen ..................................................................................................... 8 6. Analys ................................................................................................................................................ 11 6.1. Polariseringsteorin ..................................................................................................................... 11 6.2. Tredje Italien .............................................................................................................................. 13 6.3. En geografiskt koncentrerad arbetsmarknad ............................................................................. 15 6.4. Ett bredare globaliseringskritiskt perspektiv .............................................................................. 16 6.5. Konvergensteorin ....................................................................................................................... 19 6.6. Plötsliga förändringar ................................................................................................................. 20 6.7. Post fordismen och rörligheten i den nya ekonomin ................................................................. 21 6.8. Ett bredare liberalt och kapitalistiskt perspektiv ....................................................................... 23 7. Diskussion ......................................................................................................................................... 26 7.1. Motsättningar och kompromisser .............................................................................................. 26 7.2. Vart är vi på väg? ........................................................................................................................ 29 8. Slutsats .............................................................................................................................................. 32 9. Referenslista ...................................................................................................................................... 33 1. Inledning Sedan den industriella revolutionen i Europa, industrialiseringens spridning på kontinenten och till Nordamerika, så har denna del av världen, som vi kallar ”västvärlden”, fått åtnjuta enorm ekonomisk tillväxt. Men industrialiseringen lade inte bara grunden för mekanisk och sedermera teknologisk utveckling i västvärlden, utan också för en ekonomipolitisk utveckling. Även om det finns många exempel på privata vinstdrivande ekonomiska intressen genom långväga handelsnätverk genom historien, de tidigaste exemplen kan följas ända tillbaka till 2000-­‐talet f.Kr, så har denna form av handel aldrig haft sådant genomslag och blivit så moderniserad som under de senaste 200(+) åren (Warburton, 2003). Det vill säga från den industriella revolutionen och framåt. Termen kapitalism myntades under 1800-­‐talet av Karl Marx och åsyftade just en sådan form av handel (Scott, 2005). Det var det kapitalistiska ekonomiska systemet, om än statligt reglerat i många fall, som drev på den ekonomiska tillväxten i västvärlden under industrialiseringen. Sedan dess har kapitalismen fortsatt att spridas och förgrenas ut i många olika former, och i dagens globaliserade värld har multinationella företag och investerare en större spelplan, med större möjligheter än någonsin. Globaliseringen har bidragit till att sådana politiska och ekonomiska strukturer idag omfattar hela världen. Trots den moderna kapitalismens betydelse för industriell och ekonomisk utveckling i västvärlden under modern tid, och trots att det kapitalistiska systemet idag har spridit sig i olika former till världens alla hörn, så är inte alla världens stater lika industrialiserade och slagkraftiga på den globala marknaden. Ekonomisk ojämlikhet förekommer fortfarande, och det kan med kritiska ögon ses som att hanterandet av kapitalismen, och vad den på global nivå bör förutsätta, gjort att globaliseringen har misslyckats att inkludera och integrera alla världens stater i det globala ekonomiska system som dominerar denna. Samtidigt finns det en optimism bland många ekonomer och politiker som anser att det kapitalistiska systemet ändå är det ultimata framgångsreceptet och nyckeln till en välartad globalisering, som förr eller senare kommer att reducera ojämlikheterna i den globala ekonomin. Man kan mot denna bakgrund anta att det kapitalistiska systemet både har en inkluderande och exkluderande effekt. Eftersom systemet har visat sig flexibelt och välfungerande nog att sprida sig till större delen av världen så har det således haft en inkluderande effekt. Mot 1 bakgrund av industrialismens framgångssaga kan man också anta att det finns potential i det kapitalistiska systemet att kunna inkludera ännu inte fullt industriellt utvecklade länder. Å andra sidan finns det en tydlig hinderproblematik vad det gäller det kapitalistiska systemets spridning. För att bli en del av den globala marknaden behöver systemet hitta fäste, och detta kräver vissa förutsättningar såsom råvaror, politisk struktur, infrastruktur och köpkraft. Eftersom dessa förutsättningar inte kan uppfyllas i tillräcklig utsträckning i vissa länder eller regioner så exkluderas dessa systematiskt från den globala marknaden (Abrahamsson, 2003). Huruvida det moderna kapitalistiska systemet kan skapa förutsättningarna för inkludering eller om det förutsätter specifika ekonomipolitiska förhållanden utan att kunna skapa sådana, och således upprätthåller exkluderingen i den globala ekonomin, är ingen fråga jag söker att finna svar på med detta arbete. Däremot ska jag redogöra för vad vetenskapliga teorier säger om inkluderbarhet och exkluderbarhet i den globala ekonomin. 2 2. Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete är att identifiera och redogöra för inkluderande och exkluderande effekter i den nya ekonomin och dess strukturer. Jag ska även undersöka vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom exkludering och inkludering i de ekonomiska och politiska strukturer som utgör globaliseringen idag. Dessa faktorer söker jag att identifiera genom att titta närmare på några vetenskapliga teorier och analysera litteratur som stödjer eller motsäger inkludering/exkludering. Detta har jag tänkt göra med utgångspunkt i post fordismen som företags-­‐ och produktionsmodell, som är den kanske mest aktuella formen av företagande i dagens globaliserade och högteknologiska samhälle. Jag åsyftar också att förhålla mig makroekonomiskt till huvudanalysen. Jag tar i min analys avstamp i två övergripande teorier; polariseringsteorin och konvergensteorin. Mina frågeställningar är följade: 1. Kan man utifrån post fordismen som produktions-­‐ och företagsmodell identifiera regionala exkluderande och inkluderande effekter på den globala marknaden? 2. Har post fordismens globala effekter några polariserande eller konvergerande tendenser? 3 3. Metod Detta arbete är en litteraturstudie. Det innebär konsumerande av tidigare forskning, snarare än produktion av nya teorier (Friberg, 2006). Mer konkret har jag utifrån ämnesval sökt relevant litteratur att studera för att besvara mina frågeställningar. Men frågeställningarna var inte det första som kom till i detta arbete. Till en början visste jag bara att jag ville skriva om post fordismens effekter i den globala ekonomin, men för att avgränsa mig och för att ha en given utgångspunkt så bestämde jag mig för att hitta någon teori som gick att koppla till ämnet. Jag fann två teorier att utgå ifrån; Polariseringsteorin och konvergensteorin. Dessa fann jag genom att leta bland litteratur i kategorin ekonomigeografi. Anledningen till detta var att det var i just ekonomigeografisk litteratur jag först stötte på begreppet ”post fordism”. Med dessa teorier och denna mer konkreta riktning kunde jag också lättare finna användbar litteratur. Liksom Friberg (2006) skriver, att man i början av en litteraturstudie lämpligen söker litteratur (i bibliotek eller på internet) brett, för att sedan avgränsa sig när man har läst in säg på ämnet i allmänhet, så sökte jag i ett tidigt skede av processen fram ett stort urval av litteratur för att sedan avgränsa mig när jag kände mig mer påläst och när jag kände att jag började få upp ett tydligt spår. Allteftersom jag läste litteraturen fick jag också sålla bort mycket som inte tycktes relevant för just min litteraturstudie. Samtidigt som jag sållade bland litteraturen försökte jag utifrån denna skissa upp en disposition, med rubriker och begrepp jag hittat i litteraturen att ta upp. Under skrivprocessen sållade jag sedan även bland ämnen att ta upp och skalade ner skissen för att få en ännu mer avgränsad och tydlig riktning. Friberg (2006) skriver att man lämpligen finner riktning i arbetet genom att identifiera nyckelfynd i varje studie eller vetenskapligt dokument, för att sedan sammanställa dessa och utifrån sammanställningen avgöra vad som bör analyseras eller inte. Det var på detta sätt jag fann vilka aspekter av teorierna jag skulle analysera och hur jag skulle formulera mitt syfte och mina frågeställningar. Efter att ha gjort upp denna ganska tydliga riktning innan jag börjat skriva, så gick skrivandeprocessen sedan väldigt smidigt. 4 En viktig del av arbetet rent metodmässigt är att vara källkritisk. Friberg (2006) tar upp några granskningspunkter som kan vara nödvändiga att beta av för att försäkra sig om att källorna man använder är pålitliga. Punkterna består av dessa grundläggande frågor: •
Vilken form av litteratur är det och säger litteraturformen något om reliabiliteten? •
Vem är ansvarig utgivare och juridiskt ansvarig för texten? •
Vem är författaren och vilken kompetens och vilka värderingar har författaren? •
När är källan tryckt och har detta någon betydelse för hur relevant källan är? •
Har källan blivit kvalitetsgranskad? •
På vilket sätt kan källan användas för att utveckla professionell kunskap inom ett ämnesområde? Dessa frågor har jag under litteratursökningen och läsningen haft i åtanke. Jag har inte sett någon större anledning att ifrågasätta mina källor, då de allra flesta av mina källor är publicerade av etablerade förlag och skrivna av författare jag har haft tillgång till bakgrundsinformation om. Denna kan ofta hittas i själva källan. För att ta ett exempel så står det i inledningen av Joseph Stiglitz bok ”Globaliseringen och dess kritiker” (2003) att han både fått nobelpriset i ekonomi och varit ekonomisk rådgivare åt Bill Clinton under dennes period som president i USA. Detta är information som är lätt att kolla upp om den stämmer och som påvisar kompetens på området i allra högsta grad. 5 4. Begreppsbeskrivning Två begrepp som är väldigt centrala i detta arbete är begreppen inkludering och exkludering. Dessa är varandras motsatser och används oftast i samhällsvetenskapliga sammanhang av sociologer för att beskriva sociala processer. I ett sociologiskt sammanhang innebär begreppen att uppfattas och uppfatta sig själv som en del av en grupp eller inte. Exkludering kan (om man talar om exkludering på en övergripande samhällelig nivå) förekomma exempelvis när någon avviker från mängden på grund av utseende eller beteende och därför utesluts från samhället på ett eller annat sätt. Detta kan naturligtvis också ske i mindre grupperingar, där man kan bli exkluderad om man inte uppnår de kriterier som krävs för att anses vara en del av gruppen. Inkludering är raka motsatsen och förekommer alltså när en individ uppnår kriterierna för att bli del av en social grupp och när denna sociala grupp accepterar en individ (Goffman, 1963). I detta makroekonomiska sammanhang menar jag med begreppet exkludering att vissa regioner utesluts från det globala ekonomiska systemet för att de inte uppnår de ekonomipolitiska och ekonomigeografiska kriterierna som krävs för att kunna skapa tillväxt, bli en del av detta system och i förlängningen en del av globaliseringen. Med inkludering menar jag i sammanhanget att vissa regioner uppfyller kraven för att skapa tillväxt och på så sätt innesluts i det globala ekonomiska systemet. 6 5. Bakgrund Det finns ekonomiska och politiska strukturer som mer eller mindre präglar globaliseringen. För att bli en del av globaliseringen måste man i någon mån också underkasta sig de politiska och ekonomiska krav som ställs på den globala marknaden, som i sin tur härrör från den västerländska ekonomipolitiska normen. Dessa krav faller inom ramarna för det rådande globala ekonomiska systemet. Men för att fullständigt förstå vikten av att anamma den västerländska och alltmer globala ekonomipolitiska normen, så bör man först och främst förstå hur det befintliga globala ekonomiska systemet, eller mer specifikt den västerländska ekonomipolitiska normen, blivit just en ekonomipolitisk norm och hur starkt befäst den är i globaliseringen. 5.1. Neo-­‐liberalismen som global politisk norm Ett väldigt viktigt steg mot en global ekonomipolitisk norm togs i slutet av andra världskriget. Hitler hade en vision om hur hela världen skulle delas upp och styras och de allierade såg behovet av ett motförslag. På uppdrag av den engelska regeringen så la den engelske ekonomen John Maynard Keynes 1944 fram detta motförslag. Men det var inte bara ett motförslag mot Hitlers efterkrigsvision, det var också ett svar på det förslag till efterkrigsavtal som administrationen i Washington D.C. ville ställa som villkor för att tillhandahålla krediter för fortsatt krigsföring. Förslaget byggde på fri tillgång till varandras marknader och i förlängningen, för amerikanska vinstintressenters del tillgång till Englands dåvarande kolonier (Abrahamsson, 2003). Plötsligt stod västvärldens stormakter med ett internationellt regelsystem som saknade motstycke. Internationell samverkan var framtiden. Vägarna öppnades för globaliseringen att ta fart, men avtalet skulle visa sig innehålla svåra motsättningar och för dörren stod det långdragna kalla kriget med många år av fortsatt alienation. För att upprätthålla balansen i världen under kalla kriget, och för att motverka den odemokratiska och destruktiva kommunismen så behövdes en stark motvikt. Det fanns egentligen bara en stat som var mäktig och resursstark nog att agera ledande motvikt mot kommunismen: USA. Den amerikanska politiken präglades av neo-­‐liberalism (Abrahamsson, 2003) och ur ekonomipolitisk synpunkt innebär detta en fri marknad driven av konkurrenskraft och vinstintressen, kort och gott; kapitalism (Baylis, Smith & Owens, 2011). Som jag nämnt i inledningen av detta arbete så växte den moderna kapitalismen fram redan 7 under den industriella revolutionen, men skillnaden den här gången var att det fanns ett avtal om internationell samverkan. I och med att USA som stormakt och motpol till kommunismen (framförallt Sovjet) växte fram så kom också den neo-­‐liberala politiken med sin kritik mot statlig reglering och sina idéer om en fri och konkurrenskraftig marknad att bli internationell norm (Abrahamsson, 2003). Sedan dess har den neo-­‐liberalistiska normen blivit starkt befäst i den globala politiken och det kapitalistiska systemet har blivit en förutsättning för att bli en del av globaliseringen. Men för att ett land ska kunna gynnas av det kapitalistiska systemet så behövs finansiell stimulans i form av investeringar. För att väcka intresse för investeringar krävs i sin tur en attraktiv och konkurrenskraftig marknad med hög köpraft. Men alla världens länder uppfyller inte de kriterier som enligt den neo-­‐liberalistiska normen bör vara uppfyllda för att locka investeringar och således skapa ekonomisk tillväxt. Detta väcker frågan; blir vissa länder systematiskt exkluderade från globaliseringen på grund av detta, eller finns det mekanismer inbyggda i det kapitalistiska systemet som snarare bidrar till att inkludera de länder som inte redan är helt inkluderade? Det kanske är arrogant att som västerländsk ekonom, politiker eller vad man än må vara, förutsätta att alla världens stater eller alla världens människor vill inkluderas och vara en del av globaliseringen. Det kanske är arrogant och trångsynt att påstå att alla måste hoppa på globaliseringståget med allt vad det innebär, för att åtnjuta samma ekonomiska tillväxt som västvärlden fått åtnjuta. Men mitt grundantagande är ändå att det ur ekonomipolitisk synpunkt ses som attraktivt och nödvändigt att vara en del av globaliseringen, även om jag är medveten om att det finns undantag bland politiska grupperingar runt om i världen (Abrahamsson, 2003). 5.2. Den post fordistiska modellen Som nämnt i syftet tänker jag i detta arbete försöka identifiera och redogöra för faktorer bakom den globala ekonomins exkluderande och inkluderande effekter, med utgångspunkt i post-­‐fordismen. Vad innebär då post fordism? Post fordismen, även nämnd som nätverkskapitalismen, kännetecknas av en viss form av företagsorganisation och produktionsstruktur. Vad det gäller företagsorganisationen så kännetecknas en post fordistisk sådan av att ett givet företag endast sköter den absoluta kärnverksamheten, såsom företagsledning och varumärkeshantering, medan tillverkning och distribution med 8 mera köps in från utomstående producenter, eller underleverantörer (Henrekson, 2000). Post fordismen kännetecknas även av ett särskilt produktionssätt som bygger på just-­‐in-­‐
time-­‐modellen, det vill säga att man utvecklar och producerar produkter efter omedelbart behov och efterfrågan, snarare än att man massproducerar lagervaror. Detta produktionssätt är främst förknippat med den moderna bilindustrin, men förekommer idag i många olika branscher (Kumar, 1995). Poängen med den post fordistiska företags-­‐ och produktionsmodellen är att hålla nere företagskostnaderna och fördela riskerna. Det är exempelvis i regel skattemässigt billigare att driva ett företag ju färre anställda man har i kärnverksamheten. Att producera en vara vid omedelbart behov istället för att massproducera varor har också det sina ekonomiska fördelar, då det exempelvis inte behövs stora lager i samma utsträckning och således hålls kostnaderna för lagerhållning nere och det ger kunden möjligheten att skräddarsy sin produkt i olika led av produktionen. Att slå ut tillverkning och distribution på utomstående producenter har också fördelar; Ett företag kan utnyttja utomstående producenters spetskompetens, det vill säga att de utomstående producenterna kan specialisera sig på ett specifikt led i produktionen av en slutprodukt och således leverera högkvalitativa delkomponenter som höjer kvalitén på slutprodukten. Det är också fördelaktigt för företaget att fördela risken på flera aktörer för att inte själva ställas ekonomiskt ansvariga för eventuella störningar i leveransen eller brister i slutprodukten (Kumar, 1995). Varför passar då post fordismen dagens globala ekonomi så bra? Ett enkelt men inte så uttömmande svar är att den globala ekonomin fungerar annorlunda idag. Henrekson (2000) refererar till tillväxtforskaren Paul Romer, som belyser fyra nyckelfaktorer som utgör den nya globala ekonomin; 1. Kraftigt fallande kostnader för informationshantering, 2. Bättre kompetens i stabiliseringspolitiken, 3. I hög grad avreglerade produkt-­‐, kapital och arbetsmarknader och 4. Ökade möjligheter att använda prismekanismen på marknaden istället för att förlita sig på företagsinterna transaktioner. Post fordismen är visserligen inte en helt ny form av företagande, men dessa faktorer som karaktäriserar den nya globala ekonomin har skapat goda förutsättningar för nätverksföretagande och mer individuellt orienterat entreprenörskap (Henrekson, 2000). Post fordistiska företags effektiva produktionsstrategi och snabba anpassning till marknaden gör att de passar perfekt in i den nya globala ekonomin. 9 I och med att det post fordistiska sättet att driva företag visat sig så företagsekonomiskt fördelaktigt och produktionseffektivt och i takt med att informationsteknologin har gjort så att köparna av skräddarsydda produkter alltid går att nå, så har också trösklarna blivit lägre för att starta konkurrenskraftig verksamhet (Henrekson, 2000). Man behöver inte som entreprenör längre skapa en stor organisation med många anställda för att generera ett konkurrenskraftigt företag, det behövs bara innovation, företagsstrategi och struktur. Således får också dagens storföretag vara noga med att se till sina egna individuella spetskompetenta entreprenörers intressen (lön, arbetsvillkor o.s.v) för att dessa inte ska bryta sig ut och bilda konkurrerande verksamhet (Henrekson, 2000). Dessa lägre trösklar och tillgången till information om önskemål från kunder har gjort de nya, mer nätverkande och post fordistiskt organiserade företagen betydligt rörligare på den globala marknaden. För vissa människor som lever i områden som inte ännu sett globaliseringens positiva ekonomiska effekter, eller som inte är en del av globaliseringen, kanske detta kan vara en väg in i det globala ekonomiska flödet, och en väg ut ur fattigdom och utanförskap på den globala arenan. Men kanske kan också företagens flexibla anpassning till köpstarka marknader hindra vissa inhemska marknader från att växa, i brist på investeringar? Kanske går båda dessa möjliga effekter att tillskriva det post fordistiska företagandet? Vad vi kan konstatera är att den ena effekten är inkluderande och den andra exkluderande. 10 6. Analys Globaliseringen har många förespråkare och många kritiker. En fundamental del i den diskussion och den debatt som globaliseringen är föremål för, är frågan om globaliseringens drivkrafter, som de ser ut idag, möjliggör en globalisering som är positiv och ekonomiskt tillväxtbefrämjande i alla världens regioner. Det är ett faktum att globaliseringen och den ekonomiska tillväxt den för med sig inte har nått alla världens hörn än (Baylis, Smith & Owens, 2011). Kan den, med de mekanismer och strukturer som utgör den idag, komma att nå ut i regioner över hela världen och således bli en globalisering för alla? Om detta tvistar de lärda, men det är för min analys inte relevant att svara på den frågan eller att ta ställning för eller mot de rådande ekonomiska och politiska system som utgör globaliseringen. Jag ska snarare i denna analys presentera och analysera de teorier och tankar som presenteras i litteraturen. 6.1. Polariseringsteorin En tydlig förklaring till hur globala ekonomiska strukturer kan leda till exkludering av regioner ges av polariseringsteorin. Den kan på ett väldigt förenklat sätt förklaras såhär: De allra flesta företag tenderar att vilja investera i regioner som präglas av god infrastruktur och bra företagsklimat, det vill säga regioner med exempelvis lågt skattetryck, konkurrenskraftig marknad, närhet till kompetens och kompetensutveckling (i form av exempelvis högskola) och närhet till köpstarka kunder. Vissa regioner i världen är starkt präglade av just sådana förhållanden och lockar därför allt fler investeringar och företag att placera sig där. Dessa regioner kan benämnas ”centrum” eller ”tillväxtpoler”. Samtidigt som tillväxtpolerna åtnjuter konkurrenskraftigt företagsklimat, nya investeringar och ekonomisk tillväxt så går periferin, det vill säga regioner utanför tillväxtpolerna som inte har samma goda förutsättningar (med god infrastruktur och gott företagsklimat etc.), miste om just detta (Dicken, 2003). Resultatet blir alltså en ojämn ekonomigeografisk fördelning, vilket kan skapa enorma svårigheter med att få bukt med fattigdom och/eller segregation (Krugman, 1996). Det kan vara svårt att definiera vad som är en tillväxtpol rent ekonomigeografiskt, eftersom sådana uppträder på såväl lokal som global nivå. Man kan exempelvis se en stadsdel, en stad, en provins, ett land eller ett område som innefattar flera länder som tillväxtpoler. Men man bör vara försiktig med att kalla exempelvis ett helt land för en tillväxtpol, eftersom det kan vara väldigt generaliserande och missvisande. 11 På 1950-­‐talet så sysselsatte det amerikanska ”tillverkningsbältet”, ett geografiskt område som omfattar bland andra New York, Chicago och Baltimore, 64 procent av den amerikanska tillverkningsindustrins arbetare. Rent geografiskt utgör området mindre än 10 procent av USA:s yta (Krugman, 1996). Detta är ett tydligt exempel på polarisering. Anledningarna till denna industriella aktivitet och tillväxt var flera. En av anledningarna var jordbrukets anpassning till de många städerna i regionen, genom odling av varor lätta att transportera och således lätta att omsätta på marknaden. En annan anledning var det väl utbyggda och täta järnvägsnätverket. Samtidigt som järnvägsnätverket i det amerikanska tillverkningsbältet på 1950-­‐talet var en pådrivande faktor bakom tillväxten i regionen, var just denna järnväg en gång ett rent resultat av den industriella utvecklingen i regionen (Krugman, 1996). Här kan man börja ana ett mönster, en cirkel som sluts. Genom statliga institutioner, regelverk och skatteapparater kan naturligtvis ekonomiska resurser fördelas jämnare, men det polariseringsteorin bygger på att det alltid finns en resurssvag och exkluderad periferi, och det är kanske så verkligheten ser ut, även om en sådan verklighet inte nödvändigtvis behöver vara beständig (Dicken, 2003). Men alla regioner i världen har inte en stat eller välfungerande statliga institutioner som kan fördela resurserna. Då är polariseringen ett ännu större problem och dessa cirklar blir svårare att bryta upp. Den svenske nationalekonomen Gunnar Myrdal (1898-­‐1987) använde uttrycket ”onda cirklar” för att beskriva bland annat den ekonomiska ojämlikheten i världen (Gustafsson 1990), och hans modell (Myrdals onda cirklar) kan något förenklat förklaras så här: Kapitalinvesteringar koncentreras till centrum vilket leder till ekonomisk tillväxt och produktivt svängrum. Detta sker på bekostnad av periferin, där bristen på kapitalinvesteringar leder till obefintlig tillväxt och i förlängningen ekonomisk tillbakagång. Med tiden ökar gapet i investeringspotential mellan centrum och periferi vilket i sin tur leder till fortsatta kapitalinvesteringar i centrum och ytterligare tillbakagång i periferin (Dicken, 2003). Det finns åtskilliga modeller för effektivt företagande. En av dem är Michael Porters diamantmodell. Anledningen till att jag vill belysa just denna modell är för att den ytterligare kan förklara varför polarisering förekommer. Den bygger nämligen på idén om att företag är som mest konkurrenskraftiga i närhet till andra företag. Porter själv talar om kluster av industrier där ett företags konkurrenskraft är beroende av andra företags performance på 12 marknaden. Modellen gäller främst för post fordistiska företag. Modellen pekar på fyra nyckelkomponenter som behövs för att maximera konkurrenskraften hos ett företag: Goda produktionsförhållanden, goda efterfrågeförhållanden, närhet till relaterade branscher samt företagsstrategi och rivalitet. Goda produktionsförhållanden kännetecknas av mänskliga och fysiska resurser såsom arbetskraft, kunskap/kompetens, kapital och infrastruktur. Goda efterfrågeförhållanden kännetecknas av ett starkt efterfrågetryck och stark köpkraft (helst från kunder som kräver hög kvalité) som pressar företaget att hela tiden utmana sin innovativa förmåga. Närheten till relaterade branscher är bra för att utifrån få innovativa och kostnadseffektiva inputs som sedan verkar i en kedja av nya innovationer på marknaden. Företagsstrategi och rivalitet kännetecknas av att företagen bygger sin strategi med mål att överträffa alla konkurrenter på marknaden i fråga om innovation och kvalité. Detta görs lämpligast i närhet till andra företag och industrier som motiverar till att överträffa just dessa (Porter, 1990). Vad kan vi då dra för slutsats av detta? Precis som det kännetecknar polariseringsteorin så kännetecknar också köpkraft, efterfrågetryck, konkurrenskraft och god infrastruktur ett konkurrensstarkt företag enligt Porters diamantmodell. Behovet av att konkurrera, effektivisera och skapa vinst kan också ses som orsaken till polarisering och på så sätt också faktorer bakom exkludering av perifera regioner på den globala marknaden. Men det finns teorier som pekar på betydligt positivare effekter av konkurrenskraft och som ifrågasätter vikten av polariseringen, men dessa ska jag komma till senare i arbetet. 6.2. Tredje Italien Ett typiskt exempel på nätverksföretagande, eller post fordistiskt företagande, är det så kallade ”Tredje Italien”. Denna typ av företagande växte fram i norra Italien under 1970-­‐talet och kännetecknas av små, geografiskt bundna och sammankopplade företag som verkar tillsammans i en produktionskedja (Agerberg, 1999). För att exemplifiera detta kan man tänka sig en lokal bilindustri som utgörs av flera olika komponenter i form av småföretag. Varje företag i produktionskedjan specialiserar sig på en komponent i slutprodukten, exempelvis växellådor, motorer och så vidare. Företagen anställer spetskompetenta ingenjörer och innovatörer för att maximera kvalitén i varje komponent och sedan verkar företagen i en produktionskedja och i samråd med varandra mot ett gemensamt mål; i detta fall att tillverka exklusiva bilar. Sedan lanserar man bilarna under ett och samma varumärke, 13 ett varumärke som ska komma att kännetecknas av hög kvalité, fräsch design och exklusivitet. Till slut har man skapat sig ett varumärke för exklusiva kunder, ett varumärke som tål att betalas för. Den smidiga och effektiva produktionen gör också att man kan producera varor efter direkt efterfrågan, istället för att massproducera för lagerhållning och även att man kan skräddarsy produkter efter kundens behov och önskemål (Agerberg, 1999). Det finns många stordriftsfördelar med tredje Italien. Småföretagande är skattemässigt fördelaktigt då få anställda i varje företag innebär ett lägre skattetryck på varje företag. Med spetskompetens inom varje produktionsled är det större chans att slutprodukten håller en genomgående hög kvalité. Genom flexibiliteten (anpassningen till kunden, den snabba anpassningen till efterfrågan o.s.v.) minskar behovet av lagerhållning, som i sig är kostsamt då det ska hållas med lokaler och lagerpersonal, och befrielsen från lagerhållning innebär också liten risk att restprodukter blir kvar och måste reas ut när efterfrågan sjunkit (Agerberg, 1999). I och med tredje Italiens starka varumärken och högkvalitativa och exklusiva produkter har metoden visat sig enormt konkurrenskraftig och framgångsrik (Enquist, 2004). Men på vilket sätt har tredje Italien något att göra med exkluderande eller inkluderande effekter i den globala ekonomin? Jo, dessa företag vänder sig i regel till exklusiva och köpstarka kunder, vilka oftast återfinns i industriellt frodiga regioner (Agerberg, 1999). Eftersom tredje Italien tydligt exemplifierar det som i grund och botten definierar post fordism så är också tredje Italien ett föremål för polariseringsteorin och idén om regional exkludering i den globala ekonomin. Tredje Italien som specifikt exempel tycks tyda på exkluderande tendenser, men å andra sidan behöver inte post fordistiska företag i allmänhet nödvändigtvis nischa sig mot så exklusiva produkter som möjligt och således så exklusiva kunder som möjligt. Det är inte heller givet att ett post fordistiskt företag är geografiskt bundet såsom företagen i tredje Italien. Jag ska senare i arbetet återkomma till dessa resonemang. 14 6.3. En geografiskt koncentrerad arbetsmarknad För att vidare följa upp polariseringsteorin så finns det anledning att titta på företagens behov av arbetskraft och arbetskraftens behov av företagen. Till att börja med behöver det post fordistiska företaget spetskompetens, något som ofta återfinns kring universitetsregioner (Dicken, 2003). Utbildningsmöjligheternas betydelse för hur polariseringsmönstret formas på den globala ekonomiska kartan är naturligtvis fundamental. Om vi förutsätter att den mesta spetskompetenta arbetskraften koncentreras till världens starkaste lärosäten och att dessa i sin tur verkar inom tillväxtpoler så kan vi konstatera att den ojämna fördelningen av utbildningsmöjligheter i världen också driver på polariseringen. Det kan tyckas vara en given effekt av utbildning i allmänhet, att det leder till sysselsättning, regional företagsutveckling och i förlängningen tillväxt. Men det finns också mindre givna samband och aspekter av den koncentrerade (eller polariserade) arbetsmarknadens orsaker. Paul Krugman (1996) skriver om företagens beroende av arbetskraft från andra närliggande företag. Detta exemplifierar han genom ett exempel som liknar detta: Två företag inom en och samma bransch har alternativen att antingen placera sin produktion på skilda platser eller att placera sin produktion på en och samma plats. Om de placerar sin produktion på skilda platser så finns risken att ingen ytterligare inombranschligt kompetent arbetskraft för ökade produktionsvolymer finns tillgänglig när efterfrågan på ett, av de två företagens produkter är hög. Däremot kan företagen inom branschen utnyttja varandras, i växelverkan, ökande och minskande efterfrågan, om de placerar produktionen på samma plats, eftersom det då finns kompetent arbetskraft tillgänglig för det företag som vill öka sin produktion när det andra företaget tvingas minska sin produktion och varsla arbetskraft. Och just detta tenderar att ske samtidigt, då uttrycket ”den enes död, den andres bröd” är väldigt adekvat i företagsekonomiska sammanhang. Och inte nog med att företagen tjänar på närhet till varandra, även arbetskraften tjänar på detta, då den varslade andelen arbetskraft från det ena företaget kan slippa att lämnas arbetslösa om det finns ett annat företag inom samma bransch som samtidigt behöver ny arbetskraft (Krugman, 1996). Exemplet ovan är grovt förenklat och kan problematiseras ytterligare, det förtydligar dock den tendens till polarisering vi kan se i den globala ekonomin. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det ju också lönsamt att hålla arbetslösheten på en låg nivå, då arbetslöshet kostar för såväl skattebetalarna som samhällets trygghet och sammanhållning (eftersom 15 arbetslösheten kan ha många negativa externa effekter såsom ökad brottslighet) (Eklund, 2007). Så det tycks ur detta perspektiv, på varje nivå, vara rimligt och tämligen självklart att den globala marknaden är polariserad, eftersom att så många tjänar på frukten av tillväxtpolerna. Detta resonemang landar kanske något brett, då det kan tänkas gälla många olika typer av företagande, men det är ändock ett exempel, eller en modell om man så vill, som kan tillskrivas det post fordistiska företagandet. 6.4. Ett bredare globaliseringskritiskt perspektiv Man kan tänka sig att polariseringen och dess exkluderande effekter på den globala marknaden upprätthålls av de faktorer jag ovan belyst, men att det post fordistiska företagandet har visat sig så effektivt kommer inte av någon naturens lag, det har sin grund i det rådande ekonomiska systemet. Medan vissa anser att tillväxtpolerna, med sina för post fordismen gynnsamma förhållanden, så småningom kommer att inkludera även perifera regioner eller att det så småningom finns så många tillväxtpoler att en övervägande majoritet av världens befolkning omfattas av dessa, så anser andra att dessa alienerar centrum från periferi alltmer. Det kanske tydligaste och mest kända exemplet på polariseringens negativa konsekvenser är att gapet mellan fattiga och rika i världen ökar. Det är grunden för kritiken som kommer från den globala ekonomins kritiker (anti-­‐
globaliseringsrörelsen, rättviserörelsen m.fl.) (Abrahamsson, 2003). I detta, kanske lite väl simpla och icke dynamiska exempel, kan man se industrialiserade länder som tillväxtpoler/centrum och utvecklingsländer som periferi. Hur ska alla världens länder kunna bli industrialiserade? Bör vi förutsätta att industrialiseringen enligt västvärldens modell, inom ramen för det rådande globala ekonomiska systemet, är den enda vägen till tillväxt? Det är kanske svårare att få till ett globalt ekonomiskt paradigmskifte än att försöka ta itu med fattigdomsproblemet inom ramen för befintligt globalt ekonomiskt system. De tendenser till polarisering jag ovan pekat på kan tänkas vara en effekt av att det rådande globala ekonomiska systemet tillåter det att hända. Så länge det är lönsamt att gå för så höga vinster som möjligt kommer polariseringen och gapet mellan centrum och periferi, mellan fattiga och rika, bara att öka. Denna tes finns åtminstone bland den globala ekonomins kritiker. Det finns förslag från detta håll att bland annat beskatta internationella transaktioner mellan banker (Tobinskatten), skattepengar som sedan ska gå till projekt för 16 att bekämpa fattigdom. Men man anser att intresset från den västorienterade ekonomipolitiska makten i världen att ens diskutera sådana förslag, eller att diskutera alternativ till ett svagt reglerat kapitalistiskt system, är alldeles för svalt. Diskursen i maktens korridorer fortsätter att handla om ekonomisk tillväxt enligt västvärldens kapitalistiska modell, och de sociala rörelser som kritiserar denna modell, eller detta system, tillåts inte ens vara med och diskutera. Detta kallar Hans Abrahamsson (2003) för diskursiv makt, och han beskriver den som en orsak till att vissa, i den globala ekonomin, perifera regioner stagnerat i tillbakagång eller fattigdom. Vad Abrahamsson (2003) menar med den diskursiva makten tydliggörs något av Peter Dicken (2003), som nämner begreppet makrostrukturer, och åsyftar den globala ekonomiska struktur som sätter reglerna för hela det kapitalistiska systemet som dominerar inom internationell handel och globalt företagande. Han skriver att makrostrukturerna i den globala ekonomin är institutioner, konventioner och regler skapade genom det kapitalistiska marknadssystemet. Dessa inkluderar privat ägande, profitdrift, resursallokering baserat på marknadssignaler med mera. Dicken (2003) anger närmare Internationella valutafonden (IMF), Världshandelsorganisationen (WTO) och Världsbanken (och även de olika ”G” mötena, såsom EU-­‐toppmötet i Göteborg 2001), som exempel på globala institutioner som upprätthåller det befintliga globala ekonomiska system vi har idag. Det är just detta som globaliseringens kritiker sätter sig emot, eftersom det förutsätter att det ska kunna skapas internationellt attraktiva marknader i princip överallt för att den globala ekonomin inte ska bli polariserad och endast gynna de redan gynnade (Stiglitz, 2003). Det är också detta som Abrahamsson (2003) kallar den diskursiva makten, den makt som förutsätter att kapitalismen och den fria marknaden är nyckeln till tillväxt. Eftersom inte alla regioner i världen kan uppfylla de kriterier som behöver vara uppfyllda för att en stark marknad, med konkurrenskraftiga (i sammanhanget post fordistiska) företag, ska kunna växa fram, så hamnar dessa regioner utanför i globaliseringen. De blir perifera, de blir automatiskt exkluderade. Detta är det resonemang som förs av många av globaliseringens kritiker. Å andra sidan menar Dicken (2003) själv att dessa kapitalistiska institutioner och konventioner inte utgör något globalt mått på hur det kapitalistiska systemet fungerar, utan att de har olika mycket inflytande på olika platser och att det finns väldigt många olika former av kapitalism som ger olika förutsättningar. 17 Nobelpristagaren och Bill Clintons ekonomiska rådgivare (mellan åren 1997 och 2000), Joseph Stiglitz (2003), frågar sig varför globaliseringen, som har fört så mycket gott med sig, blivit så väldigt kontroversiell att sociala rörelser och aktivister samlas till högljudda demonstrationer så fort globala ekonomiska frågor ska diskuteras av världens toppolitiker. Förmodligen förde globaliseringens intåg i världsmedborgarens medvetande med sig förhoppningar och förväntningar om tillväxt och välstånd som ännu inte infriats i alla regioner. Men enligt Stiglitz (2003) är det inte det kapitalistiska systemet i sig det är fel på, utan snarare det hyckleri som västvärlden hålls med. Nog för att det kapitalistiska systemet i någon mån kanske legitimerar detta hyckleri som ekonomipolitisk rationalitet, genom sina institutioner, men det är kanske också vanskligt att skylla på systemet i sig när det finns människor bakom som håller i trådarna. För att driva igenom den globalisering vi ser effekterna av idag så pressade länderna i västvärlden exempelvis vissa fattiga länder till att göra sig av med sina skyddstullar och handelshinder, medan västländerna behöll sina. På så sätt kunde de öppna handelsvägar och exportera till fattiga länder, konkurrera ut dessa länders egna marknadsaktörer samtidigt som västländerna skyddade sin egen marknad genom att göra det svårt för de fattiga länderna att exportera (genom just tullar och andra handelshinder). Västvärlden snuvade därmed utvecklingsländer på viktiga exportintäkter, för egen vinning (Stiglitz, 2003). Problemet är inte globaliseringen i sig, utan problemet är typen av globalisering, den typen som nästan bara gynnar de redan gynnade. För att globaliseringen ska bli gynnsam även i utvecklingsländer och för att det rådande globala ekonomiska systemet ska åstadkomma tillväxt utanför västvärlden så måste detta hyckleri försvinna. Det måste finnas en vilja att investera i andra marknader än de etablerade marknaderna i västvärlden. Det måste finnas en vilja att importera varor från utvecklingsländer. Med andra ord måste det finnas en vilja att inte alltid maximera sin egen vinst, utan att försöka få fler att komma med globaliseringståget, genom att öppna upp marknaden för andra än oss själva, genom att inte vara så rent själviska. 18 6.5. Konvergensteorin Med tanke på post fordistiska företags förhållandevis lilla kärnverksamhet, så borde det finnas möjligheter till rörlighet och anpassning till nya marknader. Det är denna aspekt av det nätverksföretagandet som talar för att polariseringen mycket väl kan luckras upp och jämnas ut. Globaliseringskritikerna må visserligen ha rätt i att det barkar åt fel håll när klyftorna mellan rika och fattiga i världen ökar, trots att världens totala inkomster skjuter i höjden (Stiglitz, 2003), men det finns teorier som talar för att vändpunkter finns i sikte. En ganska allmän och sammanfattande teori för hur regional utjämning kan ske är konvergensteorin. Väldigt simplifierat kan man säga att konvergensteorin är en hypotes som föreslår att utvecklingsländer har potential att nå snabbare tillväxt än industriländer, eftersom redan industrialiserade länders ekonomi så småningom präglas av alltmer avtagande avkastning, på grund av mättade marknader (Dicken, 2003). De post fordistiska företagens beroende av marknadens prismekanismer och efterfrågeförhållanden borde därför potentiellt sett kunna driva sådana företag till perifera regioner, om konvergensteorin stämmer. För att tydliggöra konvergensteorins kärna lite ytterligare ska jag beskriva de övergripande förloppen med ett enkelt exempel. Låt oss för enkelhetens skull säga att ett land, eller en större/mindre region, har två regioner att erbjuda för några företag att förlägga sin produktion på: öst och väst. Låt oss också säga att produktionsförhållandena i väst är något bättre än i öst, på grund av en bättre infrastruktur och starkare köpkraft (kan exempelvis komma av att fler människor med hög inkomst bor i västregionen). Företagen kommer med allra största sannolikhet att förlägga sin produktion i väst, varpå väst blir en tillväxtpol, ett centrum, medan öst blir periferi i sammanhanget. Arbetskraften följer företagen och väst blir allt större och konkurrenskraftigare. I takt med att detta centrum blir mer och mer attraktivt så stiger också kostnader för hyra och kraven på hög lön till arbetskraften. Kanske blir kunderna i västregionen också mätta på de produkter som erbjuds, det vill säga att marknaden blir mättad och avkastningen avtar. Det är när detta sker, när marginalkostnaderna för att bedriva verksamhet i väst stiger som konvergensteorin talar för en vändpunkt. Företagen i väst vill sänka sina produktionskostnader och hålla lönerna relativt låga och förflyttar således produktionen till östregionen, och den arbetskraft som är beroende av de förflyttade företagen flyttar troligtvis efter. Med tiden bildas ett 19 tillväxtcentrum även i östregionen och jämnar ut den tidigare ojämna, polariserade fördelningen mellan öst och väst. (Dicken, 2003) (Abramowitz, 1986) (Krugman, 1996) 6.6. Plötsliga förändringar Något jag inte tidigare i detta arbete belyst är naturresurser och dess betydelse för det ekonomigeografiska fördelningen. Det beror delvis på att tiden för nya stora upptäckter av naturresurser är oss förbi. På en globaliserad och fri marknad, där post fordismen har satt stor prägel, är kanske förhållandet mellan naturresurser och polariseringsteorin/konvergensteorin inte fullt så relevant som förhållandet mellan rena marknadsförändringar, stordriftsfördelar och polariseringsteorin/konvergensteorin. Men ska man spekulera kring plötsliga ekonomigeografiska förändringar på den globala marknaden så kan utvinningen av naturresurser statuera ett exempel. Historiskt sett har ändå utvinningen av exempelvis olja haft stor betydelse för den industriella utvecklingen i västvärlden. Ett konkret exempel på det är upptäckten av olja i Kalifornien runt sekelskiftet 18-­‐1900, som resulterade i befolkningsexplosion och rapid industriell utveckling (Krugman, 1996). Men det Krugman (1996) är noga med att understryka är att denna utveckling skedde i ett Kalifornien som under större delen av 1800-­‐talet varit för glest befolkat för att tillgodogöra några signifikanta industridistrikt. Det var alltså inte bara oljan i sig som lockade industrier och byggde storstäder som Los Angeles, utan till stor del den kraftiga befolkningsökningen i regionen. Krugman (1996) menar att en region kan av rent demografiska skäl locka industrier. Från ett post fordistiskt perspektiv så har kanske inte ovanstående exempel någon solklar relevans. Nätverksföretagandet är mer beroende av kompetens än stora mängder arbetskraft. Men om en region, likt Kalifornien vid sekelskiftet för över 100 år sedan, lyckas locka ett antal företag att förlägga sina industrier där, så kan förutsättningarna även för en bredare mängd av nätverksföretag rent potentiellt bli goda. Befolkningen i en särskild region skulle exempelvis kunna bli föremål för en särskild nisch inom ett företag. Denna möjlighet för osökt mina tankar till Östafrika. Sedan den mobila transaktionstjänsten för mikrofinansiering, M-­‐Pesa, lanserades av företaget Safaricom år 2007 (som en följd av ett studentprojekt i Kenya), så har denna tjänst idag blivit den bäst utvecklade tjänsten för mobila transaktioner i världen och har uppskattningsvis över 17 miljoner användare bara i Kenya (Saylor, 2012). Kan detta om 20 möjligt vara startskottet för en ny marknad i Östafrika? Även ur ett post fordistiskt perspektiv skulle detta kunna innebära gynnsamma förhållanden om en marknad för mobiltelefoner och mobila tjänster på allvar växer fram i Östafrika, vilket den på sätt och vis redan har gjort (Saylor, 2012). 6.7. Post fordismen och rörligheten i den nya ekonomin Jag nämnde i bakgrundsavsnittet fyra faktorer som karaktäriserar den nya ekonomin. En av dessa är faktorer är den ökade möjligheten att använda prismekanismen/marknaden jämfört med företagsinterna transaktioner. Detta sätter också lite fingret på varför det post fordistiska nätverksföretagandet harmoniserar så bra med den nya ekonomin. Länge kännetecknades den dominerande typen av företagande och produktion av massiv företagsverksamhet, med alla led i produktionen och distributionen inom företagen, och massproduktion a la löpande band (kan också benämnas ”Fordism”). I stort bestod marknaden av färre men större företag, som på närmast monopolistiskt manér dominerade sina branscher. På 70-­‐talet skedde dock några viktiga förändringar som senare kom att öppna upp marknaden för småföretagare, individuella entreprenörer och i förlängningen det post fordistiska nätverksföretagandet. Detta kom också att minska storföretagens dominans och produktionsandelar väldigt drastiskt (Henrekson, 2000). Henrekson (2000) utgår från hypotesen att den främsta orsaken till denna utveckling från 70-­‐talet och framåt är den snabba teknologiska utvecklingen. Med ett snabbt informationsflöde, som kopplar samman människor från olika delar av världen och som ger individen tillgång till information som tidigare endast funnits tillgänglig för storföretagen, så menar Henrekson (2000) att vikten av centraliserat och byråkratiskt beslutsfattande minskar betydligt. Individer i form av entreprenörer, innovatörer och ingenjörer kan nätverka med andra som orienterar sig åt samma håll, utan att behöva vara en del av stora företag. Detta utgör grunden i det post fordistiska nätverksföretagandet, och innebär en oerhörd flexibilitet i marknadsanpassning och produktion. Av denna anledning benämns post fordismen också ofta flexibilism. Detta öppnar upp för en intressant analys av post fordismens flexibilitet och dess effekter. Det förefaller sig naturligt att få stora företag som dominerar en marknad också innebär polarisering i allt högre grad. Henrekson (2000) presenterar kort några siffror som berör storföretagen i USA. Mellan åren 1979 och 1991 minskade USA:s 500 största företags andel av industrisysselsättningen från 58 till 40 procent. Det vi kan utläsa av dessa siffror är att 21 industrisysselsättningen idag är fördelad på fler aktörer än tidigare. Där storföretagen tappat mark har småföretagen tagit plats, och detta indikerar att post fordismen som företags-­‐ och produktionsmodell faktiskt har en utjämnande och inkluderande effekt. I och med att det idag finns möjligheter att jobba i nätverk och eftersom det inte längre nödvändigtvis behövs en stor organisation för att tillgodogöra sin verksamhet information och kompetens så har också trösklarna för att starta ny verksamhet blivit lägre (Henrekson, 2000). Detta borde innebära att förutsättningarna för entreprenörer/innovatörer i perifera regioner att starta egen verksamhet har blivit betydligt bättre. På detta sätt kan kanske det post fordistiska nätverksföretagandet inte bara vara nyckeln till utjämning på etablerade marknader, utan också nyckeln till att fånga upp den längtan till globalisering och tillväxt som finns i perifera regioner och de entreprenörer som hela tiden haft idéerna, men tidigare inte verktygen att förverkliga dessa. Analyserar man det djupare ändå ser man att möjligheterna inte kommer helt utan att föra potentiella problem med sig. Förutsättningen för att perifera regioner ska globaliseras och industrialiseras likt tillväxtpoler och industridistrikt, förändras kanske egentligen inte om entreprenörer från dessa regioner vänder sig utåt till andra marknader och lämnar den perifera regionen bakom sig, lika oattraktiv för investeringar som innan. Men kanske väger ändå fördelarna tyngre i sammanhanget. Genom en mer flexibel marknad finns ju alltid möjligheten till att starta egen verksamheten närmare till hands än tidigare, för i princip alla människor, även om vi inte kan förutsätta att alla sitter på idéer som går att göra affärer utav. Men de post fordistiska nätverksföretagens användning av marknaden och anpassning till den föder inte nya företag i den nya globala ekonomin helt utan hinder. Möjligheterna att starta egen verksamhet öppnar inte upp sig själva. Vissa ekonomer menar också att det krävs avregleringar för att skapa dessa förutsättningar. Det krävs en i någon mån fri marknad för att sporra de individuella entreprenörerna. Denna opinion leder mig osökt in på nästa avsnitt. 22 6.8. Ett bredare liberalt och kapitalistiskt perspektiv Martin Wolf citerar följande formulering av János Kornai i sin bok Så fungerar globaliseringen (2006): ”Det finns inte och har aldrig funnits en demokratisk politisk sfär som inte dominerats av privat ägande och marknadsrelationer”. Globaliseringsföreträdarna och i synnerhet liberala slänger sig ofta med begrepp som ”frihet” och ”egendom”. Wolf (2006) refererar ytterligare till John Locke som redan på 1600-­‐talet formulerade vad han ansåg vara grunden till ett fritt samhälle; individens rätt att äga och förfoga över egendom inom väldefinierade och av lagen uppställda ramar. Det handlar helt enkelt om att göra som man vill inom ramen för stiftade lagar, istället för att i olika skeden bromsas upp av en stat som måste slå ner den spik som sticker upp, så fort risken att kollektivet kommer till skada växer fram. Wolf (2006) skriver att det liberala samhället driver utvecklingen framåt, medan mer statsorienterade ideologier är mer bakåtsträvande. Han menar att köpmännen profiterar genom att gripa oupptäckta tillfällen och driver därmed också den ekonomiska utvecklingen framåt. Han menar att intellektuella lägger fram nya tankar eller teorier som uppmanar en vedertagen världsbild. Traditionella hierarkier, hänsynstaganden, livsstilar och föreställningar utmanas ständigt av frihetens förlösande kraft (Wolf, 2006). I ekonomiska sammanhang och i marknadssammanhang så innebär denna frihet möjligheten att bygga upp nya marknader, att uppmuntra till innovation och entreprenörskap för att detta för utvecklingen framåt. Det öppnar upp för nya upptäckter, lösningar på tekniska och praktiska problem, för människor att ta vara på sina idéer och förverkliga sina drömmar. Det är också viktigt för utvecklingen att det finns konkurrens, att det finns en vilja att vara bättre än andra, istället för att sträva mot en jämn nivå. Här passar det sig att använda sig av en idrottsliknelse. Man kan säga att världsrekordet på 100 meter är en metafor för utveckling och att löparna är entreprenörerna. Om löparna ständigt strävar efter att slå världsrekordet så kommer någon av dem så småningom också lyckas med detta. Alltså; om entreprenörerna ständigt strävar efter att skapa nya innovationer och bättre produkter än sina konkurrenter, så kommer någon av dem så småningom att lyckas med detta och utvecklingen går framåt. Detta samband är centralt i Wolfs resonemang. Ur ett post fordistiskt perspektiv tycks det ligga något i Wolfs resonemang. Även Henrekson (2000) nämner att de avregleringar på marknaden som gjordes i USA på 1970-­‐talet var en viktig faktor bakom uppkomsten av den nya ekonomin, den ekonomi som gjort det möjligt 23 för småföretag att konkurrera med de stora jättarna på marknaden. Man kan enkelt tydliggöra på vilket sätt det liberala kapitalistiska marknadssystemet underlättar det post fordistiska nätverksföretagandet med ett enkelt exempel. Låt oss säga att du sitter på en bra affärsidé, du vill tillverka något som är praktiskt underlättande för många människor i vardagen. Kanske behöver du ett startkapital i form av ett lån från banken. Du får det beviljat, då idén tycks bra och genomtänkt. Låt oss nu spekulera i vad som kunde gått annorlunda om staten satt in hårda marknadsregleringar, vinsttak och högt skattetryck. Med alltför mycket statlig inblandning kanske lånet inte beviljats för att lånetaket varit för lågt för att just din idé skulle prioriteras. Kanske hade banken ansett att ditt företag inte skulle kunna överleva regleringarna och skattetrycket och därför inte beviljat lånet. Hade du ändå fått lånet beviljat, trots omfattande statlig inblandning, hade du kanske bromsats i din framgång av företagsskatt, arbetskraftsskatt och inskränkta möjligheter att profitera på din idé. Kort och gott vore det svårt för den lilla människan, den enskilda entreprenören, innovatören och ingenjören att nå framgång på den globala marknaden om marknadsregleringarna var alldeles för hårda och restriktiva. Detta borde också innebära att den nya ekonomins inkluderande effekter skulle inskränkas av en alltför omfattande statlig inblandning, eftersom trösklarna för att starta egen verksamhet skulle riskera att höjas. Låt oss också tydliggöra ett annat samband. Wolf (2006) skriver att långsiktiga investeringar är en fundamental del i en långsiktig och stabil tillväxt. För att investeringar ska komma till skott behöver det finnas en tillit olika aktörer emellan och framförallt en tillit till den politiska makten. Investeringarna kommer sällan hagla tätt om investerarna inte är säkra på att de kommer vinna på sina investeringar. För den liberala kapitalisten är det inte särskilt förtroendeingivande med en stat som berövar investerare på frukten av deras investeringar, i form av marknadsregleringar såsom skatter och vinsttak (Wolf, 2006). För perifera regioner som tycks stagnerat i ekonomisk tillbakagång, eller marknadsekonomiskt vakuum, så är det just investeringar som behövs för att kicka igång marknaden. Så länge marknaden är fri från starka restriktioner i form av regleringar så kan investeringar komma till skott och skapa tillväxt även i perifera regioner. För den enskilde entreprenören som sitter på sin nya smarta idé i periferin är det viktigt att det finns någon eller några som tror på henne/honom, som kan investera och öppna upp marknaden för henne/honom. De tycks, av detta samband att döma, att post fordismen ger inkluderande effekter så länge marknaden är relativt fri från 24 regleringar. Annars kanske investeringarna bara fortsätter falla på redan befintliga tillväxtpoler och möjligheten att starta egen verksamhet koncentreras till centrum. Liberalismen har sina tydliga poänger, men trots avregleringar och fria marknader så fortsätter världen vara polariserad. Kapitalismen tycks på något sätt vara hjälte och bov på samma gång. Eller snarare har kapitalisterna, de som utgör den diskursiva makten, som Abrahamsson kallade det (2003), potentialen att bli hjältar, men blir i sin girighet hycklaren och boven som upprätthåller ojämlikheten i världen (Stiglitz, 2003). 25 7. Diskussion Post fordismen tycks ha både exkluderande och inkluderande effekter i den nya globala ekonomin. Det tycks finnas en ingång till en mer jämlik värld i den nya globala ekonomin, men det tycks samtidigt finnas dem som inte vill låta alla komma in. I denna diskussionsdel kommer jag att spekulera lite kring vari motsättningarna ligger och vart vi kan tänkas vara på väg med den nya globala ekonomin och nätverksföretagandet. 7.1. Motsättningar och kompromisser Medan vissa kritiserar den neo-­‐liberala hegemonin och det kapitalistiska marknadssystemet för all ojämlikhet det medför, prisar andra detta för den frihet det ger, den individuella frihet som är grunden i ett demokratiskt samhälle. Motsättningarna, de två perspektiven emellan är svåra. Robert H. Frank (2010) tar upp allmänningens tragedi som ett exempel på en teori som påvisar den fria viljans självdestruktiva krafter, att om alla får välja så vill de förmodligen välja det som är så bra som möjligt för sig själva; mycket vill ha mer och i slutändan så kollapsar hela samhället under vikten av individens själviskhet och girighet. För att kapitalismen inte ska gräva sin egen grav så måste individer börja tänka på vad som är bäst för kollektivet, för samhället i stort, snarare än att tänka på vad som är bäst för var och en (Stiglitz, 2003). Om inte sunt förnuft räcker till, och människor kan ta hänsyn till allas bästa, så får kanske regelverk sätta gränserna istället. Allmänningens tragedi kan illustreras med något så enkelt och vardagligt som en bilkö. Om alla människor i en stad eller en region plötsligt bestämmer sig för att ta bilen till jobbet, kommer det troligtvis bli trafikstockning och i slutändan kommer ingen i tid. Men om man sätter upp stoppljus, så man kan slussa trafiken, och om man satsar på kollektivtrafik, så många olika individer kan åka i ett och samma fordon, så kanske det funkar ändå. Allmänningens tragedi utgår ifrån att vägen är fri från trafikregler, att den individuella friheten skapar kaos, men om vi släpper allmänningens tragedi och tänker oss situationen med stoppljus, bommar, hastighetsbegränsning och kollektivtrafik så verkar det hela kanske mer hanterbart. Stoppljusen kan liknas vid regleringar på marknaden, bommarna vid vinsttak, hastighetsbegränsningen kan liknas vid skatter (hög skatt = låg hastighet) och kollektivtrafiken i form av bussar och tåg kan liknas vid offentlig sektor (Taxibilar skulle kunna vara den privata motsvarigheten i sammanhanget). 26 Det är kanske inte rättvist att likna det kapitalistiska marknadssystemet vid ett vägnät utan trafikregler, och det vore ganska svartvitt och onyanserat att se på motsättningarna som att den ena sidan vill ha låga hastigheter, stoppljus och bommar överallt, medan den andra vill ta bort trafikreglerna helt. Det handlar snarare om att man inte kan komma överens om vilken hastighetsbegränsning som är rimlig, var det bör finnas stoppljus, hur ofta bussarna och tågen ska gå och om taxibilar inte är flexiblare och bekvämare än bussar och tåg som styrs av ankomst-­‐ och avgångstider. På något sätt skapar motsättningarna balansen i trafiken, eller rättare sagt på den globala marknaden, och kanske är det just motsättningar kompromisser som är vägen framåt. Ur ett post fordistiskt perspektiv så är motsättningarna väldigt intressanta. Å ena sidan måste trösklarna fortsätta hållas låga för att starta egen verksamhet, för att strömningen av nätverksföretag ska kunna fånga upp entreprenörer även i periferin, å andra sidan får inte vinstdriften bli så stark att företagen växer ifrån sitt ursprung och blir en del av den exkludering som många av våra medmänniskor fallit offer för. Men kanske sätter post fordismen och nätverksföretagen i sig exempel för just vilka trafikförhållanden, eller marknadsförhållanden, som behövs för att kapitalismen inte i längden ska göra det onda den många gånger gjort och gräva sin egen grav, utan istället blomstra upp över hela världen och ge alla möjligheten att komma med globaliseringståget. Att sysselsättnings-­‐ och produktionsfördelningen mellan företag idag är betydligt jämnare idag än på 70-­‐talet (som jag tidigare visat med siffror från Henrekson (2000)) är ju en bra start och ett steg i rätt riktning mot en rättvisare och mer inkluderande globalisering. Henreksons hypotes var ju också att grunden till utvecklingen mot en marknadsekonomi där mindre företag interagerar i nätverk och använder prismekanismen istället för interna transaktioner, till stor del är den teknologiska utvecklingen (Henrekson, 2000). Så länge trösklarna är låga för att starta egen verksamhet, så är det enda man behöver en idé och tillgång till information. Kanske kan nätverksföretagandet vara vägen till en jämn global utveckling, om vi bara kan tillgodose alla människor med grundförutsättningarna. Mina tankar far osökt till Kenya, och den resa jag och tio andra studenter gjorde i februari i år (2013). Vi hade redan ett halvår innan börjat förbereda för en konferens om hjälp till självhjälp. Den skulle handla om vägar ut ur fattigdom och vi bjöd in personer som fick statuera goda exempel på hur man kan ta sig ur fattigdom med en idé eller en talang och 27 sina bara händer. En central del i konferensen var fyra olika diskussionsforum, som utgick från fyra olika infallsvinklar på ämnet, där konferensens olika deltagare fick diskutera hur man skulle kunna hjälpa människor att hjälpa sig själva. De olika infallsvinklarna var utbildning, entreprenörskap, sport och teknik. Själv var jag sekreterare i diskussionsforumet för teknik, eller närmare bestämt för teknik som hjälpmedel och dörröppnare för vägar ut ur fattigdom. Vår moderator, William Jobs, slängde ut frågan; ”Om ni hade ett företag värt 1 miljon dollar och skulle investera dessa pengar i teknologi för självhjälp till fattiga människor, hur skulle ni då använda pengarna?”. Många intressanta förslag kom upp, och det kanske mest intressanta förslaget kom från Kenyanen Boyd. Han föreslog att man borde tillgodose fattiga urbana regioner med ITC-­‐centraler, mötesplatser där människor har tillgång till internet och mobila tjänster, där man skulle kunna få teknisk, praktisk och kanske även ekonomisk rådgivning. Han föreslog också att man borde tillgodose fattiga rurala regioner med ITC-­‐bussar, med utrustning driven av solenergi genom solpaneler på bussarna. Bussarna skulle kunna åka från by till by, som en bokbuss åker likt ett rörligt bibliotek, och ge människor chansen att få information om hur de kan effektivisera sitt jordbruk eller liknande. Jag kan inte säga hur långt 1 miljon dollar skulle räcka i sammanhanget, men det är helt klart en intressant idé. Faktum är att det finns flera som tänker lite i samma banor som Boyd. M. Sirajul Islam skriver i Creating Opportunity by Connecting the Unconnected om en studie gjord i ett ruralt område i Bangladesh. Där testade de mobiltjänsten AMIS (Agriculture Market Information Service) möjligheter att förbättra situationen för jordbrukare i Bangladesh. Genom denna tjänst får dessa jordbrukare tillgång till marknadspriser på olika jordbruksprodukter och kan således med bättre chanser ställa krav på sina köpare och välja var det är mest lönsamt att sälja det dem producerat. En underlättande faktor i sammanhanget är att användandet av mobiltelefoner är väldigt omfattande i Bangladesh, även bland landets fattiga (Sirajul Islam, 2011). Projektet stötte på många problem och man insåg att tjänsten behöver utvecklas mer innan den kan generera någon långsiktig ekonomisk utveckling för jordbruket i Bangladesh. Men det är ändock ett steg på vägen. Informationsteknologi har trots allt gjort det lättare för den enskilde entreprenören att förverkliga sina idéer på en marknad av företagsjättar. Kanske är informationsteknologins nästa uppdrag att få in även de mest perifera regionerna och de mest fattiga människorna 28 på den globala marknaden, så att även de som idag inte ens har en perrong där de kan kliva på globaliseringståget, snart sitter med på tåget. 7.2. Vart är vi på väg? Vart är då detta globaliseringståg på väg i dagsläget? Kan vi se möjligheter till inkludering på horisonten? Enligt Wolf (2006) är globaliseringen, som den fungerar i dagsläget, på väg åt rätt håll och har varit hela tiden. Han menar att de i liberalismen och kapitalismen inbyggda mekanismer som talar för frihet och demokrati med globaliseringen har potential att få till stånd den ekonomiska utveckling som behövs för att marknadsekonomin ska spridas och florera över hela världen. Han menar samtidigt att globaliseringskritikerna, de sociala rörelser som gör anspråk på den diskursiva makten, är en av de största bromsklossarna i denna utveckling. De sociala rörelserna har naturligtvis en helt annan bild av vem som är boven i en värld där klyftorna mellan fattiga och rika ökar. Det som slår mig när jag redogör för de motsättningar och de spretande intressen som finns bland globaliseringens aktörer, företrädare och kritiker, är att ingen verkar helt nöjd, och att alla kanske egentligen strävar åt samma håll, men har delade åsikter om hur man når dit. Men de sociala rörelserna har en poäng, liksom Joseph Stiglitz (2003) har en poäng när han skriver om hyckleriet hos makthavare i västvärlden. Samtidigt har de liberala en poäng med möjligheterna till tillväxt som öppnas på en fri marknad. Frågan är om riktningen i debatten om den nya globala ekonomin pekar mot att spretande intressen kan hitta gemensam mark. De tycks hur som helst förefalla sig som så att informationsteknologin så sakteliga bygger perronger i perifera regioner, perronger i form av utbildning och information, som förhoppningsvis kan öppna upp globaliseringen ännu mer och skapa tillväxt. Det är förstås bara en av många vägar till en jämlikare värld, och visst sker mycket arbete genom nationella biståndsprojekt och genom FN:s millenniemål, men just informationsteknologin är särskilt intressant i sammanhanget, eftersom den har haft så stor betydelse för nätverksföretagandet. Om det nu, som Kenyanen Boyd och M. Sirajul Islam (2011) hade visioner om, är möjligt att integrera perifera regioner med den globala marknaden genom informationsteknologin, kanske också post fordismen är vägen in i framtiden och vägen till en inkluderande globalisering. Informationsteknologin kan inte bara tillgodose oss med kunskap om effektivt och lönsamt jordbruk, utan om det allra mesta, såsom kunskap om hur man kan starta sin egen verksamhet och hur man kan använda just informationsteknologin för att vara 29 konkurrenskraftig trots liten företagsverksamhet. Det enda som behövs om informationsteknologin kan stå för den kunskap och information som är nödvändig för att bedriva exempelvis ett nätverksföretag, är att den diskursiva makten, i form av WTO, IMF och Världsbanken, låter periferin vara med och spela på den globala arenan. Joseph Stiglitz (2003) skriver att de problem som uppdagats i samband med globaliseringens framfart inte är orsakade av globaliseringen som sådan, utan av just den diskursiva, makrostrukturella makten. Han menar att västvärlden kan göra bättre genom att ändra spelets regler och inte bara se till avancerade industriländers intressen. De senaste 10-­‐15 åren har också en retorisk förändring skett på de internationella möten WTO, IMF och Världsbanken har hållit. Man har talat mer om fattigdom och erkänt världens ojämlikhet som ett stort problem. Finansinstitutionernas kritiker å andra sidan är skeptiska och menar att detta inte alls behöver handla om en faktisk attitydförändring, utan att dessa finansinstitutioner bara anpassar sin retorik till den politiska verklighet de befinner sig i, för att fjäska och behålla sin ställning. Joseph Stiglitz (2003) avslöjar inte själv vad han tror om den saken, men han är positiv till att globaliseringens inneboende möjligheter till att förändra världen kan förverkligas och att finansinstitutionerna kan vara del i denna utveckling, om dessa reformeras. Han skriver också att det behövs internationella offentliga institutioner som kan svarar för kollektivt agerande när marknaderna inte ger samhällsekonomiskt effektiva resultat. Ekonomin behöver stabilitet och det behövs politiska beslut som kan jämna ut konjunktursvängningar. Detta ska IMF stå för, således är IMF också en nödvändig institution, men den behöver aktivt agera för både fattiga och rikas intressen och inte låta kommersiella intressen ta överhanden. Stiglitz (2003) menar att institutioner som IMF och WTO endast representeras av finansministrar, handelsministrar och centralbankschefer, som endast ser till rent ekonomiskt maximerande intressen, med fördel för västvärlden. Han menar att det behövs nytt blod och nya infallsvinklar, för att ge dessa institutioner mer nyans och för att få till stånd en långsiktig förändring mot en jämlikare värld. Det behövs experter som kan svara för utvecklingsländerna och människor med sakkunskap i såväl fattiga länders ekonomier, som i miljöhänsyn och biståndsutveckling. Det behövs också mer öppenhet från de internationella institutionernas sida, och således mindre hemlighetsmakeri, det är just detta som många sociala rörelser vill få till stånd (Abrahamsson, 2003). Med information om vad som försiggår inom de internationella institutionerna kan vi få möjlighet att visa vad vi accepterar och inte. Det ger den lilla människan större inflytande över makrostrukturerna. 30 Joseph Stiglitz (2003) skriver att hoppet om reformer inom de internationella finansinstitutionerna inte är irrationellt drömmande utan att det faktiskt redan skett viktiga förändringar inom Världsbanken och att det därför finns anledning att tro och hoppas på förändringar även inom WTO och IMF. Sedan reformerna inom Världsbanken så har synen på utveckling, bistånd och relationen mellan banken och utvecklingsländerna förändrats till något betydligt mer konstruktivt för alla som berörs av globaliseringen. Världsbanken understryker vikten av att satsa på utbildning (viktigt att det finns tillgängligt för både kvinnor och män) och att upprätthålla makroekonomisk stabilitet. Världsbanken understryker också vikten av att bygga en teknologisk grund genom att bland annat ge stöd till avancerad yrkesutbildning. Detta tillsammans med ingrepp för att öka exporten från fattiga regioner (genom avskaffande av tullar och regler som skyddar västerländska inhemska marknader) är det som behövs för att tillväxten i dessa regioner ska ta fart, inom ramen för det rådande globala ekonomiska systemet och den till synes oundvikliga globaliseringen (Stiglitz, 2003). Om Världsbanken, WTO och IMF börjar verka för hela världens intresse av ekonomisk tillväxt och utjämning, så kommer kanske även globaliseringens starkaste kritiker att omfamna denna globalisering. Framförallt skulle det innebära en mer human och rättvis globalisering, som inte systematiskt, genom makrostrukturerna, stänger ute vissa regioner. Världsbanken har nämnt vikten av teknologisk utveckling och avancerad yrkesutbildning, som en del i denna utveckling, och detta harmoniserar bra med post fordismen och nätverksföretagandets grundläggande förutsättningar. 31 8. Slutsats Jag har med detta arbete på ett sätt kommit fram till det jag själv väntade mig att komma fram till. Kanske är slutsatsen på ett sätt självklar, eftersom varje berättelse har två sidor. Post fordismen som produktions-­‐ och företagsmodell har både inkluderande och exkluderande effekter i den nya globala ekonomin. Nätverksföretaget kräver konkurrens, gott företagsklimat, teknologisk kompetens och tillgång till informationsteknologi. Nätverksföretaget drar sig likt en magnet till tillväxtpolen för att finna dessa förutsättningar. Samtidigt öppnar nätverksföretaget dörren för individen att slåss med jättarna på den globala marknaden. Nätverksföretagen och de klassiska jätteorganisationerna till företag utgör på ett sätt en David och Goliat-­‐relation, och visst är det väl så att alla älskar en underdog? Klyschorna haglar tätt för att de på något sätt har en förankring i verkligheten. Det finns både polariserande och konvergerande tendenser i den nya globala ekonomin, det kan identifieras både inkluderande och exkluderande effekter av det post fordistiska företagandet. Men vad jag inte alls visste att jag skulle komma fram till, var om post fordismen och globaliseringen med den tar någon given riktning eller om det finns någon potential som med rätt förutsättningar pekar mot inkludering och global utjämning. Det tycks finnas, men kanske har post fordismen ännu inte nått sin fulla potential att inkludera och skapa tillväxt även i mer perifera regioner. Kanske innehar post fordismen en av många nycklar till ekonomisk tillväxt, även för fattiga människor, nycklar som måste få tillfälle att användas, genom exempelvis reformation av makrostrukturerna. Genom makrostrukturernas förändring och globaliseringens fortsatta framåtsträvan att öppna nya vägar in i framtiden så kanske post fordismen i slutändan har inkluderande effekter. Det återstår att se vart det bär, men trycket från globaliseringens sanna drivkraft, människan, att göra världen till en bättre plats ökar i takt med att vi får veta mer om hur vår omvärld faktiskt ser ut. 32 9. Referenslista Abrahamsson, Hans (2003): Det gyllene tillfället. Leopard förlag, Stockholm. Abramowitz, Moses (1986): Catching Up, Forging Ahead and Falling Behind. Journal of Economic History. Agerberg, M. (1999): De italienska industridistrikten som modell och verklighet. TELDOK rapport 128, Stockholm. Baylis, Smith & Owens (2011): The Globalization of World Politics. Oxford University Press. Dicken, Peter (2003): Global Shift – Mapping the changing countours of the world economy. Paul Champan Publ., London. Eklund, Klas (2007): Vår Ekonomi. Nordstedts Akademiska. Enquist, Gustav (2004): Det tredje Italien : regionala skillnader, det civila samhället och den konstruktiva forskningen. Lunds Universitet. Frank, R. H. (2010): The Economic Naturalist. Virgin Books. Friberg, Febe (2006) Dags för uppsats -­‐ vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Studenlitteratur. Goffman, Erving (1963): Stigma: Den avvikandes roll och identitet. Nordstedts. Gustavsson, Bo (1990): Gunnar Myrdal 1898-­‐1987 -­‐ Liv och verk. Uppsala papers in economic history, research report no 25. Henrekson (2000): Den nya ekonomin -­‐ effekter på företags-­‐ och belöningsstrukturen. Ekonomisk Debatt, årg 28, nr.6. Krugman, Paul (1996): Geografi och handel. SNS förlag. Kumar, Krishan (1995): From Post-­‐Industrial to Post-­‐Modern Society: New Theories of the Contemporary World. Blackwell Publishing. Porter, Michael (1990): The competitive advantage of nations. New York: Free Press. 33 Saylor, Michael (2012): The Mobile Wave: How Mobile Intelligence Will Change Everything. Perseus Books/Vanguard Press. Scott, John (2005): Industrialism: A Dictionary of Sociology. Oxford University Press. Sirajul Islam, M. (2011): Creating Opportunity by Connecting the Unconnected -­‐ Mobile phone based Agriculture Market Information Service for farmers in Blangladesh. Örebro Universitet. Stiglitz, Joseph (2003): Globaliseringen och dess kritiker. Leopard förlag, Stockholm. Warburton, David (2003): Macroeconomics from the beginning: The General Theory, Ancient Markets, and the Rate of Interest. Paris: Recherches et Publications, p49. Wolf, Martin (2006): Så fungerar globaliseringen. SNS förlag. 34
