detta är en dokumentmall för examensarbeten

Råd och stöd - en otydlig insats
Råd- och stödhandläggares uppfattningar av
insatsen rådgivning och annat personligt stöd
inom ramen för LSS
Kristina Arvidsson
Pernilla Grönvall
Examensarbete, 10 poäng, nivå 41-60 poäng
Arbetsterapi
Jönköping, januari 2007
Handledare: Rickard Efvergren, Universitetsadjunkt
Examinator: Kersti Samuelsson, Universitetslektor
Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping
Avdelningen för rehabilitering
Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING
Sammanfattning
Socialstyrelsen har beslutat att göra en översyn av lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Uppdragets centrala fråga är om LSS används som redskap för att
uppfylla de handikappolitiska målen. Hälsohögskolan i Jönköping har fått i uppdrag att utreda
orsakerna till minskningen av insatsen rådgivning och annat personligt stöd som ingår i LSS
samt om de handikappolitiska målen används i arbetet med LSS. Arbetsterapeutstudenter
bedriver förstudier till detta uppdrag. Syftet med denna studie var att beskriva råd- och
stödhandläggares uppfattningar av insatsen rådgivning och annat personligt stöd för personer
som tillhör personkrets 1 och 2, inom ramen för lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Studien vände sig till råd- och stödhandläggare som arbetar med
insatsen rådgivning och annat personligt stöd inom landstinget. Urvalet gjordes genom
målinriktat urval samt nätverksurval. Informationen samlades in genom kvalitativa
fokusgruppintervjuer och enskilda intervjuer. I resultatet framkom att det är osäkert om
behandling ingår i insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Majoriteten av råd- och
stödhandläggarna uppfattar att behandling inte ingår i insatsen därför har den blivit mindre
intressant. Översynen av LSS kan leda fram till ett beslut om habilitering och rehabilitering
bör ingå i insatsen rådgivning och annat personligt stöd.
Nyckelord: behov, funktionshinder, habilitering, LSS, rehabilitering
Summary
Title: Advice and support- an indistinct measure. Advice and other personal support within
the frame of LSS from the point of social workers.
Swedish National Board of Health and Welfare has decided to make an overview of the law
of support and service for some people with functional disability (LSS). The commission’s
most essential issue is if LSS is used as a tool to reach the goals within handicap politics. The
school of Health Sciences at Jönköping University has a commission to investigate the causes
of the reduction of the measure of advice and other personal support in the law of LSS and if
the goals within handicap politics are used in the LSS work. Occupational therapy students
pursue feasibility studies within this subject area. The purpose of this study was to describe
the opinions of the social workers considering the measure of advice and other personal support for people who are included in group 1 and 2, within the law of LSS. Social workers who
are working with the measure of advice and other personal support within the county council
were interviewed. The selection was made through purpose sampling and network sampling.
The information was gathered through qualitative focus group interviews and individual interviews. In the result it came to light that it is uncertain if treatment is included in the measure of advice and other personal support. A majority of the social workers thought that treatment is not included in the measure, which makes it less interesting. The overview of LSS
could lead to a decision about if habilitation and rehabilitation should be included in the
measure of advice and other personal support.
Keywords: functional disability, habilitation, LSS, need, rehabilitation.
Innehållsförteckning
Inledning ................................................................................................................................... 1
Bakgrund................................................................................................................................... 2
Handikappolitiska principer och mål ................................................................................ 2
FN: s standardregler ........................................................................................................... 2
Styrande lagar inom vård- och omsorg ............................................................................. 3
Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) ....................................... 4
Utvecklingen av LSS - Historisk återblick ....................................................................... 4
Personkretsar inom LSS .................................................................................................... 5
Insatser enligt LSS ............................................................................................................ 6
Översynen av LSS ............................................................................................................ 6
Habilitering och rehabilitering ........................................................................................... 7
Arbetsterapi ......................................................................................................................... 9
Arbetsterapi i relation till LSS och handikappolitik ......................................................... 9
Arbetsterapeutens uppdrag inom rådgivning och annat personligt stöd ......................... 10
Syfte ......................................................................................................................................... 11
Material och metod ................................................................................................................ 11
Urval/undersökningsgrupp ............................................................................................... 12
Datainsamling .................................................................................................................... 13
Procedur ............................................................................................................................. 13
Databearbetning ................................................................................................................ 14
Etiska överväganden ......................................................................................................... 14
Resultat .................................................................................................................................... 16
Uppfattningar om rådgivning och annat personligt stöd............................................... 16
Innehåll ........................................................................................................................... 16
Standard på insatsen ........................................................................................................ 18
Uppfattningar om samverkan .......................................................................................... 20
Samarbete kommun och landsting .................................................................................. 20
Teamsamverkan .............................................................................................................. 20
Uppfattningar av om behovet tillgodoses ........................................................................ 22
Behov och efterfrågan ..................................................................................................... 22
Metoddiskussion ..................................................................................................................... 23
Resultatdiskussion .................................................................................................................. 27
Slutsatser ................................................................................................................................. 31
Omnämnanden ....................................................................................................................... 32
Bilaga 1 .................................................................................................................................... 36
Bilaga 2 .................................................................................................................................... 37
Bilaga 3 .................................................................................................................................... 38
Bilaga 4 .................................................................................................................................... 39
Inledning
Socialstyrelsen har beslutat att utreda varför habilitering och rehabilitering för personer som
omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) har
minskat. Det är osäkert om personer som berörs av denna lag får sina behov av habilitering
och rehabilitering tillgodosedda inom ramen för den verksamhet som bedrivs enligt hälso- och
sjukvårdslagen (HSL, 1982:763).
I utredningen av Persson (2004) framkommer att insatsen rådgivning och annat personligt
stöd enligt 9 § p.1 i LSS måste förtydligas. Utredarens huvudförslag är att rådgivning och
personligt stöd kan innehålla habilitering och rehabilitering om behoven inte kan tillgodoses
genom HSL. I yttrande över betänkandet LSS- Särskilt personligt stöd (SOU 2004:103)
stödjer Socialstyrelsen Perssons huvudförslag men anser att förslaget innehåller
komplikationer.
År 1999 hade 18 600 personer beviljats insatsen rådgivning och annat personligt stöd enligt
kommittédirektivet (2006). De senaste fem åren har insatserna inom rådgivning och annat
personligt stöd minskat. Socialstyrelsen (2006a) anger att den första oktober 2005 hade
10 500 personer fått insatsen rådgivning och annat personligt stöd beviljad. Enligt
kommittédirektivet (2006) är det övergripande målet med Socialstyrelsens uppdrag att få en
översyn av LSS för att utveckla och förbättra denna lag. Uppdragets centrala fråga är om LSS
kan användas som redskap för att uppfylla de handikappolitiska målen. Hälsohögskolan i
Jönköping har fått i uppdrag att utreda orsakerna till minskningen av rådgivning och annat
personligt stöd samt om de handikappolitiska målen används som redskap i arbetet med LSS.
Arbetsterapeutstudenter bedriver förstudier till detta uppdrag och vi ingår som en del i dessa
förstudier.
En översyn av LSS där de handikappolitiska målen lyfts fram i lagtexten kan göra att
människor med omfattande funktionshinder får sina rättigheter tillgodosedda gällande
delaktighet, gemenskap och tillgänglighet. Genom ett förtydligande av lagtexten kan
verksamma arbetsterapeuter på ett tydligt sätt veta hur arbetet inom rådgivning och annat
personligt stöd ska utformas och vad det ska innehålla. En revidering av LSS kan bidra till att
personer med funktionshinder får en stärkt ställning som samhällsmedborgare och en
möjlighet att leva ett självständigt liv efter sina egna förutsättningar. Detta kan ske genom
ökad kunskap och integrering. Genom att personer med funktionshinder integreras skapas ett
samhälle där plats finns för alla människor. På detta sätt kan fördomar minskas och en
förståelse skapas för människor med andra förutsättningar.
1
Bakgrund
Handikappolitiska principer och mål
Grunewald och Leczinsky (2005) anger att det finns sex bärande principer som ska
genomsyra svensk handikappolitik. Dessa principer är; tillgänglighet, inflytande,
självbestämmande, delaktighet, helhetssyn och kontinuitet. Grunewald och Leczinsky (2005)
anser att principen tillgänglighet handlar om att personer med funktionshinder ska ha samma
möjlighet som andra människor att använda teknisk utrustning, beträda allmänna lokaler eller
använda sig av allmänna kommunikationer. Socialstyrelsen beskriver (2006b) att principen
inflytande kan införlivas genom att individen har inflytande på de insatser som planeras
antingen från socialtjänstlagen (SoL, 2001: 453) eller lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS: 1993:387). På detta sätt kan även principen om individens
självbestämmanderätt hävdas. Grunewald och Leczinsky kommenterar personer med
funktionshinders rätt att aktivt delta i samhällslivet. De anser att genom att se personen med
funktionshinder som en aktiv deltagare i samhället avvisas tanken på denne individ som ett
objekt eller en person som enbart är föremål för åtgärder. Socialstyrelsen (2006b) anser att en
verksamhet som har ett handikappolitiskt synsätt måste ha en helhetssyn av människan. En
helhetssyn av människan innebär att individens hela sociala situation och problematik sätts i
relation till den miljön hon lever i. Sjöberg (2003) uppger att det råder ett kontinuitetskrav
inom handikappolitiken. Det innebär att personer som beviljas insatser via lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) ska vara trygga i att insatsen inte plötsligt upphör
eller förändras. Sjöberg anser vidare att insatserna regelbundet måste följas upp för att veta
om individens behov tillgodoses på bästa sätt.
Socialdepartementet (2000) har utarbetat en nationell handlingsplan för handikappolitiken,
”Från patient till medborgare”. I handlingsplanen anses att alla medborgare ska vara personer
med skyldigheter och rättigheter. Det finns tre huvudmål med handikappolitiken.
Socialdepartement (2000) anger för det första att alla människor ska leva i gemenskap i
samhället. För det andra ska samhället vara tillgängligt för att alla människor ska känna sig
fullt delaktiga. Socialdepartementet (2000) anger som tredje huvudmål att levnadsvillkoren
ska vara likvärdiga för alla människor med funktionshinder. Handlingsplanen gäller från år
2000 och alla mål beräknas vara uppfyllda år 2010.
Enligt Socialdepartementet (2000) har regeringen det kollektiva ansvaret för att de
handikappolitiska målen uppfylls. Regeringens ministrar ansvarar för att det finns ett
handikapperspektiv inom sitt politikerområde. Statliga myndigheter ska även ha ett
handikapperspektiv och bör vara ett föredöme när det gäller tillgänglighet. Vidare anser
Socialdepartementet (2000) att alla samhällssektorer ska ha ett handikapperspektiv vilket
innebär t.ex. att lokaler och information ska vara tillgängliga för alla år 2010.
FN: s standardregler
Förenta Nationerna (FN) är en organisation som arbetar aktivt inom många olika områden,
däribland handikappfrågor, enligt Socialdepartementet (2006). De svenska handikappolitiska
målen som nämns under föregående rubrik, har FN: s standardregler som utgångspunkt. FN: s
generalförsamling antog år 1993 ett förslag om att det ska finnas internationella regler för
personer med funktionshinder, detta uppger Socialdepartementet (2006). Dessa regler är 22
till antalet och benämns standardregler. Med hjälp av dessa regler ska personer med
funktionshinder kunna garanteras delaktighet och jämlikhet. Standardreglerna berör alla
2
aktörer i samhället såsom regeringen, offentliga organ och företag. Dessa aktörer ansvarar
tillsammans för att reglerna ska bli respekterade och välkända samt bidra till att samhället ska
bli tillgängligt för alla människor.
Utifrån standardreglerna, som beskrivs av Socialdepartementet (2006) har det utarbetats vissa
begrepp som används i den svenska handikappolitiken. Dessa begrepp är rehabilitering,
funktionsnedsättning, förebyggande åtgärder samt delaktighet och jämlikhet.
Enligt Socialdepartementet (2006) ska människor med funktionshinder erbjudas
rehabilitering för att de ska kunna uppnå eller vidmakthålla funktionsförmåga och
självständighet i största möjliga mån. Vidare anser Socialdepartementet (2006) att alla
individer med en funktionsnedsättning ska få all den rehabilitering som är nödvändig oavsett
omfattningen av funktionshindret. När rehabiliteringsinsatser planeras och organiseras ska
individen med funktionshinder och dennes familj få möjlighet att delta. Socialdepartementet
(2006) pekar på att den expertkunskap som handikapporganisationer har ska tas tillvara när
rehabiliteringsprogram utarbetas och utvärderas.
Funktionsnedsättning anges av Socialdepartementet (2006) innebära att människor har
sjukdomar, tillstånd eller skador som leder till ett funktionshinder. Dessa skador, sjukdomar
och tillstånd kan vara av varaktig eller övergående karaktär.
Förebyggande åtgärder syftar enligt Socialdepartementet (2006) till att förhindra att skador
och sjukdomar av fysisk, intellektuell eller psykisk karaktär uppstår. Dessa åtgärder ska även
se till att förhindra att skador och sjukdomar ger bestående funktionsnedsättningar.
Socialdepartementet (2006) anger att service, information, aktiviteter och dokumentation i
omgivningen ska vara tillgänglig för alla människor. Därigenom kan delaktighet och
jämlikhet främjas. Vidare anger Socialdepartementet (2006) att begreppen delaktighet och
jämlikhet medverkar till att det är individens behov man utgår ifrån vid planering av vilka
insatser som ska genomföras. Även utbildning, social service, hälso- och sjukvård samt
arbetsmarknad ska stödja att individer med funktionsnedsättningar blir delaktiga och jämlika.
För att individen ska få samma förutsättningar för delaktighet som övriga medborgare anger
Socialdepartementet (2006) att individen måste garanteras tillgången till stöd och service.
Individen ska exempelvis vara berättigad sådana hjälpmedel som möjliggör oberoende samt
att personen ska kunna utföra sina aktiviteter. Enligt Socialdepartementet (2006) är det viktigt
att personlig assistans, tolkservice, hjälpmedel och utrustning finns tillgänglig och att de
uppfyller de behov som finns hos individen.
Alla länder som ingår i Förenta Nationerna (FN) har åtagit sig att följa standardreglerna.
Enligt Socialdepartementet (2006) är de inte juridiskt bindande men blir en folkrättslig praxis
då de används av ett stort antal länder.
Styrande lagar inom vård- och omsorg
De två styrande lagarna inom vård och omsorg är hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982:763)
samt socialtjänstlagen (SoL, 2001:453). HSL ställer krav på att hälso- och sjukvården ska vara
av god kvalitet, tillgodose klientens behov av trygghet och behandling, var lättillgänglig och
bygga på respekt. Sahlin (2004) kommenterar att HSL är en ramlag vilket innebär att mål och
riktlinjer finns för landstinget och kommunen samtidigt som valfrihet finns för att anpassa
lagen efter skilda behov. Bergstrand (2006) uttalar sig om att SoL även den är en ramlag med
3
regler och skyldigheter. Enligt SoL ska människans sociala och ekonomiska trygghet främjas
genom denna lag. Dessutom ska alla människor ha rätt till ett aktivt deltagande i samhället
genom SoL. I SoL 5 kapitlet finns beskrivningar över olika grupper i samhället som behöver
extra stöd, personer med funktionshinder utgör en grupp. I SoL 5 kapitlet 7 § står även
angivet att socialnämnden ska ta ansvar för att individen ska få en meningsfull sysselsättning
och få ett boende som är anpassat efter hans eller hennes behov av extra stöd.
Bergstrand (2005) kommenterar att LSS är en rättighetslag och kompletterar HSL och SoL.
Enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) är det som
karaktäriserar en rättighetslag att det finns en definierad personkrets, att de insatser som
personkretsen kan kräva finns beskrivna, dessutom ska det finnas rätt till överklagan av
beslut. I 6 § LSS belyses att verksamheten ska vara baserad på respekt för individens
självbestämmanderätt och integritet. Vidare skrivs i 6 § LSS att brukaren ska ges inflytande
och medbestämmande i de insatser som ges. Bergstrand (2005) kommenterar att HSL och
SoL inte är tillräckliga för att tillgodose de behov som finns hos personer med svåra
funktionshinder. I 5 § LSS finns angivet att människor med funktionshinder ska ha jämförbara
levnadsförhållanden med övriga samhällsmedborgare och vara lika delaktiga i samhället.
Vidare skrivs i 5 § LSS att målet med lagen är att personen med funktionshinder ska få
samma möjlighet att leva som alla andra.
Bergstrand (2005) anser att LSS är en mer förmånlig lag i jämförelse med HSL och SoL.
Insatserna är mer konkreta och kan anpassas efter enskilda individers behov, insatserna är
även av högre klass. I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387)
finns angivet att insatser beviljat från LSS ska ge goda levnadsvillkor. Socialtjänstlagen (SoL,
2001:453) anger däremot att insatserna beviljat från SoL ska garantera skälig levnadsnivå. I 7
§ LSS finns angivet att personer med funktionshinder inte får tillgång till LSS om deras behov
kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom SoL. Bergstrand (2005) anger att det i vissa fall kan
vara osäkert om brukaren går under LSS eller SoL. I 7 § LSS finns beskrivet att ett behov ska
föreligga för att LSS- insatsen ska kunna utkrävas. Dessutom måste individen enligt 1 § LSS
tillhöra en personkrets för att kunna få tillgång till insatserna.
Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS)
Utvecklingen av LSS - Historisk återblick
Grunewald och Leczinsky (2005) anger att det redan år 1944 kom en lag för personer med
funktionshinder. Landstingen blev då tvungna att inrätta s.k. ”sinneslöskolor” för barn och
ungdomar som ansågs ”sinnesslöa” (utvecklingsstörda) men bildningsbara. Bengtsson och
Gynnerstedt (2003) menar att människor med funktionshinder under tiden efter andra
världskriget skulle skiljas åt från vanliga samhällsmedborgare. De skulle bo på anstalter, på
institutioner eller i specialskolor. Grunewald och Leczinsky kommenterar vidare att personer
med psykiska problem år 1954 fick rätten till vård samt undervisning på internatskolor.
Huvudman för undervisningen var landstinget. Staten ansvarade dock för vården av
”höggradigt psykiskt efterblivna”.
Grunewald och Leczinsky (2005) anger att den första versionen av omsorgslagen kom år
1967. När omsorgslagen antogs övertog landstinget de ansvarsområden som staten tidigare
ansvarade för. Träningsskolor introducerades och insatserna riktades in mer till öppna
omsorger. Detta innebar att utvecklingsstörda skulle flytta ut från anstalterna och få en plats i
samhället. Bengtsson och Gynnerstedt (2003) menar att lagen även innebar att de ”psykiskt
efterblivna” skulle ha rätt till undervisning, vård, bostad samt daglig sysselsättning.
4
Grunewald och Leczinsky (2005) anger att den andra versionen av omsorgslagen som kom år
1985 (1985:568) fick en bredare målgrupp. Den kom även att inkludera personer med autism
och personer som förvärvat en hjärnskada i vuxen ålder. Lagarna har genomgått omfattande
förändringar från inrättandet av dem år 1944 då avsikten var att sinnesslöa ungdomar skulle
underkasta sig vård och undervisning. Grunewald och Leczinsky (2005) anger att personer
med funktionshinder genom inrättandet av omsorgslagen fick rätten att erhålla omsorg.
År 1989 tillsatte regeringen en handikappsutredning. Syftet var dels att utreda livssituationen
för människor med stora funktionshinder, samt att utreda ansvarsfördelningen mellan
landsting och kommun gällande insatser för personer med funktionshinder (Bergstrand,
2005). Bergstrand (2005) anger att utredningen mynnade ut i handikappreformen vilket
innebar att två nya lagar utvecklades: lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS, 1993:387) samt lagen om assistansersättning (LASS, 1993:389 ). Dessa lagar trädde i
kraft 1 januari år 1994. LSS kom att ersätta omsorgslagen. När LSS verkställdes, utvidgades
personkretsen till att även omfatta en tredje personkrets.
I LSS anges att personer med funktionshinder som tillhör LSS personkrets har rätt till
personlig assistans enligt 9 § p. 2 LSS om behov föreligger. Bergstrand (2005) anger att
genom att lagen om assistansersättning verkställdes fick kommunerna ansvaret för kostnaden
av personlig assistent upp till 20 timmar per vecka överskridande timmar är
försäkringskassans ansvarsområde. Bergstrand (2005) kommenterar vidare att
handikappsreformen ledde till att huvudmannaskapet för större delen av
omsorgsverksamheten flyttades över från landstinget till kommunerna.
Personkretsar inom LSS
För att ingå i LSS måste man tillhöra en av de tre personkretsarna enligt 1 § LSS (1993:387).
Lagen innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer
1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i
vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror
på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den
dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service (LSS, 1993:
387).
Enligt Bergstrand (2005) omfattar personkrets 1 bland annat personer med
utvecklingsstörning. Utvecklingsstörning innebär en intellektuell funktionsnedsättning
vanligtvis förorsakad innan 16 års ålder. För att tillhöra personkrets 1 måste individen också
vara i behov av särskilt stöd och service i vardagen. Autism innebär en personlighetsstörning
där sociala och känslomässiga funktioner är kraftigt nedsatta. Bergstrand (2005) anger vidare
att personkrets 2 omfattar personer som har fått en hjärnskada efter 16 års ålder. Hjärnskadan
ska ha lett till en varaktig begåvningsnedsättning. Hjärnskador av denna typ kan uppkomma
genom t.ex. trafikolycka, hjärnblödning eller tumörer. Vid bedömning av tillhörighet till
personkrets 1 och 2 är det främst diagnosen som styr bedömningen. Personkrets 3 omfattar
barn, ungdomar och vuxna med psykiska och fysiska problem som kraftigt påverkar
vardagen. Bergstrand (2005) beskriver vidare att funktionshindret dessutom ska vara
permanent och kräva daglig omvårdnad. Det är enligt Bergstrand (2005) behoven som avgör
vem som ska tillhöra personkrets 3.
5
Insatser enligt LSS
I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) finns angivet att
insatserna är tio stycken. De ska leda till ett mer aktivt och självständigt liv för personer med
funktionshinder. Socialstyrelsen (2004) beskriver de olika insatserna:
1. Rådgivning och annat personligt stöd innebär expertstöd från olika yrkeskategorier:
t.ex. kurator, psykolog, logoped, arbetsterapeut och sjukgymnast. Expertstödet ska ges
utifrån sociala, psykologiska och medicinska perspektiv för att få en helhetsbild av
individen ifråga. Rådgivning och annat personligt stöd ska vara ett komplement till
och inte en ersättning för t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst.
2. Personlig assistans, vissa personer med stora funktionshinder behöver hjälp i sina
dagliga aktiviteter av en personlig assistent.
3. Ledsagarservice ska underlätta delaktighet i samhället för personer med
funktionshinder genom att tillsammans med denne utföra t.ex. fritidsaktiviteter eller
delta i kulturlivet.
4. Biträde av en kontaktperson är ett icke professionellt stöd utöver kontakten med
anhöriga för att minska den eventuella sociala isoleringen. Kontaktpersonen ska ge råd
och stöd samt finns till som medmänniska för brukaren.
5. Avlösarservice i hemmet innebär en avlastning för föräldrar till barn med
funktionshinder, för att föräldrarna ska få tid till rekreation. Insatsen kan vara
regelbunden eller ges vid oförutsebara händelser.
6. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet innebär att personen men funktionshinder
är på korttidshem, hos en annan familj eller på läger. Det gör att brukarens familj
avlastas samtidigt som personen med funktionshinder får miljöombyte.
7. Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år finns till för barn som är i behov av
tillsyn när föräldrarna arbetar.
8. Boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdom,
barn och ungdomar som inte kan bo hos sina föräldrar har rätt till att bo hos en annan
familj eller i en bostad med särskild service.
9. Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad
innebär att vuxna personer med funktionshinder har rätt till serviceboende eller
gruppbostad.
10. Daglig verksamhet är till för personer i yrkesverksam ålder som inte förvärvsarbetar
eller utbildar sig. Denna insats kan bara ges till personer inom personkrets 1 och 2
(Socialstyrelsen, 2004).
I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 2 § (LSS) finns angivet att landstinget
endast ansvarar för insatsen rådgivning och annat personligt stöd 9 § p. 1 LSS. Övriga insatser
är kommunens ansvarsområde, vilket anges också anges i 2 § LSS. I samma paragraf står
skrivet att annat avtal kan göras mellan parterna. Bengtsson (2005) anger att det inom
landstinget oftast är kuratorer som ansvarar för handläggning av beslut men även andra
yrkeskategorier kan vara involverade.
Översynen av LSS
Persson (2004) anger i sin utredning att utformningen och tillämpningen av lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) måste ses över då denna lag anses vara bristfällig.
För den enskilde individen är det svårt att få information om insatsen rådgivning och annat
personligt stöd och veta vad insatsen verkligen innehåller. Persson (2004) anger i samma
utredning att det är svårt att tolka vad insatser från rådgivning och annat personligt stöd
innehåller eftersom gränsdragningen mellan insatser från LSS och insatser från HSL är oklara.
Utredaren anser att det är nödvändigt att rådgivning och annat personligt stöd enligt 9 § p. 1 i
6
LSS även innehåller habilitering och rehabilitering om inte behovet kan tillgodoses på annat
sätt.
Även Socialstyrelsen anger att insatsen rådgivning och annat personligt stöd 9 § p. 1 LSS
behöver förtydligas ytterligare vilket anges i yttrandet över betänkandet LSS- särskilt
personligt stöd (SOU 2004:103). Det framgår inte klart i dagsläget att habilitering och
rehabilitering ingår i insatsen. Persson (2004) föreslår också i sin utredning en ny benämning
på insatsen rådgivning och annat personligt stöd och vill att den ska benämnas särskilt
personligt stöd. Nuvarande benämning är allmängiltig och ligger nära den informations- och
rådgivningsskyldighet som många myndigheter har. I yttrandet över betänkandet LSSSärskilt personligt stöd (SOU 2004:103) ställer sig Socialstyrelsen bakom förslaget att
rådgivning och annat personligt stöd måste få en ny benämning. Enligt Socialstyrelsen är
dock särskilt expertstöd en bättre benämning. Det ska tydligt framgå att personen som ger
stödet ska vara expert på sitt område. Perssons utredning från år 2004 ledde dock aldrig fram
till något beslut.
Senare samma år beslutade regeringen att genomföra en översyn av insatsen personlig
assistans enligt lagen och stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) och
lagen om assistansersättning (LASS, 1993:389) vilket beskrivs i kommittédirektivet (2004).
Assistanskommittén som utför översynen har nu fått uppdraget utvidgat till att omfatta en
översyn av hela LSS. Detta framkommer i kommittédirektivet (2006). Uppdragets centrala
fråga är om LSS fungerar som redskap för att uppfylla de handikappolitiska målen. Det har
visat sig att det finns brister i LSS avseende en mängd faktorer: handläggningsförfarandet,
försämrad standard på insatser och service samt bristande samlokalisering av verksamheter.
Lagen har dessutom bristande innehåll och utformning. Det är även oklart vem som i
framtiden ska vara huvudman för lagen (kommittédirektiv, 2006).
Habilitering och rehabilitering
Socialstyrelsen (1993) ger en definition av habilitering och rehabilitering:
Rehabilitering och habilitering inom hälso- och sjukvården
står för tidiga, samordnade och allsidiga insatser från olika
kompetensområden och verksamheter, som innebär att
medicinska, psykologiska, pedagogiska, sociala och tekniska
insatser kombineras utifrån den enskildes behov,
förutsättningar och intressen. (Socialstyrelsen, 1993, s. 13)
Nationalencyklopedin (2006) definierar habilitering som en utveckling av nya förmågor.
Habilitering omfattar behandling som är inriktad mot medicinska, paramedicinska, sociala
och pedagogiska perspektiv. Behandlingen kan bestå av läkemedelsrådgivning, träning av
aktiviteter i det dagliga livet, sjukgymnastisk behandling eller logopedinsatser. Målgruppen
för habiliterande insatser är t.ex. personer med utvecklingsstörning, autism, rörelsehinder och
förvärvade hjärnskador, alltså personer som kan tillhöra LSS personkrets (1993:387). Dessa
personer får stöd och hjälp från vuxenhabiliteringen anger Borg, Gerdle, Grimby och StibrantSunnerhagen (2006). Arbetet på vuxenhabiliteringen sker i team med olika professioner
såsom arbetsterapeut, sjukgymnast, psykolog, läkare, kurator och sjuksköterska. Vidare anger
Borg et al. (2006) att teammedlemmarna upprättar en habiliteringsplan tillsammans med
personen med funktionshinder och dennes anhöriga. Habiliteringsplanen ska omfatta
7
individens egna mål inför planerad behandling, samt innehåll och utformning av de insatser
som ska ges (Borg et al. (2006).
Brodin och Fasth (2001) har i sin enkätstudie undersökt livssituationen för ungdomar med
funktionshinder inom områdena habilitering, fysisk träning, tekniska hjälpmedel samt stöd
och service. Studien fokuserade även på målgruppens erfarenheter av attityder från samhället.
447 personer mellan 16-25 år deltog i studien, de vanligaste diagnoserna var Cerebral Pares
(CP) och/eller multihandikapp. I resultatet framkom att ungdomar med funktionshinder har
mindre möjlighet än andra ungdomar att delta i sociala aktiviteter, trots att de kan ha stöd från
LSS som ska ge ett komplementärt stöd utöver annan lagstiftning. Av de ungdomar som får
hjälp från habiliteringen är en tredjedel missnöjda p.g.a. att de får för lite stöd, information
och träning. När det gällde fysiska aktiviteter ville 14 % utföra fysiska aktiviteter som de inte
hade förutsättningar till att genomföra. Ungdomarna upplevde att det var brist på vissa typer
av hjälpmedel där ibland datorer för hemmabruk, elektriska rullstolar och tidshjälpmedel. Det
vanligast stödet och servicen från samhället var personlig assistent och därefter
kontaktperson. 27 % av ungdomarna upplevde dock att saknade delaktighet i valet av
personlig assistent. Attityderna från lärare och klasskamrater var inte alltid positiv. Många av
ungdomar rapporterade dessutom ensamhet, diskriminering och utanförskap. De centrala
begreppen inom skandinavisk habilitering och rehabilitering full delaktighet i samhället och
likvärdiga möjligheter införlivas därför inte. Brodin and Fasth (2001) anger att förbättringar
måste göras inom området avseende mängden och kvalitén av stödet från habiliteringen.
En engelsk studie av Ashman, Beadle- Brown, Elliott, Macdonald och Mansell (2002) visar
att personer med intellektuella funktionshinder kan få en mer meningsfull och aktiv vardag
om ”aktivt stöd” används, där individen utför självvalda aktiviteter. ”Aktivt stöd” innebär att
individen får den hjälp som behövs för att denne ska kunna utföra aktiviteter så självständigt
som möjligt. Detta kan ske genom att personalen genomför svårare moment men överlämnar
de enklare momenten i en aktivitet till individen. Riktiga aktiviteter används även inom aktivt
stöd metoden. De 13 personer som deltog i studien bodde på gruppboenden där man hade som
mål att integrera habilitering i det dagliga livet på boendet. Ofta är det personalen själv som
skapar förutsättningar för individerna att delta i aktiviteter och då styr personalens egna
engagemang och synsätt mycket. En pretest/posttest undersökning genomfördes där två
jämförbara grupper undersöktes vid två olika tillfällen. Där ena gruppen fick aktivt stöd
medan den andra gruppen var utan detta stöd. Vid första tillfället förekom inga signifikanta
skillnader grupperna emellan, men vid uppföljningen 3 år senare så uppvisade
experimentgruppen många signifikanta resultat jämfört med jämförelsegruppen. Individerna i
experimentgruppen gavs fler tillfällen att delta i vardagliga aktiviteter med aktivt stöd jämfört
med kontrollgruppen där tillfällen där individen kunde delta inte togs tillvara i lika stor
utsträckning. Experimentgruppen uppvisade även större anpassningsförmåga till olika
aktiviteter, än individerna i jämförelsegruppen. Dessa resultat stämmer överens med andra
studier där aktivt stöd använts som metod för att individer ska få en mer meningsfull vardag
och ett ökat engagemang i aktiviteter. Att möjliggöra för personer med intellektuella
funktionshinder att delta och engagera sig i meningsfulla aktiviteter kan möjliggöra att de får
en ökad självständighet och ett förbättrat liv.
Rehabilitering definieras av Nationalencyklopedin (2006) som återställande av förlorad
funktion. Detta innebär att rehabilitering inriktas mot medicinska, psykologiska, pedagogiska
och sociala åtgärder för att individen ska återfå sin funktionsförmåga och leva ett självständigt
liv. Enligt Morén- Hybbinette (2001) är målet med rehabilitering att individen trots
funktionshinder ska få en fungerande vardag. Vidare menar Morén- Hybbinette att en person
med funktionshinder kan ha hälsa trots närvaro av funktionsnedsättningar eller sjukdom.
8
Målgruppen för rehabilitering är omfattande och berör alla människor som på något sätt
drabbas av skada eller sjukdom under livet, t.ex. personer som drabbas av stroke, trafikskador
eller stressrelaterade tillstånd.
Arbetsterapi
Den etiska koden för arbetsterapeuter är vägledande för professionens yrkesutövning. I denna
kod beskrivs målet med arbetsterapi:
Arbetsterapeuten arbetar utifrån vetenskap och beprövad
erfarenhet för att främja patientens/kundens möjligheter att
leva ett värdefullt liv i enlighet med sina önskemål och behov
och i förhållande till omgivningens krav.
(Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005, s.7)
Enligt FSA (2005) kan detta mål uppfyllas genom att arbetsterapeuten arbetar förebyggande,
förbättrande, bibehållande och kompenserande med individen och dennes aktivitetsförmåga.
Förutom dessa åtgärder arbetar arbetsterapeuten även med miljöinriktade åtgärder. Dessa
åtgärder kan innebära anpassning av boende, skola och arbetsplats. FSA (2005) beskriver
dessutom att arbetsterapeuten ordinerar hjälpmedel för att underlätta aktiviteter i det dagliga
livet.
Arbetsterapi i relation till LSS och handikappolitik
De handikappolitiska principerna och målen är nära anknutna till den grundsyn som råder
inom arbetsterapi menar Grunewald och Leczinsky (2005). Dessa principer är som tidigare
nämnts: helhetssyn, delaktighet, tillgänglighet, självbestämmande, inflytande och kontinuitet.
I FSA (2005) beskrivs att människan har hälsa när hon i sin helhet fungerar tillfredsställande
och kan uppnå sina mål i både de sociala och kulturella sammanhangen. Detta
överensstämmer med den humanistiska människosynen (FSA, 2005). Wilcock (2006) har
också en humanistisk syn där helhetssynen av människan är central. Detta innebär att hänsyn
ska tas till hela personen och inte bara till delarna t.ex. inte enbart lägga fokus på symtomen
av sjukdom. I samband med planering av LSS- insatser anger Grunewald och Leczinsky
(2005) att det är viktigt att ha en helhetssyn av människan genom att ta hänsyn till hela
personens livssituation. Enligt FSA (1997) ska LSS- insatserna planeras tillsammans med
individen och dennes anhöriga för att hela vardagen ska fungera på ett tillfredsställande sätt.
Grunewald och Leczinsky anser att alla insatser enligt LSS genomsyras av det humanistiska
synsättet.
Enligt Wilcock (2006) krävs aktivitet för att människan ska kunna uppleva och förstå
omvärlden. Aktivitet är även grunden för människans utveckling. Vidare anser Wilcock att
människan behöver socialt umgänge och utföra aktiviteter i gemenskap med andra, på detta
sätt kan delaktigheten främjas. Grunewald och Leczinsky (2005) anger att LSS-insatser ska
möjliggöra ett aktivt deltagande i samhället, där individens egna önskemål och intressen för
aktiviteter ska stå i fokus.
LSS-insatserna ska bidra till god tillgänglighet, vilket enligt Grunewald och Leczinsky (2005)
handlar om att lokaler och teknisk utrustning ska vara tillgängliga för personer med
funktionshinder. Vidare anger de att principen belyser personers möjlighet att ta till sig
samhällsinformation eller möjligheten till att delta i verksamheter utan att extra utgifter måste
åläggas som en följd av funktionshindret. Dessutom anser Grunewald och Leczinsky att de
9
olika instanserna som träffar individen ska samverka med varandra för att bli mer
lättillgängliga. Samverkan kan ske t.ex. mellan kommun och landsting. Även Wilcock (2006)
tar upp principen tillgänglighet. Individen ska inte känna rädsla och främlingskap inför
tekniska produkter. Wilcock anger att god tillgänglighet till teknisk utrustning kan bidra till en
bättre hälsa. I FSA (1997) anges att arbetsterapeuten ska bidra till individens tillgänglighet
genom miljöinriktade åtgärder. Socialstyrelsen (2001) anger att miljöbegreppet innebär att
åtgärder görs i den fysiska miljön för att göra den tillgänglig genom t.ex. anpassning av
bostad, skola eller arbetsplats.
Wilcock (2006) anger att arbetsterapeuter ska se människan som en aktiv och utvecklingsbar
varelse med självbestämmanderätt. FSA (1997) anger att det är först när informationen har
anpassas till brukarens nivå som individen får rätt instrument för att kunna utöva eget
självbestämmande. Självbestämmanderätten poängteras även av Grunewald och Leczinsky
(2005) i samband med LSS- insatser. Personer med funktionshinder som behöver hjälp i
vardagen kan få sin självbestämmanderätt och integritet kränkt. Vidare anser Grunewald och
Leczinsky att vårdgivarens egen uppfattning om vad som utgör ett gott liv inte får styra för
mycket vid planering och utförande av insatser. Personer som är i behov av hjälp ska inte
undervärderas eller omyndigförklaras. Wilcock (2006) anger att samhället ska ge stöd och
möjliggöra utveckling genom exempelvis social integration och rättvisa. Människor med
funktionshinder som får insatser från LSS ska enligt Grunewald och Leczinsky (2005) ses
som en naturlig del av samhället och ska inte behöva integreras. Det är först när personer med
funktionshinder särbehandlas som begreppet integrering blir aktuellt.
Den handikappolitiska principen inflytande understryker att individen aktivt ska kunna
påverka samhället på olika nivåer. Grunewald och Leczinsky (2005) menar vidare att LSSinsatser ska främja den enskildes inflytande som medborgare eller deltagare i föreningsliv och
samhällsliv. FSA (2005) anger att åtgärderna som arbetsterapeuten utför grundar sig på
individens egna önskemål och behov och här igenom får individens eget inflytande råda.
Grunewald och Leczinsky (2005) beskriver att principen kontinuitet handlar om att samhället
ska ta sitt ansvar för att personer med funktionshinder ska känna trygghet inför framtiden.
Insatserna från LSS ska inte plötsligt upphöra, utan ska ha den kontinuitet som krävs för att
tillfredsställa individens behov. FSA (1997) anger att det vid uppföljningen och utvärderingen
är viktigt att ta hänsyn till kontinuitetsaspekten. Detta kan göras igenom att de professioner
som arbetar med individen hör av sig till denne, exempelvis genom hembesök eller
telefonsamtal för att upprätthålla kontakten.
Arbetsterapeutens uppdrag inom rådgivning och annat personligt stöd
I skriften Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter, Socialstyrelsen (2001) anges att
arbetsterapeuten är verksam inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982:763),
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387), lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531) samt socialtjänstlagen (SoL,
2001:453).
Bergstrand (2005) anger att arbetsterapeutens arbete inom ramen för LSS återfinns främst
under 9 § p. 1 rådgivning och annat personligt stöd. Avsikten med rådgivning och annat
personligt stöd är enligt FSA (1997) att arbeta förebyggande för att minska konsekvenserna av
funktionshinder. FSA (1997) anger att det också är av betydelse att den enskilde garanteras
goda och jämlika levnadsvillkor samt att förutsättningar ges till ett självständigt liv för
individen. Rådgivning och annat personligt stöd ska även möjliggöra fullständig delaktighet i
10
samhället. FSA (1997) beskriver vidare att de insatser som arbetsterapeuten och de andra
professionerna ger inom råd och stöd alltid ska vara individinriktade och utgå från individens
behov och intressen.
FSA (1997) kommenterar att de arbetsterapeutiska åtgärderna inom rådgivning och annat
personligt stöd inte finns beskrivna i lagtexten. FSA anser dock genom samlade
arbetsterapeutiska erfarenheter att arbetsuppgifterna inom detta område är utredning,
rådgivande och allmänt stödjande samt handledning och konsultation.
Genom utredningen kartläggs bl.a. individens resurser och problem inom området aktivitet
(FSA, 1997). Bedömningen görs enligt FSA (1997) utifrån olika perspektiv, såsom
aktivitetsförmåga, aktivitetsmönster samt fysiska, psykiska och intellektuella funktioner.
Denna bedömning görs för att individen ska kunna klara av personlig vård, boende, arbete och
fritid. FSA (1997) anser att denna arbetsterapeutiska utredning kan ligga till grund för beslut
om personkretstillhörighet samt vilket behov som finns av rådgivning och annat personligt
stöd.
FSA (1997) anser att arbetsterapeuten inom rådgivning och allmänt stödjande ska samverka
med olika parter såsom anhöriga, personal, tjänstemän och myndigheter för att kunna
tillgodose individens behov. Uppföljning är en viktig del i arbetet, för att kunna se om
individens mål blivit uppnådda.
Enligt FSA (1997) ingår handledning och konsultation i de arbetsterapeutiska åtgärderna inom
rådgivning och annat personligt stöd vilket innefattar handledning och konsultation till
vårdpersonal, anhöriga samt andra personer i individens närhet.
Grunewald och Leczinsky (2005) anger att de professioner som arbetar med denna insats har
krav på sig att ha specifik kompetens om människor med funktionshinder. FSA (1997) anser
att arbetsterapeuter som tjänstgör inom rådgivning och annat personligt stöd behöver ha
ingående kunskaper i arbetsterapi och dessutom några år av klinisk erfarenhet, helst från olika
områden. Vidare kräver FSA (1997) att arbetsterapeuten har omfattande kunskaper om LSS
samt i utrednings- och konsultationsmetodik.
Syfte
Syftet med denna studie var att beskriva råd- och stödhandläggares uppfattningar av insatsen
rådgivning och annat personligt stöd för personer som tillhör personkrets 1 och 2, inom ramen
för lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Material och metod
Med utgångspunkt från syftet i denna studie gjordes en kvalitativ undersökning. Inspiration
till denna studie har hämtats ifrån den deskriptiva ansatsen. Enligt Carlsson (1997) är syftet
med en kvalitativ deskriptiv metod att ge en detaljerad beskrivning av verkligheten genom att
undersöka ett fenomen. Malterud (1998) anger att i den deskriptiva ansatsen är föremålet för
undersökningar en utvald målgrupp. Informationen samlades in från råd- och stödhandläggare
genom fokusgruppintervjuer och enskilda intervjuer.
11
Urval/undersökningsgrupp
Vid ett möte mellan lärare på Hälsohögskolan i Jönköping och en verksamhetschef på en
vuxenhabilitering redogjordes syftet med denna studie. Detta möte genomfördes även som en
inledning till att rekrytera deltagare till studien. Verksamhetschefen fick till uppgift att
muntligen föra informationen vidare till sina anställda för att ta reda på om intresse fanns för
att delta i studien.
Urvalskriterierna för denna studie var följande:
 Råd- och stödhandläggarna ska arbeta/ha arbetat inom ett landsting i södra Sverige.
 Råd- och stödhandläggarna ska arbeta/ha arbetat med personer som tillhör personkrets
ett och två.
 Arbetsområdet är/har varit lagtexten till LSS 9 § p. 1 insatsen rådgivning och annat
personligt stöd.
Depoy och Gitlin (1999) anger att icke slumpmässigt urval vanligtvis används vid kvalitativa
undersökningar vilket även har använts i denna studie. Detta innebär att urvalet inte sker från
en hel population utan ifrån en definierad målgrupp. Två former av icke slumpmässigt urval
är målinriktad sampling samt nätverkssampling anser Depoy och Gitlin. Dessa två former
användes i denna studie.
Urvalet för studien gjordes i tre steg. Vid steg ett kontaktades en verksamhetschef på
vuxenhabiliteringen inom ett landsting i södra Sverige. Denna verksamhetschef gav
författarna via mail en sammanställning över sin personalgrupp. Detta för att ge en översikt
över hur många personer som tjänstgör som råd- och stödhandläggare inom det aktuella
landstinget. Där fanns sju personer som arbetar med rådgivning och annat personligt stöd.
Dessa kom att ingå i det målinriktade urvalet. Depoy och Gitlin (1999) redogör för att
målinriktad sampling innebär att ett avsiktligt urval sker utifrån i förväg bestämda kriterier.
Då målet var att nå upp till 10 intervjupersoner gjordes en utvidgning av det geografiska
området. Kontakt togs därför med en lärare på Hälsohögskolan som hade anknytning till ett
annat landsting. Denna lärare gav oss förslaget att kontakta en råd- och stödhandläggare inom
detta landsting. Steg två blev att kontakta denna handläggare. Denne handläggare gav förslag
på två ytterligare personer att ingå i urvalet genom s.k. nätverkssampling, detta utgjorde steg
tre. Depoy och Gitlin anger att nätverkssampling innebär att redan utvalda deltagare till
studien förslår namn på nya deltagare inom det egna kontaktnätet.
De som deltog i denna studie var utbildade socionomer, arbetande med vuxenhabilitering som
landstingsanställda kuratorer och handläggare. En av deltagarna arbetar dock utanför
vuxenhabiliteringen med personer som får rådgivning och annat personligt stöd men som inte
naturligt tillhör habiliteringens målgrupp. För att särskilja handläggarna på kommunen som
kallas LSS- handläggare, från handläggarna på landstinget har valet gjorts att benämna dem
”råd- och stödhandläggare” samt ”deltagare/informanter”. Wibeck (2000) benämner
undersökningsgruppen i en fokusgruppsintervju för deltagare. Vid de enskilda intervjuerna
kallas råd- och stödhandläggarna enligt Depoy och Gitlins rekommendation för informanter.
Deltagarna/informanterna har arbetat som råd- och stödhandläggare mellan ett halvår och 16
år. Flertalet av deltagarna/informanterna har arbetat ca 3 år. En av deltagarna/informanterna
arbetade inte längre som råd- och stödhandläggare. En annan av deltagarna/informanterna var
verksamhetschef och fattade beslut angående rådgivning och annat personligt stöd. En tredje
person arbetade med personer som har rätt till rådgivning och annat personligt stöd utanför
12
vuxenhabiliteringen. Deltagarna bestod av nio kvinnor och en man. Sammanlagt medverkade
tio personer i denna studie i två olika landsting.
Datainsamling
Vid studiens början var tanken att informationen från råd- och stödhandläggarna skulle samlas
in genom tre fokusgruppintervjuer med 3-4 personer i varje grupp. Fokusgruppen där fyra
deltagare skulle ingå kunde inte samlas vid ett gemensamt intervjudatum, inom rimlig tid med
anledning av studiens tidsbegränsning. Då bestämdes det att fyra enskilda intervjuer skulle
genomföras istället. Morgan (1996) förklarar att fokusgrupper är en typ av forskningsteknik
där det är gruppinteraktionen som genererar information runt ett ämne som forskaren har
bestämt. Även Trost (1997) redogör för fokusgruppintervju. Denna intervjuteknik
kännetecknas av att deltagarna själva föra en konversation medan intervjuaren observerar
deltagarna samt håller diskussionen till ämnet. Vidare anser Trost att en fokusgruppintervju
medför att gruppens deltagare själva kan dra nytta av diskussionen. Detta genom att ta del av
varandras erfarenheter och åsikter.
Insamlingen av information gjordes genom två fokusgruppintervjuer med tre personer i varje
grupp samt genom fyra enskilda intervjuer varav en på telefon. Valet att göra en
telefonintervju gjordes av praktiska skäl, då tiden inte räckte till. Båda författarna deltog i de
två fokusgruppintervjuerna och vid samtliga enskilda intervjuer. Enligt Depoy och Gitlin
(1999) ges det större garanti för att all nödvändig information noteras om fler personer
samtidigt är aktiva i datainsamlingen. Intervjuerna genomfördes på fyra olika platser i södra
Sverige.
Den typ av fokusgruppintervju som användes var ostrukturerad. Wibeck (2000) anger att
meningen med den ostrukturerade fokusgruppintervjun är att gruppmedlemmarna
självständigt ska föra en diskussion runt områden istället för att specifika frågor diskuteras.
Detta för att få uttömmande och beskrivande svar. Wibeck menar vidare att intervjuaren
endast finns med i bakgrunden och driver diskussionen framåt då detta är nödvändigt. De
enskilda intervjuerna var även de ostrukturerade. Enligt Depoy och Gitlin (1999) används ett
fåtal öppna frågor eller frågeområden i den ostrukturerade enskilda intervjun. Vilka
följfrågorna blir beror på informantens svar.
Procedur
Ett missivbrev skickades ut till de råd- och stödhandläggare som ingick i urvalet (bilaga 1).
Samtycke om deltagande lämnades via telefon. Vid detta tillfälle gavs även förslag på datum
för fokusgruppintervju. Ett speciellt utformat missivbrev skickades även till berörda
verksamhetschefer (bilaga 2). Då fokusgruppintervju inte gick att genomföra för en av
grupperna avtalades tid för enskilda intervjuer i stället. Nya missivbrev ansågs inte vara
nödvändiga att skicka ut eftersom kompletterande information gavs per telefon.
Före datainsamlingen påbörjades utformades en intervjuguide som följdes under hela
intervjuperioden (bilaga 3).
Upplägget på intervjun är inspirerat av Kvales (1997) tillvägagångssätt. Inför varje
intervjutillfälle bestämdes vem av författarna som skulle leda intervjun. Den andra personen
fungerade som aktiv lyssnare och ställde följdfrågor. Både fokusgruppintervjuerna och de
enskilda intervjuerna inleddes med att författarna redogjorde för studiens bakgrund och syfte
för att tydliggöra avsikten med studien. Deltagarna/informanterna tillfrågades därefter om de
13
godkände att intervjun bandades via bandspelare och MP3 spelare. Två typer av
inspelningsutrustning användes för att försäkra god ljudupptagning. Den tekniska
utrustningen kontrollerades inför varje intervju. Före varje intervju påbörjades frågade
författarna deltagarna/informanterna om det fanns några oklarheter.
Deltagarna i fokusgruppintervjuerna fick vid intervjuns början presentera sig själva. Detta
spelades in för att kunna urskilja de olika rösterna ifrån varandra. Detta tillvägagångssätt
rekommenderas av Kvale (1997) och är till för att underlätta transkriberingsarbetet. Vid både
fokusgruppintervjuerna och de enskilda intervjuerna användes samma inledande öppna fråga,
därefter behandlades sju olika frågeområden (bilaga 3). För att få fördjupade svar och
ytterligare beskrivningar användes följdfrågor. Innan intervjuerna avslutades tillfrågades
deltagarna/informanterna om de hade något mer att tillägga. Vid intervjutillfällenas slut
gjordes en förfrågan om hur deltagarna/informanterna upplevde intervjun. Kvale
rekommenderar ovanstående tillvägagångssätt för att ge en ram åt den kvalitativa
ostrukturerade intervjun.
Databearbetning
Transkriberingen av materialet skedde 1-2 dagar efter avslutad intervju.
Transkriberingsarbetet delades upp mellan författarna. Transkribering innebär enligt Wibeck
(2000) att skriva ned vad som sagts under intervjun. Wibeck anger vidare att transkribering
kan göras på tre olika nivåer beroende på vilken noggrannhet som krävs för att analysera
materialet. I denna studie används transkriberingsnivå två och tre vilket innebär att
fullständiga meningar skrivs ut samt att felstarter och uppbackningar mestadels noterades.
Wibeck (2000) menar att felstarter innebär att meningen börjas om eftersom den har inletts på
fel sätt. Uppbackningar innebär att andra deltagare har samma åsikt om vad som sagt och
därför flikar in i diskussionen. Transkriberingarna omfattade totalt 50 sidor för analys.
Dataanalysen i denna studie genomfördes fortlöpande med datainsamlingen. Depoy och Gitlin
(1999) beskriver att analysprocessen vid det kvalitativa kontinuumet inte följer en rät linje
utan sker i samspel med datainsamlingen. Analysmetoden som användes i denna studie är
inspirerad av Malterud (1998). Författarna har genomfört denna analys oberoende av varandra
för att sedan jämföra resultaten. Malterud beskriver analysen i fyra steg, vilka har använts i
denna studie. Inledningsvis lästes materialet igenom för att få en helhetsbild av innehållet
samt för att hitta lämpliga huvudteman som svarade mot syftet. I steg två lyftes särskilt
viktiga meningar ut ur materialet som hade syftet med denna studie som utgångspunkt. Dessa
meningar kallas meningsbärande enheter. De meningsbärande enheterna märkets med koder
för att kunna organisera och gruppera liknande meningar med varandra. I steg tre
omformulerads huvudteman och teman samt subgrupper utvecklades. Innehållet i de
meningsbärande enheterna abstraherades därefter. Sista steget i Malteruds (1998)
analysmetod innebar att en sammanfattning gjordes av det abstraherade innehållet för att få
fram ett beskrivande resultat. Särskilt viktiga citat valdes ut och presenterades i rapporten för
att illustrera centrala ståndpunkter. Dessa citat hämtades ur originaltranskriptionerna för att
säkerställa att deltagarna/informanterna blev rätt citerade.
Etiska överväganden
Hälsohögskolans mall för etisk egengranskning användes i denna studie. Enligt
Vetenskapsrådet (2002) är det nödvändigt att vetenskapliga studier genomförs för att individer
och samhälle ska kunna utvecklas. Forskningskravet medför att befintliga kunskaper och
metoder ska utvecklas och fördjupas. Dessutom innebär kravet att forskningen ska hålla god
14
kvalité och inrikta sig på viktiga frågor. Alla forskare ska inför varje ny studie väga vinsterna
av den kunskap som fås via studien mot de eventuella negativa konsekvenserna för
deltagarna. Individen skyddas från att komma till skada genom individskyddskravet. Enligt
Vetenskapsrådet (2002) finns det fyra huvudkrav på forskning för att skydda individen. Dessa
har tillgodosetts på följande sätt:

Informationskravet: Ett missivbrev skickades ut till samtliga deltagare/informanter. I
detta brev fanns information om syftet med studien, att deltagandet var frivilligt och
att deltagarna/informanterna kunde avbryta sin medverkan när som helst under
studiens gång. För de deltagare som skulle intervjuas enskilt gavs kompletterande
information per telefon. Alla deltagarna/ informanterna har erbjudits att ta del av
forskningsresultatet.

Samtyckekravet: Genom muntlig information från arbetsledare samt från missivbrevet
gavs handläggarna möjlighet att överväga sitt deltagande. Handläggarna kontaktades
senare via telefon för att meddela om de samtyckte till att delta i intervjun.

Konfidentialitetskravet: I resultatredovisningen kan inte enskilda personers svar
identifieras.

Nyttjandekravet: Den insamlade informationen kommer enbart att användas för syftet
med denna studie. I den information som Socialstyrelsen tillhandahåller kan inte
enskilda individers svar identifieras.
15
Resultat
Följande resultat har framkommit i samband med intervjuer av tio råd- och stödhandläggare
som tjänstgör inom landstinget. Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman, uppfattningar
om rådgivning och annat personligt stöd (figur 1), uppfattningar om samverkan (figur 2) samt
uppfattningar av om behovet tillgodoses (figur 3). Under varje huvudtema presenteras teman
med svart fet stil. Subgrupper återfinns på en tredje nivå. Resultatet är både presenterat i en
översiktlig bild (figur 1, figur 2 och figur 3) som återfinns i bilaga 4 samt i löpande text.
Citaten presenteras med kursiv stil i den löpande texten för att belysa och bekräfta resultat.
Uppfattningar om rådgivning och annat personligt stöd
Innehåll
Samstämmiga uppfattningar finns om att rådgivning och annat personligt stöd innehåller
handledning och samtalsstöd. De flesta av råd- och stödhandläggarna är överens om att
behandling inte längre ingår i insatsen. Samtliga råd- och stödhandläggare uppfattar att
gränsdragningen mellan HSL och LSS är otydlig.
God brukarsyn
Det råder överensstämmelse om att insatsen rådgivning och annat personligt stöd innehåller
handledning till anhöriga, vårdpersonal och gode män utifrån brukarens behov. Detta kan
gälla att ge personen i fråga rätt verktyg för att bemöta brukaren på ett positivt sätt. Insatsen
omfattar också vägledning samt samtalsstöd till brukare och anhöriga. Några av råd- och
stödhandläggarna definierar rådgivning och annat personligt stöd genom begreppen
vägledning, rådgivning och kartläggning. Genom vägledningen guidas brukaren genom lagar
och regler. Rådgivning kan innebära att brukaren får information och rådgivning angående sin
diagnos. Kartläggning kan innefatta att utreda brukarens hela livssituation för att undersöka
vem som bäst kan tillgodose behovet.
Detta med vägledning, rådgivning och kartläggning är en självklar start på det
som habiliteringen sen går vidare med för att ge behandling…
Skilda åsikter om behandling ingår
Åsikten bland handläggarna är till stor del att behandling inte ingår i insatsen rådgivning och
annat personligt stöd. Råd- och stödhandläggarna tycker att gränsdragningen mellan
behandling och inte behandling är svårbedömd. Flertalet av råd- och stödhandläggarna är
överens om att arbetsterapeutisk behandling inte ingår inom rådgivning och annat personligt
stöd.
Av råd- och stödhandläggarna är det vissa personer som uppfattar att rådgivning och annat
personligt stöd inte innehåller habilitering och rehabilitering. De anser att det är något som
man kan få genom hälso- och sjukvårdslagen (HSL). En av råd- och stödhandläggarna yttrar
sig såhär:
Sen är man nog inte riktigt klar över vad råd och stöd innebär men det är ju inte
någon av oss så det skulle kunna bli mer tydligt, det tror jag alla är överens om…
En annan råd- och stödhandläggare ger följande kommentar:
16
LSS är ju inte sjukvårdande behandling och inte heller habilitering och
rehabilitering utan det man pratar om är ju att upprätthålla funktioner…
Några av råd- och stödhandläggarna menar att när lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) trädde i kraft år 1994 innehöll lagen behandlande insatser. En
handläggare anger att regeringsrätten år 1997 gjorde en ny tolkning av insatsen rådgivning
och annat personligt stöd. Detta innebär enligt denna handläggare att rådgivning och annat
personligt stöd numera innehåller vägledning, rådgivning och kartläggning, behandlande
insatser ingår inte. Uppfattningen bland vissa handläggare är att insatsen blivit mindre
intressant eftersom man inte längre kan kräva bättre och mer behandling genom rådgivning
och annat personligt stöd. När LSS- lagen var ny gjorde man inte heller tidsbegränsade beslut
vilket görs i dagsläget.
En av råd- och stödhandläggarna har förmånen att köpa tjänster till personer som inte tillhör
habiliteringens målgrupp. Enligt handläggaren kan detta vara personer som tillhör personkrets
3 eller personer som inte vill tillhöra habiliteringen. Det kan röra sig om tjänster utförda av
massör eller kiropraktor. Detta är dock behandlingar men uppfattas inte av sjukvården som
sjukvårdande behandling och kan därför ingå i rådgivning och annat personligt stöd.
De definierar det inte som sjukvårdande behandling så länge de inte gör det är
jag ju fri på något sätt…
Otydlig lagstiftning
Samtliga råd- och stödhandläggare uppfattar att gränsdragningen mellan HSL och LSS är
otydlig. Samtidigt menar handläggarna att de inte tänker att man arbetar utifrån olika lagar.
En av råd- och stödhandläggarna ger följande kommentar:
Ja, jag jobbar enligt LSS och du jobbar enligt HSL, hur känns det? (Skratt)…
Det är några råd- och stödhandläggare som anser att det är lätt att anpassa lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade då det råder osäkerhet om vad den innehåller. Lagen
anpassas efter hur kommun och landsting har bestämt sig för var habiliteringsansvaret ska
ligga. Andra handläggare uppfattar att LSS är en begränsad och tydlig lag. Majoriteten av rådoch stödhandläggarna anser att det inte finns några tydliga lagar för de olika boendeformerna
och det är något som de efterfrågar.
När det gäller boende tror jag inte att det är några tydliga gränser…
Vid diskussion om gränsdragningen i lagstiftningen poängterar några av råd- och
stödhandläggarna att kommunerna tenderar att tillämpa SoL istället för LSS. De förklarar
kommunens handlande med att SoL- insatserna debiteras via en kostnad medan LSSinsatserna är kostnadsfria. Insats via SoL ger bara skäliga levnadsvillkor jämfört med LSS
som ska ge goda levnadsvillkor för brukaren. En råd- och stödhandläggare ger följande
kommentar om LSS i relation till SoL:
Jag kan väl gissa att det är att man vill begränsa. Det tycker jag mig se…
17
Standard på insatsen
Insatsen rådgivning och annat personligt stöd håller god kvalité, enligt samtliga råd- och
stödhandläggare. Skilda åsikter råder om insatsen är ett komplement till den behandling som
ges genom HSL. Enligt flera råd- och stödhandläggare har en person som bor i gruppbostad
rätt till att ansöka om rådgivning och annat personligt stöd.
God kvalité
Råd- och stödhandläggarna är överens om att insatsen rådgivning och annat personligt stöd
håller god kvalité. Flertalet poängterar att kvalitén upprätthålls genom att rätt insatsgivare
väljs med omsorg inom eller utanför teamet.
Man försöker hitta rätt person med de här specialkunskaperna…
Ett sätt för att mäta kvalitén är att följa upp den individuella planen och habiliteringsplanen
för att utvärdera om målen har uppfyllts. Råd- och stödhandläggarna uppfattar också att
kvalitén höjts då kompetens utvecklats hos personal och teammedlemmar sedan LSS- lagen
tillkom år 1994.
Det är väl en kvalitetssäkring i det också att handläggare och personal är
kunnigare…
En uppfattning är att kvalitén inte upprätthålls i gruppbostäder där kommunen har
habiliteringsansvaret. Kommunen gör ekonomiska neddragningar inom denna verksamhet.
Råd- och stödhandläggarna påpekar också att kvalitén påverkas av vakanta tjänster eller att
olämplig person på tjänsten utfört insatsen. Tidigare nämndes att en av råd- och
stödhandläggarna har förmånen att kunna köpa tjänster utanför landstinget. Detta gäller för
personer som inte tillhör habiliteringens målgrupp men som har rätt till rådgivning och annat
personligt stöd. Därmed kan insatsen bli ännu mer individanpassad efter brukarens speciella
behov, vilket enligt råd- och stödhandläggaren stärker kvalitén av insatserna. Detta uppfattas
inte vara rättvist då bara vissa personer har tillgång till exempelvis taktil massage och
kiropraktor.
Men sen kan man ju diskutera det ur rättvisesynpunkt då…
Skilda åsikter om råd och stöd som komplement
Det råder skilda åsikter om rådgivning och annat personligt stöd ska ses som ett komplement
till den habilitering och rehabilitering som ges genom HSL. Merparten av råd- och
stödhandläggarna uppfattar att om behovet inte uppfylls inom kommunens verksamhet
är rådgivning och annat personligt stöd ett komplement till hälso- och sjukvårdens
insatser.
Råd och stöd är ju ett komplement då till insatser som brukaren får från andra
delar såsom sjukvård kommun och annat…
Några av råd- och stödhandläggarna anser att habiliteringens målgrupp först och främst ska få
sina insatser tillgodosedda via HSL. Vidare uppfattar de att rådgivning och annat personligt
stöd ingår i HSL. HSL har mer innehåll och är mer förmånlig eftersom den kan innehålla
behandling, jämfört med insatser inom rådgivning och annat personligt stöd som saknar
behandlande insatser.
18
Vi ser habilitering som något som är bättre än rådgivning och annat personligt
stöd för de som tillhör LSS ett och två och också tillhör habiliteringens
målgrupp…
En del av de aktuella handläggarna anser även att målgruppen för rådgivning och annat
personligt stöd först och främst är personer som inte naturligt tillhör habiliteringens målgrupp.
Det kan vara personer som inte vill ha insatser från habiliteringen eller personer som tillhör
personkrets tre.
Det är dom som är lite udda och tycker att de inte ska tillhöra habiliteringen även
om de har rätt. De får då rådgivning och annat personligt stöd i stället…
Samma handläggare uppfattar vidare att rådgivning och annat personligt stöd huvudsakligen
ska ses som en introduktion eller inledning till habiliteringen och till behandlande insatser. I
undantagsfall ser de rådgivning och annat personligt stöd som ett komplement till annan
lagstiftning för personkrets ett och två. Det kan röra sig om att habiliteringsteamets
expertkunskaper inte har räckt till för en person som tillhör habiliteringen och att andra
specialkunskaper har krävts. Då har insatsen rådgivning och annat personligt stöd beviljats för
att personen i fråga ska få sitt behov tillgodosett. Samma råd- och stödhandläggare uppfattar
att fördelen med ett beslut på rådgivning och annat personligt stöd är att det är kostnadsfritt
och att det ska prioriteras framför HSL- ärenden. Vinsten med insatsen rådgivning och annat
personligt stöd kommenteras nedan:
Då är det så att det ska prioriteras och då kan man komma bildligt talat dit och
säga att nu har jag det här beslut och jag ska komma före kön och jag ska inte
betala i kassan…
Boendeform avgör rätten till insatsen
Flertalet av råd- och stödhandläggarna uppger att boendeformen avgör rätten till insatsen
rådgivning och annat personligt stöd. De förklarar att om man bor i en gruppbostad har
kommunen habiliteringsansvaret. Då måste brukaren eller dennes företrädare ansöka om
rådgivning och annat personligt stöd genom en formell ansökan. Om man däremot bor i eget
boende eller i boende med assistent har hälso- och sjukvårdslagen (HSL) habiliterings- och
rehabiliteringsansvaret. Lämplig insats fås då i stället via HSL och ansökan om rådgivning
och annat personligt stöd behöver inte göras. Råd- och stödhandläggarna är överens om att
insatsen rådgivning och annat personligt stöd kan ingå i insatser från HSL. Detta framkommer
i följande citat:
Det är ju samma insats vi gör oftast, vilket är min egna personliga uppfattning…
Några av råd- och stödhandläggarna är överens om att kommunens arbetsterapeut ska
tillgodose behovet av arbetsterapi för de som bor i gruppbostad. Vissa kan inte nämna något
ärende där arbetsterapeuten i dagsläget är inblandad. En kommentar angående arbetsterapin i
kommunen är följande:
Det ska ju kommunen tillgodose och det gör de nog…
Majoriteten av råd- och stödhandläggarna uppfattar att kommunerna gör neddragningar på
sina gruppbostäder och omvandlar i stället dessa till boende som omfattas av lagen om
assistansersättning (LASS- boende). Detta innebär att man bor i egen bostad med assistenter.
19
Råd- och stödhandläggarna uppfattar att kommunerna utnyttjar detta eftersom detta blir
billigare, eftersom det ekonomiska ansvaret förs över till landstinget. Det finns tankar om att
brukare som bor själva med assistenter inte alltid får en god livskvalité. Många av brukarna
behöver den gemenskap och personaltillgänglighet som finns på gruppboende.
Kommunerna drar ner på sina gruppbostäder och det är på gott och ont…
...Det är ju ett antal personer som ändå är i behov av gruppbostad, eller den typen
av boendeform…
Uppfattningar om samverkan
Samarbete kommun och landsting
Majoriteten av handläggarna tycker att det är god samverkan mellan kommun och landsting
avseende LSS. Samverkan sker via den individuella planen, som upprättas tillsammans med
brukaren.
Samverkan
Övervägande delen av råd- och stödhandläggarna samarbetar mycket med kommunens LSShandläggare. Detta sker genom möten och telefonkontakt, samt genom den individuella
planen. De råd- och stödhandläggare som samarbetar med kommunens LSS- handläggare
uppfattar att samarbetet fungerar bra och att det ger en helhetssyn av brukaren och dennes
behov. Några av råd- och stödhandläggarna uppger att de tidigare samarbetade med
kommunen avseende LSS. Samarbetet upphörde p.g.a. det stora geografiska området de
ansvarade för samt för att kommunens LSS- handläggare med jämna mellanrum byttes ut.
Det finns kommuner och det finns landsting när det är olika huvudmän, det gör ju
att saker och ting blir helt självklart komplicerat, absolut…
Individuell plan underlättar samverkan
Råd- och stödhandläggarna beskriver att LSS- samarbetet mellan kommun och landsting görs
via den individuella planen. Planen upprättas antingen av råd- och stödhandläggarna på
landstinget eller av kommunens LSS- handläggare, vilket är vanligast. Syftet är att besluta och
planera om framtida åtgärder inom LSS. Denna planering görs tillsammans med brukaren.
Samtliga råd- och stödhandläggare poängterar att brukarens delaktighet och
självbestämmanderätt är väsentligt för att bra insatser ska kunna genomföras. Dessutom är det
brukaren som bestämmer vilka som ska medverka vid upprättandet av den individuella
planen. Både landsting och kommun men även andra huvudmän kan vara involverade vid
planering av insatser.
Syftet kan vara samverkan mellan olika huvudmän; försäkringskassa,
arbetsförmedling och habilitering…
Teamsamverkan
Flera handläggare uppger att samarbetet i teamet är fungerande. Habiliteringsplanen är
utgångspunkten för teammedlemmarnas samarbete. Beslut fattas kontinuerligt inom insatsen
rådgivning och annat personligt stöd.
20
Gemensam strävan inom teamet
Alla råd- och stödhandläggarna uppger att de arbetar i team med ärenden inom rådgivning och
annat personligt stöd. Teammedlemmarna är sjuksköterska, kuratorer (råd- och
stödhandläggare), sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, logoped, dietist och administrativ
assistent. Flertalet av råd- och stödhandläggarna uppger att det varje vecka är teammöte där
man diskuterar aktuella ärenden för att få olika infallsvinklar av brukarens behov. Flertalet av
råd- och stödhandläggarna uppfattar att det är ett tätt och fungerande samarbete. Några
personer uppger att det inte är några strikta gränsdragningar yrkeskategorierna emellan.
Jag vet ju vilken specialistkompetens de har då och det är styrkan med att jobba i
team…
Man kan gå in på varandras områden utan att någon blir stött…
I samband med intervjuerna diskuterade råd- och stödhandläggarna arbetsterapeutens roll i
teamet. Vissa handläggare anger att arbetsterapeuten inom rådgivning och annat personligt
stöd skriver ut hjälpmedel, handleder personal samt ger råd inom denna insats. Ett fåtal av
råd- och stödhandläggarna anger att arbetsterapeuten ofta tar över logopedens arbetsuppgifter
när det gäller kommunikationshjälpmedel.
Hjälpmedel är ju väldigt komplext så då kan man behöva lite råd och stöd…
Habiliteringsplanen- brukaren i centrum
I de enskilda intervjuerna och fokusgruppdiskussionerna återkommer det med jämna
mellanrum att det ska finnas en habiliteringsplan för varje brukare. Habiliteringsplanen
upprättas av de teammedlemmar som träffar brukaren. Råd- och stödhandläggarna poängterar
att det är viktigt att brukaren, anhöriga och andra berörda såsom skola eller arbetsplats är
delaktiga vid hela planeringsprocessen. I denna mycket omfattande plan är både insatser från
hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) beskrivna.
Det är ju habiliteringens överenskommelse om vad man ska göra…
Handläggarna beskriver att brukarens behov kartläggs utifrån medicinskt, motoriskt,
psykologiskt och socialt perspektiv. Även aktivitetsförmåga i det dagliga livet beskrivs utifrån
olika aspekter såsom arbete, skola och fritid. Boendets utformning och brukarens ekonomi tas
också upp i planen, enligt handläggarna. Mål formuleras utifrån brukarens önskemål som
sedan ska leda till åtgärder och planerad uppföljning.
Så går man igenom hur det ser ut för personen ifråga…
LSS- processen ger kontinuitet
Enligt råd- och stödhandläggarna inleds handläggningen av ärenden inom rådgivning och
annat personligt stöd med att personkretstillhörigheten ses över, samt vad som efterfrågas.
Därefter bedöms det om behovet redan är tillgodosett eller om en åtgärd måste sättas in.
Flertalet av handläggarna uppger som tidigare nämnts att boendeformen avgör rätten till
rådgivning och annat personligt stöd.
För lagen säger ju om behovet är eller inte är tillgodosett och är det inte
tillgodosett så går vi in då…
21
Några råd- och stödhandläggare uppger att de i samband med utredningen alltid gör ett
hembesök. Detta görs för att kartlägga vilka behov som finns samt för att få se brukaren i sin
bekanta miljö. Dessutom är det viktigt att även få brukarens perspektiv av vad som ska göras.
Beslut inom rådgivning och annat personligt stöd fattas för ett halvår till ett år i taget. Efter
detta ser man över om behovet är tillgodosett, är behovet inte tillgodosett görs en förlängning
av beslutet. Det är inte upp till brukaren att ansöka om förlängning, utan detta görs av råd- och
stödhandläggaren om behovet inte är tillgodosett. På detta sätt upprätthålls den kontinuerliga
kontakten uppger råd- och stödhandläggarna. Om behovet däremot blivit tillgodosett avslutas
ärendet.
Om man märker att personalen är nöjd och inte behöver handledning längre så
avslutar man råd och stödkontakten…
Uppfattningar av om behovet tillgodoses
Behov och efterfrågan
Majoriteten av handläggarna uppfattar att behandling inte längre ingår i insatsen. Personkrets
1 och 2 är enligt handläggarna i mest behov av behandling vilket gör att inte lika många
ansöker om rådgivning och annat personligt stöd. En annan orsak till minskningen av
rådgivning och annat personligt stöd är neddragningen på kommunala gruppbostäder. Enligt
råd- och stödhandläggarna ökar efterfrågan av insatser om brukaren vet vilka som ingår i
teamet.
Skilda åsikter om minskningen
Flera av råd- och stödhandläggarna uppfattar att rådgivning och annat personligt stöd inte
längre är lika intressant då insatsen inte innehåller behandling. Enligt råd- och
stödhandläggarna uppfattas personkrets 1 och 2 att vara mest i behov av behandlande insatser.
Detta leder till att inte lika många ansöker om rådgivning och annat personligt stöd eftersom
det är behandling de behöver.
Några av råd- och stödhandläggarna anger att det finns personer som fortfarande har gällande
beslut som är tagna före år 1997 då behandling fortfarande ingick i insatsen. Dessa beslut har
efterhand avslutas efter inventering av de gamla och icke tidsbegränsade besluten. Enligt
dessa råd- och stödhandläggare är detta är en förklaring till minskningen av råd och stöd
ansökningar. En handläggare kommenterar minskningen av insatsen rådgivning och annat
personligt stöd såhär:
Jag kan inte se alla, dom 8000 har jag inte avslutat men rätt många. Behovet har
upphört…
Ett fåtal av råd- och stödhandläggarna menar att landstinget ett par år efter att LSS- lagen
infördes ändrade sin syn på varifrån behovet i första hand ska tillgodoses.
Det tog några år från landstingets sida att säga att vi växlar över och att vi ger
det mesta som HSL insats i stället för enligt rättighetslagen…
En av råd- och stödhandläggarna uppger att man inte längre uppmanar brukaren eller dennes
företrädare att söka rådgivning och annat personligt stöd. Detta för att många missuppfattar
22
denna insats och tror att behandling kan ingå. Detta har därmed bidragit till minskning av råd
och stöd ansökningar. Vidare uppfattar handläggaren att många ansöker om rådgivning och
annat personligt stöd eftersom benämningen låter väldigt bra, utan att de egentligen vet vad
insatsen omfattar. En kommentar är följande:
För om det står rådgivning och annat personligt stöd så låter det väldigt käckt.
Det skulle vi väl vilja ha lite till mans allihop då och då i livet…
Majoriteten av råd- och stödhandläggaren är överens om att minskningen kan bero på att
kommunerna drar ner på sina gruppbostäder och gör om dessa till boende med assistent i
stället. Uppfattningen är den att kommunen då kommer undan ansvaret och kostnaden
överförs till landstinget.
Förklaringen kan vara just den här att kommunerna drar ner på sina
gruppbostäder, det gör ju att det automatiskt blir en minskning…
Några av råd- och stödhandläggarna uppfattar att handledning till personal inom kommunen
till viss del har mättats. Efterhand har personalen blivit bättre på t.ex. bemötande och behovet
av handledning har därmed upphört. Inledningsvis var det mycket för kommunen att ta emot
en helt ny målgrupp som omfattas av LSS.
Faktorer som inverkar på efterfrågan
Några av råd- och stödhandläggarna uppger att de flesta som tillhör habiliteringens målgrupp
har någon form av insats från rådgivning och annat personligt stöd. Det råder delade meningar
om behovet av insatsen har ökat eller minskat. Några få råd- och stödhandläggare anser att det
är personkrets 1 som efterfrågar mer rådgivning och annat personligt stöd i form av
samtalsstöd och handledning. Några av råd- och stödhandläggarna uppfattar att efterfrågan
ökar då man vet vilka som finns i teamet. Följande kommentar ges om den vakanta
psykologtjänsten:
Ett tag hade vi ingen och då är efterfrågan ingen heller…
Några av råd- och stödhandläggarna uppfattar att efterfrågan ser olika ut beroende på årstid.
De uppfattar att brukarna är oroligare och stökigare på hösten vilket gör att de i högre grad
efterfrågar rådgivning och annat personligt stöd. Handläggarna märker däremot att det på
sommaren är lägre söktryck på insatsen. Flera av handläggarna uppfattar att efterfrågan av
rådgivning och annat personligt stöd inte har ökat. Däremot har habiliteringsansvaret inom
ramen för HSL ökat i och med etablerandet av LASS- boenden.
Metoddiskussion
När missivbreven skrevs trodde författarna att LSS- handläggare var den benämning som
skulle användas på deltagarna/informanterna. Därav användes denna benämning i
missivbreven (bilaga 1 & 2). Under arbetets gång har det framkommit att råd- och
stödhandläggare är en mer adekvat benämning då kommunens handläggare kallas LSShandläggare. Det var svårt att rekrytera deltagare/informanter till denna studie, då få personer
arbetar med insatsen rådgivning och annat personligt stöd. En utvidgning av det geografiska
området gjordes därför till att omfatta ytterligare ett landsting. Synen på rådgivning och annat
personligt stöd ser olika ut beroende på vart i landet man befinner sig. Vi anser samtidigt att
det är intressant att få fler infallsvinklar på problemområdet.
23
Wibeck (2000) anger att fokusgruppintervjuer inte syftar till att kunna dra några större
generella slutsatser. Detta material kan inte generaliseras till andra råd- och stödhandläggare
då få personer intervjuats och mättnad inte har uppnåtts inom ämnet. För att kunna göra
generaliseringar på en djupare plan krävs fler studier inom området. Detta för att hitta mönster
och specifika värderingar hos råd- och stödhandläggare angående deras uppfattningar om
insatsen rådgivning och annat personligt stöd.
I de två fokusgruppintervjuerna som genomfördes fanns det enbart tre deltagare i varje grupp.
Wibeck (2000) rekommenderar att det inte ska finns färre än fyra och inte fler än sex
deltagare i en fokusgrupp. Vidare anger Wibeck att tre deltagare kan påverka studiens
trovärdighet negativt. Begreppet trovärdighet handlar enligt Wibeck om att forskaren
verkligen har studerat det som var avsett att studera och att rätt tolkning har gjorts av det som
studerats. Tre deltagare i en fokusgrupp kan leda till att var och en kan fungera som medlare
mellan de andra parterna. Enskilda deltagare kan även försöka hålla sig i bakgrunden och låta
de andra föra talan. Wibeck anser också att den enskilde deltagaren kan försöka spela ut de
andra två deltagarna mot varandra. De fokusgruppintervjuer som författarna genomförde
upplevdes ha fungerat väl vilket är positivt för studiens trovärdighet. Några deltagare
upplevdes som tystare än andra. Detta kan ha berott på gruppsammansättningen,
personlighetsdrag, eller andra okända orsaker. Wibeck (2000) anger att minimikravet för
antalet fokusgrupper är tre stycken. Det mest fördelaktiga hade varit att genomföra tre
fokusgrupper med fyra deltagare i varje grupp. Detta tillvägagångssätt hade stärkt studiens
trovärdighet då det blir mindre risk att deltagarna fungerar som medlare mellan de andra
deltagarna.
Gruppsammansättningen i en av fokusgrupperna bestod av en verksamhetschef, en som inte
längre tjänstgör inom rådgivning och annat personligt stöd samt en verksam råd- och
stödhandläggare. Wibeck (2000) menar att fokusgrupper där både chefer och underordnande
deltar kan påverka samspelet i gruppen och därmed få negativa följder för studiens
trovärdighet. Chefen kan upplevas ha expertkunskaper och därför kan de andra deltagarna
hämmas i diskussionen. Studiens trovärdighet stärktes av att det upplevdes vara en
avslappnad och öppen diskussion där alla fick komma till tals. Den deltagaren som inte längre
arbetade inom rådgivning och annat personligt stöd upplevdes ändå vara uppdaterad inom
området. Denna deltagare bidrog även starkt till information ur ett historiskt perspektiv. I den
andra fokusgruppintervjun fanns det en deltagare som arbetade utanför vuxenhabiliteringen
med rådgivning och annat personligt stöd. Dennes deltagande bidrog till nya intressanta
aspekter av insatsen rådgivning och annat personligt stöd och dess innehåll.
Deltagarna i de båda fokusgruppintervjuerna kände varandra sedan tidigare. Wibeck (2000)
menar att det inte finns några övervägande skäl till att inte använda redan existerande grupper
som fokusgrupper. Genom att använda grupper där deltagarna redan känner varandra kan
detta bidra till att ingen känner sig osäker på att delta i diskussionen vilket stärker studiens
trovärdighet. Det upplevdes som om att alla deltagarna flikade in i diskussionen då de kände
sig manade. Wibeck (2000) anger att redan existerande grupper kan medföra att viktiga
ämnen inte belyses då de anses vara självklara inom gruppen. Dessutom kan diskussionen få
en intern prägel då deltagarna refererar till sådant som bara de själva känner till. Under de
fokusgruppintervjuer som genomfördes var deltagarna väldigt förklarande då författarna inte
förstod innebörden i det som sades. Detta anses ha haft positiv inverkan på studiens
trovärdighet.
24
Trost (1997) tar upp etiska problem och riskfaktorer i samband med fokusgruppintervjuer som
kan påverka studiens trovärdighet negativt, oavsett antalet deltagare i gruppen. De enskildas
åsikter kan föras vidare av deltagarna till utomstående, därmed följs inte tystnadsplikten inom
gruppen. Även Wibeck (2000) tar upp dilemmat med att deltagarna i en fokusgrupp kan
hämmas då tystnadsplikt inte råder deltagarna emellan. Det upplevdes inte som att deltagarna
kände sig obekväma med att dela med sig av sina erfarenheter. Vid båda
fokusgruppintervjuerna var det en avspänd stämning. Att deltagarna ville dela med sig och
berätta om sina erfarenheter gjorde att deras svar blev mer trovärdiga därmed stärks studiens
trovärdighet.
Då det inte var möjligt att genomföra en fokusgruppintervju för fyra deltagare valdes istället
fyra enskilda intervjuer. Enligt Morgan (1996) blir resultatet mer omfattande i en
fokusgruppintervju jämfört med enskilda intervjuer. Detta p.g.a. att deltagarna kan ifrågasätta
varandra och utveckla sina åsikter. Samtidigt skriver Wibeck (2000) att enskilda intervjuer
kan vara ett komplement till fokusgruppintervjuer. Vi anser att informationen från de enskilda
intervjuerna bidrog till att resultatet blev mer omfattande och gav nya infallsvinklar.
I de enskilda intervjuerna var två av informanterna förhållandevis nya på sina arbeten. Båda
dessa informanter påpekade att de var nya och kände viss osäkerhet inför intervjun. Även om
två av informanterna var nya, anses deras medverkan var betydelsefull för studien. En av de
enskilda intervjuerna genomfördes per telefon. Depoy och Gitlin (1999) anger att intervjuer
antingen kan genomförs genom ett personligt möte eller via telefon. Malterud (1998) anger att
telefonintervjuer kan påverka studiens trovärdighet negativt. Genom telefonintervju kan
information gå förlorad då man inte ser personens mimik och kroppsspråk.
Samspelet kunde ha varit bättre om intervjuarna träffat personen i verkligheten. Informantens
svar kan ha blivit begränsade eftersom intervjuarnas engagemang och intresse inte visuellt
kunde noteras av informanten. Detta kan ha påverkat studiens trovärdighet negativt. Valet av
att genomföra telefonintervju gjordes av praktiska och tidsmässiga skäl. Intervjun var tvungen
att genomföras på annan ort och studien omfattar endast av tio veckor. Trovärdigheten för
telefonintervjun stärktes av att ljudupptagningen blev väldigt bra. Högtalarfunktion fanns på
den telefon som användes, vilket gjorde att båda författarna kunde vara delaktiga vid
intervjun.
Wibeck (2000) anger att intervjuaren kan ta för stor plats och inte tillåta deltagarna att fritt
ventilera frågeområdena, på så sätt hämmas diskussionen och studiens trovärdighet minskar.
Intervjuarna kan ha påverkat fokusgrupperna och de enskilda intervjuerna. Diskussionen
upplevdes inte ha styrts för mycket av intervjuarna. Vid intervjutillfällena intog intervjuarna
olika roller. En av intervjuarna fungerade som ledare medan den andra fungerade som aktiv
lyssnare och ställde följdfrågor. Genom denna uppdelning kunde informationen kompletteras
och därmed stärktes insamlingen av information och trovärdigheten för studien.
Deltagarna/informanterna upplevde att frågorna var öppna och omfattande. För att bekräfta
den information som kommit fram genom de öppna frågorna användes slutligen ledande
frågor. Wibeck (2000) anger att en studies tillförlitlighet ökar om samma person leder
samtliga intervjuer i studien. Eftersom studien bygger på delat ansvarstagande ansågs inte
detta vara möjligt att genomföra. Wibeck anger att en studie är tillförlitlig om olika
intervjuare kommer fram till samma resultat när de studerar ett fenomen.
Depoy och Gitlin (1999) anser att man kan stärka studiens trovärdighet genom att
transkriberingen sker snarast efter datainsamlingen, då informationen fortfarande är i färskt
minne. Transkriberingarna gjordes mellan 1 till 2 dagar efter intervjuerna. Ljudupptagningen
25
från bandspelaren för vissa av deltagarna/informanterna var bristfällig, därför kan viss
information ha gått förlorad. Trovärdigheten hade förbättrats om två MP3- spelare hade
använts för ljudupptagning.
Trost (1997) anser att transkriberingen av information vid fokusgruppintervjuer kan blir
problematisk då det är många personers olika röster och tonlägen att ta hänsyn till. Det kan
därför bli svårt att hålla reda på vem som gjort specifika uttalanden. Wibeck (2000) menar att
en fokusgruppintervju kan bli oorganiserad och svåranalyserad då det är många deltagare att
hålla reda på. För att stärka studiens trovärdighet fick fokusgruppdeltagarna inledningsvis
presentera sig själva i samband med ljudupptagningen, för att underlätta
transkriberingsarbetet. Då det enbart var tre deltagare i varje grupp var det lätt att särskilja
rösterna ifrån varandra.
Depoy och Gitlin (1999) menar att reflektion innebär att forskaren gör en granskning av hur
det egna perspektivet kan ha påverkat resultatet. Reflektion användes fortlöpande som
självgranskningsprocess för att stärka trovärdigheten i studien. Genom anteckningar har
reflektion gjorts över hur tidigare erfarenheter och förutfattade meningar kan ha inverkat på
det slutliga resultatet. Då ingen yrkeserfarenhet finns inom det studerade området kan det ha
påverkat förståelsen för råd- och stödhandläggarnas arbete. Vi ser omvärlden ur ett
arbetsterapeutiskt perspektiv jämfört med råd- och stödhandläggarna som har en annan
bakgrund. Detta kan ha bidragit till att diskussionen blivit mer intensiv då det fanns mycket
att fråga om, samtidigt som det kan ha lett till missuppfattningar.
Granskning utförd av kollegor är en teknik som enligt Depoy och Gitlin (1999) används för
att stärka tillförlitligheten i studien. Detta görs för att säkerställa att dataanalysen verkligen
representerar fenomenet som har studerats. Vidare menar Depoy och Gitlin att
tillvägagångssättet innebär att flera forskare oberoende av varandra genomför analysen av
informationen för att sedan jämföra om resultaten överensstämmer. Inledningsvis läste
författarna självständigt igenom materialet för att hitta lämpliga teman. Därefter sorterades
meningsbärande enheter ut och den viktigaste informationen i dessa enheter tydliggjordes.
Denna information kodades därefter för att organisera upp studiens innehåll. Efter detta
bildades undergrupper av vissa koder. Avslutningsvis omformulerades de teman som tidigare
bildats och de fick utgöra huvudrubrikerna för koderna. Därefter jämfördes analyserna med
varandra. Sedan valdes de mest lämpliga huvudrubrikerna och koderna ut. Den beskrivande
texten skrevs sedan tillsammans. Detta tillvägagångssätt stärkte studiens tillförlitlighet.
En studies trovärdighet kan styrkas genom deltagarkontroll anser Depoy och Gitlin (1999). En
deltagarkontroll innebär att deltagaren/informanten får ta del av forskarens antaganden för att
kontrollera om de är adekvata. Depoy och Gitlin pekar vidare på att det annars finns risk för
att forskaren lägger in sina egna värderingar för mycket i analysarbetet. Det hade varit
önskvärt att genomföra en deltagarkontroll för att undersöka om deltagarnas/informanternas
åsikter uppfattats på ett korrekt sätt. Med hänsyn till studiens tidsbegränsning var inte detta
möjligt att genomföra.
Enligt Wibeck (2000) spelar miljön roll för hur olika typer av intervjuer fortlöper. I forskning
har det framkommit att diskussionen blir mer livlig i små rum jämfört med i stora rum. Det
upplevdes vara lagom storlek på rummen vilket stärker studiens trovärdighet. Vidare anger
Wibeck att deltagare/informanter kan hämmas i diskussionen om de befinner sig i en
främmande miljö. Wibeck menar att trovärdigheten kan hotas i obekanta miljöer. Det kan
därför vara fördelaktigt för deltagarna/informanterna att vara på hemmaplan. En av
26
fokusgruppintervjuerna och två av de enskilda intervjuerna genomfördes i för
deltagarna/informanterna okänd miljö. Enligt vår egen uppfattning flöt dessa intervjuer på bra
vilket därmed stärker studiens trovärdighet. Krueger (1994) menar att fika som inledning till
diskussionen kan leda till att atmosfären blir mer avdramatiserad och avspänd. De intervjuer
som var på bortaplan för deltagarna/informanterna inleddes med fika för att få en mer
avslappnad diskussion. Detta gjorde att konversationen sattes igång på ett naturligt sätt vilket
kan ha förbättrat studiens trovärdighet.
Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att beskriva råd- och stödhandläggares uppfattningar av insatsen
rådgivning och annat personligt stöd för personer som tillhör personkrets 1 och 2, inom ramen
för lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Råd- och stödhandläggarna anger att rådgivning och annat personligt stöd innehåller
handledning till personal samt samtalsstöd. Samtidigt har några råd- och stödhandläggare en
uppfattning om att vägledning, rådgivning och kartläggning ingår. Vi anser att dessa insatser
inte är habilitering och rehabilitering och kan därför ingå i rådgivning och annat personligt
stöd. Persson (2004) anger i sin utredning att det idag inte tydligt framgår om habilitering och
rehabilitering ingår i insatsen. Vidare anser Persson (2004) att handledning och stödsamtal
inom rådgivning och annat personligt stöd är komplementära insatser som är betydelsefulla
om behovet inte tillgodoses via HSL eller SoL.
Det råder olika uppfattningar bland råd- och stödhandläggarna om habilitering och
rehabilitering ingår i insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Den uppfattning som
föreligger hos oss som arbetsterapeuter angående habilitering/rehabilitering skiljer sig från
den uppfattning som råder hos en del råd- och stödhandläggare. En av råd- och
stödhandläggarna uppgav vid intervju att LSS inte innehåller habilitering och rehabilitering
utan det handlar om att upprätthålla funktioner. Från ett arbetsterapeutiskt perspektiv anses
upprätthållandet av funktioner vara centralt inom habilitering och rehabilitering, vilket står
beskrivet i FSA (1997).
Före studiens början trodde vi inte att begreppet behandling skulle vara av den vikt som
senare framkom vid intervjuerna. Merparten av råd- och stödhandläggarna var överens om att
behandling inte ingick i insatsen, samtidigt ansåg de att det var svårt att definiera vad insatsen
verkligen innehöll. Men den arbetsterapeutiska grundsyn som föreligger, anses habilitering
och rehabilitering innehålla behandlande åtgärder vilket beskrivs av Socialstyrelsen (1993).
Socialstyrelsen (1993) anger att habilitering och rehabilitering är insatser som mestadels
innehåller behandling.
I Socialutskottets betänkande (1997/98:SoU16) diskuteras regeringsrättens domar (den 3 juli
1997, målnr 7206/96 och målnr 4799/96) där det beslutades att habilitering och rehabilitering
inte kan beviljas som rådgivning och annat personligt stöd. Eriksson tolkar i sin motion till
riksdagen (1997/98:So408) att detta medför att insatsen rådgivning och annat personligt stöd
saknar innebörd. Det gör att personer som tidigare omfattades av omsorgslagen i nuläget har
en sämre livssituation än tidigare. Före LSS- lagens inrättande ingick även habilitering och
rehabilitering i omsorgslagen. Liksom råd- och stödhandläggarna anser vi att personer som
tillhör personkrets 1 och 2 främst är i behov av behandling (habilitering/rehabilitering). Därför
har insatsen till viss del förlorat sitt värde. Det är svårbedömt om behandling ingår i
27
rådgivning och annat personligt stöd. Frågan är om behovet av behandling helt kan tillgodoses
inom hälso- och sjukvårdslagen (HSL). I sitt yttrande över betänkande LSS- Särskilt
personligt stöd (SOU 2004:103) pekade Socialstyrelsen på att behovet av behandling först och
främst ska tillgodoses genom HSL.
I Erikssons motion till riksdagen (1997/98: So408) framkommer att habiliterande insatser
faktiskt kan beviljas inom rådgivning och annat personligt stöd. Insatserna ska då ses som
komplement till den habilitering och rehabilitering som fås från HSL. Kravet är att behovet
inte kan tillgodoses inom ramen för HSL. Råd- och stödhandläggarna har olika åsikter om
rådgivning och annat personligt stöd är ett komplement. Många uppfattar att insatsen fungerar
som ett komplement till annan lagstiftning. Bland några andra råd- och stödhandläggare råder
en annan uppfattning. De betraktar rådgivning och annat personligt stöd som en inkörsport till
habiliteringen för personer som inte i dagsläget tillhör habiliteringens målgrupp. Vidare anser
de att HSL är en mer förmånlig lag för personer som redan är anknutna till
vuxenhabiliteringen då den innehåller behandling. I undantagsfall anser de dock att
rådgivning och annat personligt stöd kan ses som komplement till HSL och SoL. Enligt vår
mening är rättighetslagen LSS positiv att få komplement ifrån eftersom insatserna är
kostnadsfria och ska prioriteras före andra ärenden. Det är tvetydigt att vissa av råd- och
stödhandläggarna anser att rådgivning och annat personligt stöd inte är ett komplement,
samtidigt som de anser att insatsen i undantagsfall kan ses som ett komplement. Rådgivning
och annat personligt stöd är i våra ögon ett komplement till annan lagstiftning då den används
när behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.
Uppfattningen har förändrats inom kommun och landsting avseende från vilken lag behovet
ska tillgodoses ifrån. Förut beviljades fler insatser enligt rättighetslagen LSS. Nu har kommun
och landsting insett att det är för dyrt att bevilja LSS- insatser då de är kostnadsfria. Detta
leder till att huvudmännen har en viss tendens att tillämpa HSL i större utsträckning än LSS
eftersom HSL debiteras via en kostnad. Samma uppfattning råder bland råd- och
stödhandläggarna gällande SoL. Kommunen tenderar att bevilja insatser enligt SoL i högre
grad än insatser från LSS eftersom SoL är avgiftsbelagt. Vi undrar då om behoven tillgodoses
eftersom SoL (2001:453) enligt lag enbart ska ge skälig levnadsnivå jämfört med LSS som
ska ge goda levnadsvillkor.
I ett av landstingen kan personer som tillhör lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) men som inte tillhör habiliteringens målgrupp få massage eller
behandling av kiropraktor beviljat inom rådgivning och annat personligt stöd. Vi anser att
även personer som tillhör habiliteringen kan ha behov av denna komplementära behandling.
Det är orättvist om habiliteringens målgrupp ska behöva betala för massage och behandling
utförd av kiropraktor när andra får detta gratis. Dessa tankar överensstämmer med den
uppfattningen som några av råd- och stödhandläggarna har. Sjukvården betraktar dock inte
dessa behandlingar som sjukvårdande, därför kan de ingå i rådgivning och annat personligt
stöd. Enligt vår uppfattning är dessa behandlingar ett komplement till HSL, samtidigt bör
detta komplement vara tillgängligt för alla personer som tillhör LSS. Lagstiftningen måste
förtydligas så att alla personer ska kunna få samma möjligheter oavsett vilket landsting de bor
i. Det är väsentligt att alla personer som tillhör LSS personkrets ges samma förutsättningar
och tillgänglighet till insatser.
Råd- och stödhandläggarna tillfrågades vad de anser om kvalitén av insatser inom rådgivning
och annat personligt stöd. Det rådde överensstämmelse om att insatsen håller god kvalité. Vår
åsikt är att insatsen rådgivning och annat personligt stöd egentligen har väldigt lite innehåll.
28
Det är inte mycket man som brukare kan utkräva från den. Grunewald och Leczinsky (2005)
menar att det i första hand är intressant att ta reda på brukarens syn av kvalitén på LSSinsatserna, men även personal och ledningens uppfattning om kvalitén är betydelsefull. Därför
hade det varit intressant att intervjua brukare om hur de uppfattar kvalitén på insatsen
rådgivning och annat personligt stöd.
Enligt kommittédirektivet (2006) var den centrala frågan för Socialstyrelsens uppdrag att
utreda om LSS kan användas som redskap för att uppfylla de handikappolitiska målen. Dessa
mål som är framarbetade utifrån FN: s standardregler och som beskrivs av
Socialdepartementet (2006) handlar om gemenskap, tillgänglighet och delaktighet samt
likvärdiga levnadsvillkor för personer med funktionshinder. Dessa mål ska genomsyra hela
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och därmed råd- och
stödhandläggarnas dagliga arbete.
I studien av Brodin och Fasth (2001) framkommer det att de centrala begreppen inom svensk
habilitering och rehabilitering inte uppfylls. Dessa begrepp är delaktighet i samhället och
likvärdiga möjligheter. De ungdomar som deltog i studien uppger att de inte har samma
möjlighet att delta i sociala aktiviteter som andra ungdomar i samma ålder. Trots att de kan ha
tillgång till LSS vilket ska berättiga dem till ett liv som bör vara jämförbart med andra
medborgares levnadsförhållanden (5 § LSS). Vi tycker även att det är förvånansvärt att 27 %
av dem som var i behov av personlig assistent inte fick möjlighet att delta i valet av assistent.
Detta kan bero på att många av dessa ungdomar fortfarande bor hemma och då har föräldrarna
huvudansvaret för dem. Brodin och Fasth (2001) anser att det finns risk att föräldrar till
ungdomar med funktionshinder bestämmer för mycket och därmed missgynnas dessa
individers förmåga att leva ett självständigt liv. De handläggare som intervjuats anser att det
är viktigt att brukaren är delaktig i de beslut som fattas och att brukaren sätts i centrum för
planerade åtgärder.
Genom både den individuella planen och habiliteringsplanen synliggörs de handikappolitiska
målen. Vid planeringen av insatser är den berörda individen och dennes anhöriga delaktiga
vid beslutandet av vad som ska göras. Detta medför att individen får inflytande över sin
livssituation och därmed hävdas självbestämmanderätten. Eftersom de flesta av råd- och
stödhandläggarna uppger att det är ett gott samarbete mellan kommun och landsting leder
detta i förlängningen till god tillgänglighet för individen. Samverkan sker också med andra
instanser. Bergstrand (2005) kommenterar att samverkan är nödvändig eftersom ansvaret för
LSS- insatserna är uppdelat mellan kommun och landsting, då landsting enbart ansvarar för 9
§ p. 1 LSS.
Enligt 10 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) ska
kommun och landsting underrätta varandra om den individuella planen. Grunewald och
Leczinsky (2005) anger att individen måste ge sitt medgivande för att den individuella planen
ska kunna skickas från kommun och landsting till någon annan instans. Här igenom införlivas
individens självbestämmanderätt. Enligt Sjöberg (2003) är den individuella planen ett bra
redskap för att uppfylla de handkappolitiska begreppen; delaktighet, tillgänglighet och
självbestämmande. Utifrån intervjuerna anses det finnas en god samverkan mellan kommun
och landsting och detta kan göra att individens behov tillgodoses på ett bra sätt. Individen
undviks på detta sätt att slussas fram och tillbaka mellan olika instanser. På detta sätt skapas
en helhetsbild av individen.
29
Genom habiliteringsplanen och den individuella planen kan individen få likvärdiga
levnadsvillkor som andra medborgare. Individerna ska ha samma rätt till skola, arbetet och
fritid genom planen. I habiliteringsplanen tas även fysisk tillgänglighet upp genom att
arbetsterapeuten arbetar med olika typer av miljöanpassningar såsom anpassning av bostad,
arbetsplats och offentliga lokaler.
Samtliga råd- och stödhandläggare uppger att det finns en god teamsamverkan. Detta bidrar
till att brukarens behov på bästa möjliga sätt kan tillgodoses då teamet har varandras specifika
kunskaper till hjälp. Vidare uppger samtliga handläggare att det finns en gemensam strävan
inom det egna teamet vilket underlättar samarbetet väsentligt. Det anges i lagtexten till 9 § p.
1 LSS att de teammedlemmar som arbetar med personer som omfattas av LSS måste ha
expertkunskap om människor med omfattande funktionshinder. Ett ifrågasättande görs om
alla som arbetar med rådgivning och annat personligt stöd verkligen har dessa
expertkunskaper. Detta ifrågasättande görs med anledning av att nyexaminerade kan anställas
inom vuxenhabiliteringen. Personer som är relativt nya inom området anställs, vilket framgår
i vårt urval/undersökningsgrupp. Insatser från rådgivning och annat personligt stöd ska vara
ett kvalitativt komplement till andra insatser kommenterar Grunewald och Leczinsky (2005).
Det är osäkert om nyexaminerade uppfyller kravet på att ha expertkunskaper. Socialstyrelsen
föreslog i yttrandet över betänkandet LSS- Särskilt personligt stöd (SOU 2004:103) en ny
benämning på insatsen rådgivning och annat personligt stöd, expertstöd. Personen som ger
insatsen ska vara expert på sitt område. Även vi anser att expertstöd är en mer lämplig
benämning. Med denna bakgrund bör utredningar göras inom området för att undersöka om
de professioner som arbetar med insatsen rådgivning och annat personligt stöd verkligen har
den kompetens som krävs.
Enligt kommittédirektivet (2006) har insatsen rådgivning och annat personligt stöd reducerats
kraftigt. År 1999 fick 18 600 personer med funktionshinder insatsen rådgivning och annat
personligt stöd. Socialstyrelsen (2006a) anger att insatserna har minskat de senaste fem åren
och i oktober år 2005 fick endast 10 500 personer insatsen. Bland råd- och stödhandläggarna
råder det olika uppfattningar om varför insatsen rådgivning och annat personligt stöd har
minskat.
Flertalet av handläggarna uppger att den främsta orsaken till minskningen är neddragningarna
av kommunala gruppboenden. Gruppboendena omvandlas till boende som omfattas av lagen
om assistansersättning (LASS, 1993:389) s.k. LASS- boenden. Detta medför att fler personer
beviljas personlig assistent och inte längre behöver ansöka om rådgivning och annat
personligt stöd. De får istället sina behov tillgodosedda genom hälso- och sjukvårdslagen
(HSL). Enligt råd- och stödhandläggarna medför detta att det ekonomiska ansvaret förs över
till landstinget vilket utnyttjas av kommunerna.
Efter egna erfarenheter som vårdare och personlig assistent är det många personer med
funktionshinder som är i behov av tryggheten och det sociala nätverket som finns på
gruppboenden. Genom gruppboendeformen kan människor med funktionshinder få möjlighet
att känna samhörighet med personer med liknande diagnoser. För att öka livskvalitén för
personer som tillhör lagen om stöd och service (LSS) förslås LASS- boende där människorna
har tillgång till egen personlig assistent samtidigt som de bor tillsammans med andra personer
med funktionshinder. Genom denna boendeform har varje individ tillgång till en egen
lägenhet, i anslutning finns öppna gemensamhetslokaler med kök, allrum samt tvättstuga.
30
I resultatet framkom att handledning, hjälpmedelsutprovning samt råd och tips kan ingå i
arbetsterapeutens uppgifter inom ramen för rådgivning och annat personligt stöd.
Handledning till personal anses vara en form av förebyggande arbete vilket också beskrivs av
FSA (1997) som en av arbetsterapeutens arbetsuppgifter inom rådgivning och annat personligt
stöd.
Med utgångspunkt från studien av Ashman et al. (2002) är ett förslag att arbetsterapeuten
inom rådgivning och annat personligt stöd kan arbeta med att handleda personalen i ”aktivt
stöd”. Detta kan gälla för personer med funktionshinder som bor på gruppboenden, om
behovet av handledning inte kan tillgodoses via annan lagstiftning. Detta aktiva stöd ser vi
som en typ av habilitering där personer med funktionshinder kan öva upp sina färdigheter.
Arbetsterapeuten kan alltså genom handledning till personalen ge dem möjlighet att arbeta
habiliterande med individerna. Ashman et al. (2002) anger positiva aspekter av att integrera
aktiviteter som är meningsfulla och anpassade efter individens förmåga. Detta kan leda till att
deras delaktighet och självbestämmanderätt kan främjas. Gruppboendeformen anser vi som
tidigare nämnt vara ett bra sätt att bo för personer med funktionshinder. Genom att integrera
modellen ”aktivt stöd” på boendena kan detta leda till att vardagen blir mer innehållsrik och
meningsfull för individerna, enligt Ashman et al. (2002). På detta sätt kan insatsen rådgivning
och annat personligt stöd får mer innehåll och ökad kvalité. Då individen är central i
planeringen av åtgärderna och dessa är anpassade efter behoven överensstämmer detta med de
handikappolitiska målen som ska vara ett verktyg i arbetet.
Vår uppfattning är att rådgivning och annat personligt stöd är en mycket komplex insats. Då
insatsen inte är fullt beskriven i lagen kan det vara lätt att göra egna tolkningar. Detta kan
göra att professionerna inom LSS kommer långt ifrån den egentliga avsikten med denna
rättighetslag. Ett fåtal av råd- och stödhandläggarna anser att det är möjligt att anpassa lagen
efter hur habiliteringsansvaret är fördelat mellan kommun och landsting. Vår uppfattning är
att detta är en risk då lagen är så pass otydlig i sin utformning. En tydligare beskrivning av
insatsen rådgivning och annat personligt stöd efterfrågas därför.
Slutsatser
Insatsen rådgivning och annat personligt stöd inom ramen för lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) uppfattas till viss del ha förlorat sin innebörd då insatsen inte
längre innehåller behandling. Enligt råd- och stödhandläggarna är det oklart om habilitering
och rehabilitering överhuvudtaget ingår i insatsen rådgivning och annat personligt stöd.
Merparten av råd- och stödhandläggarna uppfattar att rådgivning och annat personligt stöd är
ett komplement till andra insatser inom vård och omsorg. Medan några andra handläggare
anser att insatsen enbart i undantagsfall är ett komplement. Vi anser att handledning och
stödsamtal är komplementära insatser om behovet av dessa insatser inte kan tillgodoses via
HSL, då träder LSS in. Andra fördelar är att insatserna är kostnadsfria och prioriteras framför
andra ärenden.
Med denna bakgrund anses en översyn av LSS vara nödvändig vilket beskrivs i
kommittédirektivet (2006). Vi anser att översynen kan leda fram till ett beslut om habilitering
och rehabilitering bör ingå i insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Dessutom är det av
vikt att de handikappolitiska målen klart tydliggörs i arbetet för att personer tillhörande LSS
ska få sina rättigheter tillgodosedda. Personer som är i behov av omfattande stöd och service
från samhället måste i framtiden få sina behov tillfredsställda från en fungerande rättighetslag.
31
Eftersom författarna till denna studie har ett arbetsterapeutiskt perspektiv skiljer sig
uppfattningen om vad habilitering och rehabilitering innebär från den syn som råder hos de
råd- och stödhandläggare som intervjuats. Då olika uppfattningar råder är förslaget för
framtida studier att intervjua arbetsterapeuter som arbetar inom rådgivning och annat
personligt stöd. Det vore intressant att intervjua arbetsterapeuter om deras arbetsuppgifter
inom insatsen, eftersom det i nuläget är oklart bland handläggarna om habilitering och
rehabilitering ingår i rådgivning och annat personligt stöd.
Omnämnanden
Vi vill ge ett speciellt tack till de råd- och stödhandläggare som genom sitt engagemang gjort
vår studie möjlig. Vi vill även tacka vår handledare, Rickard Efvergren för all konstruktiv
kritik. Andra viktiga personer som gjorde studien möjlig är de verksamhetschefer som
godkände råd- och stödhandläggarnas deltagande. TACK!
32
Referenser
Ashman, B., Beadle- Brown, J., Elliott, T., Macdonald, S & Mansell, J. (2002). Engagement
in meaningful activity and “active support” of people with intellectual disabilities in residential care. Research in Developmental Disabilities, 23, 342-352.
Bengtsson, H. (2005). Politik, lag och praktik- Implementeringen av LSS- reformen. Lund:
Studentlitteratur.
Bengtsson, H., & Gynnerstedt, K. (2003). Assistans reformen i politik och förvaltning.
Malmö: Harecpress.
Bergstrand, B.O. (2005). LSS och LASS- Stöd och service för vissa funktionshindrade.
Höganäs: Kommunlitteratur/ Företagslitteratur.
Bergstrand, B.O. (2006). Den nya socialtjänstlagen (uppdaterad utgåva 2006). Höganäs:
Kommunlitteratur.
Borg, J., Gerdle, B., Grimby, G., & Stibrant- Sunnerhagen, K. (2006).
Rehabiliteringsmedicin. Teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Brodin, J., & Fasth, Å. (2001). Habilitation, support and service for young people with motor
disabilities: A Swedish perspective. International Journal of Rehabilitation Research, 24,
309- 316.
Carlsson, B. (1997). Grundläggande forskningsmetodik för medicin och beteendevetenskap.
Stockholm: Liber.
Depoy, E., & Gitlin, L.N. (1999). Forskning en introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Eriksson, E. Råd och stöd enligt LSS. Motion till riksdagen (1997/98:So408).
(Elektronisk). Tillgänglig:
<http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GL02So408&rm
=1997/98&bet=So408>. (2006-12-14).
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, FSA. (1997). Arbetsterapeutiska åtgärder inom råd och
stöd. Stockholm: FSA.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, FSA. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter.
Stockholm: FSA.
Grunewald, K., & Leczinsky, C. (2005). Handikapplagen LSS och annan närliggande
lagstiftning. Stockholm: Nordstedts Juridik AB.
Hälso- och sjukvårdslag: SFS 1982:763 (1987). (Elektronisk). Tillgänglig:
<http://www.riksdagen.se/> (2007-01-16).
33
Kommittédirektiv 2004:107: Översyn av personlig assistent för vissa personer med
funktionshinder (2004). Stockholm: Socialdepartementet. (Dir., 2006:68). (Elektronisk).
Tillgänglig: <http://www.sou.gov.se/assistans/direktiv/index.htm>. (2006-12-28).
Kommittédirektiv 2006:68: Tilläggsdirektiv till Assistanskommittén (S 2004:06)- Översyn av
LSS m.m. (2006). Stockholm: Socialdepartementet. (Dir., 2006:68). (Elektronisk).
PDF format. Tillgänglig:
< http://www.sou.gov.se/kommittedirektiv/dir2006_68.pdf.>. (2006-12-27).
Krueger, A.R. (1994). Focus groups- A practical guide for applied research. (2 nd ed.). USA:
Sage publication, Inc.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lagen om assistansersättning: SFS 1993:389. (Elektronisk). Tillgänglig:
<http://www.riksdagen.se/> (2007-01-16).
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade: SFS 1993:387. (Elektronisk).
Tillgänglig: <http://www.riksdagen.se/> (2007-01-16).
Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. SFS 1998:531. (Elektronisk).
Tillgänglig: <http://www.riksdagen.se/> (2007-01-16).
Malterud, K. (1998). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Morén- Hybbinette, I. (2001). Rehabilitering inom allmänmedicinen. En vägledning för
allmänläkaren. Lund: Studentlitteratur.
Morgan, D. (1996). Focus groups. Annual Review of Sociology, 22, 129-152.
Nationalencyklopedin. (2006). (Elektronisk). Tillgänglig: <http://www.ne.se>. (2007-01-17).
Omsorgslagen: SFS 1985:568. (Elektronisk). Tillgänglig: <http://www.riksdagen.se/> (200701-16).
Persson, C. (2004). SOU (Statens offentliga utredningar) 2004:103: LSS- Särskilt personligt
stöd. Betänkande av LSS- och hjälpmedelsutredningen. (Elektronisk). Tillgänglig:
<http://www.regeringen.se/sb/d/189/a/33152>. (2006-12-27).
Sahlin, J. (2004). Vad säger hälso- och sjukvårdslagen? Växjö: Gothia.
Sjöberg, U. (2003). Handläggning av LSS-frågor (3:e rev. uppl.). Stockholm: Gotab.
Socialdepartementet, (2000). Från patient till medborgare- En nationell handlingsplan för
handikappolitiken. Prop. 1999/2000:79. (Elektronisk). PDF format. Tillgänglig:
<http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/78/e9da3800.pdf>. (2006-09- 21).
Socialdepartementet. (2006). FN: standardregler om delaktighet och jämlikhet för människor
med funktionsnedsättning. Stockholm: Författaren.
34
Socialstyrelsen. (1993). Rehabilitering inom hälso- och sjukvården- för alla åldrar och
diagnoser. Stockholm: Författaren.
Socialstyrelsen. (2001). Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Bohus: Författaren.
Socialstyrelsen. (2004). Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Stockholm:
Författaren. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.sos.se/FULLTEXT/114/2004-114-5/2004114-5.htm?valURL=http://www.sos.se/FULLTEXT/114/2004-114-5/2004-1145.htm#Tio%20rättigheter/insatser (2007-01-15)
Socialstyrelsen. (2006a). Funktionshindrade personer - insatser enligt LSS år 2005. Statistik
Socialtjänst 2006:2. (Elektronisk). PDF format. Tillgänglig:
<http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/CC9B4037-147F-484C-8307D611F4C1709F/5294/2006442.pdf> (2006-10-24)
Socialstyrelsen. (2006b). Handläggning och dokumentation inom Socialtjänsten. Stockholm:
Författaren.
Socialtjänstlagen: SFS 2001:453. (Elektronisk). Tillgänglig: <http://www.riksdagen.se/>
(2007-01-16).
Socialutskottets betänkande (1997/98:SOU16). Handikappfrågor. (Elektronisk). Tillgänglig:
<http://www.riksdagen.se/debatt/9798/Utskott/soU/SOU16/SOU16.ASP>. (2006-12-27).
SOU (statens offentliga utredningar) 2004: 103: Socialstyrelsens yttrande över betänkandet
över LSS- Särskilt personligt stöd. (Elektronisk). PDF format. Tillgänglig:
<www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/55FE046F-0ED1-4DE3BAF008E691259DA6/3267/20051085.pdf>. (2006-10-12).
Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Författaren.
Wibeck, V. (2000). Fokusgrupper - Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod.
Lund: Studentlitteratur.
Wilcock, A. (2006). An Occupational Perspective of Health (2nd. ed.). Thorofare: Slack.
35
Bilaga 1
Missivbrev
Namn, Arbetsplats
Hälsohögskolan i Jönköping har från Socialstyrelsen fått uppdraget att undersöka om
personer, som får stöd enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS,
1993:387), får sina behov av habilitering/rehabilitering tillgodosedda. Utredningar visar att
personer med funktionshinder har behov som eventuellt inte tillfredställs därför krävs vidare
utredning inom området. De personer på Hälsohögskolan som ska genomföra huvudprojektet
är Mats Granlund, (Avdelningen för Beteendevetenskap och Socialt arbete) tillsammans med
Rickard Efvergren och Elisabeth Elgmark, (Avdelningen för Rehabilitering). Tidsperioden för
huvudprojektet är 1/10- 06 till 30/4- 07.
Vi är två arbetsterapeutstudenter, Kristina Arvidsson och Pernilla Grönvall, som studerar vår
sista termin på Hälsohögskolan i Jönköping. I utbildningen ingår att skriva en 10-p uppsats,
vilket pågår denna termin. Vårt projekt ingår som en förstudie till huvudprojektet som är
beskrivet ovan. Syftet med vår studie är att beskriva hur lagen om LSS fungerar i praktiken
samt hur LSS- handläggare ser på habilitering och rehabilitering för personer som omfattas av
LSS. Vi har valt att inrikta oss på personkrets ett och två.
Denna studie baseras på det kvalitativa tillvägagångssättet och datainsamlingen kommer att
ske genom gruppintervjuer med tre personer i varje grupp. Gruppintervjun kommer att bandas
och beräknad tid för gruppintervjun är max 1- 2 timmar. För att kunna medverka i denna
studie ska Ni arbeta/ha arbetat som LSS- handläggare inom Landstinget, med personer som
tillhör personkrets ett och två. Ert arbetsområde är/har varit lagtexten till LSS 9 § punkt.1
insatsen Rådgivning och annat personligt stöd.
Deltagandet är frivilligt och Ni har rätt att avbryta Er medverkan i studien. I
resultatredovisningen kommer inte enskilda personers svar att kunna identifieras. Ni kommer
att erbjudas att ta del av forskningsresultatet. Den insamlade datan kommer enbart att
användas för syftet med Socialstyrelsens uppdrag. Den information Socialstyrelsen
tillhandahåller är avidentifierad.
Vi kommer att kontakta Er snarast för att eventuellt komma överens om datum och tid för
gruppintervjun. Er medverkan är väldigt viktig för oss.
Med vänlig hälsning,
…………………………….
Pernilla Grönvall
Atv4grpe@hhj.hj.se
Mob nr xxx- xxxxxxx
……………………………….
Kristina Arvidsson
atv4arkr@hhj.hj.se
Mob nr xxx-xxxxxxx
Ansvariga för huvudprojektet:
Mats Granlund, leg. psykolog, professor vid Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, tel. 036/10 12 21 mats.granlund@hhj.hj.se.
Elisabeth Elgmark, leg arbetsterapeut, med dr., Avdelningen för Rehabilitering, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, tel. 036/10 12 64
elisabeth.elgmark@hhj.hj.se.
Rickard Efvergen, leg arbetsterapeut, fil mag., Avdelningen för Rehabilitering, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, tel. 036/10 12 61
rickard.efvergren@hhj.hj.se
36
Bilaga 2
Missivbrev
Namn, Arbetsplats
Vi skriver till Er med anledning av att vi önskar intervjua dina medarbetare som arbetar med
Rådgivning och annat personligt stöd inom ramen för lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS, 1993:387).
Hälsohögskolan i Jönköping har från Socialstyrelsen fått uppdraget att undersöka om
personer, som får stöd enligt LSS, får sina behov av habilitering/rehabilitering tillgodosedda.
Utredningar visar att personer med funktionshinder har behov som eventuellt inte tillfredställs
därför krävs vidare utredning inom området. De personer på Hälsohögskolan som ska
genomföra huvudprojektet är Mats Granlund, (Avdelningen för Beteendevetenskap och
Socialt arbete) tillsammans med Rickard Efvergren och Elisabeth Elgmark, (Avdelningen för
Rehabilitering). Tidsperioden för huvudprojektet är 1/10- 06 till 30/4- 07.
Vi är två arbetsterapeutstudenter, Kristina Arvidsson och Pernilla Grönvall, som studerar vår
sista termin på Hälsohögskolan i Jönköping. I utbildningen ingår att skriva en 10-p uppsats,
vilket pågår denna termin. Vårt projekt ingår som en förstudie till huvudprojektet som är
beskrivet ovan. Syftet med vår studie är att beskriva hur lagen om LSS fungerar i praktiken
samt hur LSS- handläggare ser på habilitering och rehabilitering för personer som omfattas av
LSS. Vi har valt att inrikta oss på personkrets ett och två.
Informationen är tänkt att samlas in genom gruppintervjuer med tre personer i varje grupp.
Gruppintervjun kommer att bandas och beräknad tid för gruppintervjun är max 1- 2 timmar.
De medverkande handläggarna ska arbeta med personkrets ett och två samt lagtexten till LSS
9 § punkt 1 insatsen Rådgivning och annat personligt stöd.
LSS- handläggarna har kontaktats via missivbrev och vi hoppas att De vill delta i denna
förstudie. Deltagandet är frivilligt och kan när som helst avbrytas. I resultatredovisningen
kommer inte enskilda personers svar att kunna identifieras. Ni och Era medarbetare kommer
att erbjudas att ta del av forskningsresultatet. Den insamlade datan kommer enbart att
användas för syftet med Socialstyrelsen uppdrag. Den information Socialstyrelsen
tillhandahåller är avidentifierad.
Vi kommer att kontakta handläggarna/kuratorerna snarast för att eventuellt komma överens
om datum och tid för gruppintervjun.
Med vänlig hälsning,
…………………………….
……………………………….
Pernilla Grönvall
Kristina Arvidsson
Atv4grpe@hhj.hj.se
atv4arkr@hhj.hj.se
Mob nr xxx-xxxxxxx
Mob nr xxx-xxxxxxx
Ansvariga för huvudprojektet:
Mats Granlund, leg. psykolog, professor vid Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, tel. 036/10 12 21 mats.granlund@hhj.hj.se.
Elisabeth Elgmark, leg arbetsterapeut, med dr., Avdelningen för Rehabilitering, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, tel. 036/10 12 64
elisabeth.elgmark@hhj.hj.se.
Rickard Efvergen, leg arbetsterapeut, fil mag., Avdelningen för Rehabilitering, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, tel. 036/10 12 61
rickard.efvergren@hhj.hj.se
37
Bilaga 3
Intervjuguide
Syfte
Syfte med studien är att beskriva råd- och stödhandläggares uppfattningar om tillgången till
habilitering och rehabilitering för personer som tillhör personkrets ett och två, inom ramen för
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Inledande öppen fråga:
Vill Ni beskriva något fall som Ni handlagt, som belyser olika habiliterande/rehabiliterande
åtgärder inom råd och stöd i LSS?
Områden att diskutera:
1. Efterfrågan av råd och stöd för personkrets 1 och 2.
2. Kraven för att få möjlighet att utnyttja råd och stöd.
3. Kvalitén av insatserna habilitering och rehabilitering inom råd och stöd.
4. Utveckling över tid av antal personer som erhåller råd och stöd.
5. Samarbetet mellan landsting och kommun i stort när det gäller LSS-hantering
6. Samarbetet mellan olika professioner för området habilitering och rehabilitering inom
LSS.
7. Uppfattningar om tydlighet och gränsdragning i lagstiftningen inom området (SoL,
HSL och LSS).
Följdfrågor
Vill du berätta om? Kan du utveckla? Kan du beskriva? Vilken uppfattning har du om? Vad
menar du med?
38
Bilaga 4
Uppfattningar om rådgivning och annat personligt stöd
Standard av
insatsen
Innehåll
God
brukarsyn
Skilda
åsikter om
behandling
ingår
Otydlig
lagstiftning
God kvalité
Skilda åsikter
om råd och
stöd som
komplemem
nt
Boendeforme
n avgör
rätten till
insatsen
Figur 1 Översikt över huvudteman, teman och subgrupper inom uppfattningar om rådgivning
och annat personligt stöd.
Uppfattningar om samverkan
Samarbete
kommun och
landsting
Teamsamverk
an
God
samverkan
Individuell
Gemensam
Habiliteringspl
LSSplan
strävan inom
an- brukaren i
processen ger
underlättar
teamet
centrum
kontinuitet
samverkan
Figur 2 Översikt över huvudteman, teman och subgrupper inom uppfattningar om samverkan.
Uppfattningar av om behovet tillgodoses
Behov och
efterfrågan
Skilda
åsikter
om minskningen
Faktorer som
inverkar på
efterfrågan
Figur 3 Översikt över huvudteman, teman och subgrupper inom uppfattningar av om behovet
tillgodoses.
39