Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Uganda 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
När den nuvarande regimen under president Yoweri K. Musevenis ledning
kom till makten 1986 var Uganda ett land i politiskt, ekonomiskt och socialt
kaos. Ett framgångsrikt återuppbyggnads- och utvecklingsarbete har sedan dess
skett på många områden. På det politiska planet har utvecklingen varit
begränsad och först 2005 har regeringen beslutat att öppna upp för politiska
partier. Individuellt baserade val till president, parlament och distrikt har ägt
rum sedan 1996. I juli 2005 beslutade parlamentet i en kontroversiell
konstitutionsöversyn att häva begränsningen för antalet perioder en president
kan sitta vid makten. Beslutet banar väg för Museveni att kandidera till
presidentvalen i mars 2006.
Kritik mot landet vad gäller mänskliga rättigheter (MR) handlar framförallt om
bristande säkerhet och övergrepp i konfliktområdet i norra Uganda. Andra
bekymmer är förekomsten av tortyr, bristande rättssäkerhet, trakasserier av
politiska opponenter, begränsningar i mötes- och föreningsfriheten. Vidare
finns begränsningar i kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter samt barnets
rättigheter. Vissa framsteg vad gäller respekten för mänskliga rättigheter har
gjorts under året.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Uganda är part till alla centrala FN-konventioner om mänskliga rättigheter, till
den internationella brottmåldomstolens stadga liksom till den afrikanska
stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. Uganda har inte anslutit sig till
tilläggsprotokollet för FN:s tortyrkonvention. Beträffande internationella
brottsmålsdomstolens (ICC:s) stadga har Uganda undantaget amerikanska
medborgare från att överlämnas till domstolen.
2
Avseende rapportering till konventionskommittéerna har Uganda en betydande
eftersläpning. Uganda rapporterade under året till tortyrkommittén och
barnrättskommittén.
3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Den ugandiska regeringen har bekämpat rebellgruppen Lord’s Resistance Army
(LRA) i och runt området Acholiland i norra Uganda sedan 1986. Grova,
systematiska övergrepp mot civilbefolkningen utförs av rebellerna. Under åren
uppskattas 26 000 barn ha kidnappats av LRA, varav cirka 15 000 har återvänt.
Barnen används som soldater, sexslavar, tvångsarbetare och mänskliga sköldar.
I den interna disciplineringen blir barnen utsatta för extrema våldsamheter
inklusive att döda andra barn och egna föräldrar. Kidnappade barn utgör enligt
vissa uppskattningar 85 procent av LRA:s styrkor. De flesta är mellan 11 och
16 år. ICC utfärdade under året arresteringsorder på fem LRA-befäl för brott
mot mänskligheten.
Enligt MR-organisationer utsätts civilbefolkningen i norra Uganda för
övergrepp av regeringsarmén Uganda People´s Defence Forces (UPDF).
Tortyr, våldtäkter, tvångsarbete och sexuellt umgänge med minderåriga sägs
vara vanliga övergrepp. Straffrihet är ett stort problem.
Området Karamoija präglas av väpnade konflikter mellan befolkningsgrupper,
ett stort flöde lätta vapen, stora boskapsräder, väpnade överfall och laglöshet.
Situationen leder till många dödsfall hos civilbefolkningen. Enligt vissa
rapporter är element av armén inblandade i vapen- och boskapshandel.
Av de övergrepp som rapporterats till Uganda Human Rights Commission
under 2004 var 21 procent tortyrfall. Tortyr förekommer främst av särskilda
säkerhetsorganisationer såsom polisens Violent Crime Crack Unit (VCCU) och
arméns Chieftancy of Military Intelligence (CMI). Dessa två samarbetar i Joint
Terrorism Task Force (JATT). Det finns trovärdiga rapporter om att personer
hålls häktade incommunicado vid polisstationer eller i så kallade safe houses.
Tortyr används huvudsakligen för att få information eller erkännande av brott.
VCCU kritiseras för att tillåta misstänkta brottslingar att skjutas på plats.
Regeringen erkänner att tortyr förekommer men nekar till att så kallade safe
houses existerar. Polisinspektoratet menar att tortyr inte är regeringens policy,
men MR-organisationer menar att de inte tydligt tagit avstånd från dess
användande i vissa situationer. Det saknas riktlinjer för
säkerhetsorganisationernas agerande.
Mellan 2001-2004 har åtminstone 35 personer frihetsberövats och åtalats för
landsförräderi för samarbete med en rebellgrupp kallad People’s Redemption
Army (PRA). Dessa personer har kontakt med MR-organisationer och säger sig
ha blivit utsatta för tortyr. Uppgifter finns om att ytterligare cirka 25 personer
3
befinner sig i samma situation, men dessa har man inte lyckats få kontakt med.
Vid slutet av 2005 hade ingen ännu fått en rättslig prövning. Den civila
domstolen har gett vissa av de anklagade rätt till borgen samt har skrivit av
vissa fall, men detta har ej accepterats av krigsrätten. PRA har inte utfört några
dåd och dess existens har ifrågasatts. MR-organisationer menar att
frihetsberövandet av dessa personer är politiskt motiverat.
Brist på rapportering om övergrepp särskilt i norra Uganda är ett problem. Det
finns en rädsla för repressalier eller att bli anklagad för samarbete med
rebellerna. Polis finns i princip inte i norra Uganda, istället utför militären
polisiära uppgifter.
Få framsteg har gjorts beträffande strafflöshet och kompensation till
tortyroffer. Staten har i rättsinstanser dömts att betala skadestånd till offren,
men detta har hittills inte fullföljts.
Det förekommer uppgifter om av statsmakten sanktionerade politiska mord
men dessa har inte verifierats. Avrättningar utan eller med bristfällig
rättsprocess har enligt flera MR-organisationer ägt rum inom armén. Det finns
inga bekräftade fall av politiska försvinnanden.
Fängelseförhållandena är svåra och ofta livshotande som resultat av överfulla
fängelser och bristande resurser. Utbredd korruption och en låg
utbildningsnivå bland polis- och fängelsepersonal är andra problem.
Minderåriga befinner sig ofta i samma fängelser som vuxna.
4. Dödsstraff
Dödsstraff föreskrivs som obligatoriskt för mord och för rån under
försvårande omständigheter samt för våldtäkt, kidnappning och sexuellt
umgänge med minderåriga. Det har också kunnat utdömas för ett antal
förräderibrott. Dödsstraff utdöms fortfarande, men inga avrättningar har ägt
rum sedan 1999 med undantag för militären inom vilken den senaste
avrättningen utfördes 2003. Någon omfattande opinion mot dödsstraff finns
inte.
5. Rättssäkerhet
Det ugandiska rättsväsendet omfattar domstolar på regional och nationell nivå
med högsta domstolen som sista instans. Det finns specialdomstolar för
arbetsrätts- och näringslivsfrågor. Krigsrätten har rätt att pröva civila som
anklagas för kopplingar till militära aktiviteter. Folkvalda företrädare på by- och
distriktsnivå (Local Councils) kan döma i civila rättsfrågor, till exempel ägande
av mark. Dessa rättsinstanser är ofta de enda tillgängliga för
landsbygdsbefolkningen och har rapporterats överstiga sina befogenheter
genom att höra kriminella fall såsom mord och våldtäkter.
4
Enligt ugandisk lag skall beslut om häktning fattas inom 48 timmar. Misstänkta
måste ges en rättslig prövning eller borgen inom 120 dagar (360 dagar vid brott
som medför dödstraff). Om fallet presenteras till domstol inom utsatt tid finns
ingen begränsning för häktningsperioden. Anti-terroristlagen tillåter misstänkta
att hållas utöver de 48 timmarna. Genomsnittlig häktningstid före rättegång
2004 var 2-3 år och utgjorde 60 procent av fångarna i de ugandiska fängelserna.
Domstolsväsendets självständighet respekteras i princip av regeringen, men
deras beslut genomförs inte alltid. Högsta domstolen har i några politiskt
känsliga frågor utfärdat domar som går emot regeringen. Man förklarade t.ex.
folkomröstningen om flerpartisystem år 2000, liksom regeringens förbud mot
partiers mötesfrihet som stridande mot grundlagen. Domstolsväsendet har
kritiseras för bristande integritet i andra frågor, bland annat i en
korruptionsskandal som involverat höga statstjänstemän. Presidenten har
betydande makt vid tillsättningar av domare vid högsta domstolen och flera
lägre instanser. Politiska påtryckningar och korruption inom rättsväsendet är
ett problem.
Rättssäkerheten får överlag klassas som låg för den stora majoriteten.
Tillgången till rättsväsendet är ojämnt fördelad och resurserna begränsade.
Rättshjälp erbjuds av några organisationer men efterfrågan överstiger kraftigt
tillgången. Den av regeringen etablerade men oberoende Uganda Human
Rights Commission tar upp enskilda fall och påtalar övergrepp från
myndigheternas sida. Internflyktingar och andra utsatta grupper, särskilt i norra
Uganda, har i praktiken ingen tillgång till rättssystemet.
6. Personlig frihet
Godtyckliga frihetsberövanden och andra ingrepp i den personliga friheten
från de rättsvårdande myndigheternas sida förekommer.
7. Straffrihet
Övergrepp som begåtts av armé eller polis är sällan föremål för rättslig
prövning.
Regeringen utfärdade år 2000 en lag som ger alla rebeller möjlighet att söka
amnesti. Lagen skall delvis ses mot bakgrund av att den stora majoriteten LRA
består av kidnappade barn. Alla rebellgrupper, det vill säga inte bara LRA,
åtnjuter möjlighet till amnesti. Totals sägs över 15000 personer fått amnesti
sedan lagen infördes. Ungefär hälften kom från LRA. ICC utfärdade
arresteringsorder på fem LRA-befäl under 2005.
5
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrandefrihet är grundlagsfäst. Någon formell censur förekommer inte och
debatten i media är i princip mångfacetterad och frispråkig. Fängslande av
journalister och tillfälliga stängningar av media förekommer om än sällan.
Under året stängdes en radiokanal i en vecka och en journalist fängslades
tillfälligt med anklagelsen att de hotade nationell säkerhet. Anti-terroristlagen
innebär att en journalist kan dömas till dödsstraff om denne befinns skyldig till
publicering av ”information som stödjer terrorism”. Vissa bedömare menar att
klimatet de senaste två åren hårdnat något vad gäller yttrandefriheten i
samband med att diskussionen om att häva begränsningen för presidentens
mandatperioder inleddes. En viss självcensur förekommer i känsliga frågor.
Samtidigt förbättrades Ugandas ranking av Global Press Freedom Index från
2004 till 2005.
Förenings- och församlingsfriheten har begränsats i praktiken. Politiska
opponenter har i viss utsträckning trakasserats och sammankomster har brutits
upp av polis och armé. Viktiga framsteg har skett på senare tid (se mer under
kapitel 9).
Religionsfriheten i Uganda åtnjuter god respekt. I ett unikt fall tilläts en religiös
grupp inte registrera sig på grund av misstanke om gruppens inblandning i ett
massmord.
9. De politiska institutionerna
Den statsbärande politiska organisationen National Resistance Movement
(NRM) har dominerat det politiska livet i Uganda sedan 1986. Rörelsen
fungerar i praktiken som ett parti och anhängare till NRM och rörelsesystemet
har en klar majoritet i parlamentet. Sedan 1996 har individbaserade val till
presidentämbetet och parlament samt lokala råd ägt rum vart femte år. Nästa
val äger rum i mars 2006. Enligt rörelsesystemet är alla statstjänstemän del av
NRM. På distriktnivå väljer folk sina representanter på by-, församlings-, och
distriktsnivå i så kallade Local Councils. Dessa representanter utgör del av
NRM och har lagstiftande, exekutiva och rättsliga uppgifter.
Diskussion om en övergång till flerpartisystem har ägt rum i många år.
Politiska partier har varit tillåtna men inte fått skaffa medlemskap, bedriva
kampanjer eller föra ut partipolitiska budskap. I november 2004 prövades
lagstiftningen som reglerar partiernas inskränkningar i domstol. Domstolen gav
partier rätt att öppna kontor i hela landet på alla nivåer och att hålla politiska
möten. Detta respekterades dock inte av regeringen. Efter folkomröstningen i
juli 2005 om att öppna upp för ”political space” har de flesta lagar ändrats som
nu gör det möjligt för partier att verka. Det är ännu en utestående fråga
huruvida det politiska systemet i sin helhet kommer att ändras till
6
flerpartisystem eller om det s.k. rörelsesystemet kommer att kvarstå i någon
form.
I juli 2005 beslutade parlamentet i en kontroversiell konstitutionsöversyn att
häva begränsningen för antalet perioder en president kan sitta kvar vid makten.
Beslutet banar väg för Museveni att kandidera för ännu en period vid
presidentvalen 2006.
President Museveni har haft ett starkt folkligt stöd och återvaldes i mars 2001
med 70 procent majoritet, medan motkandidaten Kiiza Besigye fick 29
procent. President- och parlamentsvalen kritiserades för valfusk och
våldsamheter av armé och säkerhetstjänst. Vid en rättslig prövning
konstaterades att sådana problem ägt rum, men att de inte var av sådan
omfattning att de skulle ha påverkat utgången av valet. Internationella
observatörer gjorde samma bedömning.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den stora arbetslösheten och undersysselsättningen medför på sina håll svåra
villkor för arbetstagarna som ofta är utlämnade till arbetsgivarnas godtycke vad
gäller löner, arbetstider etc. En arbetslagstiftning finns och fackföreningar
existerar men de är svaga och saknar brett stöd.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsosektorn är en prioriterad sektor och budgetallokeringarna har ökat
kraftigt de senaste åren. Regeringen satsar främst på primärhälsovård. Generellt
sett är dock hälsosektorn kraftigt underfinansierad och den tillgängliga
offentliga hälsobudgeten är starkt beroende av olika givares stöd.
Resurserna för hälsovård är ojämnt fördelade och det finns områden, inte
minst i det konfliktdrabbade norr, där tillgången till sjukvård är ytterst
begränsad. Systemet med patientavgifter vid sjukhusvård har tagits bort, vilket
har lett till att fler använder det offentliga sjukvårdssystemet.
Hälsosituationen för den ugandiska befolkningen har gradvis förbättrats de
senaste åren, men många människor dör fortfarande av sjukdomar som relativt
enkelt hade kunnat förhindras. Barn- och mödradödligheten är fortsatt mycket
hög, även med afrikanska mått mätt.
12. Rätten till utbildning
Utbildningssektorn är en prioriterad sektor och får förhållandevis stor
resursallokering i budgeten. Uganda erbjuder sedan något år tillbaka alla barn
grundskoleutbildning. Utbildningen skall vara gratis, men i praktiken är
skolkostnader en stor börda för majoriteten av befolkningen. Antalet barn som
registrerats för allmän skolgång har ökat från 2,5 miljoner 1996 till 6,8 miljoner
7
2003. Den snabba ökningen har resulterat i stora klasser samt brist på lärare
och lokaler, men innebär ändå ett steg framåt på utbildningsområdet. I de
konfliktdrabbade distrikten i norr är situationen betydligt sämre än i övriga
landet. De få skolor som finns i anslutning till flyktinglägren har provisoriska
klassrum och flera hundra elever per klass.
13. Rätten till tillfredsställande levnadsstandard
Uganda har gjort betydande framsteg under den senaste tjugo åren vad gäller
bekämpning av fattigdom, även om mycket återstår innan levnadsstandarden
kan anses tillfredsställande. Den positiva trenden har avstannat på senare år.
Bland orsakerna återfinns försämrade världsmarknadspriser på kaffe, fortsatt
konflikt i norr samt befolkningsökningen i landet.
År 2004 beräknades 38 procent av befolkningen om cirka 24 miljoner leva
under fattigdomsgränsen. Levnadsstandarden varierar kraftigt i olika delar av
landet, dels på grund av en ojämn resursfördelning som främst kommer
huvudstaden och de mer utvecklade delarna i söder och sydväst till del, dels på
grund av konflikten i norra Uganda.
Hälften av befolkningen är sysselsatt inom jordbrukssektorn som till stor del är
en självhushållningsekonomi med begränsad kontakt med marknadsekonomin.
Arbetet sker inte under reglerade, mätbara former. Undersysselsättning,
deltidsarbete och säsongarbete är vanligt förekommande.
14. Kvinnans ställning
Kvinnans rättigheter är grundlagsfäst. Regeringen driver en aktiv
jämställdhetspolitik och kvinnans ställning har förbättrats något under senare
år. Positiv diskriminering tillämpas för att öka antalet kvinnliga
parlamentariker. Likaså är ett antal platser i parlamentet och i den lokala
administrationen vikta för kvinnor.
I praktiken är kvinnor och flickor diskriminerade beträffande utsatthet för våld,
arvsrätt, jordägande, vårdnadsfrågor och så vidare. Misshandel och våldtäkter
är vanligt förekommande. Vissa uppskattningar pekar på att 40 procent av
Ugandas kvinnor utsätts för våld i hemmet. I ett nytt lagförslag skall kvinnans
rättigheter stärkas. Bland annat skall våldtäkt inom äktenskapet förbjudas.
Parlamentets behandling av lagförslaget har dock skjutits upp på obestämd
framtid.
Kvinnlig könsstympning förekommer i vissa delar av landet, men bekämpas av
myndigheterna och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.
Polygami är tillåtet i nationell lagstiftning. Abort är inte tillåtet enligt lag.
15. Barnets rättigheter
8
Barnets rättigheter skyddas i lag, men mycket återstår innan dessa kan åtnjutas i
praktiken. Huvudsakliga orsaker är fattigdom, väpnade konflikter, hiv/aids,
brist på ett fungerande rättsamhälle samt bristande resurser.
Grova övergrepp mot barn utförs av rebellrörelsen LRA i norra Uganda (se
under punkt 3). Barn som lyckas återvända från rebellrörelsen har ofta
svårigheter att återintegreras i sina familjer och riskerar bli marginaliserade.
Många hamnar på gatan och i prostitution. Mellan 30 000-50 000 barn som
kallas ”nattvandrare” går från sina familjer varje kväll in till städer för att sova i
skydd mot LRA. Dessa barn är i riskzon för andra övergrepp som sexuellt
utnyttjande.
Barnmisshandel är ett problem, särskilt våldtäkt och sexuellt umgänge med
minderåriga (4-15 år). Särskilt utsatta är barn i slummen, i områden med
väpnad konflikt, barn från fattiga familjer och gatubarn. Tvångsgifte av unga
flickor är vanligt. Medianålder för ett första giftermål är 17,5 år.
Det finns inga konkreta uppgifter om graden av människohandel, men det
anses utgöra ett allvarligt och förhållandevis omfattande problem på grund av
mängden utsatta barn. Närmare två miljoner (20 procent av landets barn) har
förlorat en eller båda föräldrar på grund av väpnade konflikter och hiv/aids.
Både vuxna och barn lär säljas inom landet för tvångsarbete, kommersiell
sexhandel och kriminella aktiviteter.
Regeringen nekar att man rekryterar barn under 18 år men trovärdiga uppgifter
om barnsoldaters förekomst finns. Dessa flesta lär har kommit in via lokala
miliser (som utgör del av armén) där det sägs att de ej uppgett rätt ålder.
Regeringen har mött kritik för att före detta LRA-barn rekryteras till armén.
Barnarbete är vanligt förekommande i jordbruk, hushåll, fiske, vallning osv. En
del arbete är skadligt, en del ökar risken att bli utsatt för våld och utnyttjande.
Rättsystemet är ”barnvänligt” i den utsträckning det fungerar. I praktiken
innebär resursbristen att barn som frihetsberövas ofta hålls tillsammans med
vuxna.
Det finns ett antal internationella och nationella organisationer som arbetar för
att förbättra barnets rättigheter i Uganda. Problemen är dock stora och
resurserna förhållandevis små.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Diskriminering beroende på befolkningsgrupp, stam- och familjetillhörighet
förekommer. Konflikter och varierande resursnivåer mellan olika regioner i
landet stärker känslan av diskriminering. President Museveni och NRM säger
9
sig vilja skapa en nation av de många befolkningsgrupperna i Uganda. Vissa
rapporterar dock om fortsatt allvarliga eller ökade spänningar mellan
befolkningsgrupper under Musevenis regim. Spänningar finns huvudsakligen
mellan norra samt östra Uganda mot de södra samt västra delarna. Vidare har
våldet mellan grupper i Karamoija stärkt etniska spänningar i området.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Den sexuella akten mellan homosexuella män är förbjudet i lagen. Allvarlig
diskriminering mot alla homo-, bi- och transsexuella (HBT) personer
förekommer. Uppsvinget av så kallade pånyttfödda frireligiösa rörelser anses
ha lett till minskad tolerans. Under 2005 har flera hotfulla uttalanden mot
homosexuella gjorts av företrädare för den ugandiska regeringen.
Informationsministern har varnat UNAIDS för kontakt med homosexuella.
Pjäsen ”Vagina monologer” censurerades och ställdes in på grund av att det
förhärligade lesbiska relationer. Den enda organisation som företräder
homosexuellas rättigheter har trakasserats av polis under året. Få MRorganisationer vågar stödja HBT-personers rättigheter.
18. Flyktingars rättigheter
Antalet flyktingar, främst från Sudan, Demokratiska Republiken Kongo och
Rwanda uppgår till drygt 200 000. Antalet ugandiska internflyktingar är mellan
en och en halv till två miljoner.
Lägren för externflyktingar administreras av UNHCR. I nordvästra Uganda
uppges dessa vara i det närmaste självförsörjande vad gäller livsmedel sedan de
tilldelats land för odling. UNHCR har berömt regeringens flyktingpolitik och
har tillsammans med regeringen lanserat en strategi som bygger på regeringens
och UNHCR:s policy att inte göra någon större åtskillnad mellan flyktingar och
den ordinarie befolkningen.
Internflyktingarna lever i läger under miserabla och ibland livshotande
förhållanden. Vissa av lägren har existerat sedan konfliktens början, men ökade
dramatiskt i samband med regeringens militära offensiv år 2002. Antalet
flyktingar ökade då med över 300 procent och många tvångsförflyttades till
läger. Förflyttningen var delvis en militär strategi för att strypa LRA:s
försörjningsmöjligheter, delvis en skyddsstrategi. Civilbefolkningens fria
rörlighet utanför flyktinglägren begränsas ännu kraftigt av UPDF.
Flyktinglägren har inte försörjts med adekvat tillgång på vatten, hälsa,
utbildning och sanitära faciliteter. Vidare är många läger extremt trånga.
WHO:s dödlighetsstudie från i år pekar på att så många som 1000 människor
dör varje vecka som en direkt orsak av konflikten och dåliga hälsoförhållanden
i lägren.
10
Norra Uganda har fått ökad internationell uppmärksamhet på senare år. FN:s
samordnare för humanitära frågor Jan Egeland besökte landet hösten 2003 och
framhöll norra Uganda som en av världens värsta humanitära kriser. Det
humanitära biståndet är ännu långt ifrån proportionerligt i förhållande till
krisens omfattning. Regeringens egna insatser är vidare begränsade.
19. Funktionshindrades situation
Funktionshindrade är en utsatt grupp men en positiv särbehandling
förekommer på det politiska området. Ett antal platser i parlamentet och i de
lokala förvaltningarna är vikta för personer med funktionshinder. Det finns
emellertid ingen tydlig policy för hur funktionshindrades rättigheter ska
tillvaratas. Vissa givare bedriver arbete som syftar till att förbättra de
funktionshindrades situation.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Antalet oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter har
vuxit under senare år. Paraplyorganisationen HURINET samordnar ett antal
viktiga organisationers verksamhet bland annat Legal Aid Project, Human
Rights Focus, The Uganda Association of Women Lawyers, Foundation for
Human Rights Initiative, Uganda Gender Resource Centre och African Centre
for Treatment of Torture Victims. Den av regeringen inrättade Uganda
Commission for Human Rights uppträder med relativt god självständighet.
Debatten om frågor rörande mänskliga rättigheter är livlig och öppen och
övergrepp påtalas inte bara av organisationerna utan också av media och
enskilda parlamentsledamöter.
Advokatkåren och dess fackliga organisation Uganda Law Society (ULS) anses
stå självständig gentemot myndigheterna. ULS gör offentliga uttalanden i
rättsliga frågor och enskilda advokater driver fall mot staten.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området rörande mänskliga
rättigheter
Det finns få eller inga mellanstatliga organisationer som endast ägnar sig åt
rådgivning om mänskliga rättigheter i Uganda. Däremot anlägger allt fler bioch multilaterala givare ett rättighetsperspektiv på utvecklingssamarbetet.
Sverige har ett omfattande stöd för att främja mänskliga rättigheter i Uganda.
