Hjultillverkning i Kalleby
I Kalleby söder om de stora hällristningslokalerna i Tanumshede har en eller flera hällristare varit verksamma. På en svagt sluttande häll krönt av en
husruin finns en detaljrik uthuggning av ett stort skepp. Ovanför den finns
bland annat två enaxliga vagnar, den ena med hjul och den andra utan. Det
mest anmärkningsvärda på hällen är en scen mellan vagnarna. Den visar
tillverkning av ett ekerhjul.
Att det verkligen är hjultillverkning som är avbildad framgår av en snarlik
reliefbild från Saqqara i norra Egypten. Reliefen ingår i en bildsvit, som
visar tillverkning av vagnar. Det är därför ingen tvekan om att det egyptiska motivet visar tillverkning av ett hjul. Reliefen uppskattas vara från den
18:de dynastien (från perioden 1580–1320 f Kr).
11
Både på hällristningen och på den egyptiska reliefen visas det svåraste
momentet vid tillverkning av ett ekerhjul, nämligen infästningen av hjulringen över den sista ekerns ändtapp. I båda fallen har det krävts tre personer
för att klara detta.
Det egyptiska ekerhjulet består av en enda cirkelböjd vidja, vars båda
ändar går omlott över en av ekrarna. Slutmonteringen av hjulringen måste
med nödvändighet ha skett över denna eker.
Då vidjan skall krängas över den sista ekertappen måste hjulet under ett
kort ögonblick göras en aning avlångt. Detta var endast möjligt om minst en
av ekrarna lät sig böjas. För att få kraft nog till detta behövde man ett verktyg med hävstångseffekt. Sådana verktyg användes både på den egyptiska
Hävstängerna i Egypten och i Kalleby. Till vänster reliefen i Saqqara, till höger
hällristningen i Kalleby.
reliefen och på hällristningen i Kalleby. På reliefen är hävstången Y-formad.
Ena Y-skänkeln är kraftig och fungerar som handtag. Den andra är klenare
och har en avsmalnande spets. Spetsen är instucken genom hjulringen. På
hällristningen är hävstången rak såsom hävstänger brukar vara.
På reliefen är den person som håller i verktyget större än de övriga medverkande. Man vet att stort avbildade personer i Egypten var betydelsefulla.
Låt oss därför kalla honom hjulmästaren. Motsvarande person på hällristningen är också avbildad något större än de övriga. Låt oss därför kalla även
honom eller henne för hjulmästaren. De övriga är medhjälpare.
Hjulmästaren på reliefen greppar med ena handen om verktyget och med
den andra om hjulringen. Parallellerna med scenen på Kallebyhällen är
påtagliga. Men detta är inte märkligt. Man hade samma problem att lösa.
12
Egyptisk relief från en tid då vi i
Sverige hade tidig bronsålder.
Egyptiernas mothåll.
Hällristarnas mothåll
I ett avseende hade hjulmakarna på hällristningen en teknik som var överlägsen egyptiernas. Den kraft som hävstången genererade behövde en motkraft för att man skulle erhålla jämvikt. Egyptierna fick använda musklerna
för ta upp hela motkraften. Det märks att den egyptiske hjulmästaren med
sitt raka ben och sin större fot tar spjärn mot en upphöjning på golvet och att
den huksittande mannen har fötterna instuckna i något som skulle kunna
liknas vid fastspikade träskor.
De forntida kallebyborna var smartare. De hade ett verktyg även för att
hålla emot. Den nedersta mannen på hällen håller i ett sådant verktyg. Det
har ett skaft, som är riktat mot den nedre ekern där denna är fäst i hjulringen. Hur verktyget greppar om ekern framgår inte eftersom hällen är skadad
i denna del. Men det är möjligt att lösningen finns på en annan häll.
Två kilometer väster om Kalleby, norr om järnvägen i Trättelanda, finns
ännu en scen med ett djupt inhugget hjul. Det är omgivet av två personer,
som nästan vidrör hjulet. Att hjulet är
djupt inhugget och är placerat mitt i
motivet innebär rimligtvis att det har
stor betydelse i bilden. En av personerna – den till vänster om hjulet – påminner på flera sätt om hjulmästaren
på Kallebyhällen. Personen är stor, har
samma klädsel som hjulmästaren och
höjer armarna likadant. Båda är utan
Hjulmotiv i Trättelanda. Den mindre personen håller upp något, kanske ett verktyg.
13
könsmarkering. Kanske är det kvinnor. Den kortare personen i Trättelanda
har motsvarande likheter med mittpersonen i Kalleby. De har armarna på
samma sätt, båda är män och båda har något uppåtriktat i ena handen. I
Kalleby är det ett verktyg. Kanske är det ett verktyg även i Trättelanda.
Verktyget i Trättelanda har ett skaft som i sin övre ända är T-format. Ungefär så bör ett motkraftsverktyg ha sett ut. Ytterändan på T-ets ena skänkel
(som bör ha haft något slags fästanordning) anbringas bakom ekern över
hjulringen. Ytterändan på T-ets andra skänkel placeras på andra sidan om
ekern under hjulringen. Sedan är det bara att hålla emot när hjulmakaren
börjar bända vid sin eker. Den nedre vertikala ekern böjs och hjulringen
får en svagt oval form. Det var vad som behövdes för att hjulringen skulle
kunna krängas över den sista (horisontella) ekertappen.
Att uppfinna ekerhjulet var en sak – att komma på hur man skulle tillverka
det var en annan. Inte helt enkelt det heller.
Verktyget i Trättelanda applicerat på hjulet i Kalleby.
14
Den böjda ekern
I den situation som scenen i Kalleby visar skall den nedre ekern vara böjd.
På flertalet uppmålningar har den nedre ekern inte imålats ända fram till
hjulringen. Det går helt enkelt inte att se någon sådan huggning. Förklaringen är enkel.
Till vänster om ekern är hällen skadad. Men genom skadan kan man se
att ekern böjer av i riktning ned mot det verktyg som greppar om hjulringen.
Med en sådan sträckning styrks teorin att motivet som helhet visar monteringen av den sista ekern. Mycket talar således för att Kallebyristningen
visar slutmonteringen av ett ekerhjul som har en hjulring bestående av ett
enda stycke böjt trä. Motivet är unikt i Norden. Bedömningen att scenen
visar hjultillverkning förstärks av att det bakom hjulmästaren står en vagn
som ”väntar på sina hjul”. Framför honom eller henne står en annan vagn
med hjulen monterade.
Den böjda ekern.
Till vänster: vagnen som väntar
på sina hjul.
15
