Elisabeth Danielsson
kontrollerar blodtrycket
på en gravid kvinna.
Stöd för blivande
mammor med
missbruksproblem
För kvinnor med missbruksproblem kan en graviditet ställa livet på sin
spets. På Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga får de stöd och hjälp att
hålla sig drogfria. Utgångspunkten är att ingen kvinna vill skada sitt barn.
Text Carina H Ahnstedt Foto Anna Rehnberg
Ω
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
29
Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga stödjer kvinnor med missbruksproblem under graviditeten och sex månader efter att barnet är fött. Barnsjuksköterskan Maria Lilja mäter och väger en av bebisarna på mottagningen.
H
är går vi i väntans tider
allihop, säger Elisabeth
Danielsson när hon visar
runt på mottagningen
i Göteborg. Utsikten är
slående, mitt i stadens hjärta med
spårvagnar och båtar på nära håll.
I väntrummet finns kaffe, kaka och
tidningar.
– Miljön betyder mycket. Vi vill
att kvinnorna ska känna sig välkomnade och viktiga så att det blir ett personligt och varmt möte.
Elisabeth Danielsson är barnmorska på Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga (MBHV) och ingår i det
team av barnsjuksköterska/distriktssköterska, kuratorer, läkare och
undersköterska/samordnare som ar30
betar tillsammans. Eftersom många
av kvinnorna även lider av psykisk
ohälsa är också en psykiatrisjuksköterska från beroendevården knuten
till mottagningen.
”De har ju samma
problem som alla andra,
plus en del extra.”
Hit kommer varje år drygt sextio
En del kvinnor söker sig direkt till
MBHV-teamet, men de flesta kommer via en ordinarie barnmorskemottagning. Vid första besöket där får
kvinnan besvara frågor kring rökning,
alkohol, narkotika och läkemedel
samt fylla i ett självskattningsformulär (AUDIT). Visar det för höga poäng, eller om barnmorskan i samtalet
upptäcker att det finns alkohol- eller
andra drogproblem, kontaktar hon
MBHV-teamet som träffar kvinnan
och gör sin bedömning.
kvinnor. Deras situation ser väldigt
olika ut. En del är välutbildade och
högavlönade. Andra är arbetslösa
eller hemlösa. Gemensamt för dem
är att de har ett missbruk, eller beroende, av alkohol, narkotika eller läkemedel, ibland i kombination.
– Vi säger inte nej till någon
som har ett behov av att komma hit.
Tvärtom vill vi fånga upp så många
som möjligt, så tidigt som möjligt, säger Charlotte Karlsson som är kurator.
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
– Att vi får kontakt bygger på en
vilja hos kvinnan att få hjälp. Det
finns också de som mörkar sitt missbruk under graviditeten och som vi
tyvärr aldrig får kontakt med, säger
Charlotte Karlsson.
Det är barnets bästa som står i fokus.
Barnets rätt till en drogfri tid i magen
och till drogfria föräldrar som kan ta
hand om det efter förlossningen. Ofta
finns det en rad problem runt kvinnorna som gör att förutsättningarna
från början inte alltid är de bästa.
– Många känner att de aldrig
riktigt har blivit lyssnade på och inte
fått den hjälp de behöver. Vi tittar
på helhetsbilden. Hur är det med
bostad? Med försörjning? Vilket
nätverk finns? Sedan kan vi vara
spindeln i nätet och slussa vidare till
rätt instans. Det är en hjälp kvinnan
kan få, även om hon i ett tidigt skede
väljer att avbryta sin graviditet, fortsätter Charlotte.
En förutsättning för stödet är
kontroll. De inbokade besöken är
täta, varje vecka, och för att kunna
kontrollera eventuellt bruk av alkohol eller andra droger lämnar
kvinnan vid varje besök övervakade
urinprov. Det upplever en del som integritetskränkande, men de flesta ser
det som en hjälp att hålla sig drogfria.
– Till en början har många taggarna utåt, berättar Elisabeth Danielsson. En del är trötta på att möta
professionella. Andra ser inte att de
har några problem alls utan tycker
att de ”dricker som alla andra”.
Många har stora problem med skam
och skuld. Då försöker vi att avlasta,
få dem att förstå att de inte är värdelösa som människor utan att missbruket är ett symtom på något annat.
De allra flesta graviditeter på
mottagningen i Haga förblir drogfria.
Men det finns också kvinnor som
inte klarar det. Då försöker personalen utan att skuldbelägga vara tydliga
med vilka riskerna är och att det är
allvar.
– Graviditeten i sig ger en stor
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
Mödra- och barnhälsovårdsteamet
i Haga. Elisabeth Danielsson,
Maria Lilja och Charlotte Karlsson.
Ω
31
– De flesta kvinnorna är väldigt motiverade att
hålla sig drogfria, berättar Elisabeth Danielsson
medan hon lyssnar på en av magarna.
kraft och ofta blir det en vändpunkt.
Men ibland räcker inte det, eftersom
suget efter drogen blir för starkt, konstaterar Elisabeth Danielsson.
I Sverige kan man inte bli omhänder-
tagen för tvångsvård (LVM) till skydd
endast för det väntade barnet, utan för
att mammans psykiska eller fysiska
hälsa också är i fara. Det är på gott
och ont tycker personalen i Haga. Det
bästa är om all vård kan ske på frivilligbasis. Är kvinnorna rädda för att bli
omhändertagna enligt LVM, väntar de
oftast längre med att söka sig till vården och det ökar riskerna för fostret.
– Men, när man har försökt allt
”Jag kände mig välkommen och bekräftad”
– Kanske var det ödet att jag skulle bli
gravid, säger Sussie. Så att jag tvingades
att fortsätta vara drogfri.
Sussie rör sig hemtamt i lokalerna på
Mödra- och barnhälsovårdsteamet i Haga.
Hon hejar på personal till höger och vänster. Alla vill veta hur hon, hennes sambo
och lilla dotter mår.
– Jag var här varje vecka under ett
år och tre månader så det känns ganska
hemma, säger Sussie. Alla här bjuder på
sig själva. Lyssnar och hjälper en att själv
komma fram till ett bra svar. Deras engagemang känns äkta.
Hon återkommer gång på gång till
vilket bra bemötande och vilken bra vård
hon fick av barnmorskorna och sköter32
skorna. Men från början var hon inte lika
positiv.
– Ska jag aldrig bli fri från alla missbruksetiketter? Det var min första tanke
när jag fick veta att jag tillhörde Haga. Men
när jag väl kom hit och fick träffa personalen, kände jag mig istället lyckligt lottad.
Sussie hade precis kommit ut från ett
behandlingshem. Hon och hennes sambo
hade bestämt sig för att satsa på ett liv
utan missbruk. Barn fanns med i bilden,
men först senare. Ganska långt senare.
– Sara kom som en jätteöverraskning.
Men vi blev ändå glada. Kanske var det
vad jag behövde för att tvinga mig att vara
drogfri. Suget fanns där hela tiden, ibland
jättestarkt. Men det var självklart för mig
att låta bli. Jag bar ju på en oskyldig individ
och kunde inte tänka mig att utsätta mitt
barn för fara.
Sussie har ett långt och bitvis tungt
missbruk bakom sig. Hon började röka
cannabis och dricka alkohol redan i femtonårsåldern, beskriver ecstasy som sin
första kärlek ”allt blev ljust och vackert”
och prövade sedan heroin, amfetamin och
olika piller.
– Jag höll mitt bruk under kontroll i
flera år. Jobbade och pluggade. Det var
först när jag blev arbetslös som det blev
för mycket. Då följde en tid när jag åkte
in och ut på psyket, avgiftning, Stadsmissionen och soc. När min kille tyckte att vi
skulle satsa på ett liv utan droger tänkte
jag: ”finns det ett liv utan droger?”
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
