Landformer och jordarter omkring
Dalälven
mellan Bäsna och Båtsta
PO Nordell
2007
1
Innehåll
Förord ......................................................................................................................... 2
Landformer och berggrund ......................................................................................... 4
Högsta kustlinjen ........................................................................................................ 8
Landisens rörelser .................................................................................................... 12
Avlagringar ............................................................................................................... 13
Åsar....................................................................................................................... 13
Isälvsdeltan ........................................................................................................... 15
Fjärdsediment ....................................................................................................... 15
Älvsediment .......................................................................................................... 16
Badelundaåsen......................................................................................................... 17
Mörtsjöfältet .............................................................................................................. 24
Gimsbärkefältet ........................................................................................................ 28
Vindsediment ............................................................................................................ 37
Profiler ...................................................................................................................... 41
Profil 1 Bäsna-Sifferbo .......................................................................................... 43
Profil 2 Bäsna- Övre Gråheden ............................................................................. 45
Profil 3 Lennheden – Nedre Gråheden ................................................................. 47
Profil 4 Lennheden – Nedre Gråheden ................................................................. 48
Profil 5 Lennheden-Långsjön-Duvnäs ................................................................... 49
Profil 6 Repbäcken-Solbacka-Mörtsjöfältets lägre del ........................................... 50
Rörborrningar ........................................................................................................... 52
Valda rörlokaler ..................................................................................................... 52
Isavsmältningsförloppet ............................................................................................ 55
Sammanfattning ....................................................................................................... 65
Referenser ................................................................................................................ 69
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
2
Förord
Planering för en ny vattentäkt i Lennheden för Borlänge och Falu kommuner har
pågått en längre tid och bedrivits av Midvatten AB i Borlänge, som anmodat mig att
redogöra för områdets geomorfologi mellan Bäsna och Båtsta. Detta innefattar
framför allt landskapets utformning i stora drag men framför allt processer,
avlagringar, material och landformer som är ett resultat av inlandsisens avsmältning
från området. Detta som en bakgrund till områdets hydrogeologiska förhållanden,
som är under utredning inför val och beslut av en blivande vattentäkt.
En mängd rörborrningar har företagits och sonderingsrör för grundvatten har satts
ned i området. Vattenståndsmätningar har företagits i Dalälven. Älvbottnen har
sonderats och dess djupförhållanden karterats genom koordinatbestämningar och
ekolodning. Seismiskt upprättade tvärprofiler av dalen redovisar på fyra ställen
berggrundsytans djup och form.
Provuttag av vatten har pågått sedan en längre tid i Lennhedsåsen intill Långsjön
med utomordentligt gott resultat vad gäller vattenföring, kapacitet och vattenkvalitet.
Observationer och mätningar av grundvattenytan och dess avsänkning har gjorts på
särskilt utvalda mätställen och i skilda avlagringstyper, framför allt i själva
rullstensåsen, under en längre tid. Mätningarna kommer att fortsätta efter det att
provpumpningen avslutats. Resultaten och analyserna av allt detta kommer att
redovisas av Midvatten AB.
Området beskrevs geologiskt i större sammanhang av bl a Helge Nelson och
Gerhard de Geer redan 1910 och har sedan dess mer ingående behandlats av Oskar
Kulling på 1940-talet under arbetet med det geologiska kartbladet Falun. Det
berördes av G Lundqvist i Beskrivning till jordartskartan över Kopparbergs län och
vad gäller isens avsmältning över Tunaslätten av Erik Fromm i början av 1950-talet.
Det finns givetvis med i Sven Hjelmqvists Beskrivning till berggrundskartan över
Kopparbergs län men vad gäller berggrunden mer i detalj i de nyare, mer storskaliga
Berggrundskartorna från1980-talet, som dock saknar någon nämnvärd beskrivning.
Någon motsvarande storskalig jordartskarta har ännu ej producerats.
För studier av jordarters bildningsprocesser krävs tillgång till materialstrukturer som
endast erhålls genom dokumentation av färska skärningar i grustäkter vars
verksamhet kan följas en längre tid samt av ostörda jordartsproppar. Något sådant
har inte varit möjligt eller aktuellt i området under den disponibla tiden. Endast två
grustäkter i verksamhet har funnits tillgängliga i området, men varit av värde för
tolkning av bildningsförlopp i området.
Den följande beskrivningen bygger givetvis på tidigare arbeten och på observationer i
fält och som har bedrivits tidvis under sommaren och hösten 2006.
Falun 2007-03-01
Per Olof Nordell
Fil dr
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
3
Del av Geologiska kartbladet Falun SGU Ser Aa Nr 189, 1948.
Kartan är en jordartskarta som även visar berggrundsblottningar i höjdernas
moränområden.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
4
Landformer och berggrund
Området ligger inom norrlandsterrängens upphöjda bergkulliga landskap med den
distinkt nedgrävda Dalälvsdalen, som från Gagnef mynnar i den vidsträckta
Tunaslätten vid Amsberg. Nivåskillnader uppgår till mer än 250 m. Amsbergs klack,
Gimsklack och Djurmo klack är distinkta höjdbastioner med av inlandsisen tillskärpta
sydbranter och är utlöpare från höjdområdet i norr.
Höjderna söder om dalen når samma nivåer men har inte lika dramatiskt branta
dalsidor.
Huruvida den stora Tunaslätten med Runnsänkan är ett tektoniskt betingat
sänkningsbäcken eller är utbildad genom peneplaneringsprocesser är inte känt.
Tunaslättens berggrundsyta är dock långtifrån så plan som man lätt kan få intryck av
den överliggande mäktiga sedimentslätten.
Höjdkarta Ekv 33 m, Dalälvens dal övergår i Tunaslätten vid Amsberg.
Terrängformerna är beroende av berggrundstektoniken mer än dess bergarter.
Länsanprickdalen och dalstråken kring Gimmen framträder tydligt.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
5
Området består av yngre graniter (röd). I dessa och gränsområdet mot Tunasänkan
finns tektoniska svaghetszoner ned diabasgångar i NV-SO. Notera sprick- och
brecciazoner från höjderna i SV mot NÖ och dalbottnen under Lennhedsåsen. (ur
SGU 1991)
De stora dragen i landskapet formades långt före istiderna genom etappvisa
landhöjningar med början under Sensilur och till mitten av Tertiär. Det hade samma
huvuddrag när de kvartära istidsskedena inleddes. Den istida påverkan inskränkte
sig till upprensning och tillskärpning av dalar och dess sluttningar och avslipning av
berggrundsytor, erosion och transport av berggrundsmaterial i is och smältvatten.
Isens angreppsmöjligheter var störst i början av en istid, då bergets ytliga delar hade
vittrat under mellanistiderna. Isens bottenskikt blev efterhand delvis överlastade av
morän, kalla och trögrörliga. De större dalarna utgjorde inte något hinder för
inlandsisens rörelser i sydlig riktning över landskapet. Tryckavlasting under
landisarnas hela avsmältningsskeden åstadkom mycket snabba landhöjningar med
åtföljande enorma sprickbildningar i berggrunden särskilt i de centrala delarna av
landet.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
6
Denna mycket sprickiga berggrund finns i den lägre delen av Tjärnaberget. Avstånd i
meter.
En inskuren fåra längs bottnen av Dalälvsdalen, från Siljan till Avesta, är sedan länge
känd och delvis identifierad. Den kallas Preglaciala fåran och bildades före istiderna
och har sträckvis bevarat en kanjonartad karaktär, möjligen på grund av att den
skyddats av inlagrad äldre morän eller sediment. Den omges på de flesta håll av
uppsprucken dalbottenberggrund, som vid tolkningen av de seismiska sonderingarna
visat sig vara svår att skilja från morän eller grövre glacifluvialt material.
Badelundaåsen är delvis lokaliserad till denna fåra (Nordell 2005).
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
7
Längs det nu aktuella dalpartiet mellan Gagnef och Borlänge har bottenfåran hittills
varit mindre väl känd (Thorslund 1980). De nu företagna profileringarna, visar att
rännan längs denna sträcka är ganska grund men följer i stort sett den streckade
linjen på Thorslunds karta.
Bottenfåran med isälvsgrus vid Gråheden
Bottenfåran under åsen och Dalälven nära Båtsta.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
8
Högsta kustlinjen
HK är den högsta nivå som påverkats av ishavet. Klassiska spår är nedre gränsen för
osvallad morän, strandterrasser, strandvallar, klapperstenfält eller strandhak. Till de
mindre vanliga men viktiga hör bäckdeltan och nedre gräns för israndrännor,
skvalrännor
Högsta kustlinjens läge och utveckling är en nettoeffekt av landhöjning (den
isostatiska höjningen) och havsytans stigning (den eustatiska höjningen).
Isavsmältningsprocesserna över och under HK är mycket olika. Den vikande landisen
över Tunaslätten gav på kort tid plats för en fjärd av Yoldiahavet, som trots sitt namn
var sött i kustnära områden med enorma smältvattenutflöden och mängder av isberg.
Inom vissa höjdområden över HK var isavsmältningen inte lika snabb.
Landhöjningen satte in på ett tidigt stadium av isavsmältningen. Den fick efter hand
ett mycket snabbt förlopp under senglacial tid.
Kulling anger HK i Tunaområdet till omkring 200 m.ö.h. ett värde som beräknats från
osäkra svallgränser. Han och andra antog att landhöjningen kan ha överstigit 8
m/100 år. Senare undersökningar i landet tyder på en höjning av mer än 10 m/100
år.
Nivåskillnaden mellan HK och berggrundsytan i Dalälvens dal vid Solbacka är ca 100
m. Det skulle alltså ha tagit en mycket kort tid för de omfattande avlagringarna i
dalgången att höja sig över havsnivån även inberäknat den eustatiska stigningen,
som varierade mellan 1-2 m/100 år - under Yoldiatid något lägre. Någon
transgression under den påföljande Ancylustiden har ej beskrivits från denna del av
landet.
I Övre Gimsbärke har smältvatten norrifrån bildat ett delta vars överyta ligger på 195
m ö.h. Berget är Gims Klack.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
9
HK-deltat är det gröna området mellan ms i Gimsbärke och vägkröken.
Gimsbärkeåsen ligger väster om deltat. Notera förekomst av grundvattenkällor i
kanten av både grusdeltat och åsen.
Gimsbärkes två äldre grustäkter, den norra i HK-deltat, den södra i rullstensåsen.
Skärning i Gimsbärke HK-delta tolkat av Kulling 1948,
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
10
HK-deltat 195 m ö.h. Gimsbärke. Foto Kulling 1948. Man ser tydligt topset- och forset
beddings med grovt material med dålig sortering och rundning, vilket tyder på kort
transportväg.
Detalj ur dagens husbehovstäkt i HK-deltat i Gimsbärke med mot SSV i 30o stupande
sandiga lager överlagrat av sandigt stenigt grus upp till nivån 195,5 m ö.h.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
11
Högsta kustlinjen i Gimsbärke.
HK är inte bara en viktig odlings- och bebyggelsegräns som illustreras av
ovanstående foto. Jordar över och under HK har haft olika förutsättningar för sin
bildning och därmed också för materialsammansättning och grundvattenförekomst.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
12
Landisens rörelser
Kartan visar ett fåtal räffelobservationer av en isrörelse från NNV mot SSÖ, vilket var
rådande då isen var som mäktigast över området och underlagets landformer hade
litet inflytande på grund av isens trögrörliga bottenskikt. Då isen tunnade ut mot slutet
av istiden fick lokaltopografin större styrande inverkan. Räfflor från sen fas i
avsmältningen har inte hittats i området beroende på få hällblottningar. En antydan
till östvridning av isrörelser finns dock på flera hällar i Runnsänkan bl a vid Vika.
Isens frontala partier i Tunafjärdens vatten med HK omkring 195 m ö.h. lättade delvis
från underlaget. Isen torde intill ett sent skede och även i uttunnat skick ha varit
dynamisk. För detta talar förekomster av lågt liggande lämningar efter
iskantsmältvatten bl a skvalrännor. Bland de lägst belägna laterala rännslut från
trakten kan nämnas däljorna vid Moje, Murbo och Hedby Brända, vars lägsta delar
mynnar vid ca 200 m ö.h.
Isen övergick till dödis endast i marginala delar i dalstråken eller i uttunnade och
isolerade partier på höjdområdena däremellan, t ex i Gimmenområdet.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
13
Avlagringar
Glaciala avlagringar har avsatts direkt ur isen, t ex morän, glacifluviala avlagringar är
material som transporterats av, sorterats i och deponerats ur issmältvatten.
Höjdområdenas morän (blå), dalgångens grövre isälvsavlagringar (grön), finare
isälvsmaterial (orange), fjärdsediment (gul) och berggrundsblottningar (röd). Ett fåtal
räfflor visar landisens rörelseriktning. Ur Lundqvist 1951
Åsar
Långt innan inlandsisens marginala delar nått Tunasänkan forslades stora mängder
smältvatten över isytor på olika nivåer, genom sprickor och isbrunnar i isen och längs
system av istunnlar i dalstråkens bottnar och mynnade i ishavet. Smältvatten drog
med sig delar av isens och framsmälta sluttningars morän, som bearbetades,
rundades och sorterades efter erosions- och transportkapacitet samt
transportsträcka. Glacifluvialt material förflyttades och avlagrades upprepat antal
gånger, under olika årstider och i etapper längs tunnelbottnarna. Det var under
ständig förflyttning till slutlig deposition. Dock fortsatte isälvsmaterial att påverkas av
senare tiders vattendrag och vindar.
Isälvsmaterial av olika dimensioner som stannade kvar i tunnelbottnarna hölls på
plats under isavsmältningens sista faser så länge som isväggarna fanns kvar. Den
glacifluviala vattenföringen hade mycket stora variationer, något som kan avläsas av
avlagringarnas textur och struktur.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
14
Åsen vid Lennheden är i den övre delen en ås med sandlager men block vittnar om
att lägre delar har avsatts under större vattenföring. Åsar är sällan rullstensåsar
alltigenom.
När de sista isresterna smalt bort rasade en del material utåt sidorna och
tunnelmaterialet antog åsens välkänt rundade form, ofta omgivna av åsgravar, där de
sista dödispartierna längst legat kvar. Under HK avrundas åsformen av vågor,
finmaterial avsattes och täcktes av svallgrus längs sidorna genom abrasion. Åsar
som bildats över HK har ofta brantare sidor och smala krön.
Åsar sträcker sig över många bergtrösklar och passerar ofta HK, där de ändrar
karaktär, framför allt form och materialsammansättning. Ett bra exempel på detta är
Gimsbärke- och Mörtsjöåsarna. Åsar är på grund av sin materialsammansättning
vanligen viktiga grundvattenledningar och attraktiva för mänsklig kultur, bosättning,
färdvägar och grustäkt.
Åsarnas material kan ofta vara osorterat och moränlikt och vanligen grovt i det inre
men långa sträckor bestå av stora mängder sand.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
15
Isälvsdeltan
Till de glacifluviala avlagringarna räknas också isälvsdeltan som byggts upp av både
finare och grövre material som spolats ut från isens marginala delar endera under
eller över HK, utan att bli samlat till en ås, utan svämmats ut över stora arealer, och
vars utbredning begränsas av dalsidor och materialtillgång. Över HK utbildas ofta
sandurfält, som dock inte förekommer i området.
I dalälvsdalen under HK och dess sidodalar, Gimsbärke- och Mörtsjöfälten, täcker
finmaterial av isälvsdeltakaraktär stora arealer. Materialet består till större delen av
finsand och silt. Åsen och dödisområden begravdes under detta material och då isen
smalt bort uppstod kuperade dödislandskap.
Fjärdsediment
På längre avstånd från isranden och i mer lugna delar av ishavsfjärden avsattes
långtransporterat finmo och mjäla, på vissa ställen i metermäktiga lager och med
tydlig årsvarvighet. Denna mjäla användes förr vid tegeltillverkning i tunabygden.
Dessa bildningar kallas fjärdsediment. På många ställen avsattes mjälan direkt på
underliggande morän eller berg, på andra täcker de isälvssediment. Årsvarven
varierar i tjocklek med det s.k. bottenvarvet som mäktigast och är av stor betydelse
för datering och bestämning av israndens läge samt dess reträtthastighet upp över
Tunaslätten och Dalälvsdalen mot Gagnef.
Hela Badelundaåsens fortsättning under Tunaslätten begravdes under isälvssand
och fjärdsediment i sådan mängd att den istida smältvattenälven tvingats ändra
riktning vid Båtsta.
Profil genom jordlagren vid Tjärna i Borlänge visar principen för avlagringssekvensen
i området. Rullstensåsen, den primära isälvsavlagringen, vilar på berget och
överlagras av glacifluvial deltasand och mo, som i sin tur överlagras av distalt
fjärdsediment bestående av varvig mjäla. Ur Kulling 1948.
Morän saknas dock men torde anstå ovanpå berget.
I Tjärna utgörs alltså den översta jordarten av mjäligt fjärdsediment
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
16
Älvsediment
Slam från senare tiders älvöversvämningar, kallat älvsediment, överlagrar
fjärdsediment. Detta berörde endast låglänta delar av dalen närmast älven, t ex kring
meandrarna vid Bysjön ovanför Kvarnsveden och trakten omkring Torsång och
nedströms till Hovran i Hedemora. En lagerföljd räknat från underliggande berg börjar
alltså med morän, isälvsgrus i bl a en ås, isälvsdelta av finare material, fjärdsediment
ofta varvig mjäla samt älvsediment vilket är den normala lagerföljden i
norrlandsälvarnas dalgångar under HK.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
17
Badelundaåsen
En av landets längsta och mäktigaste åsar, Badelundaåsen, utgår från Morafältet vid
Spjutmo och tonar ut vid Dryasgränsen i södra Södermanland. Den passerar längs
dalen genom Leksand, Gagnef och Stora Tuna långa sträckor under finare
deltamaterial men reser sig markant över omgivningen vid Lennheden.
G Olssons karta över området redovisar förslag till naturskyddsklasser och är ingen
morfologisk beskrivning.
Lennhedsdelen av åsen sägs i naturskyddsmotiveringen vara enastående
formfulländad vilket är en något subjektiv bedömning. Det är snarare så att den bildar
en tidig del av hela dalbottnens geomorfologiska processhistoria och måste ses i ett
sammanhang med övriga bildningar. Till detta hör även åsens betydelse i kulturella
sammanhang och ur hydrogeologiska synpunkter.
Åsen ligger antagligen på ett underlag av morän eller på det fasta berget.
Den tangeras av Dalälven vid Norra Bäsna och tycks där vara uppdelad i minst två
ryggar som viker av mot SO från området vid det gamla färjeläget.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
18
Dubbelåsen vid Bäsna och. Övre Gråheden (201 m ö.h) Notera dynfältsymbolerna
vid landsvägen.
Då inlandsisens randområde nått området blev åsen nästan helt täckt och dalen
igenproppad av dödis och mäktiga finsedimentlager som döljer själva åskärnan.
Detta tvingade huvuddelen av den tidiga isälvsdräneringen i dalen, som var av
mycket mäktigare dimensioner än dagens älv, att gå rakt österut och erodera sig ned
i finsedimenten och skära av Gimsbärkeåsen i riktning mot Gims Klack. Denna
rundades av flödet som sedan träffade på den mäktiga åsryggen med kvarliggande
dödispartier vid Lennheden och styrdes av detta österut från en plats där
järnvägsbron nu ligger. Troligen eroderades delar av åsens högre parti bort. Vid
Solbacka var åsryggen lägre och kunde övertväras av smältvattendraget. Detta följde
sedan nära den öster därom belägna – numera helt bortschaktade – mycket höga
åssträckningens södra flank till Båtsta, där åsen ånyo passerades. Smältvattnet
tvingades där att helt lämna åsen och ta en vid sträckning norr om och förbi Borlänge
tätort. Dagens älv följer i stort sett samma sträckning som sin postglaciala
smältvattenföregångare.
Bäsnaområdet
Dalbottnen mellan Bäsna och Lennheden söder om Gråheden är ett synnerligen
kuperat område med ryggar av ås- eller kametyp, åsgravar, isgropar, dyner., raviner
och erosionsslänter. Området är morfologiskt svårtolkat och behandlas mer i avsnittet
Dalens tvärprofiler, Profil 2..
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
19
Dödislandskapet SÖ om Norra Bäsna framgår bäst på orienteringskartan över
området
Åsen söder om Hemtjärnen är helt övertäckt av isälvsmo, som syns i skärningen
längs Holtäppvägen. SO om Bäsna
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
20
Åsens vackraste del skars på sin tid igenom söder om Duvnäs bro för järnvägen och
schaktmassorna bildar en järnvägsbank tvärs över den ursprungliga Långtjärnen. Mitt
emot Södra Långsjön finns en äldre grustäkt som lämpligt nog har kunnat utnyttjas till
den på prov igångsatta Lennhedens vattentäkt.
Grustäkt i åsen vid Lennheden
Åsens fortsättning SÖ om Solbacka beskrevs av G. Olsson 1962, och som
upprättade tre tvärprofiler. Den är i dag helt bortschaktad. Åsen var här mycket
mäktig och höjde sig vid åsgraven Hagtrollet 38 m över älven. Borrningar i
glacifluvialt åsmaterial på 66 m nådde inte fast berg. Olsson bedömde åsmäktigheten
till över 100 m varav huvuddelen alltså fortfarande ligger under grundvattennivån.
Morän på åskrön tyder på subglacial bildningsmiljö
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
21
Åsen omgärdas av en serie av djupa sänkor med tjärnar eller myrar, åsgravar, som
framträder tydligt på den vanliga topografiska kartan. Till dessa sänkor skall läggas
minst fem djupa partier av älvbottnen ned till älvkröken vid Båtsta och som rimligen
också är åsgravar. Sänkorna är lämningar efter de sista delarna av isens distala
dödis, som omgärdade åstunnelsedimenten och som legat kvar mycket länge, täckta
av nedrasat åsmaterial och finare glacifluvialt sediment, som bevarade dem från
nedsmältning under en avsevärd tid. Det fanns antagligen en hel del
lugnvattenområden mellan is och ås och i vilka finsediment avsattes på åsen. En
sådan avsättning upptäcktes vid schaktning för vattentäkten vid Långsjön.
Mjälalager mellan raslager i åssidan mot Långsjön
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
22
Slutstadier av Lennhedsåsens bildning.
Serien teckningar visar en normal åsbildning. 1. Glaciärtunnelns bottensediment
bestående av avlagringar av olika grovlek ligger kvar in situ sedan transporten
avstannat och hålls uppe av sidornas dödis. Huvuddelen av dalens
smältvattendränering passerar norr om detta och skär sig in i släntens finsediment.
2. Fortsatt landhöjning. Vattennivåerna sänks. Dödisens översta delar har försvunnit.
Åsmaterial har rasat ut åt sidorna. I det mer lugna vattnet söder om åsen avsätts
slam på rasmaterialet. Ytterligare skredmaterial glider ned och täcker mjälalagret.
Även rasmaterialet på åsens norra sida utsätts för både erosion och skred.
3. Landhöjning. Avtagande vattenföring norr om åsen övergår till dagens situation,
där djuphålan på älvens botten vittnar om dödisrester liksom Långsjöns sänka söder
därom.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
23
Åsen mellan Solbacka och Båtsta var tidigare den mäktigaste i området och var
föremål för studie av G Olsson (1962) som angav dess totala höjd över berggrunden
till imponerande 100 m. Den var utbildad med två krön, vilket även antyder dess
subglaciala bildningsmiljö. Åsen är numera helt borta. Materialet hade redan 1958
starkt påverkats av täktverksamhet och övriga delen bedömdes vara mer till nytta för
betongindustrien än för vetenskapen eller andra former av uppskattning.
Som framgått av schematisk teckning av jordarterna under Tjärna i Borlänge
fortsätter åsen efter Båtsta-genombrottet rakt österut under Borlänge. Den äldre
vägen därifrån genom Stora Tuna. Romme och Svärdsjö mot Gustafs ligger helt
under glacifluviala sediment och fjärdavlagringar. En långsträckt bybebyggelse är
lokaliserad till marken ovanpå åsen, som är av mycket stor betydelse för
grundvattentäkter och vars läge även markeras av ett flertal åsgravstjärnar och inte
minst Rommehed med sitt lättgrävda sandfält och mötesplats för Dalregementet
sedan 1796.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
24
Mörtsjöfältet
Mörtsjön en åsgrav mellan åsen, i bakgrunden bortom vattnet, och lateralterrassen,
till höger utanför bilden.
Mörtsjöfältet bildar en kilformad sidodal mellan Barberget och Gims Klack och deras
fortsättningar norrut. Barängsbäcken avvattnar myrar och småtjärnar inklusive den
lilla Mörtsjön till Dalälven och har skurit en ravinartad djup fåra genom finsedimenten
norr om Gagnbro.
Fältet består av en rullstensås i den västra delen och en glacifluvial dalfyllnad av i
huvudsak sandinlagrad mo med inslag av mjäla. Finsedimenten täcker åsen helt
söder om motorstadion, som anlagts i en äldre större grustäkt i Mörtsjöåsen, som i
högsta grad har blivit misshandlad sedan Oskar Kulling arbetade i området på 1940talet. Det mesta av åsen har i det närmaste försvunnit. Åsens proximala del strax NV
om Mörtsjön utgjordes av två parallella ryggar. Den norra bortschaktades helt innan
verksamheten övergick till bergtäkt. Mörtsjön omgärdas av den södra kvarlämnade
ryggen och en långsträckt lateralterrass längs foten av västra dalsidan, uppbyggt av
grovt glacifluvialt material tydligt yteroderad.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
25
Terrassen slutar strax intill motorbanans grustäkt och har ett flertal marginala
iskontaktsänkor. Den har en lutning av 6 m/1000m.
I dalstråket norr om Mörtsjön saknas alla spår av glacifluviala avlagringar. Däremot
finns här en markerad dräneringsränna, som börjar något diffust vid vattendelaren
mot Gimmen, och vars nedre del planar ut mot terrassens proximala parti ett par
hundra meter norr om avtagsvägen mot bergtäkten. Terrassen består av grovt
glacifluvialt material och bildad mellan dalsidan och is under vilken åsen först bildats.
Materialet i terrassen är ganska osorterat vilket tyder på en kortvarig bildningstid.
Någon fortsättning av Mörtsjöåsen söder om grustäkterna vid motorbanan är inte
synlig. Enstaka rullstensanhopningar längs bäckravinen kan antyda en fortsättning.
Det finns ingen tydlig fortsättning och anslutning till Badelundaåsen nedanför
erosionsbranten vid Gagnbro. En del av Mörtsjöåsen har antagligen blivit bortförd
genom den glacifluviala smältvattenerosionen på ett tidigt stadium i likhet med
Gimsbärkeåsen mellan Knäppgrådaudden och Nedre Gråheden.
Det är föga troligt att Mörtsjöåsen leder någon större grundvattenmängd ut ur dalen.
Mörtsjödalen är helt fylld av glacifluvialt deltamaterial. sand och silt, som bildar
mycket plana ytor, de högsta strax under 195 m ö.h. Detta material har till större
delen avsatts i dalen från huvudisen sedan den blivit isfri och begravt de lägre
delarna av åsen.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
26
Finsedimentens lagring i den inre delen av Mörtsjöfältet visar att avsättning skett mot
norr. Foto mot Gims Klack. Sedimentytan når Högsta kustlinjens nivå 195 m ö.h.
Trycksliror i mjäla i undre delar av skärningen visar att avlagringen skett snabbt och
innan mjälan hunnit helt sedimentera.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
27
Den innersta, norra delen av Mörtsjöfältets glacifluviala deltayta har genomskurits av
smältvattenströmmar, som kommit från norr och som lämnat markanta
erosionsslänter efter sig.
Den södra delen av fältet är ytterst plan och består av sekundärt avsatta finsediment
från dessa rännor.
Mörtsjöfältet avgränsas i sydväst av den markanta erosionsbranten intill Gims Klack.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
28
Gimsbärkefältet
Gimsbärkefältet har utbildats i en trattformad sidodal mellan Gims Klack och
Sifferboberget och har stora likheter med och läge som Mörtsjöfältet. Området består
på liknande sätt av en rullstensås som här är väl synlig och går att följa till
Badelundaåsen söder om Nedre Gråheden. och en dalfyllnad av fluviglaciala
finsediment där varvig mjäla ingår men med överliggande mo och sand, samt yngre
älvsediment. Fältet avgränsas även här söder om landsväg 70 av ett par äldre
erosionsslänter. Gimån har ett mycket litet avvattningsområde och för huvudsakligen
vatten från den i sen tid grävda kanalen vid Gimmens sydvästra ände.
Rygg av dödismorän vid sjön Gimmens östra sida är avsatt ur sjöplatåns iskalott, ur
vars dränering söderut gimsbärkeåsen först bildades i en istunnel (se bild i avsnittet
Isavsmältningen) och i ett senare skede gick längs en öppen ränna öster därom till
HK, där ett delta bildades i Gimsbärkeviken av Yoldiahavet (se bild i avsnittet Högsta
kustlinjen).
Gimsbärkeåsen sträcker sig från Gimmen till Badelundaåsen i dalbottnen.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
29
Gimmenåsen har getryggsform ovanför HK med mindre isgropar och strödda
moränblock längs krönet som visar att det är avsatt i en tunnel under isen.
Åsen söker sig söderut från Gimmen närmast över en grund bergtröskel och sedan
genom den smala passagen nedanför Skalberget, förbi en myr och övergår sedan till
ett terrassliknande plan med stenig yta för att nära
Övre Gimsbärke dela upp sig i ett åsnät bestående av fyra markanta ryggar
i skogen väster om den översta bebyggelsen, som ligger vid
midsommarstångsplatsen i vägskälet på HK-terrassen 195 m ö.h. Den västra ryggen
har ett flertal moränblock i ytan och i sänkornas botten finns ett lager mo.
Uppdelningen av åsar i ett åsnät är vanligt där åsar passerar
Högsta Kustlinjen. Detta beror antagligen på isens olika dynamiska tillstånd och
nedsmältning på land och i vatten. Möjligen har här skett en separation mellan
huvudisen i dalälvs- och gimsbärkedalarna och platåisen i gimmensänkan och att
dödispartier lämnats kvar i separationsområdet kring HK. I höjd med Övre Gimsbärke
finns ett par källor i den östra ryggen, vilket visar att det leds grundvatten i
åsmaterialet.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
30
En äldre grustäkt finns i den mellersta av ryggarna längre söderut på ca 185 m ö.h.
och som är beskrivet av Kulling 1948, då grustäkten var i full verksamhet.
Åsmaterialet är väl rundat vilket tyder på en lång transportsträcka, antagligen mycket
längre än från Gimmen.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
31
Nedom denna täkt ändrar åsen karaktär. Den blir rundad och övergår till en enda
moränblocksströdd rygg, som slingrar sig fram, sträckvis dold av sandiga glacifluviala
finsediment i åkrarna och följd av byvägen ned till dess anslutning till riksväg 70.
Sedan åsen bildats och gimsbärkedalen blivit isfri avsattes i dess vik omfattande
sediment från huvudisen på liknande sätt som skedde i Mörtsjöfältet. Dräneringen
från den kvarliggande dödisen i Gimmenområdet fortsatte att passera över
vattendelaren och gå på Risbergssidan ned denna vik. En avsevärd urspolning av
dalföret ägde rum och kvarlämnade markanta blockfält längs sin väg. I vikens
innersta del avsattes ett delta vars överyta ligger på 195 m ö.h. Ett annat grustag
togs på sin tid upp i dess grusiga material och undersöktes av Kulling 1948.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
32
Gimsbärkefältet med ås i den västra delen, HK-delta i den norra änden och i övrigt
sandiga finsediment med enkel ravinbildning längs Gimån.
Jämför avsnittet Högsta kustlinjen. Jämför området omkring Övre Gimsbärke (197,07
)med den geologiska kartan i avsnittet Högsta kustlinjen.
Från HK-terrassen vid Övre Gimsbärke mot SO. Jämför liknande bild i avsnittet
Högsta kustlinjen.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
33
Mot HK-terrassen på föregående bild med sin bebyggelse vid Övre Gimsbärke på
195 m ca 3 m över den sandiga, odlade dalfyllnaden. Sifferboberget i bakgrunden.
Åsen korsars av Dalälven vid Knäppgråda udde. Där är den helt täckt av finsediment
men indikeras av uddens förhöjning och av en torvfylld åsgrav väster därom samt av
ett grunt tröskelparti på älvbottnen och av en markant djup åsgravssänka i älvbottnen
öster om åsen.
Intill myren ligger det 13 m stora Knäpprådaröset från Järnåldern. Dess stora mängd
1-2,5 dm stora rundare block torde ha hämtats från åsen ett bra stycke längre upp i
fältet. En intressant motsvarighet finns på Gråheden söder om älven, på 185 m ö.h
och omedelbart väster om raden av issmältsänkor, som indikerar Gimsbärkeåsens
fortsättning under flera meter mäktiga finsediment. (se nedanstående karta). Högen
består här mest av sand med ett fåtal påförda block långväga ifrån.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
34
Gimsbärkeåsens passage under Nedre Gråheden är helt täckt av dess finsediment.
Sträckningen framgår av den parallella raden åsgravssänkor. Anslutning till
Badelundaåsen är belägen vid åsgravstjärnen Kalven och är indikerat av en
utbuktning av kurvorna. Ekvidistans 5 m. Höjdkurvor efter orienteringskartan.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
35
Åsgravarna på Nedre Gråheden markerar Gimsbärkeåsens sträckning. Körvägen i
området passerar intill bortre elstolpen. På vägens hitsida finns ett grundvattenrör
nedsatt. Området är naturskyddat.
I områdets två äldre grustäkter har vissa observationer gjorts.
Den ena togs upp i själva åsen vid 185 m ö.h. i 1900-talets förra del. Denna del av
åsen ligger alltså under HK och användes fram till 1960-talet. Dess skärningar är
numera totalt igenrasade och igenväxta med sly till ogenomtränglighet. Den
studerades dock ingående av Kulling 1948. Som återger en intressant
skärningsdetalj.
Denna visar förekomst av varvig mjäla, vars lager var uppsplitsade och
mellanlagrade av isälvsgrus.
Skärningen visar omväxlande årlig avsättning fjärdsediment söderifrån på grunt
vatten lager och isälvsgrus från norr. Detta visar tydligt att is fanns i smältande
tillstånd uppe i Gimmensänkan samtidigt som fjärdsdiment avsattes i gimsbärkedalen
även uppe på åsen. Den visar också på en stor variation i den årliga vattenföringen
samt att det fanns is kvarlämnad vid åsen även på låg nivå.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
36
Den andra täkten ligger strax öster om vägskälet i Övre Gimsbärke. Del av området
används fortfarande till husbehov. Materialet består av grus och sand i tydliga bäddar
med stupning mot söder och har en plan överyta som ligger på ca 195 m ö.h. och
tolkas som ett HK-delta. Öster därom rinner den mindre Gimån som delvis och tidvis
tar vatten från Gimmen och som skapades genom en grävd ränna under förra seklet
för vattenkraft till en kvarn. Gimmen har sitt naturliga utlopp österut via
Vallsansjöarna till Dalälven vid Täktgårdarna.
Se bilder från deltat i avsnittet Högsta kustlinjen.
Den del av Gimsbärkefältet som ligger söder om landsväg 70 och dess bebyggelse
är starkt påverkat av isälvserosion. Se avsnittet Badelundaåsen och Isavsmältningen
med bilder.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
37
Vindsediment
När inlandsisens front dragit sig tillbaka mot NV från området och isälvsavlagringarna
börjat höja sig över ishavsfjärdens nivå torkade de finkorniga isälvssedimenten
snabbt upp. Kraftiga fallvindar från ismassorna i nordväst fick fritt spelrum och
finsanden blåstes samman till dyner.
Flera dyntyper finns i området, lineära, transversella, paraboliska. För att dyner skall
bildas krävs vind av tillräcklig styrka, öppen mark med god tillgång på avlagringar av
lämplig kornstorlek. Materialet i dyner består av finsand och grovmo, är skiktat, och i
de enskilda lagren ytterst välsorterat vilket avspeglar de skiftande vindhastigheter
som varit rådande.
I vissa krönlager kan andelen grovsand uppgå till 40 % vilket visar att det rått vind av
minst kulingstyrka för transporten. I fältet finns många sänkor, av vilka några når ned
till grundvattennivån. Bottnar med obetydlig ansamling av vindtransporterat material
tyder på att de är dödisgropar, som vid tiden för dynbildningen fortfarande hyst
dödisrester. Betydligt större anhopningar av dödis fanns samtidigt i dalmitten och på
ömse sidor av rullstensåsen.
Dynområdets läge framgår av den översiktliga geologiska kartan och kallas
Lännheden i förteckningen över Svenska inlandsdynfält (Bergqvist 1981). Man kan
därför anta att avståndet till den mot NV tillbakavikande landiskanten inte var så
långt.
Tvärskärning genom longitudinell dyn på Övre Gråheden
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
38
Dyner och issmältgropar jämte Orsbäckens ravin SÖ om Bäsna enligt Kullings
kartering 1948
Barkanliknande dyn i Lennheden Barkaner är sällsynta i inlandsdynfälten.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
39
Längdskärning genom dynmolager
Inlandsdyner har spelat stor roll vid tolkningen av inlandisens senaste
avsmältningförlopp. I Dalarna liksom i Norrlands inland i övrigt har bildningstiden varit
kort, beroende på det varmare klimat som var rådande under finiglacial tid, och att
växtligheten snabbt etablerade sig över de frilagda landområdena ofta tätt inpå
isranden.
Dynbildningsprocesserna på Lännheden var dessutom kortvarig beroende på den
mycket snabba landhöjningen. Tunafjärden var en del av Yoldiahavet. Om man
accepterar en högsta strandnivå av omkring 195 m ö.h. borde finsedimentytorna
mellan Lennheden och Bäsna ha höjts ur ishavsfjärdens nivå av omkring 5 m. vilket
torde ha tagit högst 50 år. Torrläggning av den plana, horisontella sedimentytan och
den efterföljande dynbildningen torde därför ha försiggått under en så kort tid som
högst 100 år innan området var täckt av skog som band dynerna.
Paraboldyn på Övre Gråheden och mindre dödisgropar nära erosionsbranten mot
Dalälven. Läget av Profil 2 inritad.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
40
Paraboldyn intill Orsbäckens ravin i Lennhedsfältet SÖ om Bäsna.
Deflationsyta på isälvsdeltat vid HK SÖ om Bäsna Notera den skarpa gränsen mellan
sediment och moränsluttningen vid 195 m ö.h.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
41
Profiler
Läget av profiler 1 – 6 fr NV mot SÖ
På uppdrag av Midvatten AB upprättades under 2004 fyra seismiska profiler tvärs
över dalgången och vars lägen anges på ovanstående karta. I profilerna redovisas
den ungefärliga berggrundsytan, markytan och grundvatten. Det finns viss osäkerhet
om berggrundsytans mer exakta nivåer, form och beskaffenhet på grund av
sprickighet och ovanliggande morän eller grövre glacifluvialt material. Visst tvivel
gäller grundvattenytor och jordarter. Där ger rörborrningar ett ganska säkert besked
om grundvattnet men inga uppgifter om sedimentstrukturer. Uppgifter om jordarter i
rörborrprotokollen är i de flesta fall uppskattningar och inte på siktningsanalyser. Den
noggrannhet man uppnår genom dessa var inte i provtagningens syfte, som framför
allt gäller vatten. Jordartens textur är dock av stor betydelse för grund- och
markvattenkapacitet och perkolation.
Uppgifter om jordarter och deras genes i denna framställning grundar sig i de flesta
fall på dessa rörborrbedömningar och de observationer som gjordes i fält av
upptagna jordprover. Det finns vissa samband mellan jordarters bildningsprocesser
och deras mekaniska sammansättning om man sätter dem i relation till morfologiska
former.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
42
Detta är en del av seismikt upprättad profil genom området omkring Lennhedsåsen
vid Långsjön (Profil 5 på ovanst karta). Den säger inget om åsens
lagringsförhållanden eller dess underlag. Näraliggande rörborrningar kan ge
motstridiga uppgifter om materialsammansättning.
Inte bara längs med eller intill utan även mellan dessa profiler har en stor mängd
rörborrningar gjorts. De seismiska profilerna och rörborrningsprotokoll har dock
möjliggjort en bedömning av jordarternas utbredning och bildningssätt i första hand
vad gäller åsens och övriga glacifluviala och postglaciala sediment. De seismiska
profilerna har därför ritats om och förenklats för att ge en någorlunda bra bakgrund till
geomorfologien.
Profilerna 1 och 4-6 visar markyta och berggrundsyta enl den seismiska tolkningen.
Profil 2 endast markytan och 3 är lagd helt nära 4 och är ritade efter
orienteringskartans höjdkurvor med ekvidistans 5 m. Åsmaterial utmärks med röd
färg. Finmaterial med ockra.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
43
Profil 1 Bäsna-Sifferbo
Profilen utgår från Norra Bäsna, övertvärar Badelundaåsen som här tangeras av
Dalälven och slutar nära väg 70 i Sifferbo. Den preglaciala fåran är flack men tydligt
utbildad. Huvuddelen av det grövre materialet i åsen, ligger söder om rännan, som
dock tycks vara fylld av glacifluvium ett gott stycke upp över norra sidan. Åsen är helt
täckt av finmaterial som dominerar dalbottenflankerna. Ett helt avvikande material vid
525 m ned till bergytan är förbryllande och svårtolkat.
Åsen består enligt Kulling av två ryggar, som framgår av utsnittet ur den geologiska
kartan. Antagligen har delar av åsen tidigare eroderats av issmältvatten i denna
trånga dalpassage.
.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
44
Rullstensmaterial finns exponerat vid det gamla färjestället nedanför
Hässingstabacken från vilken bilden mot sifferbosidan är tagen. De två åsryggarna
har mellanliggande dödissmältsänkor, av vilka den med hästhagen framträder tydligt i
terrängen söder om asfaltvägen genom N Bäsna.
Dubbelåsen och mellanliggande åsgravssänka i N Bäsna sedd mot norr.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
45
Profil 2 Bäsna- Övre Gråheden
Profilen upprättad efter orienteringskartans detaljerade höjdkurvor.
Åsen är helt täckt av glacifluviala finsediment, huvudsakligen mo, som helt bygger
upp terrassen söder om Bäsna och Övre Gråheden med mjälainlagring djupare ned,
vilket är orsaken till den branta s.k. nipsluttningen mot älven. Orsbäcken har skurit sig
ned och bildat en ravin med branta sidor, även detta på grund av mjäla inlagringar.
Dödisområdet öster om Bäsna med profilens sträckning inritad. Centrala höjdryggar
gul. Åsgropar och åsgravar grå
Orienteringskartan ger en mycket bra bild av områdes topografi som i viss
utsträckning möjliggör en morfologisk tolkning av området.
Profilen börjar i moränsluttningen strax väster om landsvägen mot N Bäsna och
övertvärar det mycket småkuperade och på marken svåröverskådliga dödisomsådet i
ÖNÖ riktning fram till Hemsjön. Där den viker av mot NÖ upp över Övre Gråheden
och nedför nipbranten till Dalälven. Profilen visar enbart markytan. Materialdjup och
berggrundens topografi är inte kända, men man kan anta att den preglaciala fåran
fortsätter i riktning mot SÖ under området. Det finns endast ett par rörborrningar
redovisade, varav en tacknämligt nog i åsmaterial.
Kartans ryggar är markerade med gul och sänkor med grå färg. Ur morfologisk
synpunkt är detta den kanske mest intressanta delen av dalbottnen mellan Bäsna
och Båtsta. Vid isavsmältningen bildades här ett omfattande dödisparti av den
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
46
retirerande isfronten omkring åsen och täcktes snabbt över av mäktiga lager silt i
hela dalen. Dödis, åsmaterial, och täckande silt bildade en propp i dalen SÖ om
Bäsna. Dödisens avsmältning fördröjdes under avsevärd tid. Den mycket stora
mängden smältvattnet från den retirerande isfronten i gagnefsdelen av dalen måste
någonstans ta vägen. Landhöjningen pågick dessutom. Den enda möjliga vägen för
vattenmassorna var att söka sig rakt österut från Sifferbo-Bäsna mot Gims Klack, och
omfattande siltavlagringar skars igenom, eroderades bort liksom underliggande del
av Gimsbärkeåsen. Gråheden lämnades kvar men avplanades till en lägre nivå i den
östra delen som alltså är en erosionsyta.
Vägen mot Holen går längs den östra åsryggen och där profil 2 passerar.
Åsmaterialet är helt täckt av moigt isälvssediment. Bildriktning mot öster.
Åsryggarna skiljs åt av en djup åsgrav. Foto mot SV.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
47
Profil 3 Lennheden – Nedre Gråheden
Även denna profil är upprättad efter orienteringskartans detaljerade höjdkurvor och
ligger strax väster om Profil 4. Berggrundsytan är inritad efter denna. Man skulle
vänta sig att Gimsbärkeåsens anslutning till huvudåsen strax SÖ om åsgravssjön
Gröntjärn skulle ligga här och visa sig i materialet. Rb0517 når ned ett stycke under
den antagna berggrundsytans streckade linje. Det grova material som påträffats där
är antagligen Gimsbärkeåsens. Det troliga är att det som antas vara en bergyta i
själva verket är biåsens krönparti som alltså kan följas fram till älven, och som har en
fortsättning under älvbottnen i profilens högra del.
Tyvärr finns inga rörborrningar gjorda i den södra älvbrinken eller i åsgravarna
närmast söder därom, vilket skulle annars ha varit värdefullt med tanke på att det
finns en borrning i Knäppgrådaudden på norra älvsidan, där åsen korsas av älven.
Vid Rb0517 intill områdets enda körväg finns dock ett grundvattenrör nedsänkt. I
älvslänten finns terrasser, som härrör från det senglaciala smältvattenerosionen och
som har motsvarande strandbildningar norr om älven.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
48
Profil 4 Lennheden – Nedre Gråheden
Denna profil är i det närmaste identisk med föregående och är belägen något öster
om denna. Den omfattar inte området närmast Dalälven, i vilken det finns en markant
fördjupning öster om passagen över Gimsbärkeåsen. Fördjupningen tolkas som en
botten av en åsgrav, som måste tillhöra denna ås, som antagligen representeras av
bottenmaterialet i Rb0517 och möjligen av den osäkra berggrundsytan norr därom.
Åsen är i likhet med föregående profil täckt av en kappa med finmaterial. Huvuddelen
av åsmaterialet tycks fylla ut den preglaciala fåran som är väl utbildad här. Själva
åskrönet ligger dock något norr om rännans mitt. Även söder om rännan finns grovt
isälvsgrus närmast berget varför det kan finnas skäl att utvidga åsbasen åt detta håll.
Det är möjligt att detta är åsmaterial som rasat ut i samband med
dödisavsmältningen kring själva åskärnan och som lämnat efter sig de markanta
åsgravssänkorna med småsjöar och myrar.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
49
Profil 5 Lennheden-Långsjön-Duvnäs
Denna profil passerar platsen för den blivande vattentäkten, belägen i en
grustäktsbotten på åsens södra sida och intill Långsjön. Åskrönet har fått en
egendomlig snedspetsig profil, vilket beror på att krönet är påfallande smalt samt att
åsens nordsida är brantare än sydsidan. På krönet finns ett antal större moränblock.
Åsen har troligen utsatts för erosion särskilt på den norra sidan av smältvattnet som
brutit igenom nedre delen av Gimsbärkefältets finsediment och tvingades runda Gims
Klack vid Duvnäs och sedan styras österut av åsen, som eroderades. Uppströms om
järnvägsbron i Duvnäs och där älven ändrar riktning finns en djupgrav i älven, liksom
400 m nedströms bron just där profilen passerar och älvfåran har en markant
utvidgning mot norr till knappt 100 m från riksväg 70 nedanför bergbranten.
Åsen har antagligen varit mycket högre. Jämför förhållandet under Profil 6.
Profilen redovisar även ett mäktigt lager betecknat som morän på berget i den södra
delen. Så kan mycket väl vara fallet. Tyvärr är moränunderlag överlag inte redovisat i
någon annan profil eller borrprotokoll. Det normala är att morän brukar anstå närmast
berggrunden under sedimentära avlagringar. Ett och annat s.k. borrstopp, som
förekommer, kan bero på just moränmaterial av grövre slag.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
50
Profil 6 Repbäcken-Solbacka-Mörtsjöfältets lägre del
Profilen passerar det område i Solbacka där isälven brutit igenom en lägre del av
åsen och där dagens Dalälv gör en markant S- krök, för att sedan följa åsens södra
flank till Båtsta.
En rest av åsen finns kvar på älvbotten i form av en tröskel av grovmaterial redovisat
som ”stenpäls”. Strax efter åspassagen finns ännu en markant ca 22 m djup sänka i
älvbotten. Denna är från början en åsgrav. Denna sänka finns med i profilen där
denna passerar älven. Norr om älven har åsen helt brutits bort genom
täktverksamhet ned till grundvattenytan. Åsen hade här dessförinnan sin största
mäktighet. Den hade två krön och på profilen har detta antytts genom en streckad
linje, som inte gör anspråk att motsvara den ursprungliga åsens markyta.
Huvuddelen av åsmaterialet ligger i den preglaciala fåran. Vad som finns däremellan
och berget är omöjligt att säga.
Profilen fortsätter från norra älvstranden upp över den lägre och mycket flacka delen
av Mörtsjöfältet, som här består av mäktiga lager med i huvudsak mo. Borrstopp vid
Rörborr 0519 kan antyda förekomst av underliggande grovt material, troligen morän.
Profiländan ligger vid körvägen från Amsberg till Mörtsjöfältets täktområde.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
51
Åsgraven i älvbotten och åsövergången vid Solbacka.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
52
Rörborrningar
Rörborrningar har företagits på ett stort antal lokaler i området de flesta söder om
Dalälven. Borrplatserna finns redovisade på särskild karta hos Midvatten och återges
inte här. Sänkningarna har gjorts i skilda lösa jordarter och topografiska lägen och
har endera sonika avslutats på ett visst djup under markytan eller stött på något
hinder som kan ha varit sammanpackad jord, ett löst block eller berggrund.
Borrreslutaten redovisas i tabeller, som anger markytans, borrdjupens nivåer och
jordart (huvudfraktion) samt vattengenomtränglighet (permeabilitet) i en skala 1-6.
Ingen information om grundvattenyta eller grundvattenströmningar och dess
riktningar har redovisats.
Jordprover har tagits från på något sätt utvalda nivåer, vilket gör jordartsgränser
något diffusa. Upptagna jordprovers textur har bestämts okulärt i fält. Hur
vattengenomträngligheten (permeabiliteten) bedömts är oklart. Det har inte kunnat
ske in situ.
Med rörsänkning är det inte möjligt att dokumentera de lösa jordarnas
lagringsförhållanden (strukturer), vilka ger nödvändig information om
lagringsprocesser, transportriktningar och miljöförhållanden i övrigt än enbart
jordartens textur. Det är dock sällan man blir i tillfälle att studera lagringsdetaljer i ett
område, om där inte finns färska skärningar att tillgå.
Med det nu framtagna materialet har det dock gått skapa en bild av områdets senoch postglaciala bildningsförhållanden i stora drag och de lösa jordarternas
omfattning och natur.
Valda rörlokaler
Rb7205 Norra Bäsna i den södra av de två parallella åsarna längs med Dalälven. Se
Profil 1 i avsnittet Profiler. Borrningen når 38 m under my. Materialet närmast däröver
anges ha en mycket god permeabilitet (6) vilket är att förvänta i en ås. Med ledning
av nivåförhållandena finns en möjlig infiltration av vatten från älven.
Rb8502 Dödisområdet SÖ om N Bäsna och väster om Hemsjön. Se Profil 2 i
avsnittet Profiler. Borrplatsen 172 m ö.h. Borrningen når 135 m ö.h. och går längst
ned igenom ett 17 m grovsandigt, delvis grusigt material, som uppenbarligen tillhör
en sidogren av åsen.
Det är förvånande att permeabiliteten i detta material har satts så låg som 3-4 vid en
nivå 2-3 m under älvens yta. Med fortsatt borrning hade troligen mer genomsläppligt
material påträffats. En borrning borde ha gjorts i den östra ryggen, närmare
Hemtjärnen. Det är denna rygg som utgör huvudåsens proximala del i området.
Rb0528 och Rb8501 SÖ om Hemtjärnen går ned i finmaterial i åsgraven mellan åsen
och Övre Gråheden och redovisar som väntat mest finsand och silt. Den förra
borrningen når dock ned i grövre material som torde vara nedrasat åsgrus, under
nivån 128 m ö.h.
Rb0514 Åskrönet 175 m ö.h. väster om åsgravssjön Gröntjärn. Redan under 165 m
ö.h. finns grusig sand som antagligen ingår i åsens översta del och därunder till
synes omväxlande sand och grus ned till borrstopp vid 145 m ö.h. alltså ca 10 m
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
53
lägre än älvens eller Gröntjärns vanliga nivåer och där borren knäcktes av något
oväntat hinder, troligen block. Materialet förfaller vara mycket poröst – en svårtolkad
bedömning. Hålet ligger strax väster om Gimsbärkeåsens anslutning till huvudåsen.
Permeabiliteten bedömdes som extremt låg vilken är mycket motsägelsefullt.
Rb8503 ligger på åskrönet söder om Gröntjärns sydöstliga ände och på 181 m ö.h.
och når ”grovmaterial” vid ca 160 m ö.h., vilket torde vara åsens krönmaterial täckt av
ca 20 m silt Borrningen stoppades 10 under detta. Ingen bedömning av materialets
genomsläpplighet har gjorts.
Rb0517 ligger intill körvägen över Gråheden där denna passerar sänkan som
markerar Gimsbärkeåsen. Markytan är 178 m ö.h. och sänkningen når ned till 120 m
ö.h. där den stannade. Det fanns dock möjlighet till en fortsättning därunder. Detta
ligger under Dalälvens botten där denna passerar över Gimsbärkeåsen.
Materialet de nedersta 4 m är beskrivna som grusig sand med överliggande 10 m
grovsand, vilket kan vara material i Gimsbärkeåsens distala del. Detta överlagras av
silt och finsand till markytan. Vattengenomträngningen är betecknad som mindre god
(4). Om detta skulle vara representativt för Gimsbärkeåsens söder om Dalälven torde
inflödet av vatten dill huvudåsen denna väg vara begränsad. Efter borrningen sattes
ett grundvattennivårör upp i borrplatsen strax norr om körvägen.
Rb0524 sänktes ute på Knäppgrådaudden från 156 m ö.h. och blott 16 m ned till 140
m ö.h. alltså ca 15 m under älvbotten. Under 2 m bedömdes materialet vara grusig
sand, vilket förmodligen är material i Gimsbärkeåsen, vars primärt bildade översta del
är bortspolad som tidigare beskrivits.
Ett grundvattenrör har kvarlämnats på platsen.
Åsen fortsätter som en tröskelförhöjning tvärs över älvens botten och förbinder udden
med Gråheden. Den består antagligen av grövre stenigt åsmaterial. Se karta i
avsnittet Gimsbärkeåsen.
Rb0531 togs upp uppe på brinken norr om Knäppgrådaudden i nedre Gimsbärke på
my 168 m ö.h. och når ned till 140 m ö.h. alltså under älvbottennivå. Materialet är
grovsandigt under 10 m och mot borrbotten grusigt, vilket tyder på att borrningen
gjorts i eller helt nära åsen. Bottenmaterialet har god vattengenomträngning (5).
Detta antyder att Gimsbärkeåsen för vatten från sin övre del, något som ett par källor
längs densamma också visar. Frågan är dock var detta vatten tar vägen då det
fortsätter under finmaterialet nedanför isälvsbrinken och fram till Rb0524.
Det kan dräneras till älven eller genom åsens förlängning under Gråheden.
Grundvattenobservationer i Badelundaåsen, under Gråheden och Knäppgrådaudden
kan kanske ge besked om detta längre fram.
Rb0515 ligger i åssluttningen mot Kalven och i marknivån 167 m ö.h. Borrdjup till 108
m ö.h. Grusig sand finns under 155 m ö.h. vilket ligger i nivå med älvens och
åsgravtjärnarnas. Åsens botten har inte nåtts. Materialet från 13 meter över borrstopp
anges vara ”mycket hårt”, ett svårbedömt uttryck. Åsen täcks av 12 m glacifluvialt silt.
Åsmaterialet under 155 m ö.h. uppges något motsägelsefullt ha god permeabilitet.
Rb9601 ligger i järnvägsskärningen söder om Duvnäsbron och mitt i åsen på 161 m
ö.h. och redovisar endast stenigt grus eller sand ned till ca 147 m ö.h. och torde ha
en god vattengenomsläpplighet.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
54
Rb8408 ligger på åsens sydsida invid körvägen längs Långsjön och på 153 m ö.h.
alltså nära sjöytans nivå. Borrningen har gått ned endast 5 m i sand med obetydlig
vattengenomsläpplighet.
Rb0403 på åsen öster om Långsjön mitt emot åsgravstjärnen. Åsen är här markant
lägre och utplanad. Marknivå 157 mö.h. Rören drevs ned till 128 m ö.h. i grusig sand
från 147 m ö.h. och som bedömdes ha en mycket god genomtränglighet för vatten
(6), vilket inte är överraskande. Den närmast norr om liggande
Rb8202 på samma marknivå når 118 m ö.h. i åsgrovsand med lika god
genomsläpplighet men visade sig ha en halv m lägre grundvattenyta, trots närhet till
älven. En indikation på var grundvattnet finns i åsen och dess rörelse?
Rb8210 ligger mitt på åsen där den försvinner under Dalälven 153 m ö.h. och har
drivits den ända till 106 m ö.h. där borrningen upphörde. Materialet är hela vägen
mycket omväxlande sandigt grusigt åsmaterial med god permeabilitet- De översta 10
m utgörs av älvsediment.
Rb9310 vid norra älvstranden nära Mörtsjöbäckens utlopp visade inte att den låg i
material som skulle kunna tillhöra Mörtsjöåsen. Däremot var
Rb9311 vid vägen genom Solbacka neddriven i huvudåsens grusiga material till 112
m ö.h. långtifrån att nå åsbotten. Inga andra borrhål i området har avslöjat närvaro av
Mörtsjöåsens eventuella fortsättning ned till älven.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
55
Isavsmältningsförloppet
Nedanstående landskap sett mot väster från någonstans ovanför Borlänge visar en
situation som skulle kunna uppstå om inlandsisen plötsligt försvann och havet höjdes
eller landet sänktes 195 m och var stränderna då skulle ha legat i Dalälvdalen och
den västligaste delen av Tunaslätten. Denna nivå är vad man kallar HK, Högsta
Kustlinjen, i denna del av Dalarna. Med en vanlig topografisk karta är det lätt att
identifiera de mer framträdande höjderna med bl a Gims Klack i landskapets mitt.
Landhöjningen, som före Otto Torell kallades vattuminskningen, sägs enligt
läroböcker ha varit just 195 m i dessa trakter sedan istiden.
Många kanske därför föreställer sig att så här såg det ut efter det att inlandsisen
”dragit sig bort”, som det ofta sägs.
Ingenting av detta är riktigt annat än att HK i trakten ligger på en nivå av ca 195 m
över nuvarande havsmedelnivån. Landisen drog sig inte tillbaka. Det var dess
randområden som förflyttades norrut och mot inlandets höjdområden på grund av att
isens mäktighet minskade som en följd av klimatförändring mot varmare
förhållanden.
Detta innebar en från söder mot norr vikande isfront som hade olika utformning på
land och i vatten. Under större delen av detta förlopp fortsatte isen att vara dynamisk
d.v.s. isen rörde sig ut ifrån högre liggande centrala områden inom
norrlandsterrängen – till vilken Dalarna hör.
De tidigast framsmälta landområdena i denna terräng var sluttningar, särskilt de sydoch västexponerade. Inom höjdområdenas flacka eller skålformade delar kvarlåg
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
56
sammansjunkande isolerade isar som övergick efter hand i dödis, vars smältvatten
sökte sig olika vägar ned mot dalar där det också kunde ligga is.
Den tidiga smältvattendräneringen gick i istunnlar (subglacialt) där glacifluviala
sediment avsattes, och med tillflöden från sidorna. Smältvattnet transporterade och
avsatte sediment ofta av grövre dimensioner, som blev liggande kvar. De första
stadierna av Badelundaåsen och biåsarna Mörtsjöåsen och Gimsbärkeåsen bildades
under isen.
.
Isfronten i över Tuna- och Runnsänkorna låg i den från Yoldiahavet inträngande
fjärden
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
57
Det bildades en isbräcka mot det öppna vattnet, vissa delar av istäcket lättade från
bottnen, och fjärden fylldes av en mängd kalvade isberg. Där den centrala
smältvattentunneln mynnade i fjärden och där åsens material smälte fram och
lämnades kvar bildades en inbuktning i isen, en estuarie. Med smältvatten från isen
spreds stora mängder finare materia över hela fjärdbottnen. Vattnet grumlades över
stora områden av mjäla. Smältning, erosion, transport och sedimentation av både
grovt och fint material följde en årsrytm. Isbräckans årliga läge, förflyttning och form
har kunnat följas genom studier av den avsatta fjärdmjälans årsvarv.
Friläggningen av Tuna- och Runnsänkorna från is skedde snabbt. Fromm uppger
en tid av 50 år mellan estuarielägen i Borlänge vid Tjärna och Amsberg, samt att
iskanten under lika kort tid drog sig därifrån upp genom Dalälvens dalgång till
Gagnef.
Isrecessionen genom Yoldiahavsfjärden över Tunaslätten och Runnsänkan. Svart
markerar glacifluviala åsbildningar. Notera att isens marginala del bildade två tydliga
estuarier kring de glacifluviala huvudutloppen och dessa låg samtidigt vid Vika kyrka
och i Bäsna ca 7530 f Kr. Israndens förflyttning gick som synes mycket snabbt. +
markerar lokaler med uppmätta årvarvig mjäla med daterade bottenvarv. Kartan
hämtad ur Fromm 1991.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
58
Under fortsatt isavsmältning förflyttades randområdet upp i dalen. Rullstensåsarnas
material var då redan avsatta under isen men fortsatte att eroderas och byggas på
och blottades efter hand framför isen, undergick ras och förändringar genom
vågverksamhet och låg sedan kvar som långa ryggar med högre eller lägre partier.
Den snabba avsmältningen gav naturligtvis upphov till våldsamma smältvattenflöden.
Utanför iskanten spreds därigenom stora mängder mindre grovt glacifluvialt material,
framför allt sand och mo både över den frilagda åsen, på bottnarna däromkring och in
i sidodalarna. På så sätt begravdes kvarliggande ofta stora dödispartier i sedimenten.
När den inbäddade dödisen långt senare smälte bildades de för området typiska
åsgravarna och dödisgroparna.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
59
Genom landhöjningen blottades glacifluviala sedimentytor på mycket kort tid. De
torkade upp och vinden från isen kunde driva samman lämpligt material till dyner
särskilt längs den södra dalsidan. Åsen och omgivande dödismassor höjdes mer och
mer ur vattnet. Dalen blev igenproppad av sediment och dödis. Någonstans måste
smältvattnet ta sig fram mot öppet vatten. Var?
Av alla spår i dag att döma skedde detta där erosionsmotståndet var minst, längs den
norra dalbottensidan. Från den trånga passagen mellan Klinten i Bäsna och
Sifferboberget skar sig de mäktiga smältvattenmassorna igenom de lagrade
isälvssedimenten i nedre Gimsbärkefältet i riktning mot Gims Klack och Duvnäs. En
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
60
markant erosionsslänt utbildades på norra sidan som finns kvar än i dag. Uppe på
och längs med dess brink ligger bebyggelsen längs den gamla landsvägen.
Övre erosionsslänt Gimsbärkefältet från Knäppgrådaudden.
Bilden från brinken ned över erosionsslänter i Nedre Gimsbärke söderut mot
Knäppgrådaudden i älven och med Gråheden i bakgrunden. Under denna går
Gimsbärkeåsen fram täckt av dess finsediment men markerad av en rad
åsgravssänkor. Man ser tydligt var dessa ligger i det lägre skogspartiet bortom älven.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
61
Även på lägre nivåer i Gimsbärkefältet finns ett par markanta erosionsslänter, som
framträder tydligt som långsträckta vallar på de öppna fälten.
Den markanta platålika Gråheden, som också består av glacifluvialt finsediment
mellan Dalälven och dödiskomplexet sydväst därom lämnades kvar som en
erosionsrest. Dess plana östra del, Nedre Gråheden, ligger dock markant lägre än
den västra delen med sina dyner och är en erosionsyta.
Även ett stycke av Gimsbärkeåsen som går fram under finsedimenten från norr mot
söder skars av smältvattenmassorna. Gyttret av finsediment, dödis och åsmaterial på
den södra dalbottensidan SÖ om Bäsna bildade alltså en effektiv fördämning och
lämnades att konsolideras.
När smältvattendraget rundat Gims Klack under fortsatt landhöjning skar den sig in i
Mörtsjöfältets distala finsediment och älvbrinkar utbildades.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
62
Den högre isälvsbrinken ligger i skogen norr om Gagnbro
och den lägre markanta erosionsslänten närmare Gims Klack till vänster på bilden.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
63
Vattentäkten i Lennhedsåsen intill åsgraven Långsjön söder därom.
I den västra delen av Lennheden, i sluttningen ovanför järnvägen finns en markant
erosionsbrink, som tyder på att en viss isälvsdränering påverkat finmaterialet även
söder om åsen.
Brinken blir mer markant mot öster
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
64
Följande teckningar illustrerar sena stadier i isälvens och tidiga av den nuvarande
älvens utveckling vid Lennheden. Berget till höger är Gims Klack. Det mesta
smältvattnet passerar nedanför berget, norr om åsen och gräver sig ned i
finsediment. Även själva åskrönet påverkades av erosion.
Se även avsnittet Badelundaåsen.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
65
Sammanfattning
Dalälven är en av landets vattenrikaste älvar. I dess dalgångar finns mäktiga
glacifluviala sediment med stor grundvattenkapacitet och av vilka Badelundaåsen
med anslutande åsar bildar viktiga grundvattenledningar. Större delen av de finare
sedimenten har avlagrats i samband med inlandsisens avsmältning under och över
HK och täckte över långa sträckor av åsen och områden med dödis. Sedan det
krympande istäcket över Tunaslätten smält undan, övergick isens distala del i
dalgången väster därom till dödis i och under sedimentmängderna. Dalen proppades
igen, särskilt i den trängsta delen mellan Bäsna och Sifferbo. Ås och dödis täcktes
över av glacifluvialt finsediment SÖ om Bäsna ned till Långsjön.
I nordväst – i riktning mot Leksand och Siljan - fortsatte isen att smälta lika intensivt.
Enorma mängder smältvatten måste under den pågående snabba landhöjningen ta
denna enda väg som fanns längs dalgången genom Ål, Gagnef och den trånga
passagen vid Bäsna-Sifferbo mot havsviken över Tunaslätten. Smältvatten inte bara
avlastade sediment. Det måste också erodera i dem för att ta sig fram. Tydliga spår
efter detta finns i dalen just längs denna sträcka i nedre Gimsbärke, längs och på
Gråheden, lägre Mörtsjöfältet vid Gangsbro och i Lennheden. Glacifluvialt
finsediment, som avsatts ovanpå och täckte åsen även i Lennheden och öster om
Solbacka, sveptes med ut över Tunaslätten. Dessa åspartier blottades och deras
krönpartier utsattes dessutom för erosion. Detta är en sida av deglaciationsförloppet
som inte berörts i tidigare undersökningar. Delar av isälvsedimenten anhopades
redan vid Mellsta och Båtsta, vilket efter hand fick till följd att Dalälven avlänkades
norrut och meandra i låglandet vid Bysjön och ta vägen över falltrösklarna från
Forshuvudet, Kvarnsveden, Bullerforsen och Domnarvet.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
66
Erosionsdalen vid Gagnbro
Vetskap om var vatten under marken finns och går att utvinna är gammal.
Bebyggelsen lokaliserades tidigt till sådana områden där det fanns källor eller där
man kunde gräva brunnar.
Bebyggelsen i dagens samhällen har andra lokaliseringsfaktorer och kräver färre
antal täkter, var och en med stor kapacitet och lämpligt läge samt med på lång sikt så
stabilt uttag som möjligt. Vattentäkt blir ett omfattande och kostsamt företag, som
kräver god planering för att kunna genomföras.
Valet av en ny grundvattentäkt i Lennhedsåsen vid Långsjön har gjorts efter
omfattande grundvatten- och markundersökningar genom rörborrningar i hela
området mellan Bäsna och Båtsta, kompletterade av med seismik upprättade
dalbottenprofiler. Det pågår vattenförings- och vattennivåmätningar i Dalälven och
åsgravsjöar samt observationer av grundvattennivåer i ett flertal fasta rör på utvalda
platser.
Den pågående provpumpningen med åtföljande avsänkning av grundvattenytan
framför allt längs med åsen är ett första steg i utvärderingen av den utvalda platsens
lämplighet. Den har givit ett utomordentligt gott resultat vad gäller både
vattenkapacitet och vattenkvalitet.
När den upphör under innevarande år kommer nästa fas – en studie av hur
grundvatten återställs och vilken tid detta tar samt framför allt varifrån grundvattnet
rinner till. Detta är synnerligen viktigt att känna till då det har att göra med
vattentäktens uthållighet i framtiden.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
67
Dessa bedömningar och mätningar samt slutlig utvärdering utförs av projektören,
Midvatten AB.
I det föregående har gjorts en beskrivning och tolkning av områdets bildningshistoria
- framför allt i samband med och efter inlandsisavsmältningen i området för mer än
7000 år sedan. Det är i de avlagringar som då tillkom som det mer tillgängliga
grundvattnet finns och hämtas. Frågan inställer sig då vilka bildningar som
grundvattentillrinningen till Lennhedsåsen kan tänkas komma och vilka geologiska
förutsättningar finns eller saknas för detta.
Det finns enligt min bedömning flera tänkbara tillrinningsvägar.
Den primära och mest naturliga är från den näraliggande älven. Då åsen består till
ganska stort djup av grusigt sandigt material som förmodligen övergår i steniga och
blockrika åsbottenlager är detta ett fullgott filter för influent älvvatten, som har en
ganska långsträckt infiltrationssträcka mellan Duvnäsbron och Solbacka. Jämför Rb
9601 söder om järnvägsbron.
En andra tillrinning till åsen kan ske västerifrån vid Bäsna, varifrån en tydlig
ytgradient på åsens grundvatten har påvisats sedan pumpningen sattes igång. Att
Hemtjärnens vattennivå inte ändras vid högvatten i älven betyder inte att vatten inte
passerar från älven in i åsmaterial väster därom vid Bäsna. Jfr nedanstående
diagram.
En tredje möjlighet är genom Gimsbärkeåsen och dess anslutning vid Gröntjärn. På
bägge dessa ställen finns åsmaterial med tillräckligt stor genomsläpplighet.
Gråhedens finmaterial som når stora djup torde i sig innehålla mycket grundvatten
men har mycket liten genomsläpplighet.
Det har från vattenföretaget även framförts möjligheten av en tillrinning genom åsens
material även från öster, då det finns en tydlig avsänkning av grundvattnet åt detta
håll ända ned till Båtsta. Det är mycket tveksamt om det går att påvisa en
åsanslutning och en grundvattentillrinning från Mörtsjöåsen i trakten av Solbacka.
Jämför Rb 9310 och övriga intill väg 70.
Man kan däremot inte utesluta en effluens till från älven nedströms Solbacka till den
bortgrävda åsens kvarvarande och ännu mäktiga bottenlager av grovt glacifluvialt
material, belägna ned till stort djup under grundvattenytan.
Ett ytterligare tillrinningsområde är de till arealen stora höjdområdena och
sluttningarna söder om Repbäcken och Lennheden, vars berggrund är såsom
beskrivits mycket uppsprucken och genomdragen av breccierade sprickzoner som
passerar området norrut och genom dalbottnen rakt under åsen. På höjdernas
sluttningar sker antagligen en omfattande infiltration av ytvatten genom det sprickiga
berget som sedan leds via spricksystemen norrut till dalbottnen, där det står under
visst tryck. Sportdykare från trakten som brukar dyka i Långsjön har tillfrågats om
man har iakttagit eventuella bottenkällor men någon rörlighet i bottensedimenten som
skulle tyda på källtillflöde har inte observerats. Den avloppslösa åsgraven Långsjön
är naturligtvis grundvattenreglerad och har en ytnivå som normalt ligger något över
älvens. Lennhedsåsens grundvatten torde ha förbindelse med grundvattenflöde
söderifrån.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
68
Dessa tillflödesvägar sammantagna tycks för närvarande säkra en konstant tillgång
på vatten i Lennhedens vattentäkt, då grundvattennivåerna i åsen varit stabilt under
en lång tid. Det slutgiltiga svaret på frågan om de viktigaste tillflödesvägarna torde
komma att bli mer belyst först en relativt lång tid efter det att provpumpningen
upphört.
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
69
Referenser
Bergqvist, Erik, 1981. Naturgeografiska Institutionen, Uppsala Universitet. Svenska
inlandsdyner. Naturvårdsverket Rapport 1412,
Fromm Erik, 1960. Ige Ice Recession through Southern Dalecarlia. Uppsala
Symposium on Geochronology.
Fromm, Erik 1991. Varve Chronology and Deglaciation in South-Eastern Dalarna,
Central Sweden. GFF Avhandlingar och Uppsatser Nr 77, Uppsala.
Kresten, Peter m fl, 1987. Berggrundskarta SGU Ser Ai nr 17, 13F Falun Falun SV
och SO. 1:50 000
Kulling Oskar och Hjelmqvist, Sven, 1948. Beskrivning till kartbladet Falun. SGU Ser
Aa Nr 189.
Midvatten AB, 2006. AB Borlänge Energi – Falu Energi & Vatten AB – Lennhedens
Vattentäkt – Kartering av Dalälvens botten. 2299:03/PAR Borlänge 2006-03-24.
Midvatten AB, 2006. AB Borlänge Energi – Falu Energi & Vatten AB – Lennhedens
Vattentäkt – Rörborrningar. Ännu ej publicerat material.
Midvatten AB, 2006. AB Borlänge Energi – Falu Energi & Vatten AB – Lennhedens
Vattentäkt – Seismik. Ännu ej publicerat material.
Lundqvist, Gösta., 1951. Beskrivning till jordartskarta över Kopparbergs län. SGU Ser
Ca nr 21.
Lundqvist, Gösta, 1961. Beskrivning till karta över landisens avsmältning och högsta
kustlinjen i Sverige. SGU Ser Ba Nr 18.
Nordell, Per Olof, 2005. Isavsmältningsförlopp i Leksand mellan Insjön och
Österviken i Siljan. Midvatten AB, Borlänge. Olsson Georg, 1962. Rullstensåsarna
och deras utnyttjande I Kopparbergs län. Text del och Kartdel. Länsutredning för
Kopparbergs län.
Thorslund, Per, 1981. Dalälven. Den preglaciala fåran från Mora till Avesta.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län Naturvårdsenheten N 1981:1
LMV Kartbladet 13F SO 1:50 000
E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc
