Programmet för
hållbar ekonomisk tillväxt
och sysselsättning
Statsrådets kanslis publikationsserie
20/2010
Programmet för
hållbar ekonomisk tillväxt
och sysselsättning
Statsrådets kanslis publikationsserie
20/2010
Utgivare
STATSRÅDETS KANSLI
PRESENTATIONSBLAD
20.10.2010
Författare
Ledningsgruppen för KTT-programmet
Typ av publikation
Publikation
Uppdragsgivare
Statsrådets kansli
Datum då utredningen tillsattes
11.3.2010
Publikationens namn
Bakgrundsmaterial till programmet för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning
Referat
Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna inledde våren 2010 en gemensam beredning av programmet för
hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Programmet består av följande sakhelheter och därtill hörande förslag:
- Ekonomisk tillväxt och produktivitet
- Produktiviteten inom den offentliga sektorn
- Höjning av sysselsättningsgraden och bekämpning av arbetslösheten
- Köpkraft och konkurrensförmåga
- Tiden i arbetslivet
- Arbetslöshetsförsäkringsfondens ekonomi
Nyckelord
hållbar ekonomisk tillväxt, offentliga ekonomins hållbarhet, sysselsättning, produktivitet
Seriens namn och nummer
Statsrådets kanslis publikationsserie 20/2010
ISBN (tryck)
978-952-5896-41-1
Språk
SV
ISBN (PDF)
978-952-5896-42-8
Sidantal
20
ISSN
0782-6036
Förläggare
Statsrådets kansli
Publikationen som PDF: www.vnk.fi/julkaisut
Ytterligare information: julkaisut@vnk.fi
Sekretessgrad
Offentlig
Layout
Finansministeriets publikationsteam
Statsrådets kansli, statsrådets kommunikationsenhet
Tryckort
Statsrådets kansli, 2010
4
5
Inledning
Regeringen och de centrala arbetsmarknadsorganisationerna började våren 2010 bereda ett program
för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Det fanns ett behov av ett nära samarbete mellan
regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna i syfte att trygga sysselsättning, ekonomisk tillväxt
och den offentliga ekonomins hålbarhet.
Genom dessa åtgärder kan vi säkerställa att sysselsättningen hålls på en hög nivå, välfärden bibehålls och att samhället präglas av helgjutenhet. Målet för arbetet har varit att skapa ett konkret och
konsekvent tillväxtprogram som sträcker sig över kommande valperioder. Åtgärderna för att stödja
programmets mål bör genomföras i så god tid som möjligt i programmets initialskede.
Eftersom många av våra traditionella tillväxtfaktorer har försämrats är utgångspunkterna för tillväxtprogrammet krävande. Arbetskraften minskar i takt med att befolkningen åldras och den tillväxtimpuls som den elektrotekniska industrin åstadkom har gått över. Finland är i dagens läge ett industridominerat land och är därför i och med globaliseringen utsatt för allt snabbare strukturomvandling..
Finländska exportföretag ställs inför en allt hårdare konkurrens på världsmarknaden. Möjligheterna att utnyttja uppsvinget i den internationella ekonomin fullt ut kan försämras ifall vi inte värnar
om och förbättrar konkurrenskraften.
Bilden av ekonomin är ljusare än vad som uppskattades i våras. Återhämtningen av den globala
ekonomin är fortsatt snabb. Tyngdpunkten inom tillväxten ligger i tillväxteconomierna, men även i
Finland är utvecklingen på väg i en positiv riktning. Särskilt exporten har tagit fart. Den internationella basen för återhämtningen är dock fortfarande osäker. Inom den globala ekonomin förutspås en
period av långsammare tillväxt. Det tar en lång tid att återgå till det normala efter en lång recession.
Sysselsättningsläget har inte försämrats så mycket som man beräknade då finanskrisen bröt ut.
Arbetslösheten är ändå högre än tidigare. Det finns risk för att den permanenta strukturella arbetslösheten stiger och detta skulle medföra att problemen i anslutning till den offentliga ekonomins hållbarhet och den sociala enhetligheten i samhället ökar ytterligare.
Å andra sidan ger våra utgångspunkter oss många möjligheter. Det finns naturresurser och råvaror
i Finland på vilka det är möjligt att bygga ny tillväxt. Finland har tillgång till utbildad och kompetent
arbetskraft. Vidare är vårt samhälle och vår infrastruktur välfungerande. I Finland finns också en
kultur där man tilsammans fattar beslut i olika frågor, vilket har varit resultatbringande.
Programmet för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning har som syfte att främja sysselsättningen, investeringarna och den tekniska utvecklingen. På detta sätt skapas förutsättningar för
ekonomisk tillväxt. Att stärka den offentliga ekonomins hållbarhet är ett annat centralt syfte för programmet. Med detta tryggas finansieringen av servicen och förmånerna. En ansvarsfull skötsel av den
offentliga ekonomin är viktigt eftersom det skapar yttre trovärdighet och en stabil ekonomisk omvärld.
Bakgrundsmaterialet som ingår som bilaga till programmet har inte godkänts gemensamt.
6
7
Sammandrag och förslag
Den ekonomiska tillväxten är resultatet av samverkan mellan ökad arbetsinsats och större arbetsproduktivitet. Vid sidan av den ekonomiska tillväxten spelar tillväxten i arbetsinsatsen och i arbetsproduktiviteten en viktig roll för den offentliga ekonomins hållbarhet. I grupperna inom programmet
för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning har man behandlat ingående och ur olika synvinklar faktorer som via arbetsinsatsen och arbetsproduktiviteten stöder en hållbar ekonomisk tillväxt.
När den arbetsföra befolkningen minskar är det viktigt att kunna öka arbetsinsatsen genom att
förlänga yrkeskarriärerna i början, mitten och slutet. Vidare kan en effektiv övergång av eventuella
arbetskraftsreserver till arbetsmarknaden bidra till att öka arbetsinsatsen. En direkt ökning av arbetstimmarna inverkar också på arbetsinsatsen även om möjligheterna till en betydande ökning av arbetstimmarna är begränsade.
Bland annat den teknologiska omvandlingen och den allt större internationella arbetsfördelningen
har bidragit till att höja arbetsproduktiviteten. De har inverkat på produktiviteten via strukturomvandlingen vilket reflekterar förnyelsen och förändringen som sker i fråga om branscher, företag, verksamhetsställen och arbetsuppgifter. En bra utbildningsnivå kan också anses ha bidragit till produktiviteten. Under de senaste decennierna kan man se en tydlig förändring främst till följd av IKT-sektorns
uppgång. I framtiden kommer strukturomvandlingen sannolikt att återspeglas allt mer i arbetsuppgifterna. Utmaningen för produktiviteten blir då att arbetskraften utvecklas i sina nuvarande uppgifter och går vidare till allt mer krävande uppgifter. En förutsättning för detta är en omfattande stärkning av kompetensen och det mänskliga kapitalet och en välfungerande arbetsmarknad. Inlärning på
bred bas och ökning av det mänskliga kapitalet avser inte nödvändigtvis studier på högre nivå, utan
det måste vara möjligt att öka och uppdatera det mänskliga kapitalet eller kompetensen i arbetslivet
och vid sidan av arbetet.
Programmet för hållbar ekonomisk utveckling och sysselsättning stöder beredningen av det nationella EU2020-programmet. Nedan anges målen i Finlands EU2020-program:
EU2020 – nationella mål
—— Sysselsättningsgrad 20–64-åringar: nationellt mål 78 % (EU-mål 75 %)
—— FoU: nationellt mål minst 4 % av BNP (EU-mål 3 %)
—— Målet för växthusgasutsläpp, målet för andelen förnybara energiformer och energieffektivitetsmålet i enlighet med tidigare beslut.
—— Utbildning: 18–24-åringar som slutat skolan i förtid: nationellt mål högst 8 % (EU-mål 10 %),
30–34-åringar som avlagt högskoleexamen: nationellt mål minst 42 % (EU-mål 40 %)
—— Fattigdom: SHM förbereder de nationella målen
8
Ekonomisk tillväxt och produktivitet
Vetenskaps- och innovationspolitiken
1. Det är nödvändigt att genom offentliga åtgärder trygga en tillräcklig FoU-finansiering. Målet
för landets totalsatsning på FoU-verksamhet måste vara minst 4 procent av BNP under nästa
regeringsperiod. Detta förutsätter en tillräcklig offentlig insats som måste vara minst 1,2 procent
av BNP. Inom innovationspolitiken bör servicesektorn beaktas bättre (t.ex. genom att utvidga
tjänsteproduktifiering och IKT-serviceverksamhet utanför landets gränser). Inom FoU-verksamhet bör den roll som användaren och användarerfarenhet har betonas och likaså möjligheten
att utnyttja projektresultaten på den kommersiella marknaden. Uppkomsten av innovationer på
arbetsplatserna ska främjas och arbetstagarnas sakkunskap ska utnyttjas.
2. Det är nödvändigt att utveckla nya sätt som uppmuntrar företagen att satsa ännu mer på FoU
och på de anställdas kompetens. Ett möjligt alternativ är att ta FoU-investeringar i beaktande i
skattesystemet.
3. Det är nödvändigt att främja sådan FoUI-verksamhet som de valda energilösningarna förutsätter i fråga om förnybara energiformer. Satsningar ska göras på teknologier och innovationsverksamhet i samband med energiproduktion och –användning som gör det möjligt att uppnå
de uppställda målen och samtidigt ger möjlighet att uppnå framgång på den växande internationella marknaden.
4. De innovationer som krävs för ekonomisk tillväxt och förnyelse kräver av företagen både förmåga och vilja att ta risker. I det finländska innovationssystemet förblir en del av företagens
innovationspotential fortfarande outnyttjad. Detta gäller bland annat små och medelstora företags innovationer och stöd för kommersialisering av dem. Det är nödvändigt att utveckla medel
med hjälp av vilka små och medelstora företags innovationspotential kan utnyttjas ännu bättre.
Vidare gäller det att försöka avlägsna brister i finansieringen av kapitalinvesteringar i företagens
startskede. Den internationella inriktningen av innovationssystemet och kapitalinvesteringsbranschen i Finland bör främjas.
5. Utveckling av verksamheten för strategiska spetskompetenscenter för vetenskap, teknologi och
innovation (SHOK) och tryggande av deras verksamhetsförutsättningar bidrar till att säkra
utvecklingen av de valda ämnesområdenas kunskapsbas. Det huvudsakliga ansvaret för den
offentliga finansieringen av SHOK-programmen har vilat på Tekes – utvecklingscentralen för
teknologi och innovationer. I fortsättningen är det nödvändigt att utvidga SHOK-programmens
finansieringsbas med hjälp av nationella och internationella finansieringsinstrument. Vidare
måste man sörja för att de administrativa förfaranden som tillämpas för finansieringen och
mekanismerna i anslutning till bland annat allokeringen av medlen är tillräckligt dynamiska för
att uppfylla behoven som uppkommit.
Utbildningspolitiken
6. Det är nödvändigt att utveckla prognostiseringen av utbildningen till ett dynamiskt kunskapspolitiskt verktyg med vars hjälp det är möjligt att svara på kunskapsbehoven genom att styra
utbudet av utbildningsmängden och dess struktur. Prognostiseringen ska göras mer exakt
genom att förbättra den riksomfattande och sektorsvisa samordningen samt den regelbundna
dialogen mellan de olika aktörerna. Inom utbildningen är det nödvändigt att öka antalet internationella kontakter.
7. Inom alla nivåer av utbildningen behövs mer entreprenörutbildning och utbildning överlag samt
kunskap om arbetslivet.
8. Inom utbildningspolitiken är det nödvändigt att säkra tillräckligt IKT-kunnande på de olika
utbildningsnivåerna. Det är särskilt viktigt att stärka IT-kunnandet hos de anställda på små och
medelstora företag genom ökade möjligheter till utbildning och till exempel med hjälp av projektet Muutostahto (Vilja till ändring) som samordnas av Utvecklingscentralen för Informationssamhälle rf, TIEKE.
9. Strukturomvandlingar måste genomföras i högskolorna. Det ska vara möjligt för enheterna att
profilera sig på olika sätt vilket också ska uppmuntras. Finansieringen av högskolorna bör reformeras på ett sådant sätt att den baserar sig till största delen på kärnverksamhetens kvalitet,
utveckling av kvaliteten och dess verkningsfullhet (inklusive bl.a. sysselsättningsnivån och –
kvaliteten samt kriterier som beskriver utbudet av vuxenutbildning).
10. En internationell utvärdering av kvaliteten på undervisningen vid universiteten i Finland bör
göras. Kvaliteten på forskningen vid universiteten i Finland utvärderas på många olika sätt.
Däremot har kvaliteten på undervisningen utvärderats varken internationellt eller nationellt.
Universitetens självutvärdering kan inte uppfylla kravet på jämförbarhet. I Finland har man
under de senaste åren fäst mycket uppmärksamhet vid det höga antalet studerande per lärare, de
små undervisningsenheterna till följd av utspriddhet, den långa tid som det tar att slutföra studierna och det ringa antalet utländska studerande. Man har också frågat sig på vilket sätt kvaliteten på undervisningen påverkas av att universiteten finansieras utifrån antalet utexaminerade.
En utvärdering av kvaliteten på undervisningen vid de finländska universiteten som utförs av
internationella experter är nödvändig för att de reformer som universiteten förväntas göra ska
förverkligas.
11. Den grundläggande yrkesutbildningen utvecklas genom att ge fler valmöjligheter och möjligheter att avlägga delar av examen över examina och utbildningsområden utan att detta leder till
en ändring av behörighetsvillkoren. Nya typer av kunskapshelheter kan skapa en ny grund för
utveckling av områdena. Arbetstagarnas möjligheter till vidareutbildning ökas.
Politiken för arbetshälsa
12. Arbetshälsa och produktivitet är begrepp som ska behandlas tillsammans. Det är nödvändigt
att genomföra de förslag som Ahtelas arbetsgrupp har fört fram för förbättrande av arbetshälsan och arbetslivets kvalitet. Tillgången till högklassig företagshälsovård ska säkras. Samarbetet
mellan företagshälsovården och arbetsplatsen ska intensifieras. Uppföljning och främjande av
arbetslösas hälsa och arbetsförmåga samt företagshälsovårdsrådgivning ska göras till en del av
de tjänster som riktas till arbetslösa. Arbetshälsan ska göras till en del av samarbetet på arbetsplatserna. Deltidstillägg ska stöda ungdomars sysselsättning. Ett servicecenter för arbetshälsa
bör grundas i anslutning till Arbetarskyddscentralen.
13. Förutsättningarna för distansarbete ska förbättras på trepartsbasis. Under nästa regeringsperiod
ska en trepartsarbetsgrupp grundas för att utreda hur hindren för distansarbete kan avlägsnas.
Konkurrenspolitiken
14. Det är nödvändigt att öka konkurrensmyndigheternas och den övriga myndighetstillsynens
resurser, ge dem utökade övervakningsbefogenheter och rätt att erhålla information samt skärpa
de konkurrensrättsliga sanktionerna. Bestämmelser som leder till ensamrätter och privilegier,
konkurrenshämmande reglering för företag och hinder för tillträde till branschen ska avskaffas.
En mekanism bör skapas för systematiskt beaktande av konkurrensen redan i planläggningen
och markanvändningsplanerna.
15. Tillväxtarbetsgruppen som tillsattes av statsrådets kansli våren 2009 och som har arbetat under
ledning av minister Antti Tanskanen har föreslagit att ett oberoende konkurrensråd sammansatt
av finländska och utländska sakkunniga ska tillsättas för att följa med hur konkurrensförhållandena utvecklas, lägga fram förslag till utveckling av lagstiftningen och utvärdera hur övervakningen fungerar. Rådet ska även stöda forskningen inom branschen och främja förståelsen av
konkurrensens betydelse också i ett vidare perspektiv i samhället. Konkurrensverket ansvarar
för rådets sekretariatuppgifter.
16. Bekämpning av den grå ekonomin. Polisen, åklagarväsendet och domstolarna behöver tillräckliga resurser för att säkra bekämpningen av den grå ekonomin och den ekonomiska brottsligheten samt för att trygga rättssystemets och rättsväsendets verksamhet.
9
10
I syfte att genomföra verksamhetsprogrammet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och den
ekonomiska gråzonen:
—— I enlighet med tidigare beslut fördelas som ett led i genomförandet av programmet 6 miljoner
euro till polisen, åklagarna, domstolarna, konkursombudsmannens byrå och utsökningsväsendet
i syfte att effektivisera utredningen av ekonomiska brott och återvinningen av tillgångar. I syfte
att effektivisera återfåendet av brottsvinningen satsar man på att stärka specialindrivningen inom
utsökningen. Genom detta tryggar man borgenärernas fordringar och bidrar till att öka skatteoch avgiftsutfallet.
—— I enlighet med tidigare beslut grundas i anslutning till skatteförvaltningen en utredningscentral
för den grå ekonomin, vars uppgift är att främja bekämpningen av den ekonomiska gråzonen
genom att producera och ge information, och skattemyndigheterna beviljas rätt att utföra jämförelseuppgiftsgranskningar i kreditinstitut.
—— Omvänd mervärdesskatteskyldighet för byggnadsbranschen, som man fattade beslut om tidigare,
tas i bruk 1.4.2011. Den uppskattas öka skatteintäkterna med 100 miljoner euro på årsnivå.
Vidare ska Finland även i fortsättningen aktivt delta i det internationella samarbetet för att komma
åt skatteparadisen.
Företagspolitiken
17. Det behövs ett långsiktigt entreprenörskapsprogram vars mål är att öka antalet tillväxtinriktade företag och locka investeringar. Finansierings- och rådgivningsnätet för tillväxtinriktade
företag ska göras tydligare. Tillväxten ska stödas såväl på företags- som individnivå bland annat
genom en konkurrenskraftig beskattning. Tillväxtmöjligheterna för i synnerhet kunskapsintensiva tjänster behöver förbättras.
18. Utvecklingen av miljöaffärsverksamhet ska lyftas fram som ett strategiskt val och dess främjande ska stödas genom målmedvetna och samordnade åtgärder genom att utnyttja instrument
i anlutning till sporrandet av kompetensen och innovationsverksamheten inom den offentliga
sektorn.
19. Verkställandet av energibesluten måste säkerställas, målet är fortfarande energi till skäligt pris.
Målet inom energiproduktionen bör vara att energi skapar ny tillväxt. Stödet till förnybara energikällor måste vara kostnadseffektivt. Det är nödvändigt att förbättra energieffektiviteten på ett
heltäckande sätt bland annat genom att förverkliga energieffektivitetskommitténs förslag.
20. Grundandet av nya gruvor kräver en fungerande lagstiftning och investeringar i infrastrukturen.
21. IKT och utvecklingen av informationssamhället ska utnyttjas då produktiviteten höjs.
a) Ibruktagandet av elektroniska tjänster och digitaliseringen av funktioner ska göras snabbare i
hela samhället. Det är nödvändigt att bygga ett elektroniskt identifieringssystem som är enkelt att
använda, säkert och driftsäkert. Dessa är betydande medel för att effektivisera funktioner, höja
konkurrenskraften och öka den ekologiskt hållbara tillväxten. Statsmakten bör främja små och
medelstora företags förmåga att digitalisera sin affärsverksamhet.
b) Finland ska stöda skapandet av en digital inre marknad inom EU och påskynda sina egna nationella lösningar.
c) Övergången till en digital verksamhetsmiljö kräver reform av lagstiftningen gällande immateriella rättigheter, särskilt lagstiftningen gällande upphovsrätter. Med hjälp av en fungerande lagstiftning skapar man förutsättningar för nya innovationer och en grund för investeringar i den
digitala ekonomin.
d) Statsmakten måste eftersträva att utveckla lagstiftning som är oberoende av teknologi. Lagstiftningen ska inte ta ställning till olika tekniska lösningar när man främjar utvecklingen av informationssamhället. Det strategiska valet när det gäller utvecklingen av den offentliga förvaltningens datasystem ska vara utnyttjande av öppna gränssnitt.
11
e) Regeringen ska satsa på utvecklingen av ”grön IKT”. Det är nödvändigt att utveckla nya styr- och
incitamentmedel i syfte att minska energiförbrukningen med hjälp av intelligent styrning.
22. Närings-, trafik- och miljöcentralerna behöver stöd och sakkunskap i sitt arbete från aktörerna
som deltar i utvecklingen av regionerna, de lokala arbetslivsparterna och statens representanter. Vid alla NTM-centraler bör grundas en delegation vars viktigaste uppgift är att behandla
ärenden som är strategiska med tanke på verksamheten, bland annat följa med verkställandet
av arbets- och näringspolitiken. Delegationen eller dess sektion ska också prognostisera behovet av arbetskraft och utbildning i området samt göra förslag och följa med förverkligandet av
yrkesinriktad vuxenutbildning i området. Inom alla NTM-centralers område i samband med
arbets- och näringsbyråerna finns det sysselsättningskommissioner vars uppgift är att följa och
förutse förändringar på arbetsmarknaden samt planera åtgärder som behövs med anledning av
förändringarna och på detta sätt främja tryggandet av tillgången på arbetskraft och förbättring
av sysselsättningen.
Den offentliga sektorns upphandlingspolitik (bl.a. som verktyg för innovationspolitiken) och allmän tillgång
till information som den offentliga sektorn har samlat.
23. Den offentliga förvaltningens konkurrensförfaranden behöver utvecklas och göras ännu mer
transparenta och tydliga och avtalsförfarandena behöver göras rimligare. Innovation, kvalitet
och påverkan ska inkluderas som kriterier i offentliga upphandlingar. Staten och kommunerna
ska främja innovationer av nya tjänster och produkter i sina upphandlingar. Genom att inkludera innovativitet i upphandlingskriterierna kan man snabbt åstadkomma nya förfaranden på
marknaden. Upphandlingarnas sociala kriterier samt kriterierna för hållbar utveckling och de
etiska kriterierna måste stöda ansvarsfull produktion av produkter och tjänster.
24. Kommunernas upphandling bör effektiviseras som en del av näringspolitiken och kommunernas upphandlingskompetens behöver förbättras för att den äkta konkurrensen ska öka och
marknaden inte ska bli alltför koncentrerad. Behovet att sörja för en fungerande marknad framhävs också av den orsaken att tröskelvärdena för upphandling har höjts.
Politiken för bredbandsnät och intelligent trafik
25. Fungerande bredband är av väsentlig betydelse. Finlands mål ska vara att frigöra den nationella
frekvensområdespolitiken för effektivt byggande av den nya generationens bredbandsnät.
26. Intelligent trafik innebär att informations- och kommunikationstekniken används i trafiksystemen. De intelligenta tjänsterna stöder uppföljning, hantering och styrning av trafiken samtidigt
som de förser förare, resenärer och trafiksystemens operatörer med information. Informationsoch kommunikationstekniken effektiviserar användningen av den befintliga infrastrukturen
och trafiktjänsterna, förbättrar säkerheten, minskar näringslivets logistikkostnader och stöder
klimatpolitiken. Leverantörerna inom intelligent trafik och lagstiftningen bör se till att medborgarnas privatliv skyddas när dessa tjänster används.
Trafikledspolitiken och byggda miljöer
27. Inom underhållet av vägar, banor och sjöleder finns det ett växande behov av åtgärder som främjar verksamhetsförutsättningarna för näringslivets logistik, stöder den spirande ekonomiska tillväxten, får trafiken att löpa smidigare och ökar trafiksäkerheten. Det är särskilt viktigt att säkerställa att de på riksnivå viktiga förbindelselederna, Ring III, väg E18 österut och Österbottenbanan byggs så snabbt som möjligt. Det är nödvändigt att utveckla järnvägstrafikens funktion och
göra den smidigare. Investeringarna riktas till de banavsnitt som är livligast trafikerade. Det är
skäl att också ta små steg i utvecklingsarbetet genom att öppna flaskhalsar och att framskrida
enligt behov och resurser. En särskild tyngdpunkt ligger på utveckling av kollektiv- och pendeltrafiken.
12
28. I syfte att effektivisera helhetshantering av investeringarna i trafikleder på lång sikt ska budgetförfarandena utvecklas på ett sådant sätt att det är möjligt att periodisera investeringarna flexibelt över deras ekonomiska användningstid. Lämpliga verksamhetsmodeller kan tas i bruk omedelbart. På lång sikt medför detta dock inte större ekonomiska resurser för projekten.
29. Det är nödvändigt att genom planering säkra att ett tillräckligt antal nya bostäder börjar byggas
årligen. Planläggningsprocesserna behöver bli snabbare. Produktionen av hyresbostäder i tillväxtcentren ska ökas för att främja arbetskraftens rörlighet.
Produktiviteten inom den offentliga sektorn
Mätning av den offentliga sektorns produktivitet och måluppställning
30. För att upprätthålla den finländska välfärdsmodellen är det viktigt att den offentliga förvaltningen lyckas svara på de aktuella ekonomiska utmaningarna. En förbättring av den offentliga
sektorns produktivitet spelar en viktig roll i täckandet av den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott. I syfte att förbättra produktivitetsutvecklingen är det skäl att definiera målen och
samtidigt hela tiden utveckla metoderna för mätning och utvärdering av produktiviteten, kvaliteten och verkningsfullheten.
31. I syfte att utveckla metoderna för mätning av hur resultatrik den offentliga verksamheten är
och dess produktivitet inleds och resurseras ett omfattande utvärderings- och forskningsprojekt
som utnyttjar resultatet av olika aktörers utvecklingsarbete inklusive bl.a. de 20 största kommunernas produktivitetsprogramarbete samt arbetet för utveckling av produktiviteten som utförts
vid Statistikcentralen, Statens ekonomiska forskningscentral, Institutet för hälsa och välfärd och
inom projektet för hållbar produktivitet (KeTu). Enligt förslag reserveras sammanlagt 700 000
euro i statsbudgeten för åren 2011–2012.
32. I syfte att följa med utvecklingen av förutsättningarna för produktivitet bör till alla beslut gällande statsbudgeten och ramarna som förpliktar kommunerna samt till lagpropositionerna som
ges till riksdagen bifogas en separat riktgivande bedömning av inverkningarna på produktiviteten.
33. Förverkligandet av enhetlig och tillförlitlig produktivitetsuppföljning förutsätter en kraftig
utveckling av den kunskapsbas som gäller kommunernas ekonomi och verksamhet. Även informationsproduktionen inom den privata sektorn behöver utvecklas på ett sådant sätt att den möjliggör jämförbar information och därigenom en tillförlitlig jämförelse av privata och offentliga
tjänsteproducenters verksamhet.
Organisationsstrukturer och styrning
34. De strukturella ändringarna i kommun- och servicestrukturen ska fortsättas enligt riktlinjerna
för PARAS-reformen. Kommunnätet ska också i fortsättningen göras tätare genom kommunsammanslagningar. Målet för utvecklingen av kommunnätet på lång sikt bör vara bildandet av
en hållbar samhällsstruktur med beaktande av pendlingsregioner, avstånd och övriga lokala och
regionala förhållanden. Nätverket av samkommuner behöver utvecklas vidare genom att koncentrera funktioner till samkommunerna och andra samarbetsorganisationer.
35. En effektivitetsfrämjande organisationsstruktur behöver utvecklas särskilt inom hälsovården
och de övriga välfärdstjänsterna. Det är nödvändigt att utnyttja och sprida erfarenheter och förfaranden som erhållits från lyckade experiment och bästa praxis.
36. Inom statsförvaltningen är det skäl att minska på uppdelningen i olika områden och ansvarsförhållanden, s.k. silotänkande, och öka det tväradministrativa samarbetet. Dessutom bör man
diskutera alternativet att samla statsförvaltningens funktioner i större administrativa enheter,
men så att det inte blir svårare att använda tjänsterna.
37. Styrningen av hela den offentliga förvaltningen i riktning mot enhetligare verksamhetssätt och
samverkande dataadministration och datasystem behöver göras effektivare. Styrningen av kommunerna med hjälp av lagstiftning mot en bättre samverkan gällande datasystemen behöver
fortsätta. Statens koncernstyrning för ibruktagning av koncerntjänster ska stärkas.
38. En bedömning på bred basis behöver göras av sammanslagningen av statens och kommunernas
funktioner och organisationer över sektorgränserna och de administrativa nivåerna. Som följande steg ska en omfattande koncern- och organisationsstruktur för den offentliga förvaltningens dataadministrationstjänster förverkligas.
39. I syfte att säkra en stabil och förutsebar kommunekonomi utreder man, om det riksomfattande
ramförfarandet kan tas i bruk inom kommunsektorn. Kommunerna ska besluta om en utgiftsram för fullmäktiges mandatperiod som fullmäktige förbinder sig att följa. Medlemskommunerna ska uppställa finansieringsramar för samkommunerna och kommunernas övriga samarbetsorganisationer. Ramarna fastställer kommunernas betalningsandelar. Ovannämnda frågor
behöver tas i beaktande i samband med att kommunnallagen reformeras i sin helhet.
Utveckling av servicestrukturerna och -produktionsprocesserna
40. Inom den offentliga sektorn ska före år 2015 förverkligas en servicemodell med flera kanaler för
medborgarna. Syftet med modellen är att höja produktiviteten. Modellen omfattar bland annat
gemensam service, elektronisk ärendehantering som täcker de viktigaste tjänsterna, sakkunnigtjänst som digital fjärrtjänst och allmän rådgivningstjänst. Med hjälp av flerkanalsformatet strävar man efter att säkra tillgången till personliga kundtjänster för alla medborgargrupper.
41. Den offentliga förvaltningens processer förnyas och serviceproduktionen digitaliseras, datasystemen och driftskompabiliteten utvecklas på så sätt att det sker ett genombrott i digitaliseringen
före år 2015.
42. Det nationella hälso- och sjukvårdsarkivet (KanTa) bör förverkligas så snabbt som möjligt och
tillräcklig finansiering för det reserveras. Med hjälp av datateknologiprojektet för den sociala
sektorn (Tikesos) ska man trygga en enhetlig kunskapsbas för socialvården som främjar produktiviteten och uppnåendet av resultat. Vidare ska man inom sektorn skapa handlingssätt och
-strukturer som utnyttjar informationsteknik. Projektplanens funktion och finansiering ska
kontrolleras.
43. 43. Utvecklingen av elektronisk ärendehantering ska kopplas till utvecklingen av serviceproduktionens processer och målet är att göra medborgarens administrativa börda lättare och effektivisera processerna.
44. Kundernas, personalens och tjänsteleverantörernas delaktighet i utvecklingen av offentliga tjänster ska göras till en del av det innovationssystem som utvecklas för den offentliga förvaltningen.
Nya och öppna utvecklingsplattformer som överskrider förvaltningsgränserna och verksamhetsmodeller som grundar sig på olika aktörers kompanjonskap behövs särskilt för att främja serviceinnovationer.
45. Kommunerna bör uppgöra service- och kundstrategier som en del av kommunens strategiska
planering. I dem ska definieras bland annat den behöriga organisationens servicestrukturer och
processer, sättet för förverkligande av konceptet med flera kanaler, medborgarnas och kundernas deltagande i serviceproduktionen och principerna för omfördelning av produktivitetsnyttan.
I servicestrategin ska fastställas principerna för anordnande av serviceproduktionen i relation
till den egna produktionen, serviceproduktionen som sker i samarbete mellan kommunerna och
den privata serviceproduktionen enligt servicesektor. I strategin ska uppgöras en kommunspecifik helhetsinriktad verksamhetsmodell för hantering av den egna produktionen och serviceproduktionen som upphandlas av privata aktörer med hjälp av en beställar-producentmodell eller
någon annan modell som lämpar sig för kommunens förhållanden. Uppgörandet av service- och
kundrelationsstrategin bör tas i beaktande i samband med reformen av kommunallagen.
13
14
46. Förfarandena för upphandling av tjänster behöver utvecklas i en mer öppen riktning så att de
utvecklar servicemarknaden och utnyttjar innovationerna på marknaden. Inom utvecklingen av
upphandlingsväsendet uppmanas upphandlingsenheterna att samarbeta med tjänsteleverantörerna och utnyttja de anställdas expertis då upphandlingar görs samt till att öka upphandlingskompetensen. Konkurrensutsättningsprocessen bör skötas i allt större utsträckning som en elektronisk process med mindre administrativ börda och genom att utnyttja de centraliserade upphandlingsorganisationernas sakkunskap.
Utveckling av den offentliga förvaltningens IKT
47. Den gemensamma utvecklingen av den offentliga sektorn som sker med hjälp av IKT ska göras
med driftskompatibla lösningar. Kommunerna och samkommunerna samt ministerierna och
statens ämbetsverk ska genom koncernstyrning och informationsstyrning centraliserat hjälpas
och stödjas i skapandet av arkitekturer och ibruktagandet av lösningar. Varje ministerium har
i uppgift att styra utvecklingen av dataförvaltningen och dataförvaltningsprojekten inom sin
sektor.
48. De offentliga basdatalagren ska vara fritt tillgängliga för alla aktörer inom den offentliga sektorn
alltid då det är möjligt enligt lagstiftningen om dataskydd och annan lagstiftning. Avgiftsfri sökning och användning av informationen som finns i datalagren möjliggörs inom den offentliga
sektorn genom överföring av anslag och andra budgettekniska åtgärder. Kostnaderna för förädling av information som utförs separat debiteras. Allmän, kostnadseffektiv tillgång till offentliga
datalager som producerats med hjälp av offentliga medel främjas i syfte att förbättra samhällsekonomins tillväxtmöjligheter.
49. Utvecklingen, ibruktagandet, utnyttjandet och administreringen av IKT ska ordnas genom att
organisera beställningen och produktionen av den offentliga förvaltningens IKT helt och hållet
på nytt under nästa regeringsperiod. En anvisning gällande verksamhetsmodellen ska uppgöras
för kommunerna och de ska ges handledning i organiseringen av informationsförvaltningen.
50. Utvecklingen av IKT ska ses som en investering till vilken snabbt bör lösgöras och riktas tillräckliga medel för att få till stånd utveckling och ett genombrott i användningen. Ett system
utvecklas för finansiering av den offentliga sektorns IKT-investeringar. Systemet ska trygga förverkligandet av produktivitetsinvesteringar och koppla finansieringen till realiseringen av produktivitetsfördelen som fås genom investeringarna, så att den produktivitetsökning som kan
åstadkommas med IKT inte blir fördröjd.
Ledning och personal
51. Ledningen och personalen ska uppmuntras till att förbättra produktiviteten, verkningsfullheten
och resultatet. En del av produktivitetsfördelen som uppnås ska stanna hos organisationen/enheten och användas till exempel för utveckling av verksamhetsprocesserna.
52. Ibruktagande av ett resultatpremiesystem och utveckling av resultatpremiesystemen inom alla
personalgrupper uppmuntras så att en bedömningsfaktor blir ökad produktivitet. Förverkligandet av de resultatpotter som avtalats i tjänste- och arbetskollektivavtalen ska stöda främjandet av
resultatrik verksamhet inom alla personalgrupper. I syfte att höja produktiviteten främjas grundandet av nya personalfonder. Vidare ska personalens interna entreprenörskap utvecklas och
entreprenörskapet förenas med incitament.
53. Arbetslivs-, lednings- och arbetsgemenskapsfärdigheterna behöver utvecklas så att de motsvarar de nya kraven som organisationerna i sin verksamhet ställs inför. Inom ledarskapsutbildning som riktas till organisationerna inom den offentliga förvaltningen ska man i allt högre grad
beakta de nya kraven på verksamheten i organisationerna, så som flexibilitet, innovationsförmåga och utveckling av växelverkan mellan personalen och ledningen.
54. 54. Ledningens, personalens och kundernas kostnadsmedvetenhet ska stärkas bland annat
genom att utveckla kostnadsberäkningen och statistikföringen, genom uppföljning av enhets-
kostnaderna för tjänsterna och öka kostnadsuppgifternas synlighet och transparens till exempel
med hjälp av internet.
55. 5Personalens rörlighet ska främjas genom att utveckla systematiska handlingsmodeller och
utnyttja existerande möjligheter för främjande av personalens rörlighet inom den offentliga sektorn samt mellan den offentliga och den privata sektorn, till exempel med hjälp av karriärsystem,
personalcirkulation och interna arbetsmarknader för ämbetsverken.
56. Planeringen och genomförandet av produktivitetsåtgärder ska behandlas i samarbete med personalens representanter i enlighet med samarbetslagen och samarbetsavtalen. Åtgärder som ökar
produktiviteten inom statsförvaltningen ska planeras med beaktande av statsrådets principbeslut om riktlinjerna för personalpolitiken vid förändringssituationer (FM 9/01/2006).
57. Ett program för utveckling av den offentliga sektorns innovationer, produktivitet och arbetslivets kvalitet inleds inom ramen för Tekes verksamhet. Målet är att med hjälp av innovationer
främja samtidig utveckling av produktiviteten i organisationerna inom den offentliga sektorn
och arbetslivets kvalitet. Finansieringen av utvecklingen organiseras så att särdragen hos arbetsgemenskaperna inom den offentliga sektorn beaktas. I detta sammanhang utnyttjas resultatet
av gruppen Innovatiiviset edelläkävijäkaupungit (Innovativa föregångarstäder) och projektet
Kestävä tuottavuus (Hållbar produktivitet).
Främjande av sysselsättningen och bekämpande av arbetslösheten
Utbildnings- och ungdomspolitiken
58. Alla ungdomar som går ut grundskolan ska tryggas möjlighet till utbildning eller särskilda uppgifter. Studieplatserna inom yrkesutbildning riktas i första hand till dem som avlägger sin första examen. Studieplatser ska fördelas till regioner där obalansen är störst i förhållandet mellan
sökande och studieplatser. Vidare ansåg gruppen att det är viktigt att omsorgsfullt bedöma på
vilket sätt ökningen av antalet nya studieplatser under innevarande år och året innan inverkar
på hur ungdomar som går ut grundskolan får en studieplats.
59. Personer i mycket olika situationer kan delta i läroavtalsutbildning. I utbildningen kan delta till
exempel en ung person som avlägger grundläggande yrkesutbildning eller en person som avlagt
examen och skaffar sig fortbildning och som eventuellt redan tidigare varit anställd av ett läroavtalsföretag. Gruppens förslag koncentrerar sig i första hand på att utveckla den till unga riktade läroavtalsutbildningen. Målet är att göra denna utbildningsform mer lockande särskilt för
företag som anställer ungdomar, samt att ungdomar, särskilt de som löper risk att bli utslagna,
i högre grad än för närvarande kommer in i läroavtalssystemet. Det behövs många åtgärder för
att förebygga utslagning (bland annat uppsökande ungdomsarbete, verksamhet i ungdomsverkstäder och yrkesstart) vilka kan fungera som stöd för läroavtalssystemet. Gruppen konstaterade
också att frågor i anslutning till utveckling av läroavtalssystemet kan vara särskilt betydelsefulla
ur små och medelstora företags synvinkel. Utifrån dessa utgångspunkter har gruppen behandlat
bland annat följande alternativ:
— Läroavtalssystemet bör utvecklas genom att öka läroanstalternas ansvar och styrning samt genom
att utveckla samarbetet med arbetsplatserna. Läroinrättningarna ska kartlägga elevernas kunskapsbas, coacha arbetsgivaren för läroavtalsutbildning, utbilda arbetsplatshandledare samt följea intensivare med hur utbildningen framskrider på arbetsplatserna.
— Läroavtalssystemet behöver dessutom förnyas så att det blir mer fungerande för arbetsgivaren,
läroinrättningen och eleven och vidare ska procedurerna och praxis inom systemet bli flexiblare
särskilt i samband med att utbildningen utvidgas till att omfatta ungdomar som löper risk att bli
utslagna.
— Systemet behöver göras mer lockande för arbetsgivaren genom att förlägga arbetsgivarens finansiella stöd (utbildningsersättningen) till början av läroavtalsutbildningen.
15
16
60. Uppsökande ungdomsarbete är en yrkesmässig arbetsform som ligger någonstans mellan socialarbete, hälsoarbete och ungdomsarbete. Med uppsökande ungdomsarbete avses möten på
sådana verksamhetsarenor som utgör en del av ungdomarnas vardagsliv samt serviceställen med
låg tröskel. Målet är att skapa kontakt med sådana ungdomar som de existerande tjänsterna inte
når. Det uppsökande ungdomsarbetet bör utvidgas till att omfatta hela landet på kommunnivå.
Kommunerna ska förpliktas att anordna uppsökande ungdomsarbete dock så att kommunerna
samtidigt ersätts till fullo för de kostnader som detta arbete orsakar.
61. De individuella möjligheterna att avlägga en grundläggande yrkesexamen eller delar av examen
ska ökas bland annat genom att intensifiera samarbetet mellan verksamheten med ungdomsverkstäder och den grundläggande yrkesutbildning.
62. I enlighet med AKKU-ledningsgruppens förslag ska systemet med fristående examina utnyttjas effektivare inom fortbildning och vuxenutbildning och universitetens och yrkeshögskolornas
möjligheter att erbjuda delar av examina och annan undervisning som stöder livslångt lärande
utökas.
63. I syfte att göra övergången till studier snabbare, förkorta studietiderna och utveckla studiestödssystemet ska studiehandledningen för gymnasieelever stärkas och högskolornas system
för gemensam elevantagning förnyas, högskolornas system med studiestöd och studielån förnyas i en riktning som uppmuntrar snabbare slutförande av studier och gör studierna effektivare genom att öka undervisningsmängden under sommarperioden. Systemet med studiestöd
på andra stadiet ska förnyas så att studiestödet blir tillräckligt och rättvist varvid det också uppmuntrar till studier och förebygger utslagning. Personer som saknar examen eller studieplats ska
ha förtur till utbildningsplatser på det andra och tredje stadiet.
64. I syfte att främja företagsamhet ska företagarfostran stärkas inom alla utbildningsnivåer och
inom grundutbildningen och fortbildningen av lärare.
Arbetskraftspolitiken
65. Aktiveringsgraden ska upprätthållas och resurser till aktiva arbetskraftspolitiska åtgärder betonas. Utdragna arbetslöshetsperioder förhindras genom åtgärder som riktas till det inledande
skedet av arbetslöshetsperioden. Aktiveringsgraden höjs särskilt gällande långtidsarbetslösa i
syfte att bekämpa en ökning av långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden. Samtidigt är det dock nödvändigt att säkra tillräckliga förebyggande åtgärder. Aktiva åtgärder ska
riktas särskilt till de grupper som har den största risken för att arbetslösheten blir utdragen. När
det gäller ungdomar ska ett till arbetssökanden riktat sysselsättningsstöd i likhet med Sanssikortet användas som en normal åtgärd inom en aktiv arbetskraftspolitik.
66. Omfördelning av arbetskraftstjänsternas resurser i Arbets- och näringsbyråerna och effektivisering av tjänsterna särskilt genom att öka antalet elektroniska tjänster. Inom arbetskraftstjänsterna tas en så kallad servicemodell med flera kanaler i bruk i vilken elektronisk ärendehantering på nätet är den primära servicekanalen för alla arbetssökande. Personlig service ska erbjudas effektivt till dem som mest behöver den. En förändring av verksamhetssättet förutsätter att
arbetskraftstjänsterna fördelas på ett enhetligt sätt i Arbets- och näringsbyråerna. CV-banken på
arbetskraftstjänstens webbplats ska utnyttjas till fullo av såväl arbetsgivare som arbetssökande.
67. Med tanke på effektiv fördelning av Arbets- och näringsbyråernas resurser behöver arbetsfördelningen mellan Arbets- och näringsbyråerna, arbetslöshetskassorna och FPA preciseras bland
annat genom att minska på Arbets- och näringsbyråernas uppgifter som hänför sig till utlåtanden om och tillsynen över arbetslöshetsskyddet. Det är dock inte befogat att försvaga sambandet
mellan tillsynen över aktiv arbetssökning och arbetslöshetsskyddet.
68. När befolkningen i arbetsför ålder minskar är det mycket viktigt att det på arbetsmarknaden
finns en så stor grupp friska och arbetsföra personer som möjligt. Gruppen betonar särskilt
behovet att utveckla arbetskraftstjänster för personer, som är svåra att sysselsätta eller som har
bristande arbetsförmåga, och poängterar behovet av samarbete mellan de olika parterna (social-
och hälsovårdsväsendet i kommunerna, FPA och Arbets- och näringsbyråerna) samt av arbetsoch ansvarsfördelning, särskilt utveckling av den funktionsmodell som grundar sig på yrkesövergripande service som utvecklats särskilt vid servicecentren för arbetskraften. Arbetsfördelningen mellan myndigheterna måste vara sådan att den ger resultat i form av bättre hälsa
och arbetsförmåga hos långtidsarbetslösa och samtidigt hjälper dem till sysselsättning. Den av
servicecentren för arbetskraften utvecklade servicemodellen som grundar sig på yrkesövergripande service tas i bruk på de områden där det på grund av den ringa mängden kunder inte är
ändamålsenligt att grunda ett gemensamt serviceställe. Samtidigt görs finansieringen av serviceställena permanent. En utvärdering av effekterna av de nuvarande servicecentralernas funktion
skulle stöda fattandet av beslut om eventuell utveckling av en enhetligare servicecentermodell.
Inom centralernas tjänster ska kontakterna på utbildningssidan stärkas t.ex. via folkhögskolornas utbud av undervisning.
69. Det är nödvändigt att kommunerna anordnar mera sådan rehabiliterande arbetsverksamhet
som de ansvarar för och på detta sätt säkrar att arbetsrehabiliterande element alltid ingår i verksamheten. Det är nödvändigt att öka de långtidsarbetslösas möjligheter att delta i yrkesinriktad
vuxenutbildning.
70. Styrningen på riksnivå ska vara stark då arbetskraftstjänsterna reformeras och förändringarna
ska synas fullt ut i Arbets- och näringsbyråernas verksamhet.
71. Handlingsmodellerna och upphandlingsförfarandena inom arbetskraftsutbildningen ska förnyas så att de ännu bättre motsvarar de nya kompetens- och kvalitetskraven på arbetsmarknaden.
72. Samordning av sysselsättnings- och företagarpolitiken genom intensivare samarbete mellan de
offentliga arbetskraftstjänsterna och företagstjänsterna. Detta förutsätter att vissa lagar och förordningar gällande arbetskrafts- och företagstjänster och anslag samordnas och att reformen
av Arbets- och näringskontoren fortsätter med särskild fokus på att stärka företagstjänsterna. I
samband med samordningen är det viktigt att trygga bevarandet av sådana tjänster som är riktade till arbetssökande.
73. Entreprenörskap understöds bland annat genom att systemet med startpeng utvidgas till att
omfatta också stöd till företagare som inleder olika former av företagsverksamhet.
74. När efterfrågan på arbetskraft återhämtar sig utgör personer som är begränsat arbetsföra,
som har invalidpension eller får rehabiliteringsstöd en betydande arbetskraftsresurs. Begränsat arbetsföra personers deltagande i arbetet främjas och övergångsarbetsmarknaden utvecklas. Möjlighet till långvarigt sysselsättningsstöd för personer med begränsad arbetsförmåga ska
övervägas. Målet för de åtgärder som riktas till svårsysselsatta personer ska i regel vara att de
sysselsätts på den öppna arbetsmarknaden. I anslutning till detta ska kontakten till arbetstjänsterna hela tiden upprätthållas.
75. Invandrare utgör också en möjlig arbetskraftsreserv när befolkningen i arbetsför ålder minskar. Invandrarnas andel av arbetskraften är mindre än urbefolkningens, även om det finns stora
skillnader mellan invandrargrupperna. Gruppen konstaterade att heltäckande och enhetlig statistik över invandrare inte samlas in, vilket gör det svårare att uppskatta situationen. I syfte att
främja invandrarnas sysselsättning i fortsättningen är det viktigt att stärka resursplaneringen
på lång sikt. Förhållandet mellan kommunernas och statens inbördes kostnader som hänför sig
till integrering av invandrare ska utvärderas bland annat i fråga om statsandelssystemet (t.ex.
utgifter för utkomststöd till invandrare som ersätts i sin helhet till kommunerna). Invandrarnas
andel av kommuninvånarna ska beaktas bättre än i nuläget i statsandelssystemet. Vidare bör
koordineringen av anslagen och förvaltningsområdena ökas. Verkningarna av de olika försöken
med anordnande av integrering och finansiering bör undersökas och utifrån resultatet göras en
bedömning av möjligheten att utvidga användningen av testmodellerna också till andra orter.
17
18
Socialskyddet och arbetsmarknaden
76. Flitfällorna i socialskyddssystemet ska avlägsnas. För att kunna täcka sina boendeutgifterna är
många personer som lever på arbetsmarknadsstöd tvungna att ty sig till utkomststöd varvid
incitamenten för sysselsättning blir svagare. I det här sammanhanget är det exceptionellt svårt
att samordna utkomstskydds- och incitamentaspekterna. En lösning som har föreslagits är att
anvisa sådana bostadäder som uppförts med offentligt stöd i högre grad än tidigare till personer
som under en lång tid levt på utkomststöd.
77. Arbetslöshetsskyddssystemet behöver förnyas så att det blir tydligare och mer aktiverande. Det
är möjligt att göra systemet mer aktiverande. I det skedet när man har kunskap om de nyligen
gjorda reformernas verkningar är det möjligt att utvärdera hur nödvändiga förändringar i fråga
om arbetslöshetsskyddet och förpliktande arbetssökning är. Sett ur synvinkeln för aktivering av
arbetssökningen och tryggande av utkomsten är det nödvändigt att göra socialskyddssystemet
entydigare och mer fungerande också i övrigt.
78. Stödjande av sysselsättningen av äldre arbetstagare. Det sakkomplex som avtalades i det socialpolitiska inkomstavtalet år 2009 blir föremål för ny behandling år 2011.
Hur sysselsättningsgraden och yrkeskarriären påverkas av avbrott i arbetslivet.
79. Gruppen har diskuterat behovet att minska de negativa effekter på yrkeskarriären som avbrott i
arbetslivet har. I detta sammanhang konstaterar gruppen att det allmänna målet är att korta ner
de långa avbrotten. I syfte att höja sysselsättningsgraden för mödrar med barn under 6 år föreslår gruppen att möjligheterna till deltidsarbete för föräldrar med barn under 6 år förbättras och
användningen av dagvårdsarrangemang som stödjer detta främjas.
80. I syfte att höja sysselsättningsgraden ska den arbetsföra befolkningens arbetsförmåga stödjas i
enlighet med de förslag som Ahtelas arbetsgrupp gjort.
Utvärdering av politikåtgärdernas verkningsfullhet
81. Gruppen betonar också vikten av att politikåtgärderna är verkningsfulla. I Finland har relativt
få undersökningar om sysselsättande åtgärders verkningsfullhet gjorts och därför är det svårt att
göra en helhetsbedömning av åtgärdernas verkningsfullhet. Gruppen anser att det är nödvändigt
att utföra och utnyttja den här typen av undersökningar såväl i förhandsplaneringen av åtgärder
som utvärderingen av dem i efterhand.
Köpkraft och konkurrenskraft
82. För att det ska vara möjligt att öka den ekonomiska tillväxten i Finland, trygga finansieringen av
välfärdstjänsterna och höja medborgarnas köpkraft är det viktigt att det finns lönsamma företag i Finland som sysselsätter finländare och betalar skatt i Finland. Globaliseringen och den
internationella konkurrensen om rörliga produktionsfaktorer, särskilt kapital, har bidragit till
att förändra företagens verksamhet och beskattningens inverkan på företagens beslut. Även om
företagens beslut om placering påverkas av många faktorer, till exempel närheten till marknaden och transportkostnaderna, arbetskraftskostnaderna, tillgången på kompetent arbetskraft, en
fungerande infrastruktur och ett tryggt samhälle, är multinationella företags beslut om vinstfördelning och investeringar i hög grad beroende av den internationella beskattningsmiljön. På
grund av internationaliseringen av företagens verksamhetsmiljö har samfundsskattens inverkan särskilt på den geografiska placeringen av produktionen ökat. En konkurrenskraftig nivå på
samfundsskatten är en ännu viktigare förutsättning än tidigare för att lönsam företagsverksamhet placeras i Finland. Finland bör följa med hur samfundsbeskattningen utvecklas inom EU.
83. En utvidgning av skattebasen är en central förutsättning för att beskattningen ska utvecklas i en
riktning som höjer företagsverksamhetens och arbetets lönsamhet samt produktiviteten. Skat-
tebasens omfattning möjliggör rimliga skattesatser. Bland annat skattestöd, den ekonomiska
gråzonen och så kallade skatteparadis bidrar till att göra skattebasen smalare. Skattebasen bör
utvidgas så att det är möjligt att utveckla beskattningen så att den bidrar till höjd sysselsättning
och produktivitet. I samband med detta är det nödvändigt att genast inleda en kritisk granskning av skattestöden och -lättnaderna.
84. I Finland är vikten av kompetens och mänskligt kapital som förutsättningar för att produktiviteten ska växa redan erkänd, men hittills har den så gott som enda slutsatsen varit att öka mängden högre utbildning. Det är dock allt mer uppenbart att det mänskliga kapitalet eller kunnandet
i allt högre grad behöver kartläggas och uppdateras både i arbetslivet och vid sidan om arbetet
eftersom omvärlden och uppgifterna förändras snabbt. Den tilltagande akademiska arbetslösheten pekar också på att den nytta som fås av ett större antal personer som avlagt högre utbildning inte längre är särskilt stor. Produktivitetstillväxten som baserat sig på kompetens har hittills i alltför hög grad varit beroende av formell utbildning. En tillväxtstrategi på bred bas och en
hållbar förbättring av konkurrenskraften förutsätter att hela befolkningens kompetensnivå höjs.
85. Strängare beskattning på grund av sysselsättningsorsaker bör undvikas. En sänkning av marginalskattegraderna vid beskattningen av arbetsinkomst ger bättre avkastning på utvecklingen
av det mänskliga kapitalet. Detta är av betydelse i sådana förhållanden där upprätthållande och
utveckling av kompetensen under arbetskarriären är mycket viktig. Vidare bör skillnaden mellan marginalskattegraderna i fråga om förvärvsinkomster och kapitalinkomster minskas.
Arbetskarriärer
Åtgärderna som syftar till att förlänga arbetskarriärerna kan indelas i två grupper: åtgärder som gäller utveckling av arbetslivet och åtgärder som gäller utveckling av pensionssystemen. Utvecklingen
av arbetslivet har utifrån arbetslivsgruppens (den s.k. Ahtelas arbetsgrupp) arbete beretts av trepartsgrupper under ledning av social- och hälsovårdministeriet, arbets- och näringsministeriet och
undervisnings- och kulturministeriet.
Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna beslutade den 5 maj 2010 att utvidga uppgifterna
när det gäller beredningen av utvecklingen av pensionssystemen. Den förväntade livslängden har ökat
snabbare än förutsett och håller på att leda till en betydligt större minskning av pensionerna än vad
som uppskattades i samband med pensionsreformen år 2005, om arbetskarriärerna inte i motsvarande grad blir längre. Detta har en negativ effekt på pensionernas köpkraft och på skatteintäkterna.
Vidare konstaterade regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna att frågan om arbetskarriären, vid sidan av frågorna om skatter, utgifter och förbättrad produktivitet för ekonomin och snabbare
tillväxt, är av central betydelse för hantering av den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott. Parterna är medvetna om att alla dessa faktorer kommer att vara nödvändiga då man vidtar balanserande
åtgärder efter recessionen i syfte att säkra den offentliga ekonomins hållbarhet.
Utifrån detta uppställdes tre mål för arbetsgruppen som behandlar arbetskarriären i samband med
reformen av arbetspensionssystemet:
— En tillräcklig nivå på arbetspensionsförmånerna ska tryggas i förhållanden där livslängdskoefficienterna bidrar till att sänka framtida pensioner i mycket högre grad än uppskattat.
— Hållbarheten hos finansieringen av arbetspensionssystemet ska tryggas genom utveckling av arbetspensionsavgifterna på så sätt att förutsättningarna för sysselsättning och ekonomisk tillväxt inte
försvagas.
— För att de två ovannämnda målen ska kunna uppnås måste den genomsnittliga pensionsåldern
stiga tillräckligt mycket.
Arbetskarriärgruppen har i uppdrag att fastställa nya minimimål och kartlägga alternativen för
utveckling av arbetspensionssystemet i syfte att uppnå de ovannämnda målen utan att ta ställning
till enskilda alternativ. Utifrån dessa mål är det möjligt att fastställa riktlinjerna för arbetspensionsreformen.
19
20
Ingen bestämd tid utsattes för arbetskarriärgruppens beredningsarbete, vilket var fallet med de
övriga grupperna som bereder programmet för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Gruppens arbete pågår ännu. Ett sammandrag av de bakgrundsutredningar som hittills gjorts eller överenskommits i gruppen samt vissa observationer har presenterats i en bakgrundspromemoria.
Arbetslöshetsförsäkringsfondens ekonomi
86. För att trygga arbetslöshetsförsäkringsfondens likviditet och balansera förändringar i arbetslöshetsförsäkringsavgifterna som beror på konjunktursvängningar i landets ekonomi har fonden en konjunkturbuffert. Arbetslöshetsförsäkringsfondens konjunkturbuffert ska enligt förslag
höjas. Konjunkturbuffertens maximibelopp höjs från ett belopp som motsvarar utgifterna för en
arbetslöshetsgrad om 3,6 procentenheter till ett belopp som motsvarar utgifterna för en arbetslöshetsgrad om 5,0 procentenheter. Samtidigt konstateras tydligt att avgifterna inte får fastställas så höga eller låga att buffertens maximibelopp överskrids enligt de vid fastsällandet tillgängliga uppskattningarna av finansministeriet. I syfte att trygga en stabil betalningsutveckling för
arbetslöshetsförsäkringsavgifterna är det dock möjligt att en gång under en period på tre år fastställa avgifterna på en sådan nivå att de enligt prognoserna leder till att bufferten överskrids.
87. Definitionen av konjunkturbufferten ska också ändras så att principerna för användning av bufferten förtydligas. Arbetslöshetsförsäkringsfonden kan överväga att använda konjunkturbufferten inom de gränser som lagen ställer. Målet med konjunkturbufferten är att säkerställa stabiliteten i avgifterna och finansieringen av arbetslöshetsförmåner. Ansökningar gällande arbetslöshetsförsäkringsavgifterna ska basera sig på detta mål. Tillgångarna och skulderna som finns
i konjunkturbufferten hanteras på samma sätt. Skuldbeloppet kan överskrida buffertens maximibelopp, om skuldbeloppet har prognostiserats till högst lika stort som buffertens maximibelopp utifrån finansministeriets prognoser som var tillgängliga vid den tidpunkt då avgifterna
fastställdes.
88. Arbetslöshetsförsäkringsfondens utgifter finansieras med arbetslöshetsförsäkringsavgifterna och
avkastningen från placeringsverksamhet med dem och vid behov genom att ta lån. Principerna
för fastställandet av arbetslöshetsförsäkringsavgiften föreslås ändras så att i lagen fastställs de
gränser inom vilka arbetslöshetsförsäkringsavgiftens belopp kan bestämmas genom förordning
av statsrådet. Det föreslås att om det sammanlagda beloppet av löntagarens arbetslöshetsförsäkringsavgift och arbetsgivarens genomsnittliga avgift understiger 1,50 procent eller överstiger 3,30
procent, ska om betalningsprocenten bestämmas i lag.
89. Det föreslås att regleringen av minimibeloppet för löntagarens arbetslöshetsförsäkringsavgift
förenklas genom att bestämma det till 0,10 procent.
90. Vidare förslås att 4 a § i lagen ändras så att finansieringsandelarna för tilläggsdagar inte ändras
för åren 2011–2014.
SNELLMANSGATAN 1, HELSINGFORS
PB 23, 00023 STATSRÅDET
tfn 09 16001, 09 57811
fax 09 1602 2165
julkaisut@vnk.fi
www.vnk.fi/julkaisut
ISBN (Tryck) 978-952-5896-41-1
ISBN (PDF) 978-952-5896-42-8
ISSN 0782-6036
