Handledarsida
Fallet illustrerar en mycket vanlig klinisk situation där man accidentellt upptäckt förhöjda
transaminaser.
Syftet är att diskutera hur man utreder förhöjda transaminaser mot bakgrund av de viktigaste
differentialdiagnoserna (alkohol, NAFLD, läkemedel, viral hepatit, autoimmuna leversjukdomar och
ärftliga metabola leversjukdomar). Anamnesen och kompletterande laboratorieprover är mycket
viktiga. Diskussion bör också ske kring om bilddiagnostisk utredning är motiverad.
I det specifika fallet finns en del som talar för att orsaken är alkohol, exempelvis ASAT/ALAT >1, tydlig
GT-stegring och hypertriglyceridemi. Alternativa förklaringar till dessa fynd finns dock, cirros resp.
metabola syndromet. Det senare medför också att NAFLD är en sannolik orsak till
transaminasstegringarna. Hur gör man för att differentiera mellan alkoholgenes och NAFLD?
Läkemedel, t ex behandling med statiner, kan också vara en rimlig orsak och hur man kan komma
fram till att det rör sig om läkemedelsbiverkan bör också diskuteras. Hepatit C är inte osannolikt då
patienten troligen erhöll blodtransfusion år 1989.
Möjligheterna att ge effektiv specifik behandling, såväl livsstilsåtgärder som farmakologisk, vid olika
typer av leversjukdomar har ökat under senare år och bör diskuteras.
Oberoende av vilken leversjukdom det rör sig om är det viktigt att värdera om cirros har utvecklats.
Vilka metoder kan användas för detta ändamål och vilken diagnostisk precision har dessa?
Det kan tyckas onödigt att värdera förekomst av cirros i ett skede då patienten är asymtomatisk. Man
bör dock diskutera vilka åtgärder man ska genomföra som screening (ultraljud för tidig upptäckt av
hepatocellulär cancer och gastroskopi för upptäckt av esofagogastriska varicer) om cirros föreligger
och evidensen för att dessa åtgärder är till nytta.
