2011:22 2011:22 - Länsstyrelserna

NATURVÅRDSENHETEN
Inventering av gaddsteklar på Ängsö,
Ridön och Aggarön i Västmanlands län
Mångfalden i hagmarker före restaurering och i byggnader
med vasstak
Författare: N. Erik Sjödin
2011:22
2011:22
Titel: Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön i Västmanlands län.
Mångfalden i hagmarker före restaurering och i byggnader med vasstak.
Författare: N. Erik Sjödin, Knus Natur
Naturskötsel
Naturvårdsenheten
Länsstyrelsen i Västmanlands Län
512-3678-12
Kartmaterial: © Bakgrundskartor Lantmäteriet dnr 106-2004/188
Omslagsbild: Rosentapetserarbi Megachile centuncularis på vildstekelholk, N. Erik
Sjödin, Knus Natur.
Foto: N. Erik Sjödin, Knus Natur
Tryckning: Länsstyrelsen i Västmanlands län
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Förord
Varje länsstyrelse ansvarar, inom ramen för arbetet med skötsel och förvaltning av
skyddade naturområden, för att regelbundet följa upp naturtillståndet i länets
Natura 2000-områden, statlig bildade naturreservat och nationalparker
(Naturvårdsverket 2010). I uppdraget ingår också att följa upp hur större
skötselåtgärder som bekostas av anslaget för biologisk mångfald påverkar naturen
i områdena. Därigenom kvalitetssäkras skötseln och bevarandet av de arter och
naturtyper som finns i de skyddade områdena.
År 2009-2014 genomförs flera stora restaureringsinsatser i Mälarregionen, som en
del av Life+ Nature-projektet MIA (Lake Mälaren Inner Archipelago – restoration
and management). Projektet drivs av Länsstyrelsen i Västmanlands län
tillsammans med Länsstyrelserna i Södermanlands och Uppsala län, Sveaskog och
Upplandsstiftelsen. I MIA-projektet ingår 42 Natura 2000-områden som alla
ligger i anslutning till Mälaren. I projektet återskapas många naturmiljöer där
naturvärden successivt har minskat under de senaste decennierna. Dessutom görs
områdena mer besöksvänliga genom förbättrade stigsystem samt byggande av
vindskydd och fågelplattformar m.m.
Den här inventeringen är finansierad och beställd av projekt MIA och
Länsstyrelsen i Västmanlands län. Inventeringen syftar till att ge ökad kunskap
om gaddstekelfaunans utbredning samt att utgöra underlag för utvärdering av
skötselåtgärdernas påverkan på gaddstekelfaunan. De ytor som restaureras inom
projekt MIA kommer att återinventeras vid åtminstone ett tillfälle (år 2013-2014).
Liselott Sjödin Skarp
T.f. enhetschef
Niclas Bergius
Projektledare MIA
1
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
2
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Innehåll
Sammanfattning .................................................................................................... 7
1
Bakgrund ....................................................................................................... 9
1.1 Uppdraget ............................................................................................... 9
1.2 Bin och andra gaddsteklar inom svensk naturvård .............................. 10
3.1.4 Fjärilar ................................................................................................................. 21
3.2
Generella drag vad gäller vegetation ................................................... 21
3.2.1
3.2.2
3.2.3
3.2.4
3.2.5
3.2.6
4.1.3
4.1.4
4.2.2
4.2.3
4.2.4
4.3.2
4.3.3
4.3.4
4.4
Ängsö, Stora Näs ................................................................................. 31
4.4.1
4.4.2
4.4.3
4.4.4
4.5.2
4.5.3
4.5.4
4.6
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 37
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 38
Hotbild................................................................................................................. 39
Skötselråd ........................................................................................................... 39
Ängsö, Ängstäppan, Storslåttern V 700 m ........................................... 39
4.8.1
4.8.2
4.8.3
4.8.4
4.9
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 36
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 36
Hotbild................................................................................................................. 37
Skötselråd ........................................................................................................... 37
Ängsö, Enekullabacken V .................................................................... 37
4.7.1
4.7.2
4.7.3
4.7.4
4.8
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 31
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 31
Hotbild................................................................................................................. 32
Skötselråd ........................................................................................................... 32
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 33
Hotbild................................................................................................................. 34
Skötselråd ........................................................................................................... 35
Ängsö, Enekullabacken Ö .................................................................... 36
4.6.1
4.6.2
4.6.3
4.6.4
4.7
Ohävdsarter på Ängsö ........................................................................................ 21
Dynamik och torrbacksarter på holmar på Ängsö ............................................... 22
Näringsutnyttjande växter ................................................................................... 22
Vårblomning och lundkaraktär på Ridön och Aggarön ........................................ 22
Hävd – ett sätt att sätta konkurrensen ur spel..................................................... 22
Dynamik i restaurerbara gräsmarker .................................................................. 23
Hotbild................................................................................................................. 25
Skötselråd ........................................................................................................... 25
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 27
Hotbild................................................................................................................. 28
Skötselråd ........................................................................................................... 28
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 29
Hotbild................................................................................................................. 30
Skötselråd ........................................................................................................... 31
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 39
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 40
Hotbild................................................................................................................. 40
Skötselråd ........................................................................................................... 40
Ängsö, Kocktorpshagen ....................................................................... 41
4.9.1
4.9.2
4.9.3
4.9.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 41
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 41
Hotbild................................................................................................................. 43
Skötselråd ........................................................................................................... 43
4.10 Ängsö, Blånusberget ............................................................................ 43
4.10.1
4.10.2
4.10.3
4.10.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 43
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 44
Hotbild................................................................................................................. 45
Skötselråd ........................................................................................................... 45
4.11 Ängsö, Ektorpshagen Ö ....................................................................... 45
4.11.1 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 45
4.11.2 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 46
3
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.11.3 Hotbild................................................................................................................. 46
4.11.4 Skötselråd ........................................................................................................... 46
4.12 Ängsö, Lilla Näs-hagen V ..................................................................... 47
4.12.1 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 47
4.12.2 Hotbild................................................................................................................. 47
4.12.3 Skötselråd ........................................................................................................... 48
4.13 Ängsö, Lilla Näs-hagen N ..................................................................... 48
4.13.1
4.13.2
4.13.3
4.13.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 48
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 48
Hotbild................................................................................................................. 49
Skötselråd ........................................................................................................... 49
4.14 Ängsö, Klockartorpsbacken .................................................................. 49
4.14.1
4.14.2
4.14.3
4.14.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 49
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 49
Hotbild................................................................................................................. 49
Skötselråd ........................................................................................................... 49
4.15 Ängsö, Eskilshage ................................................................................ 50
4.15.1
4.15.2
4.15.3
4.15.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 50
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 50
Hotbild................................................................................................................. 52
Skötselråd ........................................................................................................... 52
4.16 Ängsö, Eskilstorp.................................................................................. 53
4.16.1
4.16.2
4.16.3
4.16.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 53
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 54
Hotbild................................................................................................................. 55
Skötselråd ........................................................................................................... 55
4.17 Ridön, Västeräng.................................................................................. 55
4.17.1
4.17.2
4.17.3
4.17.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 55
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 56
Hotbild................................................................................................................. 57
Skötselråd ........................................................................................................... 57
4.18 Ridön, Flaggbacken ............................................................................. 57
4.18.1
4.18.2
4.18.3
4.18.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 57
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 57
Hotbild................................................................................................................. 57
Skötselråd ........................................................................................................... 58
4.19 Ridön, väster om Enbacken ................................................................. 58
4.19.1
4.19.2
4.19.3
4.19.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 58
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 59
Hotbild................................................................................................................. 60
Skötselråd ........................................................................................................... 60
4.20 Ridön, Djurhagen ................................................................................. 60
4.20.1
4.20.2
4.20.3
4.20.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 60
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 61
Hotbild................................................................................................................. 61
Skötselråd ........................................................................................................... 61
4.21 Ridön, Kurövägshagen ......................................................................... 61
4.21.1
4.21.2
4.21.3
4.21.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 61
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 63
Hotbild................................................................................................................. 63
Skötselråd ........................................................................................................... 63
4.22 Ridön, Lövhällen ................................................................................... 63
4.22.1
4.22.2
4.22.3
4.22.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 63
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 63
Hotbild................................................................................................................. 63
Skötselråd ........................................................................................................... 64
4.23 Ridön, Ridö gård Ö ............................................................................... 64
4.23.1 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 64
4.23.2 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 64
4
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.23.3 Hotbild................................................................................................................. 65
4.23.4 Skötselråd ........................................................................................................... 65
4.23.5 Skötselråd ........................................................................................................... 65
4.24 Ridön, Enbacken .................................................................................. 65
4.24.1
4.24.2
4.24.3
4.24.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 65
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 66
Hotbild................................................................................................................. 67
Skötselråd ........................................................................................................... 67
4.25 Ridön, Lövängen .................................................................................. 68
4.25.1
4.25.2
4.25.3
4.25.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 68
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 68
Hotbild................................................................................................................. 70
Skötselråd ........................................................................................................... 70
4.26 Aggarön, Storängsbacken N ................................................................ 70
4.26.1
4.26.2
4.26.3
4.26.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 70
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 71
Hotbild................................................................................................................. 72
Skötselråd ........................................................................................................... 72
4.27 Aggarön, Storängsbackens västra brynmiljö ........................................ 72
4.27.1
4.27.2
4.27.3
4.27.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 72
Ekologisk särprägel ......................................................................................... 72
Hotbild................................................................................................................. 73
Skötselråd ........................................................................................................... 73
4.28 Aggarön, Storängsbackens glänta ....................................................... 74
4.28.1
4.28.2
4.28.3
4.28.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 74
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 74
Hotbild................................................................................................................. 75
Skötselråd ........................................................................................................... 75
4.29 Aggarön, Storängsbacken S ................................................................ 75
4.29.1
4.29.2
4.29.3
4.29.4
Områdesbeskrivning ........................................................................................... 75
Ekologisk särprägel ............................................................................................ 75
Hotbild................................................................................................................. 76
Skötselråd ........................................................................................................... 76
5
Referenser ................................................................................................... 78
6
Slutord .......................................................................................................... 81
Appendix
Kartbilagor
5
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
6
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Sammanfattning
N. Erik Sjödin har, genom Knus Natur, inventerat gaddsteklar i naturreservaten
Engsö och Ridö-Sundbyholmsarkipelagen i Västmanlands län. Inventeringen
beställdes av Länsstyrelsen, som löpande följer upp naturtillståndet och skötseln i
skyddade naturområden, och det delvis EU-finansierade projektet Life+ Natureprojektet Lake Mälaren Inner Archipelago – restoration and management (MIA).
Projekt MIA pågår år 2009-2014 och försöker genom skötselåtgärder återskapa
många av de naturmiljöer där naturvärdena successivt minskat de senaste
decennierna.
Med gaddsteklar avses i den här inventeringen bin, getingar, myror och
grävsteklar. Även vissa fjärilar har noterats. Inventeringen omfattar 5 byggnader
med vasstak och 29 gräsmarker, varav 25 restaureras genom projekt MIA. Syftet
med inventeringen var att ge ökad kunskap om gaddstekelfaunans utbredning
samt att utgöra underlag för utvärdering av skötselåtgärdernas påverkan på
gaddstekelfaunan. De ytor som restaureras inom projekt MIA kommer att
återinventeras vid åtminstone ett tillfälle (år 2013-2014).
Inventeringen har baserats på tre olika metoder; 1) utlägg av ekologiska transekter
(50-meterstransekter vars antal bestäms av områdets storlek), 2) utplacering av
stekelholkar (trap-nests), invid byggnader med vasstak och i områden med grova
träd, vilka vittjades och kläcktes fram efter vintern, 3) utplacering av ölfällor i
trädklädda marker för att uppskatta förekomsten av sociala getingar. I samband
med in- och utsättning av stekelholkarna observerades förekomst av myror på
träden. Samtliga fynduppgifter är inrapporterade i Artportalen. Kategori i
rödlistan följer Gärdenfors (2010).
Mångfalden i restaureringsmarkerna var relativt låg. Merparten av de fynd som
rapporterades från Ridön på 1990-talet (se ex. Nilsson 1991) återfanns dock på
Ängsö, Ridön eller Aggarön. Åtta rödlistade arter påträffades, samt en art ny för
Västmanlands län. De två enskilt mest spännande fynden var observationen av
klöverhumla (Bombus distinguendus) vid Lövängen, Ridön och väggcitronbi
(Hylaeus pictipes) som kläcktes från ett hus med vasstak vid Labbarn, Ängsö.
Många av de områden som inventerats på Ängsö är gräsmarker som visserligen
oftast är öppna, men som antingen är relativt kvävepåverkade från omgivande
åkrar eller som under många år stått utan hävd. Detta har satt sin prägel på faunan
och bland annat kan vissa humle- och fjärilsarter ha gynnats av den obefintliga
hävden. På Ängsö var avstånden mellan gräsmarker generellt korta vilket
avspeglar sig i en mångfald av arter, särskilt humlor, som har möjlighet att flyga
mellan boplatsmiljöer i hög gräsvegetation och örtrika närliggande områden.
På Ridön och Aggarön var områdena ofta mycket slutna, mer eller mindre
lundartade och lövskogsrika. Sådana miljöer är generellt inte gynnsamma för bin
då den solexponerade säsongen är kort och markförhållandena dåliga för
markbyggande bin. Däremot var populationerna av bålgeting och mellangeting
mycket stora, och flera solitära getingar som inte setts i länet på 20 år påträffades.
7
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
8
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
1
Bakgrund
1.1
Uppdraget
Uppdraget var att undersöka gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön, dels i
anslutning till fem byggnader med vasstak, dels i 29 gräsmarker varav flera
saknade hävd och hyste hög krontäckning. Beställningen gjordes av Länsstyrelsen
i Västmanlands län och det delvis EU-finansierade Life+ Nature-projekt Lake
Mälaren Inner Archipelago – restoration and management (MIA). Syftet med
inventeringen var att öka kunskapen om Ängsö- och Ridöarkipelagens stekelfauna
samt att ge en bild av hur gaddstekelfaunan såg ut i 25 gräsmarker som år 20092014 restaureras inom projekt MIA. Genom att vid åtminstone ett tillfälle, år 2013
eller 2014, upprepa inventeringen efter det att planerade skötselåtgärder
genomförts kan man undersöka om och hur åtgärderna påverkar
gaddstekelfaunan.
Projekt MIA drivs av Länsstyrelsen i Västmanlands län tillsammans med
länsstyrelserna i Södermanlands och Uppsala län, Sveaskog och
Upplandsstiftelsen. MIA-projektet omfattar 42 Natura 2000-områden som alla
ligger i anslutning till Mälaren. I projektet återskapas många naturmiljöer där
naturvärden successivt har minskat under de senaste decennierna. Dessutom görs
områdena mer besöksvänliga, bland annat genom förbättrade stigsystem samt
byggande av vindskydd och fågelplattformar. Mer information om projektet finns
på MIA:s webbplats (projektwebbar.lansstyrelsen.se/life-mia).
Samtliga inventerade områden ingår i Natura 2000, EU:s nätverk av skyddade
områden, och skyddas som naturreservat (Engsö resp. Ridö-Sundbyholmsarkipelagen). De omfattas därmed av Länsstyrelsens löpande uppföljning i
naturskyddade områden, där naturtillståndet och större skötselåtgärder som
finansieras av Naturvårdsverkets anslag för biologisk mångfald följs upp i syfte
att kvalitetssäkra skötseln och bevarandet av de arter och naturtyper som finns i de
skyddade områdena (Naturvårdsverket 2010).
Merparten av de inventerade områdena är klassade som, eller har som mål att på
sikt och/eller efter lämpliga skötselåtgärder kunna klassas som, Natura 2000naturtyperna trädklädda betesmarker (9070), lövängar (6530), slåtterängar (6510)
eller silikatgräsmarker (6270). Naturtypskartor för länets Natura 2000-områden,
visande på var de idag naturtypsklassade markerna är belägna, finns på
Länsstyrelsens webbplats (www.lansstyrelsen.se/vastmanland). För mer
information om Natura 2000, definition av naturtyperna och uppföljningen i
skyddade områden, se Naturvårdsverkets webbplats (www.naturvardsverket.se).
Bifogade kartor visar på var de inventerade områdena är belägna, vilka som
omfattas av projekt MIA och målnaturtypen inom MIA (kallas här målhabitat,
öppen betesmark avser 6270). Vissa av MIA-ytorna är dock redan idag
naturtypsklassade, liksom de tre av de fyra områden som inte omfattas av MIA (se
tabell 1).
9
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
1.2
Bin och andra gaddsteklar inom svensk naturvård
Gaddsteklar (Aculeata) en väl avgränsad grupp bland midjesteklarna, som
karaktäriseras av att de utvecklat gadd. Gaddsteklarna rymmer bland annat
familjerna guldsteklar, myror, getingar, sammetssteklar, pansarsteklar, dolksteklar, planksteklar, vägsteklar och Apoidea (bilika stekar inkl. bin, Anthophila).
I den här inventeringen hanteras myror, getingar, kackerlackssteklar, sandsteklar,
grävsteklar och bin (se figur 1).
Bin (Anthophila) är en systematiskt välavgränsad grupp bland gaddsteklarna
(Aculeata), som till skillnad från släktingarna samlar pollen från blomväxter till
sina larver. Till bin räknas familjerna korttungebin (Colletidae), vägbin
(Halicitdae), grävbin (Andrenidae), sommarbin (Melittidae), byxbin
(Dasypodaidae), buksamlarbin (Megachilidae) och långtungebin (Apidae).
Sistnämnda inkluderar bland annat underfamiljen Apinae, till vilken våra 40
humlor (släktet Bombus) räknas samt vårt enda sociala bi, honungsbiet (Apis
mellifera). Det är i stort sett bara honungsbiet som odlas (jfr begreppet tambi),
varför de övriga brukar kallas vildbin. Gruppen vildbin är viktiga pollinerare av
vilda växter och odlad gröda (Kearns & Inouye, 1997; Klein et al., 2007).
SPHECIDAE
sandsteklar
3 arter
(2 släkten)
CRABRONIDAE
grävsteklar
154 arter
(32 släkten)
SCOLIIDAE
dolksteklar
1 art
(1 släkte)
FORMICIDAE
myror
77 arter
(20 släkten)
POMPILIDAE
vägsteklar
62 arter
(15 släkten)
AMPULICIDAE
kackerlackssteklar
1 art
(1 släkte)
VESPIDAE
getingar
51 arter
(14 släkten)
APOIDEA
bilika
steklar
VESPOIDEA
getinglika
steklar
CHRYSIDIDOIDEA
guldsteklar
57 arter
(12 släkten)
TIPHIIDAE
pansarsteklar
6 arter
(3 släkten)
ACULEATA
gaddsteklar
ICHNEUMONIDEA
parasitsteklar
APOCRITA
midjesteklar
MUTILLIDAE
sammetssteklar
2 arter
(2 släkten)
SAPYGIDAE
planksteklar
4 arter
(1 släkte)
SYMPHYTA
växtsteklar
bl.a.
TENTHREDINIDAE
bladsteklar
HYMENOPTERA
stekar
Figur 1. Gaddsteklar (Aculeata) är midjeförsedda steklar med gadd. Figuren visar på
antalet arter per familj i Sverige, samt vilka familjer som omfattas av inventeringen (blå
punkt).
10
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Från Sverige finns 290 biarter angivna, men ett stort antal av dessa har de senaste
decennierna minskat i individtäthet och utbredning (35 % finns representerade på
rödlistan, Gärdenfors et al. 2010), i Sverige såväl som i Europa (Kearns & Inouye,
1997; Allen-Wardell et al., 1998; Kearns et al., 1998; Cane & Tepedino, 2001;
Kevan & Phillips, 2001; Packer & Owen, 2001; Roubik, 2001; Thomson, 2001;
Carvell, 2002; Goulson et al., 2005; Biesmeijer et al., 2006). Gruppen är generellt
beroende av öppna miljöer, där en viktig traditionell miljö tros vara svämmade
vattendrag (Linkowski et al., 2004b). Anledningen till att bifaunan gått tillbaka är
i många fall att markanvändningen förändrats och att traditionella metoder bytts ut
mot mer rationella. En förändring som inte diskuterats i samma utsträckning är
hur landskapet förändrats. Det är otvivelaktigt så att skogen tätnat och brett ut sig
i landskap med skogs- och mellanbygd, medan öppna landskap mer påverkats av
rationella brukningsmetoder, eutrofiering och minskad blom- och växtrikedom
(Appelqvist et al., 2001; Linkowski et al., 2004b).
MEGACHILIDAE
buksamlarbin
51 arter
(11 släkten)
MELITTIDAE
sommarbin
6 arter
(2 släkten)
ANDRENIDAE
grävbin
63 arter
(3 släkten)
ANTHOPHORINAE
specialistbin
50 arter
(8 släkten)
APIDAE
långtungebin
COLLETIDAE
korttungebin
23 arter
(2 släkten)
DASYPODAIDAE
byxbin
3 arter
(1 släkte)
HALICTIDAE
vägbin
59 arter
(5 släkten)
APINAE
sociala bin
42 arter
(2 släkten)
Figur 2. Livets träd efter (Grimaldi m.fl. 2005). Bin (Anthophila) är håriga gaddsteklar vars
larver huvudsakligen föds upp på pollen. Bin delas in i åtta familjer där de äldsta
grupperna har kort tunga medan de senast uppkomna grupperna utvecklat speciella
pollensamlingsorgan, boparasitisk (göklik) livsstil eller socialt leverne (Brady et al. 2011).
Figuren visar antalet arter i Sverige som ryms i familjerna (inom parentes antalet arter i
Västmanland), samt vilka familjer som omfattas av inventeringen (blå punkt).
Såsom ettåriga och beroende av höga blomtätheter kan bin förmodas reagera
snabbt på nämnda typer av förändringar. Förekomst av blomspecialiserade vildbin
kan därför ses som en kvittens för kontinuitet av livskraftiga populationer för en
viss växt. Det finns dock flera förklaringar till att en blomspecialiserad biart inte
finns, trots att dess värdväxt finns. Exempelvis kan en växtpopulation sakna
specialistblomsökaren på grund av att värdväxtpopulationen minskat så att dess
bidrag i form av pollen sjunkit under kritiska resursnivåer för värdbiet (Larsson,
2006; Larsson & Franzén, 2006). En annan orsak kan vara att växtpopulationen
11
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
historiskt passerat en s.k. ”flaskhals” och nu är stadd under utbredning. En annan
liknande funktionell grupp av biarter som kan ses som indikatorer är
specialiserade boparasiter. Förekomsten av sådana boparasiter indikerar lång
kontinuitet hos värdbiartens population och att dess population är livskraftig
(Nilsson, 2007). Detta är särskilt tydligt i grustäkter, där boplatser i sand sällan är
begränsande. Avgörande är populationens storlek, närhet till liknande miljöer
(konnektivitet) och blomresurstillgång (Sjödin, 2009).
Till skillnad från bin är de flesta andra gaddsteklarna rovdjur som jagar byten till
sina larver. Myrornas specialitet är deras markbundna karaktär liksom det sociala
levnadssättet i stackar med minst en drottning och ofta hundratals arbetare (ofta
systrar). Träd utgör en mycket viktig resurs för väldigt många myrarter (Lenoir et
al. 1999). Förutom att många arter utnyttjar träd och stubbar som boplatser, utgör
träden viktiga jaktplatser eftersom så många andra insekter lever där. Dessutom
kan myror ofta få tag i näringsrika och lättsmälta sockerhaltiga vätskor i träden,
bland annat från blommor men även genom att mjölka bladlöss.
En annan gaddstekelfamilj som utvecklat ett halvsocialt beteende är getingarna,
vars drottning, likt humlorna, varje vår startar ett samhälle som utvecklas och dör
framåt hösten. Även bland getingarna finns det många solitärt levande arter, vilka
lägger ägg och samlar byten (ofta i form av fjärils- eller skalbaggslarver) till sina
larver. Dessa läggs tillsammans med äggen i enskilda celler, ofta i
insektsgnaggångar i död ved.
12
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
2
Material och metod
2.1
Val av objekt
De inventerade områdena var utvalda av Länsstyrelsen såsom särskilt intressanta
ur ett restaureringsperspektiv och/eller i syfte att få ökad kunskap. Efter ett första
besök till valda områden exkluderades vissa i samråd med uppdragsgivaren,
såsom varande mindre intressanta för den inventerade insektsgruppen.
Plats
(* omfattas
ej av MIA)
Storlek
(ha)
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ängsö
Ridön
Ridön
Ridön
Ridön
Ridön
Ridön
Ridön
Ridön
Ridön
Aggarön
Aggarön
Aggarön
Aggarön
Tjärn Ö 400m
Lötenbacken, Tjärn SÖ 400m (i kartan två ytor)
Hagalund Ö 100m
Stora Näs
Spånsundet S 300m
Enekullabacken Ö
Enekullabacken V
Ängstäppan, Storslåttern V 700m
Kocktorpshagen*
Blånusberget
Ektorpshagen Ö
Lilla Näs-hagen V
Lilla Näs-hagen N
Klockartorpshagen
Eskilshage*
Eskilstorp
Västeräng
Flaggbacken
Väster om Enbacken
Djurhagen
Kurövägshagen
Lövhällen
Ridö gård Ö
Enbacken
Lövängen
Storängsbacken N
Storängsbackens västra brynmiljö*
Storängsbackens glänta*
Storängsbacken S
0,2
1,7
0,6
0,9
0,6
1,1
0,9
0,6
8,5
2,0
2,5
1,7
1,7
2,1
4,1
0,8
6,1
4,6
7,6
6,2
1,8
3,1
1,4
1,2
0,5
8,4
1,5
1,5
7,1
13
2*50m
4*50m
3*50m
x
x
x
x
x
2*50m
3*50m
3*50m
3*50m
9*50m
6*50m
4*50m
8*50m
3*50m
7*50m
9*50m
4*50m
2*50m
8*50m
4*50m
4*50m
8*50m
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Getingfälla
Område
6510
6510
6510
6510
6510
6510
6510
6510
6510
6270
6270
6270
6270
6270
6270
6510
9070
9070
9070
9070
9070
9070
9070
6270
6530
9070
9070
9070
Holkträd
Målhabitat
1
2
5
8
14
18
19
23
24
3
4
6
7
15
17
16
9
10
11
13
25
20/26
21/27
20
12
22/28
29*
30
23/31
Transekt
Lokal
Tabell 1. Tabellen visar på de 29 områden, och ungefärlig areal, som 2010 inventerades
på Ängsö, Ridön och Aggarön genom ekologiska transekter, stekelholkar och/eller
getingfällor. Merparten av områdena är eller har som mål att klassas som någon av
Natura 2000-naturtyperna 9070 (trädklädd betesmark), 6530 (löväng), 6510 (slåtteräng)
eller silikatgräsmark (6270, i kartorna kallad öppen betesmark). Vissa MIA-ytor är dock
redan idag naturtypsklassade, liksom de tre av de fyra platser som ej omfattas av MIA.
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
2.2
Metodik
Sommaren 2010 inventerades totalt 29 områden på Ängsö, Ridön och Aggarön.
Inventeringen skedde genom ekologiska transekter (sex öppna områden utan
grova träd) eller med hjälp av stekelholkar (nio slutna områden med grova träd).
För några områden användes båda metoderna (14 öppna områden med grova
träd). Stekelholkarna placerades ut 9 maj – 20 juni och samlades in 20 – 22
augusti och varje transektobjekt besöktes vid tre tillfällen under sommaren.
Samtliga fynduppgifter är inrapporterade i Artportalen. Kategori i rödlistan följer
Gärdenfors (2010).
2.2.1
Ekologiska transekter
Inventering av öppna och trädbärande gräsmarker på Ängsö (12 områden) samt
Ridön och Aggarön (8 områden) skedde genom utlägg av ekologiska transekter.
Metoden innebär i det här fallet utlägg av ett antal transekter (om 50 m) i följd så
att en slinga bildas. Antalet 50 meterstransekter baseras på områdets storlek.
Antalet transekter per hage ska vara minst två, och sedan i normalfallet en tillagd
transekt per hektar. Transekterna ska så långt som möjligt täcka samtliga
naturtyper i området och läggs huvudsakligen i partier där trädens krontäcke
understiger 70 % (kronprojiceringen på marken efter lövsprickningen). I områden
med högre krontäckning bedöms markens värde för blombesökare och
markbyggande steklar vara lågt, och i sådana områden har bara stekelholkar
placerats ut. Inventeringen utförs enbart i solsken, under varma dagar (>18 °C)
med svag-måttlig vind (Beaufort 0-4).
Transekterna inventeras i långsam promenadtakt, genom att vildbin och andra
steklar som observeras inom två meter åt vardera sidan noteras vad gäller art och
koordinater (Rikets nät RT-90 2.5 gon V). Insektshåv har används för insamling
av beläggexemplar. För varje transekt anges även klockslag och blomrikedomen
för varje noterad blomväxtart (1=enstaka, 2=med tydlig förekomst, 3=dominant
och närmast helt transekttäckande). Om tiden medgivits har även uppgifter om
fjärilar, blomflugor och skalbaggar noterats längs transekterna. Då har fjärilar
noterats inom 5 meter åt vardera sidan om transekten, blomflugor och skalbaggar
har noterats inom 2 meter.
I anslutning till den första påbörjade transektgången i ett område noteras datum,
molnighet (% täckning av himlen), vindstyrka enligt Beaufortskalan samt
(vindstilla 0-4 måttlig vind) och temperatur.
2.2.2
Stekelholkar i träd och på byggnader med vasstak
Stekelholkar (trap-nests) sattes upp både på Ängsö (18 områden, varav 13
gräsmarker och 5 byggnader) samt Ridön och Aggarön (10 områden).
Metoden som användes, framtagen av Knus Natur, innebär att ett antal
stekelholkar (trap-nests) placeras på träd eller byggnader enligt nedan. Holkarna
består av 13 vassrör (ca 20 cm långa), inneslutna i ett plasthöjde, som kapats så att
en nod bildar bakvägg i varje vassrör. I anslutning till varje holk noteras GPS14
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
koordinater (rikets nät RT90, 2.5 gon V) samt placering med avseende på höjd,
sida om trädet/byggnaden och holkmynningens riktning. I anslutning till
trädet/byggnadens hörn (5 m radie och 90° vinkelradie, se figur 3-4) anges
täckningsgraden bar jord (%), sten eller berg i dagen (%) samt dominanta
växtarter (%, per art). Stekelholkarna bör sättas ut omkring 1 juni (här 9 maj – 20
juni) och tas in i slutet av augusti (här 20–22 augusti), för att undvika
fågelangrepp. Vid insamlandet noteras eventuell åverkan på holkar. Holkar
förvaras under vintern utomhus, i det här fallet under tak riktade åt söder. I
månadsskiftet januari/februari tas holkarna in i rumstemperatur för utkläckning i
burkar som fastsatts på varje holk (här 31 januari, rumstemperatur ca 20°C).
Burkarna vittjas dagligen tills alla insekter kläckts fram, kläckningsdatum noteras
och kopplas efter artbestämning till respektive fynd.
Vid inventering av trädbärande ängs- och betesmarker bör det finnas minst fyra
grova träd (helst över 150 cm). En enhet om fyra stekelholkar placeras ut i
området, var och en på en höjd av minst 170 cm för att skydda mot betesdjur och
vandalisering (se figur 3). Träden i vilka holkarna placeras måste stå 25 till 75 m
från varandra (generellt används de grövsta träden), men den maximala totala
sträckan mellan två holkar inom en enhet får inte överstiga 200 m.
Minimiavståndet mellan holkarna är tänkt att förhindra att två holkar påverkas av
samma närmiljö och att samma stekelindivider koloniserar två holkar inom
samma enhet. Det begränsade maxavståndet är främst till för att holkuppsättningar
i stora och små områden ska bilda jämförbara (relativt likstora) enheter. För varje
träd där holkar satts upp noteras de generella parametrarna, trädart samt trädets
omkrets och status (levande, döende eller dött). I samband med utsättning och
insamling registreras även förekomsten av myror på trädstammarna.
170 cm
Figur 3. Stekelholkuppställning i trädbärande
marker. Avståndet mellan ingående träd enheten
får inte överstiga 200 m, men två holkträd får
inte heller ligga närmare varandra än 25 m.
Holkar består av buntar om 13 vassrör som
placeras > 150 cm upp i träden. Markens
beskaffenhet undersöks i en 90° sfär inom 5 m
från trädet.
15
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Vid inventering i anslutning till byggnader med halmtak placeras två stekelholkar
i byggnadens hörn, på en höjd av minst 1,5 m (se figur 4). Den ena holkens
mynning riktas åt söder medan den andra placeras på byggnadens sydsida vänd
mot hörnet. Hörnen på byggnaderna måste ligga minst 25 m från varandra. Utöver
de generella parametrarna dokumenteras husets utseende med avseende på
byggmaterial intressanta för gaddsteklar.
VAS
S
V
TAK
N
Ö
S
1,5 liter
TIMRAT HUS
Figur 4. Vid hörn på byggnader med
vasstak utplacerads två vildstekelholkar
(inom en meter från hörnet). En riktads åt
söder och den andra placeras på sydsidan
riktad mot hörnet.
Mellanöl
0,33 liter
I trädbärande marker på Ridön och
Aggarön placerades även ölfällor i träden
(se bild till höger). PET-flaskor med
mellanöl hängdes upp (1,7 meter högt) i
träd en månad i juli för att sedan vittjas med
avseende på sociala getingar och större
skalbaggar.
2.2.3
Getingfällor
På Ridön och Aggarön (11 gräsmarker) inventerades getingar och större
skalbaggar med hjälp av getingfällor. Metoden innebär att fällor placeras ut i
början av juli och tas in ca en månad senare. I den här inventeringen sattes fällor
ut 7-8 juli och hämtades in 18 augusti.
En getingfälla består av en 150 cl PET-flaska innehållande 33 cl mellanöl. De
hängs upp i träd, en per område. När de hämtats in silas de av och innehållet
skattas på getingar och större skalbaggar (Budrys m.fl. 2009).
16
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
3
Resultat – generell del
3.1
Naturvårdsintressanta arter
Vid inventeringen hittades ett antal intressanta arter (se tabell 2), men få
spektakulära var steklar. De naturvårdsintressanta arterna fanns främst i de redan
idag öppna och hävdade områden som klassas som Natura 2000-naturtypen
silikatgräsmark (6270). En av anledningarna till detta ligger i inventeringens syfte,
att undersöka ett före-tillstånd inför kommande restaureringsåtgärder. Samtliga
områden ligger i ett kulturlandskap med många högvärdiga naturobjekt, sprungna
ur traditionella skötselsystem.
En annan anledning till den enbart måttliga digniteten på fynden från
inventeringen är att många områden faktiskt saknar en för bin och andra steklar
lättgrävd jordmån, t.ex. blottad sand. Ett stort antal marker är dock torra och har
hällmarkskaraktär, vilket ofta har god potential för att områdena ska hysa
intressanta arter.
Tabell 2. Intressanta artfynd från Ängsö, Ridön (Ri) och Aggarön (Ag). L=lokal enligt
tabell 1. Under kolumnen Röd/värde framgår om en art är rödlistad enligt Gärdenfors
2010 (NT= nära hotad, VU=sårbar), v=art som betraktas som intressant, markeringen ”!”
betyder ny för landskapet. Samtliga fynduppgifter är inrapporterade i Artportalen.
Artgrupp
Art
Röd/
Plats
Plats
L
värde
Ängsö
Ri/Ag.
#
BIN
NT
12
1
Bombus distinguendus
!
2
1
Lasioglossum punctatissimum
v
14
1
Andrena labiata
v
19,24
2
Nomada flavopicta
VU
Hylaeus pictipes
v
29, 30
2
Megachile ligniseca
GETINGAR
v
16, 24
2
Eumenes pedunculatus
v
24
1
Symmorphus connexus
v
27
1
Symmorphus debilitatus
MYROR
v
1
9,10,11
4
Lasius brunneus
FJÄRILAR
NT
2,5,18,19,24
5
Hesperia comma
NT
3,23
2
Cupido minimus
NT
14,17,24
20
4
Zygaena filipendulae
NT
30
1
Zygaena lonicerae
NT
17
1
Argynnis niobe
v
6,9,24
3
Hipparchia semele
NT
29
1
Lycaena hippothoe
3.1.1
Vildbin
Vad gäller vildbin från restaureringsmarkerna var det mest spännande – och för
mig oväntade – fyndet en klöverhumledrottning (Bombus distinguendus), som
påträffades på Lövängen (Ridön). I Västmanland har arten tidigare endast
påträffats i riktigt sandiga miljöer (oftast blomrika, ibland på skogsklöver och
17
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
andra gånger på blåeld). Jag har tills nu haft en bild av att arten skulle kunna vara
knuten till öppna torrmarksområden. Lövängen är varken direkt torr eller öppen,
och när detta fynd läggs till de övriga fynd för klöverhumla öppnas åtminstone för
mig ett nytt fönster till att förstå artens livsstil.
Figur 5. Haghumla (Bombus sylvarum) utnyttjar gärna djupa ärtväxter som t.ex. gulvial, i
igenväxande marker. T.h. Allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae), en annan art
som gärna besöker ärtväxter.
Inventeringen visade också på utbredda förekomster av långtungade humlor med
liten flygradie, vilket i sig är intressant. Till gruppen räknar jag de tre vid
inventeringen relativt vanliga arterna haghumla (Bombus sylvarum), gräshumla
(Bombus ruderarius) och backhumla (Bombus humilis). Mosshumlan (Bombus
muscorum), som också ingår i gruppen, påträffades dock inte. Gruppen bygger
bon i soliga miljöer med hög vegetation, i landskap med god tillgång på halvdjupa
ärtväxter såsom vicker och vial. Troligen är det sammanlagda värdet av miljöer i
landskapet viktigare än den enskilda lokalens kvalitéer (Sjödin 2007). Dessa arter
har uppvisat kraftigt reducerade populationer i övriga Europa (Carwell 2002,
Goulson 2005). Detsamma gäller den vid inventeringen påträffade vallhumlan
(Bombus subterraneus), som dock har en bättre flygkapacitet och verkar vara mer
knuten till åkerlandskap med blomrika kantzoner.
Bland solitära vildbin som anlägger sina bon i marken var populationen av
zonsmalbi (Lasioglossum zonulum) förvånansvärt stor. Arten observerades med
detta för andra gången i Västmanlands län, det första fyndet för länet
rapporterades för fem år sedan (Artportalen, Stenmark M.). På Ängsö utnyttjade
arten den rika förekomsten av blodrot och ängsvädd, som pollen- respektive
nektarkälla. Det är möjligt att arten är mer typisk för betesmarker med
hällmarksvegetation än andra arter.
Punktsmalbi (Lasioglossum punctatissimum), som hittades på Ängsö, är ny för
Västmanland men finns i intilliggande landskap. Ytterligare en lite halvspännande
art, som senare år verkar vanligtvis samlar pollen från teveronika till larverna och
verkar gynnas av ökad näringsbelastning, är blodsandbi (Andrena labiata). Det är
möjligt att arten även gynnats av att hävden upphört (Sjödin, 2009b). Av detta
skäl tycker jag för egen del att arten platsar på rödlistan. Ytterligare en trevlig art
18
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
är prickgökbi (Nomada flavopicta), som utnyttjar det pollen som värdbiet, något
”blomsterbi” (släktet Melitta), samlat till sina larver. Den troligaste värden i dessa
områden är blåklocksbi (Melitta haemorrhoidalis), som dock aldrig påträffades
vid inventeringen.
Bland de vedlevande steklarna (holkinventeringen) var det roligaste fyndet
väggcitronbi (Hylaeus pictipes) som kläcktes fram i form av en hane och två
honor från en stekelholk vid en husknut på en byggnad med vasstak vid Labbarn
på Ängsö. Arten är förhållandevis stor och skulle mycket väl kunna ha gynnats av
den goda tillgången på drivvass runt Mälaren, men även av traditionella halm- och
vasstak. På getingfronten syntes en tydlig skillnad mellan stekelholkar som
placerats på byggnader och sådana som satts träd i gräsmarker. Detta ligger i linje
med andra studier (Budrys m.fl. 2009). Flest arter påträffades i träd, men varje art
uppträdde där i låga tätheter. På byggnader påträffades färre arter, men fler
individer av varje art. I holkar på byggnader dominerade rödmurarbiet (Osmia
bicornis, i medeltal 25 ± 4,98 individer per holk). Med tanke på att varje holk
enbart hade 13 vasstrån måste detta medeltal anses som mycket högt.
Figur 6. Några arter som fördelade sig olika mellan stekelholkar placerade i byggnader
med vasstak och sådana som placerats i grova träd. Till vänster de mest trädinriktade
arterna och till höger ett par arter som nästan enbart påträffades i stekelholkar placerade
på byggnader med vasstak.
3.1.2
Getingar
Vid tidigare inventeringar av Ridöarkipelagen har några då rödlistade solitära
getingar noterats (Nilsson 1984, 1985, 1986, 1989, 1991). De flesta av dessa
återfanns vid denna inventering, på Ridön, Aggarön eller på Ängsön. Exempel på
nu observerade arter som tidigare ansågs vara mindre vanliga är laduvedgeting
(Symmorphus allobrogus), aspvedgeting (S. connexus), takvedgeting (S.
19
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
debilitiatus), flenörtsgeting (S. gracilis) och blank murargeting (Ancistrocerus
antilope). De flesta av dessa arter har dock omvärderats en aning och betraktas
idag som relativt allmänna, även om de inte påträffats i länet de senaste åren.
Figur 7. T.v. Rödmurarbi (Osmia bicornis) dominerade fullständigt i holkar på byggnader.
T.h. Den ovanliga arten väggcitronbi (Hylaeus pictipes) kläckt från stekelholk från
byggnadsknut vid Labbarn på Ängsö.
Figur 8. Mångfalden av arter var störst i de stekelholkar som placerats i träd i
betesmarker, men individtätheten och antalet koloniserade vassrör var lägre i dessa
holkar i jämförelse med de som placerats på byggnader med vasstak. De tre vanligaste
trädanknutna arterna var solitära getingar som främst lever som jägare där bytet utgörs
av fjärilslarver (ibland bladbaggslarver).
20
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
3.1.3
Myror
Bland myrorna påträffades inga direkt spännande arter, men på två lokaler
förekom brun trämyra (Lasius brunneus). Denna art bygger bo i grova träd, och
det gör även den svarta trämyran (Lasius fuliginosus) som påträffades i flera träd
vid inventeringen. Dessutom var det intressant att notera att både ängsmyra
(Formica pratensis) och hårig hedmyra (Formica exsecta) var så frekventa i de
öppna områdena. Båda dessa arter anlägger bon i öppen, torr, gräsvegetation.
Bland de sociala getingarna kan påpekas att bålgeting (Vespa crabro) var
synnerligen vanlig på Ridön liksom på Ängsö. På Ridön var även buskgeting
(Dolichovespula media) mycket vanlig. Den förra arten utnyttjar den goda
tillgången på hålträd, medan den senare anlägger bon hängande från någon gren,
gärna i en buske. Annars påträffades två lite speciella solitära getingar nordlig
krukmakargeting (Eumenes pedunculatus) och ljus lergeting (Odynerus
melanocephalus) som båda jagar fjärilslarver, och som båda anlägger speciella
bon invid marken.
3.1.4
Fjärilar
Bland dagfjärilar noterades flera spännande arter, bland annat silversmygare
(Hesperia comma) som var direkt vanlig på hela Ängsö. Artens larv är knuten till
gräs, men det sparsamma antalet fynd vid olika inventeringar av arten visar att den
nog är mer sparsmakad än vad som verkar vara fallet när man läser om dess
födoekologiska nisch. En annan relativt ovanlig art som påträffades var mindre
blåvinge (Cupido minimus), som flög runt den i norra Ängsö relativt spridda
getväpplingen som utnyttjas som värdväxt av larven. Även bastardsvärmare är
beroende av ärtväxter. På Ängsö påträffades allmän bastardsvärmare (Zygaena
filipendulae), men på Ridön förekom även bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena
lonicerae). Vid inventeringen förekom också flera arter som är knutna riktigt torra
sand- och, i det här fallet, hällmarker. Sandgräsfjäril (Hipparchia semele) förekom
allmänt och i Eskilshage, Ängsö, påträffades den ovanliga hedpärlemofjärilen
(Argynnis niobe). På Aggarön flög även den minskande arten violettkantad
guldvinge (Lycaena hippothoe) i en relativt friskt, välbetat område. Förekomsten
kan förmodligen kopplas till den rikliga förekomsten av ängs- och bergssyra.
3.2
Generella drag vad gäller vegetation
3.2.1
Ohävdsarter på Ängsö
Förekomsten av bin förutsätter, till skillnad från de närmsta släktingarna bland
gaddsteklarna, att det finns tillräckliga blomresurser. Larverna lever av pollen som
samlas av de vuxna bihonorna. Avståndet mellan bo och blomresurs är helt
avgörande för den reproduktiva framgången.
Det är värt att notera hur vissa arter dominerar i områden som en tid stått för fäfot,
och hur andra, generellt vanliga gräsmarksarter saknas. Det var t.ex. förvånande
att finna hur skogsklöver i stort sett på hela Ängsö ersatt rödklöver. Arten är
tydligt djupare än rödklövern, vilket gynnar flera långtungade bin. Dessutom var
21
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
äkta johannesört betydligt vanligare än fyrkantig johannesört, medan det i många
andra landskap brukar vara tvärtom.
3.2.2
Dynamik och torrbacksarter på holmar på Ängsö
Åkerholmar är speciella i det avseendet att de är begränsade i storlek, vilket gör
att de rent fysiskt påverkas mycket av sin omedelbara omgivning. Ett annat
säreget drag är deras ofta lilla inre kärna av ”egen” miljö, medan kantzonerna mer
liknar grannmarkerna. På Ängsö utgörs dessa holmar ofta av hällmarker som reser
sig som öar i de omgivande åkrarna, som ju en gång utgjort sjöbotten.
Skillnaderna mellan de näringsrika, åkerbelastade kantzonerna blir än mer tydliga
när det inre är näringsfattig hällmark. På hela Ängsö är hällmarker generellt
vanliga. Däremot finns det ganska få sandrika miljöer i vilka bin kan anlägga
markbon.
3.2.3
Näringsutnyttjande växter
I många gräsmarker på Ängsö är näringshalterna ganska höga, vilket gynnat de
växtarter i konkurrensen som har störst förmåga att omvandla denna näring till
platsövertagande och solutnyttjande. Några bredbladiga gräs har mycket god
förmåga att ta över när näringshalten blir hög, bl.a. hundäxing, knylhavre och
ängskavle. I områden där dessa dominerar utesluts ofta både blom och
bobyggnadskvalitéer i gräsmarkerna. Det är lite annorlunda med dominanta örter,
som lyckats dominera växtsamhället i vissa områden. Några sådana dominanta
arter som påträffades vid inventeringen är brännässla, hundloka och åkertistel. En
viktig skillnad för steklar är att många dominanta örter, till skillnad från gräsen,
bidrar med blommor som av kan utnyttjas som en resurs av pollen och nektar.
3.2.4
Vårblomning och lundkaraktär på Ridön och Aggarön
I flera av de mer skogliga områdena på Ridön och Aggarön uppträder en
karaktäristisk vårlig blomning av många örter innan krontaket slutit sig.
Blomningen är ofta mycket tät och variationsrik med arter såsom blåsippa,
krusbär, lungört, majsmörblomma, ormbär, svalört, tandrot, trolldruva, vitsippa
och vårärt. Trots den kraftiga blomningen påträffades väldigt få bin som
utnyttjade denna. Detta beror nog främst på att vårflygande bin mestadels lever i
marken, som i sådana områden är relativt fuktig och täckt av förna, och att jorden
är mullrik.
3.2.5
Hävd – ett sätt att sätta konkurrensen ur spel
För att bevara en flora med traditionellt hävdvunna växt- och insektsarter krävs att
mellanartskonkurrensen sätts ur spel. Det traditionella sättet genom vilket detta
åstadkoms var genom lieslåtter, som även har förmågan att hindra träd och
busketablering. Kontinuerligt bete är det alternativ som mest frekvent använts för
att ersätta traditionell slåtter. För mångfalden av insekter är detta alternativ relativt
dåligt, eftersom blomväxters blommor, och därmed deras pollen och
nektarresurser betas bort. Insektsherbivorer som t.ex. de oskyddade fjärilslarverna
blir kontinuerligt av med sin växtresurs och riskerar att blir uppätna. Ett svagt
betestryck kan vara ett alternativ, men detta skapar blottor i vegetationen där träd
22
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
och buskar kan få chansen att etablera sig på bekostnad av örtvegetationen och
med tiden konkurrera ut denna (Milchunas m.fl. 1988). En annan traditionell, men
mindre prövad metod i vissa områden, är årlig vårlig bränning. Detta kan vara ett
intressant alternativ som redan verkar tillämpas i flera hagar på Ängsö (Larsson
2007). Vårlig bränning ändrar konkurrensläget och hjälper till att hindra
trädetablering.
3.2.6
Dynamik i restaurerbara gräsmarker
Många av de gräsmarker som finns med i inventeringen verkar under en längre tid
ha fått stå orörda för hävd. Denna situation leder generellt till en speciell
växtkonkurrensdynamik som gynnar vissa växtslag på bekostnad av andra. Buskar
och träd vinner mark på gräsvegetationens bekostnad, främst genom utvidgning
från brynen snarare än bildandet av nya enheter. En annan del i konkurrensen är
den som äger rum mellan örter/gräs inom gräsmarken. Denna styrs främst av
mellanartskonkurrens avseende plats, och i viss mån om ljus. I en enhetligt frodig,
och inte alltför torr betesmark kommer gräs såsom knylhavre, ängshavre,
ängskavle, kvickrot och hundäxing att vara mycket starka. De örter som håller
gräset borta bildar antingen enhetliga monokulturenheter inom vilka just denna ört
dominerar med en kraftig blomning. Örter inom undersökningsobjekten med
sådan kapacitet är gulvial, hundloka, skogsklöver och äkta johannesört. En annan
strategi som utnyttjas av många örter är att hålla sig kvar genom att göra sig
tillräckligt oberoende av näring och solljus. Denna typ av örter har ofta svårt att
utvidga territoriet utan markstörning. Några örter som verkar tillämpa denna
strategi är arter som växer på höjden, t.ex. stor blåklocka och ängshaverrot. Andra
grupper som gjort sig mindre beroende är av näring och solljus är kvävefixerare
(t.ex. ärtväxter som gulvial, häckvicker, kråkvicker och vissa klöverarter) och
arter som snyltar på gräsens tillgångar (bl.a. kovallerna, som via sina rötter snyltar
på gräsens näringsupptag). Sistnämnda var dock inte vanliga vid inventeringen,
det kan antas att arterna har svårt att nyetablera sig.
Eftersom inga arter har förmåga att vara bäst på allt (jfr Darwinistiska demoner),
gynnas genom selektion olika arter med olika attribut i olika miljöer. På riktigt
torra platser kan vegetationen ibland vara relativt sparsam eller ensartad.
Vegetationen påminner här mest om slåtterängens variation. Några arter som
samsas på de Mälarnära torrbackarna är backnejlika, blodrot, bockrot, darrgräs,
grässtjärnblomma, gullviva, häckvicker, kvastfibbla, kärringtand, liten blåklocka,
prästkrage, rödklöver, stor blåklocka och vitklöver.
23
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4
Resultat – specifik del
4.1
Ängsö, Tjärn Ö 400m
4.1.1
Områdesbeskrivning
Denna lilla (0,2 ha) ekbeklädda holme ligger i direkt söder om en större holme
(Spånsundet S 300 m). Området söder och väster om holmen utgörs av åker, vilka
i år brukas som vall med tillförd stallgödsel. I öster gränsar holmen mot
Ängsövägen, som på östra sidan hyser en minde gräsmark. Trädskiktet är tätt och
domineras av grova ekar och holmen avgränsas åt söder av en slånbuskridå.
Holmens mångfald påverkas av närliggande åkrar, som medfört en indirekt
gödsling av marken. En annan orsak till hög näringsbelastning är trädförna och
gödsling från bladlusspillning. Allt detta har medfört en kraftig näringsbelastning,
vilket kan skönjas i de stora uppslagen av näringsgynnade växtarter såsom
brännässla, hundloka och flenört, men även av skuggtåliga växter såsom flenört,
stormåra, stor blåklocka och tulkört. Av samma skäl domineras de västra öppnare
partierna av bredladiga gräs såsom ängskavle, ängshavre och hundäxing.
Längst i väster är området lite öppnare, vilket gett utrymme för
konkurrenskraftiga örter att stå kvar, bl.a. grässtjärnblomma, häckvicker, rölleka
och skogsklöver. I några torra mikrohabitat, t.ex. anslutning till stenupplag, växer
även små uppslag av bockrot, kärleksört och liten blåklocka. Innevarande år
verkar marken ha skötts med hjälp av vårlig bränning.
Figur 9. Ängsö, Tjärn Ö 400 m, trädklädd åkerholme. T.v. Undervegetation med mycket
tulkört. T.h. Riddarskinnbagge (Lygaeus equesris), som nästan alltid påträffas där tulkörten
växer.
4.1.2
Ekologisk särprägel
De grova träden verkar vara gynnsam för myrmångfalden, bl.a. för brun trädmyra
(Lasius brunneus), trädgårdsrödmyra (Myrmica rubra) och ängsmyra (Formica
pratensis). I många liknande områden dominerar annars kal skogsmyra (Formica
polyctena), vilken ofta inkräktar då på trädens myr- och insektspopulation. Det är
troligt att den täta högörtsvegetationen kan utgöra ett hinder för den kala
skogsmyran, eller att holmen är för liten för att arten ska rivas. Skuggning är en
24
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
del i en dynamisk tradition på holmen, vars kvalitéer främst är förknippade med
beskuggning, fuktbevarande och förnanedfall. De blomväxter som hanterar
skugga och stort bladregn får tillgång till en trivsam miljö med hög luftfuktighet
och det näringstillskott som nedbrutna blad ger. Den höga tätheten av hundloka är
gynnsam för cylinderbocken vars karaktäristiska gnag påträffades på flera håll på
Ängsö. Arten gnager ett snitt under blomställningen för anrikning av näring. Just i
brottet läggs ägg, och larverna utnyttjar det fördelaktiga näringstillskottet. Liksom
på holmen norr om denna medger de rika förekomsterna av tulkört goda
förutsättningar för riddarskinnbagge (Lygaeus equestris).
Även om de torra ytorna i väster är små, förekommer vissa arter som gynnats av
torkan, bl.a. hårig hedmyra (Formica exsecta) och småsovarbi (Chelostoma
campanularum), som utnyttjar förekomsterna av liten blåklocka. Denna vildbiart
utnyttjar de små hål som bildas efter insektsgnag, vilket inte var ovanligt i de
svampangripna, grova ekarna (på ekarna växte bl.a. ekticka). Utöver bin
påträffades även smalkilblomflugan som utnyttjar bladlöss som vårdas av myror.
Tabell 3. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Grova träd, hålträd
BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum)
MYROR: burn trämyra (Lasius brunneus)
Torr tuvig gräsmark, med
MYROR: ängsmyra (Formica pratense), hårig hedmyra
stenrösen och myrtuvor
(Formica exsecta)
BLOMFLUGOR: smalkilblomfluga (Xanthogramma
cintrofasciatum)
ÖVRIGT: huggorm (Vipera berus) F
Näringsrik
Hundloka
SKALBAGGAR: cylinderbock (Phytoecia cylindrica)
Blåklocka
BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum)
högörtsvegetation
4.1.3
Hotbild
Holmens högsta kvalitéer är förknippade med de grova ekarna, mot vilka inga
större hot föreligger. Det är bra om ekarna även i framtiden kan få stå fritt
solexponerade. Grova exponerade ekar utgör värdefulla potentiella boplatser för
bin, vilka utnyttjar gnag från andra insekter att bygga bo i. Getingar och vissa
humlor utnyttjar även hålekar, som plats för boet. Holmen är annars för liten och
skuggig föra att ensam hålla med tillräckliga pollen- och nektarresurser för bin.
4.1.4
Skötselråd
Det är viktigt att se till att skötseln av holmen anpassas efter det omgivande
landskapets skötsel. Eftersom holmens största kvalitéer är förknippade med de
grova ekarna kan det vara bra att se över hur man kan förbättra tillgången till
blåklockor och andra lämpliga växtarter, både på holmen och i det omgivande
landskapet. Gynnsamma åtgärder kan vara att lämna sprutfria kantzoner, sköta
vägkanter med anpassad slåtter och fundera på vilken fauna man kan gynna. Mer
traditionella metoder såsom slåtter och bränning kan utnyttjas om man vill minska
näringsbelastningen. Man ska då vara medveten om att bränning kan döda arter
25
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
som övervintrar som larv eller puppa, och att slåtter skapar ett brott i kontinuitet
av tillgång till vissa blomväxter mitt i sommaren. Generellt finns det goda
möjligheter att gynna liknande natur mellan närliggande åkerholmar så att
holmarna hjälper varandra att tillsammans upprätthålla livskraftiga populationer
av långflygare (jfr metapopulationsdynamik, se ex. Hanski & Ovaskainen 2000,
2004). Alternativt låter man holmar komplettera varandra, t.ex. genom att
optimera boplatsresurser på en holme och blomväxtresurser på en annan.
4.2
Ängsö, Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m
4.2.1
Områdesbeskrivning
Denna torra holme är relativt stor och öppen, och ligger relativt isolerad i de
omgivande åkrarna strax väster om Ängsövägen. Holmen är gräsklädd med inslag
av flera grova träd, varav flera döda almar. Den södra kanten kantas av slån.
Holmen verkar ha röjts från buskar och kvarstående gräs har åtminstone i år
bränts på våren. Bränningen har dödat en stor del av slånbuskarna. Ört- och
gräsmångfalden är hög och variationsrik.
Växtsammansättningen vittnar om att området en tid fått stå orörd, där växter fritt
fått konkurrera med varandra, utan störning av varken fä eller fot. Ofta är
konkurrenskraftiga örter kvarstående i små grupper, undanträngda av den annars
dominanta gräsvegetationen. Exempel på sådana örter är häckvicker, gulvial,
stormåra, gulmåra, skogsklöver, stor bockrot, äkta johannesört, och kråkvicker.
En annan viktig faktor är gräsmarkens relativt höga näringsbelastning, vilket syns
i stora uppslag av hundloka och hundäxing, men även på arter såsom alsikeklöver,
färgkulla, åkermolke och åkertistel. I andra delar är vegetationen mer blomrik och
variationsrik på varje kvadratmeter, vilket påminner om traditionell slåttermark
med växter såsom brudbröd, häckvicker, prästkrage, rödklint, stor och liten
blåklocka. En annan miljö som framträder på ett par platser är några små hällar,
vilka har en mer utpräglad torrmarksflora med bl.a. backnejlika, bockrot,
femfingerört, färgkulla, gråfibbla, gul fetknopp, kvastfibbla, kärleksört, smultron
brudbröd och vitmåra. Gräsmarksfloran har annars under längre tid hållits undan
av slånbuskar, vilket gynnat skuggtåligare arter som midsommarblomster, stor
blåklocka och tulkört.
Figur 10. Ängsö, Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m. T.v. Gräsmarkens vegetation. T.h. Några
av de döda almarna.
26
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.2.2
Ekologisk särprägel
Denna holme har höga kvalitéer i de döda, barklösa almarna. Det var dock
intressant och förvånande att de döda stammarna nästan helt saknade myror. Det
är naturligtvis så att trädens avsaknad av löv inte bjuder myrorna på den
sedvanliga bladlusdieten. Däremot utgör de solexponerade stammarna ett
ypperligt bosubstrat för vedlevande skalbaggar och steklar som utnyttjar
skalbaggarnas gamla gångar.
På marken påträffades flera myrarter, både tuvbildande arter och myror som bildar
små stackar kring stubbar. Här hittades även blomflugesläkten som lever hos
myror, bl.a. flera arter inom släktet getingblomflugor. Dessa lever av bladlöss som
odlas under marken av t.ex. gul tuvmyra. Slavmyreblomfluga, tillhör ett annat
släkte, verkar snarast leva som parasit hos sina myrvärdar
På holmen fanns även ett par solexponerade sandblottor. Här boade bland annat
hartsbi (Trachusa byssina), men även det i Västmanland mindre allmänna
zonsmalbiet (Lasioglossum zonulum) och den för länet nya arten punktsmalbi
(Lasioglossum punctatissimum).
Även ett tredje bosubstrat var väl representerat på denna holme, nämligen hög
vegetation. Det är troligt att blomrikedomen på holmen, eller åtminstone i
omgivningen, är tillräcklig för de två observerade arterna brynhumla och
haghumla. Arterna är relativt krävande vad gäller tillräckliga resurser nära boet,
eftersom de anses flyga relativt korta sträckor från boet. Särskilt gynnsamt för
dessa arter är halvdjupa, nektarrika blomväxter såsom de på holmen vanliga,
getväppling, vicker och vial. Holmens rika tillgång på blomväxter medger goda
näringsresurser i from av pollen och nektar för vildbin generellt. Bland annat
utnyttjar de båda blomsovarbina holmens blåklockor.
Figur 11. Ängsö, Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m, gräsmark med goda förutsättningar för
bin och fjärilar. T.v. Silversmygare (Hesperia comma) i rödklint. T.h. Mindre blåvinge
(Cupido minimus) i värdväxten getväppling.
För fjärilar är blomtillgången visserligen värdefull, men för deras del är gräs och
örter snarast en värdefull resurs för larvernas utveckling. I den relativt friska
27
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
obrända gräsvegetationen i den östra delen av holmen, närmast Ängsövägen, flög
de två krävande arterna mindre blåvinge (Cupido minimus) NT och den på Ängsö
allmänt förekommande arten silversmygare (Hesperia comma) NT. Den förra
utnyttjar getväppling, den senare gräs. Den torra gräsvegetationen har även gett
slåttergräshoppan goda parningsbetingelser. Dessutom påträffades hårig hedmyra
(Formica exsecta) och ängsmyra (F. pratensis), vilka båda använder gräs för
bobygge.
Tabell 4. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Döda träd
BIN: stocktapetserarbi (Megachile willughbiella), småsovarbi
(Chelostoma campanularum), storsovarbi (Chelostoma fuliginosum)
GETINGAR: kal murargeting (Ancistrocerus antilope)
BLOMFLUGOR: Microdon mutabilis
BIN: punktsmalbi (Lasioglossum punctatissimum N), zonsmalbi
Sand
(Lasioglossum zonulum), harstbi (Trachusa byssina)
Torr gräsmarks-
BIN: brynhumla (Bombus humilis), haghumla (Bombus sylvarum)
vegetation
FJÄRILAR: silversmygare (Hesperia comma), mindre blåvinge
(Cupido minimus)
MYROR: hårig hedmyra (Formica exsecta), ängsmura (Formica
pratensis)
HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus)
Grästuvor
MYROR: gul tuvmyra (Lasius flavus)
BLOMFLUGOR: getingflugor (Chrysotoxum bicinctum, Ch. cautum,
Ch. festivum.
Blåklockor
BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum), storsovarbi
(Chelostoma fuliginosum), blåklockshumla (Bombus soroëensis)
Getväppling
4.2.3
FJÄRILAR: mindre blåvinge (Cupido minimus)
Hotbild
Hagen utsätts för två potenta hot, förbuskningen från söder och den starka
konkurrensen från gräs och andra konkurrenskraftiga ohävdsarter. Inget av dessa
hot innerbär några överhängande problem på kort sikt. Slånridån i söder innebär
ett hot mot mångfalden i stort, dess utsträckning norrut (inåt hagen) riskerar utan
åtgärder att utökas med åren. Hävdvunna örter kan då komma att konkurreras ut
från växter som är bättre på att utnyttja den näringsrikare miljön som skapats i och
med den diffusa näringsbelastning som åkerholmar ofta utsätts för.
4.2.4
Skötselråd
Det är värdefullt att behålla slånridån i söder som ett en barriär mot vind och
diffus gödsling från åkern. Man bör samtidigt vara beredd att hantera snårets
återkommande utvidgning norrut. För att minska mellanartskonkurrensen från
ohävdsväxter är det är värdefullt att inrätta någon slags störningsregim. Jag är
generellt positiv till de vårliga bränningsåtgärder som prövats innevarande år.
Dessa skulle för att snabbare minska näringsbelastningen kunna kompletteras med
slåtter ,eller bete under en kort betesperiod.. Eftersom blomresurserna redan idag
är små för att upprätthålla en bipopulation på holmen är bete dock ett sämre
28
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
alternativ. Naturvårdsgrävning, i syfte att skapa fler sandblottor, skulle vara
mycket positivt för bifaunan i anslutning till de sandiga partierna i holmens östra
del. Här skulle även sand kunna läggas ut. Grävning bör dock undvikas i de delar
där sanden redan idag är blottad. Det är också värdefullt att så långt som möjligt
låta de döda stammarna stå kvar eller bli liggande som lågor.
4.3
Ängsö, Hagalund Ö 100 m
4.3.1
Områdesbeskrivning
Denna lilla (0,6 ha) åkerholme är belägen sydöst om Hagalund. Åkerholmen
omges av spannmålsodlade åkrar. Cirka 50 m norr om grusvägen ligger dock en
fårbetad trädbärande betesmark. Holmens västra del är helt öppen och övergår i
norr till mycket torr gräsmark med inslag av hällmark. Det enda större trädet i
denna del är en ek som står i hagens västligaste spets. Hagens östra sida utgörs av
en relativt tät träddunge med mest asp och ek, varav ett par riktigt grova exemplar.
Dungen håller även med täta busksnår, och i nordost ligger en välavgränsad häll.
En viktig faktor som påverkar holmens mångfald är intilliggande åkrar, vilka
verkar har medfört viss indirekt gödsling av marken. Detta kan skönjas i de stora
förekomsterna av t.ex. hundloka och vanlig smörblomma. Den södra öppna
gräsmarkens vegetation är typisk för sedan länge ohävdade gräsmarker, där
dominanta växtslag bildar små sammanhållande blomrika grupper som i dagsläget
nästan helt konkurrerats ut. De platser som fortfarande håller gräset stången
präglas av berg i dagen, stenar och tuvmyrbon. Blomrikedomen i denna mark är
mycket sparsam, men punktvis förekommer örter som av svunnen traditionell
skötsel fortfarande håller undan den konkurrenskraftiga gräsvegetationen. Några
sådana kvarstående växtarter är smultron, teveronika, häckvicker,
backsmörblomma, vitmåra, gulmåra, revsmörblomma, kråkvicker, gulvial,
skogsklöver, stor blåklocka, äkta johannesört, rödklint, bockrot, liten blåklocka
och kvastfibbla. Invid ett par hällar i områdets nordligaste del står backnejlika
kvar. Innevarande år har marken bränts, vilket möjligen gynnat sent blommande
växter, och i viss mån satt konkurrensen lite ur spel.
Under den skogshöljda holmens norra del växer i de mer låglänta partierna en
undervegetation av flenört, hundäxing, liljekonvalj och toppdån. I skogsavsnittets
norra parti ligger en stor häll som kläs av hallon, kärleksört, klibbkorsört och
stinknäva.
4.3.2
Ekologisk särprägel
Tuvmyrorna spelar en väsentlig roll som skapare av mikrohabitat för både
markbyggande vildbin och som refuger för växter som en gång anpassats till
traditionell hävd, men som utsätts för hård konkurrens sedan hävden i området
upphört och näringsbelastningen ökat. Örter som t.ex. liten blåklocka och
smultron står ofta kvar i anslutning till myrtuvorna. Förekomsten av smultron i
gräsmarken är en förutsättning för smultronvisslaren.
29
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Den höga gräsvegetationen utnyttjas som boplats av en grupp små, långtungade
humlor med liten flygradie. Dessa är beroende av både hög vegetation att anlägga
boet i och höga pollen- och nektarmängder i anslutning till boet för föda åt larver
och arbetare. Det är troligt att arterna behöver mer än detta område att födosöka i,
men på Ängsö finns många blomrika miljöer. Flera fjärilar som påträffades på
holmen utnyttjar gräs för sin larvutveckling. Den mest spännande var kanske
silversmygaren. Dessutom påträffades vitfläckig guldvinge, vilken utnyttjade den
blomrika kanten mot åkern i nordost för födosök. Larverna lever på ängs- eller
bergssyra.
Skogsdungens höjdpunkt var det svagt solblottade hällpartiet i norr. I anslutning
till detta flög både zonsmalbi, hallongökbi och en boparasit på hallonsandbi, som
dock inte påträffades just här.
Figur 12. Ängsö, Hagalund Ö 100 m. En orörd gräsmark. T.v. Vanlig johannesört. T.v.
Den öppna delens enda träd, gården i bakgrunden.
Tabell 5. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Torr-frisk gräsmark
BIN: haghumla (Bombus sylvarum), gräshumla (B.ruderarius), backhumla
(B. humilis)
FJÄRILAR: silversmygare (Hesperia comma), vitfläckig guldvinge
(Lycaena virgaureae)
HOPPRÄTVINGAR: Slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus),
cikadavårtbitare (Metrioptera roeseli)
Refugier i torr-frisk
MYROR: gul tuvmyra (Lasius flavus), svart tuvmyra (Lasius niger), hårig
gräsmark
hedmyra (Formica exsecta)
FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae)
Blomrik hällmark i skog
BIN: hallongökbi (Nomada fusca), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum)
FJÄRILAR: skogsvitvinge (Leptidea sinapis)
Smultron
4.3.3
FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae)
Hotbild
Det största hotet mot stekelfaunan i de öppna gräsmarksytorna i väster är den tuffa
konkurrensen växter emellan. I denna strid förlorar ofta blombärande örter
30
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
kampen mot dominanta gräs, vilka ju är helt oanvändbara som föda för steklar.
Den östra sidans träddunge är väldigt tät efter lövsprickningen, vilket skuggar bort
många skuggkänsliga örter. Det största hotet ligger i att dungens spillra av
solberoende växter skuggas bort från det upphöjda hällpartiet.
4.3.4
Skötselråd
För att bevara en flora med traditionellt hävdvunna växt- och insektsarter krävs att
mellanartskonkurrensen mellan växter sätts ur spel. Årlig slåtter är det bästa sättet
att åstadkomma detta. För Kontinuerligt bete är sämre ur stekelperspektiv
eftersom det medför att binas blomresurser och fjärilslarver betas bort. Ett svagt
betestryck kan vara ett alternativ, men detta skapar blottor i vegetationen, i vilka
träd och buskar ofta får chansen att etablera sig på bekostnad av örtvegetation
(Milchuna m.fl. 1988). En annan traditionell metod som inte prövats i stor skala är
bränning, om våren. Detta kan vara ett intressant alternativ som redan verkar
tillämpas på denna holme. Bränning minskar näringsbelastningen, ändrar
konkurrensläget och hjälper till att hindra trädetablering. Trädskiktet kan med
fördel glesas ut i gräsmarkens östra del, framförallt runt hällmarken där många bin
besökte den kvarvarande floran.
4.4
Ängsö, Stora Näs
4.4.1
Områdesbeskrivning
Området utgör den sydliga delen av ett större sammanhängande parti skog. Söder
om området ligger flera lövrika holmar i ett öppet gräsmarkslandskap. Västerut
begränsas det av en körväg, bortanför vilken åkrar breder ut sig.
Krontaket är mycket tätt och består bland annat av tall, björk, lönn och rönn. I
buskskiktet växer bl.a. måbär, rosa, rönn, slån och trubbhagtorn. Området verkar
ha en tradition av bete, och hyser många intressanta geologiska formationer och
grova träd som vittnar om ett förflutet som en öppen hagmark. Bland annat
påträffas en, rosenbuskar samt flera grova ekar, björkar och fruktträd. Dessutom
är marken kuperad, med små höjder och sänkor. I fältskiktet påträffades bland
annat bergsslok, måbär, fårsvingel, hundäxing, hundloka, kvastfibbla och
liljekonvalj.
Inga spektakulära arter kläcktes från holkarna vid inventeringen.
4.4.2
Ekologisk särprägel
Det variabla och artrika trädskiktet, samt de grova och solitärskapade träden,
antyder att värdena kommer av svunnen hävd. Eftersom inga transekter gåtts
saknas information om steklar och andra insekter som ger stöd för detta. Området
hyser idag dock enbart få blomresurser för bin, men utgör en god boendemiljö för
bin och andra steklar. Sammansättningen av arter i vildstekelholkarna visar att
gaddsteklarna huvudsakligen utgörs av rovlevande arter snarare än av bin. Man
kan anta att bristen på blommor i omgivningarna är en begränsning som gynnar
rovlevande arter såsom vägsteklar, som fångar spindlar och solitära getingar som
tar skalbaggslarver och/eller fjärilslarver. Området börjar också få en del skogliga
31
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
värden, som eventuellt kan väga tyngre än de som ger stöd för traditionell skötsel.
Detta kan dock inte bedömas från resultaten i denna inventering utan måste
värderas med hjälp av inventeringar av andra organismgrupper såsom svampar,
mossor och mollusker.
Tabell 6. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Döda träd
BIN: Inga bin kläcktes fram
GETINGAR: Inga ovanliga, husvedgeting (Symmorphus bifasciatus), trebandad
murargeting (Ancistrocerus trifasciatus), väggmurargeting (Ancistrocerus parietinus)
VÄGSTELAR: vägstekeln (Dipogon subintermedius)
MYROR: svart slavmyra Formica fusca
4.4.3
Hotbild
I dagsläget är objektet närmast att betrakta som en variationsrik blandskog, med
betesmarkskvalitéer från en svunnen tid som trädbärande betesmark. Jag bedömer
områdets skogskvalitéer ännu som relativt ringa, men de grova träden kan säkert
hysa en mer eller mindre värdefull kryptogamflora. De kvarvarande stekelvärdena
som baseras på traditionella betesmarkers skötselregimer är kraftigt tillbakatryckta
genom omvandlingen från betesmark till skog.
4.4.4
Skötselråd
Jag tror att det finns potential att restaurera området till en fungerande betesmark.
Då bör de grövsta träden behållas, samt ytterligare några på höjderna. Dessutom
kan det vara värdefullt att åtminstone i delar och initialt behålla en
fuktkvarhållande och vindskyddande bård av buskar mot åkern. För bin och
gaddsteklar är det värdefullt om träden blir mer solexponerade och att
blomrikedomen förbättras i omgivande marker. Det är möjligt att skötseln av den
intilliggande vägkantens flora kan optimeras för att gynna ört- och blomrikedom.
4.5
Ängsö, Spånsundet S 300 m
4.5.1
Områdesbeskrivning
Denna lilla (0,6 ha) åkerholme ligger i norra delen av Engsö naturreservat. I
sydväst breder ett åkerlandskap ut sig, med flera liknande åkerholmsmiljöer. I
norr och öster ligger betesmarker med många grova ekar, liknande dem som växer
på denna holme. Vegetationen präglas i öster av den dominanta träd- och
buskvegetationen. I trädskiktet dominerar de grova ekarna, men där växer även
apel och hassel. Buskskiktet utgörs huvudsakligen av slån, även inne bland träden.
I den västra delen av holmen ligger ett öppet parti, där gräsvegetation dominerar.
Här förekommer små partier av hällmarkskaraktär.
Invidliggande åkrar kan medföra en viss indirekt gödsling av marken. Detta kan
skönjas i de stora förekomsterna av t.ex. hundloka och vanlig smörblomma. Hela
södra delen av holmen är kraftigt igenvuxen av slån och har en tät träd- och
buskvegetation som i norr vinner mark på den lilla öppna gräsmark som finns
32
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
kvar. Den skuggning som träd och buskar innebär har skapat förutsättningar för en
skuggtålig högörtsvegetation med bl.a. blåhallon, hundtunga (munkalus),
humleblomster, getrams, nejlikrot, stor blåklocka, stinksyska och tulkört. Den
nordliga öppna gräsmarkens vegetation är typisk för ohävdade gräsmarker. Här
har konkurrenskraftiga örter bildat stora sammanhållande och blomrika enheter
bland den annars dominerande gräsvegetationen. Exempel på sådana arter är
gullviva, gulvial, grässtjärnblomma, gulmåra, johannesört, knölsmörblomma,
prästkrage, skogsklöver och teveronika. Etablerad gräs- och örtvegetation är så
konkurrenskraftig att även träd- och busketableringen går mycket långsamt.
Områdets torra karaktär skapar en viss dynamik, som gör att torktåliga växter, år
som dessa, vinner mark på torkkänsligare arter. Några torktåliga örter som särskilt
växer runt de torra hällpartierna är backnejlika, backsmörblomma, gul fetknopp,
kärleksört, mandelblomma, smultron, styvmorsviol och tjärblomster. Torkan bör i
viss mån hindra snabb busketablering. Några relativt torktåliga buskar som sakta
vinner mark på öppenheten är dock rosor och slån.
Jag är osäker på vilka naturliga processer som skulle kunna decimera slånets
dominans. Det är möjligt att brand är en sådan faktor.
Figur 13. De inre delarna av åkerholmen, belägen 300 m söder om Spånsundet, har en
lundkaraktär. T.h. Stinksyska, som växer i området.
4.5.2
Ekologisk särprägel
Den fuktkvarhållande trädvegetationen är gynnsam för flera myrarter, bl.a. för den
i hela området vanliga arten blanksvart trädmyra (Lasius fuliginosus) samt
ängsrödmyra (Myrmica scabrinodis). Det är troligt att den täta
högörtsvegetationen på denna holme kan utgöra ett hinder för kal skogsmyra
33
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
(Formica polyctena). Det är vanligt att denna art dominerar i bryn och inkräktar
på trädens övriga myr- och insektspopulation. På denna holme påträffades istället
röd skogsmyra (Formica rufa sensu str.), i en ek, men förekomsten var relativt
begränsad till trädet ifråga.
Skuggning är en del i en dynamisk tradition som under lång tid gett stöd för den
högörtsvegetation som idag frodas under holmens krontak. Dess kvalitéer är
främst förknippade med beskuggning, fuktkvarhållande och förnanedfall. De
blomväxter som hanterar skugga och stort bladregn får tillgång till en trivsam
miljö med hög luftfuktighet och det näringstillskott som nedbrutna blad ger. En
mindre vanlig biart som utnyttjar denna resurs är dånpälbiet (Anthophora furcata),
som sågs besöka stinksyska på holmen. Även tulkörten frodas i skuggan. Denna
art är förutsättningen för riddarskinnbaggen (Lygaeus equestris), som är en av
Sveriges mest välstuderade kryp (jfr Solbreck 1992, Sillén-Tullberg 1985).
Den torra gräsmarken i väster är en värdefull miljö för bin som söker föda för sig
själva och sina larver. De dominanta blomväxterna håller med nektar och/eller
pollen i väl samlade enheter där dessa blomväxter fortfarande håller sig kvar i
konkurrensen mot gräs- och buskvegetationen. Hällpartier, sydsluttningar och
holmars rumsliga begränsning skapar ofta blottor i vegetationen som utgör
boplatsförutsättningar för marklevande vildbin och steklar. Så är fallet för
blodsandbiet (Andrena labiata) som gärna använder veronikapollen till larverna.
Även den angränsande vägen kan utnyttjas för markbyggande vildbin. En art som
var förhållandevis vanlig på hela Ängsö var zonsmalbiet (Lasioglossum zonulum),
som på holmen samlade pollen från teveronika. Torrmarken utnyttjades även av
flera fjärilar, bl.a. den vanliga men torrmarksgynnade mindre guldvinge (Lycaena
phlaeas) och allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae) NT. Den förras larv
lever på bergssyra, den senare på ärtväxter.
Hög vegetation antas vara viktigt för små och långtungade humlor (gräshumla och
haghumla), vilka stadigt anses ha minskat i övriga Europa. De är beroende av att
en viss typ – och mängd – växter finns tillräckligt nära boet för sitt födosök. Även
om holmen inte är stor nog för att täcka näringsbehovet är det omgivande
landskapet gynnsamt för dessa humlearter. Särskilt gynnsamt för arterna är
halvdjupa, nektarrika blomväxter såsom humleblomster, getväppling, vicker och
vial. Större humlor som vallhumla (Bombus subterraneus) är mindre beroende av
närmiljön, men även bland dessa stora arter verkar långtungade arter minska i
övriga Europa.
4.5.3
Hotbild
Åkerholmens mångfald hotas på sikt av igenväxning av slån, som dominerar och
skuggar bort undervegetationen. Holmens torra miljö håller sig dock kvar trots
slånets konkurrenskraft i väster och skuggan från ekarnas kronor hindrar slånet i
holmens östliga partier. På sikt hotar dock slånets beskuggning och dominans att
konkurrera ut även den skuggtåliga vegetationen.
Den västliga, torra gräsmarkens mångfald hotas fysiskt av igenväxning från
rosbuskar, men kanske mer från utvidgningen av de trädklädda brynen västerifrån.
34
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Dessutom gör gödslingseffekten att hundkex och bredbladiga gräs vinner i
konkurrenskraft mot växter som kommer från traditionella hävdmetoder som
slåtter och bete. Dessa metoder gynnade snarast växter med tålighet mot låga
näringshalter.
Några av områdets högsta värden kan tillskrivas de grova ekarna. Eken är ett
brynträd, vars ålder kraftigt inskränks i närkonkurrensen med omgivande träd.
Ekarnas värde som boplats för bin och andra steklar är delvis beroende av att
stammarna är tillräckligt solbelysta. Däremot är det tveksamt om de myrarter som
utnyttjar de grova träden gynnas av alltför stor solexponering.
Tabell 7. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Grova träd, död ved
BIN: rödmurarbi (Osmia bicornis)
MYROR: blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus), ängsrödmyra
(Myrmica scabrinodis)
Sandmarks- och
BIN: blodsandbi (Andrena labiata), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum),
hällmarkspartier
FJÄRILAR: Mindre guldvinge (Lycaena phlaeas), allmän
bastardsvärmare (Zygaena filipendulae) NT
HOPPRÄTVINGAR: mindre klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus)
Torr gräsmark
BIN: hagumla (Bombus sylvarum), gräshumla (B. ruderarius), vallhumla
(B. subterraneus)
HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus)
BLOMFLUGOR: slavmyreblomfluga (Microdon mutabilis)
Högörtsvegetation i
skuggan från lövträden
4.5.4
Stinksyska
BIN: dånpälsbi (Anthophora furcata)
SKINNBAGGAR: riddarskinnbagge (Lygeus equestris)
Skötselråd
En försiktig avverkning av slån från områdets inre partier skulle medföra att dess
skyddande, fuktkvarhållande effekter kan behållas. Vid en sådan avverkning är
det värdefullt att hålla uppsikt över kal skogsmyra, så att den inte etablerar sig och
tar över på bekostnad av andra insektsarter. Slån och andra buskar som vetter mot
åkern (i själva brynet) bör sparas, i syfte att behålla fuktgradienten och
förhoppningsvis även den fina högörtsvegetationen.
De öppna partierna gynnas av att konkurrensen sätts ur spel. Detta kan
åstadkommas med hjälp av årlig slåtter, vårbränning eller genom ett mycket kort
betessläpp. Vid korta betessläpp är det värdefullt att upprätta en regim som blir
återkommande varje år. Holmen som sådan är för liten för att själv upprätthålla
blomresurser för en population av bin eller getingar, vilket poängterar värdet av
att planera skötseln i ett landskapsperspektiv. Däremot kan flera områden med
liknande miljöer tillsammans utgöra en tillräcklig bas. Flera områden med
liknande miljöer, eller som i det här fallet blomväxter, som på detta sätt hjälper
varandra sägs vara supplement till varandra (supplementära).
35
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.6
Ängsö, Enekullabacken Ö
4.6.1
Områdesbeskrivning
På ett relativt stort åkerfält öster om Engsö slott ligger två åkerholmar som
tillsammans kallas Enekullabacken, varav detta objekt utgör den östra holmen.
Stora delar, främst vettandes mot söder, utgörs av hällmark. Delar av hagen är
också igenvuxna av slån eller enbuskar. Innevarande år har marken bränts.
I området påträffades många torrmarksarter såsom backnejlika, brudbröd,
femfingerört, gråfibbla, gulvial, grässtjärnblomma, gullklöver, gulmåra,
harklöver, häckvicker, höstfibbla, klibbkorsört, kärleksört, kärringtand, liten
blåklocka, mandelblomma, revsmörblomma, rödklint, rölleka, smultron, stor
blåklocka, teveronika, tjärblomster, vitklöver, vitmåra och äkta johannesört.
Figur 14. Ängsö, Enekullabacken Ö. T.v. Karaktären hos holmens sydsida. T.h.
Backhumla (Bombus humilis).
4.6.2
Ekologisk särprägel
Detta område är relativt torrt, särskilt den del i vilken transekterna lades. Till den
torra vegetationen kan knytas flera smalbin, bl.a. det i odlingslandskapet
aggregerande metallsmalbiet (Lasioglossum morio). I torrbackar och hällmarker
påträffas även ofta många solälskande gräshoppor, bland annat de här observerade
arterna backgräshoppa och liten klubbgräshoppa. Miljön tjänar även som boplats
för många av de funna sandbina. På tjärblomster hittades 24-prickig nyckelpiga,
en växtätare som ofta förknippas med stäppartade torrängar.
Hela holmen hyser en hög gräsvegetation, med inslag av örter. Denna är i sig
värdefull som boplatsmiljö för flera humlor som är på fallrepet i Europa. Det kan
synas lite tjatigt att påpeka deras värde vid varje lokal, men det ska påpekas att det
lätt förbises att deras fortlevnad kräver ett landskapsperspektiv, där gräsmarker
med hög vegetation ligger invid lokaler med tillräckligt stor blomning för att täcka
behovet för hela samhället. Detta landskap finns på Ängsö, och värdet att finna
arten på en lokal kan tyckas litet, men eftersom delarna gör helheten bör
landskapsperspektivet inte underskattas. Till den höga gräsvegetationen i området
kan även kopplas den på Ängsö relativt vanliga, men annars minskande
fjärilsarten silversmygare (Hesperia comma).
36
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Några särskilt värdefulla födosöksväxter för bin på holmen är blåklockor för
violsandbiet, blåbär och lingon för blåbärssandbiet och ärtväxter för de ovan
omtalade humlorna.
Tabell 8. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Torr hällmark inklusive
BIN: metallsmalbi (Lasioglossum morio)
sandig jord
HOPPRÄTVINGAR: liten klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus)
SKALBAGGAR: 24-prickig nyckelpiga (Subcoccinella
vigintiquatuorpunctata)
Hög gräsvegetation
BIN: haghumla (Bombus sylvarum), gräshumla (Bombus ruderarius),
backhumla (Bombus humilis)
FJÄRILAR: silversmygare (Hesperia comma)
Blomväxter
4.6.3
Campanula
BIN: violsandbi (Andrena bicolor)
Vaccinium
BIN: blåbärssandbi (Andrena lapponica)
Hotbild
Stora delar av holmens gräsmark är igenvuxen med slån. Slånet utgör det klart
största hotet mot mångfalden av bin och andra blombesökare i detta område.
Slånets utvidgning hotar även genom skuggning steklars möjligheter att bygger bo
i marken.
4.6.4
Skötselråd
Det är viktigt att slånets utvidgande territorium begränsas. Det är dock värdefullt
att först analysera slånets kvalitéer, för att påtala vikten av varsam avverkning.
Slån utgör en värdefull pollenresurs för många blomflugor, men även för vissa bin
(bl.a. äppelsandbi). Slån är en strukturellt värdefull beståndsdel i området, som
bland annat ger vindskydd. Rådet är därför att ändå spara slån.
4.7
Ängsö, Enekullabacken V
4.7.1
Områdesbeskrivning
På ett relativt stort åkerfält öster om Engsö slott ligger två åkerholmar som kallas
Enekullabacken, varav detta objekt utgör den västra holmen. Delar, främst vända
åt söder, utgörs av hällmark. Stora delar av området är annars igenvuxet med slån,
som tydligt decimerats genom årets bränning. Enbuskar är vanliga, men holmen
saknar grova träd.
Såsom varandes en åkerholme har den i delar belastats med näring från den
omgivande åkern. Detta har medfört en ökad framgång för växtarter såsom t.ex.
hundloka, revfingerört, stormåra, vanlig smörblomma, vägtistel och åkertistel. I
stora delar breder en torr till frisk gräsmark ut sig inom vilken en tydlig
konkurrens om utrymme, sol och näring främjat växter med förmåga att omvandla
dessa begivenheter till vegetativa delar. Exempel på sådana arter är gulvial,
mandelblomma, kärringtand, rödklint, skogsklöver, stor blåklocka, teveronika och
äkta johannesört. I delar av åkerholmen åsidosätts den direkta konkurrensen
37
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
mellan växter med hjälp av torr ogästvänlig miljö, som vissa arter lärt sig hantera.
Växtarter som gynnas av torkan i på holmes sydvända slänter och i hällpartier är
bl.a. backsmultron, blodrot, brudbröd, femfingerört, gulmåra, gul fetknopp,
färgkulla, kärleksört, liten blåklocka, smultron, tjärblomster och vitmåra. Några
arter (t.ex. klibbglim, vitplister och toppdån) kan även ha dragit nytta av den
vårbränning som verkar ha utförts innevarande år.
Figur 15. Ängsö, Enekullabacken V, den sydvästra slänten. T.v. Slån efter årets
vårbränning. T.h. En rik, stenig, torrbacke som norrut leder ner till friskare och mer
näringsrik gräsmark.
4.7.2
Ekologisk särprägel
Holmens högsta kvalitéer för gaddsteklar är dess torra hällmarkspartier och
sydslänterna, vilka neråt övergår i en allt friskare vegetation. Dessutom är vissa
värden förknippade med buskskiktet och den höga gräs- och örtvegetationen.
Den torra sydslänten fungerar som boplats för flera markbyggande bin. Bland
andra påträffades hartsbi, småullbi, lundsandbi, metallsmalbi och prickgökbi.
Även en mindre vanlig boparasit på arter i släktet blomsterbin hittades, men inte
värden ifråga. Värden är blåklocksbi (Melitta haemorrhoidalis) eller lucernbi
(Melitta leporina). Den relativt höga tillgången på blåklockor talar dock för att
värden är arten blåklocksbi.
Flera av de noterade fjärilarna utnyttjar växter i den torra vegetationen. Exempel
på utpräglade torrmarksarter är den i området mycket vanliga sandgräsfjärilen
(Hipparchia semele) och den för torrmarker så karaktäristiska mindre guldvingen
(Lycaena phlaeas). Ett annat spännande fjärilsfynd, där larven lever av gräs i torra
marker, var silversmygare (Hesperia comma).
Den höga vegetationen i kombination med en relativt hög blomrikedom gynnar
även de båda små och långtungade humlorna (jfr även 4.18). Slutligen får man
inte bortse från att buskar faktiskt utgör värdefulla element i alla gräsmarker. Dels
utgör de refugier för växter som är känsliga för bete, dels fungerar de som
vindskydd och dels är de ofta bärare av stora blomresurser. Men för många steklar
38
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
utgör de även potentiella boplatser. Både cyanmärgbi och småcitronbi kan
förväntas använda t.ex. rosbuskars ihåliga mitt att bygga bo i.
Tabell 9. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter Insektsarter
Hällmark med sandinslag
BIN: prickgökbi (Nomada flavopicta), hartsbi (Trachusa byssina),
småullbi (Anthidium punctatum), lundsandbi (Andrena subopaca),
metallsmalbi (Lasioglossum morio)
FJÄRILAR: sandgräsfjäril (Hipparchia semele), mindre guldvinge
(Lycaena phlaeas)
Hög gräsvegetation
BIN: backhumla (Bombus humilis), haghumla (B. sylvarum)
FJÄRILAR: Silversmygare (Hesperia comma)
HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus)
Buskvegetation
BIN: cyanmärgbi (Ceratina cyanea), småcitronbi (Hylaeus brevicornis)
BLOMFLUGOR: elegant brynblomfluga (Epistrophe eligans)
4.7.3
Hotbild
Holmens gräsmarker har under lång tid utsatts för direkt konkurrens mellan
växter, vilket främjat de i konkurrenssituationen starkaste örterna och gräsen på
bekostnad av svagare och ofta hävdvunna blomväxter. Ett annat hot är skuggning
och konkurrens från en allt mer utbredd buskvegetation, främst slån.
4.7.4
Skötselråd
Det är naturligt att införa något slags hävd av området för att minska den direkta
konkurrensen mellan växter. Detta gynnar mångfalden och särskilt den
hävdgynnade floran, som så många bin utnyttjar som föda åt larverna. De för
området bästa hävdformerna är vårbränning (april månad) och slåtter. Ett något
sämre alternativ är bete, eftersom bete i små fållor tenderar att bli väldigt
intensivt, varvid alla blomresurser försvinner. Dessutom håller området med
relativt låga näringsvärden för betesdjur. Det isolerade läge som denna och
intilliggande holme tillsammans har, gör värdet av kontinuerlig och adekvat årlig
skötsel särskilt värdefull. Det är viktigt att se till att dessa båda områden fungerar
som en ekologisk enhet, utan alltför stort beroende av omgivningarna. För bin blir
det därför viktigt att tillhandahålla både tillräckliga blomresurser och boplatser på
holmarna.
4.8
Ängsö, Ängstäppan, Storslåttern V 700 m
4.8.1
Områdesbeskrivning
Området utgörs av en torr åkerholme, mestadels bevuxen med gräs. Holmen är
relativt stenig och delvis av hällkaraktär. I nordost ligger en träddunge och i väster
Ängsövägen. Vegetationen består främst av torrmarksväxter, men längs den västra
sluttningen är vegetationen ganska frisk och frodig. Holmen kläs av relativt
många och väl avgränsade buskar.
39
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Holmens västligaste del sluttar markant mot vägen, och ansluter till vägkantens
flora. Här är blomrikedomen mycket hög, med arter som brudbröd, getväppling,
gulvial, kvastfibbla, kärringtand, skogsklöver, stormåra och äkta johannesört. I
områdes torra, steniga och mer höglänta del växer blodnäva, gråfibbla, liten
blåklocka, teveronika, färgkulla, femfingerört, gulmåra och kärleksört. Här breder
en del buskvegetation ut sig i form av slån och stenrosdungar. I områdets östra
del, nedanför branten är marken mycket näringsrik med arter såsom hundloka,
vanlig smörblomma, åkertistel och klibbkorsört. Dessutom är holmen klädd av en
ung skogsvegetation i det sydöstra hörnet, inom vilket bl. a. fyrkantig johannesört
blommar.
Figur 16. Ängsö, Ängstäppan, Storslåttern V 700 m. T.v. Områdets hedartade karaktär.
T.h. Västsluttningen ner mot vägen, med en stor rikedom av ärtväxter såsom getväppling
och kråkvicker.
4.8.2
Ekologisk särprägel
Tabell 10. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Torra hällmarker
BIN: hartsbi (Trachusa byssina)
FJÄRILAR: mindre guldvinge (Lycaena phlaeas)
HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus)
Värdefulla näringsväxter
4.8.3
Getväppling
FJÄRILAR: Mindre blåvinge (Cupido minimus) NT
Hotbild
Det föreligger ingen tydlig hotbild mot mångfalden i området. Delar av området
har en utbredande buskvegetation som bör hållas efter och i friskare partier
dominerar vissa örter på andras bekostnad. I de västra, friska partierna har
konkurrensen gynnat gräs i visa avsnitt och blomväxter i andra, vilka bildar
sammanhållande enheter med stor blomrikedom. Den ostörda konkurrensen
mellan dessa enheter kommer att favorisera någon art på de andras bekostnad.
4.8.4
Skötselråd
Områdets torra karaktär och de av höjdläget skapade skillnaderna i fuktighet gör
att det har en hög motståndskraft och resiliens (återhämtningsförmåga). Det finns
40
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
därför goda möjligheter att bevara de kvalitéer i form av blomrikedom och
variation som gynnar mångfalden. Med risk för att splittra upp de stora blomrika
(och för bin gynnsamma) enheterna skulle dock artrikedomen i de friskare
partierna gynnas genom något slags hävd.
4.9
Ängsö, Kocktorpshagen
4.9.1
Områdesbeskrivning
Kocktorp är en stor (8,5 ha) trädbärande betesmark med grova träd, hällmarker,
fuktstråk och högörtsvegetation. Trädskiktet är varierat, med främst grov ek.
Området betas svagt med hjälp av får under sensommar/höst. Det är idag klassat
som Natura 2000- naturtyp (silikatgräsmark, 6270) och omfattas inte av projekt
MIA.
Området är mycket örtrikt och kan sägas uppvisa ett slags älsklig fas med en
idyllisk blomning av alla de arter som genom hävd funnit sig tillrätta inom hagens
gränser. Egenskaper som gynnat en etablering av många arter i hagen är att den är
så stor, samt förekomsten av många mikromiljöer. Dels förekommer en
fuktgradient från ren våtmark till torr hällmark, dels medger den spridda träd- och
buskvegetation skuggning i delar av området och slutligen varierar
näringstillgången påtagligt inom hagen.
I de torraste lägena växer bergssyra, blodnäva, fårsvingel, gullviva, gråfibbla, gul
fetknopp, gullklöver, femfingerört, kantig fetknopp, kattfot, kruståtel, kärleksört,
ljung, rödven, solvända, styvmorsviol och tjärblomster. På skalan torr men något
friskare återfinns blodrot, bockrot, brudbröd, grässtjärnblomma, gulmåra, gökärt,
jungfrulin, kvastfibbla, kärringtand, liten blåklocka, mandelblomma, prästkrage,
rölleka, smultron, spåtistel, teveronika, vitmåra, vitsippa, äkta johannesört,
ängsfibbla och ängssyra. I lite skuggigare lägen, ofta under en ek, påträffas
liljekonvalj, midsommarblomster, skogsklöver och stor blåklocka. Den friska och
ofta lite näringsrikare marken hyser bl.a. fyrkantig johannesört, hundloka,
hundäxing och vanlig smörblomma. I anslutning till fuktstråken växer kärrtistel,
nattviol, älgört och ängsvädd.
I träd och buskskiktet märks de många riktigt grova ekarna och ett antal enbuskar.
Dessutom breder en ung björkvegetation ut sig. Annars påträffas bl.a. berberis,
krusbär och stenros.
4.9.2
Ekologisk särprägel
Områdets högsta kvalitéer för stekar ligger i torrmarksfloran och tillgången till
lättgrävda jordar. Till dessa kan knytas de många observationerna av
sandbyggande bin och andra steklar. Bland annat påträffades prickgökbi, som
boparasiterar hos pälsbin. I detta område är den troligaste värdarten blåklocksbi
(Anthophora haemorrhoidalis), som enligt vad namnet antyder samlar pollen från
blåklockor. Att detta är en trolig värd bygger på den rika förekomsten av
blåklockor, vilket även bekräftas av förekomsten av två andra bin som utnyttjar
blåklockspollen, violsandbi och blåklockshumla. Den alternativa värden lusernbi
41
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
(Melitta leporina), som nyligen upptagits på rödlistan som NT, lever av vial- och
lucernpollen. Två andra markbyggare värda att notera är metallsmabi och
zonsmalbi. Den senare hade en mycket stor population inom området, och kan
vara anledningen till förekomsten av biknutstekeln. Arten jagar smalbin, vilka
paralyserade serveras som levandefärsk föda för larven. Det var även trevligt att
se hur småullbiet frekvent samlade kattfotens ulliga fröpenslar som tätning i boet.
Området hyser även höga värden för fjärilar. Bland hällmarksarterna märks bland
annat sandgräsfjäril, vitgräsfjäril och mindre guldvinge. Dessutom påträffades
några lite ovanligare gräsmarksarter, t.ex. silversmygare och allmän
bastardsvärmare. Den senare utnyttjar den goda tillgången på ärtväxter. Ett för
mig trevligt fynd var ljus krukmarkargeting, som anlägger bon som urnor som
fästs i t.ex. ljung, som var vanlig i hagen.
Figur 17. Ängsö, Kocktorpshagen, med hedartade partier. T.h. gräsmark invid ett hällparti
med bl.a. kantig fetknopp. T.h. en annan häll med kalkinslag som pryds av blodnäva.
Tabell 11. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Torr mark
Kantig
BIN: prickgökbi (Nomada flavopicta), videgökbi (Nomada leucophthalma),
såsom
fetknopp,
metallsmalbi (Lasioglossum morio), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum),
hällmarker och
kattfot
långhornsbi (Eucera longicornis), småullbi (Anthidium punctatum)
sandig mark
ochbergsyra GETINGAR: nordlig krukmakargeting (Eumenes pedunculatus)
ÖVR. ROVSTEKLAR: biknutstekel (Cerceris rybyensis), Ammophila sabulosa
FJÄRILAR: sandgräsfjäril (Hipparchia semele), silversmygare (Hesperia
comma), vitgräsfjäril (Lasiommata maera), mindre guldvinge (Lycaena phlaeas)
HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus)
SKALBAGGAR: grön sandjägare (Cicindela campestris)
Storgrova träd
Ek
(ofta hålträd)
MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus), blanksvart trämyra (Lasius
fuliginosus)
Vespidae: aspvedgeting (Symmorphus connexus), vårmurargeting
(Ancistrocerus nigricornis)
Fuktstråk
BLOMFLUGOR: (Eristalis picea), (Cheilosia sootryeni)
HOPPRÄTVINGAR: kärrgräshoppa (Mecostethus grossus)
Smultron
FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae)
Campanula
BIN: blåklocksbi (Bombus soroëensis), violsandbi (Andrena bicolor)
42
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Ytterligare en resurs som ökar bi- och gaddstekelmångfald i hagen är de många
grova träden. I dessa påträffades bland annat både hästmyra och blanksvart
trämyra, som båda skapar död ved i träden. Vårmurargeting Ancistrocerus
nigricornis, en getingart som övervintrar som vuxen, påträffandes när den bosökte
runt en ek. Det mest spännande fyndet från stekelholkarna var den mindre vanliga
aspvedgetingen Symmorphus connexus som tidigare noterats som en raritet i
Ridöarkipelagen (Nilsson, 1991). Arten betraktas idag inte som hotad, men den är
inte heller direkt allmän.
Ytterligare en viktig miljö är det fuktstråk som finns i området. Bin ges här
möjlighet att dricka, men de är även viktiga nektargivor torra år som detta. Även
om fuktstråk inte är omistliga för steklar, är de det för många filtrerande
blomflugor, ex. slamflugorna (Eristalis).
4.9.3
Hotbild
Det svaga betestrycket är på kort sikt en blomskapare, men på längre sikt ett hot,
dels för att betet inte tillräckligt åsidosätter mellanartskonkurrens i fuktiga till
friska delar av området, dels för att det gynnar busketablering. Det är två olika
mekanismer som gör att svagt bete gynnar träd och buskskiktet. Dels betas inte
etablerade småträd och buskskott ner tillräckligt av betesdjuren, vilket gör att
redan etablerade småbuskar ges utrymme att växa. Den andra, och kanske
viktigare effekten som ett svagt betestryck medför är den hjälp det ger för träd och
buskar till nyetablering, dvs. trampskador och bete av vegetationen ger utrymme
för träd och buskar att gro på nya platser (Milchuna m.fl. 1988). Detta fortgår
alltjämt i betesmarken i Kocktorp, och buskvegetationen, ofta björk, är i delar
ganska tät.
4.9.4
Skötselråd
Det optimala vore att sköta området genom slåtter med reservation för att det inte
kanske är rimligt med tanke på dess storlek. Om man ska kunna hålla ett så svagt
betestryck som i dagsläget behöver buskar bekämpas kontinuerligt. Mångfalden
av bin gynnas hur som helst, åtminstone kortsiktigt, av detta svaga betestryck.
Långsiktigt riskerar konkurrensstarka gräs och vedartad vegetation att konkurrera
ut den för steklar blomrika floran. Tidig bränning (april) är förmodligen att
föredra, eventuellt i kombination med ett sent betessläpp, framför ett högt
betestryck.
4.10
Ängsö, Blånusberget
4.10.1
Områdesbeskrivning
Området är till stora delar trädklätt. Den södra delen är den mest öppna, med stora
hällpartier med ek och tall och med ett fältskikt med fårsvingel, kruståtel och
ljung. Norr om dessa sydvända hällar ligger en kuperad skog med häll- och
fuktinslag, innehållande en mer utpräglad skogsflora med bl.a. liljekonvalj.
Inventeringen har riktats främst till områdets södra öppna del.
43
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Sydvända lägen och kraftig solexponering i kombination med näringsfattig
hällmarksmiljö skapar speciella förutsättningar som utesluter många, torkkänsliga
och näringsbehövande växter. Noterade arter som är bra på att hantera sol och
extrem torka är de båda gräsen fårsvingel och kruståtel, men även örter såsom
backsippa, harklöver, gråfibbla, gul fetknopp, gullklöver, femfingerört, liten
blåklocka, ljung, solvända, timjan, tjärblomster och ärenpris. På något frodigare
gräsmark återfanns blodrot, brunört, brudbröd, getrams, jungfrulin, kvastfibbla,
majsmörblomma, revfibbla, rölleka, rödklint, smultron, stor blåklocka och äkta
johannesört. Dessa skyddar sig genom tillgången på någon av de många
enbuskarna, eller från fukten i sänkan mellan två hällar. Området hyser relativt
höga trädvärden för bin i form av grova ekar och tallar, samt en och rosenbuskar.
Figur 18. Ängsö, Blånusberget. Hedliknande torräng inramat av träd och buskar. T.v.
Områdets karaktär på höjderna. T.v. En liknande miljö invid vägen som omger området.
4.10.2
Ekologisk särprägel
Områdets hedartade karaktär gynnar många torktåliga arter. Stenhumlan är en
opportunist som dock ofta ses i gräsrika slänter med mycket sten, ibland
besökande backsippa. Artens boparasit, stensnylthumla, ses ofta söka på värdbon i
sådana steniga gräsmarker.
I soliga lägen uppträder ofta rövarmyran, som i området typiskt sågs bygga sitt bo
under någon flat sten. Arten rövar bon av svart slavmyra, vars avkomma blir billig
arbetskraft i det egna samhället. I soliga lägen i hällmiljön påträffades även den
gröna sandjägaren och mindre klubbgräshoppa.
Exempel på arter som utnyttjade de sandiga partierna närmast vägen är
långhornsbi, svartsmalbi, zonsmalbi och några boparasiter till dessa, bl.a.
släntblodbi. Dessa arter föredrar växter såsom tjärblomster och ljung. På ljung
påträffades även de märgbyggande arterna märggnagbi och småcitronbi. Det är
möjligt att dessa boade i områdets stenrosbestånd. Dessutom jagade bålgetingen,
som bygger bon i hålträd, flugor tätt över ljungen.
44
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Tabell 12. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter Insektsarter
Hällmark
BIN: stenhumla (Bombus lapidarius), stensnylthumla (Psithyrus rupestris)
MYROR: rövarmyra (Formica sanguinea), ängsmyra (Formica pratensis)
FJÄRILAR: mindre guldvinge (Lycaena phlaeas), mindre blåvinge (Cupido
minimus)
SKALBAGGAR: grön sandjägare (Cicindela campestris)
Hopprätvingar: mindre klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus)
Grova träd, död
BIN: märggnagbi (Hoplitis claviventris), småcitronbi (Hylaeus brevicolrnis) (m.fl.
ved och buskar
arter), bålgeting (Vespa crabro)
med märg
Bryn
MYROR: kal skogsmyra (Formica polyctena)
Sandig mark
BIN: långhornsbi (Eucera longicornis), svartsmalbi (Lasioglossum fratellum),
zonsmalbi (Lasioglossum zonulum), släntblodbi (Sphecodes crassus) (m.fl.
boparasiter)
4.10.3
Hotbild
Slänternas torka håller tillbaks den igenväxningsvegetation som ändå sakta börjar
skugga bort hällmarkernas speciella flora och därtill kopplade insektsfauna. Det är
snarast bryn och befintliga träd som sanktionerar att marken alltmer kläs av träd
(jfr facilitering).
4.10.4
Skötselråd
Det är värdefullt att avverka enstaka träd och buskar i slänterna, för att hindra
igenväxningen, som dock går väldigt långsamt. Det är troligen positivt att glesa ut
de mest trädtäta delarna i norr i syfte att gynna en mer spännande öppenmarksfora
och fauna. Man bör i så fall se till att kal skogsmyra inte tillåts dominera i
området (jfr Klockartorpsbacken). Märk väl att träd också skapar varma och
vindskyddade mikroklimat.
4.11
Ängsö, Ektorpshagen Ö
4.11.1
Områdesbeskrivning
Detta område utgörs av en gles (2,5 ha) tallskog, med relativt många frötallar.
Insprängt växer även träd och buskar såsom björk, ek, gran och hassel. Det ligger
mitt emot den blomrika, svagt fårbetade området vid Kocktorp. Österut avgränsas
området av ett hygge.
Markskiktet består av en typisk tallskogsflora med bl.a. kruståtel och husmossa.
På sina håll framträder dock enstaka kvarstående betesmarksväxter såsom
brudbröd, kruståtel, skogskovall, vitmåra, vitsippa och vårfryle. I väster ligger ett
dike med slån som bildar bryn mot åkern intill. Detta dikes östsida är relativt torrt
bl.a. med gråfibbla. Längs vägen, östkanten och längst åt nordost står några grova
ekar, och närmast vägen är vegetationen torr med blanda annat majsmörblomma,
45
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
ljung, kärleksört gullviva, smultron och stenros. Längst i nordost ligger en liten
vät, med hallon och gråvide.
Figur 19. Ängsö, Ektorpshagen Ö. T.v. Områdets tallrika karaktär. T.h. Blanksvart
trämyra (Lasius fuliginosus) på ek.
4.11.2
Ekologisk särprägel
I en av ekarna invid vägen bodde blanksvart trämyra, vilken ofta ses vandra på led
upp i något träd för att mjölka bladlöss på honungsdagg. I andra delar av området
dominerade kal skogsmyra, en art som gynnas och lätt kommer att dominera i
öppna skogsmiljöer. Från en av vildbiholkarna, uppsatt på ek, kläcktes den mindre
vanliga arten blank murargeting.
Till skillnad från många andra trädklädda marker vid denna inventering domineras
området av tall. Detta gör att skuggningen från träden inte ökar tydligt vid
lövsprickningen, vilket gör att skuggkänsliga arter får en chans att stå kvar. Detta
har inte hindrat att områdets undervegetation blir alltmer like den man finner i en
vanlig tallskog.
Tabell 13. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Döda träd
MYROR: blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus)
VESPIDAE: blank murargeting (Ancistrocerus antilope)
MYROR: kal skogsmyra (Formica polyctena)
4.11.3
Hotbild
Området utvecklas alltmer till en skog, vilket sker på bekostnad på de värden som
en gång förknippades med dess betesmarkskvalitéer.
4.11.4
Skötselråd
Om man vill sköta området för att gynna bin måste det gallras kraftigt, helst så
lövträden får stå fritt och så att marken blir tydligt solexponerad. Det kommer
ändå att ta lång tid innan markvegetationen återtar något slags
öppenmarkskaraktär, eftersom tallbarren hindrar snabb etablering av
gräsmarksväxter. De solexponerade lövträden gynnar vedlevande bin, medan en
46
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
ökad solinstrålning på sikt gynnar blomresurser som bin drar nytta av. Vid en
avverkning i sådana bryn är det viktigt att hålla koll på den kala skogsmyran
(Formica polyctena), vilken lätt lägger beslag på de kvarstående träden och där
begränsar mångfalden. I detta område är det dock på gränsen till att
tallskogsundervegetationens värden börjar bli mer värdefulla än de traditionella
gräsmarksvärdena. Om skog är den skötsel som väljs för områdets framtid, är det
för binas räkning ändå värdefullt om marken förblir relativt öppen, vilket gynnar
blomrikedom och boplatsmiljöer.
4.12
Ängsö, Lilla Näs-hagen V
4.12.1
Områdesbeskrivning
Området är en mestadels torr gräsmark som i stora delar kläs av en variationsrik
träd- och buskvegetation. I trädskiktet växer omväxlande björk, en, gran, rönn och
tall. Området sluttar från skogen i norr och väster ner mot vägen genom Lilla Näs
i söder. Höglänta partier präglas av en torr hedmarksflora, dominerad av kruståtel
och rödven. Exempel på örter som växer här är jungfrulin, kattfot, femfingerört,
stenros, gul fetknopp, brudbröd, backglim, gråfibbla, solvända, liten blåklocka,
bockrot och kärleksört. Längre ner längs sluttningen har i delar en utvecklad
grässvål med inslag av bl.a. mandelblomma, smultron, blodrot, gulmåra,
kärringtand, rölleka, vitmåra och grässtjärnblomma. Längst ner mot gården i söder
infinner sig frisk till fuktig gräsmark, med hög näringsrik gräsvegetation, med
hundloka, skogsklöver och äkta johannesört. I hela området går berghällar i
dagen. Närmast vägen i sydöst är marken dessutom relativt sandig.
Marken var innevarande år mycket torr, vilket sannolikt begränsade antalet
påträffade stekelarter. Trots detta fanns det dock gott om refugier i form av
skuggande träd och fuktiga angränsande områden. Inga ovanliga bin påträffades.
En av de arter som hittades var väggsidenbi, som ofta bor i håliga gamla väggar
och som här gärna använder renfana som pollen- och nektarkälla.
I området påträffades också liten klubbgräshoppa, som är en av våra tidigast
spelande gräshoppsarter. Typisk var även förekomsten av sandgräsfjäril och
smultronvisslare.
4.12.2
Hotbild
Igenväxningen är det största hotet mot mångfalden i hagen.
Tabell 14. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter Insektsarter
Döda träd
BIN:
GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro)
Sandig mark
BIN: brunsmalbi (Lasioglossum fulvicorne), gyllengökbi (Nomada goodeniana),
väggsidenbi (Colletes daviesanus)
Torr gräsmark,
FJÄRILAR: Sandgräsfjäril (Hipparchia semele), smultronvisslare (Pyrgus malavae)
hällmark
HOPPRÄTVINGAR: liten klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus)
47
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Figur 20. Ängsö, Lilla Näs-hagen V är en torr
gräsmark med många träd. Mikroklimatet mellan
trädridåerna är mycket spännande ur ett
stekelperspektiv eftersom trädridåerna bidrar till
ett vindstilla mikroklimat. Innevarande år var dock
marken något för torr.
Figur 21. Området utgörs av en f.d. betesmark
som idag är helst skuggad av det täta trädskiktet.
4.12.3
Skötselråd
Genom avverkning av lite träd skulle hotet lätt avhjälpas. Det är ytterst liten risk
att andra värden förloras genom en måttlig avverkning i detta område.
4.13
Ängsö, Lilla Näs-hagen N
4.13.1
Områdesbeskrivning
Området är till största delen skogsbeklätt som närmast är att beteckna som
blandskog. I dess norra del står dock ett antal grova ekar och några enar, som
eventuellt skulle kunna bli kärnor i en blivande öppen trädbärande betesmark.
Dessutom finns det strukturer, såsom hälmarksinslag, kullar och våtmark som
skulle kunna utgöra lämpliga strukturer i en fungerande betesmark.
Markvegetationen hyser dock väldigt få hagmarksinslag.
Trädskiktet är variationsrikt med bland annat ek, en, gran, måbär, lönn och
stenros. I fältskiktet påträffades vid vårbesöket humleblomster, liljekonvalj,
löktrav, knölsmörblomma, kruståtel, majsmörblomma, maskros, hundloka och
vitsippa.
4.13.2
Ekologisk särprägel
Inga intressanta biarter påträffades i vildstekelholkarna. Detta är inte så konstigt
eftersom blomresurserna ligger så avlägset från området. Men boplatser råder det
ingen brist på i denna ändå relativt öppna skog.
48
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Tabell 15. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Död ved
BIN: Inga kläcktes ur holkarna
GETINGAR: Ett par vanliga arter
4.13.3
Hotbild
Det största hotet mot stekelfaunan är igenväxning. Om området övergår i skog blir
dels stammarna beskuggade, och dels uteblir markens blomning. När skogen blir
av mer traditionellt slag kan skogsmarksväxter dock börja ta över, såsom blåbär,
smultron och skogsfibblor.
4.13.4
Skötselråd
Öppna gärna upp i området, åtminstone runt de grova träden och i brynen så att
stammar och grenar på grövre träd blir solexponerade. Än så länge är de
naturskogsmässiga värdena relativt låga.
4.14
Ängsö, Klockartorpsbacken
4.14.1
Områdesbeskrivning
Området är skogsbeklätt och sluttar ner mot Mälaren, närmast vilket en
aldominerad sumpskog är belägen. I sluttningen dominerar tall, men i delar av
området finns även halvgrova ekar som vittnar om en tid när trädskiktet varit
betydligt glesare. I trädskiktet påträffas annars hassel, rönn, björk, en, hägg och
rosbuskar. Krontakets höga täckningsgrad och årlig förnabildning av barr och löv
har inneburit att vegetationen är mycket gles. Fältskiktet var typiskt för
blandskogar med bl.a. blåbär, kruståtel, liljekonvalj, träjon och örnbräken.
4.14.2
Ekologisk särprägel
Hela området präglas av en hög täthet av skogsmyran Formica polyctena, som
gärna tar över i igenväxningsmarker med närhet till skog.
Tabell 16. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Döda träd
BIN: Inga arter kläcktes ur holkarna
MYROR: kal skogsmyra (Formica polyctena)
4.14.3
Hotbild
Det största hotet mot stekelmångfalden kopplar vid inventeringstillfället till den
höga trädtätheten. Dessutom kal skogsmyra dominant och inkräktar på
mångfalden i området. I angränsande områden växer mycket blåbär och lingon,
vilka i sig är attraktiva för många bin.
4.14.4
Skötselråd
Hugg bort en del tall och unga träd för att låta stammar av särskilt gamla och
grova lövträd bli solexponerade. Bekämpa några myrstackar närmast de grova
49
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
lövträden. Alternativt låter man området utvecklas till en öppen ristallskog eller
blandskog. Målet bör då vara att låta tiden skapa mer död ved . Den döda veden
skulle, liksom blåbärs- och lingonriset, gynna bimångfalden.
4.15
Ängsö, Eskilshage
4.15.1
Områdesbeskrivning
Eskilshage ligger öster om Långholms brygga. Området utgörs av ett nordsydriktat, gigantiskt, träd- och buskbärande hällmarkskomplex, med sänkor,
skrevor, hällar och med mellanliggande friska till torrare betade partier. I
trädskiktet dominerar tall, men där växer även bl.a. al, björk och ek. Buskskiktet
domineras av en, men där finns även uppslag av berberis, krusbär, rosbuskar, rönn
och slån. Området betas med nötkreatur. Det är klassat som Natura 2000naturtypen silikatgräsmark (6270) och omfattas inte av projekt MIA.
I väster är området ganska friskt, och i skuggan från träden är floran typisk med
vårblommande arter såsom blåsippa, smånunneört och vitsippa. Dessa ger senare
vika för skuggtåliga, näringsälskande växter såsom getrams, gullviva, hundloka,
vanlig smörblomma och ärenpris. Åt nordost uppträder öppnare partier med inslag
av fuktstråk bevuxna med starrarter samt kråkklöver och kärrtistel. Längs stigen,
och i de välbetade, svålbärande partierna är vegetationen ofta frisk och blomrik
med arter såsom backnejlika, backsmörblomma, blodrot, brudbröd, brunört,
gråfibbla, gulmåra, gulvial, humleblomster, jungfrulin, knölsmörblomma,
kummin, kärringtand, liten blåklocka, mandelblomma, prästkrage, rödklint,
rödklöver, smultron, solvända, stor blåklocka, vitklöver, vitmåra, ängskovall och
ängsskallra. I mer beskuggade lägen dominerar blåbär och skogsklöver. I de
torrare partierna växer fårsvingel, kruståtel, gullklöver, gul fetknopp, harklöver,
kattfot, kärleksört och ljung.
Området är mycket variationsrikt i och med de många hällpartierna, buskarna och
fuktstråken. Detta gör att det är mindre känsligt (hög resiliens) för förändrad
skötsel, eftersom det alltid kommer att finnas refugier för flora och fauna.
Hällpartierna dräneras och bidrar med en varm, torr och näringsfattig miljö,
medan fuktstråken behåller fukt och näring. Busk- och trädvegetation ger skydd,
skugga, näring och fukt. Det är långt till att detta område skulle växa igen, men
det finns vissa tendenser på att områden med lite mer sammanhållande frisk mark
kan förlora värden på grund av uppkommande slyvegetation. Tallarna är
värdefulla i sig, men de står i vissa delar lite för tätt, vilket ger en sur förna med
gles undervegetation. Grova tallstammar i solexponerade lägen är särskilt
värdefulla. Både reliktbocksgnag och hästmyra påträffades i området.
4.15.2
Ekologisk särprägel
Området hyser höga naturvärden och många fina miljöer för bin. Både
blomrikedom och potentiella boplatser är frekventa.
En trevlig brynart är långhornsbi (Eucera longicornis) vars hane påträffades
patrullera tjärblomster, men som annars gärna besöker lingon och kärringtand.
50
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Förekomsten av hartsbi tyder på tillräcklig tillgång på lättgrävd sand i
kombination av kåda, t.ex. från tall. Två mindre vanliga bin i Västmanland är
zonsmalbi och metallsmalbi. Arterna trivs i torra gärna betade marker, där de
gärna besöker t.ex. blodrot. Förekomsten av dessa båda arter är en tillgång för
biknutstekeln (Cerceris rybyensis) som fångar smalbin som byte till sina larver.
En mindre vanligt geting som påträffades är ljus lergeting, vilken bygger små
maskformade bon av lera.
Figur 22. Ängsö, Eskilshage. Ett betat hällmarkskomplex. T.v. Områdets typiska
hällmarkskaraktär. T.h. Bo av ljus lergeting (Odynerus melanocephalus).
Området hyser även höga fjärilskvalitéer. Bland annat påträffades den i mellersta
Sverige mycket ovanliga hedpärlemorfjärilen (Argynnis niobe). Andra intressanta
fynd var bastardsvärmare (Zygaena filipendulae), som är knuten till ärtväxter
(t.ex. kärringtand), och smultronvisslare (Pyrgus malvae).
Även om området inte har så hög gräs- och örtvegetation påträffades två
humlearter som gärna utnyttjar just högt gräs att bygga bo i, nämligen back- och
gräshumla. Ofta när man diskuterar dessa båda arter tas frågan om blombrist upp.
I den här hagen kan dock tillgången på blomväxter inte vara begränsande,
däremot kan det förmodligen vara svårt för dessa båda arter att hitta lämpliga
platser att lägga boet på.
Värdena i trädskiktet är inte jättehöga, men de grova tallarna och eken i södra
hagen håller hög klass. I en av tallarna påträffades t.ex. reliktbocksgnag
(Nothorina muricata), i en annan påträffades hästmyror (Camponotus
herculeanus). Förekomsten av den förra är spännande i sig, men båda arterna är
värdefulla komponenter i ett fungerade ekosystem, där deras gamla gångar kan
utnyttjas av andra organismer, bl.a. vildbin. Insektsgnag i död ved utgör ypperliga
bomiljöer för många steklar. I hagen påträffades t.ex. både väggbi, fibblemurarbi
och parasiten guldstekeln Chrysis fulgida – vilka alla utnyttjar just gamla
insektsgnaggångar. Förvånansvärt få bin kläcktes dock fram ur stekelholkarna.
Träd och buskar utgör en värdefull resurs, inte bara som bosubstrat, utan även
som miljö att hämta föda från. En påträffad art som använder buskars ihåliga
stammar att bygga bo i är cyanmärgbiet (Ceratina cyanea). Arten använder gärna
51
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
märgen i stammen av rosenbuskar i soliga lägen som bostad. Buskar och träd är,
om de bär blommor, också mycket värdefulla pollen- och nektarkällor, bland
annat eftersom varje träd och buske ofta bär många samtidigt. På berberis
påträffades flera bin, bl.a. gråsandbi (Andrena cineraria). För myror utgör buskar,
men ännu hellre träd, en mycket viktig näringskälla i form av nektar. Ännu
viktigare är kanske samspelet med bladlöss. Bladlössens vassa snabel leder
(genom turgor) ut vätska från växternas cellvävnad. För att inte bli uppätna stöter
bladlössen ut vätska för myrorna att sörpla i sig. En mindre angenäm myra som
påträffades i stora mängder i hagens sydvästligaste hörn är kal skogsmyra
(Formica polyctena), som lever just på detta sätt. Så länge myrarten håller sig till
dessa skuggigare partier av hagen utgör den dock inget större hot mot mångfalden
i övrigt.
Tabell 16. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Hällmarker, med torra även
BIN: långhornsbi (Eucera longicornis), metallsmalbi (Lasioglossum
sandiga partier
morio), zonsmalbi (L. zonulum), hartsbi (Trachusa byssina)
GRÄVSTEKLAR: biknutstekel (Cerceris rybyensis), Lindenius
albilabris
GETINGAR: ljus lergeting (Odynerus melanocephalus)
FJÄRILAR: hedpärlemorfjäril (Argynnis niobe)
HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus)
Gräsvegetation med och
BIN: backhumla (Bombus humilis), gräshumla (Bombus ruderarius)
hög blomrikedom
FJÄRILAR: smultornvisslare (Pyrgus malvae), allmän
bastardsvärmare (Zygaena filipendulae)
Storgrova solexponerade
BIN: väggbi (Heriades truncorum), fibblemurarbi (Osmia leaiana
tallar
truncatula)
MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus)
GUDSTEKLAR: Chrysis fulgida
SKALBAGGAR: reliktbock (Nothorina muricata)
Avvägd buskvegetation
BIN: syanbi (Ceratina cyanea)
BIN: blåklockshumla (Bombus soroëensis)
4.15.3
Hotbild
Området är relativt okänsligt (hög resiliens) för förändrad skötsel eftersom det
alltid kommer att finnas refuger för flora och fauna. Buskar tränger sig in i
friskare ytor, vilket på sikt hotar örtrikedomen.
4.15.4
Skötselråd
Det är värdefullt att hävden upprätthålls. Viss buskvegetation bör avverkas
kontinuerligt när den tränger sig alltför långt in i friskare gräsytor.
52
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.16
Ängsö, Eskilstorp
4.16.1
Områdesbeskrivning
Detta område utgörs av två gamla, nu i delar trädklädda, åkerholmar med hällar
som knyts samman med en näringsrik gräsmark, som dock övergår från frisk till
torr vid insprängda hällpartier. I delar förekommer kulturlämningar och vegetation
som vittnar om att området kan ha utnyttjats för gamla bosättningar. Det
avgränsas i väster av en torr och sandig vägkant. Innevarande år har marken skötts
genom bränning.
Det är tydligt på vegetationen att delar av detta område angränsar mot åker, vars
avgränsning under historisk tid ofta inkräktat på partiet som ligger mellan de båda
holmarna. Det är därför inte underligt att dessa frodiga partier domineras av
hundloka, vanlig smörblomma, ängskavle, med islag av ängshavrerot. Till
mångfaldens fromma går berget i dagen även mitt i detta frodiga område, men
mer naturligt även i anslutning till de båda åkerholmarna, som egentligen är ett
par av landisen välslipade bergknallar. Från dessa förändras vegetationen åt
sydväst längs en gradient från ren hällmarksvegetation med bergssyra, fårsvingel,
getrams, kärleksört och vitmåra till i de skuggiga partierna en näringsfattig
skuggvegetation av fyrkantig johannesört och skogsklöver. De torrare avsnitten
hyser en torrbacksflora med backsmultron, blodrot, brudbröd, gråfibbla, gulmåra,
liten blåklocka, smultron, teveronika, tjärblomster och äkta johannesört. Denna
vegetation knyter an till torrmarksflora i vägdiket.
Ännu längre ut mot den näringsrika delen framträder en blomrik undervegetation
av grässtjärnblomma, gulvial, häckvicker, jordreva, kråkvicker, stormåra och stor
blåklocka. Den norra holmens norra del och den södra holmens västspets är
trädklädda, med relativt grova tallar. I området finns spridd buskvegetation
bestående av stenros och enbuskar.
Figur 23. Ängsö, Eskilstorp. T.v. Vägbankens sandiga, hällrika område med bl.a.
gråfibbla. T.h. Frodig gräsmark med insprängda hällpartier.
Området bär spår av tidigare bosättningar. Kring husgrunden på den södra holmen
växter bl.a. hallon, klibbkorsört och kungsljus och på norra holmen en stor syren.
53
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.16.2
Ekologisk särprägel
Områdets naturvärden för solitära bin och andra gaddsteklar ligger dels i
förekomsten av torra och sandiga miljöer, dels i den höga mångfalden av olika
habitat med hög blomrikedom.
Den enskilt kanske mest värdefulla faktorn är områdets tillgång på lättgrävd sand i
solexponerade lägen, mest i anslutning till vägen. Detta är en förutsättning för
markbundna bin såsom hartsbi, långhornsbi, småullbi och zonsmalbi. Det öppna
och solexponerade läget är även gynnsamt för rövarmyran, vars bo ofta anläggs
under någon flat solexponerad sten. Mindre guldvinge är för sina larver beroende
av bergssyra, som växer på hällmark. I torra miljöer, t.ex. sand, grus och
bergsmiljö, påträffas också vår kanske tidigast flygande hopprätvinge, mindre
klubbgräshoppa.
En värdefull resurs på denna dubbelholme är gräs- och örtvegetationen i sig. Det
är troligt att blomrikedomen på holmen, i varje fall tillsammans med
omgivningen, är tillräckligt för de två påträffade back- och haghumla. Dessa arter
är relativt krävande vad gäller tillräckliga resurser nära boet, eftersom arterna
anses flyga relativt korta sträckor från boet. Särskilt gynnsamt för dessa arter är
halvdjupa, nektarrika blomväxter såsom de på holmen vanliga, vicker och vial.
Holmens rika tillgång på blomväxter medger även goda näringsresurser i form av
pollen och nektar för vildbin generellt. Ett för mig spännande fynd var den
nordliga krukmakargetingen, som jag aldrig förut skådat. Arten bygger bo genom
att fästa små uppochnervända lerkrukor i vegetationen (gärna vedartade örter)
några centimeter ovanför marken. Till boet släpas vecklarlarver som mat till
larven.
Tabell 17. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Sandiga och
BIN: småullbi (Anthidium punctatum), långhornsbi (Eucera longicornis),
andra torra,
zonsmalbi (Lasioglossum zonulum), hartsbi (Trachusa byssina)
hällmiljöer
MYROR: rövarmyra (Formica sanguinea)
FJÄRILAR: Lycaena phlaeas
HOPPRÄTVINGAR: mindre klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus)
Torr till frisk
BIN: backhumla (Bombus humilis), haghumla (Bombus sylvarum)
gräsmark
GETINGAR: nordlig krukmakargeting (Eumenes pedunculatus)
MYROR: ängsmyra (Formica pratensis)
HOPPRÄTVINGAR: kortvingad ängsgräshoppa (Chorthippus parallelus)
Grova tallar
GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro)
MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus)
De grova tallarna hyser vissa värden för steklar, särskilt kanske för hästmyrorna
som bor i dessa tallar. Tallar som angripits av hästmyror kan senare komma att
användas av andra stekelarter, som utnyttjar hästmyrans gamla gnag. En art som
behöver relativt stora hålrum är bålgetingen. Jag är dock osäker på om tall kan
användas som bomiljö. Jag brukar mest tänka mig lövträd som bosubstrat för
54
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
denna art, eftersom tallens kemiska försvar (tanniner) kan tyckas verka stickiga.
Den bålgeting som påträffades i området sökte bytesdjur runt syren.
4.16.3
Hotbild
Det föreligger inga närmare hot mot områdets mångfald. Däremot är det viktigt att
inte buskar och träd får ta mer plats. Den kraftiga konkurrensen från bredbladiga
gräs utgör ett hot mot etablerade örter i de frodigaste delarna av marken.
4.16.4
Skötselråd
Avverka kontinuerligt uppkommande buskvegetation. Det är värdefullt för alla
blombesökare att störa direktkonkurrensen mellan blomväxter i markens
frodigaste delar. Detta kan åstadkommas genom fortsatt bränning om våren, eller
genom slåtter.
4.17
Ridön, Västeräng
4.17.1
Områdesbeskrivning
Det inventerade området är trädbevuxet och hägnat. Vegetationen påminner i sina
mer slutna delar mest om lundartad lövskog. Det hyser ett stort antal grova
lövträd, främst ek, med inslag av alm, ask och björk. Stora ytor är också bevuxna
med hassel. Området vetter i norr mot åkern och gården Västeräng, söderut mot
vattnet.
Typiskt för lundartade områden är den stora skillnaden i öppenhet mellan vår,
försommar och högsommar. Öppenheten innan lövtäckets inträde skapar potential
för en rik blomning, i det här fallet med växter som blåsippa, brännässla, gullviva,
humleblomster, häckvicker, jordreva, löktrav, majsmörblomma,
midsommarblomster, ormbär, skogssallat, smånunneört, tandrot, svalört, vitsippa,
vitplister och vårärt. Dessa miljöer blir efter lövtäckets inträde i det närmaste
blomfria på grund av den ringa tillgången på ljus.
Figur 24. Ridön, Västeräng. T.v. Områdets ljusa, lundlika, blomrika karaktär i maj. T. h.
Områdets skuggiga karaktär i juli.
55
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Miljöer som denna hyser ofta mycket höga naturvärden vad gäller mossor, lavar
och svampar. Lövtäcket inte bara skuggar, utan håller kvar fukt. Trädens höga
ålder och den döda veden medför även mycket höga potentiella värden för
insekter som t.ex. skalbaggar och flugoror. Även om betydelsen är ganska ringa
för bin och andra gaddsteklar, kan träd i särskilt solexponerade lägen ofta
utnyttjas som boplats, antingen i hålträd eller i gångarna som bildats efter andra
insekters gnag.
I områdets östligaste delar löper ett nord-sydriktat stråk med relativt öppen
gräsmarksterräng. Där blommade bl.a. prästkrage, stor blåklocka, bergmynta och
äkta johannesört.
4.17.2
Ekologisk särprägel
De flesta arter som påträffades vid inventeringen kan kopplas till det
variationsrika trädskiktet. Bland annat påträffades några skalbaggar som gnager i
död ved och som skapar förutsättningar för många vildbin och solitära getingar
som utnyttjar deras gnag i efterhand att bygga bo i. Exempel på påträffade sådana
biarter är smörblomsbi och småsovarbi som utnyttjar blåklockspollen för sina
larver. En annan spännande art var den bruna trämyran, som ju också skapar
hålrum i gamla träd. Även bålgetingen var vanlig i området. Den utnyttjar hålträd
att bygga bo i.
Typisk för lövrika skogsområden är även kvickgräsfjäril, som lever på gräs. Även
eldsnabbvinge kunde observeras, vars larver lever bland annat av slån.
Figur 25. Ridön, Västeräng. Det hägnade områdets östligaste del, ett begränsat öppet
parti. T.v. Områdets karaktär. T.h. Bergmynta.
Tabell 18. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter Insektsarter
Skogsmiljö med
BIN: smörblomsbi (Chelostoma florisomne), småsovarbi (Chelostoma
gamla träd och
campanularum), hushumla (Bombus hypnorum)
död ved
GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro),
MYROR: brun trämyra (Lasius brunneus)
FJÄRILAR: kvickgräsfjäril (Pararge aegeria), eldsnabbvinge (Thecla betulae)
SKALBAGGAR: nötvivel (Curculio nucum), randig skulderbock (Oxymirus cursor),
askbastborre (Hylesinus fraxini)
56
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.17.3
Hotbild
Målbilden måste styra hotbilden i området. Marken är för skuggig för att vara
värdefull för bin och andra gaddsteklar.
4.17.4
Skötselråd
För att gynna en artrik bi- och gaddstekelfauna ska man friställa grova och döda
träd i solbelysta lägen och låta död ved i solbelysta lägen förbli solbelyst. Dessa
utgör potentiella boplatser för vedlevande vildbin och blombesökande solitära
getingar. Området hyser en hög blomtäthet tidigt på säsongen, De flesta
trädanknutna bina flyger dock relativt sent på sommaren, vilket å andra sidan
antyder att det bästa vore att låta bli bete i juli. Eftersom området inte är en typiskt
för bin är det bättre att anpassa skötsel efter mollusker, kryptogamer, vedlevande
skalbaggar och andra för miljön mer typiska organismgrupper.
4.18
Ridön, Flaggbacken
4.18.1
Områdesbeskrivning
Denna betesmark ligger norr om vägen mellan Västeräng och Ridö gård. Norr om
området ligger en liten åker, och söderut angränsar gräsmarken via vägen mot en
annan hagmark. Det verkar vara traditionellt betat, men i år sågs inga djur i hagen.
Marken täcks av en ganska näringsrik gräsvegetation och i trädskiktet står en del
grova träd, främst ek och björk. Åt öster sluttar marken något uppåt. På kullarna
blir vegetationen lite näringsfattigare, med en mer varierad flora. Buskskiktet är
relativt glest men där finns uppslag av berberis, måbär, rönn och slån. Under
träden växer brännässla, getrams, gulviva, hallon, humleblomster, hundloka,
häckvicker, midsommarblomster, vanlig smörblomma, stormåra, teveronika,
smånunneört och vitsippa.
Tabell 19. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Grova ekar
MYROR: brun trämyra (Lasius brunneus), kal skogsmyra (Formica polyctena)
SKALBAGGAR: myskbock (Aromia moschata)
GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro)
Torrbacksflora
4.18.2
Kärringtand
FJÄRILAR: bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae)
Ekologisk särprägel
Området är i delar mycket näringsrikt. I dessa delar utgör de grova träden nästan
de enda värdena, där fanns bland annat den mindre vanliga bruna trämyran
(Lasius brunneus). I andra delar, längre åt öster, är marken torrare och bevuxen
med en spännande torrmarksflora. Denna sammanflyter med vägkantens flora.
Där påträffades bland annat bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae),
som lever på kärringtand.
4.18.3
Hotbild
Det täta trädskiktet utgör inget hot i de västra delarna, men i öster riskerar den
hävdgynnade floran att skuggas bort
57
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Figur 26. Ridön, Flaggbacken. T.v. en under året framhuggen björkhögstubbe, här
försedd med vildstekelholk. T.h. bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicererae)
4.18.4
Skötselråd
Träd och buskar kan med fördel huggas bort i den östra delen av hagen i syfte att
gynna den redan etablerade torrbacksvegetationen.
4.19
Ridön, väster om Enbacken
4.19.1
Områdesbeskrivning
Området hyser måttliga till höga lövskogsvärden. Trädskiktet har dock nyligen
glesats ut, vilket gör bedömningen svårare. Det är svårt att avgöra om de arter som
påträffas är nyetableringar eller stammande från den gamla skogen.
Undervegetationen har i delar karaktären av lund, med ek som dominerande i
trädskiktet och ett buskskikt bestående av berberis, krusbär, hassel och hägg.
Även fältskiktet är lundartat, d.v.s. domineras av arter som blommar innan det täta
lövtaket hindrar fältskiktets örter från att växa. Bland annat växte där
humleblomster, liljekonvalj, löktrav, majsmörblomma, midsommarblomster,
nejlikrot, nästrot, ormbär, storrams, svalört, tandrot, vitsippa och vårärt. I nyligen
huggna områden frigörs näring och vatten som annars binds i träden. Denna
58
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
röjgödslingseffekt gynnar arter som kan dra fördel av den ökade
näringsbelastningen. Det är dock troligt att hundloka och smörblomma var vanliga
redan före huggningen. I områdets högre partier växer tätt med stinknäva.
Senare på säsongen uppträder i delar av området en högörtsflora. Denna består till
stora delar av stinksyska och älgört, men i delar förekommer även stor blåklocka,
flenört, knölklocka och nässelklocka. I de mer tydligt huggna delarna breder
blåhallon, brunskära, hampdån, skogssallat och toppdån ut sig.
Värdena i trädskiktet är främst knutna till lövträden, företrädelsevis ek, men även
till alm och hassel. Det är troligt att huggningarna åtminstone förbättrar
situationen för gaddsteklar, eftersom de flesta arterna gynnas av att stammar blir
solbelysta. Det är dock osäkert hur huggningarna påverkar förhållandena för andra
organismgrupper .
Figur 27. Ridön, väster om Enbacken. Nyhuggen skogsmark med stor bomrikedom i
fältskiktet. Uppe t.v. Områdets skogliga karaktär. Nere t.v. Ormbär i frukt. T.h. Nästrot.
4.19.2
Ekologisk särprägel
I detta stora område påträffades flera funktioner som upprätthåller en hög
gaddstekelfauna. En värdefull resurs är de grova träden med insektsgnag. I några
av dessa påträffades brun trämyra (Lasius brunneus) och bålgeting (Vespa
crabro), som båda utnyttjar trädens håligheter för bobygge. I området noterades
även stocktapetserarbi (Megachile willughbiella), besökande blåklockor. Arten
bygger bon i murken ved, i gamla högstubbar.
59
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Förutom ett rent allmänt spännande fältskikt var blomresurserna från många arter
tillräckliga för att upprätthålla en bipopulation. Bland annat var den stora
mängden blåklockor en god tillgång för violsandbi och blåklockshumla.
Dånpälsbi utnyttjade istället den rika förekomsten av hampdån, stinksyska och
toppdån. Den höga vegetationen gynnar även flenörtgeting, här framkläckt ur en
stekelholk, som specialiserat sig på att samla flenörtsvivel (Miarus sp.) som
proviant till sina larver.
Ytterligare en resurs för blombesökare i området är den fuktiga marken, vilken
utnyttjas främst av en grupp slamfiltrerande blomflugor.
Tabell 20. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Grova träd och död
BIN: stocktapetserarbi (Megachile willughbiella)
ved
GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro), GETINGAR: buskgeting
(Dolichovespula media), flenörtsgeting (Symmorphus gracilis).
MYROR: brun trämyra (Lasius brunneus)
Hygges och
BIN: violsandbi (Andrena bicolor), blåklockshumla (Bombus soroëensis),
högörtsvegetation
dånpälsbi (Anthophora furcata), flenörtsgeting (Symmorphus gracilis).
Fuktig mark
4.19.3
BLOMFLUGOR: Eristalis, Helophilus
Blåklockor
BIN: violsandbi (Andrena bicolor), blåklockshumla (Bombus soroëensis),
Dån
BIN: dånpälsbi (Anthophora furcata)
Hotbild
Det är svårt att specificera hotbilden utan att vara helt klar över syftet med de
åtgärder som gjorts i området. Klart är att trädskiktet snabbt kommer att sluta sig
om ingen hävd sätts in, t.ex. att betesdjur släpps på, eller om man kontinuerligt
hugger bort uppkommande slyuppslag. Det kan säkert finnas behov att hugga bort
sly även om betesdjur släpps på.
4.19.4
Skötselråd
Det känns naturligt att släppa på betesdjur efter de åtgärder som utförts då
lövslyuppslagen i stora delar av marken hindrar blomväxter från att etablera sig.
Områdets fuktiga karaktär gör dock marken känslig för tramp, vilket försvårar
möjligheterna att låta beta marken effektivt.
4.20
Ridön, Djurhagen
4.20.1
Områdesbeskrivning
Området ligger i ett skogsområde som sträcker sig från Ridö Gård och nästan
ända ner till vadet till Kasholmen. Området utgörs av en mer eller mindre tät
lövskog. Lövskogen är mycket variationsrik med bl.a. stora hasselbestånd, med
grov lind, alm, lönn och ek. I fältskiktet påträffas blåsippa, gullviva, lungört,
majsmörblomma, myskmadra, ormbär, svalört, tandrot, vitsippa och vårärt.
Blomningen är rik om våren, men efter lövtäckets inträde blir marken nästan
blomfri.
60
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Tabell 21. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Döda träd
GETINGAR: trebandad murargeting (Ancistrocerus trifasciatus)
ÖVR. ROVSTEKLAR: Rhopalum coarctatum
Figur 28. Ridön, Djurhagen. Två vanliga örter i det vårblommande fältskiktet T.v. Vårärt.
T.h. Tandrot.
4.20.2
Ekologisk särprägel
Området hyser ett spännande fält- och trädskikt, men relativt små värden för bin.
Eventuellt kan blomresurserna vara tillräckliga för vissa bin som flyger på våren.
Området inventerades enbart med hjälp av stekelholkar. Det är uppenbart att
blomningen är för knapp på marken, och att avståndet till blomrika områden är för
stort, för att bin ska utnyttja områdets grova träd som boplatser. Från holkarna
kläcktes inga ovanliga arter, mest arter som lever av bladlöss, fjärils- eller
skalbaggslarver.
4.20.3
Hotbild
Det är troligt att stekelfaunan skulle drabbas ytterligare om igenväxningen
fortsätter, men faunan på platsen är redan kraftigt reducerad.
4.20.4
Skötselråd
Det är troligt att bifaunan skulle gynnas av friställande av grova träd. Skötselråd
för att gynna gaddstekelfaunan bör åtföljas enbart om de inte motverkar kvalitéer
för organismgrupper som är mer typiska för området värdens, t.ex. vedlevande
skalbaggar, mollusker och kryptogamer.
4.21
Ridön, Kurövägshagen
4.21.1
Områdesbeskrivning
Denna trädbärande betesmark hyser en relativt näringsrik flora med stora uppslag
av bl.a. brännässla, hallon, hundloka, humleblomster, midsommarblomster,
stinksyska och vitplister. Där finns även inslag av gulmåra, nässelklocka, rölleka,
61
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
teveronika, vanlig smörblomma och vitsippa. I området finns ett stort antal grova
träd, som ofta är solexponerade. Mot åkern växer även en hel del buskar såsom
hassel, apel, stenros, krusbär och trubbhagtorn. I områdets västligaste del omges
de grova träden dock av en tydlig slån, trubbhagtorn och rosvegetation som
skymmer trädens stammar. Hagen har en väl etablerad betesmarksflora, men
floran antyder också att området under en längre tid inte betats.
Tabell 22. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Döda träd
Storgrova träd,
BIN: haghumla (Bombus sylvarum)
Ek
BIN:
med många
VESPIDAE: bålgeting (Vespa crabro), blank murargeting (Ancistrocerus
hålträd
antilope)
MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus)
SKALBAGGAR: (Stenocorus meridianus)
Figur 29. Ridön, Kurövägshagen, Frodig betesmark med grova och döda träd, här
försedda med stekelholkar. T.v. Områdets östligaste spets, med död alm omgiven av
igenväxningsvegetation. T.h. Ett av områdets många grova träd.
62
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.21.2
Ekologisk särprägel
Vid ett av fältbesöken påträffades haghumla, en art som gynnas av blomrikedom
och hög vegetation i kombination med att omgivningarna runt boet är blomrika.
En vanligt förekommande art var bålgeting, som förmodligen lever i något av de
många grova trädens håliga innandömen. Även blank murargeting vittnar om
värdet i de storgrova trädens håligheter.
4.21.3
Hotbild
Den västra delen av hagen växer igen och slånbuskage skuggar och konkurrerar ut
fältskiktets flora och hindrar hävd. Utan hävd riskerar den hävdgynnade floran att
försvinna till förmån för den kraftfulla näringsutnyttjande vegetationen som
beskrivs ovan.
4.21.4
Skötselråd
Området bör betas och buskvegetationen vid kontinuerligt hålls efter. Detta är för
stekelpopulationen särskilt viktigt kring befintliga grova träd som kan tjäna som
boplatser.
4.22
Ridön, Lövhällen
4.22.1
Områdesbeskrivning
Lövhällen är ett vidsträckt relativt fuktigt lövskogsområde med inslag av grova
ekar, hassel och alm. I fältskiktet påträffades många skuggtåliga och
näringsutnyttjande arter såsom blåsippa, brännässla, hundloka, humleblomster,
lungört, snärjmåra, vitsippa. I trädskiktet återfinns även hägg, rosbuskar,
trubbhagtorn, lönn och ask.
4.22.2
Ekologisk särprägel
Innevarande år utfördes stora huggningar i skogen, vilket gjorde bedömningen
svår, särskilt som jag inte gick transekter i området. Vid uppsättning av fällor
påträffads dock ett antal naturvärdesintressanta arter. Flera arter, bl.a. blanksvart
trämyra, bålgeting och hushumla, utnyttjar här håligheterna i de grova trädens
innandömen. De påträffade hästmyrorna, stekelbocken och lundbocken får
representera den funktion som gynnar vedanknutna steklar, bland annat bin. Bin
utnyttjar bland andra dessa arters gnag i efterskott för att anlägga sina bon.
Tabell 23. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Hålträd och död
BIN: hushumla (Bombus hypnorum)
ved med
VESPIDAE: bålgeting (Vespa crabro)
insektsgnag
MYROR: svart trämyra (Lasius fuliginosus), hästmyra (Camponotus herculeanus)
SKALBAGGAR: stekelbock (Necydalis major), lundbock (Stenocorus meridianus)
4.22.3
Hotbild
Ingen bedömning gjord. Kal skogsmyra (Formica polyctena) uppträdde i höga
tätheter, vilket är ett potentiellt hot efter avverkning i området.
63
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.22.4
Skötselråd
Det är troligt att de utförda huggningarna är gynnsamma för bifaunan.
4.23
Ridön, Ridö gård Ö
4.23.1
Områdesbeskrivning
Denna trädbärande näringsrika hage ligger i anslutning till Ridö gård. Under
träden växter näringsgynnade arter såsom brännässla, hundloka och vanlig
smörblomma, men även humleblomster, gullviva, midsommarblomster,
skogsklöver och teveronika. Den norra delen av området är tydligt igenväxande.
Träd- och buskskiktet utgörs av ek, hägg, lönn, måbär, rönn, trubbhagtorn, slån
och stenros. Området verkar vara betat.
4.23.2
Ekologisk särprägel
Trädskiktet hyser höga naturvården. Exempel på arter här som är knuta till dess är
bålgeting och blanksvart trämyra. I området noterades även en stor population av
buskgeting, vars bon hänger i någon av de många buskarna eller träden.
Området är i delar relativt intensivt betat, medan andra delar inte verkar betade
alls på grund av den kraftiga buskvegetationen. Det intensiva betet innebär att
området håller med relativt får blommor, vilket missgynnar bimångfalden.
Dessutom skuggas lämpliga boplatser ut av buskar och träd.
Figur 30. Ridön, Ridö gård Ö. Betesmark med
frodig undervegetation. T.v. En av många
döda almar på Ridön, här med uppsatt
stekelholk. T.h. Lönn med uppsatt getingfälla.
64
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
I gengäld bidrar buskvegetationen i det här fallet med en god och variabel
blomresurs. Dels är både slån och hagtorn goda pollengivor för t.ex. det i
vägkanten påträffade äppelsandbiet. Rosbuskar kan dessutom också fungera som
boplats för märgbyggande bin. Slutligen lever ofta många bladätande insekter
såsom bladlöss, fjärils- och stekellarver på buskar. Bladlöss utnyttjas av många
grävsteklar och blomflugor, medan larver utnyttjas som proviant åt ungarna av
många solitära getingar (jfr. takvedgeting). Buskar är alltså inte alltid av ondo, det
är viktigt att värdera buskarnas kvalitéer i förhållande till omgivningarnas
resurser.
4.23.3
Hotbild
Den västra delen av området betas för intensivt för att floran ska överleva. Den
östra delen växer igen.
4.23.4
Skötselråd
Det är värdefullt att hugga bort en del av buskvegetationen, främst den som omger
grövre träd, men även sådan som hindrar betesdjur från att ströva fritt.
Blomrikedomen skulle gynnas av ett svagare betestyck i de östra delarna av
hagen.
Tabell 24. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Grova träd med hål
BIN:
GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro)
MYROR: blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus)
Buskvegetation
BIN:
GETINGAR: buskgeting (Dolichovespula media) , takvedgeting
(Symmorphus debilitatus)
BLOMFLUGOR: (Epistrophe obscuripennis)
4.23.5
Skötselråd
Det är värdefullt att hugga bort en del av buskvegetationen, främst den som omger
grövre träd, men även sådan som hindrar betesdjur från att ströva fritt.
Blomrikedomen skulle gynnas av ett svagare betestyck i de östra delarna av
hagen.
4.24
Ridön, Enbacken
4.24.1
Områdesbeskrivning
Denna enbuskbacke ligger strax väster om Kurö gård, i anslutning till den
bakomliggande mer eller mindre öppna skogen. Marken mellan de täta
enbuskbestånden är torr och håller med både klippiga hällmiljöer och sandiga
gräsmarker.
Dynamiken i området styrs av två huvudsakliga faktorer: variation i
näringstillgång och i ljus som når marken. Störningen från det nyligen avverkade
65
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
områden i väster har bidragit till en näringsbelastning som påverkar av områdets
fältskikt (genom röjgödsling). I den östra delen av gräsmarken skapar gläntorna en
variationsrik mosaik av skuggiga och soliga miljöer med stor skillnad i fuktbalans.
Figur 31. Ridön, Enbacken. T.v. Områdets ovanligt torra torräng i sydöst. T.h. De
frodigare och mer skuggiga området längst i väster, här med blommande stor blåklocka.
Området är i väster relativt nyröjt, vilket medfört uppslag av näringsutnyttjande
växter såsom baldersbrå, brunört, fyrkantig johannesört, hundäxing, hundloka,
nässelklocka, skogskovall, smultron, stor blåklocka, teveronika, vanlig
smörblomma, älgört och ängskovall (kovallerna lever på gräs). Eftersom inga
arter har förmåga att vara bäst på allt (jfr Darwinistiska demoner, Law, 1979),
gynnas genom selektion olika arter med olika attribut i olika miljöer. I detta
område märks skillnaderna extra tydligt. Vilka arter som favoriseras varierar från
glänta till glänta. I några gläntor favoriseras arter som är bra konkurrenter om
livsutrymme, t.ex. hundäxing, skogsklöver, teveronika, äkta johannesört och
ögontröst.
I andra gläntor gynnas tåliga arter, som vunnit mark genom att ha förmågan att
hålla sig kvar när torkan var som värst. På riktigt torra platser kan vegetationen
ibland vara relativt sparsam eller ensartad, där någon art tagit för sig bildas ofta
hela bestånd (t.ex. gråfibbla och tjärblomster). I andra delar av de torrare
gräsmarksytorna står växtarterna istället mycket tätt. Vegetationen påminner här
mest om variationen i en slåtteräng. Exempel på påträffade arter som samsas här
är backnejlika, blodrot, bockrot, darrgräs, grässtjärnblomma, gullviva, häckvicker,
kvastfibbla, kärringtand, liten blåklocka, prästkrage, rödklöver, stor blåklocka och
vitklöver.
4.24.2
Ekologisk särprägel
Ett relativt öppet och blomrikt område som detta, beläget vid ett bryn, kan på
förhand förväntas hysa blomresursvärden för vedanknutna insekter. Boplatsen för
dessa bin kan utgöras av någon av buskarnas märg, men troligtvis ligger de flesta
vedlevande binas bon i brynet till den intilliggande skogen. Ur ett vedlevande bis
perspektiv kan området därför sägas komplettera skogens avsaknad på
blomväxter, medan skogen kompletterar gräsmarkens brist på död ved. Sådana
66
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
områden sägs vara komplementära. Detta framhäver vikten av att ha
landskapsperspektiv på skötseln av gräsmarker respektive skog.
Den goda tillgången på olika örter är en mycket åtråvärd resurs. Många bin är
specialiserade på vissa blomväxter, från vilka pollenet tas till larverna. I denna
gräsmark (+omgivning) verkar blåklockorna utgöra en tillräckligt stor resurs för
många arter, bl.a. småsovarbi, violsandbi och blåklockshumla. En anledning till
att denna resurs är tillräcklig är förekomsten av åtminstone tre blåklocksarter, med
olika krav på fukt- och skuggregim.
För fjärilslarver är vanligtvis värdväxtens blad och stam en viktigare resurs än
blomman. Så utnyttjas smultronbladen av den här observerade smultronvisslares
larv. En annan värdefull resurs som området håller med är ett vindskyddat läge,
vilket skapar goda mikromiljöer, särskilt för fjärilar men även för bin. God
tillgång på värdväxter, såsom ärtväxter, är naturligtvis en förutsättning för larven.
Det vindskyddade läget tros dock göra att de vuxna fjärilarnas livslängd förlängs,
vilket möjliggör en längre äggläggningsperiod.
Ytterligare en kvalitet som detta område besitter är tillgången till lättgrävd sand.
Resursen är en stor tillgång för bin, men ligger alltför isolerad här. Det är
förvånande att inte fler arter påträffades som utnyttjar denna resurs. En orsak kan
vara områdets relativt isolerade plats, och det därför stora avståndet till likartade
miljöer.
4.24.3
Hotbild
Områdets många enbuskar står mycket tätt, vilket medför mindre utrymme för den
örtrika torrmarksfloran.
Tabell 25. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Hålbyggande bin
BIN: Ceratina cyanea, Chelostoma campanularum, Ancistrocerus
beroende av död ved eller
trifasciatus, Hylaeus communis,
ihåliga buskmärgpipor
FJÄRILAR:
Sandig miljö och
BIN: smultronsandbi (Andrena falsifica), mellanblodbi (Sphecodes
hällmarkspartier
ephippius)
MYROR: rövarmyra (Formica sanguinea)
Vindskyddad örtrik miljö
FJÄRILAR: allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae),
smultronvisslare (Pyrgus malvae)
BLOMFLUGOR: åkermånblomfluga (Eumerus strigatus)
Särskilda örter
Campanula
BIN: blåklockshumla (Bombus soroëensis), småsovarbi (Chelostoma
campanularum), violsandbi (Andrena bicolor)
Smultron
BIN: smultronsandbi (Andrena falsifica)
FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae)
4.24.4
Skötselråd
Plockhuggning av enbuskar och uppkommande sly skulle skapa mer utrymme för
torktåliga blomväxter och därmed förmodligen gynna mångfalden generellt, så
67
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
även för bin. Det är dock värdefullt att behålla många enar som vindskydd, och
andra buskar (t.ex. rosbuskar) för sina ihåliga stjälkars skull. Det skulle också vara
lämpligt att göra naturvårdsgrävningar för att se om det är möjligt att skapa
sandblottor i vegetationstäcket. Sandblottor är gynnsamt för markbyggande bin
och andra gaddsteklar.
4.25
Ridön, Lövängen
4.25.1
Områdesbeskrivning
Området är klart öppnare än den omgivande skogen och karaktäriseras av den täta
ört- och gräsvegetationen. Det relativt täta trädskiktet består bl.a. av fyra grova
ekar, några gamla fruktträd, lite björk och lönn. Bland buskarna märks bl.a.
stenros, måbär och hägg. Området omgärdas i öst, norr och väster om en nyligen
utglesad lövskog. Hela ängen omgärdas av ett gammalt stängsel, som förmodligen
en gång skyddat denna äng mot tramp från betesdjuren som betat den omgivande
skogen. I söder vetter området mot en blomrik åker.
Förutom en stor variation i träd- och buskskiktet med avseende på såväl
artinnehåll som täckningsgrad, är spannet stort vad gäller näringsrikedom och
fuktgradient. Området är i stora delar relativt fuktigt, med tydliga fuktstråk
inklusive ett litet kärr. I andra lite upphöjda delar är marken ganska torr, och ofta
något sandig. De lite fuktiga till friska partierna domineras kraftigt av några
högvuxna näringsutnyttjande och skuggtåliga växtarter såsom brännässla,
fyrkantig johannesört, hallon, hundloka, midsommarblomster, stinksyska, svalört,
vanlig smörblomma och älgört. På små höjder intill denna dominanta vegetation
återfinns en mer karaktäristisk lundvegetation med gullviva, flenört,
humleblomster, jätterams, nässelklocka, löktrav, nejlikrot, ormbär, skogsklöver
och vitsippa. Här finns, om än trängda, en kvarstående arter som t.ex. murreva,
smultron, teveronika och vitklöver. I områdets nordvästligaste del uppträder
torrängsavsnitt med stundom rika förekomster av gulvial, kråkvicker,
skogsklöver, stormåra och åkertistel.
Det känns som om ängen under en lång tid varit ohävdad, vilket hjälpt arter som
kan utnyttja den höga näringshalten att dominera på andar arters bekostnad. En
annan grupp som gynnats är skuggtåliga dominanta arter. Slutligen har
buskvegetation brett ut sig, och skuggar marken betydligt, vilket både ökar
näringsrikedomen (med lövförna och bladlusspillning) och tar utrymme för
skuggkänsliga arter.
4.25.2
Ekologisk särprägel
Området är för litet för att blomrikedomen ensamt ska vara tillräckligt för att
långsiktigt upprätthålla någon större population av bin. Med det sagt ska
blomrikedomen i området mest ses som potential för de biarter som redan finns i
närheten av denna löväng. Dessa kan utnyttja lövängens blomrika miljö för att äta
sig mätt, producera fler ägg, samla mer pollen till larverna etc. Eftersom området
är relativt fuktigt, finns det ganska få platser som lämpar sig för sandboande arter
att bygga bo på. Det var därför nästan förvånande att arter som Andrena helvola
68
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
och Nomada flavoguttata ändå påträffades här. Möjligen kan områdets små torra
kullar ha utnyttjats, eller är den närliggande Gullvivebackens (se 4.20) torrare
miljö förklaringen till förekomsten av dessa arter. Det kanske mest spännande
fyndet var klöverhumla (Bombus distinguendus) NT, som utnyttjade
blomriekedomen av ärtväxter i Lövängens nordvästra hörn. Humlor är kända för
att kunna flyga långt vid födosök, men vissa arter kan säkert även utnyttja
lokalens vegetation för bobyggnad. Exempel på sådana arter är haghumla
(Bombus sylvarum) trädgårdshumla (B. hortorum), som för övrigt tillsammans
med klöverhumlan räknas till våra mest långtungade humlearter.
Blåklockshumla (B. soroëensis) och småsovarbi (Chelostoma campanularum)
födosökte på nässelklocka. På ängen är blåklockstätheten relativ låg, men
tillsammans med angränsande områden är blåklockor en mycket viktig resurs.
Dels är blåklockor generellt vanliga, dels är de spridda och dels förekommer flera
arter, vilket gör att riskspridningen ökar. Mest typiskt för lövängar är stor
blåklocka och nässelklocka.
Figur 32. Ridön, Lövängen. T.v. I stora delar i juli dominerade älgört. T.h.
Klöverhumledrottning (Bombus distinguendus) fångad i håv.
Områdets, och omgivningarnas, största värden är knutna till de grova och
solbelysta träden. En stor grupp bin återanvänder hål som andra insekter gnagt
som bostad och matförråd åt sina larver. I området påträffades två mindre vanliga
skalbaggar som båda gnager hål i lövträd - myskbock (gnager hål i vide) och
lundbock (gnager hål i ek, helst i döda rötter). Exempel på bin som nyttjar sådana
hål, och som sågs besöka blommor i området, är smörblomsbi och småsovarbi.
Dessutom kläcktes den sparsmakade takvedgetingen ur stekelholkarna. En annan
grupp utnyttjar gamla hålträd som boplatser, varav bl.a. de i området påträffade
arterna honungsbi och bålgeting. Ytterligare en resurs i trädskiktet är den uttalade
buskvegetationen, som visserligen skuggar marken, men som också utnyttjas för
bobygge. I det här området påträffades en stor population av buskgeting
(Dolichovespula media).
För att göra områdets kvalitéer för pollinerare komplett får man inte glömma de
värdefulla fuktstråken. Dessa är visserligen inte till så stor nytta för bin, men en
förutsättning för en stor grupp bland blomflugorna. Blomflugornas larver är
69
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
vanligtvis rovdjur, som gärna äter bladlöss på ört eller blad. En annan stor grupp
bland blomflugorna är dock filtrerare av fuktig jord eller näringsrik sumpmark.
Båda dessa grupper var mycket välrepresenterade i blommor på Lövängen.
Tabell 26. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Solbelysta grova
BIN: smörblomsbi (Chelosotoma florisomne), småsovarbi (C.
stammar, död ved
campanularum)
och hasselrunnor
GETINGAR: buskgeting (Dolichovespula media), takvedgeting
(Symmorphus debiliatus)
SKALBAGGAR: Myskbock (Aromia moschata), lundbock
(Stenochorus meridianus),
Storgrova träd och
BIN: honungsbi (Apis mellifera)
hålträd
GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro),
Högörtsvegetation
BIN: Humlor: lundhumla (Bombus lucorum), trädgårdshumla
(Bombus hortorum), haghumla (B. sylvarum), klöverhumla (B.
distinguendus) NT
BLOMFLUGOR: Eristalis, Myathropa, Helophilus, Chrysotoxum
bicinctum, C. cautum.
Fuktstråk, sumpmark
BLOMFLUGOR: Eristalis, Myathropa, Helophilus
och fuktig jord
Campanula
BIN: blåklockshumla (Bombus soroëensis), småsovarbi (C.
campanularum)
Majsmörblomma BIN: smörblomsbi (Chelosotoma florisomne)
4.25.3
Hotbild
Området uppvisar stor variation med avseende på både träd- och buskskikt,
fuktighetsförhållanden, näringsrikedom och blomrikedom. Konkurrens i en
ohävdad regim innebär långsiktigt ett hot mot den hävdvunna floran, som fått en
alltmer undanskymd plats. Ett annat hot är den alltmer påtagliga
buskvegetationen, som i delar skymmer bort hävdgynnade arter.
4.25.4
Skötselråd
Hävd genom slåtter är gynnsamt för mångfalden eftersom den sätter den naturliga
konkurrensen ur spel, och för en variation av blomresurser. Omgivningarna bör
även fortsättningsvis hållas halvslutna så att det fuktiga mikroklimatet och den
hävdgynnade floran behålls. Delar av buskvegetationen kan dock med fördel
avlägsnas för ökat solinsläpp. Märk dock de värden som kan kopplas till
buskskiktet ovan. Försiktig utglesning är att föredra.
4.26
Aggarön, Storängsbacken N
4.26.1
Områdesbeskrivning
Storängsbacken utgörs i den norra delen av en trädklädd och relativt mörk
lövskog, med lite solinstrålning. I enstaka bryn förekommer en någorlunda
utvecklad gräsmarksflora. Området betades svagt innevarande år.
70
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Området är i norr halvöppet. Fältskiktet inkluderar arter som grässtjärnblomma,
majsmörblomma, rölleka, smultron, teveronika, vitklöver och vitsippa. I nordöstra
hörnet ligger en hällmark med inslag av smultron, skogsviol, kärleksört,
stinknäva, äkta johannesört och ärenpris. Längs områdets västsida står ett antal
vidkroniga ekar (se figur 33), med en relativt näringsrik undervegetation
bestående av hallon, hudloka, majsmörblomma, bergmynta, vanlig smörblomma,
häckvicker och stor blåklocka. Största delen av området är relativt skuggigt, men i
ett sydvänt hak längs det västra brynet påminner om gammal hävd. Här växer
bland annat brudbröd, brunört, gråfibbla, kummin, kärringtand, liten blåklocka,
prästkrage, rödklöver, smultron, stenros och vitklöver. Öster om detta torra hak
ligger istället en våtmark kantad av en mörk lövskog med bl.a. ask och hassel. Här
växer bl.a. humleblomster, nejlikrot, skogssallat, tandrot och trolldruva. Söder om
våtmarken är trädskiktet tätare och mer skogsbetonad, dock med inslag av höjder
och glesare skog.
Figur 33. Aggarön, Storängsbacken N. T.v. Ek i hagens nordvästra del, i bakgrunden det
öppna hällpartiet. I just den här eken placerades en av stekelholkarna. T. h. Ett av
områdets hasselbestånd, med rik blomning om våren men så gott som blomfri miljö efter
lövsprickningen, med låga naturvärden för bin.
Tabell 27. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Döda träd
BIN:
GETINGAR: Bålgeting (Vespa crabro), blank
murargeting (Ancistrocerus antilope)
Sand, öppen miljö med ärtväxter
4.26.2
Kärringtand, rödklöver
BIN: ärtsandbi (Andrena wilkella)
Ekologisk särprägel
I området påträffades förvånande nog inga naturvårdsintressanta arter. Området är
väldigt varierande i sin karaktär, men samtidigt väldigt skuggig efter
lövsprickningen. Värd att notera är förekomsten av ärtsandbi (Andrena wilkella),
som gärna besöker ärtväxter. Arten bygger bo i sandig mark, vilket påträffades i
diket mot åkern i ovan nämnda öppna sydvända hak. Från stekelholkarna kläcktes
inga intressanta arter, men väl blank murargeting, som inte är allmänt
71
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
förekommande och som behöver solexponerad ved med insektsgnag i
kombination med buskmark där bytesdjur kan fångas.
4.26.3
Hotbild
Förutsättningarna i området är generellt dåliga för bin och andra gaddsteklar.
Området har visserligen riklig tillgång till miljöer för steklar som vill bygga bo i
död ved men blomrikedomen är alltför låg. Sistnämnda beror dels på att områdets
skuggighet, vilket gör att tillgången på blomresurser är låga, och dels på att
kringliggande områden främst utgörs av blomfattiga åkrar. I dessa kan
blomresurserna där förväntas vara ganska låga.
4.26.4
Skötselråd
Det är möjligt att man genom att glesa ut i krontaket runt områdets upphöjda
hällpartier, och genom att helt öppna upp runt partier med hävdgynnad flora,
skulle kunna öka blomresurserna. För att blomrikedomen ska bli tillräcklig krävs
dock sannolikt att åkrarna brukas med breda marginaler med sprutfria zoner. Det
är även fördelaktigt för gaddstekelfaunan att glesa ut trädskiktet i områdets mer
låglänta partier glesas ut, men sådana åtgärder måste först övervägas nog eftersom
de kan antas motverka kvalitéer för organismgrupper som är mer typiska för
sådana områdens värden, ex. vedlevande skalbaggar, mollusker och kryptogamer.
4.27
Aggarön, Storängsbackens västra brynmiljö
4.27.1
Områdesbeskrivning
Storängsbackens västra brynmiljö är trädbevuxen, men belägen på ytor som i
delar tidigare varit åker. Området betas idag, och den vedartade vegetationen
består i stora delar av rosenbuskar med inslag av grova träd. Där finns en hel del
sten, men också myrbon. Landskapet norr och väster om denna glänta området
utgörs av åker. I kanten mot skogen österut ligger ett antal grova ekar.
Hagen är välbetad, och runt rosbusksnåren är floran rik på blommande växter
varav bl.a. bockrot, brudbröd, grässtjärnblomma, liten blåklocka, prästkrage,
skogsklöver, stor blåklocka och ängssyra. I de välbetade sektionerna blommar
antingen lågvuxna blommor såsom blodrot, brunört, höstfibbla, kärringtand,
rödklint, rödklöver, vitklöver, eller oaptitliga blommor såsom vanlig smörblomma
och vägtistel. I de allra torraste partierna närmast skogen förekommer även
uppslag av gråfibbla, här med partier med sandig jordmån. Innevarande år betades
området kontinuerligt under sommaren, och då relativt intensivt.
4.27.2
Ekologisk särprägel
Den observerade insektsfaunan i betesmarken indikerar närhet till det
intilliggande brynet från skogen. I blommor påträffas nämligen arter som utnyttjar
insektsgnag i död ved, hålträd och den skyddade brynmiljön i sig. Som exempel
kan nämnas det mindre allmänna trätapetserarbiet (Megachile ligniseca) som
utnyttjar gnag från skalbaggar eller fjärilslarver i död ved av lite större
dimensioner, vanligtvis > 9 mm i diameter. Dessutom hittades många
blombockar, vilka skulle kunna utgöra potentiella hålvärdar för trätapetserarbiet.
72
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Områdets många strukturer ger generellt goda framtida förutsättningar för en
varierad flora och. I anslutning till buskarna påträffades blåklocksspecialister
såsom violsandbi och blåklockshumla. Violsandbi bygger sitt bo just i sandig
mark, vilket på sina håll uppträdde i området, och i diket i åkerkanten.
Buskvegetationen i området fungerar som spelplats för många hopprätvingar,
bland annat för buskvårtbitaren.
Figur 34. Aggarön, Storängsbackens västra brynmiljö. T.v. Områdets intensivt betade,
men ändå buskrika, karaktär. T. h. Blåcklockshumla (Bombus soroëensis) som här
besöker sin favoritblomma, liten blåklocka.
Tabell 28. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter
Insektsarter
Öppen blomrik mark i
BIN: trätapetserabi (Megachile ligniseca)
närheten av grova träd och
SKALBAGGAR: tegelbock (Leptura sanguinolenta),
död ved
ängsblombock (Stenurella melanura)
Torra marker i
Blåklockor
omgivningarna
soroëensis)
Buskrikedom
HOPPRÄTVINGAR: Buskvårtbitare (Pholidoptera griseoaptera)
Ängssyra
4.27.3
BIN: violsandbi (Andrena bicolor), blåklockshumla (Bombus
FJÄRILAR: violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) NT
Hotbild
Där en ogästvänlig buskvegetation breder ut sig är det naturligt att vara extra
uppmärksam på att denna inte tar över så mycket att betet upphör, eller att marken
skuggas så mycket att hävdgynnade floran försvinner. Buskvegetationen är dock i
sig mycket värdefull och som skapare av dynamik i hagen.
4.27.4
Skötselråd
Håll efter buskvegetationen där det behövs, men ta inte bort allt. Lämna död ved,
gärna i bryn så att den så långt som möjligt blir solbelyst utan att ta plats från
blommande och hävdgynnade arter. Låt grova trädstammar och död ved i brynen i
möjligaste mån vara solbelyst, och lågor bli liggande. Detta gynnar bin som
bygger bon i död ved och utnyttjar områdes goda tillgång på floraresurser.
73
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
4.28
Aggarön, Storängsbackens glänta
4.28.1
Områdesbeskrivning
Storängsbackens glänta är öppen och har tidigare brukats som åker. Området
hyser i stora delar höga näringshalter, särskilt åt öster där marken blir allt friskare
i sin karaktär. Vanligt förekommande växter är brunört, vitklöver, rödklöver,
höstfibbla, kärringtand, rölleka, vanlig smörblomma, vägtistel och åkertistel.
Längst in mot skogen i nordväst är marken relativt fattig, med en mer utpräglad
torrbacksflora. Här växer bland annat bockrot, brudbröd, brunört, gråfibbla,
grässtjärnblomma, gulvial, höstfibbla, kärringtand, liten blåklocka, prästkrage och
rödklint.
Området saknar, i egenskap av kultiverad betesmark, många av de strukturer som
uppträder i traditionellt hävdade marker. Varken myrbon, buskar eller myrtuvor
påträffades i området. I gengäld håller marken med en tydlig fuktighetsgradient,
från det fuktiga i öster till det torrare västra brynet. Området både skyddas, och
hotas av de kringliggande brynen. Goda blomresurser finns för de bin som bygger
bo i håligheter i ved i kringliggande områden. På samma sätt kan man uttrycka det
ur dessa växters perspektiv, att pollinering erhålls genom närheten till god
boendemiljö för vedlevande bin.
Figur 35. T.v. Området i juli sedd från öster. T. h. Trätapetserarbi (Megachile ligniseca) i
rödklint.
4.28.2
Ekologisk särprägel
Området är, såsom tidigare plöjt, väldigt enhetligt vad gäller mikrosturkturer
såsom tuvor, myrbon och vegetation. Dessutom är marken relativt fuktig, utan
potential för markbyggande bin. Även om området saknar träd, omges det på alla
håll av potentiella boplatser. Den omgivande trädvegetationen ger även vindskydd
och uppväger något av den i området stora bristen av mikrostrukturer.
Blomrikedomen är trots kontinuerligt bete relativt hög, vilket kommer att fållan är
så stor. Blomrikedomen, fuktighetsgradienten och omgivningen utgör detta
områdes samlade värde. För bin och andra steklar utgör blomrikedomen i juni och
juli områdets absolut värdefullaste bidrag, eftersom de trädklädda markerna
runtomkring är så blomfattiga, särskilt efter lövsprickningen. Man kan säga att
74
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
dessa områden är komplementära, dvs. de bidrar med olika resurser, vilka
tillsammans ger en högre mångfald i båda.
Tabell 29. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter Insektsarter
Döda träd
BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum), trätapetserarbi (Megachile ligniseca)
BLOMFLUGOR:
HOPPRÄTVINGAR: kärrgräshoppa (Mecostetus grossus)
4.28.3
Hotbild
Så länge området betas föreligger inga hot mot dess inneboende värden. De
största naturvärdena för bin utgörs av den näringsfattigare delen närmast skogen,
vilken mest hotas av brynets utvidgande.
4.28.4
Skötselråd
Fortsätt låta beta området och avverka några skuggande träd och buskar i de
öppna och näringsfattigaste delarna. Behåll grova, och döda träd, särskilt i
solbelysta bryn. Dessa utgör potentiella boplatser för vedlevande bin som besöker
blommor i området. Om det är logistiskt möjligt kunde man pröva att undanta
området från bete under en tid mellan mitten av juni och slutet av juli, när
områdets blomresurser är som viktigast för trädlevande bin i de omgivande
markerna.
4.29
Aggarön, Storängsbacken S
4.29.1
Områdesbeskrivning
Storängsbackens södra del utgörs av en stor lövskog med en del höjder i form av
insprängda bergknallar. Krontäckning i sänkorna är efter lövsprickningen total. I
sänkorna växter bl.a. hassel medan trädskiktet på höjderna främst utgörs av grov
ek Höjdernas flora domineras av mossa och knylhavre, annars påträffas här även
blommor som stor blåklocka, skogssallat, bergmynta, stinknäva, hundloka,
smultron, jordreva, gullviva, liljekonvalj, lundgröe och bergsslok. I sänkorna
utgörs undervegetation av brunört, ask, humleblomster, nejlikrot, vitsippa,
skogsviol och löktrav.
Tabell 30. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området.
Kvalité
Arter Insektsarter
Grova träd och död ved i anslutning
BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum).
med blåklockor i fältskiktet
GRÄVSTEKLAR: Psenulus pallipes och P. schencki.
4.29.2
Ekologisk särprägel
Mycket få biarter påträffades i området. Resultatet var väntat, då området inte
utgör en naturlig livsmiljö för bin. Området hyser dock ett antal grova träd som,
där de står lite öppnare, kan tjäna som boplats åt vedlevande bin. Däremot är
marken generellt väldigt blomfatting, särskilt från det att lövtäcket utbildats. En
75
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
av de få påträffade blombesökarna var småsovarbi (Chelostoma campanularum),
som samlade pollen i stor blåklocka.
4.29.3
Hotbild
Området är förhållandevis öppet för att vara skog, men mestadels runt höjderna.
Sett ur ett stekelperspektiv finns risk att även dessa på sikt växer igen. De mer
låglänta, eller plana, partierna är ofta tätt bevuxna med en ung lövträdsvegetation,
ibland av hassel. I områden likt detta bör skötselåtgärderna inte motiveras ur ett
stekelperspektiv, utan snarare för att gynna vedlevande skalbaggar, kryptogamer,
mollusker och andra organismgrupper som är knutna till den här typen av miljö.
Figur 36. Storängsbacken södra del var liksom flera andra områden på Ridön och Aggarön
relativt skuggig och blomrik enbart innan krontaket slutit sig mitten av maj. T.v. en ek med
stekelholk, t.h. blommade rikligt innan krontäckets slöts, vitsippa (Anemone nermorosa).
4.29.4
Skötselråd
Det är möjligt att området skulle kunna fungera som betesmark, om delar av den
skuggiga skogen får förbli ogallrad. Områdets största värde för bin är som boplats
i de grova träden, främst de som växer på hällmarkslika höjdpartierna eller de som
ligger i brynen. Förutom de grova trädens skalbaggsgnag och hålrum (i hålträd) är
det solinstrålning som begränsar bobyggnadsmöjligheterna. Detta gäller även för
myrfaunan och för både sociala och solitära getingar. Även om just detta område
inte kan hålla med blomresurser i tillräcklig omfattning kan man optimera
76
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
boendemiljön för trälevande bin. Dessa kan utnyttja de relativt goda blomresurser
i omgivande och mer öppna områden (jfr 4.30). Skötselråd för att gynna
gaddstekelfaunan bör åtföljas enbart om de inte motverkar kvalitéer för
organismgrupper som är mer typiska för sådana områdens värden, t.ex.
vedlevande skalbaggar, mollusker och kryptogamer.
77
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
5
Referenser
Allen-Wardell G., Bernhart P., Bitner R., Burquez A., Buchman S., Cane J., Cox
P.A., Dalton V., Feinsinger P., Ingram M., Inouye D., Jones C.E., Kennedy K.,
Kevan P., Koopowitz H., Medellin R., Medellin-Morales S. & Nabhan G.P.
(1998) The potential consequences of pollinator declines on the conservation of
biodiversity and stability of crop yields. Conservation Biology 12, 8-17.
Appelqvist, T., Gimdal, R. & Bengtson, O. 2001. Insekter och mosaiklandskap.
Entomologisk Tidskrift 122, 81-97.
Biesmeijer J.C., Roberts S.P.M., Reemer M., Ohlemüller R., Edwards M., Peeters
T., Schaffers A.P., Potts S.G., Kleukers R., Thomas C.D., Settele J. & Kunin W.E.
(2006) Parallel declines in pollinators and insect-pollinated plants in Britain and
the Netherlands. Science 21, 351-354.
Brady S.G., Litman J.R. & Danforth B.N. (2011) Rooting phylogenies using a
gene duplication: An empirical example from the bees (Apoidea). Molecular
Phylogenetics and Evolution 60, 295-304.
Budrys E., Andreu Ureta J., Briliūtė A., Cetkovic A., Heinrich S., Kroel-Dulay G.,
Moora M., Potts S.G., Rortais A., Sjödin N E., Szentgyörgyi H., Torres I., Vighi
M., Westphal C., Budrienė A. 2009. Cavity-nesting Hymenoptera across Europe:
a study in ALARM project field site network sites using small trap-nests on trees
and buildings. In: J. Settele et al. (eds) Atlas of Biodiversity Risk. Sofia &
Moscow: Pensoft (ISBN 978-954-642-446-4; e-book: ISBN 978-954-642-447-1).
Cane J.H. & Tepedino V.J. (2001) Causes and extent of declines among native
North American invertebrate pollinators: detection, evidence, and consequences.
Conservation Ecology 5, 1-7.
Carvell C. (2002) Habitat use and conservation of bumblebees (Bombus spp.)
under different grassland management regimes. Biological Conservation 103, 3349.
Goulson D., Hanley M.E., Darvill B., Ellis J.S. and Knight M.E. (2005) Causes of
rarity in bumblebees. Biological Conservation 122, 1-8.
Grimaldi, D. & Engel, M.S. (2005). Evolution of the Insects. Cambridge
University Press.
Gärdenfors U. (2010) Rödlistade arter i Sverige 2010 - The 2010 Red List of
Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hanski, I. & Ovaskainen, O. (2000). The metapopulation capacity of a fragmented
landscape. Nature 404, 755-758.
Hanski, I. & Ovaskainen, O. (2004). Metapopulation theory for fragmented
landscapes. Theoretical Population Biology 64, 119-127.
78
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Kearns C.A. & Inouye D.W. (1997) Pollinators, flowering plants, and
conservation biology. Bioscience 47, 297-307.
Kearns C.A., Inouye D.W. & Waser N.M. (1998) Endangered mutualisms: The
conservation of plant-pollinator interactions. Annual Review of Ecology and
Systematics 29, 83-112.
Kevan P.G. & Phillips T.P. (2001) The economic impacts of pollinator declines:
an approach to asssessing the consequences. Conservation Ecology 5, [online]
URL: ht.
Klein A.-M., Vaissière B.E., Cane J.H., Steffan-Dewenter I., Cunningham S.A.,
Kremen C. & Tscharntke T. (2007) Importance of pollinators in changing
landscapes for world crops. Proceedings of the Royal Society of London Series B:
Biological Sciences 274, 303-313.
Larsson, K. 2007. Bränning och markstörning gynnar hotade arter i Halland.
Svensk Botanisk Tidskrift 101 häfte 2.
Larsson M. (2006) Critical resource levels of pollen for the declining bee Andrena
marginata (Hymenoptera, Andrenidae). Man 1-9.
Larsson M. & Franzén M. (2006) Critical resource levels of pollen for the
declining bee Andrena hattorfiana (Hymenoptera, Andrenidae). Biological
Conservation 134, 405-414.
Law, R. 1979 Optimal Life Histories under age-specific Predation. American
Naturalist 114: 399-417.
Lenoir, L., Bengtsson, J., Persson, T. 1999. Effects of coniferous resin on fungal
biomass and mineralisation processes in wood ant nest materials. Biology and
Fertilisation of Soils 30: 251-257.
Linkowski M.W., Cederberg B. & Nilsson L.A. (2004) Vildbin och
fragmentering. Svenska Vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU, & Avdelningen
för Växtekologi. Uppsala Universitet, Uppsla. pp 1
Linkowski W., Pettersson M.W., Cederberg B. and Nilsson L.A. (2004)
Nyskapande av livsmiljöer och aktiv spridning av vildbin. Svenska
Vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU, & Avdelningen för Växtekologi.
Uppsala Universitet, Uppsla. pp 1
MacArthur, R H. & Wilson, E O. 1967. The Theory of Island Biogeography.
Princeton, N J.: Princeton University Press.
Milchunas D.G., Sala O.E. & Lauenroth W.K. (1988) A generalized model of the
effects of grazing by large herbivores on grassland community structure.
American Naturalist 132, 87-106.
Naturvårdsverket. 2010. Uppföljning i skyddade områden i Sverige. Riktlinjer för
uppföljning av friluftsliv, naturtyper och arter på områdesnivå. Rapport 6379.
79
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
Nilsson G.E. (1984) Notiser: För Västmanlands län nya gaddsteklar.
Entomologisk Tidskrift 105, 104.
Nilsson G.E. (1985) Notiser: För Västmanlands län och Uppland nya gaddsteklar.
Entomologisk tidsskrift. Entomologisk Tidskrift 106, 42-43.
Nilsson G.E. (1986) Nya landskapsfynd av gaddsteklar, med en översikt av de
fennoskandiska arterna i familjen Dryinidae. Entomologisk Tidskrift 107, 85-90.
Nilsson G.E. (1989) Nya landskapsfynd av gaddsteklar från mellersta och norra
Sverige. Entomologisk Tidskrift 110, 47-49.
Nilsson G.E. (1991) The wasp and bee fauna of the Ridö archipelago in Lake
Mälaren, Sweden (Hymenoptera, Aculeata). Entomologisk Tidskrift 112, 79-92.
Nilsson L.A. (2007) Stora bin på stora blomster. En bevarandeplan av
stortapetserarbi, Megachile lagopoda, och dess parasitiska kägelbin storkägelbi,
Coelioxys conoidea, och thomsonkägelbi, Coelioxys obtusispina, i Sverige 2006.
Länsstyreslen i Södermanlands län. Rapport 2007:9. Landstinget i Södermanland,
Nyköping.
Packer L. & Owen R. (2001) Population genetic aspects of pollinator decline.
Conservation Ecology 5, [online] URL: ht.
Roubik D.W. (2001) Ups and downs in pollinator populations: when is there a
decline? Conservation Ecology 5, 2online.
Sillén-Tullberg, B. (1982) Behavioural ecology and population dynamics of an
aposematic seed bug, Lygaeus equestris L., Stockholm.
Sjödin, N E. 2007. Pollinating insect responses to grazing intensity, grassland
characteristics and landscape complexity: behavior, species diversity and
composition. Acta universitatis agriculturae sueciae. Sveriges
Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Sjödin N.E. (2009a) Bin (Apoidea) i grustäkter längs tre åsar i Västmanlands län.
Länsstyrelsens rapportserie. Rapport 1:27. Länsstyrelsen i Västmanlands län,
Västerås. pp 1-94.
Sjödin N.E. (2009b) Inventering av bin vid Upplandskusten, Östhammar.
Upplandsstiftelsens rapportserie: 2009/3. Upplandstiftelsen, Uppsala. pp 108
Solbreck C. (1995) Long-term population dynamics of a seed-feeding insect in a
landscape perspective. In: Population dynamics: new approaches and synthesis.
Edited by Cappuccino N. & Price P.W. Academic press, London. pp 279-301.
80
INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN
6
Slutord
Tack för all hjälp, med kartor inför fältsäsongen samt för dito för slutrapporten
Mårten Gustafsson, Liselott Sjödin Skarp och Alf Ericsson. Tack även Jan
Bergsten för intressanta diskussioner om lokaler och ekologiska processer och L.
Anders Nilsson för expertutlåtande över några för mig svårbestämda bin.
81
Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö,
Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22.
Ordning
Familj
Art
Hymenoptera
Gasteruptiidae Gasteruption assectator
Chrysididae Chrysis ignita-gr
Chrysis iris
Formicidae Camponotus herculeanus
Formica exsecta
Formica fusca
Formica polyctena
Formica pratensis
Formica rufa
Formica rufibarbis
Formica sanguinea
Lasius brunneus
Lasius flavus
Lasius fuliginosus
Lasius niger
Vespinae
Dolichovespula saxonica
Vespa crabro
Vespula rufa
Vespula vulgaris
Eumeninae Ancistrocerus trifasciatus
Eumenes pedunculatus
Odynerus spinipes
Sphecidae
Ammophila sabulosa
Cerceris rybyensis
Crossocerus ovalis
Lestica clypeata
Lindenius albilabris
Nysson
Trypoxylon figulus
Colletidae
Colletes daviesanus
Hylaeus brevicornis
Hylaeus communis
Hylaeus confusus
Andrenidae Andrena bicolor
Andrena cineraria
Andrena falsifica
Andrena haemorrhoa
Andrena helvola
Andrena labiata
Andrena lapponica
Andrena nigroaenea
Andrena subopaca
Andrena wilkella
Lasioglossum zonulum
Halictidae
Halictus tumulorum
Lasioglossum albipes
Lasioglossum calceatum
Lasioglossum fratellum
Lasioglossum fulvicorne
Lasioglossum leucopus
Lasioglossum morio
Lasioglossum punctatissimum
Lasioglossum zonulum
Sphecodes crassus
Sphecodes ephippius
Sphecodes geoffrellus
Ängsö
1 2
3
5
6 14 16 17 18 19 20 23 24
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
2
1
1
1
1
3
1
1
3
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
6
4
1
5
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
4
3
2
5
2
1
4
3
2
1 (5)
1
1
2
1
2
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
4
1
1
3
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
3
4
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
2
3
Aggarön
28 29 30 31 Totalt
1
1
1
Ridön
9 11 12 25 27
1
1
6
2
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
3
8
5
4
3
2
5
1
8
1
2
4
5
7
2
1
2
1
2
6
1
1
1
1
1
1
2
4
5
4
2
1
6
5
1
1
2
2
3
6
16
6
9
3
1
20
6
1
14
2
12
3
Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö,
Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22.
Ordning
Familj
Art
forts. Hymenoptera
Megachilidae Anthidium punctatum
Chelostoma campanularum
Chelostoma florisomne
Chelostoma rapunculi
Hoplitis claviventris
Hoplitis leucomelana
Megachile centuncularis
Megachile ligniseca
Megachile versicolor
Megachile willughbiella
Osmia bicornis
Osmia leaiana
Trachusa byssina
Apidae
Anthophora furcata
Ceratina cyanea
Eucera longicornis
Nomada flavoguttata
Nomada flavopicta
Nomada fusca
Nomada goodeniana
Nomada lathburiana
Nomada leucophthalma
Nomada striata
Apis mellifera
Bombus barbutellus
Bombus bohemicus
Bombus distinguendus
Bombus hortorum
Bombus humilis
Bombus hypnorum
Bombus lapidarius
Bombus lucorum
Bombus norvegicus
Bombus pascuorum
Bombus pratorum
Bombus ruderarius
Bombus rupestris
Bombus soroeensis
Bombus subterraneus
Bombus sylvarum
Bombus terrestris
Orthoptera
Tetrigidae
Tetrix bipunctata
Tettigoniidae Decticus verrucivorus
Metrioptera brachyptera
Metrioptera roeselii
Pholidoptera griseoaptera
Catantopidae Chorthippus albomarginatus
Chorthippus biguttulus
Chorthippus brunneus
Chorthippus parallelus
Gomphocerus rufus
Mecostethus grossus
Myrmeleotettix maculatus
Omocestus viridulus
Ängsö
1 2
1
1
1
3
5
6 14 16 17 18 19 20 23 24
1
2
1
1
1
1
2
2
1
1
1
2
2
2
1
1
1
1
3
1
5
2
2
1
3
4
1
1
2
5
1
1
4
1
1
2
3
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
2
1
2
4
1
2 10
1
2
1
1
1
1
4
4
1
3
2
2
1
4
4
1
2
1
1
2
1
1
1
1
2
7
4
2
1
1
1
1
1
1
1
7
1
1
2
1
1
2
1
1
1
2
1
3
2
2
3
1
2
1
1
1
1
3
1
1
1
3
6
1
1
Aggarön
28 29 30 31 Totalt
1
1
1
1
5
1
1
1
3
1
Ridön
9 11 12 25 27
1
3
1
6
2
2
1
1
1
1
2
1
1
2
2
2
9
1
1
2
1
4
5
3
4
2
1
3
4
4
2 (5)
5
4
4
1
6
2
1
4
1
6
3
2
3
1
7
2
1
3
2
1
1
5
1
2
3
1
2
2
5
9
7
2
1
4
4
5
1
1
2
1
1
1
1
1
2
1
1
2
1
1
3
1
1
1
1
3
1
1
2
1
2
2
2
6
2
4
3
1
1
1
2
2
2
2
1
1
1
4
1
4
2
1
2
3
2
9
9
2
1
2
1
1
5
1
2
1
2
18
3
3
8
4
2
1
3
1
1
1
24
2
3
1
6
12
5
17
14
2
19
6
9
3
18
1
30
10
1
19
10
16
10
18
20
75
5
18
6
15
44
Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö,
Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22.
Ordning
Familj
Art
Diptera
Bombyliidae Bombylius major
Syrphidae
Brachypalpus laphriformis
Cheilosia fraterna
Cheilosia sootryeni
Cheilosia velutina
Cheilosia vicina
Chrysotoxum arcuatum
Chrysotoxum bicinctum
Chrysotoxum cautum
Chrysotoxum festivum
Dasysyrphus tricinctus
Didea fasciata
Epistrophe eligans
Epistrophe obscuripes
Episyrphus balteatus
Eristalis intricaria
Eristalis picea
Eristalis tenax
Eumerus strigatus
Eupeodes corollae
Ferdinandea cuprea
Helophilus affinis
Helophilus hybridus
Helophilus pendulus
Melanogaster?
Melanostoma mellinum
Microdon mutabilis
Myathropa florea
Orthonevra intermedia
Parasyrphus lineolus
Parhelophilus consimilis
Parhelophilus frutetorum
Pipiza noctiluca
Pipiza quadrimaculata
Pipizella viduata
Pipizella virens
Platycheirus nielseni
Platycheirus peltatus
Rhingia campestris
Sericomyia lappona
Sericomyia silentis
Sphaerophoria scripta
Syritta pipiens
Syrphus ribesii
Syrphus torvus
Syrphus vitripennis
Volucella pellucens
Xanthogramma citrofasciatum
Heteroptera
Lygaeidae
Lygaeus equestris
Pentatomidae Graphosoma lineatum
Ängsö
1 2
3
5
1
6 14 16 17 18 19 20 23 24
1
1
1
3
1
1
1
1
1
1
1
1
3
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
2
1
1
1
4
2
1
2
2
1
1
1
5
1
1
1
2
1
2
1
2
1
7
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
4
1
1
1
1
1
1
1
Aggarön
28 29 30 31 Totalt
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
2
2
1
1
1
2
1
Ridön
9 11 12 25 27
1
1
1
1
1
1
1
1
1
3 (5)
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
11
2
1
2
1
1
3
6
2
1
2
1
1
1
13
4
2
1
1
2
1
1
6
30
1
3
2
3
2
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
4
2
6
5
5
6
3
3
9
5
Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö,
Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22.
Ordning
Familj
Art
Ängsö
1 2
Coleoptera
Carabidae
Cicindela campestris
Cerambycidae Anastrangalia sanguinolenta
Leptura quadrifasciata
Oxymirus cursor
Phytoecia cylindrica
2 3
Stenocorus meridianus
Stenurella melanura
Stictoleptura maculicornis
Coccinellidae Coccinella septempunctata
1
Subcoccinella vigintiquatuorpunctata
Curculionidae Cionus scrophulariae
Cleopomiarus graminis
Curculio nucum
Elateridae
Cidnopus pilosus
Ctenicera pectinicornis
Limonius aeneoniger
Rutelidae
Cetonia aurata
Staphylinidae Staphylinus caesareus
Scarabaeidae Aphodius brevis
Trichius fasciatus
3
5
1
1
1
1
2
1
2
1
1
1
2
1
1
3
1
4
1
1
2
1
1
1
5
2
3
1
2
1
1
1
3
1
1
4
1
2
2
2
4
1
2
2
2
5
2
1
1
2
1
3
7
4
2
4 (5)
2
2
4
1
3
2
1
2
7
1
2
8
2
2
1
1
1
4
3
1
3
2
6
1
1
1
3
1
1
2
1 22
1 5
1
2
1
2
1
5
1
1
3
1
1
3
4
6
2
2
1
1
3
2
2
2
1
1
1
16
1
12
5
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
2
4
1
1
1
1
1
1
2
2
1
1
1
1
4
1
1
1
1
1
2
Aggarön
28 29 30 31 Totalt
1
1
1
Ridön
9 11 12 25 27
1
Lepidoptera
Pieridae
Anthocharis cardamines
Aglais urticae
Gonepteryx rhamni
Leptidea sinapis
Leptidea reali
Pieris brassicae
Pieris napi
Pieris rapae
Nymphalidae Argynnis
Argynnis adippe
Argynnis aglaja
Argynnis niobe
Argynnis paphia
Boloria euphrosyne
Boloria selene
Brenthis ino
Aphantopus hyperantus
Melitaea athalia
Cynthia cardui
Vanessa atalanta
Pararge aegeria
Inachis io
Issoria lathonia
Lasiommata maera
Hipparchia semele
Coenonympha arcania
Coenonympha pamphilus
Hesperiidae Hesperia comma
Pyrgus malvae
Thymelicus lineola
Ochlodes sylvanus
Thecla betulae
6 14 16 17 18 19 20 23 24
4
1
1
2
4
1
1
1
1
1
1
2
1
2
9
6
2
2
1
6
1
2
1
1
1
1
1
1
1
2
1
5
2
1
1
1
7
1
10
1
2
5
36
11
2
16
9
3
9
2
2
7
60
12
2
1
1
7
1
1
5
54
4
11
10
19
7
1
Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö,
Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22.
Ordning
Familj
Art
forts. Lepidoptera
Lycaeidae
Lycaena hippothoe
Lycaena phlaeas
Lycaena virgaureae
Polyommatus amandus
Polyommatus icarus
Polyommatus semiargus
Cupido minimus
Callophrys rubi
Zygaenidae Zygaena
Zygaena filipendulae
Zygaena lonicerae
TOTALT
Ängsö
1 2
3
1
3
2
5
1
6 14 16 17 18 19 20 23 24
1
1
1
3
5
1
1
1
1
3
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
2
6
1
2
2
1
3
Aggarön
28 29 30 31 Totalt
1
14
1
2
24
3
3
4
3
8
1
1
1
1
3
3
28 92 90 62 49 60 86 # 39 76 88 51 #
5 (5)
Ridön
9 11 12 25 27
56 72 55
4
6
22 45 36
4
1350
Lokalnr
Från datum
2
3
4
5
6
Subspec
Omkrets
Tjärn Ö 400 m
1.HT1 05.09 -08.20 Querob 340
1.HT2 05.09 -08.20 Querob 228
1.HT3 05.09 -08.20 Querob 250
1.HT4 05.09 -08.20 Querob ?
Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m
2.HT1 05.09 -08.20 Ulmgla 299
2.HT2 05.09 -08.20 Ulmgla 149
2.HT3 05.09 -08.20 Ulmgla 180
2.HT4 05.09 -08.20 Fraexc 223
Blånusberget
3.HT1 05.09 -08.20 Querob ?
3.HT2 05.09 -08.20 Querob 188
3.HT3 05.09 -08.20 Querob 147
3.HT4 05.09 -08.20 Querob 206
Ektorpshagen Ö
4.HT1 05.09 -08.20 Querob 212
4.HT2 05.09 -08.20 Querob 158
4.HT3 05.09 -08.20 Pinsyl
129
4.HT4 05.09 -08.20 Querob 227
Hagalund Ö 100 m
5.HT1 05.09 -08.21 Ulmgla 153
5.HT2 05.09 -08.21 Poptre
97
5.HT3 05.09 -08.21 Querob 201
5.HT4 05.09 -08.21 Querob 180
Lilla Näs-hagen V
6.HT1 05.09 -08.22 Sorauc
97
6.HT2 05.09 -08.22 Pinsyl
162
6.HT3 05.09 -08.22 Betpen 105
6.HT4 05.09 -08.22 Picabi
203
Till datum
258
280
259
245
s
o
v
o
v
v
v
o
o
v
o
v
v
s
o
s
o
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
v
s
o
Sida om träd/byggnad
Mynningriktning
lev
lev
lev
lev
lev
lev
lev
lev
lev
död
död
lev
lev
lev
lev
lev
252
234 v s
198 o s
225 o s
217
250
224
234
lev
lev
lev
lev
o
v
o
v
lev
lev
lev
lev
211
245
194
225
s
s
s
s
230
209
238
194
265
268
222
290
Höjd
Status
1
Melittobia acasta
1
2
2
6
2
2
Chrysis ignita-Gr
1
Leptothorax gredleri
Chrysis pseudobrevitarsis
Trichrysis cyanea
4
Ancistrocerus antilope
3
8
17
25
Ancistrocerus parietinus
15
4
7
6
1
4
9
14
1
5
4
Symmorphus allobrogus
1 (5)
5
Symmorphus bifasciatus
5
Symmorphus connexus
1
6
2
1
Dipogon subintermedius
1
Dipogon variegatus
1
Passaloecus
2
Passaloecus insignis
Psenulus pallipes
Psenulus schencki
Rhopalum clavipes
Rhopalum coarctatum
2
11
Trypoxylon figulus
4
Hylaeus difformis
1
Coelioxys inermis
13
1
Megachile centuncularis
Osmia bicornis
Phratora vulgatissima
Totalt
21
9
7
14
4
17
3
29
2
7
14
19
1
4
0
48
0
2
9
1
0
2
18
46
Rap Chrysomelidae
1
2
1
1
1
1
2
Raphidia
Colletidae Megachilidae
2
1
7
9
9
3
5
Hylaeus communis
Pompilidae Sphecidae/Crabronidae
4
2
3
Dipogon bifasciatus
Poemen Chr Formicidae Eumenidae
2
2
2
1
2
13
Poemenia
1
Ancistrocerus trifasciatus
Symmorphus debilitatus
Symmorphus gracilis
Osmia caerulescens
Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i
Västmanlands län, rapport 2011:22
Lokal
Stekelholkar i grova träd
Ängsö
1
Plats
Lokalnr
Från datum
Lilla Näs-hagen N
7.HT1 05.10
7.HT2 05.10
7.HT3 05.10
7.HT4 05.10
Stora Näs
8.HT1 05.10
8.HT2 05.10
8.HT3 05.10
8.HT4 05.10
Spånsundet S 300 m
14.HT1 05.16
14.HT2 05.16
14.HT3 05.16
14.HT4 05.16
Klockartorpshagen
15.HT1 05.16
15.HT2 05.16
15.HT3 05.16
15.HT4 05.16
Eskilstorp
16.HT1 05.16
16.HT2 05.16
16.HT3 05.16
16.HT4 05.16
Eskilshage
17.HT1 05.16
17.HT2 05.16
17.HT3 05.16
17.HT4 05.16
Lokal
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
-08.22
-08.22
-08.22
-08.22
-08.21
-08.21
-08.21
-08.21
Querob
Pinsyl
Pinsyl
Pinsyl
Pinsyl
Pinsyl
Pinsyl
Pinsyl
Pinsyl
Pinsyl
Querob
Pinsyl
Pinsyl
Betpen
x
Sorauc
Querob
Querob
Sorauc
Pinsyl
150
199
148
219
199
176
163
184
Querob ?
Querob 218
Querob 309
Querob 188
Subspec
190
169
312
188
222
194
180
166
198
216
118
182
Till datum
210
254
211
206
o
v
v
o
v
o
v
v
v
o
o
v
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
död
död
lev
lev
död
lev
lev
lev
lev
lev
lev
lev
lev
lev
192
219
215
213
210
190
213
188
215
250
256
219
240
236
217
263
236
236
225
237
o
v
o
v
Sida om träd/byggnad
Mynningriktning
o
o
v
o
s
s
s
s
lev
lev
lev
lev
v s lev
onosso lev
v s lev
v s lev
Höjd
Status
Omkrets
Melittobia acasta
2
1
2
1
3
3
3
Leptothorax gredleri
Chrysis pseudobrevitarsis
Trichrysis cyanea
Ancistrocerus antilope
1
5
1
8
8
19
40
6
22
Ancistrocerus trifasciatus
1
2
21
6
33
Symmorphus bifasciatus
1
2
1
4
1
1
2
3
1
2
Dipogon subintermedius
Dipogon variegatus
Passaloecus
Passaloecus insignis
Psenulus pallipes
Psenulus schencki
5
5
3
Rhopalum clavipes
Rhopalum coarctatum
Hylaeus difformis
Coelioxys inermis
Megachile centuncularis
Osmia bicornis
Phratora vulgatissima
Totalt
1
0
12
0
7
6
11
8
0
0
0
0
16
25
0
12
11
1
26
3
50
34
27
8
Rap Chrysomelidae
1
1
1
1
2
Raphidia
Colletidae Megachilidae
4
4
7
Hylaeus communis
Pompilidae Sphecidae/Crabronidae
Dipogon bifasciatus
Poemen Chr Formicidae Eumenidae
4
1
6
Poemenia
3
Chrysis ignita-Gr
4
Ancistrocerus parietinus
2 (5)
Symmorphus allobrogus
Symmorphus connexus
Symmorphus debilitatus
Symmorphus gracilis
Trypoxylon figulus
Osmia caerulescens
Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i
Västmanlands län, rapport 2011:22
17
16
15
14
8
7
Plats
Lokalnr
Från datum
Ridön
9
10
11
12
13
Västeräng
9.HT1 05.15 -08.23
9.HT2 05.15 -08.23
9.HT3 05.15 -08.23
9.HT4 05.15 -08.23
Flaggbacken
10.HT1 05.15 -08.23
10.HT2 05.15 -08.23
10.HT3 05.15 -08.23
10.HT4 05.15 -08.23
Väster om Enbacken
11.HT1 05.15 -08.23
11.HT2 05.15 -08.23
11.HT3 05.15 -08.23
11.HT4 05.15 -08.23
Lövängen
12.HT1 05.15 -08.23
12.HT2 05.15 -08.23
12.HT3 05.15 -08.23
12.HT4 05.15 -08.23
Djurhagen
13.HT1 05.15 -08.23
13.HT2 05.15 -08.23
13.HT3 05.15 -08.23
13.HT4 05.15 -08.23
-08.20
-08.20
-08.20
-08.20
Till datum
Querob
Ulmgla
Ulmgla
Querob
Querob
Querob
Querob
Querob
352
376
360
306
334
292
302
207
Omkrets
Querob
Querob
Querob
Querob
330
318
185
225
388
206
201
373
Querob 441
Acepla 406
Acepla 180
Acepla ?
Querob
Querob
Maldom
Querob
Querob 209
Querob 208
Betpen ?
Querob ?
Subspec
150
179
185
169
o
v
o
v
v
v
o
v
s
s
s
s
s
s
s
s
lev
död
död
lev
lev
lev
död
lev
lev
lev
död
lev
180
171
198
197
203
177
192
190
lev
lev
lev
s
s
s
s
180 v s
168 o s
185
187 v s
lev
lev
lev
död
v
v
o
o
176 o s
190 v s
159
160
lev
lev
död
vasstak
Status
168 o s
178 v s
172 o s
v s
Sida om träd/byggnad
Mynningriktning
?
Höjd
Melittobia acasta
1
2
1
2
1
3
3
5
3
1
Leptothorax gredleri
1
Chrysis pseudobrevitarsis
2
Trichrysis cyanea
1
1
3
2
34
Ancistrocerus parietinus
20
38
9
8
11
6
5
20
13
9
1
2
Symmorphus allobrogus
3 (5)
1
5
Symmorphus connexus
25
5
5
Symmorphus bifasciatus
Symmorphus gracilis
3
3
2
12
3
4
2
1
Dipogon subintermedius
4
3
3
Dipogon variegatus
Passaloecus
Passaloecus insignis
Psenulus pallipes
Psenulus schencki
1
Rhopalum clavipes
2
3
2
Rhopalum coarctatum
1
1
17
6
Hylaeus difformis
Coelioxys inermis
Megachile centuncularis
Osmia bicornis
1
2
Phratora vulgatissima
Totalt
2
2
5
1
21
5
20
19
23
22
0
8
43
14
14
14
30
38
9
21
3
14
65
35
Rap Chrysomelidae
1
1
1
1
1
Raphidia
Colletidae Megachilidae
17
Hylaeus communis
2
36
Trypoxylon figulus
Pompilidae Sphecidae/Crabronidae
9
4
2
Dipogon bifasciatus
Poemen Chr Formicidae Eumenidae
2
1
6
3
Poemenia
4
Chrysis ignita-Gr
1
Ancistrocerus antilope
11
Ancistrocerus trifasciatus
Symmorphus debilitatus
Osmia caerulescens
Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i
Västmanlands län, rapport 2011:22
Lokal
forts. Ängsö
24 Kocktorpshagen
24.HT1 05.30
24.HT2 05.30
24.HT3 05.30
24.HT4 05.30
Plats
Lokalnr
Från datum
157
183
285
370
185
186
181
168
v
o
v
o
lev
lev
lev
lev
död
?
lev
lev
s
s
s
s
Ulmgla
Ulmgla
Querob
Querob
280 63 v s
278 150 o s
216 155 o s
220 170 v s
-08.23
-08.23
-08.23
-08.23
Querob
Acepla
Querob
Querob
?
lev
död
lev
-08.23
-08.23
-08.23
-08.23
154 o s
?
v s
186 v s
169 o s
Querob 205
Salcap ?
Ulmgla ?
Querob 147
lev
död
lev
lev
-08.23
-08.23
-08.23
-08.23
s
s
s
s
?
?
?
?
v
v
o
v
?
?
?
?
lev
lev
lev
lev
Querob
Querob
Querob
Querob
s
s
s
s
-08.23
-08.23
-08.23
-08.23
v
o
o
o
Sida om träd/byggnad
Mynningriktning
?
?
?
?
Höjd
?
?
?
?
Omkrets
Querob
Querob
Tilcor
Acepla
Subspec
-08.23
-08.23
-08.23
-08.23
Till datum
Status
2
1
Chrysis ignita-Gr
1 60
Melittobia acasta
1
Leptothorax gredleri
1
Chrysis pseudobrevitarsis
3
5
Ancistrocerus antilope
15
7
Ancistrocerus parietinus
1
2
12
33
6
11
10
8
Symmorphus bifasciatus
4 110
Symmorphus allobrogus
4 (5)
2 24 143 373
Trichrysis cyanea
1
Symmorphus debilitatus
1
6
Symmorphus connexus
Symmorphus gracilis
1
Dipogon variegatus
2
Passaloecus insignis
1
Psenulus pallipes
1
1
Passaloecus
2
Rhopalum clavipes
4
Rhopalum coarctatum
Trypoxylon figulus
0
Hylaeus difformis
Megachile centuncularis
1 14
Coelioxys inermis
0
Osmia bicornis
Osmia caerulescens
3
Phratora vulgatissima
Totalt
37
1
5
12
1141
13
7
22
0
6
1
7
1
0
12
0
41
5
0
3
5
Rap Chrysomelidae
0 21
1
Raphidia
Colletidae Megachilidae
Hylaeus communis
5 2
5
1
2 1
2 4
5 22 17 53 100
Psenulus schencki
Pompilidae Sphecidae/Crabronidae
1
8
1
7
Dipogon subintermedius
1
6
3 26 77 12
2
Dipogon bifasciatus
Poemen Chr Formicidae Eumenidae
1
2
1
Poemenia
57
Ancistrocerus trifasciatus
Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i
Västmanlands län, rapport 2011:22
Lokal
25 Kurövägshagen
25.HT1 05.30
25.HT2 05.30
25.HT3 05.30
25.HT4 05.30
26 Lövhällen
26.HT1 06.01
26.HT2 06.01
26.HT3 06.01
26.HT4 06.01
27 Ridö Gård Ö
27.HT1 06.01
27.HT2 06.01
27.HT3 06.01
27.HT4 06.01
Aggarön
28 Storängsbacken N
28.HT1 06.20
28.HT2 06.20
28.HT3 06.20
28.HT4 06.20
31 Storängsbacken S
31.HT1 06.20
31.HT2 06.20
31.HT3 06.20
31.HT4 06.20
Plats
Lokalnr
Från datum
Till datum
Subspec
Omkrets
Höjd
Sida om träd/byggnad
Mynningriktning
Ängsö
101
102
103
104
105
106
107
108
Totalt
Roligheten
01A
02A
02A
02B
03A
03B
04A
04B
Dyvik
05A
05B
06A
06B
Ryssbo
07A
07B
08A
08B
Lilla Lugnet
09A
09B
10A
10B
Labbarn
11A
11B
12A
12B
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
05.16
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
-09.01
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
hörn
s
o
v
s
O
S
o
s
s
v
s
v
v
s
s
o
v
s
s
o
o
s
v
s
o
s
s
v
S
O
s
o
v
s
v
s
s
v
o
s
s
v
o
s
s
o
s
v
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
vasstak
Status
15
8
6
Melittobia acasta
2
2
Chrysis ignita-Gr
0
Chrysis pseudobrevitarsis
0
Trichrysis cyanea
2
Ancistrocerus antilope
2
0
Leptothorax gredleri
0
Ancistrocerus parietinus
2
1
5
1
10
2 19
2
Symmorphus allobrogus
5 (5)
0
Symmorphus bifasciatus
0
Symmorphus connexus
Symmorphus debilitatus
3
3
7
1
Symmorphus gracilis
0 14
2
2
Dipogon variegatus
0
Passaloecus insignis
0
Psenulus pallipes
0
Psenulus schencki
0
Rhopalum clavipes
0
Rhopalum coarctatum
6
Trypoxylon figulus
6
0
Passaloecus
0
Coelioxys inermis
48
20
3
22
35
22
4
17
27
28
69
49
31
5
Osmia bicornis
0 380
Megachile centuncularis
3
Osmia caerulescens
3
Totalt
48
24
3
0
470
22
36
25
6
27
43
21
19
69
49
31
5
10
1
0
1
18
5
4
3
Rap Chrysomelidae
1
Phratora vulgatissima
1
0
Raphidia
Colletidae Megachilidae
4
Hylaeus difformis
4
0
Hylaeus communis
Pompilidae Sphecidae/Crabronidae
2
Dipogon subintermedius
2
0
Dipogon bifasciatus
Poemen Chr Formicidae Eumenidae
3
1
Poemenia
4 29
Ancistrocerus trifasciatus
Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i
Västmanlands län, rapport 2011:22
Lokal
Stekelholkar på gamla byggnader (med vasstak)
Plats
Formicidae
Vespinae
TOTALT
Coleoptera
Cerambycidae
TOTALT
Bombus hypnorum
Bombus lucorum
Camponotus herculeanus
Ancistrocerus trifasciatus
Dolichovespula media
Dolichovespula saxonica
Dolichovespula sylvestris
Vespa crabro
Vespula germanica
Vespula vulgaris
11
Aromia moschata
Leptura quadrifasciata
Necydalis major
Stenocorus meridianus
4
1
2 31
2
1 52
1
23
1
6
2 63
6 28
3
3
7 87
1
1
1
4 19 18
1
2 18
0
1
0
8
1 6 5
9 39 33 18
1
1
1
8
1
4
1
1
1
3
1
2
1
1
3
1
1
Totalt
Aggarön, Storängsbacken N
AGGARÖN
Ridön, Västeräng
Ridön, Ridö Gård O, hage
Ridön, Lövängen
Ridön, Lövhällen
Ridön, Kurövägshagen
Ridön, hage V om Enbacken
Ridön, Flaggbacken N
Species
Ridön, Enbacken
ORDNING Insect family
Hymenoptera
Apidae
RIDÖN
Appendix 3. Fångster av steklar (mest getingar) i ölfällor. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö,
Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22
1
1
1
1
128
7
1
1 94
4
21
1 259
0
2
4
1
2
9
3.HT4
3.HT2
3.HT3
3.HT1
2.HT2
2.HT3
2.HT4
1.HT3
1.HT4
2.HT1
1.HT2
Naturtyp Holk
Nr
1.HT1
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
?
Ulmus glabra
149 268 v
Ulmus glabra
180 222 o
Fraxinus excelsior 223 290 v
Quercus robur
Quercus robur
Ulmus glabra
188 209 v
147 238 v
228 280 s
cm cm
340 258 v
s
gräsmark
tallskog
230 v
206 194 o
212 217 s
158 250 o
129 224 v
227 234 o
153 252
97 234 v
s
o
s
s
s
s
s
s
s
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Familj
Formica pratensis
Formica fusca
Formica pratensis
Myrmica rubra
Myrmica rubra
Myrmica rubra
Lasius brunneus
Formica polyctena
Myrart
6604437 1559882 Observation Formicidae
6604472 1559905 Observation Formicidae
6604472 1559905 Observation Formicidae
6603031 1559891 Observation Formicidae
Observation Formicidae
6602953 1560035 Observation Formicidae
6602989 1560028 Observation Formicidae
6602989 1560028 Observation Formicidae
6602970 1559944 Observation Formicidae
Observation Formicidae
6602596 1560859 Observation Formicidae
6602596 1560859 Observation Formicidae
Observation Formicidae
6602957 1560784 Observation Formicidae
6602982 1560802 Observation Formicidae
6602982 1560802 Observation Formicidae
Datum
RN1
RN2
Method
RT90
RT90
lev 2010.05.09 6604877 1560006 Observation
Observation
Observation
Observation
Observation
Observation
Observation
Observation
2010.08.20 6604877 1560006
lev 2010.05.09 6604879 1559983
2010.08.20 6604879 1559983
lev 2010.08.20 6604877 1559974
lev 2010.05.09 6604902 1559977
lev 2010.05.09 6604400 1559927
död
död 2010.05.09
lev 2010.05.09
2010.08.20
lev 2010.08.20
lev 2010.05.09
2010.08.20
lev 2010.08.20
lev 2010.05.09
2010.08.20
lev 2010.08.20
o
s
s
s
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Myrmica rubra
Formica rufa
Formica polyctena
Formica polyctena
6602887 1561610 Observation Formicidae Formica fusca
Observation
lev 2010.05.09 6602859 1561669 Observation
2010.08.21 6602859 1561669 Observation
lev 2010.08.21 6602839 1561695 Observation
lev
lev 2010.08.20
lev 2010.05.09
2010.08.20
lev
lev 2010.08.21
s
s
s
s
1 (5)
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica fusca
Formica pratensis
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica fusca
Lasius fuliginosus
Lasius fuliginosus
Formica fusca
Formica polyctena
Formica rufa
Formica polyctena
Status
Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22
Ängsö, Blånusberget
Ängsö, Ektorpshagen Ö
Trädslag
4.HT1
Quercus robur
Pinus sylvestris
gräsmark
4.HT2
4.HT3
Quercus robur
Ulmus glabra
Ängsö, Hagalund Ö 100 m gräsmark
Sida om trädet
201 198 o
180 225 o
v
4.HT4
5.HT1
Populus tremula
Höjd
250 259 o
?
245 s
299 265 o
5.HT2
Quercus robur
Quercus robur
Mynningriktning
Ängsö, Lötenbacken, Tjärn gräsmark
SÖ 400 m
Plats Lokal
Nr Namn
1
Ängsö, Tjärn Ö 400 m
2
3
4
5
5.HT3
5.HT4
Omkrets
Trädslag
2 (5)
RN1
RT90
RN2
RT90
Method
Familj
Myrart
2010.05.09 6601940 1562334 Observation Formicidae Formica rufa
2010.08.20 6604995 1559966 Observation Formicidae
Observation Formicidae
lev 2010.05.16 6604933 1559929 Observation Formicidae
Observation Formicidae
2010.08.20 6604933 1559929 Observation Formicidae
Observation Formicidae
Observation Formicidae
Observation Formicidae
lev 2010.05.16 6604985 1559937 Observation Formicidae
2010.08.20 6604985 1559937 Observation Formicidae
Observation Formicidae
lev 2010.05.16 6604973 1559972 Observation Formicidae
2010.08.20 6604973 1559972 Observation Formicidae
Observation Formicidae
Lasius fuliginosus
Lasius fuliginosus
Lasius fuliginosus
Myrmica scabrinodis
Lasius fuliginosus
Formica fusca
Lasius fuliginosus
Formica fusca
Formica rufa
Formica rufa
Formica rufa
Lasius fuliginosus
Lasius fuliginosus
Lasius fuliginosus
lev
död 2010.05.16 6604995 1559966 Observation Formicidae Lasius fuliginosus
lev 2010.08.22 6601432 1562800 Observation Formicidae Formica polyctena
lev 2010.08.22 6601435 1562784 Observation Formicidae Formica fusca
lev
lev
Datum
lev
s
s
s
lev
s
v
o
v
v
cm cm
97 211 o
Sorbus aucuparia
245
194
225
210
lev 2010.05.09 6602126 1562126 Observation Formicidae Formica rufa
162
105
203
198
s
s
s
s
Pinus sylvestris
Betula pendula
Picea abies
Quercus robur
218 236 v
309 217 v
188 263 o
s
s
s
s
s
s
s
s
Status
o
o
v
v
o
v
v
o
Sida om trädet
254
211
206
236
236
225
237
240
Mynningriktning
216
118
182
222
194
180
166
?
Höjd
Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22
Ängsö, Stora Näs
Quercus robur
Sorbus aucuparia
Pinus sylvestris
Pinus sylvestris
Betula pendula
?
Sorbus aucuparia
Quercus robur
14.HT4 Quercus robur
14.HT3 Quercus robur
14.HT2 Quercus robur
7.HT2
7.HT3
7.HT4
blandskog 8.HT1
8.HT2
8.HT3
8.HT4
14.HT1
gräsmark
Naturtyp Holk
Plats Lokal
Nr Namn
Nr
6
Ängsö, Lilla Näs-hagen V trädklädd 6.HT1
betesmark
6.HT2
6.HT3
6.HT4
Ängsö, Lilla Näs-hagen N blandskog 7.HT1
8
Ängsö, Spånsundet S 300
m
7
14
Omkrets
16.HT1 Pinus sylvestris
15.HT4 Pinus sylvestris
15.HT3 Quercus robur
15.HT2 Pinus sylvestris
Naturtyp Holk Trädslag
Nr
15.HT1 Pinus sylvestris
tallskog
gräsmark
16.HT2 Pinus sylvestris
16.HT3 Pinus sylvestris
Pinus sylvestris
16.HT4 Pinus sylvestris
naturbetsm 17.
ark
s
Datum
RN1
RN2
Method
Familj
Myrart
RT90
RT90
död 2010.08.21 6603785 1559000 Observation Formicidae Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Camponotus herculeanus
Camponotus herculeanus
Camponotus herculeanus
Formica fusca
Camponotus herculeanus
Formica pratensis
Formica pratensis
Formica polyctena
s
s
s
s
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
190 192 o
169 219 o
312 215 v
188 213 o
3 (5)
Observation
176 250 v s död 2010.05.16 6603783 1558962 Observation
2010.08.21 6603783 1558962 Observation
Observation
163 256 o s lev 2010.05.16 6603800 1558952 Observation
2010.08.21 6603800 1558952 Observation
Observation
184 219 v s lev 2010.05.16 6603825 1559019 Observation
2010.08.21 6603825 1559019 Observation
Observation
150 210 v s lev 2010.05.16 6599744 1560573 Observation
2010.08.21 6599744 1560573 Observation
199 190 ono sso lev 2010.08.21 6599755 1560563 Observation
148 213 v s lev 2010.08.21 6599787 1560541 Observation
Observation
219 188 v s lev 2010.05.16 6599826 1560551 Observation
2010.08.21 6599826 1560551 Observation
2010.05.16 6599630 1561030 Observation
cm cm
199 215 o
Status
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica polyctena
Formica fusca
Camponotus herculeanus
Camponotus herculeanus
Mynningriktning
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Sida om trädet
lev 2010.08.21 6599563 1561059 Observation
lev 2010.05.16 6599560 1561023 Observation
Observation
2010.08.21 6599560 1561023 Observation
Observation
lev 2010.08.21 6599632 1561030 Observation
lev 2010.08.21 6599675 1560977 Observation
Höjd
Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22
Ängsö, Eskilshage
Ängsö, Eskilstorp
Plats Lokal
Nr Namn
15 Ängsö,
Klockartorpsbacken
16
17
17.HT1 Quercus robur
17.HT2 Pinus sylvestris
17.HT3 Pinus sylvestris
17.HT4 Pinus sylvestris
Omkrets
Naturtyp Holk Trädslag
Nr
24.HT1 Quercus robur
cm cm
334 150 v
s
naturbetsmark
178
172
?
203
v
o
o
v
o
v
o
v
v
s
s
lev 2010.05.15 6599330 1546250 Observation Formicidae Lasius brunneus
död
vasst 2010.05.15 6599375 1546332 Observation Formicidae Formica rufa
lev
lev
död
död 2010.05.15 6598955 1545609 Observation
Observation
Observation
lev
lev 2010.05.15 6599347 1546189 Observation
Observation
Observation
2010.08.20 6602911 1560999 Observation
Observation
Observation
Observation
Observation
Observation
lev 2010.05.30 6602864 1561088 Observation
Observation
2010.08.20 6602864 1561088 Observation
Observation
Formicidae Lasius brunneus
Curculionida Hylesinus fraxini
Curculionida Hylesinus fraxini
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
Formicidae
s
s
s
s
s
s
s
Formicidae Formica rufa
s
s
s
s
s
4 (5)
lev
död
lev 2010.05.15 6599451 1547471 Observation Formicidae Lasius brunneus
lev
lev
lev 2010.05.15 6599624 1547283 Observation Formicidae Formica rufa
Observation Formicidae Myrmica gallienii
Formica fusca
Lasius fuliginosus
Camponotus herculeanus
Camponotus herculeanus
Formica fusca
Formica fusca
Lasius fuliginosus
Lasius fuliginosus
Camponotus herculeanus
Formica fusca
Camponotus herculeanus
Camponotus herculeanus
Datum
RN1
RN2
Method
Familj
Myrart
RT90
RT90
lev 2010.05.30 6602911 1560999 Observation Formicidae Camponotus herculeanus
Status
Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22
Plats Lokal
Nr Namn
24 Ängsö, Kocktorpshagen
208
?
?
388
177
192
190
180
168
185
306 197 v
209 168 o
Quercus robur
Betula pendula
Quercus robur
Quercus robur
206
201
373
330
318
185
s
292 179 v
Sida om trädet
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Malus domestica
Quercus robur
Höjd
352 180 o
376 171 v
360 198 o
24.HT2 Quercus robur
Ridön, Flaggbacken
9.HT4
trädklädd 10.HT1
betesmark
10.HT2
10.HT3
10.HT4
trädklädd 11.HT1
betesmark
lövskog
10
Ridön, väster om
Enbacken
löväng
Ridön, Västeräng
11
Ridön, Lövängen
9
12
11.HT2
11.HT3
11.HT4
12.HT1
12.HT2
12.HT3
Ulmus glabra
Mynningriktning
9.HT1
9.HT2
9.HT3
Omkrets
13
Ridön, Kurövägshagen
Ridön, Djurhagen
o
v
v
RN1
RT90
RN2
RT90
Method
Familj
Myrart
lev
lev
lev
död
död
lev
död
Datum
s
s
s
?
lev
lev
lev
lev
lev
lev
?
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
lev
död 2010.06.01 6599118 1546689 Observation Formicidae Lasius niger
lev 2010.06.01 6599109 1546660 Observation Formicidae Formica rufa
lev
2010.06.01 6598781 1547472 Observation Formicidae Formica polyctena
2010.06.01 6598714 1547793 Observation Formicidae Lasius fuliginosus
2010.06.01 6599178 1546708 Observation Formicidae Lasius fuliginosus
2010.06.01 6599196 1546876 Observation Formicidae Camponotus herculeanus
2010.06.01 6599264 1546886 Observation Formicidae Camponotus herculeanus
2010.06.01 6598786 1547411 Observation Formicidae Formica polyctena
s
s
s
s
s
176
190
159
160
185
169
185
o
v
o
v
o
o
v
o
o
v
186
181
168
63
150
155
170
154
v
v
o
v
441
406
180
?
302
207
157
?
186
169
?
Quercus robur
Acer platanoides
Acer platanoides
Acer platanoides
Quercus robur
Quercus robur
Ulmus glabra
?
?
147
?
183
285
370
280
278
216
220
205
Salix caprea
Ulmus glabra
Quercus robur
Quercus robur
död
lev
lev
lev
5 (5)
s
s
s
s
cm cm
225 187 v
Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22
25
Ridön, Lövhällen
Plats Lokal
Nr Namn
26
Ridön, Ridö Gård Ö
27.HT2
27.HT3
27.HT4
28.HT1
Ulmus glabra
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Acer platanoides
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Naturtyp Holk Trädslag
Nr
12.HT4 Quercus robur
27
Aggarön, Storängsbacken
N
o
o
o
v
o
v
v
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
Sida om trädet
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Quercus robur
Höjd
28.HT2
28.HT3
28.HT4
31.HT1
13.HT1
13.HT2
13.HT3
13.HT4
24.HT3
24.HT4
trädklädd 25.HT1
betesmark
25.HT2
25.HT3
25.HT4
lövskog
26.HT1
26.HT2
26.HT3
26.HT4
trädklädd 27.HT1
betesmark
28
Aggarön, Storängsbacken S lövskog
lövskog
31
31.HT2 Quercus robur
31.HT3 Tilia cordata
31.HT4 Acer platanoides
Status
lev
lev
lev
Mynningriktning
s
s
s
Omkrets
Översiktskarta
±
Västerås
Ängsö
Ridön
Aggarön
Eskilstuna
0
5
10
20 kilometer
Skala: 1:150 000
© Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188
Ängsö huvudön
±
Spånsundet S 300 m
Tjärn Ö 400m
Lötenbacken
Ängstäppan
Klockartorpsbacken
Ektorpshagen
'
=
Hagalund Ö
Blånusberget
Labbarn
Kocktorpshagen
Lilla Lugnet
Ö
V
Enekullabacken
'
=
Manlingen
Lilla Näshagen V
Stora Näs
Dyvik
'
=
Ryssbo
'
=
'
=
(
Eskilstorp
Roligheten
Eskilshage
Skala: 1:30 000
Målhabitat i MIA-projektet
Öppen betesmark
Slåtteräng
! ! ! !
! ! ! !
' Stekelholk på byggnad
=
0
250 500
1 000 Meter
Löväng
Inget målhabitat i MIA-projektet
© Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188
Ridö- Sundbyholmsarkipelagen Ridön
±
Väster om Enbacken
! !
Flaggbacken
Lövängen
Ridö gård
Västeräng
! !
Enbacken
Kurövägshagen
Lövhällen
Djurhagen
(
Skala: 1:30 000
Målhabitat i MIA-projektet
! ! ! !
! ! ! !
! ! ! !
Öppen betesmark
Slåtteräng
Löväng
Trädklädd betesmark
Inget målhabitat i MIA-projektet
0
250 500
1 000 Meter
© Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188
Ridö- Sundbyholmsarkipelagen Aggarön
±
Storängsbacken N
Srtorängsbackens
västra brynmiljö
Storängsbackens glänta
Storängsbacken S
(
Skala: 1:10 000
Målhabitat i MIA-projektet
! ! ! !
! ! ! !
! ! ! !
Öppen betesmark
Slåtteräng
Löväng
Trädklädd betesmark
Inget målhabitat i MIA-projektet
0
250
500
1 000 Meter
© Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188
2