Semantik och pragmatik:
Sammanfattning
Lektion 10
1
Vad är språk?
• Ett system av
– (huvudsakligen) konventionella
– tecken (bestående av uttryck och innehåll)
– som används för (a) kommunikation och
(b) tänkande
2
Studiet av ”betydelse” i allmänhet:
semiotik
Typ av betydelse
Relation (Z = en viss
individ)
Exempel
Direkt betydelse
X är betydelseful i sig för
Z
X = mat, värme, partner,
barn
Indirekt betydelse 1:
Y är temporalt/spatialt
Indexikalitet (närhet)
associerad med X för
Z
Y = rök, X = eld
Y = ljud, X = ett farligt
djur
Indirekt betydelse 2:
Ikoniciet (likhet)
Y liknar X för Z
Y = bild av en fågel
X = en riktig fågel
Indirekt betydelse 3:
Symbolicitet
Y är konventionellt
förknippad med (ett
begrepp för) X för
(åtminstone) Z1 och
Z2
Y = ’stol’, X = STOL
Y = Kalle+älskar+Mia
X = ÄLSKAR(KALLE,
MIA)
3
Vad är en konvention?
• en regularitet i beteendet
• som är känt gemensamt i ett samfund (minst två
individer, oftast fler), och
• som har en normativ aspekt: det finns en förväntning
att man ”bör” följa den
(jfr. Lewis 1969 ”Conventions”, Clark 1996: ”Using
Language”, Itkonen 2003: ”What is Language?”)
4
Semiotisk utveckling
• Skalan:
Direkt betydelse > Indexikalitet > Ikonicitet >
Symbolicitet
… speglar möjligtvis den evolutionära
utvecklingen av människans kommunikation:
• ”… language represents man’s most
sophisticated use of signs” (Saeed 2003: 5).
5
Semantiken är central för lingvistik
Nivå
Lingvistisk gren
Semantisk
definition
Minsta
betydelseskiljande
enhet
Exempel
Ljud
Fonologi
Ord
Morfologi
Minsta
betydelsebärande
enhet
Hund+ar
HUND, PLURAL
Satser
Grammatik
Fullständiga tankar
(propositioner) och
deras beståndsdelar
Kalle (Agent)
kysser (Handling)
Maria (Patient)
Text
Diskursanalys
Sammanhängande
flöde av
propositioner
Han gick ut för att
(ORSAK)
han var trött.
dam vs. damm
/A:/ vs. /a/
Semantiken (i bred bemärkelse) är inte en ”modul” eller en ”nivå” i lingvistiken utan
knyter samman alla nivåer, för språk är framför allt ett huvudsakligen konventionellt
system för förmedling av betydelser (i en kontext)
6
En språkteori måste kunna redogöra för
betdyelse - och svara på följande frågor:
• Hur är olika språkliga betydelser (begrepp,
propositioner) relaterade till varandra på ett
systematiskt sätt? (systematicity)
• Hur kan ett potentiellt oändligt antal språkbetydelser
formuleras men hjälp av ett ändligt system?
(productivity)
• Hur kan betydelser tillägnas av talare? (acquisition)
• Hur kan betydelser kommuniceras mellan talare och
lyssnare? (communication)
7
1. Strukturalistisk semantik
signifié,
”språkligt värde” (Saussure),
sense (Lyons, inte Frege!)
”betydelseform”
innebörd, innehåll, betydelse
signifiant
”ljudform”
uttryck
”materia”, ”substans ”
1. Strukturalistisk semantik
• Tradition: lingvistik, antropologi
• Representanter: Saussure, Benvenist, Hjelmslev (i Europa),
Boas, Sapir, Whorf (i USA)
• Grundidé: betydelse skapas av språket själv genom de
”godtyckliga” kontraster som språket gör mellan olika
begrepp, och därmed skapar form ur materia (substans)
• ”each language, from the point of view of another language,
may be arbitrary in its classifications.” (cf. Boas 1966, i Saeed
41-42).
1. Strukturalistisk semantik
Konsekvenser:
• språklig determinism och relativitet (”Sapir-Whorf
hypotesen”)
• anti-realism, driven till sin spets inom
poststrukturalismen: ”allting är en text” (Derrida)
• ”linguistic solipsism” (jf. Saeed, s. 46): beskriv
relationerna inom språket och jämför språk med
varandra - och lämna resten till psykologer och
filosofer…
1. Strukturalistisk semantik
• System: ”paradigmatiska” (vertikala) och ”syntagmatiska” (horisontella)
relationer mellan språkliga tecken, ordrelationer (hyponymi, synonymi,
antonymi…) – Saeed (kap. 3)
• Produktivitet: ? (betoningen ligger på ord/morfem, och inte på deras
kombinationer)
• Inlärning: ? inlärning av ord-ord samförekomster (”kollokationer”) finns
men räcker inte för att förstå betydelser - utan hjälp från ”materian”.
• Kommunikation: Om signifiant-signifié associationerna är sociala
konventioner (Saussure), kommunikation inom en viss gemenskap är
självklar. Men om detta är enda sättet att kommunicera - förståelse mellan
individer från olika språkgemenskaper blir näst intill otänkbar.
2. Denotationell semantik
sense
Sinn (Frege)
intension (Carnap)
intension
denotation
symbol
uttryck
extension
denotatum
reference
Bedeutung (Frege)
extension (Carnap)
2. Denotationell semantik
• Tradition: filosofi, logik
• Representanter: Frege, Russell, ”tidig” Wittgenstein,
Carnap, Montague, Partee, Barwise
• Grundidé: betydelse är en relation mellan språkliga
uttryck och entiteter i världen - denotation (på ett
sätt som gör det möjligt att avgöra en sats
sanningsvärde: det sanna eller det falska)
2. Denotationell semantik
Konsekvenser:
Eftersom sanningsrelationen är central:
• den grundläggande språkliga enheten är en sats
(eller snarare proposition: flera satser kan motsvara
en proposition) inte ett ord
• subjektiva (”konnotativa”) aspekter på betydelse är
irrelevanta
• ”meaning objectivism” (”semantics from a God’s eye
view”, Partee)
2. Denotationell semantik
• System: sanningsrelationer mellan satser:
Alla människor är dödliga
Socrates är en människa
Socrates är dödlig (logisk implikation).
Men relationer på ordnivå?
• Produktivitet: ”kompositionalitetsprincipen” : en sats betydelse är en
funktion av delarnas betydelse, samt sättet på vilken de kombineras
(problem med ”underspecificering” – Han ska sitta här idag (Vem? Var?
När?)
• Inlärning: ? (svårighet med ”tillräckliga och nödvändiga villkor” för vissa
begrepp)
• Kommunikation: ”Fulländad” - men speglar en (filosofisk) ideal och inte
verklig kommunikation och verkliga språk
3. Mentalistisk semantik
mental representation
concept(ualization)
(image-)schema (Lakoff, Johnson)
denotation (Nelson)
föreställning, begrepp
uttryck
grounding
erfarenhetsgrund
3. Mentalistisk semantik
• Tradition: psykologi, kognitiv lingvistik
• Representanter: Büller, Piaget, Miller, Johnson-Laird
(psykologi), Jackendoff, Lakoff, Langacker, Fillmore
(lingvistik), filosofi (Mark Johnson)
• Grundidé: språkliga tecken syftar på psykologiska
företeelser som ”mentala bilder”, ”begrepp” och
”mentala representationer”
3. Mentalistisk semantik
Konsekvenser:
• Betydelsen blir först och främst subjektiv och
individuell.
• Relationen till världen blir mycket mindre viktig, och
inte baserad på sanning: en form av relativism.
3. Mentalistisk semantik
• System: de mentala representationerna är inte ostrukturerade
”bilder”, utan ”mentala modeler” (Johnson-Laird),
”bildscheman” (Lakoff m fl.) som kan bilda komplexa
strukturer som är i grund och botten icke-språkliga, t ex
CONTAINER
• Produktivitet: mentala operationer (analogi, ”blending” etc.)
som kombinerar de individuella representationerna
3. Mentalistisk semantik
• Inlärning: begrepp uppkommer först – ord lärs i efterhand
som ”etiketter” på begrepp. Kritik från ”nominalisterna” på
medeltiden till våra dagar – språkbetydelser är till stora grader
språkspecifika!
• Kommunikation: ?? Om betydelsen är privat, hur kan den
också vara gemensam? ”experiential grounding” (Lakoff &
Johnson) är knappast tillräckligt, själva iden om ett ”privat
språk” är ohållbar (Wittgenstein)
4. Pragmatisk semantik
avsikt
speaker meaning (Grice)
illocutionary force (Austin)
intention
TALARE
språkliga konventioner
kontext
referens
referent (Saeed)
yttrande
utterance
locutionary act (Ausitn)
LYSSNARE
effekt, förståelse
perlocutionary act (effect) (Austin)
4. Pragmatisk semantik
• Tradition: filosofi, lingvistik
• Representanter:”sena” Wittgenstein, Austin, Strawson, Grice,
Searle (filosofi), Levinson (lingvistik)
• Grundidé: betydelse är från början handling – inte ”form”,
”denotation” eller ”representation” – i ett socialt samspel.
Talaren förmedlar sin avsikt (intention) enligt allmänt
accepterade normer (”konventioner”, ”språkspel”)
• ”Don’t look for the meaning of a word, look for its use”
(Wittgenstein)
4. Pragmatisk semantik
• Konsekvenser:
– språkliga yttranden kan jämföras med
”matlagningsrecept” som talaren har använt
tidigare (maten – hela betydelsen), de skickas till
en lyssnare: som lagar sin mat, som smakar
likadant – OM
(a) talare och lyssnare tolkar ”mjöl”, ”potatis”,
”koka” likadant (konventionerna) och
(b) verktygen och råvarorna är likadana
(kontexten)
4. Pragmatisk semantik
• System: ? ”extrema” pragmatiker (som oftast söker inspiration hos
Wittgenstein) bara erkänner språkanvändning, och inte språksystemet, gör
betydelsens systematiska karaktär omöjlig att förklara
• Produktivitet: ? som ovan
• Inlärning: pragmatik (användningen) driver, och uppkommer före själva
systemet (t ex Halliday, ”funktionell grammatik”)
•
Kommunikation: Förståelse är fullt möjlig vid gemensamma språkliga och
icke-språkliga normer (konventioner).
För att kommunicera med en främmande kultur, måste man först uppnå
en ”gemensam kunskap” (common knowledge)– genom att delta i
praktiska handlingar (jfr. laga mat tillsammans)
Slutsatser
• De olika teorierna har kompletterande
fördelar och brister:
– Språkberoende vs. Språkoberoende betydelse
– Obejktiv (sanningsbasered) vs. subjektiv (sanning
är inte relevant) betydelse
– Kontext-oberoende vs. Kontextberoende
betydelse
– Systematik vs. kreativitet
Frågor att tänka på
• Olika teorier: sagan om “de blinda och
elefanten”?
• Hur skulle en syntes kunna se ut?
• Beror vilken (sorts) teori man väljer på vilken
typ av fenomen i språket man väljer att
fokusera på?
