Fossil åkermark - Länsstyrelserna

Fossil åkermark
I dagens skogsmark ligger mossklädda
stenhögar från äldre tiders stenröjning och
odling. Redan på 1200-talet skrev författaren
Saxo Grammaticus om högarna av sten inne
bland skogens träd. Röjningsrösena hade
äldre tiders bönder samlat ihop för att de
inte skulle ligga i vägen för åkerbruket.
Områden med gamla odlingsspår kallas för fossil
åkermark. Röjningsrösen, terrasser och stensträngar är exempel på sådana. Bland röjningsrösena kan det även finnas förhistoriska gravar och
rester från medeltida hus, som kan vara svåra att
skilja från röjningsrösen. Under matjorden i de
stenröjda ytorna kan det även finnas spår efter
förhistoriska långhus.
Det första redskapet som användes för jordbearbetning var hackan. Stenen slängdes upp
i röjningsrösen och marken runtom odlades.
Äldre röjningsrösen är ofta små, flacka och
nedsjunkna. De kallas ibland för just hackerör.
Under förhistorisk tid var landskapet öppet, med dungar av
lövträd. Granen hade ännu inte vandrat in. Inhägnade åkrar hindrade fritt strövande djur från att beta där. I gravröset
till vänster i bakgrunden vilar förfäderna till gårdens brukare.
Årdret började användas redan under bronsålder
och var i vissa områden i bruk in på 1800-talet. Det krävde noggrannare röjning av åkrarna
än hackan. Plogen ställde ännu högre krav på
framkomlighet. Åkrar som brukats med plog är
därför större och mer välröjda. Många röjningsrösen togs bort under 1800–1900-talet i och
med jordbrukets effektivisering. Stenen lades i
stenmurar eller stentippar invid åkerkanterna.
Spår efter vitt skilda tidsperioder kan finnas
inom samma fossila åker. En del åkrar odlades
redan under bronsålder. Odlingen upphörde och
återupptogs ibland långt senare. Mellan röjningsrösena odlades andra grödor än idag. Hirs,
emmer och spelt är exempel på spannmål som
numera är ovanliga, men som var vanliga under
förhistorisk tid.
De flesta arkeologiskt undersökta fossila åkrar i
länet har haft sin huvudsakliga brukning under
äldre järnålder och/eller medeltid. Ofta har
Många år senare växer gran i det som tidigare var odlingslandskap. Bakom träden skymtar det stora gravröset.
Inga synliga spår finns kvar efter huset, utan de ligger
dolda under markytan.
Allmänna råd
odlingen återupptagits under 1700- och 1800-talet, men de sentida röjningsrösena är ofta höga
och toppiga med lösare stenmaterial. De fossila
åkrarna är ofta komplexa lämningar som brukats
under lång tid.
Se till att inga körskador uppstår i markytan mellan röjningsrösena. Minimera därför körningen
inom den fossila åkern. Avverka när det är tjäle
eller torrt i marken. Kör på risbäddar om det
behövs. Kör inte på röjningsrösen, terrasskanter
och andra synliga strukturer. Lägg inte heller
hyggesavfall ovanpå dessa. Skogsbruksåtgärder
kan kräva särskilt tillstånd (se nedan). Plantera
inte i röjningsrösen eller terrasskanter.
En del fossila åkrar omfattar många hektar.
Men hela markytan har inte brukats vid ett och
samma tillfälle, utan åkermarken har flyttats runt
inom området. Markerna röjdes och svedjades.
Efter några år av odling lades marken i träda
och brukades istället som ängs- eller betesmark.
Trädesperioderna var ofta långa. Under yngre
järnålder började marken gödslas mer regelbundet och då kunde markerna odlas mer intensivt.
Stenålder
Bronsålder
|
1800 f.Kr
Äldre järnålder
Yngre järnålder
Nyare tid
Medeltid
|
|
|
|
500 f.Kr
400 e.Kr
1050 e.Kr
1520 e.Kr
Lagskydd och tillstånd
Fossil åker som formats genom äldre tiders brukningsmetoder är fast fornlämning och omfattas av
kulturminneslagen (KML). Fossil åker av sentida karaktär klassas däremot som övrig kulturhistorisk lämning och omfattas – om den är belägen i skogsmark – av skogsvårdslagens hänsynsparagraf (30 §).
Det är förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom plantering eller
på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning. Till lämningen hör även ett omgivande fornlämningsområde (KML 2 kapitel 2 och 6 §§).
För markberedning, plantering, stubbskörd, anläggande av skogsbilväg m.m. inom fast fornlämning
krävs länsstyrelsens tillstånd. Den som genomför en skogsbruksåtgärd ska ta reda på om fast fornlämning berörs (KML 2 kapitel 10 §).
I Fornsök på Riksantikvarieämbetets webbplats, www.raa.se, finns uppgifter om alla registrerade fasta
fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar.
Länsstyrelsen i Jönköpings län
Webbplats: www.lansstyrelsen.se/jonkoping
Telefon: 036-39 50 00
Illustrationer: Róza Varju Jancsovicsné
© 2011