På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
2016-03-21
Beslut om exportbidrag och andra
exportkonkurrensåtgärder på WTO:s tionde
ministerkonferens i Nairobi i december 2015
WTO har beslutat att på sikt förbjuda användning av exportbidrag och att skärpa
regelverket avseende andra exportkonkurrensåtgärder (framförallt exportkrediter,
exportkreditgarantier och livsmedelshjälp).
Beslutet har liten direkt påverkan på EU eftersom unionen inte har använt
exportbidrag sedan 2013 och enbart använder andra exportkonkurrensåtgärder i
begränsad utsträckning.
Beslutet tvingar vissa länder att förändra sin jordbrukspolitik på
exportkonkurrensområdet och motverkar nyintroduktion av exportbidrag i framtiden.
Detta bör förbättra EU:s konkurrensförutsättningar på exportmarknaden. Samtidigt
leder beslutet sannolikt till minskade störningar på mottagarländernas marknader.
Bakgrund
Världshandelsorganisationen (WTO) är en internationell organisation med i nuläget 162
medlemmar (161 enskilda länder samt EU). Organisationen administrerar ett omfattande
regelverk på handelsområdet som sätter ramarna för hur medlemmarna får utforma sin
handelspolitik och hur handel får bedrivas. Organisationen bevakar att befintliga avtal följs
och utgör ett forum för att lösa handelstvister mellan organisationens medlemmar. Dessutom
bedrivs i WTO:s regi förhandlingar med syfte att ytterligare underlätta handel mellan
medlemmarna. WTO:s övergripande mål är att, genom ömsesidigt gynnsamma
handelsarrangemang, bidra till hållbar utveckling, ökad levnadsstandard och full
sysselsättning. Organisationen grundades 1995, men bygger på tidigare överenskommelser
som sträcker sig tillbaka till 1947.
WTO:s högsta beslutande organ är ministerkonferensen som samlas vartannat år. WTO:s
tionde ministerkonferens hölls i Nairobi 15-19 december 2015 och under ministerkonferensen
fattade medlemmarna beslut på ett antal områden. Ett av de mest långtgående av dessa beslut
rör den så kallade exportkonkurrenspelaren i WTO:s jordbruksförhandlingar (hädanefter
kallat ”ministerbeslutet”). Exportkonkurrenspelaren innehåller politiska åtgärder som länder
kan använda för att främja export av jordbruksprodukter och livsmedel. Inom pelaren inryms:
exportbidrag,
exportfinansieringsstöd (huvudsakligen exportkrediter och exportkreditgarantier),
exporterande statshandelsföretag på jordbruksområdet,
livsmedelsbistånd.
Nedan följer en kort beskrivning av dessa komponenter.
Exportbidrag
Ett land som tillämpar exportbidrag för en viss vara betalar ut en summa pengar per kvantitet
av denna vara som exporteras. Pengarna går till exportören av varan. Det innebär att varan
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
2(9)
kan säljas till ett lägre pris på exportmarknaden än vad som annars skulle ha varit möjligt utan
att exportören gör förlust. Export som subventioneras via exportbidrag kan i mottagarlandet
ställa till problem för inhemska producenter, eftersom dessa måste konkurrera med i vissa fall
starkt subventionerade importerade varor som säljs till lågt pris. Detta i sin tur kan motverka
investeringar i inhemsk produktion eller rent av slå ut produktionen ifråga, vilket särskilt
drabbar utvecklingsländer. Många utvecklingsländer har därför under årens lopp begärt att iländers användning av exportbidrag ska upphöra. Exportbidrag kan också medföra ett
ineffektivt utnyttjande av resurser och störa konkurrensförhållandena på världsmarknaden.
Sammantaget brukar exportbidrag anses vara den mest handelsstörande typen av
jordbruksstöd, eftersom de har en mycket tydlig och direkt effekt på handeln.
Medlemmarna i WTO har gjort åtaganden för hur mycket exportbidrag som var och en av
dem maximalt får använda till respektive produktkategori, både i form av hur mycket pengar
som får ges som exportbidrag och i form av hur stor exportkvantitet som får omfattas av
exportbidrag. Dessa åtaganden har satt gränser för användningens omfattning, med undantag
för vissa former av exportbidrag som utnyttjas av utvecklingsländer1. Medlemmarnas
användning av exportbidrag ska årligen notifieras skriftligen till WTO:s jordbrukskommitté.
Exportfinansieringsstöd
Exportfinansieringsstöd är ett samlingsbegrepp som inbegriper exportkrediter,
exportkreditgarantier och liknande exportstödjande åtgärder. En exportkredit är ett mer eller
mindre statligt lån som syftar till att underlätta export. Lånet kan riktas till antingen köparen
eller säljaren av en vara. En exportkreditgaranti är en försäkring (garanti) mot den risk som
det innebär för en kommersiell aktör att finansiera export genom att låna ut pengar. Sådana
garantier ges ofta av helt eller delvis statliga institutioner. Beroende på vilka villkor som
gäller för lånen eller garantierna kan de bedömas vara subventionerade eller inte.
Exporterande statshandelsföretag på jordbruksområdet
Exporterande statshandelsföretag är mer eller mindre statliga företag som i kraft av sin storlek
och nära relation till staten kan tänkas få tillgång till exportfinansiering till kostnader som är
lägre än vad som är möjligt för kommersiella aktörer. Dessutom kan eventuella förluster som
företagen gör i vissa fall täckas av statliga medel. Detta, samt även det faktum att företagen
ibland har tilldelats privilegier i form av bland annat exportmonopol för vissa produkter, gör
att exporterande statshandelsföretag kan ha exportsubventionerande egenskaper.
Livsmedelshjälp
Livsmedelshjälp kan under vissa omständigheter, då den utnyttjas för att avsätta
produktionsöverskott på mottagarlandets marknad, liknas vid en form av exportbidrag. Allra
tydligast är detta när livsmedelsbistånd villkoras med att mottagarlandet även importerar
livsmedel på kommersiella grunder från givarlandet, vilket dock är förbjudet i WTO sedan
tidigare. För att inte störa de inhemska livsmedelsmarknaderna mer än nödvändigt är det att
föredra att, istället för att distribuera livsmedelshjälp i form av livsmedel från givarlandet,
1
Enligt WTO:s jordbruksavtal ges utvecklingsländer obegränsat utrymme att använda vissa specifika typer av
exportbidrag, för att exempelvis kompensera för transportkostnader, under jordbruksavtalets infasningsperiod,
vilken avslutades 2004 för utvecklingsländer. Trots tidsbegränsningen har flera utvecklingsländer, som
exempelvis Indien, fortsatt att använda sådana exportbidrag även efter infasningsperiodens slut.
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
3(9)
köpa in livsmedel i mottagarlandets närområde eller på världsmarknaden och sedan donera
dessa livsmedel.
Ministerbeslutets påverkan på användningen av
exportkonkurrensåtgärder
I-länders exportbidrag
Ministerbeslutet innebär att i-länder som grundregel omedelbart ska förbjudas använda
exportbidrag. Ett i-land kan dock fram till slutet av 2020 ges undantag från förbudet mot
exportbidrag för exportbidrag som är specifikt riktade till export av griskött, mejeriprodukter
eller bearbetade jordbruksprodukter. Detta förutsätter att landet ifråga har använt exportbidrag
för dessa produktkategorier under senare år och att vissa andra villkor är uppfyllda2. I
praktiken är undantaget huvudsakligen utformat för att under en övergångsperiod tillåta
fortsatt tillämpning av exportbidrag av Kanada, Norge och Schweiz, som är de i-länder som
under senare år i störst utsträckning har använt exportbidrag. Dock behåller även EU
möjligheten att använda exportbidrag för griskött och USA för mejeriprodukter fram till slutet
av 2020, om än i mer begränsad utsträckning än tidigare.3
EU var under många år den WTO-medlem som i särklass störst utsträckning utnyttjade
exportbidrag vid export av jordbruksprodukter och livsmedel. Exportbidragen användes vid
export av exempelvis nötkött, mejeriprodukter, socker och diverse bearbetade
jordbruksprodukter. År 1999/2000 nådde användningen en toppnotering motsvarande cirka 48
miljarder SEK. EU hade enligt åtagandena till WTO rätt att använda så mycket som 75
miljarder SEK till exportbidrag före ministerbeslutet i Nairobi (uttryckt i 2015-års
växelkurs)4, vilket var den i särklass högsta siffran för någon WTO-medlem. Gradvisa
förändringar av EU:s jordbrukspolitik har dock medfört att EU sedan juli 2013 inte tillämpar
några exportbidrag alls. Idag tillåter EU:s regelverk för jordbrukspolitiken bara att
exportbidrag används vid speciella marknadsstörningar. Den möjligheten gäller efter
ministerbeslutet alltså enbart griskött och dessutom ”bara” för cirka en femtedel av den
kvantitet som tidigare var tillåten5. Det faktum att EU inte har utnyttjat exportbidrag på snart
tre år, efter en tid av nedtrappning, och har en mycket restriktiv policy på området, medför att
avskaffandet av möjligheten att använda exportbidrag inte kommer att få några betydande
direkta effekter för EU. Det finns även ett antal andra i-länder6 som fram till ministerbeslutet
hade rätt att använda exportbidrag, men som inte på ett direkt sätt påverkas av att möjligheten
att använda exportbidrag avskaffas. Detta beror på att länderna ifråga inte har använt
exportbidrag på länge eller bara i begränsad omfattning.
Enligt Kanadas, Norges och Schweiz notifikationer till WTO har dessa länder tillämpat
exportbidrag till bearbetade jordbruksprodukter (Kanada, Norge och Schweiz),
All användning av exportbidrag vid export till landkategorin ”minst utvecklade länder” måste ha upphört från
och med 2016, exportbidrag får inte utnyttjas vid export till nya marknader eller av nya produkter och
användningen måste begränsas till specifika kvantiteter som fastställs baserat på historisk användning.
3
Eftersom exportbidrag för mejeriprodukter är ett instrument som redan har avskaffats inom ramen för USA:s
nuvarande jordbrukspolitik är det inte sannolikt att USA kommer att utnyttja denna möjlighet.
4
Medlemmarnas åtagandenivåer är oftast uttryckta i nationell valuta eller i USD. I rapporten presenteras
åtagandenivåerna uttryckta i SEK, vilket gör att de kan variera över åren till följd av valutakursförändringar.
5
De högsta tillåtna nivåerna är fram till slutet av 2020 cirka 120 000 ton respektive 2,6 miljarder SEK per år.
6
Australien, Island och USA
2
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
4(9)
mejeriprodukter (Kanada och Norge), griskött (Norge) samt ett mindre antal avelsdjur
(Schweiz) under respektive lands senast notifierade år. Ministerbeslutet ger Kanada, Norge
och Schweiz7 möjlighet att fortsätta använda exportbidrag för mejeriprodukter och bearbetade
jordbruksprodukter fram till slutet av 2020. Norge behåller även möjligheten att använda
exportbidrag för griskött fram till samma tidpunkt. Ländernas användning av exportbidrag till
griskött och mejeriprodukter fram till och med 2020 begränsas dock enligt ministerbeslutet till
den genomsnittliga exportbidragsanvändningen för respektive land och produktkategori under
perioden 2003-2005. I tabell 1 redovisas Kanadas, Norges och Schweiz högsta tillåtna
användning av exportbidrag före och efter ministerbeslutet samt uppgifter om ländernas
senast notifierade användning av exportbidrag till WTO.
Tabell 1. Kanadas, Norges och Schweiz användning av exportbidrag samt
åtagandenivåer före och efter ministerbeslutet
Land/produktkategori
Tidigare
Nytt
Kvantitet under Värdeåtagande Värde under
kvantitetskvantitetssenast notifierade (miljoner
senast notifierade
åtagande (ton) åtagande (ton)1 år (ton)2
SEK)3
år (miljoner SEK)3
Kanada
Smör
3 500
1 060
0
67
0
Skummjölkspulver
44 953
10 708
17 024
190
189
Ost
9 076
6 213
5 787
99
94
Övriga
30 282
15 938
6 637
137
110
mjölkprodukter
Bearbetade
Ej applicerbart Ej applicerbart
Ej applicerbart
124
110
jordbruksprodukter
Norge
Griskött
3 791
1 898
2 207
94
55
Smör
5 873
1 039
0
58
0
Ost
16 208
15 929
11 580
268
125
Bearbetade
Ej applicerbart Ej applicerbart
Ej applicerbart
40
31
jordbruksprodukter
Schweiz
Mejeriprodukter
62 161
46 634
0
1 995
0
Bearbetade
Ej applicerbart Ej applicerbart
Ej applicerbart
807
492
jordbruksprodukter
1
Genomsnittlig användning under perioden 2003-2005.
2
Senast notifierade år är 2013/2014 (1 augusti 2013 till och med 31 juli 2014) för Kanada, 2014 för Norge och
2013 för Schweiz.
3
Omvandlat till SEK med den genomsnittliga växelkursen för det senast notifierade året.
Källor: Kanadas, Norges och Schweiz exportbidragsnotifikationer till WTO, WTO:s ministerbeslut om
exportkonkurrens från ministerkonferensen i Nairobi 2015 samt växelkurser från Riksbanken.
Av informationen framgår att Kanada, som en följd av ministerbeslutet, kommer att behöva
minska den kvantitet skummjölkspulver vars export finansieras med hjälp av exportbidrag
med knappt 40 procent i förhållande till 2013/2014. Även Norge kommer att behöva minska
kvantiteten griskött som är föremål för exportbidrag i förhållande till 2014 med cirka 14
procent. I övrigt håller sig utnyttjade kvantiteter under de högsta tillåtna nivåerna. Det kan
också noteras att det samlade årliga utrymmet för exportbidrag i värdetermer fram till slutet
av 2020 motsvarar knappt 500 miljoner SEK för Norge, drygt 600 miljoner SEK för Kanada
7
Schweiz utnyttjade exportbidrag för mejeriprodukter senast 2009.
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
5(9)
och närmare tre miljarder SEK för Schweiz. Kanada och Norge använde dock inte under det
senast notifierade året exportbidrag för smör och Schweiz tillämpade inte exportbidrag för
mejeriprodukter överhuvudtaget.
Utvecklingsländers ”ordinarie exportbidrag”
För utvecklingsländer gäller att möjligheten att använda ”ordinarie exportbidrag” som
huvudregel ska försvinna i slutet av 20188. Även för utvecklingsländerna finns dock undantag
som möjliggör användning av ”ordinarie exportbidrag” till slutet av 2022 vid export av
produkter som har exporterats med hjälp av exportbidrag under senare år.
Nio utvecklingsländer har rätt att använda ”ordinarie exportbidrag” enligt deras åtaganden till
WTO. Av dessa har tre länder (Brasilien, Indonesien och Uruguay) aldrig använt exportbidrag
sedan WTO grundades 1995. Ytterligare tre länder (Colombia, Mexiko och Sydafrika) har
under många år notifierat att ”ordinarie exportbidrag” inte har använts. Kvar blir de tre
länderna Israel (som klassificeras som ett utvecklingsland inom WTO), Turkiet och
Venezuela, som kan ta del av det undantag i ministerbeslutet som ger möjlighet till fortsatt
användning av ”ordinarie exportbidrag” fram till slutet av 20229.
Israel har enligt ministerbeslutet rätt att fortsätta använda ”ordinarie exportbidrag” för levande
blommor, frukt och grönsaker fram till slutet av 2022 till ett värde av sammantaget knappt
300 miljoner SEK per år. Under det senast notifierade året (2014) använde Israel exportbidrag
till frukter och grönsaker till ett värde av motsvarande cirka tolv miljoner SEK, men även
begränsade exportbidrag till blommor har förekommit under senare år.
Turkiet och Venezuela har inte notifierat användning av exportbidrag till WTO på mycket
länge. De senaste notifikationerna rör år 2000 respektive år 1998. Det är således oklart i
vilken utsträckning de båda länderna fortfarande använder exportbidrag idag. Under senare år
har dock många frågor ställts i WTO:s jordbrukskommitté till Turkiet rörande landets
användning av exportbidrag och bristande notifiering. Detta indikerar att Turkiet inte har
upphört med att använda exportbidrag. Såsom ministerbeslutet är utformat ges Turkiet
undantag för användning av ”ordinarie exportbidrag” till bland annat fjäderfäkött, vissa
mejeriprodukter, ägg, snittblommor, vissa frukter och grönsaker, olivolja, choklad, söta
bakverk, pasta och fruktjuicer fram till slutet av 2022. För dessa produkter ges Turkiet
möjlighet att använda exportbidrag upp till ett sammanlagt värde av drygt 300 miljoner SEK
per år. Turkiet använde exportbidrag motsvarande cirka 251 miljoner SEK år 2000. Enligt
ministerbeslutet ges även Venezuela undantag fram till slutet av 2022 för användning av
”ordinarie exportbidrag” till bland annat levande växter, snittblommor, diverse frukter och
grönsaker, kaffe, majs och kakao, till ett samlat värde av knappt 200 miljoner SEK per år.
Venezuela utnyttjade cirka 44 miljoner SEK i exportbidrag 1998.
8
Enligt WTO:s jordbruksavtal ges utvecklingsländer obegränsat utrymme att använda vissa specifika typer av
exportbidrag, för att exempelvis kompensera för transportkostnader, under jordbruksavtalets infasningsperiod,
vilken avslutades 2004 för utvecklingsländer. Trots tidsbegränsningen har flera utvecklingsländer, som
exempelvis Indien, fortsatt att använda sådana exportbidrag även efter infasningsperiodens slut.
9
Ministerbeslutet kan tolkas som att även Mexiko har rätt att fortsätta använda ”ordinarie exportbidrag” till vete
och majs fram till slutet av 2022 till ett sammantaget värde av motsvarande drygt 900 miljoner SEK per år. Detta
beror på att Mexiko har använt ”utvecklingslandsundantagna exportbidrag” (se nedan) för vete och majs under
senare år.
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
6(9)
Såväl Turkiet och Venezuela som Israel kan också, liksom övriga utvecklingsländer med
exportbidragsåtaganden i WTO, använda ”ordinarie exportbidrag” för ytterligare ett antal
produktkategorier fram till slutet av 2018.
”Utvecklingslandsundantagna exportbidrag”
Enligt jordbruksavtalets artikel 9.410 och ministerbeslutet i Nairobi tillåts alla
utvecklingsländer som inte klassificeras som ”minst utvecklade länder” (MUL) eller som
”utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel” (NFIDC) utnyttja vissa specifika
typer av exportbidrag fram till slutet av 2023. För de mer sårbara utvecklingsländerna inom
kategorierna MUL och NFIDC ska exportbidragen ifråga få användas fram till slutet av 2030.
Dessa ”utvecklingslandsundantagna exportbidrag”, som huvudsakligen är kopplade till
transportkostnader, får användas i obegränsad omfattning. Inget MUL har notifierat
”utvecklingslandsundantagna exportbidrag” sedan WTO grundades 1995. Däremot har ett
antal NFIDC notifierat sådana exportbidrag.
Sammantaget har ”utvecklingslandsundantagna exportbidrag” notifierats av Barbados, Indien,
Marocko, Mauritius, Mexiko, Sydkorea, och Tunisien i respektive lands senaste
exportbidragsnotifikationer (se tabell 2). Framförallt Tunisien (2002) har dock inte notifierat
exportbidragsanvändning på många år, varför det är oklart hur omfattande användningen är
idag. I tabell 2 redovisas tidpunkter för avveckling av ”utvecklingslandsundantagna
exportbidrag” för de länder som har notifierat sådana i respektive lands senaste notifikation,
jämte uppgifter om användningens omfattning.
Tabell 2. Tidpunkt för avskaffande av ”utvecklingslandsundantagna exportbidrag” för
länder som har notifierat sådana exportbidrag i sina senaste
exportbidragsnotifikationer samt omfattningen på de utbetalda exportbidragen
Land
Avskaffande Avskaffande Sammanlagd summa
Berörda produktkategorier i
i slutet av
i slutet av
exportbidrag i senaste
senaste notifikation
2023
2030
notifikation (miljoner SEK)1
Barbados
X
Försumbart (2006/2007)
Kycklingbröst
Socker, te, frukt- och grönsaker,
Indien
X
757 (2009/2010)
levande växter och blommor samt
animaliska produkter
Frukt, grönsaker, blommor och
Marocko
X
92 (2011)
olivolja
Mauritius
X
2 (2013)
Frukt, grönsaker och blommor
Mexiko
X
5 (2012)
Vete
Sydkorea
X
195 (2008)
Frukt, grönsaker, blommor med mera
Tunisien
X
32 (2002)
Frukt, grönsaker och vin
1
Omvandlat till SEK med den genomsnittliga växelkursen för det senast notifierade året.
Källor: Ländernas exportbidragsnotifikationer till WTO, WTO:s ministerbeslut om exportkonkurrens från
ministerkonferensen i Nairobi 2015 samt växelkurser från Världsbanken och Riksbanken.
Storleksmässigt var de ”utvecklingslandsundantagna exportbidragen” under respektive senast
notifierade år i särklass störst för Indien, följt av Sydkorea, Marocko och Tunisien.
10
Enligt jordbruksavtalet fick denna typ av exportbidrag användas obegränsat av utvecklingsländer fram till
slutet av 2004. Trots tidsbegränsningen har flera utvecklingsländer, som exempelvis Indien, fortsatt att använda
sådana exportbidrag även efter infasningsperiodens slut. Ministerbeslutet innebär att denna typ av exportbidrag
nu återigen under en period är tillåtna att använda av utvecklingsländer i obegränsad omfattning.
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
7(9)
Framförallt de indiska exportbidragen har ökat kraftigt under senare år och nästan tiofaldigats
mellan 2006/2007 och 2009/2010. Indien introducerade exportbidrag för socker 2003/2004
och exportbidragen till den produktkategorin har sedan dess varit betydligt större än de
exportbidrag som har betalats ut till andra produktkategorier. 2009/2010 stod de för knappt 86
procent av det totala beloppet11. Indiens ökade användning av exportbidrag vid export av
socker har uppmärksammats under flera möten i WTO:s jordbrukskommitté under senare år
och det tycks som att användningen inte har upphört sedan 2009/2010. Ministerbeslutet
innebär dock att både Indien och Sydkorea, som är den näst största användaren av
”utvecklingslandsundantagna exportbidrag”, måste sluta utnyttja exportbidrag senast i slutet
av 2023.
Generellt om exportbidrag
Ministerbeslutet innebär inte bara att de exportbidrag som används idag behöver tas bort.
Minst lika viktigt är att beslutet betyder att inga nya exportbidrag kommer att kunna etableras
på sikt. Även om det i nuläget inte finns så mycket som talar för att i-länder kommer att
introducera nya exportbidrag under den närmaste tiden, så är det omöjligt att förutspå hur
situationen och resonemangen kommer att se ut på lite längre sikt. Dessutom har
användningen av exportbidrag hos vissa utvecklingsländer accelererat på senare tid och det är
inte otänkbart att ytterligare utvecklingsländer vill introducera exportbidrag framöver. Detta
skulle kunna få stora effekter på världsmarknaden om det fick fortgå obehindrat. Genom ett
förbud mot exportbidrag skapas ett mer förutsägbar handelsklimat, samtidigt som de negativa
effekter som exportbidrag för med sig kan undvikas.
Ministerbeslutet innehåller också mindre bindande skrivningar som bland annat handlar om
att WTO-medlemmarna på produktnivå ska försöka att inte använda exportbidrag i större
utsträckning än genomsnittet för de fem senaste åren och att medlemmarna ska säkerställa att
exportbidragen som mest har en minimalt handelsstörande effekt.
Exportfinansieringsstöd
Ministerbeslutet innebär som grundregel att en maximal återbetalningstid fastställs till 18
månader för exportfinansieringsstöd. Detta ska börja gälla från och med 2018 för i-länder och
2020 för utvecklingsländer. För utvecklingsländer gäller också en stegvis nedtrappning av den
maximala återbetalningstiden i tre steg. För export till MUL, NFIDC samt vissa ytterligare
namngivna utvecklingsländer kan längre återbetalningstid utnyttjas. Beslutet innehåller också
bestämmelser om att program för exportfinansieringsstöd på lång sikt ska vara
självfinansierande och att de avgifter som tas ut ska vara riskbaserade samt täcka de
långsiktiga driftskostnader och förluster som är förknippade med programmen.
Användningen av exportfinansieringsstöd rapporteras inte i lika stor utsträckning in till WTO
som användningen av exportbidrag. Bilden av hur nyttjandet av exportfinansieringsstöd ser ut
är således mindre heltäckande än den av nyttjandet av exportbidrag. Enligt de uppgifter som
finns inrapporterade till WTO kommer begränsningen av återbetalningstiden till 18 månader
medföra att vissa WTO-medlemmar måste förändra sina nuvarande program för
exportfinansieringsstöd. EU-medlemmarna Bulgarien, Estland, Frankrike, Ungern, Lettland,
Polen samt eventuellt Storbritannien och Tyskland har exempelvis uppgett att
11
Exportbidrag betalades även ut för te, frukt, grönsaker, levande växter och blommor samt animaliska
produkter 2009/2010.
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
8(9)
återbetalningstider som överskrider 18 månader kan förekomma12. Japan, Malaysia och
eventuellt Australien utnyttjar också långa återbetalningstider. I extremfallet kan den
maximala återbetalningstiden för vissa länder idag vara så lång som tio år. Det är också
möjligt att kraven på självfinansiering och riskbaserade avgifter kan medföra behov av
förändring av vissa medlemmars exportfinansieringsprogram, men detta framgår inte med
tydlighet ur inrapporterad information. Dessutom sätter bestämmelserna rörande
återbetalningstid och självfinansiering i ministerbeslutet gränser för utformningen av nya eller
modifierade exportfinansieringsprogram för alla medlemmar.
De största användarländerna mätt i storleken på den jordbruksexport som täcks av
exportfinansieringsstöd är Kanada (cirka 22 miljarder SEK 2014), USA (cirka 14 miljarder
SEK 2014) och Turkiet (cirka åtta miljarder SEK 2012). Beroende på hur förmånliga villkor
som exportfinansieringsstöden ges på kan stöden dock vara subventionerade i olika
utsträckning eller inte alls, varför en jämförelse enbart av storleken på omfattad export kan
vara missvisande. USA är den WTO-medlem vars exportfinansieringsstöd har mött mest
kritik inom WTO, vilket bland annat har lett till att landets exportfinansieringsprogram har
justerats vid flera tillfällen genom åren för att minska graden av subventionering.
Exporterande statshandelsföretag
Ministerbeslutet innebär inga skarpa begränsningar rörande exporterande statshandelsföretag.
Det framgår dock att exporterande statshandelsföretag inte ska drivas på ett sådant sätt att de
kringgår övriga bestämmelser om exportkonkurrens i ministerbeslutet och att exporterande
statshandelsföretag med exportmonopol i möjligaste utsträckning ska undvika att störa andra
WTO-medlemmars export. Exporterande stathandelsföretag på jordbruksområdet utnyttjas
huvudsakligen av större utvecklingsländer som Indien, Kina och Vietnam, men även i mer
begränsad utsträckning av vissa i-länder som Nya Zeeland.
Livsmedelshjälp
Ministerbeslutet innebär att regelverket kring livsmedelsbistånd inom WTO skärps något.
Bland annat anges att hjälpen ska ges i fullständig bidragsform, inte kopplas till givarlandets
målsättningar att utveckla nya avsättningsmarknader och att vidareexport av livsmedelshjälp
bara ska tillåtas i undantagsfall. Vidare ska livsmedelshjälp ges på ett sätt som tar hänsyn till
marknadsförhållandena i mottagarlandet och bidrag i form av pengadonationer och inköp på
lokala eller regionala marknader uppmuntras. Slutligen ingår en del bestämmelser kring hur
så kallad ”monetarisering” av livsmedelshjälp får tillämpas. ”Monetarisering” innebär att en
del av livsmedelshjälpen säljs på mottagarlandets marknad för att bland annat finansiera
transporter. Detta ska ske under reglerade former, föregås av en marknadsanalys och själva
”monetariseringen” ska genomföras av en tredje part på ett sätt som minimerar störningarna
på mottagarlandets marknad. Det ska också vara möjligt för ett mottagarland att frånsäga sig
användning av ”monetarisering”.
Knappt 20 WTO-medlemmar (EU räknat som en medlem) har rapporterat in uppgifter om
livsmedelshjälp till WTO sedan organisationen grundades. Det rör sig huvudsakligen om iländer som EU, Australien, Japan, Kanada, Norge, Nya Zeeland, Ryssland, Schweiz och USA
och större utvecklingsländer som Argentina, Brasilien, Indonesien, Kina, Sydafrika, Thailand
och Vietnam. Framförallt USA har uppmärksammats för sin användning av livsmedelshjälp i
12
Det finns i nuläget ingen EU-gemensam politik för exportfinansieringsstöd av detta slag.
På tal om jordbruk och fiske – fördjupning om aktuella frågor
9(9)
form av jordbruksprodukter från det egna landet som kan störa jordbruksmarknaderna i
mottagarländerna och för sin ”monetarisering” av livsmedelshjälp. Dock skänker även bland
annat Ryssland, Schweiz, Brasilien och Thailand åtminstone delvis livsmedelshjälp i form av
egenproducerade jordbruksprodukter och exempelvis Kina tillåter ”monetarisering”.
Ministerbeslutet skärper bestämmelserna kring hur ”monetarisering” får genomföras och kan
således få viss påverkan på bland annat Kinas och USA:s befintliga livsmedelshjälpsprogram.
Även begränsningarna av möjligheten till vidareexport av livsmedelshjälp kan påverka vissa
länder, som exempelvis Kina och Thailand, som tillåter vidareexport idag. Dessutom sätter
bestämmelserna rörande livsmedelsbistånd i ministerbeslutet gränser för utformningen av nya
eller modifierade livsmedelshjälpsprogram för alla medlemmar.
Avslutande kommentarer
EU har inte använt exportbidrag på flera år och ger som regel livsmedelsbistånd i form av
pengar snarare än EU-producerade jordbruksprodukter. Användningen av
exportfinansieringsstöd inom EU har hittills varit begränsad13. Detta innebär att
ministerbeslutet inte medför något större behov för EU att ändra sin jordbruks- eller
handelspolitik. Däremot kommer vissa andra medlemmar behöva genomföra betydande
förändringar vad gäller framförallt exportbidrag (exempelvis Indien, Kanada, Norge, Schweiz,
Sydkorea och Turkiet), men även till viss del exportfinansieringsstöd och livsmedelshjälp.
Samtidigt förhindrar ministerbeslutet samtliga medlemmar från att i framtiden nyintroducera
exportbidrag eller andra exportkonkurrensåtgärder som inte lever upp till bestämmelserna i
ministerbeslutet. Sammantaget torde detta medföra förbättrade förutsättningar för EU att på
lika villkor konkurrera på framförallt exportmarknaderna för berörda produkter. Dessutom
borde de störningar som olika former av exportkonkurrensåtgärder kan orsaka på
mottagarländernas marknader lindras, vilket kan skapa bättre förutsättningar för investeringar
och inhemsk produktion i de länderna.
I efterdyningarna av ministerbeslutet pågår nu ett arbete med att fastställa hur beslutet ska
verkställas i praktiken. Det rör sig bland annat att om att säkerställa att de ökade kraven på
notifiering av exportkonkurrensåtgärder och på övrig transparens som ingår i beslutet
efterlevs. En annan fråga av stor vikt är i vilken utsträckning beslutet ska underställas WTO:s
tvistlösningsmekanism. Det kan inte uteslutas att framtida förhandlingar inom WTO kommer
att leda till ytterligare skärpta bestämmelser om exportkonkurrensåtgärder framöver.
Sannolikt kommer jordbruksförhandlingarna inom WTO dock under den närmaste tiden
fokusera mer på andra utestående förhandlingsområden som till exempel interna stöd till
jordbruket och tullrelaterade frågor.
Kontaktperson: Fabian Nilsson, 036 -15 52 45
13
Möjligheten att införa exportfinansieringsstöd som administreras på EU-nivå har dock diskuterats inom EU
under inledningen av 2016.
