GÖTEBORGS STADSKANSLI
TJÄNSTEUTLÅTANDE 2005-01-23
Utrikesdepartementets remiss: Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa
FÖRSLAG TILL BESLUT
I kommunstyrelsen
Stadskansliets förslag till yttrande enligt bilaga 1 antas som kommunstyrelsens eget och översändes till
Utrikesdepartementet.
SAMMANFATTNING
Utrikesdepartementet har inbjudit Göteborgs Stad att svara på remissen om fördraget om upprättande av
en konstitution för Europa. Konstitutionen har utarbetats av det för uppgiften specialinrättade
Framtidskonventet och antogs av stats- och regeringschefer i Bryssel i juni 2004. Konstitutionen skall
ratificeras av medlemsstaternas parlament. Utrikesdepartementet har remitterat konstitutionen inför
riksdagsbeslutet som väntas i december.
Stadskansliets förslag berör främst konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU och behovet av ett
förbättrat samarbete mellan nationell och lokal nivå i EU-ärenden.
EKONOMISKA KONSEKVENSER
Stadskansliet kan inte bedöma de ekonomiska konsekvenserna av införandet av konstitutionen.
Bilaga 1 Yttrandet
Bilaga 2 Sammanfattning av förhandlingsresultatet
ÄRENDET
Konstitutionen i stora drag
Utrikesdepartementet har till knappt 200 instanser remitterat fördraget om upprättandet av en konstitution
för den Europeiska Unionen (”Konstitutionen”). Remissen är ett led i beredandet av regeringens
proposition till riksdagen om ratificering av konstitutionen och de ändringar av svensk lag som därmed
blir nödvändiga. Regeringen väntas lämna över proposition till Riksdagen i september och riksdagsbeslut
om ratificering av konstitutionen väntas i december 2005.
Den nya konstitutionen ersätter fördragen om Europeiska unionen (ofta kallat EU- eller
Maastrichtfördraget) och Europeiska gemenskapen (EG- eller Romfördraget). Detta innebär att unionens
samlade regelverk regleras av ett enhetligt fördrag. De tidigare fördragen har kritiserats för att vara
oöversiktliga och i vissa fall motstridiga. I och med konstitutionen får EU tydliga etablerade värden och
mål. EU:s stadga om grundläggande rättigheter införlivas i konstitutionen och EU skall även ansöka om
anslutning till den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Detta har tidigare inte varit möjligt
eftersom EU enligt de gamla fördragen inte ansetts vara en juridisk person.
På det institutionella planet föreslås vissa förändringar. Ordförande för Europeiska rådet och ministerrådet
väljs för två och ett halvt år, istället för som idag sex månader. Ordförandeposten kommer dock att
fortsätta rotera mellan medlemsländerna. Undantaget är ministerrådet för utrikesfrågor som permanent
kommer att ledas av EU:s utrikesminister, vilket är en nyinrättad post. Kommissionen kommer att bestå
av en kommissionär från varje land. Successivt kommer antalet kommissionärer minska fram till 2014 då
antalet skall motsvara två tredjedelar av medlemsstaterna. Kommissionen får även en förtydligad roll som
initiativtagare och verkställare av unionens politik. Europaparlamentet får ökat inflytande eftersom det
som grundregel skall ha medbeslutande i lagstiftningsfrågor. I dagsläget varierar parlamentets inflytande
från att enbart bli konsulterat till att ha medbeslutanderätt. Antalet parlamentsledamöter begränsas till
750. I och med det så kallade subsidiaritetsprotokollet får de nationella parlamenten ett ökat inflytande
genom att dessa får möjlighet att kontrollera subsidiaritetsprincipens efterlevnad. Om ett lagförslag anses
bryta mot subsidiaritetsprincipen har ett nationellt parlament möjlighet att påtala detta inom sex veckor
efter förslagets kungörande. Om minst en tredjedel av de nationella parlamenten påtalar ett brott mot
subsidiaritetsprincipen skall lagförslaget omprövas.
Inom EU:s olika politikområden får unionen exklusiv beslutanderätt inom områdena tullunionen,
konkurrensregler, den monetära politiken, bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den
gemensamma fiskeripolitiken samt handelspolitiken. Politikområden där beslutsbefogenheterna är delade
mellan unionen och medlemsstaterna är; den inre marknaden, socialpolitik, ekonomisk, social och
territoriell sammanhållning, jordbruk och fiske, med undantag för bevarandet av havets biologiska
resurser, miljö, konsumentskydd, transport, transeuropeiska nät, energi, området med frihet säkerhet och
rättvisa samt gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet när det gäller vissa aspekter på folkhälsa.
Flera av dessa politikområden påverkar Sveriges kommuner direkt eller indirekt. I vilken grad och
utsträckning själva konstitutionen påverkar kommunerna är osäkert, eftersom konstitutionen i sig enbart
innebär en ny grund för EU:s regelverk.
Stadskansliets förslag till yttrande
Stadskansliets förslag berör främst konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU och behovet av att
förbättra samarbetet inom Sverige mellan den nationell och kommunala nivån i EU-frågor som omfattas
av den kommunala kompetensen. Förslaget till yttrande tar inte ställning för eller emot konstitutionen i
dess helhet då flera av konstitutionens delar inte kan anses beröra den kommunala nivån. Konstitutionens
innehåll ifrågasätts inte heller, då möjligheterna till ändringar i konstitutionen i princip är obefintliga.
I förslaget till remissyttrande konstateras att de traditionella upparbetade remissförfarandena kring
nationell lagstiftning inte alltid klarar av att hantera förslag som kommer från EU. I de fall där frågor
remitteras internt i Sverige har lagars och förordningars lydelse ofta i praktiken låsts fast genom
förhandlingar mellan de olika institutionerna och även mellan länderna. Att på detta stadium konsultera
svenska kommuner och andra instanser leder sällan till någon reell påverkansmöjlighet för dessa. Svenska
kommuner skulle däremot kunna bidra till att förstärka den svenska nationella positionen eftersom
kommunerna besitter expertkompetens inom vissa områden. Ett nationellt samarbete på ett tidigt stadium
i EU:s lagstiftningsprocesser skulle kunna vara av godo för både kommunerna och Sveriges position i
EU.
I förslaget till yttrande nämns särskilt EU:s arbete för att uppnå målen i ”Lissabon- och
Göteborgsprocesserna”. Målen för dessa processer är att EU skall sträva efter hållbar utveckling för att år
2010 vara världens slagkraftigaste ekonomi. Detta mål har under de senaste åren blivit en allt tydligare
ledstjärna för EU och målen återfinns även i konstitutionens artikel I-3. Förslaget till yttrande konstaterar
att kommuner och i synnerhet städer spelar en nyckelroll för att Lissabon och Göteborgsprocessernas mål
skall kunna uppnås. Genomförandet av Lissabon och Göteborgsprocesserna skall ske genom den så
kallade ”Öppna samordningsmetoden”. Förenklat innebär den att medlemsstaterna gemensamt ställer upp
mål inom vissa områden och att staterna själva utarbetar nationella handlingsplaner för att uppnå målen.
Någon formell beslutskompetens förs inte över till europeisk nivå i egentlig mening, men förslaget till
yttrande påpekar att samarbetet inom den öppna samordningsmetoden inte får försvaga den lokala nivån.
I och med riksdagens roll som väktare av subsidiaritetsprincipen nämns i förslaget till yttrande en önskan
om mekanism för samråd inrättas mellan riksdagen och lokal nivå.
I bilaga 3 återfinns en skrivelse från nätverket Folkomröstning.nu som inkommit till kommunen.
Skrivelsen har sänts till samtliga remissinstanser och innehåller ett önskemål att stödja rörelsen i krav på
en folkomröstning i Sverige om konstitutionen. Regeringen och en majoritet i riksdagen anser att en
folkomröstning inte ska genomföras utan att Riksdagen kan ratificera konstitutionen.
BAKGRUND
Under 1990-talet ändrades de fördrag som EU-samarbetet baseras på tre gånger. Genom
Maastrichtfördraget 1992 utvidgades EU-samarbetet från samarbetet inom det traditionella EGsamarbetet, till att även omfatta gemensam utrikes- och säkerhetssamarbete, samt visst rättsligt samarbete.
Amsterdamfördraget (1997) och Nicefördraget (2001) syftade till att förbereda unionen för utvidgningen
med tio nya medlemsländer. Efter båda fördragsändringarna stod det dock klart att ytterligare reformering
av EU:s institutioner och beslutsprocesser var nödvändiga för att klara av utvidgningen. Ett år efter
Nicefördraget antog EU:s stats- och regeringschefer den så kallade ”Laekenförklaringen” enligt vilken
unionen ska bli mer demokratisk, öppen och effektiv samt öppna vägen mot en konstitution för EU.
För att nå fram till förslaget om en konstitution användes en ny metod; ett så kallat framtidskonvent lett
av den franske före detta presidenten Valéry Giscard d’Estaing. Konventet har arbetat betydligt öppnare
med förslaget till reformering än de metoder som tidigare tillämpats vid fördragsändringar.
Representanter från den lokala och regionala nivån, liksom från civila samhället har hörts vid konventets
plenarsamlingar. Textutkast från konventets arbetsgrupper har även publicerats på konventets webplats.
Efter ett års överläggningar nåddes konsensus i konventet om att överlämna ett förslag till konstitution till
EU:s stats- och regeringschefer.
Konventets förslag har behandlas på regeringsnivå som efter åtta månaders förhandlingar kom fram till
konsensus. Fördraget om en konstitution för Europa undertecknades av stats- och regeringscheferna i
oktober 2004. Härefter följer att samtliga av EU:s 25 länders parlament skall ratificera konstitutionen. Tio
länder har valt att genomföra folkomröstning om konstitutionen; Danmark, Frankrike, Irland, Luxemburg,
Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien och Tjeckien. Konstitutionen ska enligt planerna
träda ikraft den första november 2006.
GÖTEBORGS STADSKANSLI
Håkan Beskow
Håkan Perslow
Bilaga 1
Förslag till yttrande
Yttrande över Utrikesdepartementets remiss: Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa
Göteborgs Stad välkomnar utrikesdepartementets initiativ till en bred konsultationsprocess kring
Fördraget om en konstitution för Europa (Konstitutionen).
Göteborgs Stad tar inte ställning för eller emot konstitutionen i dess helhet. Konstitutionen innehåller
bland annat delar som reglerar relationen mellan regeringsnivå och EU, gemensam utrikes och
säkerhetspolitik, samt unionens relationer med tredje land och internationella organisationer. Däremot
konstateras att en stor del av de EU:s politikområden som anges i konstitutionen även är frågor som
omfattas av den kommunala kompetensen. Om riksdagen ratificerar konstitutionen anser Göteborgs Stad
att ett utökat samarbete mellan nationell och kommunal nivå är nödvändig i denna typ av EU-frågor.
Sveriges kommuner har sedan Sverige blev medlem i unionen upplevt en allt större direkt och indirekt
påverkansgrad från EU. I flera fall berör konstitutionen områden där kommuner har ett nationellt
huvudansvar eller en viktig roll. Exempel är miljö, sysselsättning, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse,
räddningstjänst med mera. Svenska kommuner besitter i många fall expertkompetens i frågorna och ett
förbiseende av kommunernas erfarenheter och kompetens riskerar att påföra oförutsedda kostnader och
minskat handlingsutrymme.
Målen som angetts de så kallade Lissabon- och Göteborgsprocesserna, det vill säga att EU skall sträva
efter en hållbar utveckling i syfte att år 2010 vara världens mest dynamiska ekonomi återspeglas i
konstitutionens artikel I-3. Förverkligandet av Lissabon- och Göteborgsprocessernas mål kräver insatser
på europeisk, nationell och lokal nivå. I flera fall spelar kommuner och i synnerhet stora städer en
nyckelroll i förverkligandet av målen. För att uppnå Lissabon- och Göteborgsmålen används den så
kallade ”öppna samordningsmetoden”. Genom konstitutionens införande etableras den öppna
samordningsmetoden som metod för europeiskt samarbete inom flera verksamhetsområden som är viktiga
för svenska kommuner. Göteborgs Stad betonar att detta samarbete inte får leda till överföring av
beslutskompetens eller försvagning av den lokala nivån.
Riksdagen ges i konstitutionen en ny roll som väktare av subsidiariteten (artikel 4 i
subsidiaritetsprotokollet). Med detta ansvar är det nödvändigt att en mekanism inrättas för samråd mellan
Riksdagen och den lokala nivån.
Erfarenheten efter tio års medlemskap i unionen är att de traditionella upparbetade svenska systemen för
åsiktsinhämtning och medverkan vid utarbetandet av politiska beslut inte alltid klarar av att hantera
förslag som stammar från EU. Göteborgs Stad ser därför stora fördelar med ett förbättrat och strukturerat
samarbete mellan regering, riksdag och kommuner i det nationella arbetet med EU-frågor. Vi tror att ett
sådant samarbete skulle medföra positiva effekter både för Sveriges position i EU och för förankringen av
EU-medlemskapet i Sverige.
FÖR GÖTEBORGS KOMMUNSTYRELSE
Göran Johansson
Sammanfattning av
Förhandlingsresultatet
Dokumentet översändes separat
som acrobatfil
Bilaga 2
