Kandidatuppsats i Statsvetenskap, 15 hp

Kandidatuppsats i Statsvetenskap, 15 hp
VT 2014
Författare: Soraja Islamovic
Ett land, tre identiteter;
En analys av Bosnien-Hercegovinas konstitution
One country, three identitites;
An analisys of the constitution of Bosnia-Hercegovina
Institutionen för Ekonomisk och Industriell Utveckling
Avdelningen för statsvetenskap
Handledare: Per Assmo
Antal ord: 10321
ISRN:
ABSTRACT
The aim of this thesis was to analyse the constitution of Bosnia-Herzegovina based on
the theory of constitutional democracy and governmental design in order to point out
the advantages and disadvantages that may affect Bosnia-Herzegovina’s democratic
future.
This was done by first presenting a theoretical framework of constitutional democracy
and governmental structure. Thereafter a historical background on the destruction of
Yugoslavia and the main reasons for why the war in Bosnia-Herzegovina occurred
was presented. This in order to get a better understanding about the subjects
constitutions, constitutional democracy and also to get a better understanding on what
the reason was when the constitutional designers formed the constitution of BosniaHerzegovina. The theoretical framework was then after compared and analyzed with
the constitution of Bosnia-Herzegovina.
The main conclusion of this thesis is that the problem in Bosnia-Herzegovina does not
lie in the structure of the constitution; but more in the definition of ethnicities in it,
and the definition of who should rule the country. These definitions are in the end
going to divide the society and not maintain democracy in a country.
To construct a constitution in order to bring and maintain democracy in plural
societies is very difficult and there are many political scientists that research on how
to solves the problems that occur in these societies and hopefully my thesis will help
to open up a new path for the future.
Key Words; democracy, constituion, constitutional democracy, plural society,
government, Bosnia-Hercegovina
FÖRKORTNINGAR
BiH – Bosnien-Hercegovina
FBiH – Bosnien-Hercegovinas Federation
OHR – Office of the High Representative
RS – Republika Srpska
SFRJ – Socialistiska Federativa Republiken Jugoslavien
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING............................................................................................................ 1
2. SYFTE & FRÅGESTÄLLNING. .......................................................................... 2
2.1 AVGRÄNSNING. ............................................................................................................... 2
2.3 DISPOSITION..................................................................................................................... 3
3. TIDIGARE FORSKNING. .................................................................................... 4
4. TEORETISKT RAMVERK. ................................................................................. 6
4.1. VAD ÄR EN KONSTITUTION? ...................................................................................... 6
4.2 KONSTITUTIONELL DEMOKRATI. .............................................................................. 7
4.3. MAKTDELNING............................................................................................................... 7
4.4. EXEKUTIVMAKTEN. ...................................................................................................... 8
4.4.1. PRESIDENTIALISM. .................................................................................................. 8
4.4.2. PARLAMENTARISM................................................................................................... 9
4.4.3. SEMIPRESIDENTIALISM. ......................................................................................... 9
4.5. DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN................................................................... 10
4.5.1. TVÅKAMMARSYSTEM. ............................................................................................ 10
4.5.2. ENKAMMARSYSTEM. .............................................................................................. 10
4.6. FÖRFATTNINGSDOMSTOL. ........................................................................................ 10
5. FORSKNINGSMETODIK. ................................................................................. 11
5.1. METOD & DESIGN. ....................................................................................................... 11
5.2. MATERIAL...................................................................................................................... 12
5.3 VALIDITET & RELIABILITET. ..................................................................................... 12
6. JUGOSLAVIENS FALL. ..................................................................................... 13
6.1 FRÅN KRIG TILL DAYTONAVTAL............................................................................. 14
7. BOSNIEN-HERCEGOVINAS KONSTITUTION. ........................................... 16
7.1. ARTIKEL III; ANSVARSFÖRDELNING & RELATIONER........................................ 16
7.1.1. INSTITUTIONERNA ................................................................................................. 16
7.1.2. ENTITETERNA. ........................................................................................................ 16
7.1.3. KOMPLETTERANDE ANSVAR................................................................................ 17
7.2. ARTIKEL IV; DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN (PARLAMENTET). ........ 17
7.2.1. BESLUTSFATTANDE. .............................................................................................. 18
7.2.2. ANSVARSFÖRDELNING.......................................................................................... 18
7.3. ARTIKEL V; PRESIDENTRÅDET. ............................................................................... 18
7.3.1. BESLUTSFATTANDE. .............................................................................................. 18
7.3.2. ANSVARSFÖRDELNING.......................................................................................... 19
7.3.3. MINISTERRÅDET..................................................................................................... 19
7.3.4. UTSKOTT.................................................................................................................. 19
7.4. ARTIKEL VI; FÖRFATTNINGSDOMSTOLEN. .......................................................... 20
7.4.1. BESLUTSFATTNING................................................................................................ 20
7.4.2. ANSVARSOMRÅDEN. .............................................................................................. 20
8. ANALYS. ............................................................................................................... 21
8.1. ANSVARSFÖRDELNINGEN......................................................................................... 21
8.2. DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN................................................................... 22
8.3. PRESIDENTRÅDET. ...................................................................................................... 22
8.4. FÖRFATTNINGSDOMSTOLEN.................................................................................... 23
8.5. ETNICITET I KONSTITUTIONEN................................................................................ 23
9. SLUTSATS. ........................................................................................................... 25
KÄLLHÄNVISNING. .............................................................................................. 26
1. INLEDNING.
Bosnien-Hercegovina var mellan 1940 – 90- talet en delrepublik i den dåvarande
federala staten Jugoslavien. Jugoslavien som under den tiden leddes av diktatorn Josip
Broz, mer känd som Tito och han blev bland annat prisad av omvärlden för att ha
lyckats ena den Jugoslaviska befolkningen som var av olika etnicitet och olika
religionstillhörighet.
Efter diktatorn Titos död och Berlinmurens fall i slutet av 80-talet började de
dåvarande Jugoslaviska delrepublikerna sträva efter självständighet, men samtidigt
började nationalismen komma upp till ytan i det Jugoslaviska parlamentet.
Jugoslavien var på väg mot en kollaps.
Jugoslaviens fall kom när delrepublikerna Slovenien och Kroatien förklarade sig
självständiga under början av 1990-talet. Detta möttes med ett motstånd från den
Jugoslaviska armén som villa ha tillbaka länder till federationen. BosnienHercegovina som också strävade efter självständighet möttes precis som
grannländerna av ett väldigt offensivt motstånd. Motståndet blev senare känt som ett
av de mest brutala krigen i modern tid; den strategi som de Serbiska ledarna hade; att
skrämma iväg eller döda Bosnien-Hercegovinas medborgare för att överta territorier
ledde istället till etniska rensningar i landet, (Agrell, Dulic & Sjöberg u.å).
Omvärldens politiska institutioner, organisationer och aktörer försökte tillsammans
med Bosnien-Hercegovina inleda fredsförhandlingar mellan de stridande parterna.
Man hade till slut lyckats med att skapa en fredsförhandling: Daytonavtalet, som
undertecknades året 1995.
Med Daytonavtalet hade man dessutom lyckats enas om att införa en ny konstitution i
Bosnien-Hercegovina, med målet att införa och upprätthålla demokrati i landet samt
att föra samman den splittrade befolkningen, (Agrell & Dulic u.å)
Sedan Daytonavtalet och inrättandet av den nya konstitutionen har det inte skett
många förbättringar landet, snarare tvärtom. Klyftorna mellan landets befolkning sägs
ha blivit allt djupare, gränserna mellan de två entiteterna allt skarpare och politiken
styrs fortfarande idag av nationalistiska partier, (Carrfors 2011).
1
2. SYFTE & FRÅGESTÄLLNING.
Föreliggande
uppsats
syftar
till
att
analysera
Bosnien‐Hercegovinas
konstitution
med
hjälp
av
teori
om
konstitutionella
strukturer
och
konstitutionell
design.
Följande frågor skall i denna uppsats besvaras för att uppnå syftet:
1. Vilka
bakgrundsfaktorer
bidrog
till
utformningen
av
BiH:S
konstitution?
2. Hur ser Bosnien & Hercegovinas konstitution ut?
3. Har man utifrån ett teoretiskt perspektiv lyckats bygga upp en demokratisk
konstitution eller har konstitutionen brister?
2.1 AVGRÄNSNING.
En avgränsning för denna uppsats har gjorts med hänsyn till uppsatsens syfte, mål
samt omfånget och tiden som har getts för utförande av uppsatsen. Syftet med denna
uppsats är att analysera Bosnien-Hercegovinas konstitution som utformades i sambad
med förhandlingarna av Daytonavtalet under året 1995. Både konstitutionen och
Daytonavtalet skrevs under med målet att skapa fred i det då krigsdrabbade BosnienHercegovina och inrätta en ny demokratisk stat.
Den analys och diskussion som framkommer i uppsatsens senare kapitel (kapitel 8)
kommer göras utifrån den teori om konstitutionell design och konstitutionella
strukturer som finns presenterad i litteratur och vetenskapliga artiklar.
Bosnien-Hercegovinas konstitution är uppdelat i tolv artiklar (kapitel). I dessa artiklar
redogörs det för BiH som en officiell stat, vilka statens och medborgarnas rättigheter
är, en presentation av de mänskliga rättigheterna som staten BiH skall följa, hur BiH
skall styras och hur makdelningen i styret är uppdelad. Centralbankens funktion och
styrning samt hur finansieringen av landet skall ske framgår också i konstitutionens
tolv artiklar.
I min uppsats har jag då valt att avgränsa mig till de artiklar i konstitutionen som är
relevanta till det material jag har hittat om konstitutionell design och strukturer. Dessa
artiklar som jag tar upp i min uppsats presenterar BiH som ett officiellt land och
landets ansvarförfördelning, BiH:s styre, den politiska ledningen, hur landet skall
styras och hur maktdelningen samt beslutsfattande skall gå till.
De artiklar som jag har valt att utesluta ur denna studie är centralbanken betydelse och
dess funktion samt hur organisering och finansieringen av landet skall ske. Dessa
artiklar anser jag inte är väsentliga till det teoretiska ramverket, som fokuserar väldigt
mycket på organisering och strukturering av ledningen, vilket upprätthåller demokrati
i ett land.
2
2.3 DISPOSITION.
Denna kandidatuppsats är uppdelad enligt följande.
I början på denna uppsats återfinns det ett sammandrag som ämnar till att ge läsaren
en uppfattning av uppsatsens handling och syfte. Det första kapitlet är en inledning
med en kort bakgrund och problemformulering till uppsatsen. I det andra kapitlet
presenteras uppsatsens syfte och avgränsning. Kapitel 3 presenteras tidigare forskning
om hur man skall utforma demokratiska konstitutioner i etniskt delade samhällen.
Kapitel 4 presenterar det teoretiska ramverket för denna uppsats. I kapitel 5
presenteras forskningsmetoden och val av material till denna uppsats samt en
diskussion kring källor och validitet och reliabilitet av materialet. Kapitel 7
presenterar BiH’s konstitution och i kapitel 8 presenteras uppsatsens analys utifrån det
teoretiska ramverket som skall besvara uppsatsens problemformulering och syfte. I
Kapitel 9 återfinns det en sammanfattning samt en slutsats till uppsatsen. Det sista
kapitlet, kapitel tio är en sammanställning på alla de elektroniska och tryckta källor
som har använts till denna uppsats. 3
3. TIDIGARE FORSKNING.
I detta kapitel presenteras tidigare forskning om konstitutionell design och
konstitutionella strukturer i plurala samhällen. Kapitlet ämnar till att förse läsaren
med den forskning som sträcker sig utöver det teoretiska ramverket som presenteras i
uppsatsens femte kapitel.
Bosnien-Hercegovinas konstitution är strukturerad och designad bland annat för att
skapa fred i landet och föra samman landets alla etniska grupper samtidigt som
konstitutionen ämnar till att föra och upprätthålla demokratin i BiH. En av de främsta
forskarna för konstitutionell demokrati i plurala samhällen är statsvetaren Arend
Lijphart.
Lijpharts artikel ”Constitutional Design for Divided Societies” är värd att nämna i
denna uppsats då den är väldigt relevant till denna uppsatts huvudämne. Lijpharts
artikel handlar om hur man skall utforma och strukturera en demokratisk konstitution
som gynnar plurala samhällen enligt det han själv har kommit fram till i sin forskning.
Han nämner bland annat att det är väldigt svårt att etablera och upprätthålla en
demokrati i plurala samhällen, just på grund av uppdelning mellan olika religioner
och etniska grupper. En lösning på detta problem är enligt Lijphart, maktdelning, som
innebär att makten i regeringen/parlamentet delas upp mellan ett lands alla etniska
huvudgrupper och gruppautonomi, vilket innebär att varje etnisk grupp i ett land skall
ha rätten till att göra egna interna affärer. Både maktdelning och gruppautonomi har
kritiserats bland annat för att inte gynna demokrati, metodologi och har mätfel, men
politiska ledare och aktörer har ändå accepterat och inrättat maktdelning och
gruppautonomi i plurala samhällen.
I hela artikeln skriver Lijphart om hur man skall fördela makten i ett land och ge alla
de etniska grupperna gruppautonomi. Han skriver bland annat om valsystem och
föreslår i sin artikel att en proportionell representation gynnar de plurala samhällen
mest. Proportionell representation innebär att de röster som ett parti har fått vid ett val
återspeglar antalet representanter som partiet kommer ha i regeringen/parlamentet.
Han talar dessutom att det parlamentariska systemet passar det plurala samhället
bättre än det presidentiella systemet då man bland annat har rätten av avskaffa en
regering och att det parlamentariska systemet skall vara uppbyggt på ett tvåkammarsystem, där båda kammarnas platser skall vara jämnt fördelade mellan länders
provinser för att undvika dominans.
Lijphart föreslår även att de exekutiva posterna i styret, det vill säga presidentposten,
eller premiärministerposten för ett pluralt land endast skall vara en ceremoniell post.
Med detta menas då att presidenten skall ges så lite makt som möjligt i styret.
Presidenten skall inte heller väljas ut genom folkliga val utan väljs ut i stället genom
val i parlamentet. Att presidenten inte bör väljas genom folkliga val är bara på grund
av att posten egentligen ger så lite styrande makt som möjligt, skrev valet folkligt kan
presidenten bli mer politiskt insatta, vilket enligt Lijphart kan leda till att de skulle
försöka ändra på det parlamentariska systemet till det semipresidentialistiska för mer
makt.
Gruppautonomi får de etniska grupperna endast om staten är federal, enligt Lijphart.
Då menar han att det skall finnas två kammare vid beslutsfattande, där den andra
kammaren är starkast. För att alla etniska grupper skall få igenom sina intressen och
förslag föreslår Lijphart att man då delar in ett helt land i relativt små provinser som
4
är relativt homogena, detta då för att det inte skall finnas stora, dominanta provinser
som kan rösta bort de små provinsernas förslag.
”Constitutional Design; Proposal Versus Process” är en annan vetenskaplig artikel
som är värd att nämna då den också hör till uppsatsens ämne om konstituionella
design och strukturer. Artikeln är skriven av forskaren Donald L. Horowitz som i
stället väljer att kritiskt granska konstitutionella strukturer i plurala samhällen och
Lijpharts teorier. Horowitz skriver i sin artikel om bland annat att politiken i de
plurala samhällen handlar först och främst om etnicitet, vidare nämner han också att
en maktdelning i regeringen/parlamentet är väldigt svårt att applicera i det verkliga
livet då etniska grupper kan i vissa länder ha väldigt svårt att samarbeta och komma
överens i vissa frågor. Att de etniska grupperna får en gruppautonomi, som nämnt
innan innebär att grupperna kommer få ha rätten att göra egna interna affärer, skriver
Horowitz, kommer att dela upp det plurala samhället ännu mer och även då också
försvåra samarbeten i andra affärer. Det kommer också, enligt Horowitz bli svårt för
en opposition att växa fram i landet.
Horowitz håller däremot med om att federala stater gynnar de plurala samhällena,
precis som Lijphart. Meningen med den federala staten är att öka samarbetet mellan
de delade etniska grupperna, för att det skall fungera bör provinserna enligt Horowitz
antingen vara helt heterogena eller blandade. De etniska konflikterna i landet
förvärras ifall provinser är helt homogena.
5
4. TEORETISKT RAMVERK.
Detta kapitel ämnar till att ge läsaren en grundläggande beskrivning om
konstitutioners uppbyggnad och strukturer. Detta innebär då att i kapitlet ges en
förklaring på vad en konstitution är samt vad som kännetecknar en demokratisk
konstitution och hur olika konstitutionella strukturer ser ut enligt det som återfinns i
litteratur och vetenskapliga artiklar. Detta teoretiska ramverk är dessutom kopplat till
denna studies syfte och mål på så sätt den kommer användas till hjälp vid granskning
och analys av Bosnien-Hercegovinas konstitution.
4.1. VAD ÄR EN KONSTITUTION?
Konstitutioner kan enligt författarna Hauge och Harrop (2010) ses ur två olika
perspektiv; först har vi det historiska perspektivet, då meningen med att ha
konstitutioner var för att kunna beskriva statens makt över folket, (Hauge & Harrop,
2010, s. 251). Det andra perspektivet är det mer modernare och vanligare, då
konstitutioner idag definieras som lagar eller rättare sagt grundlagar, där de syftar till
att organisera och strukturera upp makten hos ländernas högsta styre, det vill säga,
regeringar och parlament, (Ekman, & Linde, 2006, s.165)
Hauge & Harrop, 2010, s. 251). Det vill säga, en konstitution sätter grunden för hur
man ska styra ett land och organisera upp landets styre.
Konstitutioner är uppbyggda på fyra stycken grundprinciper; de skall anses vara
grundlagar, vilket innebär att de kommer stå över alla andra lagar i ett land.
Konstitutioner skall dirigera och ge anvisningar på hur man skall forma politiken i ett
land och hur man skall samt inte skall stifta och forma lagar under konstitutioner,
(Newton, & Van Deth, 2010, ss. 71-72). I konstitutionerna skall det även stå hur man
skall disponera upp makten i ett land. Detta innebär då att konstitutioner skall anvisa
hur fördelningen av makten skall ske mellan olika institutioner, parlamentet och
regeringen samt folket, (Linde & Ekman, 2006, s. 162)
Konstitutioner ser olika ut i olika länder, dock är alla till grunden uppbyggda likadant.
Majoriteten av alla konstitutioner är nedtecknade och samlade som ett dokument, men
det finns länder som har oskrivna som exempelvis Storbritannien, där man istället styr
landet utifrån tradition och historia, (Hauge & Harrop, 2010, s. 251). De
konstitutioner som är nedtecknade delas i sin tur in som antingen ”deskriptiva” eller
”normativa” konstitutioner.
Den ”deskriptiva” konstitutionen beskriver hur styret faktiskt är, exempelvis hur ett
styrelseskick faktiskt ser ut i ett specifikt land och så skall landet styras. Den Svenska
regeringsformen är ett exempel på en deskriptiv konstitution.
Den ”normativa” konstitutionen är den dominerande formen i Europa. Den beskriver
hur styret skall eller bör vara, som exempelvis hur bör ett styrelseskick se ut i landet?
Normativa konstitutioner skiljer sig även från de deskriptiva på så sätt att de inte
beskriver vem, eller vilka som skall tolka och bestämma konstitutionernas mening
och innebörd. I majoriteten av de Europeiska länderna är det den politiska maktens
uppgift att tolka och utforma styret efter konstitutionen (Smith 2004, ss. 14-15).
En konstitution kan trots sin legala status och hierarkiska ställning ändras, dock med
svårigheter. Konstitutioner skall göra det svårt och tidskrävande för politikerna att
ändra den, detta då för att man inte skall behöva ta förhastade beslut när man ändrar
konstitutionen.
6
4.2 KONSTITUTIONELL DEMOKRATI.
”Styrelseätten skall uppfylla demokratins grundläggande krav och det skall utövas
inom de gränser som sätts av landets konstitution”
Demokratin och den demokratiska staten kännetecknas av folksuveränitet, folkets
vilja. Den Svenska regeringsformen har definierar demokratin bäst: ”att all offentlig
makt utgår från folket”.
Men trots den demokratiska idén om folksuveränitet och frihet behöver staten
avgränsas och följa specifika regler och lagar; konstitutionen. En fungerande
demokratisk stat skall styra enligt lagar som ”respekterar människan och rättsstaten”,
(Smith, 2004, ss.7-10).
Enligt Hauge och Harrop (2010) bygger majoriteten av de demokratiska
konstitutionerna på enkla grundprinciper, varav den första och den mest betydande
principen; att landet skall styras under lagarna. Att ett land styrs under lagarna innebär
enligt Hauge och Harrop att styret i landet skall se till att följa konstitutionen fullt ut
för att undvika enmansvälde.
De andra grundprinciperna innefattar bland annat att medborgare skall ges rätten till
fria och allmänna val samt att fredliga maktbyten skall ske mellan presidenter och
regeringschefer. I konstitutionen skall det dessutom stå beskrivet hur stor makt staten
har över folket samt statens andra och folkets rättigheter.
Demokratier förespråkar för en ultimat auktoritet som skall se till att alla beslut, lagar
och övriga överenskommelser kommer att träda i kraft i landet. Konstitutioner
disponerar upp makten och ansvarsskyldigheten i styret, detta för att demokratin i ett
land skall upprätthållas. När makten disponeras skapas det en maktbalans, detta
innebär då att ingen i ledningen får mer makt än någon annan.
Gemensamt för alla länders konstitutioner är att de skall vara den slutliga avgöraren
för dess egen betydelse för ett land och ge anvisningar på hur den kan ändras.
4.3. MAKTDELNING.
En maktdelning inom landets ledning är en av de viktigaste principerna för den
demokratiska staten. Som nämnt innan görs en uppdelning för att skapa en
maktbalans i landet, vilket då kommer att gynna och upprätthålla demokratin.
Hur man väljer att styra ett land beror på vilket typ av konstitutionellt system man har
valt. Med det konstitutionella systemet menas hur man har valt att dela upp den
styrande makten för att kunna upprätthålla demokratin i ett land. Majoriteten av alla
demokratiska länder har valt att dela in makten i det exekutiva, det lagstiftande och
den dömande. Vidare utvecklas systemet ytterligare ett steg som exempelvis om den
lagstiftande makten skall bestå av en eller två kammare eller om staten skall vara en
enhetsstat eller uppdelad i ett federalt system.
7
4.4. EXEKUTIVMAKTEN.
Den exekutiva makten består utav presidenten, regeringschefen, premiärminister och
ministerrådet. Dessa definieras enligt Hauge och Harrop (2010) som ”statens
ryggrad”, (Hauge & Harrop, 2010, s 319).
Vad de bestående inom det exekutiva organet har till uppgift inom ledningen är olika
beroende på vilket land man tittar på, men gemensamt för alla demokratiska stater är
att den främsta uppgiften blir att ansvara över landets styre, men dessutom fatta de
allra viktigaste besluten, (Newton & Van Deth, 2010, s. 75). Andra uppgifter beror
bland annat på vilket land det är och vilken typ av styrelseskick man har valt att
organisera upp styret i. Teorin nämner tre stycken huvudgrupper:
4.4.1. PRESIDENTIALISM.
I det presidentialistiska styrelseskicket väljs presidenten direkt ut av folket och får
därmed en legitim makt i landet och blir därmed den personen som leder landet och
blir den högsta chefen för det exekutivmakten, (Hauge, R., Harrop, M. 2010, s. 320).
Hur länge den personen får sitta som president samt hur många gånger man får bli
omvald skall finnas skrivet i de konstitutionella lagarna, (Ekman & Linde, 2006, s.
165).
Det presidentiella styrelseskicket är uppbyggt på så sätt att presidenten blir den
personen som leder regeringen och landet, presidenten skall utse ministrar till de olika
departementen i styret, att utse ministrar innebär dessutom att presidenten får makten
att avsätta dem, (Newton & Van Deth, 2010, s. 92). Denna huvuduppgift för
presidenterna är typiskt för varje land som har ett presidentielistiska systemet, andra
uppgifter varierar från land till land, som exempelvis presidenters rätt till att utlysa
nyval och folkomröstningar, att bli militära överbefälhavare med specifika
arbetsuppgifter inom landets försvarsmakt och ha olika utrikespolitiska ärenden,
(Linde & Ekman, 2006, s. 165)
Hauge och Harrop (2010) beskriver hur makten i det presidentialistiska
styrelseskicket delas upp mellan presidenten och den lagstiftande församlingen.
Systemet bygger på att både presidenten och den lagstiftande församlingen är
direktvalda, men har separata makter och ärenden när det gäller styrning av landet.
Men trots att båda är uppdelade så måste de samarbeta igenom vissa specifika frågor
gällande styrningen av landet (Haug & Harrop, 2010, s. 166).
Ett problem som kan uppstå i det presidentialistiska styrelseskicket när det gäller att
samarbete igenom vissa specifika frågor är att konflikter kring legitimitet lätt uppstår
mellan presidenten och den lagstiftande församlingen. Konflikter som uppstår kan
leda till dödläge vid beslutsfattande, detta innebär att man inte når framsteg och
konflikthanteringen blir då problemet mellan de båda makterna.
Arend Lijphart (1992) beskriver också ett problem med det presidentialism som han
kallar för ”vinnaren tar allt”, vilket enligt honom innebär att det både finns vinnare
och förlorare i det presidentialistiska systemet. Lijphart argumenterar för att endast ett
8
politiskt parti och en presidentkandidat kan vinna under val, de andra som ställer upp
blir förlorarna och detta är enligt Lijphart en fråga om hur demokratisk
presidentialism faktiskt är, (Lijphart, 1992, ss. 15-19). Då det faktiskt bara finns en
vinnare enligt Lijphart kommer fokuset under valkampanjer att riktas från partipolitik
till presidentkandidaterna och deras personlighet, vilket i sin tur innebär att man som
medborgare väljer efter personlighet och inte efter det man anser är det bästa för sitt
egna land, (Lijphart, 2004, s. 102).
Den låsta mandatperioden för presidenter kan också diskuteras huruvida det ses som
demokratiskt eller inte. Linde och Ekman (2006) tar bland annat upp den låsta
mandatperioden som ett problem, då presidenten trots ett väldigt lågt förtroende från
folket och politiska låsningar kan presidenten inte avsättas förrän mandatperioden är
slut, (Linde & Ekman, 2006, s. 169).
4.4.2. PARLAMENTARISM.
Det parlamentariska systemet innebär att makten i styret har delats upp i två delar; ett
parlament och en regering där regeringen är beroende av parlamentet. Till skillnad
från det presidentialistiska systemet, krävs det inget val till regeringschef/president,
(Lijphart, 2004, s. 101) istället väljs regeringschefen ut genom partival, då det parti,
eller koalition och partiets ledare som har fått flest röster under val tillträder som en
regeringschef. Till skillnad från det presidentialistiska systemet har en regeringschef
ingen autonom makt. Uppgifterna för en regeringschef i det parlamentaristiska
systemet är att först välja ut medlemmar, som vanligtvis består utav parlamentets
medlemmar som skall bilda en regering samt samarbeta med ministerrådet. Alla
beslut och frågor skall behandlas gemensamt.
Beslut som fattas och alla förslag som kommer från regeringen är beroende utav
parlamentet. För att beslut skall kunna verkställas och träda i kraft måste de röstas
igenom i parlamentet. Sammanfattningsvis innebär det att alla beslut och alla förslag
rör hela landets styre, (Newton & Van Deth, 2010, ss. 94-95).
4.4.3. SEMIPRESIDENTIALISM.
Det semipresidentialistiska systemet innebär att man har kombinerat ihop de fördelar
som finns hos det presidentialistiska och hos det parlamentariska systemet.
I detta system finns det en president som är direktvald av folket och en regering som
är beroende av parlamentet. Presidentens huvuduppgift blir att välja ut en
premiärminister som skall leda regeringen.
Trots att man har försökt kombinera ihop fördelarna mellan två olika system har man
ändå inte lyckats skapa ett perfekt system som är bättre än presidentialism och
parlamentarism. Författarna Linde och Ekman (2006) tar bland annat upp
presidentens legitimitet som en nackdel både i det presidentiella men även i det
semipresidentiella systemet. Presidenten är i båda systemen folkvald, vilket ger
honom legitimitet i styret, denna legitimitet menar Linde och Ekman kommer göra det
svårare för presidenten att gå med och bilda koalitioner, (Linde & Ekman, 2006, s.
166).
En annan nackdel är att premiärministern inte är folkvald utan vald av presidenten
själv, vilket innebära att legitimiteten gör att presidenten får välja en premiärminister
till sin egen fördel, (Lijphart, 2004, ss. 20-21).
9
4.5. DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN.
Den lagstiftande församlingen vanligtvis kallad för parlament, kammare eller hus har
över hela världen samma funktion, att föreslå och fatta beslut om lagar samt diskutera
kring andra gemensamma frågor. Men trots att alla lagstiftande församlingar runtom i
världen är ämnade till att ha samma funktion, finns det olika system för hur beslut
inom församlingarna fattas. Vilken typ av system man använder sig utav beror väldigt
mycket på vilken typ av institutionell struktur man har valt att bygga landets styre på,
(Hauge & Harrop, 2010, s. 296).
4.5.1. TVÅKAMMARSYSTEM.
De lagstiftande församlingar som är uppbyggda på ett tvåkammarsystem innebär att
församlingen har delats upp i två delar, den första och den andra kammaren.
Tvåkammarsystemet är det beslutsfattande system som förekommer i majoriteten i de
demokratiska länderna. Systemet har, vad forskare kallar för former på
tvåkammarsystemet, en stark och en svagare form. Den starka formen som är mer
sällsynt innebär att båda kammarna ges lika mycket makt vid beslutsfattning. Denna
form resulterar ofta i att konflikter uppstår lätt mellan kammarna, men även till
dödlägen vid beslutsfattande, (Bjurulf u.å).
Den svaga formen innebär att den ena kammaren är starkare (dvs. har tilldelats mer
makt) än den andra. Den första kammaren (den starka) kan hos vissa länder väljas ut
genom val, men det mer förekommande är att den andra kammaren (den svaga) väljer
ut person som skall representera. Den andra kammaren är alltid inom demokratin
folkvald, (Newton & Van Deth, 2010, ss. 78-79).
4.5.2. ENKAMMARSYSTEM.
Enkammarsystemet är uppbyggt på så sätt att man väljer att beslut fattas endast i en
kammare, den andra kammaren som finns i tvåkammarsystemet existerar inte. Detta
system sägs bidra mer till att upprätthålla demokrati i ett land på grund av att de
medlemmar som sitter i kammaren är folkvalda. Dock finns det många som
argumenterar emot enkammarsystemet och menar att den största nackdelen för ett
enkammarsystem är att det inte finns någon möjlighet för beslut och förslag att
diskuteras en andra gång vilket man gör när man har ett tvåkammarsystem, detta
säger man då kan komma att resultera sig i att den lagstiftande församlingen kommer
att fatta förhastade beslut, (Hauge & Harrop, 2010, s. 297).
4.6. FÖRFATTNINGSDOMSTOL.
Författningsdomstolar finns för att tolka konstitutioner och se till att de följs fullt ut
av ledningen då politikerna i ledningen inte skall litas när det handlar om tolkning av
konstitutioner, detta för att de möjligtvis kan komma att hitta vägar runt konstitutioner
och utnyttja för egen vinnings skull. Precis som konstitutioner står över alla lagar, står
författningsdomstolen över alla andra domstolar.
Domare anses vara bäst anpassade för tolkning av konstitutionen och övriga lagar då
de ur ett juridiskt perspektiv skall vara ”neutrala” och självständiga tolkare och
dömare. Verkligheten skiljer sig dock från detta perspektiv, många domare är
korrumperade och därför väljer många länder att avskaffa författningsdomstolar,
10
andra länder väljer dock att undvika korruption genom att garantera domare en
livstidstjänst och höga löner, (Newton, & Van Deth, 2010, ss. 79-80).
Arbetsuppgifterna är inte bara fokuserade på konstitutioner. Många
författningsdomstolar arbetar med att tolka lagar som står under konstitutioner,
hjälper andra domstolar vid behov, samt har möjligheten att agera som rådgivare hos
den lagstiftande församlingen vid utformning av olika lagförslag, (Hauge & Harrop,
2010, s. 253).
5. FORSKNINGSMETODIK.
I detta kapitel presenteras den valda metoden och design för denna uppsats samt en
beskrivning till varför de valdes. I kapitlets senare del presenteras valet av material,
källor samt en källkritisk diskussion.
5.1. METOD & DESIGN.
Ser vi till denna studies syfte och frågeställningar som presenteras i kapitel två, skall
BiH:s konstitution analyseras utifrån teori och forskning om de demokratiska
konstitutionella strukturerna och design. Målet med denna uppsats är att utifrån det
presenterade teoretiska ramverket i kapitel 2 komma fram till huruvida BiH:s
nuvarande konstitution ämnar till att upprätthålla demokrati i landet och föra samman
landets splittrade befolkning. För att kunna uppfylla mitt syfte och mål med denna
uppsats, behöver jag ta hjälp av specifika metoder.
I litteraturen finner man två förekommande metoder som man använder sig utav vid
forskning, den kvantitativa och den kvalitativa metoden. Vilken typ av metod man
använder sig utav beror väldigt mycket på vilken typ utav forskning man har tänkt
bedriva, vad för syfte man har, vilka frågeställningar man skall besvara, etc. Då syftet
med min uppsats är att analysera BiH:s konstitution blir den kvalitativa textanalysen
en passande metod för denna studie.
Den kvalitativa textanalysen innebär att man kommer att genomföra en kritisk och
noggrann läsning av det material som är väsentlig för studiens syfte och mål.
Metoden kvalitativ textanalys har olika typer av inriktningar och den inriktningen som
är bäst lämpad till denna uppsats är ”kritisk granskning”. Enligt teorin innebär denna
inriktning att den lyfter fram olika samhälleliga konflikter och i vilken utsträckning de
lever upp till bestämda normer, (Esiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, 2007
s.239). Denna inriktning passa uppsatsen på så sätt att det teoretiska ramverket syftar
till att analysera och lyfta fram de samhälleliga konflikterna i Bosnien-Hercegovinas
konstitution, exempelvis; lever konstitutionen upp till teorin? Har man lyckats
implementera demokrati i landet?
Inom de olika metoderna finns det dessutom en rad olika typer av design som man
kan använda. Vilken typ av design man använder sig utav beror på precis som under
val av metod, på vilken typ av forskning det är man vill genomföra. Då jag kommer
att studera och analysera Bosnien-Hercegovinas konstitution, innebär det att
uppsatsen kommer falla inom ramen för vad som är en fallstudie. Enligt litteraturen
krävs det jämförelser för att komma fram till slutsatser, (Esiasson et al., 2007, ss.121
11
122), vilket även behövs i denna uppsats och då uppsatsen syftar till en jämförelse
mellan teori med verklighet.
5.2. MATERIAL.
Då denna uppsats är en jämförande fallstudie, kommer materialet att samlas in både
från primär – och sekundärkällor.
En primärkälla innebär att det är en originalkälla, den har inte förts vidare till någon
annan, exempelvis intervjuer, (Kothari, 2004, ss. 95-96). Den enda primärkällan i
denna uppsats är Bosnien-Hercegovinas konstitution, som återfinns i Daytonavtalet,
Annex 4. Det är konstitutionen vi skall analysera och jag anser den vara en
primärkälla då det är grundlagar som alla inblandade parter i fredsförhandlingarna
1995 har kommit överens om. Dessa grundlagar sätter grunden för hur det politiska
styret och organisationen skall se ut i landet och det är konstitutionen som skall
analyseras i denna uppsats.
En sekundärkälla är däremot en primärkälla som har förts vidare av en annan person,
(Kothari, 2004, s. 95), exempelvis nationalencyklopedin eller olika läroböcker. De
sekundärkällor som kommer ligga till grund för denna uppsats är, litteratur,
vetenskapliga artiklar och elektroniska resurser. Sekundärkällorna kommer att
användas främst för det teoretiska ramverket, tidigare forskning och empirin för att ge
läsaren en bättre förståelse för vad konstitutionell demokrati innebär och vad som
ledde till att Bosnien-Hercegovina fick inrätta en ny konstitution i landet.
5.3 VALIDITET & RELIABILITET.
Begreppet validitet har två olika definitioner; begreppsvaliditet och resultatvaliditet.
För att få en god resultatvaliditet behöver begreppsvaliditeten också anses vara god
och reliabiliteten skall vara hög.
Reliabiliteten syftar till förlitlighet och är inte anses inte reliabiliteten hög så måste
man granska tillvägagångssättet och hanteringen av materialet. För att få en hög
reliabilitet så har det varit väldigt viktigt att vara insatt i det material behövs för denna
uppsats (Esiasson et al., 2007, ss. 64-65).
Bristande reliabilitet orsakas framför allt av slumpmässiga fel eller slarvfel under
datainsamling. Då detta arbete inte grundas på statistik, i form av exempelvis
slumpmässig data anses reliabiliteten vara hög inom det området. Denna uppsats har i
stället grundats med kvalitativ datainsamling.
Ett problem som har uppkommit under arbetets gång är litteraturens omfång, detta har
inneburit att avgränsningar ha behövts göras med hänsyn till uppsatsens syfte och
omfång. Reliabiliteten i denna uppsats stärks på så sätt att avgränsningen har inneburit
att endast de allra väsentliga delarna i litteraturen har valts ut till denna uppsats.
Språket i litteraturen är också ett annat problem som är associerat med reliabiliteten.
Då litteraturen har skrivits främst på engelska har det inneburit att översättningar har
behövts göras. När man översätter en text så riskerar man att det uppstår bland annat
tolkningsfel, men all litteratur till denna uppsats har hänvisats i källförteckningen och
för att öka reliabiliteten har materialet granskats flera gånger.
12
Validiteten i sin tur om sambandet mellan den genomförda undersökningen och
undersökningen frågeställning. Tre indikatorer definierar validiteten, den första,
överensstämmelse mellan den teoretiska definitionen och den operationella
indikatorn. Den första indikatorn ökar validiteten i denna uppsats då litteraturen och
Bosnien-Hercegovinas konstitution besvarade frågeställningarna. Den andra
indikatorn är frånvarande av systematiska fel, även hör anser jag validiteten vara hög
då jag har använt olika material för att stryka giltigheten. Den tredje och sista
indikatorn innebär att vi skall fråga oss om vi faktiskt mäter det vi påstås mäta. För att
öka validiteten gällande den sista indikatorn, har jag försökt följa frågeställningarna
och använt material relevant för att kunna genomföra en rätt mätning.
6. JUGOSLAVIENS FALL.
I detta kapitel presenteras bakgrundsfakta till upplösningen av Jugoslavien under
början av 90-talet, strategiska val vid kriget i Bosnien-Hercegovina och
fredsförhandlingarna. Detta med målet att förse läsaren med en förståelse över
situationen i Bosnien-Hercegovina och över de historiska händelser i landet som
möjligen kan ha påverkat utformningen av Daytonavtalet och BiH:s konstitution.
Jugoslavien var känt som det multietniska och multireligiösa landet ett av diktatorn
Josip Broz (Tito). Landet hade sex delrepubliker; Slovenien, Kroatien, Bosnien &
Hercegovina, Serbien, Montenegro och Makedonien samt två stycken autonoma
provinser; Vojvodina och Kosovo, (Nyström u.å).
Tito blev prisad av många för att ha fört samman och hittat en balans mellan
Jugoslaviens folk och delstaterna, (Malcom, 1996, s. 193). Men trots det växte
nationalismen sakta men säkert fram i landets delstater. Det fanns många händelser
skapade nationalismens framväxt mellan 60 – och 70-talet i Jugoslavien.
En av dessa händelser som orsakade en nationalistisk framväxt var decentraliseringen
av Jugoslavien. Tito ville skapa en federal stat, som i slutändan skapade mer problem
än fördelar för landet. Delstaternas strävan efter självständighet växte allt mer.
Nationalismen växte sakta i de olika delstaterna i Jugoslavien, som snabbast i Serbien.
Trots politiska framgångar i Jugoslavien, bland annat dominerade i det
kommunistiska partiet och JNA. En av orsakerna var bland annat Tito inte hade gett
Serbien de territorier som serberna påstod tillhörde dem innan andra världskriget;
Kosovo och Makedonien. Istället valde Tito att göra Makedonien till en egen delstat
och Kosovo till en autonom provins. Detta ansåg de serbiska nationalisterna vara en
stöld och anklagade Tito för att jobba emot Serbien och den serbiska historien då han
inte ändrade på varken Bosniens eller Kroatiens historiska gränser.
Förbudet att skriva och tala om fascister i Jugoslavien var också en av orsakerna till
nationalsimens framväxt enligt litteraturen. Serbiska cetniks ansågs enligt
partisanerna vara fasister då de under andra världskriget samarbetade med bland annat
Tysklands och Italiens nationalistiska regim. Detta förbud medförde att de serbiska
nationalisterna istället började hylla cetniks. Det började skrivas historiska böcker, där
man bland annat hyllade de serbiska cetnikerna. Det medförde att nationalisterna
propagerade emot Tito och menade att hans mål var att försvaga den Serbien som
nation genom att försvaga kulturen och integriteten (Malcom, 1996, ss. 204-206).
13
Förutom den växande nationalismen, började ekonomin i landet dala. Jugoslavien var
på väg mot en djup ekonomisk kris. Inflationen i landet steg, medborgarnas löner blev
allt lägre och levnadsstandarden sjönk. Detta i samband med Sovjetunionens fall
medförde att allt fler blev missnöjda med styret i landet och strävan efter
självständighet ökade i delrepublikerna (Nyström u.å).
Det som höll samman Jugoslavien från en kollaps var det kommunistiska partiet, som
direkt efter Titos död leddes av Ante Markovic och den Jugoslaviska armén (JNA).
Ledningen var däremot väl medveten om att det inte skulle krävas mycket för att
delrepublikerna skall komma att kräva självständighet (Folkuniversitetet, 2005, s. 71).
Slobodan Milosevic tillträdde som Serbiens president 1987, han började driva en mer
nationalistisk politik och ville bland annat centralisera Jugoslavien, (Agrell, Dulic &
Sjöberg u.å). Han nekade även Slovenien och Kroatiens förslag på en så kallad
”asymmetrisk federalism” som innebär att delrepublikerna får autonomi och därmed
själva avgöra i hur stor utsträckning de vill ingå i federationen (Malcom, 1996 s. 215).
Förutom att driva på idén om centralisering började Milosevic även ändra på den
Jugoslaviska konstitutionen och tog Vojvodina och Kosovo som innan var autonoma
provinser under Serbisk ledning, (Nyström u.å). Dessa handlingar från Milosevics
sida ledde till att strävan om självständighet blev allt större i Slovenien och Kroatien.
Både Slovenien och Kroatien höll en folkomröstning om självständighet; en
omröstning där 92 % av rösterna i Kroatien och 90 % av rösterna i Slovenien var för
att länderna skulle dra sig ur Jugoslavien. Den 25e juni, 1991 utropade sig både
Kroatien och Slovenien självständiga (Nyström u.å). Dagen efter
självständighetsförklaringen intågade JNA, som dominerades av Serbien in i
Slovenien för att med våld hålla kvar länderna inom Jugoslavien, (Folkuniversitetet,
2005, s. 71).
Kriget mellan Jugoslavien och Slovenien pågick i tio dagar innan man med hjälp av
EU förhandlade snabbt om en kompromiss som eventuellt ledde till fred. (FOTNOT=
För Kroatien blev situationen sämre, JNA:s beväpnade styrkor fortsatte från
Slovenien till Kroatien. Kroatien lyckades tillsammans med FN, komma fram till en
kompromiss med Jugoslavien och därmed lyckas skapa fred mellan länderna. Dock
blev resultatet av kriget förödande; ca 20 000 personer dödades av JNA (Nyström
u.å).
6.1 FRÅN KRIG TILL DAYTONAVTAL.
Bosnien-Hercegovina som innan upplösningen av Jugoslavien var mer än villig att
förhandla fram olika lösningar (Agrell, Dulic & Sjöberg u.å). för att rädda landet stod
inför två val nu; Att fortsätta vara en delrepublik i Jugoslavien, vilket innebär att
landet skulle domineras av Serber och drivas med en Serbisk ledning, eller att bli
självständig; som ur Serbernas och Bosnienserbernas perspektiv skulle innebära att de
serber som bor i Bosnien skulle utgöra en minoritet och domineras samt ledas av
Bosnisk muslimsk ledning, (Cousens, Kumar, Chetan, 2001, s.118).
Precis som i Kroatien och Slovenien, hölls det under 1992 en folkomröstning i BiH
angående självständighet. Majoriteten av befolkningen röstade för förslaget om ett
14
självständigt BiH och i april samma år utropade sig landet självständigt, (Keane,
2002, s.66).
Kort efter erkännandet började de Bosnierserber som bodde i landet tillsammans med
JNA anfalla inom BiH:s gränser.I tre och ett halvt år kämpade BiH emot på två
fronter; den första som var de Bosnienserber som med stöd och tillgångar från Serbien
kämpade med att rensa stora territorier av BiH för att senare göra det till en Serbisk
republik. Den andra var kroaterna, främst Bosnienkroater som under 1993 även dem
började med stöd från Kroatien att ta över territorier i de centrala och södra delarna av
BiH, (Cousens, Kumar, Chetan, 2001 s.119).
Kriget blev känt som det mest brutala inbördeskriget i modern historia, det
genomfördes etniska rensningar i landet och tvångsförflyttning av BiH:s
civilbefolkning, (Agrell, Dulic & Sjöberg u.å). Av BiH 4,4 miljoner medborgare
fördrevs ca 2 miljoner människor ut ur landet och det är beräknat att runt 300 000 är
antingen döda eller saknas, (Keane, 2002, s.69).
Kriget resulterade även i att den ekonomiska infrastrukturen i landet kollapsade
nästan helt, (Cousens, Kumar, Chetan, 2001 s.119).
Orsakerna till kriget är omdebatterade. Men en viktig punkt som startade kriget var
bland annat nationalismen som propagerades av Milosevic och Kroatiens president
Franjo Tudjman. En viktig strategi från Serbiens sida var bland annat till att vända det
serbiska folket i BiH mot sina muslimska grannar. Detta steg hade förberetts lång
innan krigen. Man hade genom media varnat den serbiska befolkningen för en attack
från kroatiska och muslimska radikaler och gav civila vapen för att skydda sig. Man
hade använt sig av media och visat autentiska videoklipp och foton från händelserna
som utspelade sig i Kroatien, på så sätt lyckades man ändra den Serbiska och
Bosnienserbiska befolkningens tankar om deras grannar, (Malcom, 1996 s. 237).
De internationella organisationerna och många andra länders politiska aktörer har
varit inblandade i kriget sedan 1991. De fanns till där för att komma överens om olika
fredsförhandlingar mellan parterna. I kriget skulle de internationella organisationerna
som exempelvis FN, skydda, men hålla sig neutrala i kriget, vilket innebär att de
endast tar till våld om de själva blir anfallna.
Fram mot början av 1995 började däremot de internationella parterna att ändra sin
neutrala position och inställning i kriget. Man insåg att det nästintill var omöjligt att
skapa fredsförhandlingar då man inte kunde komma överrens om hur dessa fredsavtal
skull utformas och man ville få ett slut på kriget. Man lyckades slutligen enas om att
våld skulle tas till i Jugoslavien för att kunna möjliggöra och sätta igång
fredsförhandlingarna mellan parterna, (Cousens, 2001, ss.21-22).
Kriget ledde mott sitt slut under november 1995, då ledarna för de deltagande
länderna (Bosnien, Serbien som var dåvarande Jugoslavien och Kroatien) i Dayton,
USA förhandlade fram en fredsplan tillsammans med USA:s chefsförhandlare.
Avtalet undertecknades i december samma år, (Agrell, Dulic u.å).
Man enades om att målet med Daytonavtalet var att skapa fred samtidigt som man
skulle skapa en stabil stat. Det andra målet att skapa en stabil stat skulle enligt
Daytonavtalets genom demokratisering av landet. Man inrättade en ny konstitution
som innebar att landet skulle införa fria val, genomföra en ny politisk organisation
15
och styra landet med respekt för de mänskliga rättigheterna och med respekt för de tre
etniciteterna, (Agrell, Dulic u.å).
7. BOSNIEN-HERCEGOVINAS KONSTITUTION.
I detta kapitel kommer Bosnien-Hercegovinas konstitution att presenteras och utifrån
detta kapitel kommer analysen och jämförelsen av konstitutionen till det teoretiska
ramverket om konstitutionell demokrati som presenteras i kapitel 2.
Bosnien och Hercegovinas konstitution ingår i Daytonavtalet, i annex 4. Den första
artikeln behandlar BiH som ett land, det vill säga att BiH skall kännetecknas som en
demokratisk stat där man arbetar under lagarna och har fria och allmänna val.
I konstitutionen beskrivs det även att BiH är uppdelad i två entiteter, där
”Federationen Bosnien och Hercegovina” skall representera 51 % av BiH:s
territorium och ”Den Serbiska Republiken” som skall representera resterande 41 % av
landets territorium, (Office of High Representative, 1995, Annex 4).
7.1. ARTIKEL III; ANSVARSFÖRDELNING & RELATIONER.
I konstitutionen har man delat upp ansvar och relationen mellan BiH:s institutioner
och entiteterna. Det gemensamma ansvaret som institutionerna och entiteterna har är
att följa konstitutionen fullt ut och att applicera de generella principerna om
internationella lagarna till BiH:s lagar.
7.1.1. INSTITUTIONERNA.
Enligt konstitutionen kommer BiH:s institutioner att ansvara över egen finansiering
av institutionerna, utrikespolitiken, utrikes handelspolitik samt tullpolitik. Dessutom
har institutionerna fått ansvara över monetärpolitiken, flykting – och asylpolitik och
en internationell samt gemensam brottsbekämpning i samarbete med interpol mellan
de båda entiteterna FBiH och RS. Slutligen ansvarar institutionerna över
flygtrafikkontroll, reglering av gemensamma transporter mellan entiteterna och
driftunderhållning av gemensamma och internationella kommunikationsanläggningar.
Hur arbetsuppgifterna och makdelningen görs för dessa institutioner beskrivs inte i
konstitutionen, man har i stället gett entiteterna friheten att själva ta hand om och
anvisa institutionerna.
7.1.2. ENTITETERNA.
Entiteterna skall då enligt konstitutionen ansvara över egna samarbeten med
grannländerna. Samarbeten och förbindelser med grannländerna är tillåtet om det
enligt konstitutionen ser till BiH:s suveränitet och landets territoriella integritet.
Entiteterna har även rätten att ingå i olika avtal med andra stater och internationella
organisationer, dock endas när ett samtycke ges från den parlamentariska
församlingen. Konstitutionen ger dessutom en frihet till att stifta lagar krig specifika
som entiteterna kan gå med på utan att be om samtycke från församlingen.
Det är båda entiteternas ansvar att ge all hjälp som är nödvändig till landet för att göra
det möjligt att upprätthålla de internationella förpliktelser som landet har. Den entitet
som vid exempelvis drar på sig olika finansiella förpliktelser, skall ansvara för dessa
själv om de inte har tillåtits av den andra entiteten. Ansvarigheten gäller däremot båda
16
entiteterna om förpliktelsen innebär ett fortsatt medlemskap i en internationell
organisation.
Båda entiteternas ansvar blir att jobba för en säker miljö och säkerhet för hela staten.
Detta innebär att båda entiteterna skall jobba med brottsbekämpning enligt
internationella standarder och enligt de grundläggande friheterna som presenteras
konstitutionens artikel II (mänskliga rättigheter och friheter).
Presidentrådet får friheten att underlätta den gemensamma samverkan mellan
entiteterna, denna frihet gäller endast de områden som är utanför entiteternas ansvar
som presenteras ovan. Denna frihet gäller endast då båda entiteterna ger ett samtycke.
7.1.3. KOMPLETTERANDE ANSVAR.
Ytterligare ansvar har adderats till konstitutionen, bland annat att BiH skall ansvara
över det entiteterna kommer överens över angående områdena som presenteras i
Daytonavtalets Annex 5 – annex 8. BiH skall även ansvara över de områden och
frågor som är viktiga för att upprätthålla landets territoriella integritet, suveränitet och
den politiska självständigheten. Dessutom får BiH rätten att skapa nya institutioner
om de ansvarigheterna som har delats ut inte hinns med.
7.2. ARTIKEL IV; DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN
(PARLAMENTET).
Den lagstiftande församlingen i BiH skall enligt konstitutionen bestå utav två
kammare; konstitutionen definierar dessa som ”The House of Peoples” (andra
kammaren) och ”The House of Representatives” (Första kammaren).
The House of Representatives – Den första kammaren skall bestå utav 42 stycken
delegater, dessa skall vara direktvalda av folket genom val och enligt de vallagar som
antas och utvecklas av den parlamentariska församlingen.
För att ett förslag skall gå igenom i den första kammaren krävs det samtycke från
majoriteten av delegaterna (majoritetsprincipen).
Presidentrådet har rätten enligt konstitutionen att upplösa den första kammaren, men
då krävs det ett samtycke från majoriteten av delegaterna i den första kammaren, eller
minst 2 bosnier, 2 kroater och 2 serber. Den första kammaren har även makten att
upplösa sig själv med samtycke från majoriteten av delegaterna.
The House of Peoples – Den andra kammaren skall bestå utav 15 stycken delegater
som väljs ut från den första kammaren. 2/3 av dessa skall representera FBiH (fem
kroater och fem bosnier) och 1/3 av dessa skall representera RS (fem serber).
För att ett beslut från den första kammaren skall gå igenom i den andra kammaren
behövs det vara minst nio delegater närvarande för att beslutet skall bli giltigt. Det
krävs då att dessa nio delegater skall bestå utav tre bosnier, tre kroater och tre serber.
17
7.2.1. BESLUTSFATTANDE.
Båda kammarna skall inom 30 dagar efter val samlas i Sarajevo och rösta igenom den
arbetsordning och de regler som kammarna skall följa. Dessutom skall de välja fram
ord – och viceordförande för församlingen; det skall vara tre stycken ordföranden; en
serb, en kroat och en bosnier. Positionen som ordförande skall rotera mellan de tre
valda medlemmarna.
All lagstiftning måste godkännas av båda kammarna för att kunna stiftas och alla
förslag skall röstas med majoritetsprincipen, det vill säga att det förlaget som får flest
”Ja” – röster går igenom. Alla de lagar som stiftas träder inte i kraft förrän de har
publicerats. Det är delegaternas ansvar att se till att majoriteten skall bestå utav minst
1/3 delegater från vardera entitet för att beslutet skall anses vara giltigt. Om beslutet
blir ogiltigt kommer ord – och viceordföranden samlas för att diskutera beslutet.
Händer det att diskussionen leder till ett dödläge, det vill säga om man är oense om
beslutets giltighet så skall en ny röstning genomföras.
Om ett förslag som har röstats igenom ses som kränkande mot det bosniska, kroatiska
eller det serbiska folket kan det avböjas av den grupp som förslaget berör. Om
majoriteten av någon grupp nekar till denna avböjning måste ordförandet för den
första kammaren sammankalla till ett måste för att lösa problemet. I mötet skall en
representant från varje grupp närvara, händer det att problemet inte löses inom fem
dagar så skall det tas vidare till författningsdomstolen för granskning.
Det är båda kammarnas ansvar att utföra och publicera dagordningar vid möten och
beslutsfattande; dessa sparas i enlighet med församlingens regler. Delegaterna skall
inte heller hållas straff – eller civilrättsligt ansvariga för de handlingar som faller
inom ramen för de uppgifter de har inom den parlamentariska församlingen.
7.2.2. ANSVARSFÖRDELNING.
Den parlamentariska församlingen skall enligt konstitutionen ansvara för att stifta de
lagar som gör det möjligt att implementera presidentrådets beslut och för att ordna
upp församlingens uppgifter.
Församlingen ansvarar även för att besluta om hur stor inkomstmängden och vilka
inkomstkällor som behövs för BiH:s institutioner och för de internationella plikterna
som landet har. De har även till uppgift att gå igenom och ta beslut gällande
institutionernas budget som presenteras av institutionerna.
7.3. ARTIKEL V; PRESIDENTRÅDET.
Presidentrådet skall enligt konstitutionen bestå utav tre medlemmar; en bosnier, en
kroat (dessa två representerar FBiH) och serb (som representerar RS); dessa tre skall
vara BiH:s presidenter. Presidenterna är precis som den första kammaren direktvald
genom val och mandatperioden skall vara fyra år.
7.3.1. BESLUTSFATTANDE.
Presidenterna skall genom konsensus besluta och forma de regler som gäller deras
arbetsuppgifter. En av presidenterna skall dessutom väljas till ordförande för
presidentrådet, hur detta beslut tas kommer att bestämmas av den parlamentariska
församlingen.
18
Presidenternas uppgift blir att sträva efter att anpassa och fatta beslut genom
konsensus. Händer det att någon utav medlemmarna i presidentrådet sätter sig emot
ett förslag eller ett beslut, exempelvis om det stridet mot entiteterna eller mot en
specifik folkgrupp har medlemmen rätt att överklaga.
Sker överklagan från den serbiske presidenten, måste han/hon ta upp det i RS
nationella församling. Sker en överklagan av den bosniska eller den kroatiska skall
det tas upp med delegaterna för respektive grupp i den första kammaren. För att
beslutet skall stoppas behöver överklagan få ett godkännande av 2/3 av de berörda.
7.3.2. ANSVARSFÖRDELNING.
Presidentrådet skall enligt konstitutionen ansvara över förvaltningen av BiH:s
utrikespolitik. Deras uppgift blir dessutom att utse ambassadörer och andra
internationella representanter. 2/3 av dessa skall utses från FBiH och 1/3 skall utses
från RS.
Presidentrådet skall representera BiH och samverka i olika sammanhang, men även i
internationella och Europeiska organisationer samt icke-statliga organisationer. Det är
även rådets ansvar att ansöka om medlemskap i olika internationella institutioner och
organisationer.
Alla förhandlingar och fördömningar om olika förhandlingar från presidentrådet skall
ske med samtycke från den parlamentariska församlingen. Rådet skall även se till att
beslut och lagar som fattats av den parlamentariska församlingen utförs.
Presidentrådet skall utforma och föreslå en årlig budget för den parlamentariska
församlingen, även utgiftsrapporter skall lämnas in till den parlamentariska
församlingen; årligen och vid efterfrågan.
7.3.3. MINISTERRÅDET.
Presidentrådets uppgift blir att nominera en ordförande för ministerrådet till den andra
kammaren. Ges ett samtycke så får den nominerande tjänstgöra som ordförande.
Ordförandets uppgift blir då att först nominera ministrar och en viceordförande till
BiH:s institutioner, och dessa måste först få ett godkännande av den första kammaren.
2/3 av dessa ministrar skall komma från FBiH och 1/3 skall komma från RS.
Ministerrådets uppgifter blir att utföra politik och andra uppgifter som anges i annex4;
artikel III, dessutom att rapportera till den parlamentariska församlingen.
Ministerrådet kan upplösas, då vid röstning i den parlamentariska församlingen, om
de anser sig sakna förtroende för rådet.
7.3.4. UTSKOTT.
Alla tre medlemmar i presidentrådet skall enligt konstitutionen och med hänsyn till
styret ha en egen auktoritet över de beväpnade styrkorna. Dock innebär det dessutom
att entiteterna inte under några omständigheter får hota eller använda våld mot
varandra. De beväpnade styrkorna får inte heller vara nära eller gränsen mellan
entiteterna utan tillåtelse från presidentrådet och den parlamentariska församlingen.
Styrkorna måste agera med hänsyn till BiH:s territoriella integritet och suveränitet.
19
Presidentrådet skall tillsammans bilda ett utskott som tar hand om militanta frågor,
med målet att uppnå samverkan kring försvarspolitik samt andra militanta ärenden.
De skall dessutom utse ytterligare medlemmar till utskottet.
7.4. ARTIKEL VI; FÖRFATTNINGSDOMSTOLEN.
BiH:s författningsdomstol skall enligt konstitutioen bestå utav nio medlemmar; fyra
av dessa skall väljas ut från FBiH:s första kammare; två skall väljas ut från den
nationella församlingen i RS och de resterande tre medlemmarna skall presidenten för
den Europeiska domstolen, tillsammans med presidentrådet väljas ut. De tre domare
som väljs ut från den Europeiska domstolen får inte vara medborgare i BiH eller
medborgare i någon av grannländerna.
Konstitutionens krav på domarna är att de skall utmärka en hög moral och sitta vid
posten till 70-års ålder, såvida de inte avgår själva eller blir avsatta från tjänsten på
grund av olika specifika anledningar. Skall en domare bli avsatt måste det ske genom
konsensus mellan de andra domarna.
7.4.1. BESLUTSFATTNING.
Författningsdomstolen skall genom majoritetsprincipen fatta beslut för att besluten
skall anses vara giltiga. Författningsdomstolen skall även komma överens om egna
regler gällande arbetsuppgifter och arbetsordning i domstolen, dessa regler måste
enligt konstitutionen innehålla uppgifter om offentliga handlingar och rättegångar.
Domarna måste även enligt lag motivera väl alla de beslut som de fattar.
7.4.2. ANSVARSOMRÅDEN.
Det största ansvaret som författningsdomstolen har är att upprätthålla konstitutionen,
tyda den och se till att den följs. Domstolen skall även få ta hand om olika tvister som
kan tänkas uppstå inom ramen för tolkning och följning av konstitutionen, samt tvister
som kan uppkomma mellan entiteterna, i BiH och mellan institutionerna. Tvisterna
som uppstår får endast hänvisas till domstolen av medlemmarna i presidentrådet och
av den parlamentariska församlingens ord- och viceordförande för kammarna och för
ministerrådet samt av minst 1/4 av medlemmarna i den parlamentariska församlingen.
Domstolens andra uppgift blir att granska entiteters samarbeten med BiH:s
grannländer och se till att samarbetet sker överensstämmer med konstitutionens lagar
om ett samarbete samt se till att entiteternas egna lagar stiftas i enlighet med
konstitutionen.
Författningsdomstolen kan även agera som en appellationsdomstol gällande frågor
och tvister som uppstår under konstitutionen och följa upp dessa med andra domstolar
i BiH.
Författningsdomstolen skall stå över alla domstolar i BiH enligt konstitutionen; detta
ger författningsdomstolen en behörighet till att ta hand om frågor, beslut och andra
ärenden där det behövs tolkning och bestämning av giltighet av lagar som har stiftats i
enlighet med konstitutionen.
20
Slutligen skall författningsdomstolen vara den sista avgöraren för beslut och förslag
vilket innebär att det domstolen kommer överens om skall vara bindande.
8. ANALYS.
I detta kapitel jämför vi och analyserar Bosnien-Hercegovinas konstitution som
presenterades i föregående kapitel med det teoretiska ramverket och den tidigare
forskningen som presenterades i kapitel 3 och 4. Målet med detta kapitel är att
besvara den sista frågeställningen för denna uppsats och komma fram till de orsaker
som kan påverka Bosnien-Hercegovinas demokratiska framtid.
8.1. ENTITETERNAS ANSVARSFÖRDELNING.
Om vi jämför BiH:s konstitution med det teoretiska ramverket så kan vi se att
konstitutionen i BiH skiljer sig ganska mycket, men det är viktigt att komma ihåg,
som sagt innan i uppsatsen, att alla konstitutioner ser olika ut.
Om vi börjar med ansvarsfördelningen mellan institutionerna, så nämns det inte i
litteraturen om hur stater bör dela upp ansvaret mellan olika institutioner, men
däremot talar Arend Lijphart, statsvetaren som studerar plurala samhällen om att dela
upp makten så mycket som möjligt för att alla dominerande etniska grupperna skall få
ansvara över sitt egna.
Maktdelning i detta fall innebär inte endast maktdelning inom det exekutiva och den
lagstiftande församlingen. Man har i konstitutionen delat upp institutionerna också,
där FBiH och RS har sina egna institutioner som de ansvarar över. Då båda entiteterna
har likadana institutioner uppfyller dessutom kraven på gruppautonomi och möjliggör
det för grupperna att utföra egna interna affärer. Dock kan det komma att dela upp
landet ännu mer, med tanke på att grupperna då inte samarbetar vid de olika
ansvarsområdena.
En annan nackdel är uppdelningen i entiteter, då att BiH har delats upp i FBiH och
RS. Anledningen till varför entiteterna anses vara en nackdel är att klyftorna kan
tänkas bli djupare i landet. Om man ser till historien och kriget mellan 1990 och 1995
så var de strategiska dragen från Serbiens sida att kategorisera Jugoslaviens
befolkning etniskt, det vill säga att man endast kunde se sig själv som en Serb, Kroat
eller Bosnier, fast man än exempelvis var född och medborgare i Bosnien. Då den
etniska kategoriseringen fortfarande finns i landet innebär det att medborgarna
kommer att bo där de känner att de hör till. Detta innebär att entiteterna kommer bli
allt mer homogena, vilket leder till att gränserna blir allt skarpare och samarbetet
mellan de etniska grupperna kommer att minska.
Konstitutionen har även gett vardera entitet friheten till att samarbeta med bland annat
grannländerna, vilket också kan anses minska viljan till samarbete mellan entiteterna,
detta då entiteterna får rätten till gruppautonomi genom konstitutionen och att de inte
får blanda sig i varandras interna affärer. Alla affärer och autonomin skall ses över
och lagar skall följas fullt ut, men det betyder inte att någon av entiteterna kan gå runt
lagen, finns det inget gemensamt samarbete så kan man inte heller veta om lagar följs
eller inte.
21
8.2. DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN.
Den lagstiftande församlingen är parlamenetet/regeringen. Då Bosnien-Hercegovina
är en federal stat, innebär det att landets parlament består av två stycken kammare.
Den första kammaren vars medlemmar är direktvalda av BiH:s medborgare och den
andra kammaren vars medlemmar väljs av medlemmarna i den första kammaren.
Kammarsystemet liknar till stor del den som presenteras i det teoretiska ramverket, en
stor skillnad är dock att medlemssätena i kammarna har delats upp mellan BiH:s tre
dominerande etniciteter: Bosnijaker, Kroater och Serber. Beslutsfattandet i BiH:s
parlament blir giltigt endast när majoriteten av alla etniciteters representanter finns
närvarande, enligt konstitutionen.
I det teoretiska ramverket förekommer det inte detaljerat om hur beslutsfattning skall
ske, återigen är det någonting som anpassas för varje land. Däremot ser vi mer
likheter mellan Lijpharts teorier i ”constitutional design for divided societies” och
BiH:s lagstiftande församling, detta då BiH anses vara ett pluralt samhälle med dess
dominerande etniska grupper.
Lijpharts teorier bygger på att den statliga makten skall delas upp i alla områden, då
också den lagstiftande församlingen. Det som kan tänkas vara negativt vid en
uppdelning av den lagstiftande församlingen är att olika frågor eller olika beslut kan
komma att skjutas upp. Med detta menar jag att det finns möjlighet att någon av dessa
etniska grupper väljer att inte delta vid beslutsfattandet då de inte vill få igenom ett
lagförslag eller delta vid diskussion i vissa frågor. Sådana beteenden kan leda till
dödlägen, det vill säga att man inte når några framsteg eller till överklaganden som
måste diskuteras tillsammans med förvaltningsdomstolen och ordförandena, vilket
resulterar i att man skjuter upp politiken och framgången i landet.
8.3. PRESIDENTRÅDET.
Parlamentet i BiH är uppbyggt enligt det parlamentariska systemet som redogörs i
litteratur om olika politiska beslutsfattande system. Parlamentet består utav två
kammare, men en viss skillnad finns jämfört med det teoretiska ramverket, vilket är
att man har delat upp sätena i de två kammarna mellan BiH:s tre dominerande etniska
grupper. Förutom denna uppdelning så har konstitutionen dessutom delat upp den
exekutiva posten, det skall vara tre presidenter som skall leda och representerar de tre
etniska grupperna och inte en president som det vanligtvis brukar vara.
En uppdelning av den exekutiva posten hör även till Lijpharts teorier, han föreslår att
den posten skall styras gemensamt. Presidenterna i BiH har inte lika mycket makt,
deras uppgifter är att utse en ord- och viceordförande som i sin tur skall utse ministrar
till institutionerna. Att presidenterna inte får mycket makt anser Lijphart vara bra,
dock anser jag att makten kan komma att utnyttjas av presidenterna ifall de väljer ord
– och viceordförande för egen vinnings skull.
Förutom att välja ut ordföranden har konstitutionen tilldelat presidenterna ansvaret
över BiH:s försvarsmakt. Försvarsmakten är inte ett gemensamt ansvar då man också
har delat upp denna mellan entiteterna. Varför man har valt att dela upp
försvarsmakten motiveras inte i konstitutionen, men däremot för att bidra till ett ökat
samarbete utgör presidenterna ett eget utskott där de tillsammans arbetar kring frågor
rörande försvarsmakten.
22
Då det inte finns någon motivering rörande uppdelningen, kan vi endast anta att det är
för man har valt att dela upp alla poster och institutioner. Frågan är huruvida
nödvändigt det är att dela upp försvarsmakten då man ändå måste samarbeta. Det
negativa är att vid seriösa konflikter mellan entiteterna eller grupperna kan
försvarsmakten påverka dessa konflikter till det värre. Dessutom kan vardera entitet
gå runt lagen igen och utnyttja gruppautonomi till sin fördel, då genom att inleda
samarbeten med grannländerna rörande försvarsmakten.
Om man ser till vilka omständigheter konstitutionen uppkom så kan man förstå varför
man har valt att dela upp den exekutiva posten. Däremot så anser jag att det även hade
fungerat om man endast hade en president eller premiärminister med makten att bara
se till att arbeten i den lagstiftande församlingen följs och att lagförslag som går
igenom verkställs.
8.4. FÖRFATTNINGSDOMSTOLEN.
I demokratiska stater är det ofta den lagstiftande församlingen, alltså parlamentet med
andra ord som skall vara ansvarig för att tolka lagarna, men i BiH:s fall kommer detta
inte att fungera. BiH:s författningsdomstol är uppbyggd till en stor del utifrån det som
beskrivs i det teoretiska ramverket, med uppgift att tolka de konstitutionella lagarna
och se till så att de följs fullt ut. Däremot så skiljer sig författningsdomstolen i BiH
lite när det gäller domarposten och val av domare. Då BiH:s makt har delats upp för
att gynna de etniciteter i landet så kommer även valet av författningsdomstolens
domare att delas upp.
Domare är dock inte alltid personer att lita på då de inte alltid kan vara politiskt eller
ideologimässigt neutrala och då man ser till BiH:s historia, med krig och nationalism
bland de etniska grupperna kan vi verkligen inte garantera att neutrala domare
kommer att väljas fram. Detta innebär då att det kan komma att göras tre olika
tolkningar av konstitutionen, vilket inte gynnar demokratin i landet. För att förhindra
att detta skall ske har man valt att ha med en till domare från den Europeiska
domstolen som skall se till att arbetsuppgifterna i styret skall utföras på ett korrekt
sätt, på så sätt stabiliserar man dessutom demokratin i landet.
8.5. ETNICITET I KONSTITUTIONEN.
Etnicitet är ett väldigt viktigt och förekommande ord i BiH:s konstitutions alla
artiklar, man talar om Bosnier, Serber och Kroater. Fastän de politiska aktörerna
under utformningen av Daytonavtalet kommit överens om att det officiella namnet för
landet skall vara Bosnien-Hercegovina och att landets medborgare skall vara och
kallas för ”Bosnier” talar man om etniciteter.
När man i konstitutionen förklarar hur organisationen skall gå till och hur styret skall
se ut tar man upp etniciteter. Det är Bosnier, Kroater och Serber som skall
representera Bosnien-Hercegovinas styre och givetvis om vi ser till BiH historia så
kan vi förstå varför man har med etniciteter i konstitutionen däremot kan vi ställa oss
frågan; vad definierar dessa etniciteter? Är det namn, religion, födelseort, land eller
medborgarskap i grannländerna? Vad är det som definierar en Kroat och vad är det
som definierar en Bosnier? Kan en person med katolsk religionstillhörighet som under
kriget skulle definieras som en ”Kroat” se sig själv som en ”Bosnier”? Vad händer
med minoritetsgrupperna? Skall en person som exempelvis har en judisk
religionstillhörighet se sig själv som en Bosnier eller är det bara muslimerna som får
det? Vilken etnicitet tilldelar konstitutionen den personen om han/hon skulle vilja
23
vara en aktiv politiker? Hur ser konstitutionen på invandrare som skulle vilja vara
politiskt aktiva? Vilken etnicitet skall de tillhöra?
De etniska definitionerna på vem som skall styra landet ger med andra ord ingen plats
åt andra etniciteter och minoriteter i landet. Hur man väljer att identifiera sig själv kan
även ligga bakom fortsatta konflikter i samhället och även i styret och det är just
definitionen som kan tänkas orsaka problem med att upprätthålla en demokratisk stat.
Givetvis skall man både etiskt och som ett demokratiskt land respektera människan
och dess val även när det gäller att definiera sig själv efter en etnisk bakgrund.
Däremot om man delar upp styrelseskicket i landet efter etniska grupper så kommer
människor att känna att de tillhör dessa grupper. Att tillhöra olika etniska grupper
innebär i sin tur att dessa människor kommer att flytta dit de hör ”hemma”, det vill
säga med andra som har samma tillhörighet. För BiH innebär detta att landets gränser
kommer bli allt djupare, provinserna kommer bli allt mer heterogena och i stället för
att föra samman landet kommer man då splittra det ännu mer med risk för att
nationalismen som fanns både innan och under kriget utvecklas ännu mer.
24
9. SLUTSATS.
Orsakerna till kriget i Bosnien-Hercegovina mellan åren 1990 och 1995 har inte
fastställts än, fast det än har gått 18 år sedan kriget tog slut. Vi kan dock utifrån den
historia vi har läst från den tiden och innan, under Titos regim ändå konstatera att
nationalism och maktgirighet var en av de bakomliggande orsakerna. Milosevic och
hans styre under Jugoslaviens sista år påverkade tankestrukturen hos den etniskt
blandade befolkningen i Bosnien-Hercegovina.
Vid fredsförhandlingarna i Dayton 1995 skapades Bosnien-Hercegovinas nya
konstitution med målet att skapa fred och föra samman de tre stridande parterna i
landet. 18 år har gått sedan fredsförhandlingarna och konstitutionen har trätt i kraft,
men har den uppfyllt sina mål?
Vi kan dra slutsatsen att konstitutionen till en stor del är uppbyggd enligt de strukturer
som beskrivs i litteraturen, dock skiljer den sig lite då man anser BiH vara ett pluralt
samhälle med tre dominerande etniska grupper. Att ha ett pluralt samhälle innebär att
man enligt teoretiker måste gynna de etniska grupperna och det har man gjort i BiH
genom att dela upp statens makt.
Den stora problematiken som har uppkommit i denna uppsats är etnicitet, detta då det
i konstitutionen talas väldigt mycket om vem som skall få sitta vid makten i BosnienHercegovina. Men vem och vad är det som egentligen definierar dessa etniska
grupper?
Vi kan konstatera utifrån jämförelse mellan det teoretiska ramverket och BiH:s
historia att fredsförhandlarna under den tiden la mycket fokus på hur ett styre skulle
göra alla tre grupperna samtidigt, i stället för att utforma en konstitution som inte är
nationalistiskt grundad utan mer demokratisk.
En fördel med konstitutioner är att de kan ändras, visserligen tar det en väldigt lång
tid att ändra en konstitution då processen är väldigt krävande, men då den etniska
identifieringen ökar gränsarna i landet. För vidare forskning skulle en analys på hur
en ändring av konstitutionen kan tänkas föra samman folket i BiH.
Ett annat förslag på vidare forskning är en analys av etnicitet och identifieringen i
BiH. Hur kan man sudda ut de etniska skiljelinjerna och föra samman folket politiskt?
25
KÄLLHÄNVISNING
TRYCKTA KÄLLOR
Arend Lijphart. 2004. Constitutional design for divided societies. Journal of
Democracy 15(2), pp. 96-109, p. 97
Arend Lijphart, 2002. Parliamentary versus Presidential government. Oxford
Chandler, Richard, 2000. Bosnia – Faking democracy after Dayton.London,2nd ed.
England: Pluto Press
Cousens, Elisabets M. & Cater, K. Charles, 2000. Toward peace in Bosnia.
Implementering the Dayton Accords. London: Boulder
Cousens Elizabeth M. Kumar, Chetan, 2001. Peacebuilding as Politics – Cultivating
peace in fragile societies. Lynne Reinner Publishers inc.
Folkuniversitetet, 2005. Daytonavtalet - mönster eller moster? Röster om Balkan
1995-2005. Folkuniversitetet.
Horowitz, Donald, L., 2002. “Constitutional Design: Proposals versus Processes”, i
“The Architecture of Democracy: Constitutional Desgn, Conflict Management, and
Democracy”. Andrew Reynolds ed. Oxford: Oxford University Press.
Keane, Rory, 2002. Reconstituting sovereignty. Post-Dayton Bosnia uncovered.
England: Ashgate
Kothari, C.R., 2004. Research Methodology: methods & teqniques. 2nd ed. New
Dehli: New Age International
Linde, Jonas,Ekman, Joakim, 2006. Demokratiseringsprocesser: Teoretiska
ansatser och empiriska studier. Lund: Studentlitteratur.
Malcolm, Noel, 1996. Bosnia: a Short History. London: Paperac.
Newton, Kenneth, Van Deth, Jan W., 2010. Foundations of Comparative Politics 2nd
ed. Cambridge University press
Peter Esaiasson, Miakel Gilljam, Henrik Oscarsson, Lena Wängnerud, 2008.
Metodpraktikan, konsten att studera samhälle, individ och marknad. Visby
Smith
Eivind,
Petersson
Olof,
2004.
”Konstitutionell
Demokrati”,
SNS
förlag.
Hauge, Rod, Harrop, Martin, 2010. Comparative government and politics – An
introduction, 8th ed. Palgrave Macmillan
26
ELEKTRONISKA KÄLLOR
Agrell Wilhem, Dulic Tomislav, (2013). Daytonavtalet. Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/jugoslaviska-krigen/daytonavtalet [2013-08-20]
Agrell Wilhem, Dulic Tomislav, Sjöberg Hans (2013). Jugoslaviska krigen.
Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/lang/jugoslaviskakrigen [2013-08-20]
Bjuruluf Bo (2013). Tvåkammarsystemet. Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/lang/tv%C3%A5kammarsystem [2013-08-20]
Carrfors Leif (2010). Allt värre i forna jugoslavien 15 år efter daytonavtalet.
Värmlands folkblad [2010-11-24]
Nyström Kenneth (2013). Jugoslavien – Socialistiska Förbundsrepubliken
Jugoslavien. Nationalencyklopedin.
http://ne.se/jugoslavien/socialistiska-förbundsrepubliken-jugoslavien-1943-91 [201308-20]
Office of High Representative (1995). Daytonavtalet
http://www.ohr.int/dpa/default.asp?content_id=380
Office of High Representative (1995). Bosnien-Hercegovinas konstitution, annex 4:
http://www.ohr.int/dpa/default.asp?content_id=372
27