INLEDNING .......................................................................................................................... 1
BAKGRUND ......................................................................................................................... 2
Invandring i Sverige genom tiderna ................................................................................................................... 2
Familjen som stöd och hinder ............................................................................................................................ 2
Samhällets inverkan på patienten ....................................................................................................................... 4
Kulturens inverkan på aktivitet och vård ............................................................................................................ 4
Upplevda svårigheter i möten med patienter från en annan kultur ..................................................................... 5
Att se den unika individen .................................................................................................................................. 7
Invandring i Sverige idag ................................................................................................................................... 7
Vikten av mångkulturell arbetsterapi ................................................................................................................. 8
SYFTE .................................................................................................................................. 8
Frågeställningar .................................................................................................................................................... 8
METOD ................................................................................................................................. 8
Urval ....................................................................................................................................................................... 9
Datainsamling ........................................................................................................................................................ 9
Databearbetning .................................................................................................................................................... 9
Etiska aspekter .................................................................................................................................................... 10
RESULTAT ..........................................................................................................................11
Sjukdomssyn ........................................................................................................................................................ 11
Olikheter i synen på eget ansvar och självständighet ....................................................................................... 11
Kunskap om sjukdom ....................................................................................................................................... 12
Familjen som stöd och hinder ............................................................................................................................ 12
Det sociala nätverket ........................................................................................................................................ 12
Anhörigvård ..................................................................................................................................................... 13
Könsroller ......................................................................................................................................................... 14
Seder................................................................................................................................................................. 15
Hur arbetsterapeuter skapar en god relation ................................................................................................... 15
Att se personen ................................................................................................................................................. 15
Betydelsen av en god relation .......................................................................................................................... 16
Hur patienten integreras i samhället ................................................................................................................. 17
Bakgrunden påverkar integreringen ................................................................................................................. 17
Anpassning till samhället ................................................................................................................................. 17
Förväntningar på samhället .............................................................................................................................. 17
Förklara samhällets uppbyggnad ...................................................................................................................... 18
Kommunikation .................................................................................................................................................. 18
Språket - ett hinder eller inte ............................................................................................................................ 18
Tolken som verktyg .......................................................................................................................................... 19
Arbetsterapeutens arbetssätt ............................................................................................................................. 20
Att formulera gemensamma mål ...................................................................................................................... 20
Efterfrågade insatser ......................................................................................................................................... 21
Betydelsen av tydlighet .................................................................................................................................... 21
Behovet av ett anpassat arbetssätt .................................................................................................................... 21
KONKLUSION .....................................................................................................................23
DISKUSSION .......................................................................................................................24
Metoddiskussion .................................................................................................................................................. 24
Resultatdiskussion ............................................................................................................................................... 27
REFERENSLISTA ...............................................................................................................31
Bilaga 1: intervjuguide
Bilaga 2: missivbrev
1
Inledning
Vårt intresse för bemötande av olika grupper av människor har varit stort genom hela
utbildningen och vi vill bygga vidare på detta intresse. Vi har förstått att gruppen invandrare
har ökat drastiskt de senaste åren och att detta är en grupp som vi kommer att möta inom
vilket område vi än kommer att arbeta. Olika professioner inom vården måste vara medvetna
om och ta kultur och kulturella skillnader i beaktande (Anderson, Scrimshaw, Fullilove,
Fielding & Normand, 2003; Chiang & Carlson, 2003; Fitzgerald, Mullavey-O`Byrne &
Clemson, 1997; Fitzgerald, 2004; Odawara, 2005; ÄO arbetsrapport, 2002). Fitzgerald och
medarbetare (1997) menar att kultur börjar uppmärksammas mer och mer i utbildningen men
bör lyftas fram ännu mer. Få arbetsterapeuter är idag omedvetna om kulturens betydelse, men
hon menar att utbildningen inte är på rätt nivå utan mer teoretisk än praktisk. Whiteford och
Wright St – Clair (2002) uppmärksammar också detta och en student säger:
” culture doesn´t come out of textbooks does it?”
Whiteford & Wright St – Clair 2002
Chiang och Carlson (2003) anser att arbetsterapeuters kunskap om olika kulturer är alltför
begränsad, och många arbetsterapeuter upplever att detta är en brist i utbildningen. Whiteford
och Wright St – Clair (2002) menar att den behöver utvecklas. De menar vidare att det finns
ett behov av större kulturell kompetens bland verksamma arbetsterapeuter. Hur patienten ser
på sin sjukdom formas trots allt av dennes kultur (Odawara, 2005; Townsend & Brintnell,
2002). Greenwood, Lim och Bithell (2005) anser vidare att det finns för lite arbetsterapeutisk
litteratur om mångkulturella aspekter. Vi känner igen det vi läser i litteraturen att vi saknar en
teoretisk och klinisk förankring av detta i utbildningen och anser därför att det är av intresse
att ta reda på mera om detta och hur det fungerar i den kliniska verksamheten. Många av
arbetsterapins mest använda modeller påpekar trots allt vikten av kultur och hur den påverkar
mänsklig aktivitet. Då aktivitet är ett nyckelord inom arbetsterapi känns det relevant att ha
kunskap i kultur och hur den påverkar oss.
2
Bakgrund
Invandring i Sverige genom tiderna
Redan under medeltiden och stormaktstiden var Sverige ett land som tog emot många
invandrare. Under 1800-talet var det däremot många som utvandrade från Sverige. Under
början av 1900-talet var det fortfarande få personer som invandrade till Sverige. Detta
ändrades dock under början av andra världskriget i och med en ökad ström av asylsökande.
Även det finska vinterkriget bidrog till en ökad tillströmning av flyktingar från framför allt
Europa. Strax efter andra världskrigets slut blomstrade, till skillnad från övriga Europa, den
svenska industrin. Detta medförde en stor rekrytering av arbetskraft från utlandet och
framförallt från Centraleuropa, den så kallade arbetskraftinvandringen. Under 1960-talet
uppmärksammades det att en del invandrare hade svårt att finna sig tillrätta i Sverige, en
svensk invandrarpolitik efterfrågades. 1969 inrättades Invandrarverket. 1972 avskaffades
arbetskraftinvandringen och det bestämdes att endast invandring av flyktingar skulle tillåtas.
Med denna historia i beaktande kan man förstå att en stor grupp så kallade invandrare har bott
här sedan arbetskraftsinvandringen för över 50 år sedan. Denna grupp är ofta väl etablerad i
det svenska samhället och har många gånger inte samma typ av svårigheter med att passa in i
samhället som gruppen med nyinvandrade (Gaunt, 2002).
Familjen som stöd och hinder
Enligt Fitzgerald (2004) kan begreppet familj definieras som förälder/föräldrar och deras
barn. Hon menar att detta låter som en enkel förklaring men att det i praktiken inte är så. Hon
påpekar vidare att en familj kan ändras med tiden i samband med giftermål, skilsmässor,
födelse och dödsfall. Inom ett och samma samhälle kan det finnas stora variationer av
familjekonstellationer. Även personer som vi inte har några blodsband med kan ses som
familjemedlemmar, till exempel svärföräldrar eller Gudföräldrar. Enligt Fitzgerald (2004)
finns det två sätt att bedöma om det är en familj eller inte, den ena grundar sig på personens
egna erfarenheter och värderingar. Det andra är mer en officiell syn, enligt lag och policy, på
vad en familj är. Man ser alltid sin egen familjesyn som den normala (Fitzgerald, 2004).
Fitzgerald (2004) anser att familjer från andra kulturer kan vara både ett stöd och ett hinder i
arbetet mot rehabiliteringens mål. Awaad (2003) menar att den sammansvetsade familjen ofta
stöttar den som blir sjuk så länge symptomen inte får alltför stora konsekvenser, detta innebär
att individen inte blir lika isolerad som en person med litet socialt nätverk. Hindret kan vara
3
att familjen inte alltid är ett stöd eller uppmuntrar till oberoende och självständighet.
Familjens stora omvårdnad kan då leda till att patienten istället blir mer beroende och
osjälvständig (Fitzgerald, 2004; Fitzgerald et al., 1997; ÄO arbetsrapport, 2002). Awaad
(2003) menar även att patienten riskerar att få adekvat vård i ett senare stadium då familjen
hellre sköter vården på hemmaplan. Det har till exempel uppmärksammats i SOU 1997:76 att
äldre invandrare inte utnyttjar hemtjänst och särskilda boendeformer i samma utsträckning
som äldre svenskar. Whiteford och Wright St – Clair (2002) påstår att en annan anledning till
att de söker vård sent kan bero på tidigare negativa erfarenheter av vårdsystemet. Som
motsatts till detta kan nämnas att i SOU 1997:76 konstaterades att invandrare är nöjda med
vården som ges i Sverige.
När patienten och dess familj inte möter våra förväntningar försöker vi påverka dem att närma
sig våra ideal kring hur en familj bör vara. Men vilken roll familjen antar beror på flera
faktorer, bland annat vilka förväntningar de har på sig. Familjer från vissa kulturer förväntas
spela en större roll än andra (Fitzgerald, 2004) och när familjen inte lever upp till
arbetsterapeutens förväntningar uppstår förvirring (Fitzgerald et al., 1997). Enligt Fitzgerald
och medarbetare (1997) betonar mycket litteratur familjens betydelse inom många kulturer.
Men för mycket fokus på familjen kan leda till att andra kulturella problem förbises, till
exempel olika syn på nyckelbegrepp inom arbetsterapi som till exempel självständighet,
hälsa, orsak till sjukdom, och meningsfull aktivitet (Fitzgerald, 2004; Hjelm, Bard, Nyberg &
Apelqvist, 2005). Familjen spelar ofta en stor roll hos patienter från en annan kultur, men vi
måste även vara medvetna om att det finns familjer som inte gör det. När arbetsterapeuten blir
medveten om detta kan den undvika att göra stereotyper i sitt arbete och därmed minska
risken för ett misslyckande (Fitzgerald et al., 1997). Bohlin (2002) påpekar att hur man ser på
sjukdom och funktionshinder beror på den kulturella bakgrunden. Gustafsson och Nordin
(1997) menar att även synen på ålderdom påverkas av personens ursprung. Enligt Bohlin
(2002) tror man i vissa kulturer att det är övernaturliga makter som styr hälsa och sjukdom.
Enligt Fitzgerald (2004) måste vi för att kunna arbeta klientcentrerat och holistiskt förstå
familjen och dess kultur. Nationalencyklopedins (2005) definition av kultur är: den
komplicerade helhet som innehåller erfarenheter, tro, moralbegrepp, rättsföreställningar, seder
och alla övriga färdigheter och vanor en människa har förvärvat som samhällsmedlem.
Fitzgerald (2004) menar att kulturen påverkar vad vi har för mål med rehabiliteringen och om
vi går in med olika mål kommer ingen att bli nöjd. Enligt Förbundet Sveriges
4
Arbetsterapeuter (2005) är ett av arbetsterapins mål att hjälpa patienten att finna balans mellan
aktivitet och vila samt att utveckla patientens aktivitetsförmåga eller förhindra nedsatt
aktivitetsförmåga. Om det finns olika mål med interventionerna och olika förväntningarna på
resultatet hos arbetsterapeut och patient påverkar det vad som händer i behandlingen och
risken finns att varken arbetsterapeutens eller patientens mål uppfylls (Fitzgerald, 2004).
Samhällets inverkan på patienten
Personer som har vuxit upp i ett samhälle med en tydlig hierarkisk styrning lär sig att lyda
auktoriteter. Detta kan leda till ett mer osjälvständigt beteende med minskad initiativförmåga
och större beroende av andra, till exempel av vård personal och familjemedlemmar. De som
är uppvuxna i ett mer individualistiskt samhälle är däremot uppmuntrade sedan barnsben att ta
mer eget initiativ. Det vill säga, mängden ansvar vi tar för vår egen vård är beroende av vilken
kultur som råder samhället vi lever i (Hjelm et al., 2005). Vissa religioner har en annan syn på
vad man kan ställa för krav på vårdpersonalen, och de ser det dessutom som en rättighet att
kunna ställa krav (Gustafsson & Nordin, 1997). Gaunt (2002) menar vidare att hela vår
upplevelse av vården påverkas av vår kulturella bakgrund. Vissa har dåligt samvete eftersom
de inte hinner ta hand om sina anhöriga såsom deras kultur säger eftersom att samhället
förändras (Odawara, 2005; ÄO arbetsrapport, 2002). Detta leder till att de äldre invandrarna
ofta är i konflikt med sina anhöriga angående vård och omsorg. De äldre anser att denna
förlust leder till förlorad prestige (ÄO arbetsrapport, 2002). Samhället förändras och många
unga påverkas av det nya, samtidigt som de gamla värderingarna lever kvar. Detta leder till en
inre konflikt och sämre psykisk hälsa, framför allt för unga välutbildade kvinnor (Awaad,
2003). Om man inte handlar utifrån sin kulturs värderingar känner man skam, skuld,
misslyckande och otillräcklighet (Kielhofner, 2002).
Kulturens inverkan på aktivitet och vård
Man måste ta kulturen i beaktande i alla möten och inte bara med dem som är annorlunda. Vi
måste få en bättre förståelse för innebörden av kultur och hur den påverkar klienten i sitt
utförande av dagliga aktiviteter (Chiang & Carlson, 2003; Fitzgerald, 2004; Kielhofner, 2002;
Townsend & Brintnell, 2002). Arbetsterapeuter måste därmed vara känsliga för och ha
kunskap om kultur och kulturella aspekter (Chiang & Carlson, 2003; Fitzgerald et al., 1997;
Howarth & Jones, 1999; Odawara, 2005; Velde & Wittman, 2001; Whiteford & Wright St –
Clair, 2002). I och med att arbetsterapins främsta fokus är aktivitet och individ, och bägge
dessa påverkas av kulturen, vore det att ignorera själva grunden i arbetsterapi om man bortser
från kulturen (Connor Schisler & Polatajko, 2002; Kielhofner, 2002; Law, Polatajko, Baptiste
5
& Townsend, 2002; Whiteford & Wright St – Clair, 2002). Men det är även av stor vikt att
arbetsterapeuten är medveten om sin egen kultur och sina egna värderingar och fördomar
(Chiang & Carlson, 2003; Fioretos, 2002; Fitzgerald et al., 1997; Howarth & Jones, 1999;
McGruder, 2003; Odawara, 2005; Velde & Wittman, 2001; Whiteford & Wright St – Clair,
2002; ÄO arbetsrapport, 2002). Howarth och Jones (1999) menar att denna medvetenhet är
viktig för att minska risken för diskriminering i vården, eftersom både patientens och
arbetsterapeutens kulturella bakgrund påverkar hur mötet blir. Då vi ofta är omedvetna om vår
egen kulturs påverkan (Chiang & Carlson, 2003; McGruder, 2003; Odawara, 2005; Whiteford
& Wright St – Clair, 2002) anser vi ofta att det andra är annorlunda och underligt (Chiang &
Carlson, 2003; McGruder, 2003). Greenwood, och medarbetare (2005) anser att
mångkulturell personal är det bästa sättet att garantera att patienterna får en kulturellt
kompetent vård.
Arbetsterapeuter behöver lära sig mer om kulturella variationer när det gäller betydelsen av
arbete, fritid och personlig vård för att kunna arbeta klientcentrerat (Chiang & Carlson, 2003;
McGruder, 2003). Det klientcentrerade synsättet ger arbetsterapeuter en bra grund att stå på i
arbetet med patienter från annan kultur, eftersom att man då tittar på varje enskild individ och
vad som är viktigt för den (Whiteford & Wright St – Clair, 2002). Odawara (2005) och Velde
och Wittman (2001) håller med om att det är viktigt att hitta en intervention som är kulturellt
lämplig och meningsfull för individen. Anderson och medarbetare (2003) och Howarth och
Jones (1999) menar vidare att om arbetsterapeuter inte har rätt kunskap är det svårt att ge
lämplig och likvärdig vård till personer med en annan kulturell bakgrund. De menar vidare att
patienters bakgrund, medvetet eller omedvetet, påverkar remittering och behandling.
Anderson och medarbetare (2003) och Gustafsson och Nordin (1997) menar dessutom att de
riskerar att få en sämre och försenad vård än andra bland annat på grund av språkliga hinder.
Att utveckla en kulturell kompetens är av största vikt för att undvika detta (Anderson et al.,
2003). Ett annat problem som uppmärksammas i litteraturen är att det är svårt att använda
standardiserade bedömningar och instrument mellan olika kulturer (Fitzgerald et al., 1997 och
Whiteford & Wright St – Clair, 2002). McGruder (2003) menar att de flesta instrument är
utformade efter det västerländska tänkandet.
Upplevda svårigheter i möten med patienter från en annan kultur
I en studie av Fitzgerald och medarbetare (1997) uppmärksammar arbetsterapeuter vad som
kan vara svårt med möten med personer från annan kultur, de nämner då bland annat olika
6
syn på hälsa och bot. Den västerländska synen på hälsa grundar sig ofta på
Världshälsoorganisationens (WHO) definition som är: ett tillstånd av fullständigt fysiskt,
psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaro av sjukdom och handikapp. Enligt
Fitzgerald och medarbetare (1997) påpekar arbetsterapeuter att det är svårt med olika synsätt
på arbetsterapeutiska begrepp som oberoende och meningsfull aktivitet. De tog också upp
svårigheter med könsroller, föräldraskap, kulturellt lämpliga hjälpmedel, kommunikation och
bedömningar. Dessa problem är inte specifika för en viss kultur utan upplevs av
arbetsterapeuter som generella (Fitzgerald et al., 1997). För att komma till rätta med
problemen som arbetsterapeuter stöter på menar Howarth och Jones (1999) att man bör
utbilda vårdpersonal i skillnaden mellan olika etniska grupper. De menar även att man bör ha
utbildningar för de olika etniska grupperna om synen på hälsa och sjukdom.
Nationalencyklopedin (2005) definierar etnicitet som något som grundar sig på en social
relation mellan grupper och människor vilka ser sig själva som kulturellt välavgränsade från
andra grupper. En etnisk grupp är en namngiven grupp av människor med ett gemensamt
ursprung, historia eller någon form av gemensam kultur till exempel religion, språk och
traditioner. Det är alltså inte nödvändigtvis kulturella skillnader som är grunden för bildandet
av etniska grupper utan gruppmedlemmarnas betoning av detta.
Trots att arbetsterapeuter upplever kommunikationsproblem (Chiang & Carlson, 2003;
Fitzgerald et al., 1997; Howarth & Jones, 1999) menar Fitzgerald och medarbetare (1997) att
det talas jämförelsevis lite om detta i arbetsterapeutisk litteratur, det finns till exempel i stort
sett ingenting skrivet om tolkar. Kommunikation framställs däremot som viktig i annan
kulturell litteratur. Till exempel är detta en viktig punkt i svensk vårdlitteratur som behandlar
ämnet kultur. Där diskuteras bland annat användning av tolk och språkets betydelse för
sociala kontakter (Fioretos, 2002; Gustavsson & Nordin, 1997; Lill, 2002; SOU, 1997; ÄO
arbetsrapport, 2003). Lill (2002) uppmärksammar att det inte är helt enkelt och problemfritt
att använda sig av tolk. Hon menar att det krävs en tolk som både patient och arbetsterapeut
känner tillit till, dessutom krävs en viss kunskap i hur man kommunicerar via tolk. I många
fall används familjemedlemmar som tolk och enligt McGruder (2003) är detta oftast inte
lämpligt på grund av personlig anknytning och därmed bristande professionalism. Men även
om kommunikationen fungerar så garanterar det inte en lyckad kontakt, även andra kulturella
aspekter spelar stor roll så som tro, värderingar, attityder och beteende (Fitzgerald et al.,
1997). Anderson och medarbetare (2003) påpekar dessutom att problem i kommunikationen
inte endast behöver bero på språket.
7
Att se den unika individen
Enligt Fitzgerald och medarbetare (1997) varnar mycket litteratur för att göra stereotyper av
människor. O´Dell (2002) påpekar hur debatten i Sverige ständigt gör stereotyper av olika
folkgrupper. De gör sken av att människor som kommer från samma plats är och tänker lika,
som om det vore biologiskt nedärvt. Men Kielhofner (2002) anser att även om vi delar vårt
kulturella synsätt med dem runt omkring oss så har vi alla våra egna unika tankar och känslor.
Även Bohlin (2002) säger att det är lätt att generalisera och inte se till den unika personen.
Hon menar vidare att en del invandrare som kommer hit har haft en hög status i sitt hemland.
När de sedan kommer hit generaliseras de ofta till en lägre samhällsklass vilket leder till
frustration och besvikelse. Fioretos (2002) påpekar att ordet invandrare påverkar hur vi
uppfattar den enskilde individen och hur vi ser på individens ställning i samhället, vi lägger in
en negativ värdering i begreppet. Hon framhåller vidare att man måste uppmärksamma att det
finns skillnader inom olika kulturer. Samhällsställning, ålder och utbildning påverkar
individens sätt att förhålla sig till kulturella ideal. Därmed menar hon att två personer från
samma land och kultur kan förhålla sig till en situation på helt skilda sätt. Chiang och Carlson
(2003) håller med om detta och de anser att man måste vara medveten om att det finns
variationer inom alla kulturer. En kulturell kompetens får man när man har lärt sig och är
medveten om sin egen kultur och om sina egna värderingar och sedan är redo att upptäcka
dem hos andra helt fördomsfritt (McGruder, 2003). Kultur kan alltid ses som en förklaring
men vi måste vara försiktiga med att använda den som en ursäkt (Fitzgerald, 2004).
Invandring i Sverige idag
Enligt Anderson och medarbetare (2003) ökar behovet av personal med kunskap av klienter
med en annan kultur då denna grupp ökar i samhället. Paralleller kan även dras till Sverige
där invandringen har ökat. År 2004 beviljades 50 491 personer uppehållstillstånd, i jämförelse
med 1984 då 13 861 personer fick uppehållstillstånd i Sverige (www.migrationsverket.se). I
Stockholm var det i slutet av 2004, 21 % (159 825) av medborgarna som kom från ett annat
land. Dessutom var 9 % (69 593) av invånarna utländska medborgare. Den störta gruppen
invandrare kommer från Europa (30 027) och då främst från Finland (9 594). Den näst största
gruppen kommer från Asien (14 420) och då främst från Irak (4 922). Efter Asien kommer
den största invandrargruppen från Afrika (6 638) och då främst från Somalia (2 337)
(www.stockholm.se).
8
Vikten av mångkulturell arbetsterapi
Inom arbetsterapi har det varit för lite diskussion om hur man kan öka den kulturella
mångfalden inom professionen (Fitzgerald et al., 1997; Howarth & Jones, 1999). Greenwood
och medarbetare (2005) har därtill uppmärksammat att det finns få arbetsterapeutsstudenter
från kulturella minoriteter. Arbetsterapeuter arbetar numer i många länder, men de flesta
arbetar i länder med ett västerländskt synsätt. Dessa länder har emellertid en ökad
mångkulturell befolkning (Chiang & Carlson, 2003).
Trots den ökade mångkulturella befolkningen står det väldigt lite i litteraturen om kulturens
betydelse för att utföra en aktivitet trots att arbetsterapi har en unik roll i det avseendet. Model
of Human Occupation (MoHo) och Occupational Performance Model (CMOP) är välkända
och frekvent använda modeller inom arbetsterapi och tar bägge upp kulturens betydelse för
aktivitet. Därför anser vi att det är viktigt för oss som studerar till arbetsterapeuter att på detta
sätt utveckla vår kunskap i detta ämne. Då det finns lite svensk litteratur om arbetsterapi och
kulturens betydelse hoppas vi även att på detta sätt kunna väcka andras intresse. Detta är trots
allt något vi kommer att mötas av dagligen i våra framtida arbeten, var vi än kommer att
arbeta. Utan relevant kunskap blir det svårt att göra ett bra arbete och att arbeta etiskt riktigt.
Syfte
Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att möta personer med olika kulturell bakgrund
i arbetsterapeutisk intervention.
Frågeställningar
- Anpassar arbetsterapeuter sitt förhållningssätt i möte med patienter med en annan kulturell
bakgrund?
- Anpassar arbetsterapeuter sin intervention utifrån patientens kulturella ursprung?
Metod
Studiens syfte är att fånga arbetsterapeuters erfarenheter och upplevelser, därför användes en
kvalitativ deskriptiv metod (Kvale, 1997).
9
Urval
Vi avser att intervjua tio arbetsterapeuter som arbetar i geografiska områden med en
mångkulturell population. Inom de aktuella geografiska områden som väljs görs ett
slumpmässigt urval. Det innebär att vi använder oss av ett stratifierat slumpmässigt urval
(DePoy & Gitlin, 2005). Urvalet resulterade i att vi tillfrågade tio arbetsterapeuter. Av dessa
föll två bort, en på grund av sjukdom och en på grund av en misslyckad bandinspelning. Detta
innebar att vi tillfrågade ytterliggare två arbetsterapeuter. Den slutgiltiga
undersökningsgruppen vilken är tio arbetsterapeuter med vana av en mångkulturell
patientgrupp, består av en man och nio kvinnor. Två arbetar inom habilitering, tre på reAgera
kliniker och fem på distriktsmottagningar. Deras erfarenhet varierade från 1 till 25 år.
Datainsamling
Vi avser att göra kvalitativa halvstrukturerade intervjuer (Kvale, 1997; Lantz, 1997).
Halvstrukturerade intervjuer ger, enligt Bogdan och Biklen (1998), i större utsträckning
jämförbar data. I och med att vi inte är vana intervjuare samt att vi är två som ska genomföra
hälften av intervjuerna var vill vi säkerställa att vi ställer så lika frågor som möjligt. Därför
väljer vi att göra våra intervjuer utifrån en intervjuguide (bilaga 1) enligt Kvale (1997).
Intervjuguiden utformas utifrån tidigare litteratur i ämnet samt relevant metodlitteratur. För att
bägge intervjuarna ska ha samma förståelse för frågorna skapar vi intervjuguiden tillsammans.
Vi avser att göra förutsättningslösa frågor med öppna svarsalternativ. För att skapa ett bra
klimat mellan intervjuaren och respondenten börjar vi intervjun med faktafrågor. Därefter
följer vi upp med åsiktsfrågor, attitydfrågor och känslolägesfrågor (Lantz, 1997).
Intervjuguiden är utformad på så sätt att det finns möjlighet att följa upp respondentens svar
och ändra frågornas ordningsföljd (Kvale, 1997). Dessutom avser vi att sitta med på varandras
intervjuer. För att se om frågorna leder mot studiens syfte planerar vi att göra en provintervju
med en för oss känd arbetsterapeut. Vi vill fånga arbetsterapeuternas egna upplevelser utan att
styra för mycket och enligt Kvale (1997) och Lantz (1997) är då en halvstrukturerad intervju
lämplig. Intervjuerna ska spelas in på band för att säkerställa att all information uppfattas
korrekt (Bogdan & Biklen, 1998).
Databearbetning
Innan vi påbörjar analysen planerar vi att göra ett uppehåll för att få distans till materialet
(Bogdan & Biklen, 1998). Vi planerar att göra en kvalitativ analys då materialet består av ett
10
mindre antal kvalitativa intervjuer (Lantz, 1997). Vi avser att transkribera de intervjuer som
den andra personen har utfört. När vi gör detta avser vi att göra en datareduktion såsom att ta
bort ickeverbal information och pauser (DePoy & Gitlin, 2005; Lantz, 1997).
Transkriberingarna resulterade i 95 sidor. Därefter läser vi igenom intervjuerna var och en för
sig för att få en egen uppfattning om materialet. Då kodar vi även materialet. Därefter sätter vi
oss tillsammans och arbetar fram gemensamma koder och teman (Bogdan & Biklen, 1998;
Lantz, 1997). Anledningen till att först läsa igenom och koda materialet var för sig och sedan
fortsätta den analysen tillsammans är för att öka studiens trovärdighet (Kvale, 1997; Lantz,
1997). Under vårt arbete måste vi vara uppmärksamma på att inte plocka meningar ur sitt
sammanhang. För att minska den risken avser vi att pendla mellan rådata och analys (Lantz,
1997).
Etiska aspekter
Innan intervjuerna påbörjas tar vi kontakt både muntligen och skriftligen (bilaga 2) och ger
information om intervjuns syfte, tidsåtgång och att intervjun spelas in på band. Intervjuerna
påbörjas efter ett skriftligt godkännande (Bogdan & Biklen, 1998; DePoy & Gitlin, 2005;
Kvale, 1997; Lantz, 1997). Respondenterna får själva välja intervjuplats (Lantz, 1997). Efter
att studien har avslutats raderas samtliga band. Respondenten informeras även om att
medverkan är frivillig (Bogdan & Biklen, 1998).
Då detta kan vara ett känsligt ämne finns en risk att inte all information kommer fram. Vi
upplyser respondenten om att det inte är den egna personen som ska undersökas utan att det är
flera intervjuer som kommer att sättas ihop till en helhet (Lantz, 1997). Därmed kommer inga
uppgifter som kan röja respondentens identitet att finnas (Kvale, 1997). Intervjun är ett
dynamiskt samspel mellan intervjuaren och respondenten (Kvale, 1997; Lantz, 1997). Lantz
(1997) menar att det därför alltid finns en risk för att respondenten blir styrd. Hon menar
vidare att det finns en risk för att intervjuaren lägger in sina egna tolkningar, både under
intervjusituationen och under databearbetning. Detta innebär att det kan vara svårt att hålla en
professionell distans. Vår förhoppning är dock att minska den risken genom bandinspelningar
och samarbete under databearbetningen. Vi upplyser om att vi avser att publicera resultatet på
Internet (Lantz, 1997). Vi har vidare valt att enligt Bogdan och Biklen (1998) inte intervjua
arbetsterapeuter som vi tidigare haft kontakt med, då det kan äventyra vår objektivitet och
distans.
11
Resultat
De arbetsterapeuter som deltagit i studien arbetade med patienter från flera olika kulturer. De
träffade främst irakier, turkar, iranier, finländare, somalier, araber och syrianer.
Arbetsterapeuterna i studien berörde vid intervjuerna sex olika områden som vi har kommit
att kalla; sjukdomssyn, familjen som stöd och hinder, hur arbetsterapeuter skapar en god
relation, hur patienten integreras i samhället, kommunikation och arbetsterapeuters arbetssätt.
När vi skriver om patienter eller patienter med en annan kulturell bakgrund i vårt fortsatta
arbete så avser vi patienter som härstammar från ett icke-skandinaviskt land. Om vi avser
något annat nämns detta i texten.
Sjukdomssyn
Olikheter i synen på eget ansvar och självständighet
Arbetsterapeuter har uppmärksammat att man i vissa kulturer ser annorlunda på sjukdom, när
man är sjuk eller inte och vad som förväntas av personen som är sjuk. I vissa kulturer är
sjukrollen mer framträdande vilket kan innebära att personen som är sjuk inte behöver göra
någonting. Detta leder ofta till konflikt med arbetsterapeuten som vill att patienten genom
träning, hjälpmedel och anpassningar, ska klara så mycket som möjligt själv för att bibehålla
sin självständighet. I och med att vi har olika syn på sjukdom och sjukrollen har vi även olika
syn på självständighet i samband med sjukdom. En arbetsterapeut säger att hon upplever en
del patienter med en annan kulturell bakgrund som mer hjälplösa och att de inte vill bli
självständiga, det vill säga att de inte har någon motivation för träning. De flesta
arbetsterapeuter upplever att personer födda i Sverige, inte vill ha mer hjälp än nödvändigt
med till exempel hjälpmedel och hemtjänst. Detta till skillnad från en del personer med en
annan kulturell bakgrund som vill ha hjälpmedel och ett personligt stöd i stället för träning.
Hur hjälpmedlen sedan används beror på om patienten är motiverad till att använda dem. De
anser ofta att det är arbetsterapeutens ansvar att göra patienten frisk och att patienten inte har
något eget ansvar för detta. I vissa fall kan arbetsterapeuten ge råd i en situation medan
patienten vill ha ett färdigt koncept som innebär litet eget ansvar. Arbetsterapeuter
uppmärksammar också att vissa patienter från en del andra kulturer inte är lika företagsamma
som svenskar. De upplever att patienter inte utför de saker som avtalats. Personer som är
födda i Sverige tar oftast ett större ansvar och ordnar mer praktiskt, de gör saker själva. Vissa
patienter med en annan kulturell bakgrund gör inte det på samma sätt, utan arbetsterapeuten
får en större roll och behöver handgripligen påvisa och lotsa.
12
En del arbetsterapeuter upplever ingen skillnad mellan könen i sjukrollen, medan andra
upplever att det finns. Till exempel upplevs kvinnor vara mer övertydliga med sin
problematik och att de behöver hjälp, då kan det vara svårt att veta vad som är det egentliga
problemet. Män upplevs som att de går mer rakt på sak. Andra arbetsterapeuter upplever raka
motsatsen, att kvinnan är rakt på sak. I somliga kulturer är en sjukdom mer tillåten i vissa
situationer än i andra. I en situation, till exempel i hemmet, kan ett problem vara tillåtet
medan det förnekas i en annan, till exempel i skolan. Det kan bero på att man ser på sjukdom
och funktionshinder på ett annat sätt än i Sverige. Många patienter som arbetsterapeuterna
möter har blivit behandlade på ett annat sätt i sitt hemland, de har blivit åsidosatta och inte
haft tillgång till samma vård som i Sverige. Vissa, fram för allt funktionshindrade, har blivit
illa behandlade i sitt hemland och det medför att de har svårt att lita på den svenska
arbetsterapeuten. Detta har inneburit att patienten känner sig obekväm och vet inte hur den
ska hantera vårdsituationen. Arbetsterapeuten måste ta detta i beaktande och arbeta hårdare
för att skapa en god relation.
Kunskap om sjukdom
Arbetsterapeuter upplever att många patienter med en annan kulturell bakgrund, i större
utsträckning än svenskar, har svårt att förstå sjukdomen och dess konsekvenser. Vissa tror till
exempel att man kan bli botad från en utvecklingsstörning. Arbetsterapeuterna upplever också
att personer med en annan kultur oftare än svenskar söker vård för sådant som vi inte anser
som en allvarlig sjukdom, till exempel när barnen har feber. Detta kan enligt en av
arbetsterapeuterna bero på att de inte har den grundläggande kunskapen om sjukdomar som
många svenskar har. Men arbetsterapeuter upplever dock att många har kunskap om sjukdom
och att detta inte är generellt.
Familjen som stöd och hinder
Det sociala nätverket
Många patienter har en stor släkt och ett stort socialt nätverk inom den egna kulturen. De bor
ofta tillsammans i generationer och det är inte aktuellt med hemtjänst, utan de tar hand om
varandra. I och med detta blir hela familjen involverad i patientens rehabilitering, och det kan
vara både positivt och negativt ur arbetsterapeutens synvinkel. Många arbetsterapeuter
upplever att det kan vara svårt att skilja på vad som är patientens vilja och vad som är
familjens, särskilt om patienten i fråga inte kan tala svenska. Då är det viktigt att vara
13
observant och lyhörd och i större utsträckning grunda sina beslut på observation. Det positiva
är att patienten inte blir ensam på samma sätt som många svenskar riskerar att bli då vi inte är
vana vid att ställa krav på våra anhöriga. Det är dock viktigt att vara medveten om att inte alla
patienter med en annan kulturell bakgrund har en stor familj att förlita sig på, det finns även
de som har kommit hit ensamma.
Anhörigvård
Arbetsterapeuter upplever stora skillnader i synen på hur man tar hand om sina anhöriga, det
är en markant skillnad mellan den svenska kulturen och många andra. I de flesta andra
kulturer är det självklart att hjälpa sina gamla och sjuka även om det är en avlägsen släkting i
våra ögon mätt. Det är många anhöriga, främst kvinnor, som vårdar och är assistenter till sina
släktingar. Männen upplevs överlag som mer hjälplösa och förväntar sig att fruar och döttrar
tar hand om dem när de blir sjuka. Det är djupt kulturellt rotat att vårda sina anhöriga och de
är uppfostrad sen barnsben att vårda sina föräldrar när de blir gamla, det finns egentligen inga
andra alternativ. För många är det inte ens en valmöjlighet att placera sina anhöriga på till
exempel ett vårdhem. Inte heller hemtjänstens tjänster räcker till då sjukrollen innebär att den
sjuke är passiv, det innebär ett vårdbehov dygnet runt. Dessutom är det många äldre som inte
kan svenska och då underlättar det att de har en anhörig som talar samma språk som är
vårdare. En annan sida av det hela är att det finns en viss ekonomisk vinning i anhörigvården.
Det kan vara svårt för personer med en annan kultur att få arbete och då kan detta vara ett sätt
att tjäna sitt levebröd, det är en uppgift som ändå ska göras. En annan aspekt av det hela är att
vissa kulturers kvinnosyn är sådan att kvinnan ska knytas till hemmet och i och med
anhörigvården binds kvinnan till hemmet automatiskt. Svenskar som vårdar sina anhöriga är
enligt arbetsterapeuterna ovanligt.
Det finns både för och nackdelar med anhörigvård, anser arbetsterapeuter. Fördelarna kan
vara att de kan språket och att den som är sjuk får en mer kontinuerlig vård då personalen inte
byts ut. De blir inte lika ensamma då de har ett stort socialt nätverk. Dessutom har de en
väldigt engagerad personal som ställer upp och bryr sig om patienten på ett mer personligt
plan. Nackdelarna kan vara att patienten inte blir motiverad till träning då anhörigas välvilja
och omvårdnad gör dem passiva. Det är då viktigt att informera både anhöriga och patienten
om betydelsen av att träna och göra själv. Dessutom sliter anhörigvården väldigt mycket på de
anhöriga som kan ha svårt med tidsbegränsningar, när timmen är slut, särskilt när de ofta bor
14
tillsammans med dem de vårdar. Arbetsterapeuter har uppmärksammat att en del anhöriga går
på knäna på grund av den tunga arbetsbördan och har sällan tid med egen fritid.
Synen på ålderdom skiljer sig från den västerländska. Personer med en annan kulturell
bakgrund anses ofta som gamla och förbrukade när de börjar närma sig 50-års ålder och
barnen flyttat hemifrån, då räknar de med att de ska tas om hand av sina barn. Många är
därmed inte motiverade till rehabilitering då de anser att det är deras tur att bli
omhändertagna.
Könsroller
Arbetsterapeuter upplever att det finns stora skillnader i könsrollerna bland patienter från
annan kultur. Det som utmärker sig mest är att kvinnorna tar det stora ansvaret för hem och
barn. Kvinnorna drar ett tungt lass i hemmet och har sällan möjlighet att lära sig svenska och
anpassa sig till samhället. När barnen vuxit upp är kvinnan förbrukad och anses som gammal,
och det förväntas då att döttrarna ska ta hand om sina föräldrar och svärföräldrar. På grund av
den stora arbetsbördan som många kvinnor har blir de gamla och sjuka i förtid. Mannen
sköter ekonomin och umgås med vänner, det är inte ens ett alternativ att mannen ska hjälpa
till i hushållet. Mannens roll som familjens överhuvud kan försvagas när han inte har
möjlighet att leva upp till kraven som familjens försörjare då det är svårt att få arbete i
Sverige. Även kvinnorollen kan påverkas av det västerländska friare synsättet. Många kvinnor
uppskattar det och får en mer dominerande roll i Sverige än vad de skulle ha haft i sitt
hemland. Detta kan leda till att mannen känner sig kränkt och det är enligt en arbetsterapeut
viktigt att fortfarande respektera och tilltala mannen som familjens överhuvud.
När arbetsterapeuter planerar insatser är ett problem att i många kulturer både vill inte och kan
inte patienten ta emot vård från en person av annat kön. Detta ställer till problem då många
inom vården är kvinnor. En arbetsterapeut tog upp ett exempel med en man som tackade nej
till insatser från hemtjänst då han inte ville att någon annan kvinna än hans hustru skulle sköta
om honom. Det är även svårt för dessa män att en kvinnlig arbetsterapeut talar om för dem
hur och vad de ska göra. Då vissa kulturer har en väldigt strikt kvinnosyn där mannen
bestämmer är manlig personal ofta helt otänkbart till kvinnor. Denna strikta kvinnosyn
upplevs dock inte som generell av arbetsterapeuter.
15
Flera arbetsterapeuter upplever att kvinnor från andra kulturer har en bra sammanhållning. De
träffas regelbundet och stöttar varandra i stort och smått. De är även intresserade av hur
kvinnor från andra kulturer har det och frågar arbetsterapeuten om hur hon lever.
Seder
Arbetsterapeuter upplever att patienter från annan kultur tydligt markerar vilka seder som
gäller i deras hem, till exempel att använda innetofflor vid hembesök. Detta innebär att
arbetsterapeuten inte behöver oroa sig för att göra fel.
De flesta arbetsterapeuter upplever även att patienter från annan kultur är väldigt gästvänliga
och öppna. De vill att arbetsterapeuten tar sig tid att sitta ner och fika när den är på hembesök.
Det krävs en lång procedur innan arbetsterapeuten kan uträtta det som den är där för att göra.
Svenskar bjuder inte på samma sätt utan de förväntar sig att sakerna blir gjorda ändå.
Patienter med en annan kulturell bakgrund verkar tro att en bra kontakt ger fler, bättre och
snabbare insatser.
”Insatserna bygger på mera personliga kontakter än den professionella kontakten
och man får den uppfattningen att…om de har en bra kontakt med mig så får de
mera hjälp.”
Många arbetsterapeuter upplever detta som ett problem då inte tiden alltid räcker till, många
patienter tar illa vid sig om arbetsterapeuten tackar nej och ibland går det helt enkelt inte att
neka.
Hur arbetsterapeuter skapar en god relation
Att se personen
De flesta arbetsterapeuter betonar vikten av att se till personen oavsett kulturell bakgrund och
utgå från den enskilde individen och dennes unika förutsättningar. Man får bemöta alla utifrån
den de är. En arbetsterapeut sade:
”Det är ju så att du måste se den patienten som du har framför ögonen, var finns
den i det sociala sammanhanget, hur ser deras verklighet ut och hur gör jag. Det
finns ju liksom ingen betydelse om man är svensk eller arabisk.”
Därmed måste man följa patienten och vara något av en kameleont och ta i beaktande vad
som är patientens utgångspunkt och dennes verklighet. Arbetsterapeuten måste även vara
medveten om sin egen utgångspunkt och hitta en kompromiss utifrån det. Det är lätt att skylla
på kulturella skillnader när det är svårt. Arbetsterapeuterna uttrycker att de måste vara
medveten om att det inte alltid är kulturen som påverkar. Arbetsterapeuter bör vara ödmjuka
16
och inse att det kan bero på många olika saker, så som personkemi, diagnos, personlig
läggning och både den egna och patientens tidigare upplevelser. Därmed kan ett misslyckat
möte till exempel bero mer på vad patienten har för tidigare erfarenheter än vilken kultur de
kommer ifrån. Även arbetsterapeuten har erfarenheter och förutfattade meningar, men det är
viktigt att lägga dessa åt sidan och gå in i varje möte med nya ögon. Arbetsterapeuterna tycker
det är viktigt att försöka gå in i sin professionella roll och lösa svårigheten som patienten
anser sig ha, även om det inte är riktigt som arbetsterapeuten har tänkt sig från början. De ska
trots allt utgå från patientens vilja och inte generalisera, det är inte självklart att en muslimsk
man inte hjälper till i köket.
Betydelsen av en god relation
Många arbetsterapeuter upplever att patienter med en annan kultur, i större utsträckning än
svenskar, anser att det är viktigt att ha en bra kontakt. Patienten tror att det leder till en bättre
vård. I alla situationer är det inte lätt att skapa en god kontakt, i vissa fall kan det ta lång tid
och ett målmedvetet arbete krävs. Arbetsterapeuter uppmärksammar även att det är
omständligare att komma fram till det som ska göras med personer från annan kultur. De
måste ha tålamod för att finna tillit till varandra då många patienter tidigare kan ha blivit illa
behandlade. Det är svårt att gå rakt på sak utan oftast behövs det skapas en god relation först.
De flesta arbetsterapeuter upplever att de över lag blev väl bemötta och de upplever dessutom
att patienter med en annan kulturell bakgrund är väldigt tacksamma på ett helt annat sätt än
vad svenskar är. Arbetsterapeuter upplever även att de uttrycker sin tacksamhet på ett mer
framhävande sätt än vad svenskar gör. Dessa patienter och deras anhöriga upplevs som mer
personliga och de är ofta intresserade av dig som person. Svenskar upplevs mer reserverade,
de vet vad de kan förvänta sig och har rätt till och håller en större distans till arbetsterapeuten.
Det är viktigt att hitta varandra och förstå varandras signaler. Personer från olika kulturer
uttrycker sig olika och ibland på för oss ett annorlunda sätt, detta kan leda till att
arbetsterapeuten missförstår dem. De kan även leda till att patienten känner sig ifrågasatt och
hamnar i en defensiv position. De arbetsterapeuter som har deltagit i studien har poängterat att
det är viktigt att vara öppen och lyhörd. En arbetsterapeut sade
”Det gäller att vara förberedd på det oförberedda. Alltså att förvänta sig saker som
man inte riktigt förstod på en gång men som säkert beror på någonting”.
En arbetsterapeut menade att det är viktigt att utstråla säkerhet och vara bestämd i möten med
personer från annan kultur.
17
Hur patienten integreras i samhället
Bakgrunden påverkar integreringen
Många arbetsterapeuter påpekar att samhällsklassen påverkar relationen mer än från vilket
land patienterna kommer ifrån. Patienter som kommer från storstäder och är högutbildade
anpassar sig lättare till vårt västerländska synsätt på samhälle och vård. Även de som har
invandrat av fri vilja anpassar sig lättare till samhället. Arbetsterapeuter upplever även att de
patienter som har haft ett arbete i sitt hemland klarar sig bättre här när de blir sjuka, de är mer
motiverade. Kommer patienten däremot från landsbygden kan det enligt arbetsterapeuter vara
svårt att anpassa sig till vårt högteknologiska system och de har svårt att integreras till
samhället. Denna bakgrund påverkar även hur personerna integreras i det svenska samhället.
Anpassning till samhället
Arbetsterapeuter har uppmärksammat att en del patienter har svårt att anpassa sig till det
svenska samhället. De kommer till Sverige med förhoppningar om att få ett arbete men detta
är svårt och istället blir det beroende av samhället och dess bidrag, därför kan eller vill de inte
bidra till systemet. Även problem med språket leder till att det är svårt att passa in. Detta
resulterar i ekonomiska svårigheter och ytterligare beroende av samhället. Arbetsterapeuter
uppmärksammar att framförallt kvinnor behöver hjälp att komma utanför hemmet, börja
arbeta, utbilda sig och lära sig svenska. Förståelsen för det svenska samhället påverkar
samarbetet med arbetsterapeuten avsevärt, de vet inte vad de kan förvänta sig och ställer
orimliga krav som arbetsterapeuten har svårt att leva upp till. Arbetsterapeuter påpekar dock
att många patienter från med en annan kultur försöker anpassa sig och många har lyckats.
Förväntningar på samhället
Arbetsterapeuter har uppmärksammat att när patienter inte förstår det svenska samhället har
de svårt att veta vad de kan förvänta sig av det. Många har fått information om vad som gäller
ryktesvägen via grannar och vänner, detta leder ofta till missförstånd då de inte är insatta i
vilka regler som gäller. De har på så sätt inte fått information om vilka bestämmelser som
gäller för insatserna. De kommer till arbetsterapeuten och kräver att få saker de inte har rätt
till och tror dessutom att det ska gå snabbare än vad som är möjligt. Detta kan leda till
besvikelse hos patienten och dess anhöriga då de inte förstår varför de får avslag. Det är
viktigt att förklara att det beror på samhällets regler och inte på personens ursprung.
Arbetsterapeuter upplever att patienterna oftare tror att bara de står på sig tillräckligt mycket
går det ändå. Arbetsterapeuten måste vara noggrann med att förklara vilka regler som gäller
18
till exempel för förskrivning. Om patienten inte har realistiska förväntningar på
arbetsterapeuten påverkar det kontakten. Vissa arbetsterapeuter anser dock att de flesta är
relativt väl insatta i vilka bidrag och rättigheter som finns. Detta beror emellertid på hur
mycket erfarenhet patienterna har av vården och hur länge de har bott i Sverige. En del
arbetsterapeuter upplever att vissa, mer eller mindre medvetet, utnyttjar samhället och vill ha
intyg till bidrag i större utsträckning än svenskar.
Förklara samhällets uppbyggnad
I stort sett alla arbetsterapeuter som intervjuades anser att de får förklara samhället för
patienter med en annan kulturell bakgrund, på ett annat sätt än för svenskar. Många vet inte
vad samhället kan erbjuda. De förstår inte vilka regler som gäller för till exempel
hjälpmedelförskrivning och vilka ansvarsområden som arbetsterapeuten har. Arbetsterapeuter
upplever också att det är svårt för dessa patienter att hålla isär vilka professioner som ansvarar
för vad. Arbetsterapeuten måste även förklara saker som ligger utanför de vanliga
arbetsuppgifterna till exempel hur det fungerar med arbetsplatser, försäkringskassan och
organisationer. Patienten har ofta ett stort behov av flera professioner till exempel psykiatri,
anhörigstöd och så vidare, därför är det viktig att samarbeta med flera professioner. Dessutom
hjälper ett samarbete patienten att få en samlad bild av hur samhället fungerar och ser ut.
Även svenskar kan ha svårt att förstå samhällets uppbyggnad men arbetsterapeuter upplever
att de inte behöver förklara det på samma sätt som för personer med en annan kulturell
bakgrund.
Kommunikation
Språket - ett hinder eller inte
Flera arbetsterapeuter upplever att patienter med en annan kultur har svårt med språket och att
det är det största hindret för att skapa en bra kontakt, bland annat då olika sätt att uttrycka sig
kan leda till missförstånd. Andra arbetsterapeuter upplever inte språket som ett hinder, de
menar att man ofta kan gå runt språket med hjälp av kroppsspråk eller observationer. Ett
praktiskt och konkret arbetssätt kan underlätta om man inte har språket gemensamt. Patienten
kan då se och bli visade hur något ska utföras i stället för att få muntliga instruktioner. Vissa
arbetsterapeuter menar att patienten kan tvivla på om arbetsterapeuten verkligen har förstått
vad de vill ha sagt, det kan då vara svårt att få till en givande dialog. Det är då viktigt att
bekräfta det man har uppfattat och fråga om man har förstått rätt.
19
Många arbetsterapeuter har upplevt att språkkunskapen inte beror på hur länge man har vistats
i Sverige. Vissa kan ha bott här i tiotals år och talar fortfarande inte svenska, och somliga har
inte heller haft intresse i att lära sig. En annan orsak kan vara att de är analfabeter eller har
andra svårigheter, och kan helt enkelt inte lära sig. Därför kan man inte på förhand veta om
man behöver tolk eller inte.
Tolken som verktyg
Arbetsterapeuter upplever att det inte alltid är problemfritt att använda tolk. För vissa
patienter kan det kännas olustigt med tolk då dessa kommer att veta allt om en. Tolkarna
kommer trots allt från samma kultur som de själva och det kan hända att de även träffas i
privata sammanhang. Tolken kan även få en personlig kontakt med patienten och anhöriga
och detta kan leda till att arbetsterapeuten inte blir delaktig i samtalet. Flera arbetsterapeuter
upplever att tolken inte alltid endast översätter det som sägs utan lägger in egna värderingar
och idéer. Det kan även vara svårt för arbetsterapeuten att hitta lämpliga ord som tolken kan
översätta på ett förståeligt sätt då inte alla ord finns på patientens språk. Vidare är det viktigt
att tolken är klar över vilken roll den har. En arbetsterapeut har till och med upplevt att tolken
går in och handgripligen tagit över patientens uppgift. Detta gäller främst kvinnliga tolkar då
det ofta delar patientens kulturella syn och att det även ligger i deras kultur att hjälpa. Både
arbetsterapeuten och patienten har möjlighet att önska en tolk som dem har en bra relation till.
Tolken är trots allt, enligt många arbetsterapeuter, avgörande för vilken kontakt de får med
patienten. Tolken utgör ett viktigt mellanled i kommunikationen och det är viktigt att detta
fungerar, annars kan det leda till missförstånd.
Vissa patienter tror att de klarar sig bättre på sin svenska än vad de egentligen gör, då kan de
känna sig kränkta om arbetsterapeuten vill använda en tolk. Detta kan framför allt ställa till
problem när endast en av partnerna är i behov av tolk. Trots detta menar arbetsterapeuter att
man ska vara noga med att ta med en tolk för att slippa språkförbistringar. De menar att man
ofta behöver mer tolk än vad man tror. Flera arbetsterapeuter har till och med tillgång till tolk
dagligen och de har gått en utbildning i hur de ska arbeta med tolk. Många arbetsterapeuter
upplever att använda sig av tolk tar lång tid och att de måste ha med detta i beräkningen. Det
upplevs som omständligt och man måste planera besök och arbete i god tid. Vissa upplever att
deras arbetstid inte blir lika effektiv som den skulle kunna vara då de är beroende av personer
utifrån. Hela processen tar längre tid då det ständigt är ett extra led i kommunikationen och
arbetsterapeut och patient inte kan tala direkt till varandra. En arbetsterapeut poängterar
20
vikten av att ställa krav på tolkens objektivitet och att anmäla till tolkförmedlingen om
problem skulle uppstå. De flesta arbetsterapeuter upplever dock att tolkarna överlag är
professionella och duktiga.
Det är inte alltid arbetsterapeuter använder sig av en professionell tolk utan ibland får de
använda sig av en anhörig. Fördelen med detta är att patienten då känner sig trygg och det är
lätt att tillgå. Nackdelarna kan vara att arbetsterapeuten i större utsträckning än med
professionell tolk inte kan vara säker på att informationen översätts objektivt. Ofta upplever
arbetsterapeuter att det försiggår ett resonemang som de inte är delaktiga i. Dessutom kanske
inte sanningen kommer fram när det är känsliga ämnen som diskuteras och då påverkas den
fortsatta kontakten. En professionell tolk ska vara opartisk och den har sekretess. Detta är
något som inte kan krävas av en anhörig. Då mannen och barnen oftast är bäst på svenska är
det vanligtvis de som tolkar.
Arbetsterapeutens arbetssätt
Att formulera gemensamma mål
Det är viktigt att se vad alla patienter har för mål med rehabiliteringen, men det är ännu
viktigare att se vad patienter från annan kultur har för mål. Synen på sjukdom och hälsa är
ofta olika och då kan även målen skilja sig åt. Arbetsterapeuter är målinriktade och det kan
vara svårt för dessa patienter att förstå det synsättet. De har svårt att formulera mål och de
lägger gärna över det ansvaret på arbetsterapeuten. Därför måste arbetsterapeuten försöka gå
runt det genom att linda in formuleringen och till exempel fråga ”vad vill du kunna göra”. Om
patientens och arbetsterapeutens syn är olika på vad målet är, riskerar kontakten att bli sämre
och patienten kan bli besviken. Dessutom leder detta till att arbetsterapeut och patient har
olika förväntningar på rehabilitering och vad som kan åstadkommas. Arbetsterapeuter
upplever att det kan vara svårt att bedöma vilket behov som finns då patientens mål inte
överensstämmer med arbetsterapeutens som vill att patienten ska bli självständig. Detta kan
bero på att det finns en stor sjukdomsvinst för patienten och dess anhöriga, både
omvårdnadsmässigt och ekonomiskt. En annan sak som arbetsterapeuter upplever påverkar
rehabiliteringen är patientens motivation och den beror på vad patienten har att återvända till.
Om patienten till exempel har ett arbete som den trivs med går rehabiliteringen snabbare.
Detta gäller dock för alla, både svenska patienter och patienter med en annan kulturell
bakgrund.
21
Efterfrågade insatser
Arbetsterapeuter upplever att patienter med en annan kultur i större utsträckning än svenska
patienter vill ha konkreta insatser som syns på en gång. Om det är praktiska råd eller ett
hjälpmedel spelar ingen roll, bara det syns och att patienten märker resultat. Konkreta åtgärder
leder ofta till en bättre kontakt mellan patient och arbetsterapeut. Får patienten inte en konkret
åtgärd som till exempel ett hjälpmedel så känner den sig inte lika hjälpt. En anledning till
detta kan vara att patienter med en annan kultur har större tilltro till att ett hjälpmedel kan
hjälpa dem att bli botade, de vill ofta ha ett snabbt resultat.
”Nja man kanske har en större tro på att just en liten pryl ska fixa allting.”
Arbetsterapeuter kan inte alltid ge tydliga och konkreta lösningar. Då patienten önskar något
som arbetsterapeuten inte kan uppfylla leder detta till en sämre kontakt. I och med att
arbetsterapeuter arbetar mycket med hjälpmedel stämmer detta ofta med patientens
förväntningar och de blir nöjda.
Betydelsen av tydlighet
Många arbetsterapeuter upplever att de behöver vara extra tydliga med att beskriva sitt
arbetssätt och vilka regler som gäller och ligger till grund för beslut när de arbetar med dessa
patienter. De upplever också att de måste vara mer bestämda och hålla mer på regler och
ramar och verkligen förklara för dem att det inte beror på vilken kultur de kommer ifrån eller
vilket kön de har utan att reglerna och bestämmelserna är så. Det är behovet som styr. Många
arbetsterapeuter upplever tiden som ett stort problem. Patienter med en annan kulturell
bakgrund har inte samma syn på tid. De tror att de kan komma när det passar dem och förstår
inte att arbetsterapeuten har andra åtaganden. Arbetsterapeuter upplever att de ofta måste
förklara vikten av att passa tider. Ett annat problem som arbetsterapeuter ständigt måste
förklara är betydelsen av att träna. Arbetsterapeuter upplever att patienter med en annan kultur
kan vara påstridiga och att det är viktigt att kunna säga nej och att arbetsterapeuten måste lära
sig att prioritera vad som verkligen är viktigt för att inte bränna ut sig själv. När dessutom
språket brister är det extra viktigt att vara tydlig för att försäkra sig om att informationen
verkligen går fram och förstås rätt. Flera arbetsterapeuter påpekar att man kan använda sig av
både kropp och ord för att få fram budskapet. När man istället använder sig av tolk är det
viktigt att uttrycka sig mer precist för att få fram informationen.
Behovet av ett anpassat arbetssätt
De flesta arbetsterapeuter som har intervjuats anser att de inte anpassar sitt arbetssätt efter
kulturellt ursprung eller kön. Men många menar att det finns en möjlighet att de gör det
22
omedvetet eftersom att detta är deras vardag och de ser inte det som något annorlunda. Alla
arbetsterapeuter som deltagit i studien arbetar med patienter med en annan kulturell bakgrund
dagligen och många har gjort det i över tio år, de ser det därför som naturligt. De
uppmärksammar att det finns många skillnader men de har blivit så vana att de inte tänker på
det längre. Mycket sker på rutin och automatik.
”Fast jag är så van så jag tänker inte ens längre på det är för mig helt vardagsmat
alltså.”
Arbetsterapeuter är medvetna om att de har erfarenheter av olika kulturer och att dessa
erfarenheter gör det svårt att vara fördomsfri. Men de anser att det är viktigt skilja på sina
privata tankar och de professionella.
I intervjuerna verkar det som om arbetsterapeuterna anser det vara negativt att anpassa sitt
arbetssätt och bemötande utifrån patientens kulturella bakgrund. Arbetsterapeuterna hävdar att
de försöker att inte ändra sitt arbetssätt utifrån patientens ursprung. Arbetsterapeuterna menar
att det är viktigt att ge alla samma bemötande och erbjudande. Däremot framkommer det att
flera anser att det är viktigt att ta med kulturen i planering av rehabiliteringen, framförallt när
det gäller könsfördelning och hur mycket ansvar de har i hushållet.
Många patienter med en annan kulturell bakgrund har med sig svåra minnen och upplevelser
som i stor utsträckning påverkar rehabilitering och den kontakt arbetsterapeuten får. Till
exempel kan traumatiska upplevelser från krig och tortyr ge psykiska problem och leda till
depression. En arbetsterapeut poängterar att även ett bortgifte kan vara en traumatisk
upplevelse. Detta påverkar i stor utsträckning hur mycket patienten orkar och vilken
motivation som patienten har till rehabilitering. Många arbetsterapeuter är medvetna om detta
och tar med det i planeringen av åtgärder och poängterar att det är viktigt att göra det.
Vid sammansättning av grupper till gruppträning tas inte kulturella skillnader i beaktande utan
det är diagnosen som styr. Det är även viktigt med observation då de ofta måste ta hänsyn till
flera viljor eftersom familjen ofta är mer involverad. Ett par arbetsterapeuter uppmärksammar
även vikten av att stötta kvinnan i familjen då hennes behov och vilja ofta inte blir hörd.
Arbetsterapeuter framhäver att det är av vikt att ha kunskap i de kulturer och religioner som
de möter. Det är viktigt att vara nyfiken och att se olikheterna som något positivt och att ta till
23
vara på de erfarenheter som man får. Men trots alla skillnader måste man ändå se att vi är mer
lika än vad vi tror, men vi måste möta de olikheter som finns med ett öppet sinne.
”Människor är väldigt lika. Vart man än kommer i världen så har människor väldigt
mycket gemensamma saker och det kan man alltid ta med sig.”
Konklusion
Denna studie visar att arbetsterapeuter upplever flera problematiska områden i möten med
patienter med en annan kulturell bakgrund. De tar upp svårigheter med olika syn på
självständighet, sjukdom och ålderdom, till exempel att vara sjuk innebär att patienten inte
behöver göra något. De har även svårt att förstå sjukdomen. Arbetsterapeuter upplever även
att patienten har svårt att ta eget ansvar och att de inte är lika företagsamma. Synen på
funktionshinder är olika i olika kulturer och ofta har patienten tidigare blivit illa bemött, detta
kan leda till misstro mot vården. Till skillnad från många svenskar har patienter med en annan
kultur ett stort socialt nätverk. Hela familjen blir involverad och de vårdar ofta sina anhöriga.
Detta anser arbetsterapeuter vara både positivt och negativt.
Arbetsterapeuter upplever även stora skillnader i könsrollerna hos patienter med en annan
kultur. Det är främst kvinnan som vårdar sina anhöriga och tar hand om hem och barn, detta
leder ofta till att de slits ut i förtid. Mannens uppgift är att försörja familjen.
Arbetsterapeuterna uppmärksammar även att det blir problem i vårdsituationen då inte
patienten kan ta emot vård från ett annat kön. Detta kan ställa till problem då de flesta inom
vården är kvinnor.
Patienter med en annan kultur uppfattas av arbetsterapeuter ofta som gästvänliga och
tacksamma och vill gärna bjuda på något och skapa en god relation innan arbetet kan
påbörjas. Arbetsterapeuter upplever detta som ett problem då det är väldigt tidskrävande.
Arbetsterapeuterna påpekar att det är viktigt att se den enskilde individen och inte göra
stereotyper utifrån kulturen. De menar att det oftare är patientens bakgrund och inte kulturen
som påverkar kontakten. Arbetsterapeuter menar att patienter med en annan kulturell
bakgrund ibland har svårt att anpassa sig och förstå samhället. Detta leder till att
arbetsterapeuten möter felaktiga förväntningar och får i större utsträckning, än till svenskar,
förklara hur samhället och vården fungerar. De upplever att det är viktigt att vara extra tydlig
24
med dessa patienter och försäkra sig om att informationen uppfattats korrekt av både
arbetsterapeut och patient.
Det finns skilda åsikter om huruvida språket påverkar kontakten. Vissa arbetsterapeuter anser
att detta är den största svårigheten medan andra anser att man kan kringgå detta problem.
Arbetsterapeuterna i studien tar även upp problemen kring att använda tolk. Men de påpekar
att det trots svårigheterna är viktigt att använda sig utav tolk.
Arbetsterapeuter uppmärksammar att patienter med en annan kultur vill ha konkreta och
synliga åtgärder. De upplever även problem med att formulera relevanta mål för
rehabiliteringen. Det kan bero på olika syn på självständighet men även att patienten har en
ekonomisk vinning av ett dokumenterat stort vårdbehov.
Respondenterna anser att de inte medvetet anpassar sitt arbetssätt efter patientens kultur. De
menar att det är viktigt att ge alla patienter samma bemötande och erbjudanden. De påpekar
även att det är viktigt att ha kunskap i de kulturer de möter. Trots alla svårigheter och
olikheter menar arbetsterapeuterna i studien att vi är trots allt är ganska lika.
Diskussion
Metoddiskussion
För att få ett så fylligt och representativt material som möjligt hade det varit bra att tillfråga
arbetsterapeuter från flera olika verksamheter. Ett annat alternativ hade varit att fokusera på
endast ett arbetsområde. Nu hade vi tre olika områden, detta gjorde att delar av materialet var
svårt att analysera då åsikterna skiljde sig mellan de olika områdena. Mycket litteratur tar upp
vikten av att inte generalisera och göra stereotyper av personer med en annan kulturell
bakgrund (Bohlin, 2002; Fitzgerald et al., 1997; O´Dell, 2002; Kielhofner, 2002). Vi har ändå
valt att uttrycka oss generellt, för att skapa en övergripande förståelse för hur det kan vara att
arbeta med patienter med en annan kultur i stort, utan att prata om specifika grupper. Annars
hade det varit ett alternativ att fokusera på endast en grupp från en specifik kultur. Det
tillvägagångssättet vi trots allt använde gav dock en bra bild av arbetsterapeuters allmänna
uppfattning om hur det kan vara överlag, att arbeta med patienter med en annan kultur.
25
Vi tyckte att det var bra att använda oss av ett stratifierat slumpmässigt urval då alla deltagare
hade erfarenheter att dela med sig av (DePoy & Gitlin, 2005). Det negativa var att en del
deltagare möjligtvis hade för stor erfarenhet av att arbeta med personer med en annan
kulturell bakgrund. Detta innebar att de hade svårt att reflektera över sitt eget arbete och se
hur arbetet med dessa patienter kunde skilja sig från arbetet med svenska patienter. Vi tycker
att tio respondenter var ett tillräckligt antal för att få in data som kunde ge underlag för de
frågeställningar vi hade. Vi skulle ha kunnat arbete mot en jämnare könsfördelning men vi
anser att vi uppnått en rättvis könsfördelning i jämförelse med hur det ser ut inom yrket. Två
tilltänkta respondenter föll bort. Då vår ena bandinspelning misslyckades valde vi att inte
använda oss av denna intervju då vi ansåg att vi inte kunde göra respondentens svar rättvisa
och återge dem adekvat (DePoy & Gitlin, 2005). Vi valde att inte göra om intervjun med
samma respondent då vi inte ville att respondentens svar skulle ha påverkats av den tidigare
intervjun. Den andra föll bort på grund av sjukdom och även den intervjun gjordes med en ny
respondent.
För att samla in data använde vi oss av kvalitativa halvstrukturerade intervjuer utifrån en
intervjuguide som vi gjort tillsammans. Vi började med enkla faktafrågor för att få
respondenten att känna sig bekväm. Därefter följde vi upp med två frågor där respondenten
skulle beskriva två patientfall. Dessa frågor hade presenterats cirka en vecka i förväg för att
förbereda respondenten. Trots detta gav dessa i sig inga givande svar för vårt syfte då de var
alltför specifika och inte generella. Däremot lotsades respondenten in i ämnet, och detta gav
en givande grund för en fortsatt diskussion. Vi anser att utan de frågorna hade vi inte fått lika
givande svar på de andra frågorna då vi kunde knyta an dessa till den redan befintliga
diskussionen. I övrigt anser vi att frågorna gav relevanta svar för vårt syfte. Under intervjun
fanns det utrymme för att följa upp med följdfrågor och även att intervjuaren kunde ändra
frågornas ordningsföljd för att kunna följa respondentens resonemang. Detta gav ett bra
intervjuklimat då situationen inte kändes så strikt. Vi gav respondenten utrymme för att tänka
igenom sina svar genom att tillåta tystnad (Lantz, 1997). I och med att vi skrev ut intervjuerna
löpande uppmärksammade vi de brister som vi som intervjuare hade och tog lärdom av det
(Kvale, 1997). Vi upptäckte att vi fick en större vana att intervjua och att våra följdfrågor
påverkades av tidigare intervjuer. Det kan vara så att vi formades av tidigare intervjuer och
omedvetet följde upp ämnen som kändes igen. Detta kan ha lett till att vi missat andra
intressanta spår. En ofta förekommande följdfråga var om respondenten ansåg sig ändra sitt
arbetssätt utifrån patientens kultur. Det spontana svaret blev oftast ”nej”. I efterhand har vi
26
önskat att vi hade frågat hur de menade då, i och med att svaren på de övriga frågorna visade
att de ofta ändrar sitt arbetssätt. Å andra sidan blev vi bättre på att intervjua och det kan ha
gjort att vi ställde bättre följdfrågor och därmed fick bättre material. Vi uppmärksammade
dessa möjligheter men valde dock att inte ändra i frågeguiden. Vi diskuterade även vikten av
att gå in förutsättningslöst i alla intervjuer. Som planerat gjorde vi hälften av intervjuerna var.
Vi planerade i förväg att sitta med på varandras intervjuer och gjorde detta i åtta av tio
intervjuer. Detta gjorde att båda två fick förståelse för det mesta materialet och att
tillförlitligheten därmed stärktes (Kvale, 1997). Vi gjorde varsin intervju själva på grund av
att det passade respondenternas möjlighet att bli intervjuade bäst. Det kan möjligtvis ha
påverkat resultatet då vi inte har samma gemensamma förståelse för det materialet. Vi
planerade även att göra en provintervju, men det blev inte av på grund av tidsbrist. Detta kan
negativt ha påverkat intervjuguidens utformning då frågorna inte blivit utvärderade.
Eventuellt hade vissa frågor kunnat ändras för att göra dem mer lättförståeliga. En
provintervju hade även kunnat bidra till att vi fått en något större intervjuerfarenhet.
Intervjuerna spelades in på band med varierande ljudkvalité. Detta gjorde att enstaka
uttalanden var svåra att höra och därför bortsåg vi från dem för att inte riskera att misstolka
det som sagts (DePoy & Gitlin, 2005). Eventuellt kan detta ha gjort att vi missat relevant och
intressant data. Vi kan även ha misstolkat det som omedelbart följde. Vi upplevde att inte alla
intervjuer kändes lika givande. Men som Bogdan och Biklen (1998) säger, kan även en dålig
intervju ge bra data. Vi har även upptäckt precis som Bogdan och Biklen (1998) skriver, att
man ofta uppfattar intervjun fel. Många intervjuer upplevdes bättre när vi läste igenom dem
efteråt.
Vi genomförde det planerade uppehållet innan analysen påbörjades. Detta anser vi var väldigt
bra för den fortsatta analysen då vi fick en distans till materialet och lättare kunde lägga bort
personliga åsikter (Bogdan & Biklen, 1998). Vi transkriberade de intervjuer den andra
personen utfört för att få en större gemensam förståelse för materialet. Då valde vi som
planerat att göra en datareduktion av tystnad och ickeverbal information, även intervjuarens
”ja”, ”mm” och så vidare togs bort. Datareduktionen gjordes då vi ansåg att detta inte hade
någon betydelse för resultatet (Kvale, 1997; Lantz, 1997) då inte respondentens känsloläge
var det som undersöktes utan dennes erfarenheter. Vi tycker att det var bra att läsa igenom och
koda materialet var och en för sig innan vi gjorde detta tillsammans. Detta gav oss
möjligheten att bilda oss en egen uppfattning och inte påverka varandra. Enligt Kvale (1997)
27
ökar studiens tillförlitlighet om flera kodare används. Vi provade olika sammansättningar och
kom sedan genom diskussion fram till slutgiltiga koder och teman. Under arbetets gång gick
vi tillbaka till rådata för att försäkra oss om att vi återgav den trovärdigt (Lantz, 1997).
Under intervjuerna märkte vi att detta antagligen är ett känsligt ämne. Vi misstänker att inte
all information kom fram då respondenten inte kände sig bekväm med bandinspelningen
(DePoy & Gitlin, 2005) och ämnet. Detta kan ha lett till att inte respondentens verkliga
erfarenheter kommit fram och att vi missat väsentlig fakta. Vi valde att ändå använda oss av
bandinspelning då vi ville försäkra oss om att all information uppfattades korrekt. Vi
tydliggjorde att det inte var den enskilda personen som skulle återges utan att det var helheten
av alla intervjuer som var relevant (Lantz, 1997).
I och med att studien endast baseras på intervjuer med tio respondenter bör man inte
generalisera resultatet. Arbetsterapeuterna som intervjuades mötte framförallt personer från
Irak, Turkiet, Iran, Finland och Somalia. Det motsvarar ganska väl statistiken över personer
med utländsk härkomst i Stockholm. Därför kan detta trots allt ge en ökad förståelse för hur
arbetsterapeuter upplever hur det är att arbeta med patienter med en annan kulturell bakgrund.
Den största gruppen som immigrerar till Stockholm är dock finländare, denna grupp tas inte
upp i arbetsterapeuternas resonemang och detta tror vi beror på att deras kultur inte skiljer sig
så mycket från den svenska.
Resultatdiskussion
Respondenterna har vid intervjuerna många gånger gjort jämförelser mellan patienter med en
annan kultur och svenska patienter. Vi har dock haft svårt att definiera vad som menas med
svenskar. Vår definition blev personer som är födda i Sverige. Vi inser att även denna
definition har sina brister då man även som andra generationens invandrare kan ha en stark
anknytning till sitt ursprung. Vi har många gånger diskuterat; när blir man svensk?
Enligt tidigare litteratur anser arbetsterapeuter att synen på hälsa, sjukdom, självständighet
och meningsfull aktivitet är olika inom olika kulturer och detta är ett problem i vården
(Bohlin, 2002; Fitzgerald et al., 1997; Fitzgerald, 2004; Hjelm et al., 2005) och enligt oss
framförallt för arbetsterapeuter. Detta upplevs även som problematiskt av respondenterna i
denna studie. Detta är viktiga begrepp i det arbetsterapeutiska synsättet och när detta inte
28
stämmer överens hamnar arbetsterapeuten i ett etiskt dilemma. Som arbetsterapeut ska man se
till patientens önskan men om den ligger långt ifrån de professionella värderingarna blir det
en inre konflikt.
Respondenterna upplever att patienter med en annan kultur i större utsträckning söker vård.
Ett exempel var att de söker vård för lindriga sjukdomar, som till exempel barn med feber. En
förklaring till detta kan vara att i hemlandet är många sjukdomar med feber dödliga. En annan
förklaring som respondenterna ger är att dessa personer gärna lägger över ansvaret på någon
annan, i det här fallet vården. Bägge dessa förklaringar kan säkert vara sanna och det är
viktigt att ha bägge dessa i åtanke då vi möter patienter som söker vård för sådant som vi
anser vara petitesser. Tidigare litteratur säger att personer med en annan kultur söker vård i ett
senare stadium (Awaad, 2003; Whiteford & Wright St-Clair, 2002). Vi tror att detta mest
syftar till den äldre generationen som i större utsträckning än svenskar tas om hand av sina
anhöriga.
Både Fitzgerald och medarbetare (1997) och respondenterna påpekar att även om de flesta
patienter med en annan kultur har ett stort socialt nätverk måste vi vara medvetna om att det
även finns de som är ensamma. Även om familjen ofta spelar en stor roll i rehabiliteringen
kan vi inte ta det för givet. Därför anser vi att det kan vara extra viktigt att ta reda på
familjeförhållandena innan vi planerar fortsatta åtgärder. Finns det personer som kan hjälpa
eller finns det behov av insatser utifrån, och i sådana fall, kommer dessa att tas emot?
Respondenterna upplever att hemtjänstens tjänster inte räckte till, de togs inte heller emot på
grund av synen på könsrollerna. Många av dem som arbetar inom vården är kvinnor och
många män från andra kulturer har svårt att ta direktiv från en kvinna. Dessutom kan inte en
främmande kvinna vårda en man eller en man vårda en kvinna.
Både de respondenterna och tidigare litteratur menar att familjen på många sätt kan vara både
ett stöd och ett hinder i rehabiliteringen (Awaad, 2003; Fitzgerald et al., 1997; Fitzgerald,
2004). Även om det stora sociala nätverket kan vara ett bra stöd och förhindra isolering kan
det även vara svårt att veta vems vilja som kommer fram. Svenskar har ofta inte samma
nätverk och då är det ingen tvekan om vems vilja det handlar om.
De flesta respondenter som deltagit i studien upplever precis som litteraturen säger (Chiang &
Carlson, 2003; Fitzgerald et al., 1997; Howarth & Jones, 1999) att språket är ett stort hinder i
29
arbetet med patienter med en annan kulturell bakgrund. Därför tycker vi, precis som
Fitzgerald och medarbetare (1997), att det är märkligt att det inte står något skrivet om detta i
arbetsterapeutisk litteratur, däremot behandlas ämnet i svensk vårdlitteratur. Där tas även
problematiken med användandet av tolk upp. Även respondenterna uppmärksammar att det
ofta kan vara ett problem att använda tolk. Trots att arbetsterapi är ett ganska praktiskt yrke
använder vi oss även mycket av språket. Hur ska vi kunna följa patientens önskan om vi inte
vet vad den är? Detta kan leda till att patienten inte får den vård den behöver. Anderson och
medarbetare (2003) och Gustavsson och Nordin (1997) uppmärksammar att patienter med
utländsk härkomst riskerar att få sämre vård.
Respondenterna anser att det är viktigt att ha kunskap om de kulturer som de möter. Flera av
dem har haft föreläsningar om detta och anser att det har hjälpt dem i deras arbete.
Litteraturen menar att det är viktigt att ha kunskap i kulturen då den i allra högsta grad
påverkar aktiviteten och vad som anses som meningsfullt (Chiang & Carlson, 2003;
Fitzgerald et al., 1997; Howarth & Jones, 1999; Kielhofner, 2002; Odawara, 2005; Velde &
Wittman, 2001; Whiteford & Wright St – Clair, 2002). Detta är viktigt då aktiviteten är
arbetsterapeutens redskap och om vi inte förstår vad den påverkas av blir det svårt att hitta
lämpliga och meningsfulla aktiviteter. Med detta resonemang i åtanke kan man tycka att det
borde läggas mer fokus på kultur och dennes påverkan på aktivitet i utbildningen, framförallt
nu när vi kommer att mötas av den ökade kulturella mångfalden dagligen i vårt arbete. Det är
även viktigt att vi är medvetna om vår egen kultur då denna i sin tur påverkar oss och hur vi
uppfattar vår omvärld. Mycket litteratur håller med om detta (Chiang & Carlson, 2003;
Fioretos, 2002; Fitzgerald et al., 1997; Howarth & Jones, 1999; McGruder, 2003; Odawara,
2005; Velde & Wittman, 2001; Whiteford & Wright St – Clair, 2002; ÄO arbetsrapport,
2002). Vi anser att alla människor, mer eller mindre medvetet, har fördomar. Om vi
medvetandegör dessa kan vi reflektera över dem och lättare bortse från dem, och det är först
då vi kan se personen bortom kulturen. Vi håller med respondenterna i studien och Fitzgerald
(2004) om att det är lätt att skylla svårigheter som kan uppstå på kulturen och bortse från det
egentliga problemet.
Enligt tidigare litteratur (Connor Schisler & Polatajko, 2002; Kielhofner, 2002; Law,
Polatajko, Baptiste & Townsend, 2002; Whiteford & Wright St – Clair, 2002) måste kulturen
tas i beaktande om man ska kunna arbeta klientcentrerat, något som arbetsterapeuter hävdar
att de gör. Därför blev vi väldigt förvånade när många av respondenterna påstod sig inte
30
medvetet anpassa sitt arbetssätt efter patientens kulturella bakgrund. Vi tror att detta kan
grunda sig både i att de har en stor erfarenhet som gör att de inte reflekterar över skillnaderna.
Det kan även bero på att det i samhället är tabubelagt att uppträda annorlunda mot personer
med en annan kultur. Vi anser dock att vi dagligen anpassar oss efter personers personlighet,
ålder, kön och så vidare, varför är det då inte så accepterat att säga att man anpassar sig efter
personens kultur? Kulturen påverkar hur vi uppfattar vår omvärld och vad vi anser
meningsfullt (Connor Schisler & Polatajko, 2002; Kielhofner, 2002; Law, Polatajko, Baptiste
& Townsend, 2002; Whiteford & Wright St – Clair, 2002). Arbetsterapeuter ska möjliggöra
patientens meningsfulla aktiviteter. Hur gör man det om man inte tar reda på patientens
kulturella värderingar och anpassar sig efter dem?
En fortsättning på denna studie skulle kunna vara att intervjua patienter med en annan kultur
om hur de anser att de blir bemötta. Det skulle även vara intressant att göra samma studie med
arbetsterapeuter som behandlar inneliggande patienter för att se om resultatet skulle bli
detsamma.
En annan mer allmän fundering vi fått under arbetets gång är hur unga personer med en annan
kulturell bakgrund egentligen mår, med tanke på att deras kulturella värderingar ständigt blir
ifrågasatta och misstolkade av det svenska samhället. Det uppstår en kulturkrock när de växer
upp här och deras invanda värderingar helt plötsligt inte stämmer längre. Allt de har trott på
blir fel och hur ska man då bete sig, vad är rätt och vad är fel?
Att arbeta med patienter från en annan kultur verkar vara ett stort forskningsämne i andra
länder. Trots att vi har gjort en omfattande sökning har vi inte hittat någon arbetsterapeutisk
studie om detta som är gjord i Sverige. Det tycker vi är märkligt med tanke på den ökade
kulturella mångfalden och att verksamma arbetsterapeuter efterfrågar kunskap i ämnet.
Acknowledgement
Vi vill ge ett stort tack till de arbetsterapeuter som deltagit i studien. Era tänkvärda och
givande intervjuer har underlättat vårt arbete avsevärt. Vi vill även ge ett stort tack till vår
handledare Gunilla som har stöttat och kommit med givande förslag under hela arbetet. Utan
dig hade vi aldrig nått hit.
31
Referenslista
Anderson, L.M., Scrimshaw, S.C., Fullilove, M.T., Fielding, J.E.,& Normand, J. (2003).
Culturally Competent Healthcare Systems. American Journal of Preventive Medicine, 24,
(3S), 68-79.
Awaad, T. (2003). Culture, Cultural Competency and Psychosocial Occupational Therapy: a
Middle Eastern Perspective. British Journal of Occupational Therapy, 66, (9), 409-413.
Bogdan, R.C,. & Biklen, S.K. (1998). Qualitative Research for Education- An Introduction to
Theory and Methods. (3rd ed.). Needham Heights: A Viacom Company.
Bohlin, U. (2002). Invandrade föräldrar till barn med funktionshinder. I F. Magnússon (Red.),
Etniska relationer i vård och omsorg (pp. 107-145 ). Lund: Studentlitteratur.
Chiang, M., & Carlson, G. (2003). Occupational Therapy in Multicultural Context: Issues and
Strategies. British Journal of Occupational Therapy, 66, (12), 559-567.
Connor Schisler, A.M., & Polatajko, H.J. (2002). The Individual as Mediator of the Person –
Occupation – Environment Interaction: Learning from the Experience of Refugees. Journal of
Occupational Science, 9, (2), 82-92.
DePoy, E., & Gitlin, L.N. (1999). Forskning- En introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Fioretos, I. (2002). Patienten som kulturellt objekt. I F. Magnússon (Red.), Etniska relationer
i vård och omsorg (pp. 147-176 ). Lund: Studentlitteratur.
Fitzgerald, M.H., Mullavey-O`Byrne, C., & Clemson, L. (1997). Cultural issues from
practice. Australian Occupational Therapy Journal, 44, 1-21.
Fitzgerald, M.H. (2004). A Dialogue on Occupational Therapy, Culture, and Families.
American Journal of Occupational Therapy, 58, 489-498.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Stockholm:
Globalt Företagstryck AB.
Gaunt, D. (2002). Äldre invandrare. I F. Magnússon (Red.), Etniska relationer i vård och
omsorg (pp. 61-79). Lund: Studentlitteratur.
Greenwood, N., Lim, K.H., & Bithell, C. (2005). Perceptions of Occupational Therapy
compared with Physiotherapy and Nursing among Minority Ethnic and White United
Kingdom School and College Students: Implications for Recruitment. British Journal of
Occupational Therapy, 68, (2), 75-84.
Gustavsson, H., & Nordin, L. (1997). Sjukhemmet: En intervjustudie med vårdpersonal och
anhöriga om vård och omsorg av invandrade äldre (Attityder till det annorlunda: Delrapport
2). Stockholm: Stockholms Läns Landsting, Hälsohögskolan.
Hjelm, K.G., Bard, K., Nyberg, P., & Apelqvist, J. (2005). Beliefs about health and diabetes
in men of different ethnic origin. Journal of Advanced Nursing, 50, (1), 47-59.
32
Howarth, A., & Jones, D. (1999). Transcultural Occupational Therapy in the United
Kingdom: Concepts and Research. British Journal of Occupational Therapy, 62, (10), 451456.
Kielhofner, G. (2002). A Model of Human Occupation: Theory and Application. (3rd ed.).
Baltimore: Lippincott Williams and Wilkins.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lantz, A. (1997). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur
Law, M., Polatajko, H., Baptiste, S., & Townsend, E. (2002). Core Concepts of Occupational
Therapy. In E. Townsend (Eds.), Enabling Occupation – An Occupational Therapy
Perspective (pp. 29-56). Ottawa: Canadian Association of Occupational Therapists
Publications ACE.
Lill, L. (2002). Hemvårdsinspektörens möte med äldre invandrare. I F. Magnússon (Red.),
Etniska relationer i vård och omsorg (pp. 85-105 ). Lund: Studentlitteratur.
Nationalencyklopedin. (2005). Höganäs: Bra Böcker.
Odawara, E. (2005). Cultural Competency in Occupational Therapy: Beyond a Cross-Cultural
View of Practice. The American Journal of Occupational Therapy, 59, (3), 325-334.
O´ Dell, T. (2002). Etnicitet i spänningsfältet mellan kultur och biologi. I F. Magnússon
(Red.), Etniska relationer i vård och omsorg (pp. 17-60 ). Lund: Studentlitteratur.
SOU 1997:76. Invandrare i vård och omsorg – En fråga om bemötande av äldre. Stockholm:
Nordstedts Tryckeri AB.
Townsend, E., & Brintnell, S. (2002). Context of Occupational Therapy. In E. Townsend
(Eds.), Enabling Occupation – An Occupational Therapy Perspective (pp. 9-28). Ottawa:
Canadian Association of Occupational Therapists Publications ACE.
Velde, B.P., & Wittman, P.P. (2001). Helping Occupational Therapy Students and Faculty
Develop Cultural Competence. Occupational Therapy Mental Health Care, 13, (3-4), 23-32.
Whiteford, G., & Wright St - Claire, V. (2002). Being Prepared for Diversity in Practice:
Occupational Therapy Students´ Perceptions of Valuable Intercultural Learning Experiences.
British Journal of Occupational Therapy, 65, (3), 129-135.
ÄO Arbetsrapport 2003:2. Att åldras i främmande land – kulturmöten inom vård och omsorg
för äldre. Jönköping: Jönköpings Län, Luppens Kunskapscentrum.
www.migrationsverket.se 2005-09-26, kl. 13.14
www.stockholm.se 2006-02-10, kl. 13.30
