Anhöriga och närstående – en resurs att ta tillvara
Det finns många studier, både svenska och internationella som visar hur
närstående till personer med psykisk sjukdom påverkas, och hur de kan vara en
resurs för både den som blivit sjuk, för vården och under rehabiliteringen.
Anhöriga/närstående kan exempelivs bidra med:
• att ge stöd och kärlek.
• att stötta upp i vardagen, i det praktiska.
• att motverka utanförskap och social utslagning.
• kunskap om personen och dess styrkor.
• information som kan vara viktig för vård och rehabilitering.
• att bygga förtroenden mellan den som är sjuk och vård/rehabilitering.
• att uppmärksamma tidiga tecken på återinsjuknande och bidra till att förhindra
återinläggning.
Anhörigmedverkan lönar sig ekonomiskt
Copenhagen Businees school har gjort en analys över hur mycket pengar danska
samhället har att tjäna på en ökad anhörigmedverkan i vård och rehabilitering
vid psykisk sjukdom. I rapporten anges att den ekonomiska vinsten av att
erkänna och använda anhöriga som en resurs beräknas till minst 1,5 miljarder
danska kronor. Detta bland annat för att ökad anhörigmedverkan enligt
rapporten bidrar till snabbare återhämtning, färre inläggningar och bättre
möjligheter att komma tilllbaka till arbetslivet. Rapporten finns att läsa på
www.bedrepsykiatri.dk
En resurs – men i behov av stöd!
I forskningsöversikten ”Att vara närstående till en person med psykisk ohälsa” har
Anita Pejlert gått igenom ett stort antal studier genomförda mellan 1994 och
2003. Några av de saker som lyfts fram i dessa är hur anhöriga på grund av sin
situation kan uppleva känslor av hopplöshet och uppgivenhet, sänkt livskvalitet,
ekonomiska problem, begränsningar i egna sociala kontakter och
fritidsaktiviteter.
Viktigt att uppmärksamma är också att anhöriga och närstående också upplever
ökade psykiska besvär, t.ex ångest och depression. Anhöriga/närstående är en
riskgrupp helt enkelt.
Exempel på vad anhöriga och närstående kan behöva:
• stöd för egen del – för att orka stötta och vara en resurs för den som är sjuk.
• kunskap och information om vård, behandling, rehabilitering.
• bli lyssnade till och behandlas med respekt.
• mer delaktighet i vård och rehabilitering.
• hjälp att bryta stigma och självstigma
Rätt till stöd
Anhöriga och närstående har rätt till stöd enligt Socialtjänstlagen, men få känner
till detta. 2009 kom en viktig lagändring som innebär att anhöriga som vårdar
eller stödjer någon med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning har rätt
till stöd och avlastning från kommunen. Tidigare stod det i lagen att man bör få
stöd och avlösning, men i den nya lagen så står det att man ska få stöd.
En helt oventenskaplig undersökning under KUR-dagen i Jönköping den 3
oktober visade att väldigt få kände till denna lag. Ännu färre, kanske bara en eller
två personer, kände att de hade bra kunskap om vilket stöd som deras egen
kommun har att erbjuda anhöriga/närstående. Här finns något var och en kan
göra direkt – ta reda på vilket stöd som finns och var man kan vända sig som
anhörig om man behöver stöttnig. Det kan göra stor skillnad.
Stigma – ett samhällsproblem
FN:s världshälsoorgan WHO har för några år sedan pekat ut den mest betydande
enskilda faktorn som hindrar att personer med psykisk sjukdom får adekvat
behandling: STIMGA.
I dagens språkbruk används ordet stigmatisering för att beskriva ett fenomen av
nedvärdering, förakt avståndstagande eller social utstötning av en individ eller
grupp som på något vis avviker från samhällsnormen. Ett sätt att förstå
fenomenet bättre är att dela upp det i tre områden. Stigmatisering är ett:
Attitydproblem som yttrar sig genom fördomar, t.ex. psykiskt sjuka kan inte
jobba, psykiskt sjuka är farliga, psykisk sjukdom drabbar svaga människor.
Beteendeproblem som yttrar sig genom diskriminering, t.ex på
arbetsmarknaden. Många ställs utanför, inte på grund av sin egen oförmåga utan
på grund av en diskriminerande beteenden hos omvärlden.
Kunskapsproblem som yttrar sig genom okunskap.
En förutsättning för att stigmatisering ska uppkomma är att det finns ett vi-ochdom-tänkande. Att den grupp eller individ som är bärare av stigmat inte får
riktigt plats i gemenskapen. Men här kan vi alla göra mycket, inte bara som
professionella utan även som privatpersoner.
Som professionella inom yrken som möter människor är det viktigt att kunna
förmedla kunskap, men också att inhämta kunskap – både från forskning och
andra professionella men OCKSÅ från erfarenhetsexperter, dvs. dem som själva
drabbats. Genom diskussioner och erfarenhetsutbyte kan vi också få syn på våra
egna attityder och beteenden. Varje människa är en del i stigmatiseringen och
kan bidra till att den förstärkts, upprätthålls eller bryts.
Rättighet till biträde.
Det finns möjlighet till personligt biträde för egna företagare.
